Mål C‑454/10

Oliver Jestel

mot

Hauptzollamt Aachen

(begäran om förhandsavgörande från Bundesfinanzhof)

”Gemenskapens tullkodex – Artikel 202.3 andra strecksatsen – Tullskuldens uppkomst till följd av olaglig införsel av varor – Begreppet tullskyldig – Medverkan i olaglig införsel – Person som medverkat i egenskap av mellanhand vid ingåendet av köpeavtal avseende varor som förts in på ett olagligt sätt”

Sammanfattning av domen

Tullunion – Tullskuldens uppkomst till följd av olaglig införsel av varor – Begreppet tullskyldig

(Rådets förordning nr 2913/92, artikel 202.3)

Artikel 202.3 andra strecksatsen i förordning nr 2913/92 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen ska tolkas så, att en person som, utan att direkt ha medverkat vid införseln av varor som olagligen införts till Europeiska unionens tullområde, har medverkat till införseln i egenskap av mellanhand vid ingåendet av köpeavtalen rörande de aktuella varorna, ska anses ha betalningsansvar för den tullskuld som uppkommit till följd av den olagliga införseln, i den mån som personen i fråga var medveten om eller rimligen borde ha varit medveten om att denna införsel var olaglig, vilket det ankommer på den nationella domstolen att bedöma.

Domstolen finner att formuleringen ”rimligen borde ha varit medveten om” i artikel 202.3 andra strecksatsen i tullkodexen hänför sig till en upplyst och omsorgsfull aktörs beteende. Den relevanta frågan är således om den person som agerar mellanhand har vidtagit alla åtgärder som rimligen kan förväntas av denna person för att säkerställa att de aktuella varorna inte införs olagligen, och om personen i fråga därvid bland annat har upplyst leverantören om dennes skyldighet att tulldeklarera varorna. Det är också nödvändigt att beakta de uppgifter som den person som agerade mellanhand förfogade över eller som denna person rimligen borde känna till, särskilt med hänsyn till dennes avtalsrättsliga skyldigheter. I detta sammanhang måste det även utredas om de importtullar som skulle erläggas hade angetts i köpeavtalen eller i andra handlingar som den person som agerade mellanhand förfogade över, vilket således kunde ge skäl för antagandet att införseln av varorna till unionens territorium skulle ske på ett rättsenligt sätt. Vidare kan hänsyn tas till den tidsperiod under vilken den person som agerade mellanhand har tillhandahållit försäljaren av de aktuella varorna sina tjänster.

(se punkterna 22 och 24–27 samt domslutet)

DOMSTOLENS DOM (andra avdelningen)

den 17 november 2011 (*)

”Gemenskapens tullkodex – Artikel 202.3 andra strecksatsen – Tullskuldens uppkomst till följd av olaglig införsel av varor – Begreppet tullskyldig – Medverkan i olaglig införsel – Person som medverkat i egenskap av mellanhand vid ingåendet av köpeavtal avseende varor som förts in på ett olagligt sätt”

I mål C‑454/10,

angående en begäran om förhandsavgörande enligt artikel 267 FEUF, framställd av Bundesfinanzhof (Tyskland) genom beslut av den 3 september 2010, som inkom till domstolen den 17 september 2010, i målet

Oliver Jestel

mot

Hauptzollamt Aachen,

meddelar

DOMSTOLEN (andra avdelningen)

sammansatt av avdelningsordföranden J. N. Cunha Rodrigues samt domarna U. Lõhmus (referent), A. Rosas, A. Ó Caoimh och A. Arabadjiev,

generaladvokat: P. Cruz Villalón,

justitiesekreterare: A. Calot Escobar,

efter det skriftliga förfarandet,

med beaktande av de yttranden som avgetts av:

–        Tjeckiens regering, genom M. Smolek och K. Havlíčková, båda i egenskap av ombud,

–        Europeiska kommissionen, genom B.-R. Killmann och L. Bouyon, båda i egenskap av ombud,

och efter att den 14 juli 2011 ha hört generaladvokatens förslag till avgörande,

följande

Dom

1        Begäran om förhandsavgörande avser tolkningen av artikel 202.3 andra strecksatsen i rådets förordning (EEG) nr 2913/92 av den 12 oktober 1992 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen (EGT L 302, s. 1; svensk specialutgåva, område 2, volym 16, s. 4) (nedan kallad tullkodexen).

2        Begäran om förhandsavgörande har framställts i ett mål mellan Oliver Jestel och Hauptzollamt Aachen (huvudtullkontoret i Aachen, nedan kallat Hauptzollamt) angående betalning av en tullskuld som uppkommit till följd av att varor olagligen införts till Europeiska unionens tullområde.

 Tillämpliga bestämmelser

3        Artikel 202 i tullkodexen har följande lydelse:

”1. En tullskuld vid import uppkommer genom

a) olaglig införsel till gemenskapens tullområde av tullpliktiga varor,

…

I denna artikel avses med olaglig införsel all införsel som strider mot artiklarna 38–41 och artikel 177 andra strecksatsen.

2.      Tullskulden uppkommer i det ögonblick då varorna olagligen införs.

3.      Följande personer skall vara tullskyldiga:

–        Den som olagligen förde in varorna.

–        Var och en som medverkat i den olagliga införseln av varorna och som var medveten om eller rimligen borde ha varit medveten om att denna införsel var olaglig.

–        Var och en som förvärvat eller tagit hand om varorna i fråga och som vid förvärvet eller mottagandet av varorna var medveten om eller rimligen borde ha varit medveten om att införseln var olaglig.”

 Målet vid den nationella domstolen och tolkningsfrågorna

4        Det framgår av begäran om förhandsavgörande och av de skriftliga yttranden som inkommit till domstolen att Oliver Jestel under perioden april 2004–­maj 2006 bjöd ut ett flertal varor med ursprung i Kina till auktion på nätauktionsplattformen eBay, på vilken han drev två nätbutiker i sitt namn. Oliver Jestel agerade i egenskap av mellanhand vid ingåendet av avtal om försäljning av varor och tog emot betalningen för varorna. Fastställandet av priser och leveransen av nämnda varor genomfördes av den kinesiska varuleverantören. Det var nämligen denne som skickade varorna per post direkt till köparna i Tyskland.

5        De aktuella varorna levererades till köparna utan att ha uppvisats för tullen och utan att importtullar betalades. Detta skedde uppenbarligen på grund av att nämnda leverantör lämnade felaktiga uppgifter angående innehållet i och värdet av de skickade paketen.

6        Hauptzollamt utfärdade ett tulltaxeringsbeslut beträffande Oliver Jestel avseende 10 000 euro i tull och 21 000 euro i mervärdesskatt på import. Tullmyndigheten ansåg att Oliver Jestel hade medverkat till den olagliga införseln av varor till unionens tullområde i den mening som avses i artikel 202.3 andra strecksatsen i tullkodexen. Begäran om omprövning som ingavs mot detta beslut föranledde inte någon ändring.

7        Oliver Jestel överklagade Hauptzollamts beslut till Finanzgericht Düsseldorf, som ogillade överklagandet. Det framgår av handlingarna i målet att denna domstol fann att införseln av de aktuella varorna var olaglig i den mening som avses i artikel 202 i tullkodexen, på grund av att införseln hade genomförts i strid med vissa bestämmelser i artiklarna 38–41 i tullkodexen och på grund av att det undantag från skyldigheten att uppvisa varor för tull som gäller postförsändelser inte var tillämpligt för nämnda varor, eftersom det verkliga värdet översteg den föreskrivna gränsen på 22 euro. Vidare fastställdes att Oliver Jestel var betalningsansvarig för tullskulden bland annat i enlighet med artikel 202.3 andra strecksatsen i tullkodexen.

8        Denna dom överklagades till Bundesfinanzhof. Denna domstol har i begäran om förhandsavgörande framhållit att Oliver Jestel ansåg att ingåendet av köpeavtal på eBay samt överlämnandet av köparnas namn och adresser till den kinesiska leverantören, det vill säga handlingar som ägde rum långt före transporten av nämnda varor och som enbart hänförde sig till den relevanta transaktionen, inte utgör en medverkan vid införsel i den mening som avses i artikel 202.3 andra strecksatsen i tullkodexen.

9        Bundesfinanzhof har påpekat att frågan huruvida Oliver Jestel förväntade sig att den aktuella importen skulle vara olaglig eller huruvida, som hävdats, han antog att den skulle genomföras på ett lagligt sätt, trots att han hyste vissa tvivel i detta hänseende, har ännu inte avgjorts. Denna domstol finner det emellertid tvivelaktigt att en person skulle få betalningsansvar för en tullskuld i enlighet med nämnda bestämmelse under de förhållanden som är aktuella i målet vid den nationella domstolen, och detta även i ett sådant fall då personen räknar med, eller till och med förväntar sig, att säljaren genomför en olaglig införsel av de aktuella varorna till unionens tullområde.

10      Mot denna bakgrund beslutade Bundesfinanzhof att vilandeförklara målet och ställa följande frågor till domstolen:

”1)       Ska den som, utan att direkt ha medverkat vid införsel av varor som införts olagligen till Europeiska unionens tullområde, har fungerat som mellanhand vid ingåendet av köpeavtalen rörande de aktuella varorna och därvid räknade med att försäljaren eventuellt skulle leverera varorna eller en del av varorna med undandragande av importtull, anses ha betalningsansvar för tullskulden på grund av ’medverkan’ till olaglig införsel av en vara till Europeiska unionens tullområde i enlighet med artikel 202.3 andra strecksatsen i [tullkodexen]?

2)      Är det i förekommande fall tillräckligt att den ifrågavarande personen anser att detta är tänkbart, eller ska denne anses som tullskyldig endast om denne förväntar sig att så kommer att ske?”

 Prövning av tolkningsfrågorna

11      Bundesfinanzhof har ställt dessa frågor för att få klarhet i huruvida artikel 202.3 andra strecksatsen i tullkodexen ska tolkas så, att en person som, utan att direkt ha medverkat vid införsel av varor som införts olagligen till unionens tullområde, har fungerat som mellanhand vid ingåendet av köpeavtalen rörande de aktuella varorna, ska anses ha medverkat till nämnda införsel. Om denna fråga ska besvaras jakande vill den nationella domstolen få klarhet i huruvida en sådan person har betalningsansvar för tullskulden i enlighet med denna bestämmelse när personen i fråga förväntar sig att en olaglig införsel av de berörda varorna kommer att ske, eller om det är tillräckligt för att denne ska kvalificeras som tullskyldig, att personen i fråga endast finner det tänkbart att en sådan införsel kommer att ske.

12      Unionslagstiftaren har, från och med tullkodexens ikraftträdande, haft för avsikt att uttömmande fastställa villkoren för när personer ska anses ha betalningsansvar för tullskulden (dom av den 23 september 2004 i mål C‑414/02, Spedition Ulustrans, REG 2004, s. I‑8633, punkt 39, av den 3 mars 2005 i mål C‑195/03, Papismedov m.fl., REG 2005, s. I‑1667, punkt 38, och av den 15 september 2005 i mål C‑140/04, United Antwerp Maritime Agencies och Seaport Terminals, REG 2005, s. I‑8245, punkt 30). För det fall en tullskuld har uppkommit till följd av att varor olagligen införts till unionens tullområde, vilket är den situation som avses i artikel 202 i tullkodexen, innehåller nämnda artikel 202.3 en uppräkning av tullskyldiga personer.

13      I enlighet med domstolens rättspraxis framgår det av ordalydelsen i denna bestämmelse att gemenskapslagstiftaren haft för avsikt att ge en vid definition av de personer som kan anses ha betalningsansvar för tullskulden då en tullpliktig vara införts olagligen (se domarna i de ovannämnda målen, Spedition Ulustrans, punkt 25, och Papismedov m.fl., punkt 38).

14      Domstolen konstaterar att en person som Oliver Jestel, i den mån dennes verksamhet endast består i att medverka vid ingåendet av köpeavtal för varorna, att ta emot betalningen vid försäljningen och överlämna köparnas namn och adress till leverantören av nämnda varor, inte kan anses ha betalningsansvar för tullskulden i enlighet med artikel 202.3 första och tredje strecksatserna i tullkodexen. Dessa båda strecksatser rör nämligen den person som faktiskt har fört in varorna utan att deklarera dem (se dom av den 4 mars i 2004 i de förenade målen  C‑238/02 och C‑246/02, Viluckas och Jonusas, REG 2004, s. I‑2141, punkt 29, och domen i det ovannämnda målet Papismedov m.fl., punkt 39) respektive de personer som har förvärvat eller tagit hand om varorna efter införseln.

15      Enligt artikel 202.3 andra strecksatsen i tullkodexen är var och en som medverkat till olaglig införsel av varor till unionens tullområde, och som var medveten om eller rimligen borde ha varit medveten om att denna införsel var olaglig, betalningsansvarig för tullskulden. För att en person ska kunna kvalificeras som tullskyldig i den mening som avses i denna bestämmelse måste således två villkor vara uppfyllda, varvid det första är ett objektivt villkor, nämligen medverkan till nämnda införsel, och det andra ett subjektivt villkor, nämligen att personerna i fråga uppsåtligen har medverkat vid transaktioner som innebär olaglig införsel (se, för ett liknande resonemang, domen i det ovannämnda målet Papismedov m.fl., punkt 40).

16      När det för det första gäller det objektiva villkoret i denna bestämmelse, har domstolen slagit fast att var och en som på något sätt medverkat till att varorna olagligen förts in, har medverkat till införseln (domen i det ovannämnda målet Spedition Ulustrans, punkt 27).

17      Såsom generaladvokaten påpekade i punkt 39 i sitt förslag till avgörande har lagstiftaren inte närmare angett att de personer som avses i denna bestämmelse enbart är sådana personer som direkt har medverkat vid den olagliga införseln. Det kan således även vara fråga om personer som är inblandade i handlingar som har ett samband med införseln.

18      När det gäller omständigheterna i målet vid den nationella domstolen påpekar domstolen att såväl ingåendet av de aktuella köpeavtalen som leveransen av de varor som är föremål för dessa avtal utgör delar av en enda transaktion, nämligen försäljningen av dessa varor. En person som, såsom Oliver Jestel i målet vid den nationella domstolen, utan att direkt ha medverkat vid införsel av varor som införts olagligen till unionens tullområde, har fungerat som mellanhand vid ingåendet av köpeavtalen avseende dessa varor, ska således anses ha medverkat till denna införsel i den mening som avses i artikel 202.3 andra strecksatsen i tullkodexen.

19      När det för det andra gäller det subjektiva villkoret i denna bestämmelse, önskar den nationella domstolen få klarhet i huruvida det är nödvändigt att sådana medverkande personer som avses i denna bestämmelse förväntar sig att införseln är olaglig eller om det är tillräckligt att de enbart anser detta som tänkbart. Denna fråga är hänförlig till de särskilda omständigheterna i målet vid den nationella domstolen i vilket den olagliga införseln ägde rum efter medverkansgärningen.

20      Det subjektiva villkoret i artikel 202.3 andra strecksatsen i tullkodexen grundar sig på den faktiska omständigheten att var och en som medverkade till denna införsel var medveten om eller rimligen borde ha varit medveten om att den var olaglig, vilket innebär att dessa personer hade, eller rimligen borde ha haft, kännedom om en eller flera oegentligheter.

21      Eftersom detta villkor medför en bedömning av de faktiska omständigheterna, ankommer det, med hänsyn till fördelningen av behörighet mellan unionsdomstolarna och de nationella domstolarna, på den nationella domstolen att pröva huruvida det aktuella villkoret är uppfyllt i målet vid den nationella domstolen (se, för ett liknande resonemang, domen i det ovannämnda målet Papismedov m.fl., punkt 41). Domstolen kan dock när den meddelar ett förhandsavgörande i förekommande fall bidra med preciseringar för att vägleda den nationella domstolen vid dess tolkning (se, för ett liknande resonemang, dom av den 10 september 2009 i mål C‑446/07, Severi, REG 2009, s. I‑8041, punkt 60, och av den 11 november 2010 i mål C‑232/09, Danosa, REU 2010, s. I‑0000, punkt 34).

22      Domstolen finner för det första att formuleringen ”rimligen borde ha varit medveten om” i artikel 202.3 andra strecksatsen i tullkodexen hänför sig till en upplyst och omsorgsfull aktörs beteende.

23      För det andra ankommer det på den nationella domstolen att göra en helhetsbedömning av omständigheterna i det aktuella målet.

24      I synnerhet måste en person som har agerat mellanhand vid ingåendet av köpeavtal känna till att leveransen av varor från tredjeland med bestämning i unionen medför att det uppkommer en skyldighet att erlägga importtullar. Den relevanta frågan är således om den person som agerar mellanhand har vidtagit alla åtgärder som rimligen kan förväntas av denna person för att säkerställa att de aktuella varorna inte införs olagligen, och om personen i fråga därvid bland annat har upplyst leverantören om dennes skyldighet att tulldeklarera varorna.

25      Det är också nödvändigt att beakta de uppgifter som den person som agerade mellanhand förfogade över eller som denna person rimligen borde känna till, särskilt med hänsyn till dennes avtalsrättsliga skyldigheter. I detta sammanhang måste det även utredas om de importtullar som skulle erläggas hade angetts i köpeavtalen eller i andra handlingar som den person som agerade mellanhand förfogade över, vilket således kunde ge skäl för antagandet att införseln av varorna till unionens territorium skulle ske på ett rättsenligt sätt.

26      Vidare kan hänsyn tas till den tidsperiod under vilken den person som agerade mellanhand har tillhandahållit försäljaren av de aktuella varorna sina tjänster. Om denna person har tillhandahållit sina tjänster under en lång tid, kan det nämligen framstå som mindre sannolikt att denna inte skulle ha haft tillfälle att få kännedom om den aktuella försäljarens rutiner när det gäller leveransen av nämnda varor.

27      Mot bakgrund av det ovanstående ska de frågor som ställts besvaras på följande sätt. Artikel 202.3 andra strecksatsen i tullkodexen ska tolkas så, att en person som, utan att direkt ha medverkat vid införseln av varor som olagligen införts till unionens tullområde, har medverkat till införseln i egenskap av mellanhand vid ingåendet av köpeavtalen rörande de aktuella varorna, ska anses ha betalningsansvar för den tullskuld som uppkommit till följd av den olagliga införseln, i den mån som personen i fråga var medveten om eller rimligen borde ha varit medveten om att denna införsel var olaglig, vilket det ankommer på den nationella domstolen att bedöma.

 Rättegångskostnader

28      Eftersom förfarandet i förhållande till parterna i målet vid den nationella domstolen utgör ett led i beredningen av samma mål, ankommer det på den nationella domstolen att besluta om rättegångskostnaderna. De kostnader för att avge yttrande till domstolen som andra än nämnda parter har haft är inte ersättningsgilla.

Mot denna bakgrund beslutar domstolen (andra avdelningen) följande:

Artikel 202.3 andra strecksatsen i rådets förordning (EEG) nr 2913/92 av den 12 oktober 1992 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen ska tolkas så, att en person som, utan att direkt ha medverkat vid införseln av varor som olagligen införts till Europeiska unionens tullområde, har medverkat till införseln i egenskap av mellanhand vid ingåendet av köpeavtalen rörande de aktuella varorna, ska anses ha betalningsansvar för den tullskuld som uppkommit till följd av den olagliga införseln, i den mån som personen i fråga var medveten om eller rimligen borde ha varit medveten om att denna införsel var olaglig, vilket det ankommer på den nationella domstolen att bedöma.

Underskrifter

---

* Rättegångsspråk: tyska.