25.2.2012   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 58/6

1.

Ska selektivitetsförutsättningen i artikel 107.1 FEUF tolkas så, att en medlemsstat inte i ett sådant tillståndsförfarande som det som anges i artikel 122 § 3 mom. i inkomstskattelagen kan ge en skattskyldig person rätt att trots ägarväxling dra av förluster utan att medlemsstaten följer det förfarande som avses i artikel 108.3 sista meningen FEUF?

2.

Ska man vid tolkningen av denna selektivitetsförutsättning särskilt när det gäller att definiera referensgruppen beakta att huvudregeln enligt 117 och 119 §§ i inkomstskattelagen är att ett bolag får dra av fastställda förluster, eller är det bestämmelserna om ägarväxlingssituationer som ska tillmätas betydelse?

3.

Om selektivitetskriteriet i artikel 107 FEUF i princip anses vara uppfyllt, kan då ett sådant system som det som framgår av 122 § 3 mom. i inkomstskattelagen anses vara befogat av det skälet att det är fråga om en mekanism som utgör en del av skattesystemets natur, och som är nödvändig för att till exempel förhindra skatteundandragande?

4.

Vilken betydelse ska myndigheternas utrymme för skönsmässig bedömning tillmätas vid bedömningen av huruvida ett giltigt skäl föreligger och av huruvida det rör sig om en mekanism som utgör en del av skattesystemets natur? Krävs det för den mekanism som utgör en del av skattesystemet att den som tillämpar bestämmelsen inte har något utrymme för skönsmässig bedömning och att villkoren för att tillämpa undantaget noga definieras i lagen?