10.11.2012   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 343/8

1.

Ska artikel 19 i förordning nr 343/2003 (1) i förening med artikel 18 i förordning 343/2003 tolkas så, att en medlemsstat som ger sitt samtycke enligt dessa bestämmelser är den stat som har ansvaret för att pröva asylansökan i den mening som avses i den inledande meningen i artikel 16.1 i förordning nr 343/2003, eller är den nationella överprövningsinstansen enligt unionsrätten skyldig att, om den under ett förfarande om överklagande enligt artikel 19.2 i förordning 343/2003 — oberoende av nämnda samtycke — kommer fram till att en annan stat är ansvarig medlemsstat enligt kapitel III i förordning nr 343/2003 (även om ingen begäran om övertagande har lämnats till denna stat, eller denna inte ger sitt samtycke), på ett bindande sätt fastställa att denna andra medlemsstat har ansvar för att fatta beslut om överklagandet? Har i detta avseende varje asylsökande en subjektiv rättighet att få asylansökan prövad av en viss medlemsstat som är ansvarig enligt dessa ansvarighetskriterier?

2.

Ska artikel 10.1 i förordning nr 343/2003 tolkas så, att den medlemsstat dit personen först reste in olagligt (den första medlemsstaten) ska erkänna sitt ansvar för att pröva en asylansökan om följande faktiska omständigheter föreligger:

En medborgare i tredjeland reser olagligt in i den första medlemsstaten från tredjeland. Han ansöker inte om asyl där. Sedan reser han ut till tredjeland. Efter mindre än tre månader reser han från tredjeland olagligt in i en annan medlemsstat (den andra medlemsstaten). Från denna andra medlemsstat beger han sig genast direkt vidare till en tredje medlemsstat och lämnar där in sin första asylansökan. Vid denna tidpunkt har det gått mindre än 12 månader sedan personen reste in olagligt i den första medlemsstaten.

3.

Ska det, oberoende av svaret på fråga 2, göras en annan bedömning av vilken medlemsstat som är primärt ansvarig enligt förordning nr 343/2003, när asylsystemet i den i fråga 2 nämnda första medlemsstaten uppvisar systembrister som kan jämföras med de brister som beskrivs i dom av Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna av den 21 januari 2011 i målet M.S.S., ansökan nr 30.696/09, oaktat EU-domstolens dom av den 21 december 2011 i de förenade målen C 411/10 och C 493/10? Kan man i synnerhet utgå från att en vistelse i en sådan medlemsstat överhuvudtaget inte kan utgöra omständigheter som ligger till grund för ansvar i den mening som avses i artikel 10 i förordning 343/2003?