This document is an excerpt from the EUR-Lex website
Document 62013TN0156
Case T-156/13: Action brought on 14 March 2013 — Petro Suisse Intertrade v Council
Mål T-156/13: Talan väckt den 14 mars 2013 — Petro Suisse Intertrade mot rådet
Mål T-156/13: Talan väckt den 14 mars 2013 — Petro Suisse Intertrade mot rådet
EUT C 147, 25.5.2013, p. 23–23
(BG, ES, CS, DA, DE, ET, EL, EN, FR, IT, LV, LT, HU, MT, NL, PL, PT, RO, SK, SL, FI, SV)
25.5.2013 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 147/23 |
Talan väckt den 14 mars 2013 — Petro Suisse Intertrade mot rådet
(Mål T-156/13)
2013/C 147/41
Rättegångsspråk: engelska
Parter
Sökande: Petro Suisse Intertrade Co. SA (Pully, Switzerland) (ombud: J. Grayston, solicitor, samt advokaterna P. Gjørtler, G. Pandey, D. Rovetta, N. Pilkington och D. Sellers)
Svarande: Europeiska unionens råd
Yrkanden
Sökanden yrkar att tribunalen ska
— |
ogiltigförklara rådets beslut 2012/829/Gusp av den 21 december 2012 (EUT L 356, s. 71) om ändring av beslut 2010/413/Gusp om restriktiva åtgärder mot Iran och rådets genomförandeförordning (EU) nr 1264/2012 av den 21 december 2012 (EUT L 356, s. 55) om genomförande av förordning (EU) nr 267/2012 om restriktiva åtgärder mot Iran, i den del de angripna rättsakterna rör sökanden, och |
— |
förplikta rådet att ersätta rättegångskostnaderna. |
Grunder och huvudargument
Till stöd för sin talan har sökandebolaget anfört sex grunder, vilka samtliga rör åsidosättande av väsentliga formföreskrifter och åsidosättande av fördragen och av bestämmelser om tillämpning av fördragen. Dessa grunder avser åsidosättande av rätten att bli hörd, åsidosättande av anmälningsskyldigheten, otillräcklig motivering, åsidosättande av rätten till försvar, uppenbart felaktig bedömning åsidosättande av den grundläggande rätten till egendom.
Sökandebolaget anser att rådet har underlåtit att höra bolaget och att det inte finns några motsatta uppgifter som skulle motivera detta. Vidare har rådet underlåtit att identifiera sökandebolaget som den som beslutet och förordningen riktar sig till och även att identifiera sökandebolaget i delgivningsskrivelsen. I alla händelser var dessa rättsakter otillräckligt motiverade. Rådet underlät att besvara sökandebolagets begäran om att rådet skulle bekräfta identifieringen, lämna en utförligare motivering och att lämna ut vissa handlingar och skickade endast ett kortfattat brev där det bekräftade att det mottagit bolagets begäran. Rådet åsidosatte därigenom sökandebolagets rätt till försvar. Bolaget gavs nämligen inte möjlighet att bemöta rådets slutsatser, eftersom dessa inte delgavs bolaget. I motsats till vad rådet har gjort gällande är sökandebolaget inte ett skalbolag (”front company”) för National Iranian Oil Company (NIOC) och i alla händelser har rådet inte visat att enbart den omständigheten att sökandebolaget är ett dotterbolag till NIOC räcker för att anse att det uppstår en ekonomisk fördel för den iranska staten som skulle strida mot syftet med de angripna åtgärderna. Slutligen har rådet inskränkt sökandebolagets rättsliga handlingsförmåga och därigenom åsidosatt den grundläggande rätten till egendom, genom att vidta åtgärder vars proportionalitet inte kan inte kan fastställas.