Talan väckt den 8 juni 2012 — Fuhr mot kommissionen

(Mål T-248/12)

2012/C 227/49

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Sökande: Carl Fuhr GmbH & Co. KG (Heiligenhaus, Tyskland) (ombud: advokaterna C. Bahr, S. Dethof och A. Malec)

Svarande: Europeiska kommissionen

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden åtta grunder.

För det första bestrider sökanden att artikel 101 FEUF har åsidosatts genom att sökanden deltagit i en enda, komplex överträdelse. Genom det schablonmässiga betraktningssättet och bedömningen av de deltagande företagens beteenden och en otillåten enhetsbedömning av alla deltagare har kommissionen åsidosatt sin skyldighet att göra en rättslig bedömning av de deltagande företagens individuella deltagande i överträdelsen. Enligt sökanden har kommissionen hållit sökanden ansvarig för ageranden som inte var sökandens, utan att det fanns någon rättslig grund för detta och kommissionen har således åsidosatt principen om nulla poena sine lege som slås fast i artikel 49.1 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (nedan kallad stadgan).

För det andra bestrider sökanden att företaget skulle ha deltagit i en EES-omfattande överträdelse. Sökanden har inte deltagit i något av de talrika mötena och kontakterna utanför Tyskland. Sökanden har ej heller känt till något om en EES-omfattande överträdelse, och företaget har ej heller bort känt till denna, med beaktande av samtliga omständigheter.

För det tredje åberopar sökanden att kommissionen har åsidosatt sin motiveringsskyldighet i enlighet med artikel 296.2 FEUF genom den schabloniserade enhetsbedömningen av de berörda företagens delaktighet.

För det fjärde gör sökanden gällande att bötesbeloppet har fastställts på ett felaktigt sätt då kommissionen vid beräkningen har beaktat en del av sökandens omsättning som inte har något samband med det påtalade handlandet och därmed har åsidosatt såväl artikel 23.3 i förordning nr 1/2003 som 2006 års riktlinjer för böter. Eftersom sökanden inte har deltagit i den EES-omfattande överträdelsen borde kommissionen endast ha beaktat sökandens omsättning i Tyskland. Vidare borde kommissionen inte ha beaktat delar av omsättningen som inte var relevant, som avser försäljning till grossister vilka enligt avtal endast säljer de aktuella varorna utanför EES.

För det femte gör sökande gällande att kommissionen gjort sig skyldig till principiellt felaktiga bedömningar vid fastställelsen av bötesbeloppet och därmed har åsidosatt artikel 23.3 i förordning nr 1/2003 samt principen om proportionella straff i artikel 49.3 i stadgan jämförd med artikel 48.1 i stadgan. Det bötesbelopp som ålagts sökanden är oskäligt stort och oproportionerligt. Kommissionen har vid fastställelsen av bötesbeloppet särskilt underlåtit att göra en individuell bedömning av sökandens deltagande vad gäller omfattningen i tiden, räckvidd och intensitet. Kommissionen har ej heller beaktat förmildrande omständigheter som talar till sökandens fördel.

För det sjätte gör sökanden gällande att principen om likabehandling har åsidosatts genom kommissionens godtyckliga och obegripliga beslut att sänka sökandens böter med ett alltför lågt belopp. Sökanden anför att denna sänkning inte står i proportion till de sänkningar som gjorts av alla andra deltagares bötesbelopp, vilket är till stort men för sökanden och inte på något sätt objektivt motiverat.

För det sjunde gör sökanden gällande att principen om likabehandling har åsidosatts vid beräkningen av böternas grundbelopp. Kommissionen har åsatt alla bolag samma procentsats för grundbeloppet utan någon som helst beaktande av företagens individuella deltagande vilket är till stort men för sökanden.

För det åttonde gör sökanden gällande att förfarandet har varat alltför länge och att detta i strid med artikel 41 i stadgan inte har beaktats vid fastställelsen av bötesbeloppet