Access to European Union law
<a href="https://eur-lex.europa.eu/content/help/eurlex-content/experimental-features.html" target="_blank">More about the experimental features corner</a>
Choose the experimental features you want to try
EUR-Lex
Access to European Union law

This document is an excerpt from the EUR-Lex website

You are here
Use quotation marks to search for an "exact phrase". Append an asterisk (*) to a search term to find variations of it (transp*, 32019R*). Use a question mark (?) instead of a single character in your search term to find variations of it (ca?e finds case, cane, care).
Search tips
Need more search options? Use the Advanced search

Document 62011CN0199

    Mål C-199/11: Begäran om förhandsavgörande framställd av Rechtbank van koophandel Brussel (Belgien) den 28 april 2011 — Europeiska gemenskapen, företrädd av Europeiska kommissionen, mot Otis NV m.fl.

    EUT C 219, 23.7.2011, p. 2–3 (BG, ES, CS, DA, DE, ET, EL, EN, FR, IT, LV, LT, HU, MT, NL, PL, PT, RO, SK, SL, FI, SV)

    23.7.2011   

    SV

    Europeiska unionens officiella tidning

    C 219/2

    Begäran om förhandsavgörande framställd av Rechtbank van koophandel Brussel (Belgien) den 28 april 2011 — Europeiska gemenskapen, företrädd av Europeiska kommissionen, mot Otis NV m.fl.

    (Mål C-199/11)

    2011/C 219/03

    Rättegångsspråk: nederländska

    Hänskjutande domstol

    Rechtbank van koophandel Brussel

    Parter i målet vid den nationella domstolen

    Kärande: Europeiska gemenskapen, företrädd av Europeiska kommissionen

    Svarande:

     

    Otis NV

     

    Kone Belgium NV

     

    Schindler NV

     

    ThyssenKrupp Liften Ascenseurs NV

     

    General Technic-Otis Sàrl

     

    Kone Luxembourg Sàrl

     

    Schindler Sàrl

     

    ThyssenKrupp Ascenseurs Luxembourg Sàrl

    Tolkningsfrågor

    1.

    a)

    I artikel 282 EG (nu artikel [3]35 FEUF) anges att unionen företräds av kommissionen. I artikel 335 FEUF i förening med artiklarna 103 och 104 i budgetförordningen föreskrivs att unionen, i frågor som rör en viss institutions funktion, ska företrädas av den institutionen, vilket kan innebära att det är institutionerna som, eventuellt med exklusiv behörighet, … ska vara part i rättsliga förfaranden. Det råder ingen tvekan om att en handling som innebär att den som tilldelats ett kontrakt m.fl. … tar ut för höga priser till följd av konkurrensbegränsande samverkan, omfattas av begreppet svek. I belgisk nationell rätt gäller principen ”lex specialis generalibus derogat”. I den mån denna rättsprincip även är tillämplig i europarätten, innebär detta då inte att initiativet till att väcka talan (förutom då kommissionen själv är den upphandlande myndigheten) tillkommer de berörda institutionerna?

    b)

    (Alternativ fråga) Borde kommissionen åtminstone inte ha haft en fullmakt från institutionerna för att kunna ta tillvara deras rättigheter i rättsligt hänseende?

    2.

    a)

    Artikel 47 i Europeiska unionens stadiga om de grundläggande rättigheterna och artikel 6.1 i Europakonvention garanterar en rätt till en rättvis rättegång samt den därmed sammanhängande principen att ingen må vara domare i sin egen sak. Är det förenligt med den principen att kommissionen i ett första skede agerar i egenskap av konkurrensmyndighet och därvid fastställer sanktioner med anledning av det kritiserade agerandet, nämligen konkurrensbegränsande samverkan, vilket anses utgöra en överträdelse av artikel 81 EG, nu artikel 101 FEUF, efter att den själv har genomfört utredningen i detta avseende, och därefter, i ett andra skede, förbereder en skadeståndstalan vid den nationella domstolen och fattar beslut om att väcka en sådan talan, trots att samma kommissionär har ansvar för båda ärendena, vilka har ett samband, och, dessutom, trots att den nationella domstol där talan väcks inte kan avvika från sanktionsbeslutet?

    b)

    (Alternativ fråga) Om fråga 2.a ska besvaras jakande (oförenlighet föreligger), hur ska då den skadelidande (kommissionen och/eller institutionerna och/eller unionen) enligt europarätten kunna göra gällande sin rätt till skadestånd på grund av ett rättsstridigt handlande (konkurrensbegränsande samverkan), vilken också utgör en grundläggande rättighet. ?
    Top