—

Parva Investitsionna Banka AD, genom I. Dermendzhiev, advokat,

—

UniKredit Bulbank AD, genom M. Fezliyska, samt genom A. Kazini och L.K. Hampartsumyan,

—

Siyk Faundeyshan LLS, genom Z. Tomov, advokat,

—

Ear Proparti Developmant – v nesastoyatelnost AD, genom G. Nakova, advokat,

—

Sindik na Ear Proparti Developmant – v nesastoyatelnost AD, genom G.Y. Kolyovska,

—

Aset Menidzhmant EAD, genom D. Ianakiev, advokat,

—

Ol Siyz Balgaria OOD, genom V. Skochev, advokat,

—

Silvar Biych EAD, genom D. Ianakiev, advokat,

—

Rudersdal EOOD, genom V. Goshev, advokat,

—

Kota Enerdzhi EAD, genom M. Nikolova, advokat,

—

Europeiska kommissionen, genom S. Petrova och M. Wilderspin, båda i egenskap av ombud,

1

Begäran om förhandsavgörande avser tolkningen av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1896/2006 av den 12 december 2006 om införande av ett europeiskt betalningsföreläggande (EUT L 399, s. 1).

2

Begäran har framställts i ett mål mellan Parva Investitsionna Banka AD, UniKredit Bulbank AD och Siyk Faundeyshan LLS, å ena sidan, och Ear Proparti Developmant – v nesatoyatelnost AD och Sindik na Ear Proparti Developmant – v nesatoyatelnost AD, å andra sidan, i ett insolvensförfarande mot Ear Proparti Developmant – v nesatoyatelnost AD.

3

Enligt artikel 1.1 a i förordning nr 1896/2006 är syftet med förordningen att ”förenkla, påskynda och sänka kostnaderna för förfaranden i gränsöverskridande fall som rör obestridda penningfordringar genom att införa ett förfarande för europeiskt betalningsföreläggande”.

4

I artikel 2 i förordningen, med rubriken ”Räckvidd” föreskrivs följande:

”1.   Denna förordning skall tillämpas på privaträttens område i gränsöverskridande fall, oberoende av vilket slag av domstol det är fråga om. Den omfattar i synnerhet inte skattefrågor, tullfrågor och förvaltningsrättsliga frågor eller statens ansvar för handlingar och underlåtenhet vid utövandet av statens myndighet (’acta iure imperii’).

2.   Förordningen skall inte tillämpas på ärenden som gäller

...

...”

5

I artikel 3 i förordningen definieras gränsöverskridande fall enligt följande:

”1.   I denna förordning avses med gränsöverskridande fall ett fall där åtminstone en av parterna har sitt hemvist eller sin vanliga vistelseort i en annan medlemsstat än den medlemsstat där den domstol vid vilken talan väckts är belägen.

2.   Hemvistet skall avgöras i enlighet med artiklarna 59 och 60 i rådets förordning (EG) nr 44/2001 av den 22 december 2000 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område [(EGT, L 12, 2001, s. 1)].

3.   Den relevanta tidpunkten för att avgöra om det föreligger ett gränsöverskridande fall skall vara när ansökan om ett europeiskt betalningsföre-läggande lämnas in i enlighet med denna förordning.”

6

Artikel 21 i förordningen har rubriken ”Verkställighet”, och i artikel 21.1 första stycket föreskrivs följande:

”Utan att det påverkar tillämpningen av bestämmelserna i denna förordning skall verkställighetsförfarandet regleras av verkställighetsmedlemsstatens lagstiftning.”

7

I artikel 26 i förordningen, med rubriken ”Förhållande till nationell processlagstiftning”, föreskrivs följande:

”Alla processrättsliga frågor som inte tas upp särskilt i denna förordning skall regleras enligt nationell lagstiftning.”

8

I artikel 5.4 i författningen stadgas följande:

”Folkrättsliga fördrag som trätt i kraft med avseende på Republiken Bulgarien och som ratificerats och offentliggjorts i enlighet med konstitutionen utgör en del av Republikens Bulgariens interna rättsordning. De har företräde framför de normer i den interna rättsordningen som står i strid med dem.”

9

I artikel 717n i handelslagen (Targovski zakon, nedan kallad TZ) föreskrivs följande:

”Vid försäljning av egendom som har intecknats av gäldenären till säkerhet för någon annans skuld ska konkursförvaltaren meddela inteckningsinnehavaren om försäljningen. Det belopp som ska tillfalla inteckningsinnehavaren ska innehållas av konkursförvaltaren och betalas ut till inteckningsinnehavaren mot framvisande av en verkställighetstitel som styrker fordran.”

10

I artikel 417 i civilprocesslagen (Grazhdanski protsesualen kodeks, nedan kallad GPK) föreskrivs följande:

”Sökanden kan begära att få utfärdat ett föreläggande även när fordran, oberoende av belopp, baseras på:

...”

11

I artikel 418 i lagen föreskrivs följande:

”1.   När begäran åtföljs av ett sådant dokument som anges i artikel 417 till stöd för fordran kan borgenären ansöka om omedelbar verkställighet vid domstol och om utfärdande av en exekutionstitel.

2.   Exekutionstiteln utfärdas efter det att domstolen har kontrollerat att dokumentet uppfyller formella krav och har fastställt att det föreligger en verkställbar fordran i förhållande till gäldenären. För att utfärda exekutionstiteln gör domstolen en anteckning på det dokument som lagts fram och på föreläggandet.

3.   Om det framgår av det framlagda dokumentet att verkställigheten av skulden är avhängig av vederlag eller någon annan omständighet ska betalning av detta vederlag eller förekomsten av denna omständighet styrkas av ett officiellt dokument eller av ett dokument utfärdat av gäldenären.

4.   Avgörandet i vilket en ansökan om utfärdande av en exekutionstitel helt eller delvis har avslagits kan överklagas av sökanden inom en frist på en vecka efter att han tagit del av beslutet eller genom ett anslutningsöverklagande när han inte mottagit en kopia för delgivning.

...”

12

I artikel 46 i lagen om normativa rättsakter (Zakon za normativnite aktove, nedan kallad ZNA) som avser tolkning av normativa rättsakter, föreskrivs följande:

”1.   Bestämmelser i normativa rättsakter ska tillämpas strikt enligt sin ordalydelse. För den händelse att de inte är klara ska de tillämpas på det sätt som bäst låter sig förenas med övriga bestämmelser, med den tolkade rättsaktens syfte eller med allmänna principer i bulgarisk rätt.

2.   Om den normativa rättsakten är ofullständig ska tillämpas rättsfigurer som inte föreskrivs i bestämmelserna för analoga tillfällen, såvida detta är förenligt med rättsaktens syfte. Förekommer inte sådana bestämmelser ska tolkningen ske utifrån allmänna principer i bulgarisk rätt ...”

13

Vid Okrazhen sad – Targovishte (regional domstol i Targovishte), konkurs-domstolen, inleddes genom beslut av den 30 maj 2011 ett insolvensförfarande mot Ear Proparti Developmant – v nesatoyatelnost AD och denna domstol beslutade den 15 juni 2012 om beslagtagande och utmätning av tillgångarna i konkursboet.

14

Sindik na Ear Proparti Developmant – v nesatoyatelnost AD (konkursförvaltaren i förfarandet mot Ear Proparti Developmant – v nesatoyatelnost AD) sålde därefter delar av konkursboet som bestod av fastigheter belastade med hypotek till förmån för Parva Investitsionna Banka AD (nedan kallad Parva Investitsionna Banka). Dessa hypotek hade ställts som säkerhet för avtal som ingåtts mellan Parva Investitsionna Banka och tredje man, nämligen Port Investmant Developmant – Balgaria 2 EAD och Aset Menidzhmant EAD.

15

Parva Investitsionna Banka är innehavare av flera utomrättsliga exekutionstitlar som rör fordringar hänförliga till dessa hypotekslån. Bolaget ansökte med stöd av artikel 717n TZ om provisorisk och omedelbar verkställighet av dessa exekutionstitlar med tillämpning av artiklarna 417 och 418 GPK. Bolaget yrkade att domstolen skulle fastställa att det hade rätt till betalning till det pris som de fastigheter som utgjorde del i konkursboet hade sålts för. Eftersom dessa fordringar hade bestritts, bland annat av borgenärföretagen, begärde Sindik na Ear Proparti Developmant – v nesatoyatelnost AD att den hänskjutande domstolen bland annat skulle fastställa villkoren för att tillämpa artikel 717n TZ, när det yrkas betalning av en bestridd fordran i konkursboet.

16

Enligt den hänskjutande domstolen är huvudfrågan huruvida betalning från konkursboet som skett enligt villkoren i artikel 717n TZ av en bestridd fordran, vars verkställighet hade beviljats med stöd av utomrättsliga exekutionstitlar, kan anses som tillåten.

17

Den nationella domstolen har härvidlag hänvisat till en dom av Konstitutsionen sad (författningsdomstolen) av den 2 oktober 2012 (mål nr 4/2012), vilken fastställde att artiklarna 417 och 418 GPK, som bemyndigade banker att få omedelbar verkställighet med stöd av ett bokföringsutdrag, var förenliga med författningen. Konstitutsionen sads prövning av förordning nr 1896/2006 skedde mot bakgrund av att förordningen utgör en del av nationell rätt och som, enligt artikel 5.4 i författningen, ska ges företräde framför interna rättsregler som strider mot de rättsprinciper och de lösningar som föreskrivs i förordningen.

18

Den hänskjutande domstolen anser att det vid prövningen har framgått att nationell rätt innehåller en lucka, eftersom det inte föreskrivs något om det fall när en fordran är bestridd i artikel 717n TZ. Enligt den hänskjutande domstolen ska den enligt artikel 46.2 ZNA, när en sådan lucka konstateras, beakta lagens syfte och allmänna rättsprinciper för att kunna döma i det mål som är anhängigt vid den. Förordning nr 1896/2006 är, även om den uteslutande avser ett europeiskt betalningsföreläggande, enligt den hänskjutande domstolen, den enda lagstiftningsakt vars lösningar, på grund av deras ändamål, till sin karaktär liknar den tvist som ska prövas. I förordningen föreskrivs relevanta regler och principer för att besvara frågor då ett individuellt verkställighetsförfarande står i konflikt med ett insolvensförfarande.

19

Enligt artikel 5.4 i författningen utgör förordningen en del av nationell rätt. Förordningen ska därför beaktas vid tolkningen av nämnda rättsprinciper och vid fastställandet av lagens syfte.

20

Okrazhen sad – Targovishte beslutade under dessa omständigheter att förklara målet vilande och att ställa följande tolkningsfrågor till domstolen:

21

Genom artikel 1 i förordning nr 1896/2006 införs ett europeiskt betalnings-föreläggande i gränsöverskridande fall med obestridda penningfordringar.

22

Det framgår av beslutet att begära förhandsavgörande att det nationella målet varken avser europeiskt betalningsföreläggande, om vilket föreskrivs i förordning nr 1896/2006, eller verkställighet av ett sådant europeiskt betalningsföreläggande, utfärdat med stöd av förordningen, utan avser verkställighet av en utomrättslig exekutionstitel, vars provisoriska och omedelbara verkställighet har yrkats med stöd av nationell rätt i ett insolvensförfarande.

23

Det är uppenbart att situationen i det nationella målet inte omfattas av tillämpningsområdet för förordning nr 1896/2006, rörande vilken den hänskjutande domstolen har framställt en begäran om tolkning.

24

Det framgår av beslutet att begära förhandsavgörande att den hänskjutande domstolen har ställt tolkningsfrågorna för att få klarhet i hur förordning nr 1896/2006 ska tolkas för att kunna fylla ut en lucka som denna domstol har funnit i den nationella lagstiftning som är tillämplig i en sådan situation som i det nationella målet och som inte omfattas av förordningens tillämpningsområde.

25

Domstolen erinrar i detta hänseende om att en begäran om förhandsavgörande i enlighet med artikel 94 c i domstolens rättegångsregler ska innehålla en redogörelse dels för de skäl som fått den hänskjutande domstolen att undra över tolkningen eller giltigheten av de aktuella unionsrättsliga bestämmelserna, dels för det samband som den hänskjutande domstolen har funnit föreligga mellan de unionsrättsliga bestämmelserna och den nationella lagstiftning som är tillämplig i det nationella målet. Denna redogörelse ska – på samma sätt som redogörelsen för de relevanta omständigheterna, vilken krävs enligt artikel 94 a i nämnda rättegångsregler – göra det möjligt för domstolen att fastställa, utöver huruvida begäran om förhandsavgörande uppfyller villkoren för att tas upp till sakprövning, domstolens behörighet att besvara den ställda frågan (dom Siragusa, C‑206/13, EU:C:2014:126, punkt 19).

26

Domstolen är dessutom i princip inte behörig att besvara en fråga i en begäran om förhandsavgörande, om det är uppenbart att den unionsrättsliga bestämmelse som ska tolkas av domstolen inte är tillämplig (se, för ett liknande resonemang, dom Caixa d’Estalvis i Pensions de Barcelona, C‑139/12, EU:C:2014:174, punkt 41 och där angiven rättspraxis).

27

Domstolen är emellertid behörig att meddela förhandsavgörande beträffande unionsbestämmelser i fall då omständigheterna i det nationella målet inte omfattas av unionsrättens tillämpningsområde, men då nationell rätt hänvisar till innehållet i unionsbestämmelserna för att fastställa vilka regler som är tillämpliga på en rent inhemsk situation i den berörda medlemsstaten (se, bland annat, domarna Poseidon Chartering, C‑3/04, EU:C:2006:176, punkt 15; ETI m.fl., C‑280/06, EU:C:2007:775, punkterna 22 och 26; Salahadin Abdulla m.fl., C‑175/08, C‑176/08, C‑178/08 och C‑179/08, EU:C:2010:105, punkt 48; Cicala, C‑482/10, EU:C:2011:868, punkt 17; Nolan, C‑583/10, EU:C:2012:638, punkt 45, och Romeo, C‑313/12, EU:C:2013:718, punkt 21).

28

Det föreligger nämligen ett klart unionsintresse av att – för att i framtiden förhindra skilda tolkningar – de bestämmelser eller begrepp som har hämtats från unionsrätten tolkas på ett enhetligt sätt när regleringen i en nationell lagstiftning av situationer som inte omfattas av den aktuella unionsrättsakten anpassats till den reglering som har valts i denna rättsakt. Syftet med detta är att säkerställa att inhemska situationer och situationer som regleras av unionsrätten behandlas på samma sätt, oberoende av de omständigheter under vilka de bestämmelserna eller begrepp som har hämtats från unionsrätten ska tillämpas (se, bland annat, domarna Salahadin Abdulla m.fl., EU:C:2010:105, punkt 48; SC Volksbank România, C‑602/10, EU:C:2012:443, punkterna 87 och 88; Nolan, EU:C:2012:638, punkt 46; Allianz Hungária Biztosító m.fl., C‑32/11, EU:C:2013:160, punkterna 20 och 21, och Romeo, EU:C:2013:718, punkt 22).

29

Så är fallet när unionsbestämmelserna i fråga genom nationell rätt har blivit direkt och ovillkorligt tillämpliga på sådana situationer (domarna Cicala, EU:C:2011:868, punkt 19; Nolan, EU:C:2012:638, punkt 47, och Romeo, EU:C:2013:718, punkt 23). Så är emellertid inte fallet när de nationella bestämmelserna möjliggör för nationell domstol att avvika från unionsbestämmelserna, såsom de har tolkats av domstolen (se, för ett liknande resonemang, domarna Kleinwort Benson, C‑346/93, EU:C:1995:85, punkterna 16 och 18, och Romeo, EU:C:2013:718, punkt 33 och där angiven rättspraxis).

30

Den hänskjutande domstolen har hänvisat till artikel 46.2 ZNA jämförd med artikel 5.4 i författningen och klargjort skälen till varför den anser att en tolkning av bestämmelserna i förordning nr 1896/2006, i en sådan situation som i det nationella målet, vilken inte omfattas av tillämpningsområdet för nämnda förordning, är nödvändig för att kunna döma i det mål som är anhängigt vid den. Redogörelsen för skälen möjliggör dock inte för domstolen att dra slutsatsen att den är behörig att besvara tolkningsfrågorna.

31

I artikel 5.4 i författningen stadgas att ”[f]olkrättsliga fördrag som trätt i kraft med avseende på Republiken Bulgarien och som ratificerats och offentliggjorts i enlighet med konstitutionen utgör en del av Republiken Bulgariens interna rättsordning [och de] har företräde framför de normer i den interna rättsordningen som står i strid med dem”. Denna bestämmelse innebär emellertid inte en hänvisning till bestämmelserna i förordning nr 1896/2006, vilka avses i tolkningsfrågorna, utan det föreskrivs enbart, enligt bestämmelsens ordalydelse, om hierarkin mellan internationell rätt och nationell rätt.

32

Vad beträffar artikel 46.2 ZNA hänvisar denna bestämmelse allmänt till ”allmänna principer i bulgarisk rätt” och inte specifikt till bestämmelserna i förordning nr 1896/2006, vilka avses i tolkningsfrågorna. Om den hänskjutande domstolen skulle anse att denna bestämmelse i ZNA jämförd med artikel 5.4 i författningen även skulle avse unionsrätten skulle den överhuvudtaget inte beakta att nämnda bestämmelser i bulgarisk rätt i så fall i realiteten skulle hänvisa till bestämmelserna i förordningen för att reglera situationer som inte omfattas av dess tillämpningsområde för att säkerställa likabehandling mellan interna situationer och situationer som omfattas av unionsrätten.

33

Vad beträffar avgörandet av Konstitutsionen sad, som nämnts i punkt 17 i detta beslut, och som den hänskjutande domstolen har hänvisat till, framgår det överhuvudtaget inte av beslutet att begära förhandsavgörande att detta avgörande behandlade frågan huruvida bestämmelserna i artiklarna 5.4 i författningen och 46.2 ZNA innehåller en hänvisning till unionsrätten i syfte att säkerställa en sådan likabehandling.

34

Om sistnämnda bestämmelse, jämförd med artikel 5.4 i författningen, allmänt hänvisar till allmänna rättsprinciper för att fylla ut en lucka i lagen framgår det inte av avgörandet att bestämmelserna i förordning nr 1896/2006 i sig har blivit direkt och ovillkorligt tillämpliga genom dessa bestämmelser i bulgarisk rätt i en situation som inte omfattas av tillämpningsområdet för bestämmelserna i den förordning rörande vilken en tolkning har begärts. Det förefaller snarare så att dessa bestämmelser i bulgarisk rätt är begränsade till att lämna möjlighet för nationell domstol att tillämpa allmänna principer och bestämmelser i nationell rätt och unionsrätt för att i praxis och efter eget skön dra lärdom av nämnda regler och principer för att fylla ut den lucka som tidigare konstaterats.

35

Det kan under dessa omständigheter inte anses att de bestämmelser i förordning nr 1896/2006 som avses i de frågor som ställts i sig själva har blivit direkt och ovillkorligt tillämpliga i nationell rätt i en sådan situation som avses i det nationella målet, vilken inte omfattas av tillämpningsområdet för nämnda förordning.

36

Följaktligen slår domstolen, med stöd av artikel 53.2 i rättegångsreglerna, fast att det är uppenbart att den saknar behörighet att besvara de frågor som ställts av Okrazhen sad –Targovishte.

37

Eftersom förfarandet i förhållande till parterna i målet vid den nationella domstolen utgör ett led i beredningen av samma mål, ankommer det på den nationella domstolen att besluta om rättegångskostnaderna. De kostnader för att avge yttrande till domstolen som andra än nämnda parter har haft är inte ersättningsgilla.

Mot denna bakgrund beslutar domstolen (femte avdelningen) följande:

Det är uppenbart att Europeiska unionens domstol saknar behörighet att besvara de frågor som ställts av Okrazhen sad – Targovishte (Bulgarien).