—

Newby Foods Ltd, genom T. Russ, solicitor, H. Mercer, QC, och A. Legg, barrister,

—

Förenade kungarikets regering, genom V. Kaye, i egenskap av ombud, biträdd av J. Holmes, barrister,

—

Tysklands regering, genom T. Henze och A. Wiedmann, båda i egenskap av ombud,

—

Frankrikes regering, genom C. Candat och D. Colas, båda i egenskap av ombud,

—

Europeiska kommissionen, genom D. Bianchi och K. Skelly, båda i egenskap av ombud,

1

Begäran om förhandsavgörande avser tolkningen av punkterna 1.14 och 1.15 i bilaga I till Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 853/2004 av den 29 april 2004 om fastställande av särskilda hygienregler för livsmedel av animaliskt ursprung (EUT L 139, s. 55, och rättelser i EUT L 226, 2004, s. 22 samt EUT L 160, 2013, s. 15).

2

Begäran har framställts i ett mål mellan Newby Foods Ltd (nedan kallat Newby Foods) och Food Standards Agency (nedan kallad FSA), angående ett beslut från FSA offentliggjort den 4 april 2012 och rubricerat ”Tillfälligt stopp för avsenat kött” (nedan kallat det tillfälliga stoppet).

3

Förordning nr 853/2004 innehåller följande skäl:

”...

...

...

...”

4

De särskilda hygienregler för livsmedel av animaliskt ursprung som förordning nr 853/2004 syftar till att införa, finns i bilaga II och följande bilagor i denna förordning. I bilaga I ges inledningsvis ett antal definitioner, och däribland följande:

”...

1. KÖTT

...

...

...

7. BEARBETADE PRODUKTER

...”

5

Enligt artikel 2.2 i förordning nr 853/2004 gäller i denna förordning även de definitioner som fastställs i artikel 2 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 852/2004 av den 29 april 2004 om livsmedelshygien (EUT L 139, s. 1). I artikel 2.1 i förordning 852/2004 ges bland annat följande definitioner:

”...

6

I kapitel II och kapitel III avsnitt V i bilaga III till förordning nr 853/2004 fastställs, med avseende på råvaror respektive hygien under och efter produktion för malet kött, köttberedningar och maskinurbenat kött, följande särskilda krav:

”KAPITEL II: KRAV FÖR RÅVAROR

...

KAPITEL III: HYGIEN UNDER OCH EFTER PRODUKTION

...

...”

7

Innan förordning nr 853/2004 trädde i kraft reglerades hygienaspekterna i samband med produktion av maskinurbenat kött i rådets direktiv 64/433/EEG om hygienproblem som påverkar handeln med färskt kött inom gemenskapen (EGT 121, 1964, s. 2012), senast ändrat genom rådets direktiv 95/23/EG av den 22 juni 1995 (EGT L 243, s. 7). Enligt artiklarna 2 c och 6.1 c i detta direktiv definierades mekaniskt urbenat kött som ”kött som erhållits mekaniskt från ben med kött, dock ej från skalle, från gångbenen nedanför framknä och hasled och i fråga om svin från svanskotorna, och som är avsett för anläggningar som godkänts i enlighet med artikel 6 i [rådets] direktiv 77/99/EEG [av den 21 december 1976 om hygienproblem som påverkar handeln med köttprodukter inom gemenskapen (EGT L 26, 1977, s. 85), i dess ändrade och uppdaterade lydelse enligt rådets direktiv 92/5/EEG av den 10 februari 1992 (EGT L 57, s. 1)]” och detta kött skulle genomgå värmebehandling enligt föreskrifterna i sistnämnda direktiv.

8

Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/13/EG av den 20 mars 2000 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om märkning och presentation av livsmedel samt om reklam för livsmedel (EGT L 109, s. 29), i dess lydelse enligt kommissionens direktiv 2001/101/EG av den 26 november 2001 (EGT L 301, s. 19) (nedan kallat direktiv 2000/13), innehåller bland annat följande skäl:

”...

...

...

...

...”

9

I artikel 2.1 i direktiv 2000/13 föreskrivs följande:

”Märkningen och dess närmare utformning får inte

10

Enligt bilaga I till detta direktiv ska användningen av benämningen ”... kött” i kombination med namnet på det djurslag köttet kommer ifrån vid märkning och presentation av produkter i vilka kött ingår som ingrediens motsvara följande definition:

”Skelettmuskulatur ... av däggdjurs- och fågelarter som är tjänliga som livsmedel, med naturligt ingående eller förenad vävnad, i de fall den totala fett- och bindvävshalten inte överstiger de värden som anges nedan, och köttet utgör en ingrediens i ett annat livsmedel. De produkter som omfattas av gemenskapsdefinitionen av ’maskinurbenat kött’ är undantagna från denna definition.

...”

11

Införandet av denna definition förklaras i följande skäl till direktiv 2001/101:

...

...”

12

Den 13 december 2014 kommer direktiv 2000/13 att ersättas av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1169/2011 av den 25 oktober 2011 om tillhandahållande av livsmedelsinformation till konsumenterna, och om ändring av Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 1924/2006 och (EG) nr 1925/2006 samt om upphävande av kommissionens direktiv 87/250/EEG, rådets direktiv 90/496/EEG, kommissionens direktiv 1999/10/EG, Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/13/EG, kommissionens direktiv 2002/67/EG och 2008/5/EG samt kommissionens förordning (EG) nr 608/2004 (EUT L 304, s. 18), med stöd av artiklarna 53 och 55 i nämnda förordning nr 1169/2011.

13

I punkt 17 i bilaga VII till denna förordning är definitionen av benämningen ”... kött” identisk med den i bilaga I till direktiv 2000/13, medan det i punkt 18 i nämnda bilaga VII anges att ”[a]lla produkter som omfattas av definitionen av ’maskinurbenat kött’” ska benämnas som ”’Maskinurbenat kött’ i kombination med namnet/namnen på den eller de djurarter som det kommer från.” Vid märkning på engelska kan denna benämning ersättas av det generiska namnet på kött från djurarten i fråga.

14

Begreppet maskinurbenat kött i den mening som avses i punkt 1.14 i bilaga I till förordning nr 853/2004 motsvarar även definitionen i artikel 3 n i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 999/2001 av den 22 maj 2001 om fastställande av bestämmelser för förebyggande, kontroll och utrotning av vissa typer av transmissibel spongiform encefalopati (EGT L 147, s. 1), i dess lydelse enligt kommissionens förordning (EG) nr 722/2007 av den 25 juni 2007 (EUT L 164, s. 7) (nedan kallad förordning nr 999/2001). Sistnämnda definition inbegriper dock inte, med hänsyn till dess syfte, slaktkroppar från fjäderfä bland råvarorna för maskinurbenat kött.

15

Skäl 5 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1923/2006 av den 18 december 2006 (EUT L 404, s. 1), om ändring av förordning nr 999/2001, vilken införde nämnda definition i förordning nr 999/2001, har följande lydelse:

”För att uppnå tydlighet i gemenskapslagstiftningen är det lämpligt att klargöra att den definition av ’maskinurbenat kött’ som föreskrivs i annan gemenskapslagstiftning om livsmedelssäkerhet bör vara tillämplig i förordning (EG) nr 999/2001 i samband med åtgärder för utrotning av [transmissibel spongiform encefalopati].”

16

Skäl 11b i förordning nr 999/2001 har följande lydelse:

”Maskinurbenat kött erhålls genom att kött avlägsnas från ben på ett sådant sätt att muskelfiberstrukturen förstörs eller ändras. Det kan innehålla delar av ben och periostet (benhinnan). Maskinurbenat kött kan alltså inte jämföras med vanligt kött. Följaktligen bör dess användning som livsmedel ses över.”

17

I punkt 5 i bilaga V till förordning nr 999/2001 föreskrivs följande:

”Utan hinder av de individuella beslut som avses i artikel 5.2 och genom undantag från artikel 9.3 skall det vara förbjudet för medlemsstaterna att använda ben eller styckningsdelar med ben från nötkreatur, får och getter för produktion av maskinurbenat kött.”

18

I en förklarande anmärkning som offentliggjordes år 2003 angav FSA följande med avseende på en produkt kallad ”avsenat kött”:

”Produkter som framställs genom maskinurbening där riktiga köttstycken avlägsnas från köttben eller slaktkroppar, oberoende av om ursprungmuskeln redan har avlägsnats eller inte, på så sätt att köttets muskelfiberstruktur i stort sett bevaras intakt, anses inte utgöra [maskinurbenat kött]. Sådant kött kan därefter avsenas och se ut som finmalet kött.

Dessa produkter kan fortfarande betraktas som kött och tas upp i förteckningen [över antalet ingredienser].”

19

I en senare vägledande handling, vilken offentliggjordes år 2010, gav nämnda myndighet följande anvisningar vad gäller skillnaden mellan ”avsenat kött” och maskinurbenat kött:

...

...

Definition av muskelfiberstruktur

...

Identifiering av avsenat kött och [maskinurbenat kött]

…

20

Newby Foods erhöll tillstånd från FSA för att framställa ”avsenat kött” från lamm, under år 2006, och från nötkreatur under år 2008.

21

Den hänskjutande domstolen har uppgett att Newby Foods har utvecklat en maskin som kan avlägsna köttrester från ben efter det att merparten av köttet redan har avlägsnats, utan att vare sig krossa benen i fråga eller kondensera bindvävnaderna. Maskinen, som huvudsakligen utför skrapning, skiljer sig från högtrycksmaskiner, vilka omvandlar vävnadsrester till en viskös massa. Den produkt som erhålls med denna metod, vilken efter det första ledet i framställningsprocessen, passeras genom ett filter med en håldiameter på 10 mm, bearbetas därefter i en annan maskin som maler den genom att låta den passera genom ett filter med en håldiameter på 3 mm. Produkten, som liknar vanlig köttfärs, saluförs i Förenade kungariket som ”avsenat kött”. Visuellt skiljer sig produkten klart från maskinurbenat kött framställt vid högt tryck. Enligt sökanden i det nationella målet skulle ingen klassificera den produkt som framställs med företagets maskin som något annat än kött.

22

Enligt sökanden i det nationella målet innehåller det ”avsenade kött” som företaget framställer mycket sällan benbitar, benhinna eller benmärg, även om det inte kan uteslutas att det ibland kan innehålla benfragment.

23

Sökanden i det nationella målet och FSA har, med hänvisning till de handlingar som avses i punkterna 18 och 19 ovan, påstått att den produkt som framställs med denna metod inte motsvarar definitionen av ”maskinurbenat kött” i den mening som avses i förordning nr 853/2004 i den mån det inte har skett någon ”påtaglig” förlust eller förändring av muskelfiberstrukturen, det vill säga en förändring som är tillräcklig för att köttet ska förlora de egenskaper som är karaktäristiska för färskt kött. Produkten borde snarare klassificeras som ”köttberedning” i den mening som avses i punkt 1.15 i bilaga I till nämnda förordning.

24

Newby Foods anser att förbudet mot att saluföra produkten i fråga som något annat än maskinurbenat kött innebär ett enormt slöseri med kött som är tjänligt som livsmedel i egenskap av färskt kött. Den hänskjutande domstolen har tillagt att detta leder till en väsentlig sänkning av produktens marknadsvärde. Vidare påpekas att denna klassificering får ytterligare tre tekniska konsekvenser, nämligen:

25

Enligt den hänskjutande domstolen kan muskelfiberstrukturen försvinna eller förändras vid såväl styckning eller malning som frysning eller upptining av skelettmuskulatur. I regel leder dessa bearbetningar dock inte till att kött förlorar karaktären av färskt kött. Kommissionens ståndpunkt, enligt vilken det faktum att maskinurbening kan ske utan att de bearbetade benen skadas och utan att benmärgen extraderas inte beaktas, har fördelen av att vara enkel, medan det av sökanden i det nationella målet förda resonemanget, om det skulle godtas, kräver en individuell bedömning av slutprodukten för att identifiera den som maskinurbenat kött eller som något annat.

26

Den hänskjutande domstolen har, med hänvisning till kommissionens meddelande till Europaparlamentet och rådet om behovet och användningen av maskinurbenat kött i EU i framtiden, inbegripet strategin för information till konsumenterna av den 2 december 2010 (KOM(2010) 704 slutlig), vilket lades fram i enlighet med förordning nr 999/2001, erinrat om att punkt 2 första stycket och punkt 5.1 fjärde och femte styckena i detta meddelande lyder som följer:

”2. INLEDNING

Maskinurbenat kött är en produkt som framställs genom att kvarvarande kött avlägsnas från ben eller från slaktkroppar av fjäderfä med mekaniska metoder som medför att den normala muskelfiberstrukturen oftast försvinner eller förändras på ett sätt som gör att det inte kan jämföras med vanligt kött.

...

5.1 Metoder för framställning av maskinurbenat kött

...

Visuellt ger framställning av maskinurbenat kött vid högt tryck en produkt med en karakteristisk och särskilt degig konsistens till följd av förlusten eller förändringen av muskelfiberstrukturen. Andra metoder (framställning av maskinurbenat kött vid lågt tryck) kan ge en produkt som man inte alls eller knappt kan skilja från malet kött ...

Mikroskopiskt kan förlusten eller förändringen av muskelfiberstrukturen bedömas med hjälp av mikroskopiska snitt av köttet. Beroende på de använda framställningsparametrarna uppträder en stor variation när det gäller förändringen av produktens inre struktur.”

27

I den rapport som, efter ett inspektionsbesök i Förenade kungariket under mars månad 2012, upprättades av inspektörer från kommissionens kontor för livsmedels- och veterinärfrågor (FVO) uppmärksammades att benämningen ”avsenat kött” – ett i unionslagstiftningen okänt begrepp – användes i denna medlemsstat för en produktkategori som felaktigt klassificerats som ”köttberedningar” i den mening som avses i denna lagstiftning, trots att den i realiteten motsvarar definitionen av maskinurbenat kött. Rapporten innehåller en utförlig redogörelse för en handling (nämnd ovan i punkt 19) som FSA offentliggjorde år 2010. I rapporten angavs att det enligt denna handling krävdes en undersökning i mikroskop för att visa att muskelfiberstukturen inte hade försvunnit eller förändrats till följd av tillverkningsprocessen av den berörda produkten och att resultaten från denna undersökning, när sådana fanns, aldrig visade avsaknad av förlust eller förändring av muskelfiberstrukturen.

28

Enligt den hänskjutande domstolen är FVO:s inspektörer och FSA oeniga i fråga om huruvida klassificeringen som ”maskinurbenat kött” i den mening som avses i punkt 1.14 i bilaga I till förordning nr 853/2004 är avhängig av varje förlust eller förändring av muskelfiberstrukturen eller, i stället, en viss grad av förlust eller förändring.

29

Den 4 april 2012 offentliggjorde FSA det tillfälliga stoppet i vilket FVO:s ståndpunkt i fråga om klassificeringen av ”avsenat kött” enligt unionsrätten beaktades, samtidigt som FSA förklarade sig ta avstånd från denna ståndpunkt. I senare handlingar och yttranden till företag och myndigheter i Förenade kungariket och som svar på FVO:s rapport bekräftade FSA sitt principiella avståndstagande från den tolkning som FVO förespråkade, bland annat genom att framhäva den innovativa karaktären hos den metod som företag som Newby Foods använde för att mekaniskt bearbeta ibland väldigt köttiga ben som tidigare bearbetats manuellt.

30

Newby Foods väckte talan vid den hänskjutande domstolen i syfte att få det tillfälliga stoppet prövat.

31

Enligt den hänskjutande domstolen avser det nationella målet enbart märkningen av den produkt som framställs med Newby Foods metod när det gäller ben från svin och fjärderfä, men rör även folkhälsoaspekter när metoden används på ben från idisslare med hänsyn till den risk som är förknippad med att ben kan skadas vid användning av alla typer av mekaniska metoder. Även om den hänskjutande domstolen anser att den ståndpunkt som FVO intagit inte är särskilt tydlig på den punkten och att denna ståndpunkt, vilket framhålls, ifrågasätts av FSA, medger rätten ifråga att oron är berättigad. Den enda relevanta frågan är emellertid enligt densamma huruvida ben från idisslare kan användas tillsammans med den metod som sökanden i det nationella målet använder sig av, och inte huruvida den framställda produkten ska klassificeras som maskinurbenat kött.

32

Vetenskapliga undersökningar som Newby Foods beställt från ett företag specialiserat på livsmedel gav följande resultat:

33

Analysen bekräftades av en konsult som ansåg dels att maskinurbenat kött framställt med högt tryck, som passeras genom ett galler med 1 millimeter stora öppningar för att filtrera bort benfragment och bindvävnad, till sin sammansättning och konsistens klart skiljer sig från malet kött, dels att Newby Foods produkt i sig klart skiljer sig från maskinurbenat kött framställt med högt tryck.

34

Den hänskjutande domstolen anser att, eftersom den produkt som erhålls med tillämpning av den av sökanden i det nationella målet använda metoden – även om det visuellt och till sin konsistens klart skiljer sig från maskinurbenat kött framställt med högt tryck – trots allt innebär att muskelfiberstrukturen förändras, det som är avgörande är huruvida klassificeringen som maskinurbenat kött är avhängig av varje förändring i denna struktur.

35

Den hänskjutande domstolen har med hänvisning till begreppet ”köttberedning” i punkt 1.15 i bilaga I till förordning nr 853/2004 dragit två slutsatser. För det första tyder användingen av orden ”och som sålunda inte” på att det finns ett orsakssamband mellan förlusten eller förändringen av muskelfiberstrukturen och det faktum att de karaktäristiska egenskaperna för färskt kött försvinner. Denna definition kan för det andra inte tolkas på så sätt, att allting som förminskar de karaktäristiska egenskaperna för färskt kött innebär att dessa egenskaper försvinner, då detta inte sker annat än vid en markant förminskning av dessa egenskaper. Den hänskjutande domstolen anser vidare att de ”egenskaper som är karaktärsistiska för färskt kött” enligt denna definition, utgörs av produktens organoleptiska egenskaper, såsom smak, doft och konsistens.

36

Den hänskjutande domstolen anser att den produkt som erhålls genom Newby Foods metod bevarar de karaktäristiska egenskaperna för färskt kött tillräckligt mycket för att kunna klassificeras som köttberedning i den mening som avses i punkt 1.15 i bilaga I till förordning nr 853/2004.

37

Den hänskjutande domstolen menar i likhet med sökanden i det nationella målet att det är inkonsekvent av kommissionen att inte tillåta en sådan klassificering under påstående att produkten, på grund av användningen av mekaniska metoder och förändringen av muskelfiberstrukturen, ska klassificeras som maskinurbenat kött, samtidigt som den medger att användningen av mekaniska metoder för att skilja kycklingbröst från skrov, som trots allt oundvikligen medför en sådan förändring på det ställe där köttet skurits ur, inte innebär att det därmed framställda köttet förlorar de egenskaper som är karaktäristiska för färskt kött.

38

Mot denna bakgrund beslutade High Court of Justice (England & Wales), Queen’s Bench Division (Administrative Court), att vilandeförklara målet och ställa följande tolkningsfrågor till domstolen:

39

Den hänskjutande domstolen har i skrivelser av den 1 och den 11 oktober 2013, vilka inkom till domstolens kansli den 16 oktober 2013, med stöd av artikel 105 i domstolens rättegångsregler ansökt om skyndsam handläggning av begäran om förhandsavgörande. Domstolens ordförande beslutade den 7 februari 2014 att avslå ansökan om skyndsam handläggning, Newby Foods (C‑453/13, EU:C:2014:87).

40

Den hänskjutande domstolen har ställt frågorna, som ska prövas tillsammans, för att få klarhet i om punkterna 1.14 och 1.15 i bilaga I till förordning nr 853/2004, i vilka begreppen ”maskinurbenat kött” respektive ”köttberedningar” definieras, ska tolkas så, att den produkt som framställs genom avlägsnande av kött från köttben efter urbening eller från slaktkroppar av fjäderfä med mekaniska metoder inte ska klassificeras som ”maskinurbenat kött” i den mening som avses i punkt 1.14 annat än när den metod som används medför en påtaglig förlust eller förändring av muskelfiberstrukturen och att klassificeringen som ”köttberedning” i den mening som avses i nämnda punkt 1.15 ska användas i de fall det inte har skett någon påtaglig förlust eller förändring av denna struktur. För det fall denna tolkning är riktig, vill den hänskjutande domstolen även få klarhet i vilken grad av förändring eller förlust som krävs för att denna förändring eller förlust ska anses påtaglig och vilken metod som bör användas för att avgöra huruvida detta krav är uppfyllt.

41

Domstolen erinrar inledningsvis om att begreppet ”maskinurbenat kött” i punkt 1.14 i bilaga I till förordning nr 853/2004 vilar på tre kumulativa kriterier som ska läsas tillsammans, nämligen för det första användningen av ben från vilka hela muskelstycken redan har avlägsnats eller slaktkroppar av fjäderfä på vilka köttet sitter kvar, för det andra användningen av mekaniska metoder för att avlägsna köttet och för det tredje att användningen av dessa metoder medför att köttets muskelfiberstruktur försvinner eller förändras. Det görs enligt denna definition framför allt ingen åtskillnad beroende på graden av förlust eller förändring av muskelfiberstrukturen, varför varje förlust eller förändring av denna struktur ska beaktas enligt denna definition.

42

Alla köttprodukter som uppfyller dessa tre kriterier ska följaktligen klassificeras som maskinurbenat kött, oberoende av i vilken grad muskelfiberstrukturen har försvunnit eller förändrats, så länge denna förlust eller förändring, på grund av den metod som har använts, är större än den förlust eller förändring som är lokaliserad precis till det ställe där ett styckningssnitt har skett.

43

Med detta tredje kriterium går det nämligen, i de fall mekaniska metoder har använts, att skilja ”maskinurbenat kött”, i den mening som avses i punkt 1.14 i bilaga I till förordning nr 853/2004, från den produkt som framställs genom att hela muskelstycken skärs bort, då detta inte medför någon allmän förlust eller förändring av muskelfiberstrukturen, utan en förlust eller förändring av denna struktur som är lokaliserad precis till det ställe där styckningssnittet har skett. Det är därför korrekt att kycklingbröst som avlägsnats från slaktkroppen genom mekanisk styckning inte klassificeras som maskinurbenat kött.

44

Beträffande de produkter som uppfyller dessa kriterier och således omfattas av definitionen av maskinurbenat kött, görs i förordning nr 853/2004 ingen annan distinktion än den som framgår av punkterna 3 och 4 i kapitel III i avdelning V i bilaga III till nämnda förordning.

45

Denna distinktion avser för det första maskinurbenat kött, enligt nämnda punkt 3, erhållet med teknik som inte förändrar strukturen på de ben som använts vid framställningen av det maskinurbenade köttet och vars kalciumhalt inte är markant högre än den i malet kött och uppfyller de mikrobiologiska kriterier för malet kött.

46

Denna typ av produkt, vilken i likhet med den produkt som avses i det nationella målet motsvarar maskinurbenat kött framställt med lågt tryck, får undantagsvis användas i vissa ”köttberedningar” i den mening som avses i punkt 1.15 i bilaga I till förordning nr 853/2004, nämligen de som är avsedda att genomgå värmebehandling innan de konsumeras, medan köttberedningar enligt definitionen i nämnda punkt 1.15 i princip inte kan erhållas annat än från färskt kött, inklusive finfördelat kött, det vill säga kött från hela muskelstycken och inte benskrap. Samma typ av produkt får även användas i samtliga ”köttprodukter” i den mening som avses i punkt 7.1 i nämnda bilaga.

47

För det andra avser distinktionen i fråga maskinurbenat kött enligt punkt 4 i kapitel III avsnitt V i bilaga III till förordning nr 853/2004. Detta är maskinurbenat kött som framställts med annan teknik och som motsvarar maskinurbenat kött framställt med högt tryck, vilka endast får användas för framställning av värmebehandlade köttprodukter i anläggningar som godkänts i enlighet med förordning nr 853/2004.

48

Den distinktion som görs i punkterna 3 och 4 i kapitel III avsnitt V i bilaga III till förordning nr 853/2004 avspeglas i definitionen av begreppet ”maskinurbenat kött” i punkt 1.14 i bilaga I till nämnda förordning, i synnerhet i orden ”som medför att muskelfiberstrukturen försvinner eller förändras”. Denna distinktion inom kategorin maskinurbenat kött och ordalydelsen i definitionen av denna produktkategori infördes nämligen i samma skede i utarbetandet av förordningen ifråga. Förekomsten av ordet ”förändras” i denna definition innebär att produkter som framställs genom maskinurbening med lågt tryck, under alla omständigheter, omfattas av denna definition.

49

Systemet, som avser att klassificera alla former av maskinurbenat kött i en enda kategori indelad i två underkategorier av produkter som uppvisar olika hälsorisker och som följaktligen kan vara avsedda att användas på olika sätt, förklaras i skäl 20 i förordning nr 853/2004, vilket även det infördes i samma skede i utarbetandet av nämnda förordning. I skälet framhålls, avseende denna produktkategori, behovet av en generisk definition som är flexibel, som kan omfatta alla metoder av maskinurbening och vara anpassningsbar trots den snabba tekniska utvecklingen på detta område. Vidare anges att de tekniska kraven på maskinurbenat kött bör variera beroende på en riskvärdering för produkten på grundval av olika metoder.

50

Detta skäl, i vilket unionslagstiftarens vilja klart kommer till uttryck, visar med tillräcklig tydlighet att unionslagstiftaren redan från början beaktat möjligheten av att nya metoder för framställning av maskinurbenat kött med lågt tryck kan komma att utvecklas, såsom den metod som sökanden i det nationella målet använder, förutsatt att metoden är innovativ i förhållande till metoder som använder en teknik som inte ändrar strukturen på de ben som används och som lagstiftaren kände till vid tidpunkten för utarbetandet av förordning nr 853/2004.

51

Beträffande det argument som sökanden i det nationella målet har anfört, att inte varje form av förlust eller förändring av muskelfiberstrukturen medför att en produkt ska klassificeras som maskinurbenat kött, eftersom denna klassificering endast gäller för produkter där muskelfiberstukturen ”påtagligt” försvunnit eller förändrats, påpekar domstolen att klassificeringen som ”maskinurbenat kött” i den mening som avses i punkt 1.14 i bilaga I till förordning nr 853/2004 följer av en kombination av tre kumulativa kriterier, enligt vad som har angetts i punkt 41 ovan.

52

En produkt, såsom den som avses i det nationella målet, vilken uppfyller samtliga kriterier för maskinurbenat kött kan däremot inte klassificeras som ”köttberedning” enligt definitionen i punkt 1.15 i bilaga I till förordning nr 853/2004.

53

Det ska i det avseendet påpekas att framställningen av maskinurbenat kött inte förutsätter någon av de två processer som avses i denna definition, det vill säga att livsmedel, smakämnen eller andra tillsatser har tillförts eller att köttet har ”bearbetats” i den mening som avses i artikel 2.1 m i förordning nr 852/2004, då en produkt såsom den som avses i det nationella målet tvärtom omfattas av begreppet ”obearbetad produkt”, i den mening som avses i artikel 2.1 n i denna förordning.

54

Begreppet ”köttberedning” har dessutom ingen direkt koppling till begreppet ”maskinurbenat kött”, utan i stället dels till begreppen ”färskt kött” och ”malet kött”, vilka i princip är de enda råvaror som kan användas, dels till begreppet ”köttprodukter” i den mening som avses i punkt 7.1 i bilaga I till förordning nr 853/2004, vilket är förenat med begreppet ”köttberedning” vid bearbetning av färskt kött såsom råvara. I den situationen är de två sistnämnda begreppen alternativa i den meningen att beroende på om den metod som används vid bearbetningen av färskt kött ändrar köttets muskelfiberstruktur tillräckligt mycket för att ta bort de egenskaper som är karakteristiska för färskt kött eller inte medför någon sådan ändring, utgör den produkt som framställts antingen en köttprodukt eller en köttberedning.

55

Inte heller går det att, såsom den franska regeringen har föreslagit, klassificera sådana produkter som avses i det nationella målet som ”färskt kött”, i den mening som avses i punkt 1.10 i bilaga I till förordning nr 853/2004. Bortsett från dessa produkters övriga karakteristiska egenskaper, kan dessa produkter, som består av finfördelat kött, inte omfattas av något annat än definitionen av ”malet kött”, i den mening som avses i punkt 1.13 i nämnda bilaga. Enligt punkt 1 c i kapitel II avsnitt V i bilaga III i denna förordning omfattas produkterna emellertid inte av detta begrepp, eftersom de framställs från benskrap.

56

Oberoende av hygienkraven i förordning nr 853/2004 får klassificeringen av en produkt som framställts genom en viss industriell process som ”maskinurbenat kött”, i den mening som avses i punkt 1.14 i bilaga I till denna förordning, dessutom konsekvenser i förhållande till dels förordning nr 999/2001 om fastställande av bestämmelser för förebyggande, kontroll och utrotning av vissa typer av transmissibel spongiform encefalopati, dels direktiv 2000/13 som avser bland annat märkning och presentation av livsmedel.

57

Denna klassificering innebär nämligen för det första att metoden inte får användas vid bearbetning av råvaror från nötkreatur, får och getter enligt punkt 5 i bilaga V till förordning nr 999/2001 om transmissibel spongiform encefalopati.

58

I motsats till vad sökanden i det nationella målet har påstått, innebär tillämpningen av denna klassificering på produkter såsom dem som avses i det nationella målet för att av denna omständighet dra slutsatsen att det är förbjudet att framställa dem med råvaror från idisslare, ett genomförande av den vilja som unionslagstiftarens uttryckligen gett uttryck för i samband med de åtgärder som vidtagits i syfte att bekämpa dessa sjukdomar. Det framgår nämligen av skäl 5 i förordning nr 1923/2006, genom vilken definitionen av ”maskinurbenat kött” infördes i förordning nr 999/2001, att lagstiftaren har velat att den tidigare införda definitionen på området för livsmedelssäkerhet i förordning nr 853/2004 skulle vara tillämplig i förordning nr 999/2001.

59

Av skäl 11b i förordning nr 999/2001 framgår vidare att, enligt sistnämnda förordning, lagstiftaren bland annat har beaktat det faktum att maskinurbenat kött kan innehålla delar av ben och periostet (benhinna). Det framgår av beslutet om hänskjutande att så är fallet med sådana produkter som sökanden i det nationella målet framställer.

60

För det andra framgår det av bilaga I till direktiv 2000/13 att klassificeringen som maskinurbenat kött i den mening som avses i punkt 1.14 i bilaga I till förordning nr 853/2004 innebär att produkten i fråga inte får märkas med benämningen ”... kött” i kombination med namnet på den djurart som köttet kommer ifrån, eftersom produkten i fråga endast får märkas med benämningen maskinurbenat kött i kombination med namnet på den djurart köttet kommer ifrån.

61

Detta förbud utgör enligt direktiv 2000/13, vilket, enligt skäl 6 däri framför allt grundar sig på behovet av att informera och skydda konsumenten, ett genomförande av den allmänna bestämmelsen i artikel 2.1 a i i nämnda direktiv, vari det föreskrivs att märkningen inte får vara sådan att den skulle kunna vilseleda köparen, i synnerhet om vad som är utmärkande för livsmedlet, särskilt dess slag, identitet, egenskaper, sammansättning, kvantitet, hållbarhet, ursprung eller härkomst, framställnings- eller produktionsmetod.

62

Det framgår nämligen av skälen 1 och 7 i direktiv 2001/101 att definitionen av ”kött”, vilken har slagits fast i förordning nr 853/2004, har tillkommit med hänsyn till hygien och hälsoskydd. Definitionen avser alla djurdelar som är tjänliga som livsmedel. Den motsvarar emellertid inte konsumentens föreställning om kött och informerar inte konsumenterna om den verkliga beskaffenheten av en produkt som omfattas av denna definition enligt denna förordning, på så sätt att maskinurbenat kött, som skiljer sig väsentligt från konsumenternas uppfattning om ”kött” inte ska omfattas av detta begrepp med avseende på märkning och presentation av livsmedel.

63

Dessa skäl ger uttryck för det faktum att maskinurbenat kött, även om det tekniskt sett är tjänligt som livsmedel så länge det inte kommer från idisslare, trots allt utgör en produkt av sämre kvalitet, då det består av köttrester, fett och bindvävnad som blivit kvar på benet efter det att merparten av köttet redan har avlägsnats.

64

I det avseendet påpekar domstolen att den omständigheten, vilken sökanden i det nationella målet har använt som argument för att få använda en annan benämning än maskinurbenat kött, att en produkt såsom den som sökanden framställer – vilken i branschen går under namnet ”Baaderkött”, ”3-millimeters kött” eller ”avsenat kött” – ser ut som malet kött, från vilket konsumenten inte med lätthet kan särskilja den, därför att den blandning av olika vävnader som uppnås genom tillverkningsprocessen gör att de inte kan urskiljas, utgör i realiteten en illustration av det slags villfarelse som unionslagstiftaren har velat förhindra genom antagandet av direktiv 2000/13.

65

Att inte kräva att denna produkt av sämre kvalitet märks på ett sätt som tydligt upplyser konsumenten genom att skingra alla oklarheter med avseende på dess exakta art, utan i stället tillåta att det märks på ett sätt som låter påskina att det rör sig om finfördelat kött, såsom malet kött, innebär ett förbiseende av ett av huvudsyftena med detta direktiv, som är att säkerställa en detaljerad märkning för att ange produktens exakta art och beskaffenhet, som gör det möjligt för konsumenten att göra sitt val med full sakkännedom, såsom anges i skäl 8 i nämnda direktiv. Detta gäller i än högre grad när produkten ifråga utgör en för konsumenten oidentifierbar ingrediens.

66

En sådan tillåtelse skulle dessutom kunna äventyra genomförandet av det huvudsakliga målet med direktiv 2000/13, såsom detta kommer till uttryck i skäl 2 däri, nämligen att förhindra skillnader i märkningen av livsmedel som kan hämma den fria rörligheten av dessa varor och leda till ojämlika konkurrensvillkor.

67

Mot bakgrund av det anförda ska frågorna besvaras enligt följande. Punkterna 1.14 och 1.15 i bilaga I till förordning nr 853/2004 ska tolkas så, att den produkt som framställs genom att kött avlägsnas från köttben efter urbening eller från slaktkroppar av fjäderfä med mekaniska metoder ska klassificeras som ”maskinurbenat kött” i den mening som avses i nämnda punkt 1.14, eftersom den metod som används medför en större förlust eller förändring av muskelfiberstrukturen än den som är lokaliserad precis till det ställe där styckningssnittet har skett, oberoende av om produkten framställts med teknik som inte förändrar strukturen på de ben som använts. En sådan produkt kan inte klassificeras som ”köttberedning” i den mening som avses i punkt 1.15.

68

Eftersom förfarandet i förhållande till parterna i det nationella målet utgör ett led i beredningen av samma mål, ankommer det på den hänskjutande domstolen att besluta om rättegångskostnaderna. De kostnader för att avge yttrande till domstolen som andra än nämnda parter har haft är inte ersättningsgilla.

Mot denna bakgrund beslutar domstolen (tionde avdelningen) följande:

Punkterna 1.14 och 1.15 i bilaga I till Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 853/2004 av den 29 april 2004 om fastställande av särskilda hygienregler för livsmedel av animaliskt ursprung, ska tolkas så, att den produkt som framställs genom att kött avlägsnas från köttben efter urbening eller från slaktkroppar av fjäderfä med mekaniska metoder ska klassificeras som ”maskinurbenat kött” i den mening som avses i nämnda punkt 1.14, eftersom den metod som används medför en större förlust eller förändring av muskelfiberstrukturen än den som är lokaliserad precis till det ställe där styckningssnittet har skett, oberoende av om produkten framställts med teknik som inte förändrar strukturen på de ben som använts. En sådan produkt kan inte klassificeras som ”köttberedning” i den mening som avses i punkt 1.15.