Parter
Domskäl
Domslut

Parter

I mål C-568/11,

angående en begäran om förhandsavgörande enligt artikel 267 FEUF, framställd av Vestre Landsret (Danmark) genom beslut av den 9 november 2011, som inkom till domstolen den 14 november 2011, i målet

Agroferm A/S

mot

Ministeriet for Fødevarer, Landbrug og Fiskeri ,

meddelar

DOMSTOLEN (andra avdelningen)

sammansatt av avdelningsordföranden R. Silva de Lapuerta samt domarna G. Arestis (referent), J.-C. Bonichot, A. Arabadjev och J.L. da Cruz Vilaça,

generaladvokat: J. Kokott,

justitiesekreterare: handläggaren C. Strömholm,

efter det skriftliga förfarandet och förhandlingen den 22 november 2012,

med beaktande av de yttranden som avgetts av:

– Agroferm A/S, genom advokaten J. Lentz,

– Danmarks regering, genom V. Pasternak Jørgensen, i egenskap av ombud, biträdd av advokaten J. Pinborg,

– Europeiska kommissionen, genom C. Barslev och P. Rossi, båda i egenskap av ombud,

och efter att den 24 januari 2013 ha hört generaladvokatens förslag till avgörande,

följande

Dom

Domskäl

1. Begäran om förhandsavgörande avser tolkningen av nr 2309, 2922 och 3824 i den kombinerade nomenklaturen som återfinns i bilaga I till rådets förordning (EEG) nr 2658/87 av den 23 juli 1987 om tulltaxe- och statistiknomenklaturen och om Gemensamma tulltaxan (EGT L 256, s. 1; svensk specialutgåva, område 11, volym 13, s. 22), i dess lydelse enligt kommissionens förordning (EG) nr 1719/2005 av den 27 oktober 2005 (EUT L 286, s. 1) (nedan kallad KN), samt av de unionsrättsliga principer som reglerar återkrav av felaktigt utbetalda belopp.

2. Begäran har framställts i ett mål mellan Agroferm A/S (nedan kallat Agroferm) och Ministeriet for Fødevarer, Landbrug og Fiskeri (ministeriet för livsmedel, jordbruk och fiske) (nedan kallat ministeriet) och gäller Agroferms återbetalning av produktionsbidrag för lysinsulfat som felaktigt utbetalats till bolaget.

Tillämpliga bestämmelser

Internationell rätt

3. Systemet för harmoniserad varubeskrivning och kodifiering (nedan kallat HS) utarbetades av Tullsamarbetsrådet, sedermera Världstullorganisationen, och inrättades genom den internationella konventionen om systemet för harmoniserad varubeskrivning och kodifiering, som ingicks i Bryssel den 14 juni 1983 (nedan kallad HS-konventionen). Konventionen godkändes, tillsammans med sitt ändringsprotokoll av den 24 juni 1986, på Europeiska ekonomiska gemenskapens vägnar genom rådets beslut 87/369/EEG av den 7 april 1987 (EGT L 198, s. 1; svensk specialutgåva, område 11, volym 12, s. 3).

4. Enligt den förklarande anmärkningen till HS avseende kapitel 29 avser ordet ”föroreningar” uteslutande ämnen vilkas förekomst tillsammans med den separata kemiska föreningen enbart och direkt är en följd av framställningsprocessen. Sådana ämnen betraktas inte som tillåtna föroreningar enligt anmärkningen när man avsiktligen underlåter att avlägsna dem ur en produkt för att göra denna mer lämpad för speciell användning än för allmänt bruk.

5. I de förklarande anmärkningarna till HS avseende nr 2309 nämns att detta nummer omfattar beredningar som är avsedda att ingå i framställningen av ”färdiga fodermedel” och i ”tillsatsfoder”. Dessa beredningar utgör i allmänhet speciella blandningar som består av ett antal ämnen (ibland benämnda additiv) vilkas beskaffenhet och proportioner varierar alltefter en viss animalieproduktions krav. Dessa ämnen, som bland annat inbegriper aminosyror, främjar bland annat matsmältningen och bidrar mer allmänt till att djuret tillgodogör sig födan och håller sig vid god hälsa.

Unionsrätt

Tullklassificering

6. KN grundas på HS. Del 2 av KN innefattar en klassificering av varor i avdelningar, kapitel, nummer och undernummer.

7. Kapitel 23 i KN har rubriken ”Återstoder och avfall från livsmedelsindustrin; beredda fodermedel”. Enligt anmärkning 1 i detta kapitel anses ”[s]om beredningar av sådana slag som används vid utfodring av djur, enligt nr 2309, … också produkter, inte nämnda eller inbegripna någon annanstans, som erhållits genom behandling av vegetabiliska eller animaliska ämnen och som på grund av bearbetningen inte längre har det ursprungliga ämnets egenskaper. Som sådana beredningar anses dock inte vegetabiliskt avfall samt vegetabiliska återstoder och biprodukter från en sådan behandling.” Nr 2309 i KN har rubriken ”Beredningar av sådana slag som används vid utfodring av djur”.

8. Kapitel 29 i KN har rubriken ”Organiska kemikalier”. I anmärkning 1 a och b till detta kapitel anges följande:

”Om inte annat föreskrivs ska HS-numren i detta kapitel endast tillämpas för

a) isolerade kemiskt definierade organiska föreningar, även innehållande föroreningar,

b) blandningar av två eller flera isomerer av samma organiska förening (även innehållande föroreningar), med undantag av blandningar av isomerer (andra än stereoisomerer) av mättade eller omättade acykliska kolväten (kapitel 27).”

9. Nr 2922 i KN har rubriken ”Aminoföreningar med syrefunktion”.

10. Kapitel 38 i KN har rubriken ”Diverse kemiska produkter”. Nr 3824 i KN gäller ”Beredda bindemedel för gjutformar eller gjutkärnor; kemiska produkter samt preparat från kemiska eller närstående industrier (inbegripet sådana som består av blandningar av naturprodukter), inte nämnda eller inbegripna någon annanstans”.

Produktionsbidrag

– Förordning nr (EG) 1260/2001

11. Artikel 7.3 i rådets förordning (EG) nr 1260/2001 av den 19 juni 2001 om den gemensamma organisationen av marknaden för spannmål (EGT L 178, s. 1) har följande lydelse:

”Beslut skall fattas om att bevilja produktionsbidrag för de produkter som avses i artikel 1.1 a och 1.1. f och för sirap enligt artikel 1.1 d samt för kemiskt ren fruktos enligt KN-nummer 1702 50 00 som mellanprodukt som uppfyller kriterierna i artikel 23.2 [EG] och som används vid tillverkningen av vissa produkter inom den kemiska industrin.

…”

– Förordning (EG) nr 1265/2001

12. Artikel 1 i kommissionens förordning (EG) nr 1265/2001 av den 27 juni 2001 om tillämpningsföreskrifter för förordning nr 1260/2001 när det gäller beviljande av produktionsbidrag för vissa sockerprodukter som används inom den kemiska industrin (EGT L 178, s. 63), har följande lydelse:

”1. I den här förordningen skall med ’basprodukt’ avses

a) produkterna i artikel 1.1 a och 1.1 f i … förordning … nr 1260/2001, och

b) sirap och andra lösningar av fruktsocker enligt artikel 1.1 d i förordning … nr 1260/2001 som omfattas av KN-numren ex 1702 60 95 och ex 1702 90 99, med en renhetsgrad på minst 85 %,

och som används för framställning av sådana produkter för den kemiska industrin som anges i bilaga I till denna förordning.

...”

13. Artikel 2 i förordning nr 1265/2001 har följande lydelse:

”1. Produktionsbidraget skall beviljas av den medlemsstat i vilken bearbetningen av basprodukterna äger rum.

2. Medlemsstaten skall endast bevilja bidraget om den genom tullkontroll eller annan likvärdig administrativ kontroll har garantier för att basprodukterna används för det ändamål som anges i ansökan enligt artikel 3.”

14. I artikel 10 i förordningen föreskrivs följande:

”1. Ansökan om produktionsbidrag skall göras skriftligen till den behöriga myndigheten i den medlemsstat i vilken basprodukten skall bearbetas.

Följande skall anges i ansökan:

…

c) Tulltaxenummer och beskrivning av den kemiska produkt för vars framställning basprodukten skall användas.

...

3. Vid tillämpning av punkt 2 skall,

...

b) produktionsbidraget beviljas endast under förutsättning att bearbetningsföretaget först har godkänts av den medlemsstat i vilken detta skall bearbeta mellanprodukten till en kemisk produkt enligt bilaga I.

Den berörda medlemsstaten skall lämna de godkännanden som avses i andra stycket förutsatt att sökanden på alla sätt gör det möjligt för medlemsstaten att utföra nödvändiga kontroller.

...”

15. Det följer av bilaga I till förordning nr 1265/2001 att produktionsbidrag beviljas för framställning av produkter som omfattas av kapitel 29 (organiska kemikalier) och 38 (diverse kemiska produkter) i KN.

Finansieringen av den gemensamma jordbrukspolitiken

16. I artikel 8 i rådets förordning (EG) nr 1258/1999 av den 17 maj 1999 om finansieringen av den gemensamma jordbrukspolitiken föreskrevs följande:

”1. Medlemsstaterna skall i enlighet med nationella bestämmelser i lagar och andra författningar vidta de åtgärder som är nödvändiga för att

a) försäkra sig om att transaktioner som finansieras av fonden verkligen äger rum och att de genomförs korrekt,

b) förhindra och ingripa mot oegentligheter,

c) indriva belopp som förlorats till följd av oegentligheter eller försumlighet.

Medlemsstaterna skall underrätta kommissionen om de åtgärder som vidtagits i dessa syften, särskilt i vilket stadium de förvaltningsmässiga och rättsliga förfarandena befinner sig.

2. Om en fullständi[g] indrivning inte kan åstadkommas skall de ekonomiska följderna av oegentligheter eller försumlighet bäras av gemenskapen, med undantag för följderna av sådana oegentligheter eller sådan försumlighet som kan tillskrivas medlemsstaternas myndigheter eller andra organ.

De indrivna beloppen skall betalas till de ackrediterade utbetalningsställena och dessa organ skall dra av de indrivna beloppen från de utgifter som fonden finansierar. Räntan på de belopp som drivits in eller som betalats för sent skall betalas in till fonden.

...”

Målet vid den nationella domstolen och tolkningsfrågorna

17. Agroferm är ett danskt företag som fram till och med juni 2006 tillverkade lysinsulfat i en fabrik belägen i Esbjerg (Danmark). Produkter som innehåller lysin tillverkas utifrån socker som utgör basprodukten.

18. Den 19 maj 2004 ingav Agroferm en ansökan om förhandsgodkännande av produktionsbidrag för lysinsulfat till den danska tullmyndigheten. I ansökan uppgav företaget att det planerade tillverka lysinsulfat som enligt företaget skulle klassificeras enligt nr 2922 i KN. Sedan tullmyndigheten beviljat ansökan erhöll Agroferm regelbundet produktionsbidrag motsvarande de kvantiteter socker som bolaget använde för att tillverka lysinsulfat.

19. Sedan analyser genomförts av Force Technology, ett privat analysinstitut med uppgift att för de danska tullmyndigheternas räkning analysera prover av produkter i syfte att tullklassificera dem, föreslogs det att den produkt som Agroferm utvecklat skulle klassificeras enligt kapitel 23 i KN och inte enligt kapitel 29 häri. I ett utlåtande från den 5 april 2006 angav Force Technology att det analyserade provet hade tillverkats genom jäsning och att den berörda produkten innehöll lysinsulfat och jäsningsbiprodukter. Företaget påpekade att en produkt med endast 66 procents renhet (den procentuella andelen lysinsulfat i torrmassan) inte kunde klassificeras enligt kapitel 29 i KN.

20. På förfrågan av de danska tullmyndigheterna preciserade tullkodexkommittén att en bedömning från fall till fall var att föredra för att bestämma vilken halt av föroreningar som var godtagbar och för att besluta om klassificeringen av kemiska produkter. Samma kommitté angav vidare att den i det nationella målet aktuella beredningen skulle klassificeras enligt kapitel 23 i KN och inte enligt kapitel 29 häri.

21. Genom beslut av den 10 augusti 2006 informerade Direktoratet for FødevareErhverv (motsvarande livsmedelsverket) (nedan kallat direktoratet) Agroferm om att det hade beslutats, efter rådgörande med Europeiska kommissionen och tullkodexkommittén, att de produkter som företaget tillverkade inte skulle klassificeras såsom lysinprodukter i den mening som avses i nr 2922 i KN, och att företaget därför inte kunde komma i åtnjutande av produktionsbidrag.

22. Den 22 november 2006 beslöt direktoratet att Agroferm skulle återbetala ett belopp om totalt 86,6 miljoner danska kronor, jämte ränta. Beloppet motsvarade enligt direktoratet de produktionsbidrag som utbetalats mellan augusti 2004 och mars 2006. Parterna i det nationella målet är oeniga om detta belopp.

23. Den 18 december 2006 överklagade Agroferm direktoratets beslut hos ministeriet. I beslut av den 18 juli 2008 fastställde ministeriet direktoratets beslut i samtliga delar och fann att Agroferm varit i ond tro då företaget ansökte om produktionsbidrag.

24. Agroferm väckte den 23 september 2009 talan vid Retten i Esbjerg (domstol i första instans i Esbjerg), som – efter det att båda parter hade anmodat härom – genom beslut av den 4 november 2009 hänsköt målet till Vestre Landsret. Som skäl angavs att målet var av principiell vikt i den mening som avses i dansk civilprocessrätt, eftersom det rörde tolkningen av frågor om unionsrätten och rätten avsåg att begära ett förhandsavgörande.

25. Mot denna bakgrund beslutade den nationella domstolen att vilandeförklara målet och ställa följande frågor till domstolen:

”1) Ska en produkt som tillverkas genom jäsning av socker med hjälp av Corynebacterium glutamicum och som – enligt vad som närmare anges i bilaga 1 till beslutet om hänskjutande – till 65 procent består av lysinsulfat och därutöver av föroreningar från tillverkningsprocessen (obearbetat utgångsmaterial, reagenser som använts i tillverkningen och biprodukter) klassificeras under nr 2309, 2922 eller 3824 i [KN]?

Har det i detta sammanhang någon betydelse om föroreningarna avsiktligt har bevarats i syfte att göra produkten särskilt lämpad för användning vid fodertillverkning eller att förbättra produktens lämplighet för sådan användning eller om föroreningarna har bevarats av det skälet att det inte är nödvändigt eller ändamålsenligt att ta bort dem? Efter vilka riktlinjer ska detta i förekommande fall bedömas?

Är det i detta hänseende relevant att det är möjligt att framställa andra lysinhaltiga produkter, såsom ”rent” lysin ( > 98 procent) och lysin HCl produkter, som innehåller en högre halt av lysin än den ovan angivna lysinsulfatprodukten och är det i så fall relevant att innehållet av lysinsulfat och föroreningar i nämnda lysinsulfatprodukt motsvarar vad som gäller för andra tillverkares lysinsulfatprodukter? Efter vilka riktlinjer ska detta i förekommande fall bedömas?

2) Skulle de nationella myndigheterna – om det läggs till grund att produktionen, enligt legalitetsprincipen, inte omfattas av bidragsordningen – åsidosätta unionsrätten om de, med beaktande av nationella rättssäkerhetsprinciper och principen om skydd för berättigade förväntningar, i ett sådant fall som det som är aktuellt i förevarande mål underlåter att återkräva bidragsbelopp som tillverkaren har mottagit i god tro?

3) Skulle de nationella myndigheterna – om det läggs till grund att produktionen, enligt legalitetsprincipen, inte omfattas av bidragsordningen – åsidosätta unionsrätten om de, med beaktande av nationella rättssäkerhetsprinciper och principen om skydd för berättigade förväntningar, i ett sådant fall som det som är aktuellt i förevarande mål fullgör tidsbegränsade åtaganden (bidragslicenser) som tillverkaren har mottagit i god tro?”

Prövning av tolkningsfrågorna

Den första frågan

26. Den hänskjutande domstolen har ställt den första frågan för att få klarhet i om en produkt sådan som den som är aktuell i det nationella målet, vilken består av lysinsulfat och föroreningar från tillverkningsprocessen ska klassificeras enligt nr 2309, 2922 eller 3824 i KN.

27. Av fast rättspraxis framgår att, av hänsyn till rättssäkerheten och i syfte att underlätta kontroll, det avgörande kriteriet för tullklassificering av varor i allmänhet ska vara deras objektiva kännetecken och egenskaper, såsom de definieras i rubriken till numret i KN och i anmärkningarna till avdelningen eller kapitlet (se, bland annat, dom av den 25 maj 1989 i mål 40/88, Weber, REG 1989, s. 1395, punkt 13, av den 18 juli 2007 i mål C-142/06, Olicom, REG 2007, s. I-6675, punkt 16, och av den 28 juli 2011 i mål C-215/10, Pacific World och FDD International, REU 2011, s. I-7255, punkt 28).

28. De förklarande anmärkningarna till HS utgör viktiga hjälpmedel för att säkerställa en enhetlig tillämpning av den gemensamma tulltaxan och ger i denna egenskap giltiga tolkningsdata för densamma (se, för ett liknande resonemang, dom av den 19 maj 1994 i mål C-11/93, Siemens Nixdorf, REG 1994, s. I-1945, punkt 12, av den 27 april 2006 i mål C-15/05, Kawasaki Motors Europe, REG 2006, s. I-3657, punkt 36, och domen i det ovannämnda målet Pacific World och FDD International, punkt 29).

29. Vad för det första gäller nr 2922 i KN så anges i anmärkning 1 a till kapitel 29 att HS-numren i detta kapitel endast tillämpas för isolerade kemiskt definierade organiska föreningar, även innehållande föroreningar.

30. Det framgår av begäran om förhandsavgörande att den produkt bestående av lysinsulfat som är aktuell i det nationella målet var en kemiskt definierad organisk förening som innehöll ungefär 65 procent lysinsulfat och 35 procent cellmassa från den använda tillverkningsprocessen genom jäsning. Enligt den hänskjutande domstolen hade denna cellmassa – som innehöll näringsämnen med ett högt biovärde – avsiktligt bevarats i produkten i syfte att göra produkten särskilt lämpad för användning som tillsats vid fodertillverkning och för att undvika att lysinsulfatet absorberar fukt.

31. Frågan uppstår därför huruvida denna cellmassa kan anses innehålla föroreningar vars förekomst enligt anmärkning 1 a till kapitel 29 i KN inte påverkar klassificeringen enligt numren i detta kapitel.

32. Enligt anmärkning 1 till kapitel 29 i KN får föroreningar förvisso förekomma. Domstolen konstaterar emellertid att de nödvändigtvis måste vara av restkaraktär för att inte inverka på definitionen av de aktuella organiska föreningarna såsom ”isolerade”. Anledningen till att föroreningar tolereras är såsom generaladvokaten påpekade i punkt 31 i sitt förslag till avgörande att en renhetsgrad på 100 procent i allmänhet är omöjlig att uppnå i tekniskt hänseende.

33. Vidare följer det av anmärkning 1 f och g till kapitel 29 i KN att numren i detta kapitel kan tillämpas för bland annat de produkter som avses i anmärkning 1 a, försatta med ett medel som är nödvändigt för konservering eller transport av dessa produkter eller för att underlätta deras identifiering eller av säkerhetsskäl, under förutsättning att tillsatserna inte gör produkten mer lämpad för speciell användning än för allmänt bruk.

34. Enligt anmärkning 1 f och g till kapitel 29 ska tillsats av andra ämnen i produkter som kan klassificeras enligt nämnda kapitel förvisso uppfylla vissa precisa krav, hänförliga till bland annat säkerhets- och identifieringsaspekter, samtidigt som produkten ska vara fortsatt lämpad för allmänt bruk. Detsamma gäller i ännu högre utsträckning de föroreningar som nämns i anmärkning 1 a till samma kapitel.

35. När en produkt innehåller föroreningar som är en följd av framställningsprocessen och dessa gör produkten lämpad för speciell användning som inte är densamma som dess allmänna bruk kan nämnda produkt inte betraktas som ”isolerad” i den mening som avses i anmärkning 1 a till kapitel 29 i KN då föroreningarna är avgörande för dess användning.

36. Denna bedömning följer även av den förklarande anmärkningen till HS avseende kapitel 29, vilken domstolen erinrar om i punkt 4 ovan i denna dom.

37. I förevarande fall framgår det av begäran om förhandsavgörande att föroreningarna lämnats kvar i den produkt som är aktuell i det nationella målet efter jäsning i syfte att göra produkten lämpad för en speciell användning snarare än för allmänt bruk såsom additiv för färdiga fodermedel som innehåller ett antal näringsämnen med ett högt biologiskt värde.

38. En lysinsulfatprodukt som den som är aktuell i det nationella målet kunde följaktligen inte klassificeras enligt nr 2922 i KN.

39. Nr 2309 i KN avser ”[b]eredningar av sådana slag som används vid utfodring av djur”. Enligt anmärkning 1 till kapitel 23 i KN omfattar detta nummer också produkter av sådana slag som används vid utfodring av djur, inte nämnda eller inbegripna någon annanstans, som erhållits genom behandling av vegetabiliska eller animaliska ämnen och som på grund av bearbetningen inte längre har det ursprungliga ämnets karakteristiska egenskaper. Som sådana beredningar anses dock inte vegetabiliskt avfall samt vegetabiliska återstoder och biprodukter från en sådan behandling.

40. Det följer även av de förklarande anmärkningarna till HS avseende nr 2309, vilka domstolen erinrat om i punkt 5 ovan, att nämnda nummer avser i synnerhet additiv vilkas beskaffenhet och proportioner varierar alltefter en viss animalieproduktions krav. Bland dessa återfinns aminosyror.

41. Produktens ändamål kan härvid utgöra ett objektivt kriterium för klassificering. Detta förutsätter att produkten endast kan användas för detta bestämda ändamål, vilket skall kunna konstateras med ledning av produktens objektiva kännetecken och egenskaper (se dom av den 15 februari 2007 i mål C-183/06, RUMA, REG 2007, s. I-1559, punkt 36, och domen i det ovannämnda målet Olicom, punkt 18, samt dom av den 29 april 2010 i mål C-123/09, Roeckl Sporthandschuhe, REU 2010, s. I-4065, punkt 28).

42. Det framgår emellertid av begäran om förhandsavgörande att den lysinsulfatprodukt som är aktuell i det nationella målet, i sin egenskap av additiv, var avsedd att användas i tillverkningen av djurfoder. Den bestod av ett visst antal ämnen, bland annat aminosyror, som var fördelaktiga för djuren i näringshänseende.

43. En sådan produkts objektiva kännetecken, och i synnerhet de beståndsdelar i cellmassan som är en följd av tillverkningsprocessen och som avsiktligt bevarats, innebar att nämnda produkt var avsedd att användas såsom additiv vid tillverkningen av djurfoder. Produkten uppfyllde följaktligen de villkor som ställs för klassificering enligt nr 2309 i KN.

44. Vad gäller nr 3824 i KN är det tillräckligt att påpeka att detta nummer är ett restnummer som endast är tillämpligt när den aktuella produkten inte kan klassificeras enligt något annat nummer. Eftersom detta inte är fallet i förevarande mål saknas det anledning att pröva om detta nummer är av relevans.

45. Den första frågan ska följaktligen besvaras enligt följande. KN ska tolkas så, att en produkt bestående av lysinsulfat och föroreningar från tillverkningsprocessen ska klassificeras enligt nr 2309 såsom beredning av sådant slag som används vid utfodring av djur.

Den andra och den tredje frågan

46. Den hänskjutande domstolen har ställt den andra och den tredje frågan, vilka ska prövas tillsammans, för att få klarhet i om unionsrätten utgör hinder för att nationella tullmyndigheter – med hänsyn till rättssäkerhetsprincipen och principen om skydd för berättigade förväntningar vilka ska iakttas enligt nationell rätt – dels kräver återbetalning av felaktigt utbetalade produktionsbidrag för lysinsulfat som producenten mottagit i god tro, dels beslutar att inte utbetala produktionsbidrag för denna produkt vilket nämnda myndigheter förbundit sig att göra gentemot producenten.

47. Enligt fast rättspraxis anses det inte strida mot unionsrätten att i nationell rätt, i fråga om återkallande av administrativa rättsakter och återkrav av ekonomiska förmåner som felaktigt har utbetalats av myndigheterna, föreskriva att rättssäkerhetsprincipen och principen om skydd för berättigade förväntningar ska beaktas samtidigt med legalitetsprincipen, eftersom dessa ingår i unionens rättsordning. Dessa principer gäller särskilt i fråga om lagstiftning som kan vara ekonomiskt betungande (se dom av den 13 mars 2008 i de förenade målen C-383/06–C-385/06, Vereniging Nationaal Overlegorgaan Sociale Werkvoorziening m.fl., REG 2008, s. I-1561, punkt 52 och där angiven rättspraxis).

48. I förordning nr 1265/2001, i kraft av vilken Agroferm åtnjöt produktionsbidrag för lysinsulfat, föreskrivs emellertid tillämpningsföreskrifter för förordning nr 1260/2001 vari det inrättas en gemensam organisation av marknaden för socker inom ramen för den gemensamma jordbrukspolitiken.

49. Bestämmelserna i förordning nr 1258/1999 om finansiering av den gemensamma jordbrukspolitiken utgör således rättslig grund för återbetalning av belopp som unionen felaktigt utbetalat enligt förordning nr 1265/2001 (se analogt vad gäller återkrav av felaktigt utbetalda subventioner ur strukturfonderna, domen i det ovannämnda målet Vereniging Nationaal Overlegorgaan Sociale Werkvoorziening m.fl., punkt 39).

50. I synnerhet föreskrivs det i artikel 8.1 c i förordning nr 1258/1999 en skyldighet för medlemsstaterna att återkräva medel som förlorats till följd av oegentligheter eller försummelse, utan att det är nödvändigt att sådan behörighet föreligger enligt nationell rätt (se, för ett liknande resonemang, dom av den 21 september 1983 i de förenade målen 205/82–215/82, Deutsche Milchkontor m.fl., REG 1983, s. 2633, punkt 22; svensk specialutgåva, volym 7, s. 233).

51. Genomförandet av principen om skydd för berättigade förväntningar ska i detta sammanhang ske enligt de unionsrättsliga bestämmelserna (se, analogt, domen i det ovannämnda målet Vereniging Nationaal Overlegorgaan Sociale Werkvoorziening m.fl., punkt 53).

52. Principen om skydd för berättigade förväntningar kan inte med framgång åberopas mot en tydlig bestämmelse i en unionsrättsakt, och den omständigheten att en nationell myndighet med uppgift att tillämpa unionsrätten agerar i strid med denna utgör inte grund för en ekonomisk aktör att ha berättigade förväntningar på att behandlas på ett sätt som strider mot unionsrätten (dom av den 1 april 1993 i de förenade målen C-31/91–C-44/91, Lageder m.fl., REG 1993, s. I-1761, punkt 35, av den 16 mars 2006 i mål C-94/05, Emsland-Stärke, REG 2006, s. I-2619, punkt 31och av den 7 april 2011 i mål C-153/10, Sony Supply Chain Solutions (Europe), REU 2011, s. I-2775, punkt 47).

53. Basprodukter som ger rätt till produktionsbidrag inbegriper enligt artikel 1.1 i förordning nr 1265/2001 emellertid bland annat socker som används för framställning av sådana produkter för den kemiska industrin som anges i bilaga I till denna förordning. I nämnda bilaga nämns uttryckligen produkter som klassificeras enligt kapitlen 29 och 38 i KN. Det framgår vidare av artikel 10.1 c i samma förordning att tulltaxenummer och beskrivningen av den kemiska produkt för vars framställning basprodukten ska användas ska anges i ansökan om produktionsbidrag.

54. En ekonomisk aktörs uppkomna förväntningar avseende erhållandet av ett produktionsbidrag är, såsom generaladvokaten påpekade i punkt 63 i sitt förslag till avgörande, endast skyddade om den produkt som denne tillverkar ska klassificeras enligt det nummer eller det kapitel i KN som angetts i produktionsbidragslicensen.

55. Det följer av svaret på den första tolkningsfrågan att den produkt som är aktuell i det nationella målet borde ha klassificerats enligt nr 2309 i KN och inte enligt nr 2922 häri, vilket den ekonomiska aktör som åtnjutit produktionsbidragen felaktigt uppgett.

56. Produktionsbidragen för nämnda produkt stred således mot unionsrätten. De danska tullmyndigheterna har följaktligen inte kunnat ge upphov till berättigade förväntningar hos den berörda ekonomiska aktören, oavsett om denne befann sig i god tro, om att få åtnjuta en behandling som strider mot unionsrätten. Detsamma gäller även om nämnda produktionsbidrag beviljats med stöd av ett förhandsgodkännande som dessa myndigheter meddelat och samma myndigheter förbundit sig att utbetala nya bidrag innan det misstag som den ekonomiske aktören begått i sin ansökan uppdagades.

57. Det följer av vad som anförts ovan att den andra och den tredje frågan ska besvaras enligt följande. Principen om skydd för berättigade förväntningar ska tolkas så, att den inte utgör hinder för att nationella tullmyndigheter – i en sådan situation som den som är aktuell i det nationella målet – dels kräver återbetalning av felaktigt utbetalade produktionsbidrag för lysinsulfat som producenten redan mottagit, dels beslutar att inte utbetala produktionsbidrag för denna produkt vilket dessa myndigheter förbundit sig att göra gentemot nämnda producent.

Rättegångskostnader

58. Eftersom förfarandet i förhållande till parterna i målet vid den nationella domstolen utgör ett led i beredningen av samma mål, ankommer det på den nationella domstolen att besluta om rättegångskostnaderna. De kostnader för att avge yttrande till domstolen som andra än nämnda parter har haft är inte ersättningsgilla.

Domslut

Mot denna bakgrund beslutar domstolen (andra avdelningen) följande:

1) Den kombinerade nomenklaturen som återfinns i bilaga I till rådets förordning (EEG) nr 2658/87 av den 23 juli 1987 om tulltaxe- och statistiknomenklaturen och om Gemensamma tulltaxan, i dess lydelse enligt kommissionens förordning (EG) nr 1719/2005 av den 27 oktober 2005, ska tolkas så, att en produkt bestående av lysinsulfat och föroreningar från tillverkningsprocessen ska klassificeras enligt nr 2309 såsom beredning av sådant slag som används vid utfodring av djur.

2) Principen om skydd för berättigade förväntningar ska tolkas så, att den inte utgör hinder för att nationella tullmyndigheter – i en sådan situation som den som är aktuell i det nationella målet – dels kräver återbetalning av felaktigt utbetalade produktionsbidrag för lysinsulfat som producenten redan mottagit, dels beslutar att inte utbetala produktionsbidrag för denna produkt vilket dessa myndigheter förbundit sig att göra gentemot nämnda producent.