—

György Balázs, genom M. Miszkuly, ügyvéd,

—

Nemzeti Adó- és Vámhivatal Dél-alföldi Regionális Vám- és Pénzügyőri Főigazgatósága, genom B. Gyenge, jogtanácsos,

—

Ungerns regering, genom M. Fehér och G. Koós, båda i egenskap av ombud,

—

Greklands regering, genom I. Bakopoulos och V. Stroumpouli, båda i egenskap av ombud,

—

Europeiska kommissionen, genom A. Tokár och K. Mifsud-Bonnici, båda i egenskap av ombud,

1

Begäran om förhandsavgörande avser tolkningen av artiklarna 4.1 och 5 i Europaparlamentets och rådets direktiv 98/70/EG av den 13 oktober 1998 om kvaliteten på bensin och dieselbränslen och om ändring av rådets direktiv 93/12/EEG (EGT L 350, s. 58), i dess lydelse enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1882/2003 av den 29 september 2003 om anpassning till rådets beslut 1999/468/EG av de bestämmelser i rättsakter som omfattas av förfarandet i artikel 251 i EG-fördraget som avser de kommittéer som biträder kommissionen när den utövar sina genomförandebefogenheter (EUT L 284, s. 1) (nedan kallat direktiv 98/70), och av artikel 1 leden 6 och 11 i Europaparlamentets och rådets direktiv 98/34/EG av den 22 juni 1998 om ett informationsförfarande beträffande tekniska standarder och föreskrifter och beträffande föreskrifter för informationssamhällets tjänster (EGT L 204, s. 37), i dess lydelse enligt rådets direktiv 2006/96/EG av den 20 november 2006 om anpassning av vissa direktiv när det gäller fri rörlighet för varor med anledning av Bulgariens och Rumäniens anslutning (EUT L 363, s. 81) (nedan kallat direktiv 98/34).

2

Begäran har framställts i ett mål mellan György Balász och Nemzeti Adó- és Vámhivatal Dél-alföldi Regionális Vám- és Pénzügyőri Főigazgatósága (skattemyndigheten i regionen Dél-alföld, som lyder under den nationella skattemyndigheten, nedan kallad den regionala skattemyndigheten). Målet rör lagligheten av ett förvaltningsbeslut som ålägger honom bland annat ett skattetillägg för att inte ha betalat punktskatter för lager av dieselbränsle.

3

Artikel 1 i direktiv 98/70 har rubriken ”Räckvidd” och lyder som följer:

”I detta direktiv fastställs hälso- och miljöbaserade tekniska specifikationer för bränslen som är avsedda för motorfordon med styrd tändning och för dieseldrivna fordon.”

4

Artikel 4 i direktivet har rubriken ”Dieselbränslen”. Artikel 4.1 e föreskriver följande:

”Senast den 1 januari 2009 skall medlemsstaterna se till att dieselbränslen … får saluföras på deras territorium endast om de uppfyller miljöspecifikationerna i bilaga IV, med undantag för svavelhalten, som inte får vara högre än 10 mg/kg.”

5

Artikel 5 i direktivet, med rubriken ”Fri omsättning”, har följande lydelse:

”Ingen medlemsstat får förbjuda, begränsa eller förhindra utsläppandet på marknaden av bränslen som uppfyller kraven i det här direktivet.”

6

Artikel 6 i samma direktiv, med rubriken ”Försäljning av bränslen med strängare miljöspecifikationer”, stadgar följande:

”1.   Genom undantag från artiklarna 3, 4 och 5, och i enlighet med artikel 95.10 i fördraget, får en medlemsstat vidta åtgärder för att kräva att bränslen får saluföras inom bestämda områden inom dess territorium endast om [de] uppfyller strängare miljöspecifikationer än de som föreskrivs i detta direktiv i fråga om hela eller delar av fordonsparken för att skydda befolkningens hälsa i specifik tätbebyggelse eller miljön i ett visst ekologiskt eller miljömässigt känsligt område i den medlemsstaten, om luft eller grundvattenföroreningar utgör, eller rimligtvis kan förväntas utgöra, ett allvarligt och återkommande problem för människors hälsa eller för miljön.

2.   En medlemsstat som önskar utnyttja ett undantag enligt punkt 1 skall i förväg förelägga kommissionen en begäran om detta tillsammans med en motivering. Motiveringen skall innefatta belägg för att undantaget är i överensstämmelse med proportionalitetsprincipen och att det inte kommer att störa den fria rörligheten för personer och varor.

…”

7

Bilaga IV till direktiv 98/70 innehåller miljöspecifikationerna för marknadsbränslen avsedda för fordon med förbränningsmotorer med kompressionständning. I denna bilaga fastställs gränsvärden för följande parametrar: cetantal, densitet vid 15° C, destillering, polycykliska aromatiska kolväten och svavelhalt.

8

Skäl 31 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/30/EG av den 23 april 2009 om ändring av direktiv 98/70/EG, vad gäller specifikationer för bensin, diesel och gasoljor och införande av ett system för hur växthusgasutsläpp ska övervakas och minskas, om ändring av rådets direktiv 1999/32/EG, vad gäller specifikationen för bränsle som används av fartyg på inre vattenvägar, och om upphävande av direktiv 93/12/EEG (EUT L 140, s. 88) har följande lydelse:

”Det är lämpligt att anpassa bilaga IV till direktiv 98/70/EG så att det blir möjligt att släppa ut på marknaden dieselbränslen med högre andel biodrivmedel (’B7’) än vad som föreskrivs i standarden EN 590:2004 (’B5’). Denna standard bör uppdateras i konsekvens härmed och bör också fastställa gränser för tekniska parametrar som inte ingår i den bilagan, såsom oxidationsstabilitet, flampunkt, kolrester, askhalt, vattenhalt, föroreningar totalt, kopparbandskorrosion, smörjförmåga, kinematisk viskositet, grumlingspunkt, filtrerbarhet i kyla, fosforhalt, syratal, peroxider, variation av syratalet, förorening av injektorn och stabiliserande tillsatser.”

9

Artikel 1 i direktiv 98/34 stadgar följande:

”I detta direktiv används följande beteckningar med de betydelser som här anges:

…

…

…”

10

Artikel 8.1 första stycket i detta direktiv stadgar följande:

”Om inte annat följer av artikel 10 skall medlemsstaterna omedelbart till kommissionen överlämna alla utkast till tekniska föreskrifter, såvida inte föreskriften utgör endast en överföring av den fullständiga texten till en internationell eller europeisk standard, då det är tillräckligt med information om den aktuella standarden. De skall också till kommissionen redovisa skälen till varför det är nödvändigt att utfärda en sådan teknisk föreskrift, om dessa inte redan framgår av förslaget.”

11

Som framgår av bilaga I till Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1025/2012 av den 25 oktober 2012 om europeisk standardisering och om ändring av rådets direktiv 89/686/EEG och 93/15/EEG samt av Europaparlamentets och rådets direktiv 94/9/EG, 94/25/EG, 95/16/EG, 97/23/EG, 98/34/EG, 2004/22/EG, 2007/23/EG, 2009/23/EG och 2009/105/EG samt om upphävande av rådets beslut 87/95/EEG och Europaparlamentets och rådets beslut 1673/2006/EG (EUT L 316, s. 12) är Europeiska standardiseringsorganisationen erkänd av Europeiska unionen som europeiskt standardiseringsorgan.

12

Europeiska standardiseringsorganisationen antog en standard för europeiska dieselbränslen första gången år 1993 (EN 590:1993), i vilken föreskrevs en flampunkt, det vill säga den lägsta temperatur vid vilken så mycket bränsle avdunstar att lättantändliga blandningar kan bildas med luften genom gnisttändning, på minst 55° C för dessa bränslen. Samma tillåtna flampunkt har fastställts i de ersättande standarderna EN 590:1999, EN 590:2009 och EN 590:2013.

13

Vid tiden för de faktiska omständigheterna i målet var kvalitetskraven för diesel fastställda i ministerbeslut 20/2008 av den 22 augusti 2008 från ministeriet för transport, telekommunikationer och energi om bränslekvalitetskrav. Detta beslut, som syftade till att införliva bland annat direktiv 98/70, innehöll inget krav avseende flampunkten för dieselbränslen.

14

Däremot innehöll den ungerska standarden MSZ EN 590:2009, som syftade till att införliva den europeiska standarden EN 590:2009, ett sådant krav avseende flampunkten för dieselbränsle.

15

I artikel 3 c och h i lag XXVIII från år 1995 om nationell standardisering föreskrivs följande:

”Följande grundläggande principer gäller vid nationell standardisering:

…

…

16

I artikel 6.1 i nämnda lag anges följande:

”Tillämpning av den nationella standarden ska vara frivillig.”

17

Artikel 8.1 b i samma lag föreskriver följande:

”Det ungerska standardiseringskontoret har följande uppgifter:

…

18

Artikel 110.13 i lag CXXVII från år 2003 om särskilda bestämmelser om punktskatter och försäljning av punktskattepliktiga varor (nedan kallad lagen om punktskatter) föreskriver följande:

”Från lagringstankar [vid andra återförsäljningsställen än för återförsäljningsställen som svarar för försörjning av flygplan] får endast säljas, och uteslutande via pumpar, … dieselbränsle som ingår i tulltaxenummer 2710 19 41 samt bränsle för uppvärmning som ingår i tulltaxenummer 2710 19 41 och 2710 19 45 och … biodiesel och E85 som uppfyller den gällande ungerska standarden. …”

19

Den 5 oktober 2009 genomfördes en punktskattekontroll av det dieselbränsle som fanns i György Balázs lager.

20

Vid analysen av det prov som tagits fastställdes att dieselbränslets flampunkt inte uppfyllde bestämmelserna i den ungerska standarden MSZ EN 590:2009. Den låg nämligen på 44° C i stället för det högre värde på 55° C som föreskrevs enligt denna standard.

21

Det lokala kontoret i Kiskőrös (Ungern), tillhörande skattemyndigheten i provinsen Bács-Kiskun, vilken lyder under den nationella skattemyndigheten, fastställde genom beslut av den 21 mars 2013 att György Balázs hade åsidosatt lagen om punktskatt och ålade denne att betala ett skattetillägg på 4418080 HUF (ungefär 14138 euro), punktskatt uppgående till 883616 HUF (ungefär 2828 euro) samt 58900 HUF (ungefär 189 euro) avseende sakkunnigarvode. Den regionala skattemyndigheten fastställde detta beslut den 13 juni 2013.

22

György Balász överklagade detta beslut till den hänskjutande domstolen, Kecskeméti Közigazgatási és Munkaügyi Bíróság, och åberopade bland annat direktiv 98/34 samt lag XXVIII från år 1995 om nationell standardisering, enligt vilka tillämpning av en nationell standard, såsom den ungerska standarden MSZ EN 590:2009, ska vara frivillig.

23

Den hänskjutande domstolen noterade också att denna standard inte fanns tillgänglig på ungerska när skattekontrollen genomfördes.

24

Mot denna bakgrund beslutade Kecskeméti Közigazgatási és Munkaügyi Bíróság att vilandeförklara målet och ställa följande frågor till EU-domstolen:

25

Vid förhandlingen ifrågasatte den regionala skattemyndigheten att begäran om förhandsavgörande kan tas upp till sakprövning, av den anledningen att tolkningsfrågorna saknar samband med de faktiska omständigheterna i det nationella målet. Enligt myndigheten avser det beslut som överklagats till den hänskjutande domstolen enbart obetald punktskatt. Däremot har inga sanktioner ålagts specifikt för åsidosättande av kvalitetskraven för dieselbränslen.

26

Enligt fast rättspraxis presumeras nationella domstolars frågor om tolkningen av unionsrätten vara relevanta. Dessa frågor ställs mot bakgrund av den beskrivning av omständigheterna i målet och tillämplig lagstiftning som den nationella domstolen på eget ansvar har lämnat och vars riktighet det inte ankommer på EU-domstolen att pröva. En begäran från en nationell domstol kan bara avvisas då det är uppenbart att den begärda tolkningen av unionsrätten inte har något samband med de verkliga omständigheterna eller saken i det nationella målet eller då frågorna är hypotetiska eller EU-domstolen inte har tillgång till sådana uppgifter om de faktiska och rättsliga omständigheterna som är nödvändiga för att kunna ge ett användbart svar på de frågor som ställts (se, bland annat, dom Budějovický Budvar, C‑478/07, EU:C:2009:521, punkt 63, dom Zanotti, C‑56/09, EU:C:2010:288, punkt 15, och dom Melki och Abdeli, C‑188/10 och C‑189/10, EU:C:2010:363, punkt 27).

27

Även om det antas att det beslut som överklagats till den hänskjutande domstolen inte direkt avser sanktioner för åsidosättande av kvalitetskraven för dieselbränslen, har – som den regionala skattemyndigheten medgett – provresultaten beträffande flampunkten använts för att fastställa att György Balász hade sålt bränsle som omfattades av en högre skatt än den för dieselbränslen.

28

Under dessa omständigheter kan det inte anses att det är uppenbart att den begärda tolkningen av unionsrätten saknar samband med saken i det nationella målet.

29

Av detta följer att begäran om förhandsavgörande kan tas upp till sakprövning.

30

Den hänskjutande domstolen har ställt den första frågan för att få klarhet i huruvida artiklarna 4.1 och 5 i direktiv 98/70 ska tolkas så, att de hindrar att en medlemsstat i sin nationella rätt fastställer ytterligare kvalitetskrav – utöver kraven i det direktivet – för saluföring av dieselbränslen, såsom det i det nationella målet aktuella kravet om flampunkten.

31

För att besvara den frågan vill EU-domstolen först påpeka att enligt ordalydelsen i artikel 5 i direktiv 98/70 får medlemsstaterna inte förbjuda, begränsa eller förhindra utsläppandet på marknaden av bränslen som uppfyller kraven i detta direktiv.

32

Det framgår också av den rättsliga grunden för direktiv 98/70 med senare ändringar, det vill säga artikel 100 A i EG-fördraget och artikel 95 EG (nu artikel 114 FEUF), som rör harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning i syfte att upprätta den inre marknaden och få den att fungera, liksom av skäl 1 i nämnda direktiv, att direktivets syfte är en tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning för att undanröja eventuella skillnader beträffande kraven på bränslen.

33

Det framgår alltså såväl av ordalydelsen av artikel 5 i direktiv 98/70 som av syftet med direktivet att detta – särskilt vad gäller de specifikationer som fastställs i artikel 4.1 jämförd med bilagorna II och IV – anger uttömmande krav som medlemsstaterna bara får avvika från under de strikta villkor som anges i artikel 6 i direktivet.

34

Som generaladvokaten påpekat i punkterna 39–47 i sitt förslag till avgörande, gör sig slutsatsen i punkten ovan emellertid endast gällande vad avser det materiella tillämpningsområdet (ratione materiae) för direktiv 98/70, det vill säga i den utsträckning det rör sig om tekniska specifikationer för de bränslen som detta direktiv syftar till att harmonisera.

35

Det framgår nämligen av ordalydelsen av artikel 1 i nämnda direktiv, som definierar direktivets tillämpningsområde, att det omfattar hälso- och miljöbaserade tekniska specifikationer för berörda bränslen.

36

I enlighet med detta syfte med direktiv 98/70 benämns specifikationerna i bilagorna I–IV ”miljöspecifikationer”.

37

Undantagen i artikel 6 i det direktivet rör dessutom bara antagande av strängare miljöspecifikationer än de som föreskrivs i direktivet, det vill säga – såsom framgår av artikel 6.1 – sådana som skyddar ”befolkningens hälsa i specifik tätbebyggelse eller miljön i ett visst ekologiskt eller miljömässigt känsligt område”.

38

Av detta följer att direktiv 98/70 inte har till syfte att harmonisera alla de kvalitetskrav eller tekniska specifikationer som skulle kunna tillämpas på de berörda bränslena, och följaktligen förbjuda medlemsstaterna att föreskriva begränsningar eller undantag i detta avseende. Direktivet rör endast de tekniska specifikationer för bränslen som avser miljön i den mening som avses i direktivet, det vill säga de som är hälso- och miljöbaserade.

39

Vad gäller den aktuella specifikationen av flampunkten för dieselbränslen framgår såväl av den tekniska definitionen av den parametern (se punkt 12 ovan) som av parternas yttranden vid förhandlingen, att den specifikationen i huvudsak syftar till att säkerställa dieselbränslets produktsäkerhet och även är av betydelse för funktionsdugligheten hos och skyddet för motorer i motorfordon. Fastställandet av flampunkten avser på detta sätt också att skydda konsumenterna från fordonsskador.

40

Följaktligen är direktiv 98/70, och i synnerhet artikel 5, inte tillämpligt på en specifikation såsom den om flampunkten i det nationella målet. Direktivet kan således inte hindra att medlemsstaterna uppställer ett sådant krav för utsläppande av dieselbränslen på marknaden, förutsatt att det kravet inte utgör en hälso- och miljöbaserad teknisk specifikation i den mening som avses i direktivet.

41

I skäl 31 i direktiv 2009/30 förespråkas uttryckligen en uppdatering av standarden EN 590:2004 samt ”fastställa[nde av] gränser för tekniska parametrar som inte ingår i den bilagan [(bilaga IV till direktiv 98/70)]”, däribland flampunkten. Detta bekräftar att direktivet inte redan från början utgjorde hinder för sådana ytterligare parametrar.

42

För det fall att specifikationen i fråga alltså inte omfattas av det område som harmoniserats genom direktiv 98/70, erinrar EU-domstolen om följande. Enligt EU-domstolens praxis kan en medlemsstat ställa upp krav för saluföring inom dess territorium av en vara som inte omfattas av tekniska specifikationer som harmoniserats eller erkänts på unionsnivå endast om dessa krav överensstämmer med de skyldigheter som följer av EUF-fördraget, däribland principen om fri rörlighet för varor som anges i artiklarna 34 FEUF och 36 FEUF (se, för ett liknande resonemang, dom kommissionen/Portugal, C‑432/03, EU:C:2005:669, punkt 35, och dom Lidl Magyarország, C‑132/08, EU:C:2009:281, punkt 45).

43

Det ankommer också enligt artikel 8 i direktiv 98/34 på medlemsstaterna att till kommissionen överlämna utkast till föreskrifter genom vilka tekniska specifikationer görs tvingande före deras ikraftträdande, så att kommissionen kan företa en förebyggande kontroll mot bakgrund av bestämmelserna om fri rörlighet för varor, särskilt vad gäller skälen för de hinder som kan uppkomma i detta avseende (se, för ett liknande resonemang, dom Sandström, C‑433/05, EU:C:2010:184, punkt 42, och dom Belgische Petroleum Unie m.fl., C‑26/11, EU:C:2013:44, punkterna 49 och 50).

44

Mot denna bakgrund ska den första frågan besvaras på följande sätt. Artiklarna 4.1 och 5 i direktiv 98/70 ska tolkas så, att de inte hindrar att en medlemsstat i sin nationella rätt fastställer ytterligare kvalitetskrav – utöver kraven i direktivet – för saluföring av dieselbränslen, såsom det i det nationella målet aktuella kravet om flampunkten, förutsatt att det inte är fråga om en hälso- och miljöbaserad teknisk specifikation för dieselbränsle i den mening som avses i nämnda direktiv.

45

Det framgår av begäran om förhandsavgörande att den ungerska standarden MSZ EN 590:2009, som innehåller den i målet aktuella specifikationen av flampunkten för dieselbränslen och som syftar till att genomföra den europeiska standarden EN 590:2009, gjorts tvingande i ungersk rätt genom artikel 110.13 i lagen om punktskatter.

46

Den hänskjutande domstolen har mot denna bakgrund ställt den andra frågan för att få klarhet i huruvida artikel 1 leden 6 och 11 i direktiv 98/34 ska tolkas så, att den hindrar att en medlemsstat gör en nationell standard tvingande, såsom den i det nationella målet aktuella ungerska standarden MSZ EN 590:2009.

47

EU-domstolen konstaterar därvid för det första att inget indikerar att det skulle framgå av artikel 1 led 6 i direktiv 98/34, som bara definierar vad som i direktivets bemärkelse avses med bland annat en europeisk och en nationell standard, eller av artikel 1 led 11 i samma direktiv, som definierar begreppet teknisk föreskrift, att lagstiftaren i en medlemsstat inte får göra en sådan standard helt eller delvis tvingande.

48

För det andra framgår det av lydelsen av artikel 8.1 första stycket i direktiv 98/34 att en europeisk eller internationell standard kan göras tvingande genom att en medlemsstat överför den till en teknisk föreskrift, som per definition är tvingande. Som generaladvokaten påpekat i punkt 65 i sitt förslag till avgörande, finns det ingen anledning att det skulle förhålla sig annorlunda vad gäller en nationell standard, i synnerhet om denna, som i detta fall, motsvarar en europeisk standard.

49

Den andra frågan ska därför besvaras på följande sätt. Artikel 1 leden 6 och 11 i direktiv 98/34 ska tolkas så, att den inte hindrar att en medlemsstat gör en nationell standard tvingande, såsom den i det nationella målet aktuella ungerska standarden MSZ EN 590:2009.

50

Det framgår av de upplysningar som den hänskjutande domstolen har lämnat att den nationella standarden MSZ EN 590:2009 inte fanns tillgänglig på ungerska, utan enbart på engelska, vid tiden för de faktiska omständigheterna i målet.

51

Det är mot denna bakgrund och med hänsyn till kravet i artikel 1 led 6 i direktiv 98/34 på att en standard ska vara allmänt tillgänglig som den hänskjutande domstolen har ställt den tredje frågan, för att få klarhet i huruvida nämnda bestämmelse ska tolkas så, att den fordrar att en nationell standard i den mening som avses i den bestämmelsen görs tillgänglig på den berörda medlemsstatens officiella språk.

52

Som redan påpekats i punkt 47 ovan, innehåller artikel 1 led 6 i direktiv 98/34 bara en definition av vad som i direktivet avses med en standard. Den bestämmelsen syftar inte heller till att föreskriva krav som sådana beträffande standarder, utan till att upprätta ett informationsförfarande på området tekniska standarder och föreskrifter och därmed en förebyggande kontroll för att skydda den fria rörligheten för varor (se, för ett liknande resonemang, dom Belgische Petroleum Unie m.fl., C‑26/11, EU:C:2013:44, punkt 49).

53

Med tanke på att det inte finns någon indikation i den riktningen i direktivet går det således inte att ur artikel 1 led 6 i nämnda direktiv utläsa ett krav på att en standard i den mening som avses i den bestämmelsen, vilken finns tillgänglig på engelska, ska göras tillgänglig på den berörda medlemsstatens språk.

54

Av vad som anförts följer att den tredje frågan ska besvaras på följande sätt. Artikel 1 led 6 i direktiv 98/34 ska tolkas så, att bestämmelsen inte fordrar att en standard i den mening som avses i den bestämmelsen görs tillgänglig på den berörda medlemsstatens officiella språk.

55

Eftersom förfarandet i förhållande till parterna i målet vid den nationella domstolen utgör ett led i beredningen av samma mål, ankommer det på den nationella domstolen att besluta om rättegångskostnaderna. De kostnader för att avge yttrande till domstolen som andra än nämnda parter har haft är inte ersättningsgilla.

Mot denna bakgrund beslutar domstolen (första avdelningen) följande: