Talan väckt den 21 januari 2011 — Ungern mot kommissionen

(Mål T-37/11)

2011/C 95/12

Rättegångsspråk: ungerska

Parter

Sökande: Republiken Ungern (ombud: M.Z. Fehér, K. Szíjjártó och G. Koós)

Svarande: Europeiska kommissionen

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

Grunder och huvudargument

1.   Förstahandsyrkandet: åsidosättande av berättigade förväntningar och grundade förhoppningar samt av rättssäkerhetsprincipen

Sökanden hävdar att det, med hänsyn till den vaga normgivningen och till det betydande stödbelopp som ska bäras av Schengenfaciliteten, var rimligt att, under hela genomförandet av programmet, förlita sig på den information som kommissionen lämnat som svar på de uttryckliga framställningarna med begäran om ställningstagande och de åtskilliga utlåtanden som avgetts angående det vägledande programmet.

Enligt sökanden innebär tillståndet för det vägledande programmet, i egenskap av förhandstillstånd, de kontroller som kommissionen utför under genomförandet av programmet och medlemsstaternas samarbete att kommissionen inte i väsentlig mån, på grundval av den kontroll som den kan utföra i efterhand, med avseende på möjligheten att det beviljas stöd för projekten, får ifrågasätta att projekten är stödberättigande, när den vid flera tillfällen tidigare har granskat dessa projekt utan att ifrågasätta dem. Sökanden hävdat att kommissionen lämnade ”garantier” i besluten om finansiering som gav sökanden berättigade förväntningar på att de åtgärder som anges i det vägledande programmet var stödberättigande.

Principen om lojalt samarbete medför också ömsesidiga skyldigheter för unionens institutioner att samarbeta med medlemsstaterna.

Även om det, vid en så vag och varierande normgivning, inte ens kan förväntas att kommissionen på förhand ger säkra uppgifter om huruvida något projekt är stödberättigande, kvarstår ändå det faktum att även rättssäkerhetsprincipen allvarligt har åsidosatts.

2.   Andrahandsyrkandet: felaktig tolkning av begreppet noggrann kontroll och avsaknad av grund för att fastställa de finansiella korrigeringarna

Enligt sökanden bedömde kommissionen, i det angripna beslutet, att de utgifter som anges i andrahandsyrkandet inte var stödberättigande eller endast delvis var stödberättigande med motiveringen att de inte motsvarade eller endast delvis motsvarade syftet med en noggrann kontroll av gränsen. Sökanden anser att kommissionen drog denna slutsats till följd av en felaktig tolkning av begreppet noggrann kontroll.

Sökanden tillägger att kommissionen, trots de upplysningar som den hade tillhandahållits av sökanden, inte gjorde de undersökningar som krävdes för att fastställa det exakta belopp som sökanden skulle återbetala i förhållande till samtliga åtgärder, och beträffande vissa av dem fastställde den felaktigt beloppen i form av schablonbelopp. Enligt sökanden fastställde kommissionen dessa belopp i form av schablonbelopp på grundval av det antagna förhållandet mellan de verksamheter som de behöriga myndigheterna utförde i fråga om gränskontroll och deras övriga verksamheter, i stället för att grunda sig på artikel 22.3 b i kommissionens beslut K(2004) 248 om förvaltning och övervakning av Schengenfaciliteten och, följaktligen, på hur allvarliga de konstaterade överträdelserna av bestämmelserna var eller på hur stora brister som fanns i systemet för förvaltning och övervakning och som, med de finansiella följderna, hade orsakats av de oegentligheter som upptäckts.