1.

Begäran om förhandsavgörande i förevarande mål, vilken inkom till domstolens kansli den 20 juli 2012, avser tolkningen av unionens förordningar om samordning av systemen för social trygghet, det vill säga rådets förordning (EEG) nr 1408/71 av den 14 juni 1971 om tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen, i ändrad och uppdaterad lydelse enligt rådets förordning (EG) nr 118/97 av den 2 december 1996, ( 2 ) i dess lydelse enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1992/2006 av den 18 december 2006 ( 3 ) (nedan kallad förordning nr 1408/71), särskilt artiklarna 12, 73 och 76, och rådets förordning (EEG) nr 574/72 av den 21 mars 1972 om tillämpning av förordning nr 1408/71, ( 4 ) särskilt artikel 10.1.

2.

Begäran om förhandsavgörande har lämnats in inom ramen för en tvist mellan Caisse nationale des prestations familiales (nedan kallad CNPF) samt makarna Markus och Ulrike Wiering, vilken avser omfattningen av deras rätt till familjeförmåner i Storhertigdömet Luxemburg efter deras andra barns födelse.

3.

Makarna Wiering, som har rätt till familjeförmåner (nedan kallade Kindergeld och Elterngeld) i Tyskland, där de är bosatta, har i Storhertigdömet Luxemburg, där Markus Wiering arbetar, ansökt om ett tilläggsbelopp som motsvarar skillnaden mellan de tyska och de luxemburgska familjeförmånerna.

4.

CNPF och makarna Wiering har olika åsikter om vilka tyska familjeförmåner som ska beaktas vid beräkningen av ett eventuellt tilläggsbelopp. CNPF anser att de tyska Kindergeld och Elterngeld ska inkluderas, medan makarna Wiering anser att Elterngeld är en förmån av ett annat slag som inte ska beaktas vid beräkningen.

5.

Artikel 1 u i förordning nr 1408/71 har följande lydelse:

”

6.

I artikel 4 i förordning nr 1408/71, som har rubriken ”Sakområden”, föreskrivs följande:

”1.   Denna förordning gäller all lagstiftning om följande grenar av social trygghet:

…

…”

7.

Artikel 12 i nämnda förordning, som har rubriken ”Förhindrande av sammanträffande av förmåner”, har följande lydelse:

”1.   Denna förordning kan inte åberopas för att få eller bevara en rätt till flera förmåner av samma slag för samma period av obligatorisk försäkring. …

…”

8.

Artikel 73 i förordning nr 1408/71, som avser anställda och egenföretagare vars familjemedlemmar är bosatta i en annan medlemsstat än den behöriga staten, har följande lydelse:

”En anställd eller egenföretagare, som omfattas av lagstiftningen i en medlemsstat, skall för sina familjemedlemmar som är bosatta i en annan medlemsstat ha rätt till de familjeförmåner som utges enligt lagstiftningen i den förra staten som om de vore bosatta i den staten, …”

9.

I artikel 76.1 i samma förordning, som har rubriken ”Prioritetsregler då rätt till familjeförmåner samtidigt föreligger enligt lagstiftningen i den behöriga staten och enligt lagstiftningen i den medlemsstat där familjemedlemmarna är bosatta”, föreskrivs följande:

”1.   Om familjeförmåner för samma tid och för samma familjemedlem på grund av förvärvsverksamhet utges enligt lagstiftningen i den medlemsstat inom vars territorium familjemedlemmarna är bosatta, skall rätten till familjeförmåner som utges enligt lagstiftningen i en annan medlemsstat, i förekommande fall med tillämpning av artikel 73 eller 74, innehållas till det belopp som utbetalas enligt lagstiftningen i den förstnämnda medlemsstaten.”

10.

I artiklarna 7–10a i förordning (EEG) nr 574/72 fastställs tillämpningsföreskrifter till artikel 12 i förordning nr 1408/71.

11.

Artikel 10 i förordning nr 574/72 har följande lydelse:

…”

12.

Den 15 mars 2013 sände domstolen en begäran om klarläggande till den hänskjutande domstolen i enlighet med artikel 101 i domstolens rättegångsregler. Den hänskjutande domstolen anmodades att närmare beskriva de luxemburgska familjeförmånerna och villkoren för beviljande av dem. Genom en skrivelse av den 29 april 2013 angav den hänskjutande domstolen att de luxemburgska familjeförmåner som avses i målet vid den nationella domstolen är familjebidrag och vårdnadsbidrag, och tillade att ersättning vid föräldraledighet inte avses i målet vid den nationella domstolen, eftersom makarna Wierings invändningar i detta avseende inte har kunnat tas upp till sakprövning.

13.

Enligt den hänskjutande domstolen grundar sig familjebidraget på en mekanism för omfördelning av en del av nationalinkomsten till förmån för barn i enlighet med principen om social solidaritet. Familjebidraget ska inte ses som ett lönetillägg för den som tar hand om barnen, utan har sitt eget syfte, framför allt sedan bidragsbeloppet gjordes enhetligt för alla barn oavsett föräldrarnas yrkesstatus. För att garantera att detta syfte uppnås har lagstiftaren stadfäst barnets personliga rätt till familjebidraget.

14.

Artikel 269 första stycket i socialförsäkringslagen (Code de la sécurité sociale), som har rubriken ”Villkor för tilldelning”, har följande lydelse:

”Rätt till familjebidrag på de villkor som föreskrivs i detta kapitel har

…”

15.

Enligt artikel 271 första stycket i socialförsäkringslagen ska familjebidrag utges från och med födelsemånaden till dess att barnet fyller 18 år. Elever i allmän eller teknisk sekundärutbildning, vilkas huvudsakliga sysselsättning är studierna, behåller enligt artikel 271 tredje stycket i socialförsäkringslagen sin rätt till familjebidrag högst till dess att de fyller 27 år.

16.

Artikel 299.1 i socialförsäkringslagen har följande lydelse:

”Vårdnadsbidrag beviljas efter ansökan till varje person som

17.

Vid förhandlingen den 6 juni 2013 preciserade CNPF att ovan angivna villkor är kumulativa.

18.

I artikel 299.2 i socialförsäkringslagen föreskrivs att ”[g]enom undantag från det villkor som anges i punkt 1 c kan bidraget beviljas även till personer som utövar en eller flera förvärvsverksamheter eller uppbär ersättningsinkomst och som, oavsett arbetstidens längd, tillsammans med sin samboende make eller maka eller den som personen i fråga delar hushåll med har en inkomst [som inte överstiger ett fastställt belopp]”.

19.

Artikel 299.3 i socialförsäkringslagen har följande lydelse:

”Genom undantag från de villkor som föreskrivs i punkterna 1 c och 2 kan en person oavsett inkomst ansöka om halvt vårdnadsbidrag om personen i fråga

…”

20.

Artikel 304 i socialförsäkringslagen har följande lydelse:

”Vårdnadsbidraget innehålls upp till ett belopp motsvarande varje förmån av samma slag som utanför Luxemburg utges för samma barn.

… utges vårdnadsbidrag inte i det fallet att en av föräldrarna för samma barn erhåller den ersättning vid föräldraledighet som föreskrivs i kapitel VI i denna avdelning, eller om en förmån på grund av föräldraledighet utbetalas utanför Luxemburg. …”

21.

Den 19 mars 2013 anmodade domstolen i enlighet med artikel 101 i domstolens rättegångsregler den tyska regeringen att precisera syftena med och villkoren för beviljande av Kindergeld och Elterngeld i Tyskland. Genom en skrivelse som inkom till domstolens kansli den 17 april 2013 lämnade den tyska regeringen följande uppgifter om dessa förmåner.

22.

Syftet med Kindergeld är, som det föreskrivs i 31 § i den tyska lagen om inkomstskatt (Einkommensteuergesetz, nedan kallad EStG), att ersätta familjerelaterade utgifter och därigenom garantera ett existensminimum för barnet.

23.

Enligt 62 § 1 EStG ska den bidragsberättigade (i allmänhet en förälder) ha hemvist eller vara stadigvarande bosatt i Tyskland, eller vara obegränsat skattskyldig eller behandlas som sådan i Tyskland. Barnet ska ha hemvist eller vara stadigvarande bosatt i en av Europeiska unionens medlemsstater, Schweiz, Island, Liechtenstein eller Norge.

24.

Enligt 32 § 4 EStG har ett barn rätt till Kindergeld fram till dess att det fyller 18 år utan andra villkor, eller fram till dess att det fyller 21 år om det inte har något arbete och är inskrivet som arbetssökande vid en nationell arbetsförmedling (Agentur für Arbeit im Imland), eller ända fram till dess att det fyller 25 år om det går en utbildning eller utför ett erkänt frivilligarbete, eller, slutligen, utan åldersgräns om det inte kan försörja sig på grund av ett fysiskt eller psykiskt funktionshinder.

25.

I enlighet med 66 § 1 första meningen EStG uppgår Kindergeld för närvarande till 184 euro per månad för vart och ett av de båda första barnen, 190 euro för det tredje barnet och 215 euro för varje ytterligare barn, och detta oavsett samtliga familjemedlemmars inkomster och tillgångar, eftersom föräldrarnas förvärvsverksamhet inte beaktas, utom när det gäller utländska föräldrar som inte har rätt till fri rörlighet.

26.

Rätt till Elterngeld har, enligt 1 § 1 i den federala lagen om föräldrapenning och föräldraledighet (Bundeselterngeld- und Elternzeitgesetz, nedan kallad BEEG), den som har hemvist eller är stadigvarande bosatt i Tyskland, har ett barn i sitt hushåll, tar hand om barnet och dess fostran och inte förvärvsarbetar, eller inte förvärvsarbetar på heltid. ( 5 )Elterngeld kan utbetalas från barnets födelse fram till dess att det är 14 månader. ( 6 )

27.

Elterngeld motsvarar 67 procent av den inkomst som erhålls genom förvärvsverksamhet innan barnets födelse. Elterngeld utbetalas med upp till 1 800 euro per månad för de hela månader som den bidragsberättigade inte har inkomst från förvärvsverksamhet.

28.

I det fallet att förvärvsinkomsten innan födelsen är lägre än 1000 euro, ökas, i enlighet med 2 § 2 första meningen BEEG, procentandelen på 67 procent med 0,1 procent för varje 2 euro med vilka denna inkomstgräns på 1000 euro understigs, och detta upp till 100 procent. I det fallet att förvärvsinkomsten före födelsen är högre än 1200 euro, minskas, i enlighet med 2 § 2 andra meningen BEEG, procentandelen på 67 procent med 0,1 procent för varje 2 euro med vilka denna inkomstgräns på 1200 euro överstigs, och detta ner till 65 procent. Elterngeld uppgår, i enlighet med 2 § 4 första meningen BEEG, till minst 300 euro per månad och detta, i enlighet med artikel 2.4 andra meningen i samma lag, även om den bidragsberättigade inte har haft någon förvärvsinkomst innan barnets födelse. Under den tid som minimibeloppet på 300 euro betalas ut får den bidragsberättigade inte utöva förvärvsverksamhet på heltid. ( 7 )

29.

Med förbehåll för vad som framkommer vid den hänskjutande domstolens kontroll är omständigheterna i målet, såsom de framgår av de handlingar som ingetts till domstolen, följande.

30.

Makarna Wiering är bosatta i Tyskland, där Ulrike Wiering arbetar, medan hennes make arbetar i Luxemburg.

31.

Efter det andra barnets födelse den 12 maj 2007 var Ulrike Wiering mammaledig från den 13 maj 2007 till den 16 juli 2007 och därefter föräldraledig från den 17 juli 2007 till den 11 maj 2008. Under föräldraledigheten erhöll Ulrike Wiering Elterngeld i Tyskland. Makarna Wiering erhöll Kindergeld för båda barnen från och med deras födelse.

32.

Den 12 oktober 2007 lämnade Markus Wiering in en ansökan till CNPF om utbetalning av ett tilläggsbelopp till de förmåner som utgavs för hans båda barn för perioden den 1 juli 2007–31 maj 2008, motsvarande skillnaden mellan de familjeförmåner som utbetalas i Tyskland och de som utges enligt luxemburgsk rätt.

33.

Genom beslut av den 17 april 2008 beslutade direktören för CNPF att avslå ansökan om utbetalning av ett tilläggsbelopp till makarna Wiering med motiveringen att de förmåner som de erhöll i Tyskland, det vill säga Kindergeld och Elterngeld, för den aktuella perioden översteg de förmåner som utges enligt luxemburgsk lag, det vill säga familjebidrag och vårdnadsbidrag.

34.

Vid förhandlingen förklarade CNPF:s ombud att makarna Wiering inte hade ansökt om vårdnadsbidrag, men att CNPF automatiskt inkluderade detta vid beräkningen av tilläggsbeloppet. Emellertid förefaller det som om makarna Wiering, enligt artikel 304 i socialförsäkringslagen, inte skulle ha haft rätt till detta bidrag, även om de hade ansökt om det, vilket den hänskjutande domstolen bör kontrollera.

35.

Den 25 augusti 2008 väckte makarna Wiering talan mot beslutet av den 17 april 2008 vid Conseil arbitral des assurances sociales, som ogillade talan den 31 juli 2009.

36.

Den 9 september 2009 ingav makarna Wiering ett överklagande till Conseil supérieur de la sécurité sociale (nedan kallad CSSS), som genom dom av den 16 mars 2011 ändrade Conseil arbitral des assurances sociales dom av den 31 juli 2009 och slog fast att makarna Wiering hade rätt till utbetalning av ett tilläggsbelopp för sina båda barn för perioden den 1 juli 2007–31 maj 2008.

37.

CSSS ansåg att ”endast familjeförmåner som utges för samma familjemedlem” (i förevarande fall barnet, även om förmånen utbetalas till föräldrarna) kan beaktas vid beräkningen av tilläggsbeloppet, och att Elterngeld således inte ska beaktas, eftersom den utges till den familjemedlem som har hand om barnens fostran och inte till barnen själva. Enligt CSSS var det således fel av CNPF att beakta den Elterngeld som Ulrike Wiering erhöll och på denna grundval vägra att betala ut ett tilläggsbelopp för de båda barnen.

38.

CNPF överklagade denna dom vid kassationsdomstol den 20 maj 2011 och anförde fyra grunder, varav den andra, den tredje och den fjärde grunden avser åsidosättande, underlåtelse att tillämpa eller felaktig tolkning av artikel 10.1 a i) i förordning nr 574/72, artikel 10.3 i samma förordning respektive artikel 76.1 i förordning nr 1408/71. CNPF har invänt mot att CSSS i sin dom, i strid med unionsrätten, inte beaktade Elterngeld vid beräkningen av tilläggsbeloppet med motiveringen att detta bidrag utges och utbetalas till modern och att endast de bidrag som utges till barnen ska beaktas vid beräkningen, även om de utbetalas till föräldrarna.

39.

Under dessa omständigheter och eftersom den var osäker på vilka familjeförmåner som ska beaktas vid fastställandet av ett tilläggsbelopp, beslutade Cour de cassation (Luxemburg) den 12 juli 2012 att vilandeförklara målet och ställa följande tolkningsfråga till domstolen:

”Ska behöriga myndigheter i den stat där en migrerande arbetstagare är anställd, vid beräkningen av ett eventuellt tilläggsbelopp enligt artiklarna 1 u i, 4.1 h och 76 i … förordning … nr 1408/71 … samt artikel 10 b i i … förordning … nr 574/72 …, beakta samtliga förmåner som arbetstagarens familj uppbär i hemviststaten, i förevarande fall [Elterngeld] och [Kindergeld] som kan beviljas enligt tysk lagstiftning, såsom familjeförmåner av samma slag?”

40.

Makarna Wiering, CNPF och Europeiska kommissionen har inkommit med skriftliga yttranden och yttrade sig även muntligen vid förhandlingen.

41.

Makarna Wiering anser att endast förmåner av samma slag bör beaktas vid beräkningen av tilläggsbeloppet. De anser att eftersom Elterngeld inte är en förmån av samma slag som Kindergeld, bör Elterngeld inte beaktas vid beräkningen av tilläggsbeloppet. Enligt makarna Wiering var det deras barn som erhöll Kindergeld och Ulrike Wiering som erhöll Elterngeld, vilket således bör anses vara en ersättningslön som utbetalas till den förälder som helt eller delvis temporärt avstår från att förvärvsarbeta för att uteslutande eller huvudsakligen ägna sig åt sitt eller sina barns fostran.

42.

CNPF anser att det i förordning nr 1408/71 inte uttryckligen föreskrivs att åtskillnad ska göras mellan familjeförmåner beroende på vem som tilldelas eller mottar förmånerna. Enligt CNPF kan man inte anse att Elterngeld är en förmån som omfattas av tillämpningsområdet för förordningarna nr 1408/71 och nr 574/72, vilken inte utgör ett särskilt bidrag vid barns födelse eller vid adoption, ( 8 ) och samtidigt vägra att inkludera den vid beräkningen av tilläggsbeloppet, på grund av att den endast ges till ”den familjemedlem som har hand om barnens fostran, i förevarande fall makan, och inte till barnen själva eller för barnens räkning”.

43.

Kommissionen har påpekat att det inte vid något tillfälle har ifrågasatts att de förmåner som avses i förevarande mål utgör ”familjeförmåner”. Enligt kommissionen, som har hänvisat till domen i målet Feyerbacher, ( 9 ) utgör Elterngeld en föräldrapenning som beviljas personer som personligen ombesörjer omvårdnad och fostran av sitt eller sina barn och har således i hög grad ett liknande syfte som det vårdnadsbidrag som avsågs i domen i målet Hoever och Zachow. ( 10 ) I det målet slog domstolen fast att ett sådant bidrag utgör en ”familjeförmån”, och att dess syfte är att täcka en familjs utgifter i den mening som avses i artikel 1 u i) i förordning nr 1408/71 och i synnerhet att utgöra ersättning för fostran av barnet, täcka andra kostnader för omvårdnad och fostran samt i förekommande fall mildra de ekonomiska nackdelar som följer av att man avstår från inkomst av förvärvsarbete på heltid. Kommissionen anser att det av rättspraxis följer att de bidrag som på vissa villkor beviljas arbetstagare som avbryter sin karriär för att vara föräldralediga bör likställas med familjeförmåner i den mening som avses i artiklarna 1 u i och 4.1 h i förordning nr 1408/71.

44.

Kommissionen avstod vid förhandlingen från den argumentering som den hade utvecklat i sina skriftliga yttranden, där den ansåg att eftersom Ulrike Wiering avbröt sin karriär för att vara föräldraledig, är artikel 10.1 a i förordning nr 574/72 tillämplig, vilket skulle innebära att den stat som i första hand är behörig är Storhertigdömet Luxemburg och inte Förbundsrepubliken Tyskland, vilket skulle undanröja varje fråga om ett eventuellt tilläggsbelopp i Storhertigdömet Luxemburg.

45.

Huruvida Ulrike Wiering avbröt sin förvärvsverksamhet fullständigt under föräldraledigheten eller inte, vilket intervenienterna är oense om, saknar här betydelse. Samtliga parter är överens om att hon under denna period i varje fall inte förlorade sin ställning som tjänsteman anställd av staden Trier och således sin ställning som arbetstagare. Detta innebär att artikel 10.1 b i förordning nr 574/72 är tillämplig i målet och att Förbundsrepubliken Tyskland är den medlemsstat som i första hand är behörig, vilket för övrigt överensstämmer med det antagande som tolkningsfrågan utgår ifrån.

46.

Det ska tilläggas att det vore absurt om en mor som avbryter sin förvärvsverksamhet under föräldraledigheten inte skulle betraktas som arbetstagare. ( 11 ) För att ha rätt till Elterngeld i Tyskland måste Ulrike Wiering avbryta eller begränsa sin förvärvsverksamhet. ( 12 ) Om Ulrike Wiering inte längre skulle betraktas som arbetstagare på grund av att hon avbrutit sin förvärvsverksamhet, blir artikel 10.1 a i förordning nr 574/72 tillämplig. Förbundsrepubliken Tyskland skulle då förlora sin ställning som den medlemsstat som i första hand är behörig och skulle inte behöva betala Elterngeld, medan situationen skulle vara en helt annan, om Ulrike Wiering hade arbetat deltid. ( 13 )

47.

Den fråga som ställts av den hänskjutande domstolen avser huruvida samtliga de familjeförmåner som en familj till en migrerande arbetstagare uppbär i hemviststaten (i förevarande mål Kindergeld och Elterngeld som utbetalas till familjen Wiering i Tyskland) ska beaktas såsom varande av samma slag vid beräkningen av ett tilläggsbelopp som eventuellt ska utges av den stat där en av föräldrarna arbetar (i förevarande mål Storhertigdömet Luxemburg) i enlighet med artiklarna 1 u i och 4.1 h, 12 och 76 i förordning nr 1408/71 och artikel 10 b i) i förordning nr 574/72.

48.

Med hänsyn till tolkningsfrågans lydelse är det nödvändigt att inledningsvis precisera vad som avses med begreppen kumulation och tilläggsbelopp inom området familjeförmåner inom ramen för förordning nr 1408/71.

49.

Enligt artikel 73 i förordning nr 1408/71 ska en anställd eller egenföretagare för sina familjemedlemmar som är bosatta i en annan medlemsstat ha rätt till de familjeförmåner som utges enligt lagstiftningen i anställningsstaten som om de vore bosatta i den staten. Denna bestämmelse syftar till att göra det lättare för migrerande arbetstagare att uppbära familjebidrag i den stat där de har anställning när deras familjer inte har flyttat med. ( 14 )

50.

För det fallet att familjeförmåner för samma period och för samma familjemedlem emellertid utges både enligt lagstiftningen i den medlemsstat där familjemedlemmarna är bosatta och enligt lagstiftningen i den migrerande arbetstagarens anställningsstat föreskrivs i artiklarna 12 och 76 i förordning nr 1408/71 och artikel 10 i förordning nr 574/72 närmare regler för fastställande av vilken medlemsstat som i första hand är behörig för utbetalning av familjeförmåner, i syfte att undvika en obefogad kumulation av dem.

51.

I enlighet med målet att undvika en obefogad kumulation av de förmåner som avses i tjugosjunde skälet i förordning nr 1408/71 föreskrivs i artikel 12.1 i samma förordning, under rubriken ”Förhindrande av sammanträffande av förmåner”, bland annat att förordningen ”kan inte åberopas för att få eller bevara en rätt till flera förmåner av samma slag för samma period av obligatorisk försäkring”. ( 15 )

52.

Eftersom artikel 12 i förordning nr 1408/71 ingår i avdelning I om allmänna bestämmelser, är de principer som fastställs i denna bestämmelse tillämpliga på de prioritetsregler vid kumulation av rättigheter till förmåner eller familjebidrag som föreskrivs såväl i artikel 76 i samma förordning ( 16 ) som i artikel 10 i förordning nr 574/72. ( 17 )

53.

I domen i målet Ferraioli ( 18 ) erinrade domstolen emellertid om att bestämmelserna i förordning nr 1408/71 ska tolkas i överensstämmelse med fördragens mål att inrätta fri rörlighet för arbetstagare och att artikel 76 i samma förordning inte kan tillämpas så, att en arbetstagare berövas sin rätt till mer förmånliga bidrag genom att bidrag som utges av en medlemsstat byts ut mot bidrag som utges av en annan medlemsstat. Enligt domstolen innebär principerna i förordning nr 1408/71 att om beloppet av de förmåner som utges i bosättningsstaten är lägre än beloppet av de förmåner som utges i den andra staten, har arbetstagaren rätt till det högre beloppet och har rätt att från den behöriga institutionen i sistnämnda stat uppbära en tilläggsförmån som motsvarar skillnaden mellan de båda beloppen. ( 19 )

54.

Unionslagstiftaren har antagit tillämpningsföreskrifter till bestämmelserna om förbud mot kumulation av familjeförmåner, i vilka det bland annat föreskrivs att bosättningsmedlemsstatens och anställningsmedlemsstatens institutioner ska utbyta information i syfte att jämföra förmånerna i fråga och deras belopp för att kunna bestämma ett eventuellt tilläggsbelopp. ( 20 )

55.

Eftersom det i artikel 12 i förordning nr 1408/71 anges att endast en rätt till flera förmåner av samma slag för samma period ( 21 ) utgör en obefogad kumulation, måste det, för att fastställa huruvida en rätt till utbetalning av ett tilläggsbelopp föreligger i förevarande fall, först granskas vilket slag av förmåner det rör sig om.

56.

Endast familjeförmåner av samma slag är med andra ord jämförbara och får inte kumuleras. Eftersom mottagaren har rätt till det högsta av de båda förmånsbeloppen, ska ett tilläggsbelopp utbetalas, om det belopp som beviljas av den medlemsstat som i första hand är behörig är det lägre av de båda beloppen.

57.

Av fast rättspraxis på området framgår att en granskning av förmånernas beskaffenhet, vilken görs för tillämpningen av artikel 12.1 i förordning nr 1408/71, ska göras i två steg: i det första steget fastställs förmånernas syften och särdrag och i det andra identifieras mottagarna av förmånerna.

58.

Domstolen fastställde i sin dom i målet Knoch ( 22 ) att sociala trygghetsförmåner ska anses vara av samma slag, oberoende av särdragen hos de olika nationella lagstiftningarna, när deras föremål och syfte liksom deras beräkningsgrund och villkor för beviljande är desamma. Rent formella särdrag är däremot inte relevanta för att särskilja förmånerna.

59.

Domstolen fastslog emellertid även att med hänsyn till det stora antalet skillnader som finns mellan de nationella systemen för social trygghet skulle ett krav på fullständig överensstämmelse mellan beräkningsgrunderna och villkoren för beviljande resultera i att tillämpningen av det förbud mot kumulation som föreskrivs i artikel 12 avsevärt skulle begränsas. Detta skulle motverka förbudets syfte, som är att undvika obefogad kumulation av sociala förmåner. ( 23 )

60.

I domen i målet Dammer ( 24 ) ansåg domstolen att det av ordalydelsen i artikel 12.1 i förordning nr 1408/71 följer att det rör sig om kumulation när rätt till familjeförmåner föreligger för två olika personer – i det fallet ett föräldrapar – för ett och samma barn. Av andemeningen i bestämmelserna i förordning nr 1408/71 om kumulation av familjeförmåner och de lösningar som där föreskrivs i fall av kumulation framgår även att syftet med artikel 12 är att förhindra att den direkta mottagaren av en familjeförmån, det vill säga arbetstagaren, och de indirekta mottagarna av förmånen, det vill säga arbetstagarens familjemedlemmar, samtidigt kan ha rätt till två förmåner av samma slag. ( 25 )

61.

Det bör erinras om att i förevarande fall ska ett tilläggsbelopp utbetalas av Storhertigdömet Luxemburg endast om de där gällande familjeförmånerna är högre än de som utbetalas i Tyskland. Det är således avgörande att veta om Elterngeld är en förmån av samma slag som det luxemburgska familjebidraget. Det har inte ifrågasatts att sistnämnda bidrag är av samma slag som Kindergeld.

62.

Det huvudsakliga syftet med Kindergeld, som beskrivs närmare ovan i punkt 22 och följande punkter, är att ”garantera ett existensminimum för barnet” utan att beakta vare sig familjemedlemmarnas inkomster eller tillgångar eller föräldrarnas eventuella förvärvsverksamhet. I vissa fall beviljas Kindergeld till barnet självt.

63.

Av det ovanstående framgår att även om Kindergeld syftar till att föräldrarna ska ha möjlighet att täcka kostnaderna för barnets behov, är det barnet och inte föräldrarna som är den slutliga mottagaren. Kindergeld är utan tvekan en förmån av samma slag som det luxemburgska familjebidrag som beskrivs närmare ovan i punkterna 13–15. Det enda villkoret för denna förmån är att det finns ett barn, eftersom den nationella lagstiftaren har stadfäst att varje barn har personlig rätt till förmånen.

64.

När det gäller Elterngeld bör det inledningsvis påpekas att varken parterna i målet vid den nationella domstolen eller kommissionen har ifrågasatt att Elterngeld utgör en ”familjeförmån” i den mening som avses i artikel 4.1 h i förordning nr 1408/71. Jag delar denna uppfattning. Av svaren på de framställningar med begäran om klarläggande som har lämnats till den hänskjutande domstolen och den tyska regeringen framgår att denna förmån beviljas automatiskt till personer som uppfyller vissa objektiva kriterier – utan någon skönsmässig bedömning i enskilda fall av personliga behov, ( 26 ) och att det är tydligt att den hänför sig till en av de situationer som räknas upp i artikel 4.1 i förordning nr 1408/71, eftersom den syftar till att hjälpa familjeförsörjare som är inskrivna i försäkringskassan genom att samhället bidrar till kostnaderna.

65.

Domstolen har vidare, i domen i målet Kuusijärvi, ( 27 ) fastställt att med en familjeförmån, i den mening som avses i artiklarna 1 u i och 4.1 h i förordning nr 1408/71, bör likställas en förmån som har till syfte att ge en av föräldrarna möjlighet att ägna sig åt ett litet barns fostran, närmare bestämt att utgöra ersättning för fostran av barnet, att täcka andra kostnader för omvårdnad och fostran och att i förekommande fall mildra de ekonomiska nackdelar som följer av att en förälder avstår från inkomst av förvärvsverksamhet.

66.

Jag anser emellertid att Elterngeld i flera avseenden tydligt skiljer sig från det luxemburgska familjebidraget när det gäller dels dess syften och särdrag, dels dess mottagare, och att även om båda kan anses vara ”familjeförmåner” i den mening som avses i artikel 4.1 h i förordning nr 1408/71, är de inte ”av samma slag” i den mening som avses i artikel 12 i den förordningen.

67.

Av den tyska regeringens svar på begäran om klarläggande framgår det att Elterngeld syftar till att, för det första, hjälpa familjer att behålla sin levnadsstandard när föräldrarna huvudsakligen ägnar sig åt sina barn och, för det andra, hjälpa föräldrarna, särskilt under den första tiden efter det att de blivit föräldrar, genom att ge dem möjlighet att ensamma ta hand om sina barn under denna period, vilket innebär att de helt eller delvis temporärt måste avstå från förvärvsverksamhet. På villkor att den förälder som tar hand om barnet avbryter eller begränsar sin förvärvsverksamhet, har han eller hon rätt till en ersättning, i förhållande till inkomsterna, för förlorad inkomst under barnets första levnadsår samt till ett stöd som syftar till att familjen ska kunna behålla sin levnadsstandard.

68.

Enligt den tyska regeringen är Elterngeld även avsedd att bidra till att ge båda föräldrarna möjlighet att bättre försäkra sig om sina ekonomiska levnadsvillkor på längre sikt. Den ska förhindra slutliga inkomstförluster som medför en risk för beroende av bidrag från staten, garantera friheten att välja mellan familj och arbete och främja ekonomiskt oberoende.

69.

Av det ovanstående följer att när en förälder som Ulrike Wiering, som är en tjänsteman anställd av staden Trier, har hand om omvårdnaden av sitt barn i stället för att förvärvsarbeta, ersätter Elterngeld henne delvis för den förlorade inkomsten, vilket innebär att denna förmån utgör en ersättningsinkomst.

70.

Att det rör sig om en ersättningsinkomst styrks av den omständigheten att Elterngeld i allmänhet uppgår till 67 procent av den tidigare lönen, med ett tak på 1800 euro per månad.

71.

Trots den omständigheten att det är tydligt att vissa kriterier för beviljande av Elterngeld är kopplade till barnet, till exempel att det ska finnas ett barn och barnets ålder, ( 28 ) anser jag att det utan tvekan framgår av förmånens syften och särdrag att mottagare av Elterngeld är den förälder som har hand om barnets omvårdnad och inte barnet självt. Om man inte beaktar de 300 euro som beviljas även om föräldern inte tidigare har utövat någon förvärvsverksamhet, förutsatt att föräldern inte förvärvsarbetar på heltid ( 29 ) under den period då detta minimibelopp beviljas, är det tydligt att det finns en stark koppling mellan, å ena sidan, huruvida förvärvsverksamhet utövas eller inte och de inkomster som den inbringar och, å andra sidan, Elterngeld. ( 30 )

72.

Av detta följer att den Elterngeld som Ulrike Wiering beviljades under sin föräldraledighet inte är av samma slag som det luxemburgska familjebidraget och inte ska beaktas vid beräkningen av det eventuella tilläggsbelopp som ska utges för makarna Wierings barn, om den tyska Kindergeld är lägre än nämnda familjebidrag.

73.

Om det tilläggsbelopp som avses i den hänskjutande domstolens tolkningsfråga ska ses som ett eventuellt tillägg som ska utges på grundval av båda de familjeförmåner som gäller i Luxemburg, det vill säga familjebidrag och vårdnadsbidrag, bör det även undersökas huruvida Elterngeld ska anses vara en familjeförmån av samma slag som det luxemburgska vårdnadsbidraget.

74.

Det bör erinras om att makarna Wiering inte ansökte om detta vårdnadsbidrag, att CNPF automatiskt inkluderade det i sin beräkning och att det är mycket tveksamt huruvida makarna Wiering har rätt till det. ( 31 )

75.

Med förbehåll för vad den hänskjutande domstolen finner vid sin kontroll av det ovanstående, syftar det vårdnadsbidrag som föreskrivs i artikel 299.1 i den luxemburgska socialförsäkringslagen, i likhet med Elterngeld, till att åtminstone delvis ersätta inkomstförlusten för den förälder som huvudsakligen ägnar sig åt sina barns fostran i hemmet och inte utövar någon förvärvsverksamhet eller erhåller någon ersättningsinkomst. Det är endast om familjens inkomst understiger ett visst belopp som personer som förvärvsarbetar eller erhåller ersättningsinkomst, genom undantag från principen i artikel 299.1, har rätt till vårdnadsbidrag. ( 32 ) I artikel 299.3 föreskrivs vidare att en person kan ha rätt till halvt vårdnadsbidrag om han eller hon utövar en förvärvsverksamhet på deltid och huvudsakligen ägnar sig åt barnens fostran i familjens hem under en tid som minst motsvarar hälften av normal arbetstid, vilket bekräftar kopplingen mellan luxemburgskt vårdnadsbidrag och ersättning för förlorad inkomst från förvärvsarbete eller ersättningsinkomst.

76.

Det framgår således att det luxemburgska vårdnadsbidraget och Elterngeld, med beaktande av såväl deras syften och särdrag som deras eventuella mottagare, bör anses vara familjeförmåner av samma slag.

77.

Mot bakgrund av det ovan anförda bör Elterngeld inte beaktas vid beräkningen av det eventuella tilläggsbelopp som Storhertigdömet Luxemburg ska utge på grundval av det familjebidrag som makarna Wierings barn har rätt till.

78.

För det fall att Storhertigdömet Luxemburg däremot eventuellt ska utge ett tilläggsbelopp som grundar sig på såväl familjebidrag som vårdnadsbidrag, behöver en åtskillnad göras: vid den jämförelse som görs för beräkningen av det tilläggsbelopp som eventuellt ska utges på grundval av det luxemburgska familjebidraget ska endast Kindergeld beaktas, och vid den jämförelse som görs för beräkningen av ett eventuellt tilläggsbelopp som ska utges på grundval av vårdnadsbidraget ska endast Elterngeld beaktas.

79.

Mot bakgrund av ovanstående överväganden föreslår jag att domstolen ska besvara den tolkningsfråga som har ställts av Cour de cassation på följande sätt:

Artiklarna 4.1 h, 12, 73 och 76 i rådets förordning (EEG) nr 1408/71 av den 14 juni 1971 om tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen, i ändrad och uppdaterad lydelse enligt rådets förordning (EG) nr 118/97 av den 2 december 1996, i dess lydelse enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1992/2006 av den 18 december 2006, och artikel 10 i rådets förordning (EEG) nr 574/72 av den 21 mars 1972 om tillämpning av förordning nr 1408/71 ska tolkas så, att en sådan familjeförmån som ”Elterngeld”, som utges enligt tysk lagstiftning, inte är av samma slag som en sådan förmån som ”Kindergeld”, som utges enligt samma lagstiftning, eller som det familjebidrag som utges enligt luxemburgsk lagstiftning, och den ska följaktligen inte beaktas vid beräkningen av ett tilläggsbelopp som grundar sig på det familjebidrag som eventuellt ska utges för en migrerande arbetstagares barn.