16.4.2011   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 120/4

1.

När en nationell domstol, i enlighet med artikel 22.2 och 25 i rådets förordning (EG) nr 44/2001 av den 22 december 2000 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område (1) (nedan kallad Bryssel I-förordningen), fastställer föremålet för talan och vad talan huvudsakligen rör, ska den nationella domstolen då endast beakta kärandens talan eller ska den även beakta de grunder och argument som svaranden har anfört till sitt försvar?

2.

Om en part väcker en fråga som faller inom tillämpningsområdet för artikel 22.2 i Bryssel I-förordningen, såsom giltigheten av ett beslut som har fattats av ett bolags organ eller någon annan juridisk person, innebär detta med nödvändighet att denna fråga blir föremål för talan och att talan huvudsakligen rör denna fråga om den kan vara utslagsgivande för förfarandet, oavsett beskaffenheten av andra frågor och antalet andra frågor som har väckts i målet, och oavsett om alla eller vissa av dessa frågor också kan vara utslagsgivande?

3.

Om den andra frågan besvaras nekande, är den nationella domstolen, för att fastställa föremålet för talan och vad talan huvudsakligen rör, skyldig att beakta målet i sin helhet och göra en helhetsbedömning av föremålet för talan och vad talan huvudsakligen rör? Vilket test ska annars den nationella domstolen tillämpa för att fastställa svaret på dessa frågor?