Talan väckt den 7 februari 2013 — Europaparlamentet mot Europeiska kommissionen

(Mål C-65/13)

2013/C 108/36

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: Europaparlamentet (ombud: A. Tamás och J. Rodrigues)

Svarande: Europeiska kommissionen

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att domstolen ska

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan om ogiltigförklaring åberopar Europaparlamentet en grund, vilken avser åsidosättande av artikel 38 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 492/2011 (1). Enligt Europaparlamentet har kommissionen nämligen missbrukat den makt som den tilldelats av unionslagstiftaren.

I artikel 38 i förordningen ges kommissionen genomförandebefogenheter, men endast inom de ramar som framgår av artikel 291 FEUF. Enligt parlamentet ska sistnämnda artikel tolkas så, att den inte tillåter antagande av akter med allmän räckvidd som kompletterar vissa icke väsentliga delar av lagstiftningsakten. Endast lagstiftningsakter eller delegerade akter i den mening som avses i artikel 290 FEUF kan komplettera icke väsentliga delar av en grundläggande rättsakt.

Den rättsakt som kommissionen antagit och som utfärdats i form av en genomförandeakt i den mening som avses i artikel 291 FEUF kompletterar emellertid vissa icke väsentliga delar av förordning (EU) nr 492/2011. Parlamentet hävdar således att om kommissionen ansåg det nödvändigt att komplettera vissa icke väsentliga delar av förordning (EU) nr 492/2011 så borde den, i avsaknad av befogenhet att anta delegerade akter i den mening som avses i artikel 290 FEUF, ha lagt fram ett förslag till en lagstiftningsakt som kompletterar eller ändrar den grundläggande rättsakten.

(1)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 492/2011 av den 5 april 2011 om arbetskraftens fria rörlighet inom unionen (EUT L 141, s.1).