—

VAEX Varkens- en Veehandel BV, genom T. Linssen, advocaat,

—

Nederländernas regering, genom B. Koopman och M. Bulterman, båda i egenskap av ombud,

—

Europeiska unionens råd, genom E. Karlsson och B. Driessen, båda i egenskap av ombud,

—

Europeiska kommissionen, genom H. Kranenborg och D. Triantafyllou, båda i egenskap av ombud,

1

Begäran om förhandsavgörande avser tolkningen och, vid behov, giltigheten av de förordningar som är tillämpliga på exportbidrag för jordbruksprodukter, nämligen dels kommissionens förordning (EG) nr 612/2009 av den 7 juli 2009 om gemensamma tillämpningsföreskrifter för systemet med exportbidrag för jordbruksprodukter (EUT L 186, s. 1), dels kommissionens förordning (EG) nr 376/2008 av den 23 april 2008 om gemensamma tillämpningsföreskrifter för systemet med import- och exportlicenser samt förutfastställelselicenser för jordbruksprodukter (EUT L 114, s. 3) och kommissionens förordning (EG) nr 382/2008 av den 21 april 2008 om tillämpningsföreskrifter för ordningen med import- och exportlicenser inom nötköttssektorn (EUT L 115, s. 10).

2

Begäran har framställts i ett mål mellan VAEX Varkens- en Veehandel BV (nedan kallat VAEX), som är ett bolag etablerat i Nederländerna, och Productschap Vee en Vlees (nedan kallat PVV). Målet rör ett beslut att inte bevilja ett exportbidrag och att förverka den säkerhet som ställts för att erhålla en exportlicens.

3

I skälen 15, 21 och 27 i förordning nr 376/2008 anges följande:

...

4

Artikel 7 i denna förordning har följande lydelse:

”1.   Import- eller exportlicensen ger rättighet och skyldighet att under licensens giltighetstid importera eller exportera den angivna kvantiteten av den berörda produkten eller varan, om inte force majeure föreligger.

...

2.   Exportlicensen med förutfastställelse av bidrag ska medföra skyldighet att under licensens giltighetstid exportera den angivna kvantiteten av den berörda produkten, om inte force majeure föreligger.

Om exportlicens ska uppvisas vid export av produkterna ska exportlicensen med förutfastställelse av exportbidraget vara avgörande för rätten att exportera eller rätten till bidrag.

…”

5

Artikel 22 i nämnda förordning har följande lydelse:

”1.   För att kunna bestämma licensers giltighetstid, ska de anses ha utfärdats den dag då ansökan om dem kom in, vilket innebär att den dagen tas med vid beräkningen av giltighetstiden. Licensen får emellertid endast användas efter det att den faktiskt utfärdats.

2.   Det kan särskilt anges att en licens ska börja gälla den dag då den faktiskt utfärdas, vilket innebär att den dagen ska tas med vid beräkningen av dess giltighetstid.”

6

I artikel 23 i förordningen föreskrivs följande:

”1.   Exemplar nr 1 av licensen ska uppvisas enligt följande:

...

...

2.   Exemplar nr 1 av licensen ska uppvisas eller stå till tullmyndigheternas förfogande när den deklaration som avses i punkt 1 tas emot.”

7

Artikel 24 i förordning nr 376/2008 har följande lydelse:

”1.   Genom undantag från bestämmelserna i artikel 23 får en medlemsstat godkänna att licensen

...

6.   När exportlicens inte krävs för de exporterade produkterna, men exportbidraget har fastställts med hjälp av en exportlicens med förutfastställelse av bidraget, kan, om det dokument som används vid exporten för ansökan om bidrag, på grund av en felaktighet, inte innehåller någon hänvisning till bestämmelserna i denna artikel eller till licensnumret eller om informationen är felaktig, transaktionen genomföras förutsatt att följande villkor är uppfyllda:

8

Artikel 34.2 i denna förordning har följande lydelse:

”När skyldigheten att importera eller exportera inte har fullgjorts ska, om inte annat följer av bestämmelserna i artiklarna 39, 40 eller 47, säkerheten förverkas med ett belopp som är lika med skillnaden mellan

…”

9

Skälen 4 och 10 i förordning nr 612/2009 har följande lydelse:

...

10

Artikel 3 i förordningen har följande lydelse:

”... [R]ätten till exportbidrag [uppstår]

11

I artikel 4.1 i den nämnda förordningen föreskrivs följande:

”För rätt till exportbidrag krävs uppvisande av en exportlicens med förutfastställelse av bidraget, utom när det gäller export av varor.

…”

12

Med ”exportdag” avses enligt artikel 5.1 och 5.2 i förordningen den dag då tullmyndigheten tar emot den exportdeklaration i vilken det anges att en bidragsansökan kommer att lämnas in. Dagen för mottagandet av exportdeklarationen ska ligga till grund för fastställandet av bland annat bidragssatsen, ändringar av bidragssatsen samt mängden av den exporterade produkten, dess slag och egenskaper.

13

Enligt artikel 5.7 tredje stycket i förordning nr 612/2007 måste det behöriga tullkontoret vara i stånd att genomföra den fysiska kontrollen och vidta identifieringsåtgärder för transporten till det utfartstullkontor där utförsel från gemenskapens territorium ska ske.

14

Skäl 9 i förordning nr 382/2008 har följande lydelse:

”Man bör ... föreskriva att beslut om ansökningar om exportlicenser inte ska meddelas förrän efter en betänketid. Denna frist bör tillåta kommissionen att värdera de begärda kvantiteterna och de kostnader de medför och att i förekommande fall föreskriva särskilda bestämmelser för ansökningar som är under behandling. ...”

15

Artikel 9 i denna förordning har följande lydelse:

”Om inte annat följer av artikel 5.1 i [kommissionens förordning (EG) nr 1291/2000 av den 9 juni 2000 om gemensamma tillämpningsföreskrifter för systemet med import- och exportlicenser samt förutfastställelselicenser för jordbruksprodukter (EGT L 152, s. 1)] ska all export av produkter inom sektorn för nötkött, vilka omfattas av en ansökan om exportbidrag, ske mot uppvisande av en exportlicens med förutfastställelse av bidraget, i enlighet med bestämmelserna i artiklarna 10–16 i denna förordning.”

16

Artikel 10 i förordning nr 382/2008 har följande lydelse:

”1.   När det gäller export av produkter för vilka exportbidrag begärs och för vilka det krävs att det uppvisas en exportlicens med förutfastställelse av exportbidraget ska licenserna, beräknat från och med dagen för utfärdandet enligt artikel 23.2 i förordning (EG) nr 1291/2000, vara giltiga

…”

17

Artikel 78 i rådets förordning (EEG) nr 2913/92 av den 12 oktober 1992 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen (EGT L 302, s. 1; svensk specialutgåva, område 2, volym 16, s. 4) (nedan kallad tullkodexen) har följande lydelse:

”1.   Tullmyndigheterna får på eget initiativ eller på deklarantens begäran ändra deklarationen efter det att varorna har frigjorts.

2.   Tullmyndigheterna får, efter att de frigjort varorna och för att försäkra sig om riktigheten av de i deklarationen lämnade uppgifterna, kontrollera de kommersiella dokument och data som avser import- eller exportförfarandena för varorna i fråga eller de efterföljande kommersiella förfaranden som berör varorna. Denna kontroll får genomföras hos deklaranten och hos varje annan person som av yrkesmässiga skäl är direkt eller indirekt inblandad i nämnda förfaranden samt hos varje annan person som innehar nämnda dokument och data i affärssyfte. Tullmyndigheterna får också undersöka varorna om dessa fortfarande kan uppvisas.

3.   Om granskningen av deklarationen eller kontrollen i efterhand tyder på att de bestämmelser som gäller det berörda tullförfarandet har tillämpats på basis av felaktiga eller bristfälliga upplysningar, skall tullmyndigheterna i enlighet med fastställda bestämmelser vidta de åtgärder som krävs för att reglera situationen med hänsyn till de nya upplysningar som föreligger.”

18

VAEX ansökte den 15 oktober 2009 hos PVV om licens för export av ett parti kvigor till Ryssland och ställde härvid en säkerhet på 6448 euro. Den 15 och den 16 oktober 2009 översände PVV handlingar till VAEX benämnda ”förändringar av utfärdandet av garantier och blockader”, vari nämndes exportlicenserna med de provisoriska numren 100308 och 100315.

19

Den 19 oktober 2009 hade parterna kontakt per telefon angående den begärda exportlicensen. Enligt VAEX bekräftade därvid en av PVV:s anställda att en licens med nummer 100315 skulle användas för en exportdeklaration följande dag. PVV har emellertid förnekat att en sådan uppgift lämnats per telefon.

20

Den 20 oktober 2009 ingav VAEX en exportdeklaration avseende nämnda parti kvigor. Deklarationen innehöll en ansökan om exportbidrag med stöd av en exportlicens med nummer 100315. Samma dag godtog tullmyndigheterna denna exportdeklaration.

21

Den 21 oktober 2009 utfärdade PVV en exportlicens med nummer 100344 för den export som VAEX ansökt om. Den 22 oktober 2009 lämnade partiet med kvigor Europeiska unionens tullområde och den 26 oktober 2009 anlände partiet till bestämningsorten.

22

Genom ett beslut av den 6 juli 2010 avslog PVV den ansökan om exportbidrag som ingetts av VAEX och beslutade att förverka den säkerhet som ställts för att erhålla nämnda exportlicens.

23

VAEX begärde omprövning av detta beslut. PVV vidhöll sitt beslut med motiveringen att exporten inte hade ägt rum under exportlicensens giltighetstid.

24

VAEX väckte talan vid College van Beroep voor het Bedrijfsleven (förvaltningsrättslig överrätt i ekonomiska frågor) och yrkade därvid att det sökta bidraget skulle beviljas och att den ställda säkerheten skulle frisläppas.

25

College van Beroep voor het Bedrijfsleven anser att utgången av tvisten beror på huruvida en utbetalning av exportbidraget förutsätter att exportdeklarationen har gjorts under exportlicensens giltighetstid.

26

Den hänskjutande domstolen har konstaterat att såväl förordningen som är tillämplig på bidrag som förordningen som är tillämplig på exportlicenser kan tolkas på ett sätt som överensstämmer med eller på ett sätt som strider mot VAEX argument att bidraget förfaller till betalning när exporten genomförs under exportlicensens giltighetstid.

27

För det fall den tillämpliga förordningen utgör hinder för en rättelse i efterhand som skulle göra det möjligt att bevilja det exportbidrag som VAEX ansökt om, är den hänskjutande domstolen osäker på huruvida en sådan reglering är giltig med beaktande av bland annat proportionalitetsprincipen.

28

College van Beroep voor het Bedrijfsleven har mot denna bakgrund beslutat att vilandeförklara målet och ställa följande frågor till domstolen:

29

Den hänskjutande domstolen har ställt den första frågan för att få klarhet i huruvida bestämmelserna i förordning nr 612/2009 samt förordningarna nr 376/2008 och 382/2008 i princip utgör hinder för utbetalning av ett exportbidrag och frisläppande av den därvid ställda säkerheten när den berörda exportören inte innehade en giltig exportlicens den dag då exportdeklarationen mottogs, men den faktiska exporten av varorna i fråga ägde rum under giltighetstiden för en exportlicens som beviljats exportören.

30

I detta hänseende konstaterar domstolen att artikel 4.1 i förordning nr 612/2009 föreskriver att det för rätt till exportbidrag krävs uppvisande av en exportlicens vid behörig tullmyndighet.

31

Artikel 4 i förordning nr 612/2009 återfinns bland de allmänna bestämmelserna om rätt till exportbidrag i denna förordning. Det bör därför påpekas att domstolen vad gäller artikel 3 i kommissionens förordning (EEG) nr 3665/87 av den 27 november 1987 om gemensamma tillämpningsföreskrifter för systemet med exportbidrag för jordbruksprodukter (EGT L 351, s.1; svensk specialutgåva, område 3, volym 24, s. 216), vilken motsvarar artikel 5 i förordning nr 612/2009 och utgör en del av samma allmänna bestämmelser, har funnit att de upplysningar som avses i nämnda artikel 3 inte enbart syftar till en matematisk beräkning av det exakta bidragsbeloppet, utan främst till att fastställa om sökanden har rätt till detta bidrag eller ej och att aktivera systemet för kontroll av bidragsansökan (dom Dachsberger & Söhne, C‑77/08, EU:C:2009:172, punkt 24 och där angiven rättspraxis).

32

Vad gäller de undersökningar som ska göras föreskrivs i artikel 5.7 i förordning nr 612/2009 att det behöriga tullkontoret måste vara i stånd att genomföra den fysiska kontrollen av produkter för vilka exportbidrag söks och att vidta identifieringsåtgärder för transporten till det tullkontor där utförsel från unionens territorium ska ske.

33

Dessa kontroller är nämligen nödvändiga för att syftena med unionsbestämmelserna avseende exportbidrag ska kunna uppnås (se, för ett liknande resonemang, dom Dachsberger & Söhne, EU:C:2009:172, punkt 41 och där angiven rättspraxis, och dom Südzucker m.fl., C‑608/10, C‑10/11 och C‑23/11, EU:C:2012:444, punkt 43).

34

Uppvisandet av exportlicensen är således en viktig del av systemet för kontroll av ansökningar om exportbidrag.

35

Emellertid finns det i förordning nr 612/2009 inte några mer precisa krav avseende uppvisandet av exportlicensen. Dessa mer precisa krav framgår av förordning nr 376/2008 samt, vad särskilt gäller nötköttssektorn, förordning nr 382/2008.

36

Enligt skäl 15 i förordning nr 376/2008 ger en exportlicens rätt att exportera. Den måste följaktligen visas upp när exportdeklarationen godtas.

37

Enligt artikel 7 i denna förordning ger exportlicensen rättighet och skyldighet att under licensens giltighetstid exportera den angivna kvantiteten av den berörda produkten eller varan.

38

När det gäller giltighetstiden för en exportlicens framgår det av artikel 22.1 i förordning nr 376/2008 att licenserna anses ha utfärdats den dag då ansökan kom in, men att licenserna endast får användas efter det att de faktiskt utfärdats. Enligt artikel 22.2 i förordningen är det emellertid möjligt att göra undantag från denna regel genom att föreskriva att en licens ska börja gälla den dag då den faktiskt utfärdas. Denna möjlighet har bland annat utnyttjats i artikel 10.1 i förordning nr 382/2008.

39

Såsom framgår av skäl 27 i förordning nr 376/2008 och skäl 9 i förordning nr 382/2008 får exportlicenser inom vissa sektorer i den gemensamma organisationen av jordbruksmarknaderna utfärdas först efter en viss betänketid. Syftet med detta är att göra det möjligt för Europeiska kommissionen att utvärdera marknadsläget, de kvantiteter det ansökts om och därtill hänförliga kostnader samt, i förekommande fall, utfärda särskilda föreskrifter avseende ansökningar under behandling.

40

Enligt artikel 23.1 i förordning nr 376/2008 ska exportlicensen uppvisas vid den tullmyndighet som tar emot deklarationer avseende export. Enligt artikel 23.2 i förordningen ska licensen uppvisas eller stå till tullmyndigheternas förfogande när deklarationen avseende export tas emot.

41

Av det anförda följer att en giltig exportlicens i princip måste uppvisas av exportören när exportdeklarationen tas emot av den behöriga tullmyndigheten. Denna slutsats påverkas i princip inte av den omständigheten att exportören, vid tidpunkten för den faktiska exporten av varorna i fråga, innehade en exportlicens avseende nämnda varor.

42

Den första frågan ska således besvaras på följande sätt. Bestämmelserna i förordning nr 612/2009 samt förordningarna nr 376/2008 och 382/2008 ska tolkas så, att de i princip utgör hinder för utbetalning av ett exportbidrag och frisläppande av den därvid ställda säkerheten när den berörda exportören inte innehade en giltig exportlicens den dag då exportdeklarationen mottogs, men den faktiska exporten av varorna i fråga ägde rum under giltighetstiden för den exportlicens som beviljats exportören.

43

Den hänskjutande domstolen har ställt den andra frågan för att få klarhet i huruvida bestämmelserna i förordning nr 612/2009 samt förordningarna nr 376/2008 och 382/2008, vid sådana omständigheter som är aktuella i det nationella målet, utgör hinder för en rättelse i efterhand som gör att transaktionen kan föras upp på exportlicensen och exportbidraget kan utbetalas med stöd av licensen och, i förekommande fall, att den ställda säkerheten frisläpps.

44

När det gäller omständigheterna i det nationella målet erinrar domstolen om att exportdeklarationen godtogs dagen innan exportlicensen faktiskt beviljades. Den faktiska exporten av varorna i fråga ägde emellertid rum efter beviljandet av licensen och under licensens giltighetstid.

45

Beslutet om hänskjutande innehåller inte heller någon uppgift som gör det möjligt att fastslå att den betänketid som nämnts i punkt 39 i förevarande dom inte iakttagits eller att fysiska kontroller som genomförts av behöriga myndigheter visat att de uppgifter som återfinns i exportdeklarationen är oriktiga, bortsett från ett felaktigt angivande av exportlicensens nummer.

46

Under dessa förhållanden ska det, såsom kommissionen föreslagit i sitt skriftliga yttrande, prövas huruvida det är möjligt att i efterhand rätta den oegentlighet som finns i de handlingar som getts in till de behöriga myndigheterna.

47

I detta hänseende erinrar domstolen för det första om att förordning nr 612/2009 visserligen inte innehåller någon bestämmelse som möjliggör en rättelse av denna oegentlighet, men att artikel 24.6 i förordning nr 376/2008 föreskriver en möjlighet till rättelse, bland annat när den myndighet som ska betala bidraget har den giltiga exportlicensen i sin besittning den dag då deklarationen mottas.

48

Så är dock inte fallet i det nationella målet.

49

Domstolen har emellertid redan tidigare fastslagit att export i den mening som avses i förordning nr 612/2009 är ett tullförfarande och att de allmänna tullbestämmelserna i tullkodexen är tillämpliga på alla exportdeklarationer avseende varor för vilka exportbidrag utgår, utan att det påverkar tillämpningen av särskilda bestämmelser (se, för ett liknande resonemang, dom Nowaco Germany, C‑353/04, EU:C:2006:522, punkterna 45–47). En rättelse i efterhand av exportdeklarationen kan således göras enligt artikel 78 i tullkodexen (se, för ett liknande resonemang, dom Südzucker m.fl., EU:C:2012:444, punkt 46).

50

När det för det andra gäller tillämpningsområdet för artikel 78 har domstolen redan uttalat att logiken i denna artikel innebär att tullförfarandet ska anpassas till den verkliga situationen (dom Terex Equipment m.fl., C‑430/08 och C‑431/08, EU:C:2010:15, punkt 56). I nämnda artikel görs vidare ingen skillnad mellan fel och brister som får ändras och fel och brister som inte får lov att ändras (domarna Overland Footwear, C‑468/03, EU:C:2005:624, punkt 63, och Südzucker m.fl., EU:C:2012:444, punkt 47). Begreppet ”felaktiga eller bristfälliga upplysningar” ska tolkas så att det omfattar såväl materiella fel och brister som felaktig tolkning av tillämplig rätt (domarna Overland Footwear, EU:C:2005:624, punkt 63, och Terex Equipment m.fl., EU:C:2010:15, punkt 56).

51

Av detta följer att artikel 78 i tullkodexen i princip tillåter en rättelse i ett fall där exportören, vid de omständigheter som är aktuella i det nationella målet, begär att tullmyndigheterna ska rätta exportdeklarationen på så sätt att denna ska anses ha gjorts vid ett senare datum, vid vilket exportören hade en giltig exportlicens.

52

Med stöd av artikel 78.1 i tullkodexen ”får” tullmyndigheterna på eget initiativ eller på deklarantens begäran ändra datumet för deklarationen och således datumet för mottagandet av denna.

53

Tullmyndigheterna ska emellertid vid denna bedömning bland annat beakta möjligheten att kontrollera de uppgifter som lämnats i den deklaration som ska ändras och i begäran om ändring (domarna Overland Footwear, EU:C:2005:624, punkt 47, och Terex Equipment m.fl., EU:C:2010:15, punkt 59).

54

Om granskningen visar att syftena med bestämmelserna i fråga inte har äventyrats, bland annat genom att de varor som omfattas av exportdeklarationen verkligen har exporterats och genom att behöriga myndigheter har tillgång till tillräcklig bevisning för att det finns ett samband mellan den exporterade kvantiteten och den licens som verkligen omfattar exporten, ska tullmyndigheterna i enlighet med artikel 78.3 i tullkodexen vidta de åtgärder som krävs för att reglera situationen med hänsyn till de nya upplysningar de har tillgång till (se, för ett liknande resonemang, domarna Overland Footwear, EU:C:2005:624, punkt 52, och Terex Equipment m.fl., punkt 62).

55

Den andra frågan ska således besvaras enligt följande. Bestämmelserna i förordning nr 612/2009 samt förordningarna nr 376/2008 och 382/2008, jämförda med artikel 78 i tullkodexen, ska tolkas så, att de i princip inte utgör hinder för en rättelse i efterhand av exportdeklarationen som gör att transaktionen kan föras upp på exportlicensen och att exportbidraget utbetalas med stöd av licensen och, i förekommande fall, att den ställda säkerheten frisläpps.

56

Med hänsyn till svaret på den andra frågan saknas anledning att besvara den tredje frågan.

57

Eftersom förfarandet i förhållande till parterna i det nationella målet utgör ett led i beredningen av samma mål, ankommer det på den nationella domstolen att besluta om rättegångskostnaderna. De kostnader för att avge yttrande till domstolen som andra än nämnda parter har haft är inte ersättningsgilla.

Mot denna bakgrund beslutar domstolen (sjätte avdelningen) följande: