Mål C‑494/09

Bolton Alimentari SpA

mot

Agenzia delle Dogane – Ufficio delle Dogane di Alessandria

(begäran om förhandsavgörande från Commissione tributaria provinciale di Alessandria)

”Begäran om förhandsavgörande – Upptagande till sakprövning – Tullrätt – Tullkvot – Tullkodexen – Artikel 239 – Förordning (EEG) nr 2454/93 – Artiklarna 308a, 308b och 905 – Förordning (EG) nr 975/2003 – Tonfisk – Uttömmande av en kvot – Öppnandedag – Söndag ”

Sammanfattning av domen

1.        Europeiska unionens egna medel – Godkänd tullbehandling – Övergång till fri omsättning – Förvaltning av tullkvoter

(Kommissionens förordning nr 2454/93, i dess lydelse enligt förordning nr 214/2007, artiklarna 308a–308c)

2.        Europeiska unionens egna medel – Godkänd tullbehandling – Övergång till fri omsättning – Förvaltning av tullkvoter

(Kommissionens förordning nr 2454/93, i dess lydelse enligt förordning nr 214/2007, artiklarna 308a–308c)

3.        Europeiska unionens egna medel – Återbetalning eller eftergift av import- eller exporttullar – Ansökan om återbetalning hos de nationella tullmyndigheterna

(Rådets förordning nr 2913/92, i dess lydelse enligt förordning nr 1791/2007, artikel 239.2; kommissionens förordning nr 2454/93, i dess lydelse enligt förordning nr 214/2007, artiklarna 899 och 905.1)

4.        Europeiska unionens egna medel – Återbetalning eller eftergift av import- eller exporttullar – Skälighetsklausul som införts genom artikel 239 i gemenskapens tullkodex

(Rådets förordning nr 2913/92, i dess lydelse enligt förordning nr 1791/2007, artikel 239)

1.        Artiklarna 308a–308c i förordning nr 2454/93 om tillämpningsföreskrifter för förordning nr 2913/92 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen, i dess lydelse enligt förordning nr 214/2007, ska tolkas så, att de inte utgör hinder för att kommissionen fattar ett beslut som innebär att ett företag utestängs från en tullkvot på grund av att denna kvot uttömts samma dag som den öppnats, vilket var en söndag, och tullmyndigheterna i den medlemsstat i vilken företaget i fråga är etablerat hade stängt denna dag.

Den omständigheten att tullmyndigheterna i en medlemsstat har stängt på söndagar beror inte på kommissionen, varför kommissionen inte har någon skyldighet att se till att de i denna stat etablerade näringsidkarna inte särbehandlas på grund av att myndigheterna i nämnda stat har andra öppningstider än myndigheterna i andra medlemsstater.

(se punkterna 36 och 37 samt punkt 1 i domslutet)

2.        Artiklarna 308a–308c i förordning nr 2454/93 om tillämpningsföreskrifter för förordning nr 2913/92 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen, i dess lydelse enligt förordning nr 214/2007, ska tolkas så, att de inte ålägger en medlemsstat att begära att kommissionen förordnar om uppskov beträffande en tullkvot för att säkerställa en rättvis och icke-diskriminerande behandling av importörerna när tullkvoten öppnas en söndag och tullmyndigheterna i medlemsstaten i fråga har stängt denna dag samt tullkvoten i fråga riskerar att uttömmas samma dag som den öppnas med hänsyn till att tullmyndigheterna i andra medlemsstater har öppet på söndagarna.

Ett sådant uppskovsbeslut kan inte tillåtas, då det med nödvändighet innebär att öppnandet av en kvot, i hela unionen, görs beroende av särskilda förhållanden i en enda medlemsstat.

(se punkterna 41 och 43 samt punkt 2 i domslutet)

3.        I andra fall än dem som avses i artikel 899.1 i förordning nr 2454/93 om tillämpningsföreskrifter för förordning nr 2913/92 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen, i dess lydelse enligt förordning nr 214/2007, är en tullmyndighet i en medlemsstat själv behörig att avgöra en sådan ansökan om återbetalning som avses i artikel 239.2 i förordning nr 2913/92, i dess lydelse enligt förordning nr 1791/2006, när myndigheten anser att kommissionen inte begått något fel och att ansökan i fråga inte omfattas av något annat av de fall som avses i artikel 905.1 i förordning nr 2454/93.

(se punkt 47 samt punkt 3 i domslutet)

4.        Artikel 239 i förordning nr 2913/92 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen, i dess lydelse enligt förordning nr 214/2007, ska tolkas så, att den omfattar det fallet att en i unionen etablerad importör utestängs från tilldelning av en tullkvot, som öppnas på en söndag, på grund av att tullmyndigheterna i den medlemsstat i vilken importören är etablerad har stängt på söndagarna.

Eftersom importörer i en medlemsstat i vilken tullmyndigheterna har stängt den dag då en tullkvot öppnas helt saknar möjlighet att ge in sina deklarationer för övergång till fri omsättning samma dag som näringsidkare i andra medlemsstater, är det nämligen skäligt att råda bot på detta missförhållande genom tillämpning av artikel 239 i gemenskapens tullkodex.

Vad gäller villkoren för tillämpning av artikel 239, följer det av artikel 239.1, jämförd med artikel 899.2 första stycket i förordning nr 2454/93 om tillämpningsföreskrifter för förordning nr 2913/92, att återbetalning av importtullar kan beviljas när omständigheterna i ärendet utgör en särskild situation som följer av omständigheter vid vilka varken oriktigheter eller uppenbar vårdslöshet kan tillskrivas den person det gäller. För att en sådan särskild situation ska anses föreligga krävs att den som är betalningsskyldig befinner sig i en undantagssituation jämfört med övriga aktörer som bedriver samma verksamhet.

(se punkterna 55, 58–60 och 64 samt punkt 4 i domslutet)

DOMSTOLENS DOM (tredje avdelningen)

den 17 februari 2011 (*)

”Begäran om förhandsavgörande – Upptagande till sakprövning – Tullrätt – Tullkvot – Tullkodexen – Artikel 239 – Förordning (EEG) nr 2454/93 – Artiklarna 308a, 308b och 905 – Förordning (EG) nr 975/2003 – Tonfisk – Uttömmande av en kvot – Öppnandedag – Söndag”

I mål C‑494/09,

angående en begäran om förhandsavgörande enligt artikel 267 FEUF, framställd av Commissione tributaria provinciale di Alessandria (Italien) genom beslut av den 18 november 2009, som inkom till domstolen den 1 december 2009, i målet

Bolton Alimentari SpA

mot

Agenzia Dogane Ufficio delle Dogane di Alessandria,

meddelar

DOMSTOLEN (tredje avdelningen)

sammansatt av avdelningsordföranden K. Lenaerts samt domarna D. Šváby, E. Juhász, G. Arestis och T. von Danwitz (referent),

generaladvokat: J. Mazák,

justitiesekreterare: handläggaren A. Impellizzeri,

efter det skriftliga förfarandet och förhandlingen den 9 december 2010,

med beaktande av de yttranden som avgetts av:

–        Bolton Alimentari SpA, genom M. Merola och M.C. Santacroce, avvocati,

–        Italiens regering, genom G. Palmieri, båda i egenskap av ombud, biträdd av G. Albenzio, avvocato dello Stato,

–        Europeiska kommissionen, genom L. Bouyon, D. Recchia och B.-R. Killmann, samtliga i egenskap av ombud,

med hänsyn till beslutet, efter att ha hört generaladvokaten, att avgöra målet utan förslag till avgörande,

följande

Dom

1        Begäran om förhandsavgörande avser tolkningen av artikel 239 i rådets förordning (EEG) nr 2913/92 av den 12 oktober 1992 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen (EGT L 302, s. 1; svensk specialutgåva, område 2, volym 16, s. 4), i dess lydelse enligt rådets förordning (EG) nr 1791/2006 av den 20 november 2006 (EGT L 363, s. 1) (nedan kallad tullkodexen) och av artiklarna 308a–308c och 905 i kommissionens förordning (EEG) nr 2454/93 av den 2 juli 1993 om tillämpningsföreskrifter för förordning nr 2913/92 (EGT L 253, s. 1: svensk specialutgåva, område 2, volym 10, s. 1), i dess lydelse enligt kommissionens förordning (EG) nr 214/2007 av den 28 februari 2007 (EUT L 62, s. 6) (nedan kallad tillämpningsförordningen).

2        Begäran har framställts i ett mål mellan Bolton Alimentari SpA (nedan kallat Bolton) och Agenzia Dogane Ufficio delle Dogane di Alessandria (nedan kallad Agenzia) angående beslutet att utestänga Bolton från en tullkvot som öppnats söndagen den 1 juli 2007, då de italienska tullmyndigheterna hade stängt, och som uttömts samma dag som den öppnades.

 Tillämpliga bestämmelser

3        Artikel 239 i tullkodexen har följande lydelse:

”1.      Import- eller exporttullar får återbetalas eller efterges i andra fall än de som avses i artiklarna 236–238 och vilka

–        bestäms enligt kommittéförfarandet,

–        följer av omständigheter vid vilka varken oriktigheter eller uppenbar vårdslöshet kan tillskrivas den person det gäller. De fall vid vilka denna bestämmelse får tillämpas och de närmare reglerna för förfarandet fastställs enligt kommittéförfarandet. Återbetalning eller eftergift får underkastas särskilda villkor.

2.      Återbetalning eller eftergift av tullar av de skäl som anges i punkt 1 skall beviljas efter ingivande av ansökan till vederbörande tullkontor inom tolv månader efter den dag då gäldenären underrättades om tullbeloppet.

…”

4        I artikel 308a i tillämpningsförordningen föreskrivs följande:

”1. Förvaltningen av tullkvoter som öppnas genom en gemenskapsbestämmelse skall i avsaknad av bestämmelser av annat innehåll ske enligt den kronologiska ordning i vilken deklarationerna för övergång till fri omsättning inkommit.

…

4.      Om inte annat följer av bestämmelserna i punkt 8 skall tilldelningar beviljas av kommissionen på grundval av den dag då den berörda deklarationen för övergång till fri omsättning inkom och i den utsträckning den återstående kvantiteten i den berörda tullkvoten så medger. Turordningen skall fastställas i enlighet med den kronologiska ordning i vilken deklarationerna inkommit.

5.      Medlemsstaterna skall utan dröjsmål meddela kommissionen alla giltiga ansökningar om uttag. Det datum som avses i punkt 4 samt den ansökta mängden i den tillämpliga tulldeklarationen skall samtidigt anges.

…

7.      Om de begärda kvantiteterna är större än den återstående mängden i en tullkvot skall tilldelning ske i förhållande till de begärda kvantiteterna.

8.      För tillämpning av denna artikel skall alla deklarationer som godkänns av tullmyndigheterna den 1, 2 eller 3 januari anses ha godkänts den 3 januari. Om emellertid något av dessa datum infaller på en lördag eller söndag skall godkännandet anses ha skett den 4 januari.

…”

5        I artikel 308b i tillämpningsförordningen föreskrivs följande:

”1.      Kommissionen skall ge tilldelningar varje arbetsdag med undantag för

–        helgdagar för gemenskapens institutioner i Bryssel,

…

2.      Med förbehåll för artikel 308a.8 skall vid varje tilldelning alla obehandlade ansökningar som avser deklarationer för övergång till fri omsättning beaktas vilka godkänts senast den andra dagen före tilldelningen och vilka meddelats kommissionen.”

6        Artikel 308c i tillämpningsförordningen har följande lydelse:

”1.      En tullkvot skall anses vara kritisk så snart 90 % av den ursprungliga volymen har förbrukats, eller i enlighet med de behöriga myndigheternas bedömning.

2.      Med avvikelse från punkt 1 skall en tullkvot anses vara kritisk från den dag den öppnas om

…

c)      en motsvarande tullkvot som öppnats under de föregående två åren har förbrukats senast den sista dagen i den tredje månaden av kvotperioden eller hade en högre ursprunglig volym än den berörda tullkvoten.

…”

7        Artikel 899 i tillämpningsförordningen har följande lydelse:

”1.      Om en beslutande tullmyndighet som förelagts en sådan ansökan om återbetalning eller eftergift som avses i artikel 239.2 i kodexen konstaterar

–        att de skäl som åberopas till stöd för ansökan motsvaras av omständigheter som tas upp i artiklarna 900–903 och att den person det gäller varken kan tillskrivas oriktigheter eller uppenbar vårdslöshet i samband med dessa omständigheter, skall den bevilja återbetalning eller eftergift av de berörda import- eller exporttullarna,

–        att de skäl som åberopas till stöd för ansökan motsvaras av omständigheter som tas upp i artikel 904, skall den inte bevilja återbetalning eller eftergift av de berörda import- eller exporttullarna.

2.      I andra fall, med undantag av i de fall då ett ärende i enlighet med artikel 905 skall föreläggas kommissionen, skall den beslutande tullmyndigheten fatta beslut om att bevilja återbetalning eller eftergift av import- eller exporttullar när omständigheterna i ärendet utgör en särskild situation som följer av omständigheter vid vilka varken oriktigheter eller uppenbar vårdslöshet kan tillskrivas den person det gäller.

Om artikel 905.2 andra strecksatsen är tillämplig får tullmyndigheten fatta beslut om att återbetala eller efterge de tullar det gäller först när det redan inledda förfarandet enligt artiklarna 906–909 har avslutats.

…”

8        I artikel 905 i tillämpningsförordningen föreskrivs följande:

”1.      Vittnar de skäl som åberopas till stöd för en sådan ansökan om återbetalning eller eftergift som avses i artikel 239.2 i [tull]kodexen om att det föreligger en särskild situation som följer av omständigheter vid vilka varken oriktigheter eller uppenbar vårdslöshet kan tillskrivas den person det gäller skall den medlemsstat som den beslutande tullmyndigheten tillhör vidarebefordra fallet till kommissionen för hantering enligt förfarandet i artiklarna 906–909

–        om den beslutande tullmyndigheten anser att den särskilda situationen följer av att kommissionen har försummat att fullgöra sina skyldigheter, eller

…

2.      Sådan vidarebefordran som avses i punkt 1 skall inte ske

–        om kommissionen redan har fattat ett beslut enligt förfarandet i artiklarna 906–909 i ett fall med jämförbara faktiska och rättsliga omständigheter, eller

–        om kommissionen redan har förelagts ett fall med jämförbara faktiska och rättsliga omständigheter.

…”

9        I artikel 1 i rådets förordning (EG) nr 975/2003 av den 5 juni 2003 om öppnande och förvaltning av en tullkvot för import av konserverad tonfisk enligt KN-nummer 1604 14 11, 1604 14 18 och 1604 20 70 (EGT L 141, s. 1), föreskrivs följande:

”Från och med den 1 juli 2003 skall import av konserverad tonfisk enligt KN-nummer 1604 14 11, 1604 14 18 och 1604 20 70 oavsett ursprung omfattas av en tullsats om tolv procent inom ramen för den tullkvot som öppnas i enlighet med denna förordning.”

10      Enligt artikel 2 i förordning nr 975/2003 gäller följande:

”Tullkvoten skall öppnas årligen och inledningsvis vara öppen i fem år. Dess volym för de två första åren skall vara

–        25 000 ton från och med den 1 juli 2003 till och med den 30 juni 2004,

–        25 750 ton från och med den 1 juli 2004 till och med den 30 juni 2005.”

11      I artikel 6 i denna förordning föreskrivs följande:

”Under loppet av det andra året efter det att tullkvoten öppnats får en översyn göras av denna förordning för att anpassa kvotvolymen till behoven på gemenskapsmarknaden. Om denna översyn inte är avslutad tre månader före den 30 juni 2005, skall kvotens giltighetstid emellertid automatiskt förlängas med ytterligare ett år, varvid volymen skall vara 25 750 ton. Tullkvotens giltighet skall därefter regelbundet förlängas med ett år i taget och för samma volym, om inte kvoten ändras senast tre månader innan den gällande kvoten upphör att gälla.”

12      I artikel 8.1 i nämnda förordning föreskrivs följande:

”Kommissionen skall biträdas av Tullkodexkommittén (nedan kallad ’kommittén’), som inrättats genom artikel 247a i rådets förordning (EEG) nr 2913/92.”

 Målet vid den nationella domstolen och tolkningsfrågorna

13      För import av tonfiskkonserver från Thailand öppnades tullkvoter, som Bolton fick del av under åren 2005 och 2006, i enlighet med förordning nr 975/2003

14      För att få del av tullkvoten för perioden den 1 juli 2007–30 juni 2008 ingav Bolton deklarationer om övergång till fri omsättning avseende tonfiskkonserver från Thailand, vilka emellertid togs emot av de italienska tullmyndigheterna först den 2 juli på grund av att myndigheten var stängd på söndagen.

15      Av kommissionens yttrande framgår att den, den 4 juli 2007, fördelade tullkvoten i fråga i enlighet med den kronologiska ordning i vilken tulldeklarationerna inkommit. Sedan tilldelning ur tullkvoten till de ansökningar som inkommit den 1 juli 2007 skett, var denna kvot uttömd, redan samma dag som den öppnats. Boltons ansökan om tilldelning beaktades därför inte, varför företaget blev tvunget att betala full tull på sin import.

16      Av kommissionens yttrande framgår vidare att Agenzia den 16 juli 2007 bad kommissionen att undersöka möjligheten att beakta de ansökningar som inte kunnat beaktas vid tilldelningen av tullkvoten på grund av att de inte hade kommit in till de italienska tullmyndigheterna förrän måndagen den 2 juli 2007. Agenzia åberopade härvid dokumentet Administrativt arrangemang för förvaltning av tullkvoter, som antagits av Tullkodexkommittén den 30 oktober 2007 (TAXUD/3439/2006-rev.1-IT) (nedan kallat den administrativa överenskommelsen). Enligt tullmyndigheten följde det av punkt 15 i denna överenskommelse att deklarationer som hade mottagits på söndagen den 1 juli 2007, av tullmyndigheter i andra medlemsstater, borde ha behandlats tillsammans med de deklarationer som i Italien mottagits på måndagen den 2 juli 2007. Den gjorde dessutom gällande att bestämmelserna i artikel 308a.8 i tillämpningsförordningen, om behandlingen av ansökningar som mottagits de första tre dagarna i januari, borde ha tillämpats analogt i förevarande fall.

17      Den 16 augusti 2007 svarade kommissionen i skrivelse TAXUD B4 D (2007) 9241 (nedan kallad TAXUD-skrivelsen) att det var omöjligt att beakta de ansökningar som hade inkommit den 2 juli 2007. Tilldelningen av tullkvoter skedde, i enlighet med artikel 308a.4 i tillämpningsförordningen, i kronologisk ordning, vilket inte kunde påverkas av den administrativa överenskommelsen.

18      Bolton ansökte om återbetalning av det extra tullbelopp som företaget blivit tvunget att betala för sin import och åberopade till stöd härför att det inte hade haft möjlighet att på rättvisa och icke-diskriminerande grunder konkurrera med övriga importörer i unionen om tullkvoten i fråga. Direzione regionale per il Piemonte e la Valle d’Aosta – Ufficio delle Dogane di Alessandria avslog ansökan, genom beslut av den 17 november 2008. Bolton överklagade därefter detta beslut till den hänskjutande domstolen.

19      Mot denna bakgrund beslutade Commissione tributaria provinciale di Napoli att förklara målet vilande och att hänskjuta följande tolkningsfrågor till domstolen:

”1)      Ska artikel 239 i tullkodexen tolkas så, att en stat, som, såsom i förevarande fall, anser att … kommissionen inte har förfarit rättsstridigt i något avseende och att det inte föreligger någon annan av de omständigheter som föreskrivs i artikel 905.1 i tillämpningsförordningen, självständigt kan besluta om bifall eller avslag på en ansökan om återbetalning från gäldenären i enlighet med artikel 899.2 i tillämpningsförordningen?

2)      För det fall den föregående frågan ska besvaras jakande, önskas svar på huruvida uttrycket särskild situation i artikel 239 i tullkodexen omfattar det fallet att en gemenskapsimportör inte får tillgång till en tullkvot vars öppningsdatum infaller på en söndag på grund av att tullkontoren i medlemsstaten i fråga har stängt på söndagar?

3)      Ska artiklarna 308a–308c i tillämpningsförordningen samt relevanta bestämmelser i [den administrativa överenskommelsen] tolkas så, att en medlemsstat i ett fall som det förevarande borde ha begärt att kommissionen skulle förordna om uppskov beträffande tullkvoten i fråga för att möjliggöra en rättvis och icke-diskriminerande behandling av de italienska importörerna jämfört med importörer i andra medlemsstater?

4)      Kan den omständigheten att Bolton … utestängs från tullkvoten på grund av kommissionens beslut samt TAXUD-skrivelsen anses utgöra åtgärder som är förenliga med artiklarna 308a–308c [i tillämpningsförordningen] och med de relevanta bestämmelserna i [den administrativa överenskommelsen], och som således är giltiga?”

 Prövning av tolkningsfrågorna

 Upptagande till sakprövning

20      Enligt den italienska regeringen kan begäran om förhandsavgörande inte tas upp till sakprövning. Bolton borde ha väckt talan vid Europeiska unionens tribunal mot kommissionens beslut att utestänga företaget från tullkvoten och mot TAXUD-skrivelsen genom vilken detta beslut bekräftades. I enlighet med den rättspraxis som bygger på dom av den 9 mars 1994 i mål C‑188/92, TWD Textilwerke Deggendorf (REG 1994, s. I‑833), kan Bolton inte tillåtas att vid de nationella domstolarna göra gällande att kommissionen tillämpat unionsbestämmelser på ett felaktigt sätt.

21      I detta sammanhang ska noteras att den första, den andra och den tredje frågan inte rör giltigheten av rättsakter som antagits av kommissionen, utan uteslutande rör de nationella myndigheternas skyldigheter enligt unionsrätten. Boltons eventuella möjlighet att, såsom den italienska regeringen föreslagit, väcka talan vid tribunalen kan därmed inte vara relevant annat än vid bedömningen av huruvida den fjärde frågan kan tas upp till sakprövning och saknar således relevans för bedömningen av huruvida begäran om förhandsavgörande som sådan kan prövas.

22      Vad närmare gäller frågan huruvida den fjärde frågan kan tas upp till sakprövning, konstaterar domstolen att en enskilds möjlighet att i ett anhängigt mål vid domstol göra gällande att bestämmelser i unionsrättsakter är ogiltiga förutsätter att denna part inte hade rätt att väcka direkt talan, i enlighet med artikel 263 FEUF, mot dessa bestämmelser, vilka får verkningar för den enskilde utan att denne haft möjlighet att väcka talan om ogiltigförklaring av dem (se domen i det ovannämnda målet TWD Textilwerke Deggendorf, punkt 23, och dom av den 29 juni 2010 i mål C‑550/09, E och F, REU 2010, s. I‑0000, punkterna 45 och 46).

23      Av denna rättspraxis framgår emellertid att det måste vara uppenbart att en sådan direkt talan skulle kunna tas upp till sakprövning (se domen i det ovannämnda målet E och F, punkt 48 och där angiven rättspraxis). I förevarande fall kan det emellertid inte på grundval av de uppgifter som lämnats i begäran om förhandsavgörande och av den italienska regeringen anses vara uppenbart att en sådan direkt talan skulle ha varit tillåten.

24      Vad närmare gäller kommissionens så kallade beslut att, såsom den italienska regeringen gjort gällande, utestänga Bolton från tullkvoten, konstaterar domstolen att det inte framgår vare sig av begäran om förhandsavgörande eller av parternas yttranden huruvida, när och i vilken utsträckning som detta beslut kommit till Boltons kännedom. Beslutet har inte heller getts in till domstolen, varför denna inte har möjlighet att kontrollera huruvida Bolton var beslutsadressat, eller, om så inte var fallet, huruvida Bolton var direkt och personligen berört av beslutet i den mening som avses i artikel 263 fjärde stycket FEUF. Domstolen kan således inte bedöma huruvida en talan väckt av Bolton mot beslutet uppenbart skulle ha kunnat tas upp till sakprövning.

25      Samtliga tolkningsfrågor ska därför anses kunna tas upp till sakprövning.

 Prövning i sak

 Den fjärde frågan

26      Den hänskjutande domstolen har ställt den fjärde frågan, som ska behandlas först, för att få klarhet i huruvida artiklarna 308a–308c i tillämpningsförordningen samt de relevanta bestämmelserna i den administrativa överenskommelsen ska tolkas så, att de utgör hinder för att kommissionen fattar ett beslut som innebär att ett företag utestängs från en tullkvot på grund av att denna kvot uttömts samma dag som den öppnats, vilken var en söndag, och tullmyndigheterna i den medlemsstat i vilken företaget i fråga är etablerat hade stängt denna dag.

27      Enligt artikel 308a.1 i tillämpningsförordningen ska förvaltningen av tullkvoter ”i avsaknad av bestämmelser av annat innehåll” ske enligt den kronologiska ordning i vilken deklarationerna för övergång till fri omsättning inkommit.

28      I artikel 308a.4 föreskrivs att tilldelningar ska beviljas av kommissionen, ”om inte annat följer av bestämmelserna i punkt 8”, på grundval av den dag då den berörda deklarationen för övergång till fri omsättning inkom. I den andra meningen i denna bestämmelse preciseras att turordningen ska fastställas i enlighet med den kronologiska ordning i vilken deklarationerna inkommit.

29      Enligt nämnda punkt 8 i artikel 308a ska, vid tillämpning av denna artikel, alla deklarationer som godkänns av tullmyndigheterna den 1, den 2 eller den 3 januari anses ha godkänts den 3 januari. I samma punkt anges att om något av dessa datum infaller på en lördag eller söndag skall godkännandet anses ha skett den 4 januari.

30      Av ordalydelsen i dessa bestämmelser följer att tilldelning ur tullkvoter som huvudregel ska ske i kronologisk ordning utifrån de datum då deklarationerna för övergång till fri omsättning inkommit, oavsett vilken veckodag som detta datum avser.

31      Vidare föreskrivs i artikel 308a.8 andra meningen i tillämpningsförordningen uttryckligen en undantagsregel för det fall att den 1, den 2 eller den 3 januari infaller på en lördag eller söndag. Denna regel förutsätter med nödvändighet att det finns en huvudregel enligt vilken den kronologiska ordningen uteslutande bestäms på grundval av den dag då deklarationerna för övergång till fri omsättning kom in, oavsett vilken veckodag som detta ägde rum.

32      Denna tolkning stöds av systematiken i artikel 308a i tillämpningsförordningen, såtillvida som det i punkt 4 i denna artikel anges att det enda undantaget från denna huvudregel gäller det fall som avses i punkt 8 i artikeln, det vill säga deklarationer för övergång till fri omsättning som inkommit den 1, den 2 eller den 3 januari.

33      Den omständigheten att kommissionen, enligt punkt 15 i den administrativa överenskommelsen, på måndagen ska behandla de deklarationer som inkommit till de nationella tullmyndigheterna på söndagen, kan inte föranleda någon annan bedömning av innehållet i artikel 308a i tillämpningsförordningen än den som uttryckligen och entydigt följer av tolkningen av denna bestämmelse. Den administrativa överenskommelsen är nämligen inte av sådan art att den kan föreskriva avsteg från tillämpningen av de regler som föreskrivs i denna artikel (se, analogt, dom av den 11 september 2008 i de förenade målen C‑75/05 P och C‑80/05 P, Tyskland m.fl. mot Kronofrance, REG 2008, s. I‑6619, punkt 61, och dom av den 7 juli 2009 i mål C‑369/07, kommissionen mot Grekland, REG 2009, s. I‑5703, punkt 112).

34      Det saknar vidare betydelse för tolkningen av artikel 308a i tillämpningsförordningen att kommissionen, vilket har åberopats av Bolton, vid tiden för omständigheterna i målet kände till att de italienska tullmyndigheterna hade stängt på söndagarna och att tullkvoten i fråga riskerade att uttömmas redan de första dagarna efter att den öppnats.

35      Enligt Bolton borde kommissionen antingen ha skjutit upp öppnandet av denna kvot till en måndag eller ha behandlat de ansökningar som i Italien inkommit på måndagen tillsammans med dem som i de andra medlemsstaterna hade inkommit på söndagen, för att på detta vis garantera att samtliga näringsidkare i unionen fick tillgång till kvoten i fråga på icke-diskriminerande villkor.

36      Domstolen påpekar i detta sammanhang att den omständigheten att de italienska tullmyndigheterna hade stängt på söndagar inte berodde på kommissionen, varför kommissionen inte hade någon skyldighet att se till att de italienska näringsidkarna inte särbehandlades på grund av att de italienska myndigheterna hade andra öppningstider än myndigheterna i andra medlemsstater.

37      Av det ovan anförda följer att den fjärde frågan ska besvaras enligt följande: Artiklarna 308a–308c i tillämpningsförordningen ska tolkas så, att de inte utgör hinder för att kommissionen fattar ett beslut som innebär att ett företag utestängs från en tullkvot på grund av att denna kvot uttömts samma dag som den öppnats, vilket var en söndag, och tullmyndigheterna i den medlemsstat i vilken företaget i fråga är etablerat hade stängt denna dag.

 Den tredje frågan

38      Den hänskjutande domstolen har ställt den tredje frågan för att få klarhet i huruvida artiklarna 308a–308c i tillämpningsförordningen och de relevanta bestämmelserna i den administrativa överenskommelsen ska tolkas så, att de ålägger en medlemsstat att begära att kommissionen förordnar om uppskov beträffande en tullkvot för att säkerställa en rättvis och icke-diskriminerande behandling av importörerna när tullkvoten öppnas en söndag och tullmyndigheterna i medlemsstaten i fråga har stängt denna dag samt tullkvoten i fråga riskerar att uttömmas samma dag som den öppnas med hänsyn till att tullmyndigheterna i andra medlemsstater har öppet på söndagarna.

39      För att en medlemsstat skulle kunna ha en skyldighet att begära att kommissionen förordnar om uppskov med tilldelningen av en tullkvot, krävs att kommissionen de facto har möjlighet att besluta om detta med anledning av att tullmyndigheterna i en medlemsstat har stängt på söndagarna.

40      I artiklarna 308a–308c i tillämpningsförordningen föreskrivs emellertid inte någon möjlighet att skjuta upp öppnandet av en tullkvot under sådana omständigheter.

41      Såsom kommissionen har anfört kan dessutom ett beslut om uppskjutande av en tullkvot i ett sådant fall inte tillåtas, då det med nödvändighet innebär att öppnandet av en kvot, i hela unionen, görs beroende av särskilda förhållanden i en enda medlemsstat.

42      Vad slutligen gäller bestämmelserna i den administrativa överenskommelsen erinrar domstolen om att dessa bestämmelser, såsom angetts i punkt 33 ovan, inte kan medföra att det görs avsteg från bestämmelserna i tillämpningsförordningen.

43      Av det ovan anförda följer att den tredje frågan ska besvaras enligt följande: Artiklarna 308a–308c i tillämpningsförordningen ska tolkas så, att de inte ålägger en medlemsstat att begära att kommissionen förordnar om uppskov beträffande en tullkvot för att säkerställa en rättvis och icke-diskriminerande behandling av importörerna när tullkvoten öppnas en söndag och tullmyndigheterna i medlemsstaten i fråga har stängt denna dag samt tullkvoten i fråga riskerar att uttömmas samma dag som den öppnas med hänsyn till att tullmyndigheterna i andra medlemsstater har öppet på söndagarna.

 Den första frågan

44      Den hänskjutande domstolen har ställt den första frågan för att få klarhet i huruvida en tullmyndighet i en medlemsstat själv kan avgöra en sådan ansökan om återbetalning som avses i artikel 239.2 i tullkodexen, när myndigheten anser att kommissionen inte begått något fel och att ansökan i fråga inte omfattas av något annat av de fall som avses i artikel 905.1 i tillämpningsförordningen.

45      Enligt artikel 899.2 i tillämpningsförordningen ska de nationella tullmyndigheterna vara behöriga att fatta beslut om att bevilja återbetalning eller eftergift av tullar i alla andra fall – det vill säga i andra fall än dem som avses i punkt 1 i samma artikel, vilka inte är relevanta i förevarande fall – ”med undantag av i de fall då ett ärende i enlighet med artikel 905 skall föreläggas kommissionen”.

46      Med hänsyn till att den behöriga italienska tullmyndigheten ansåg att den särskilda situation som Bolton befann sig i inte var en följd av att kommissionen åsidosatt sina skyldigheter och då den aktuella ansökan om återbetalning inte omfattades av något av de andra fall som avses i artikel 905.1 i tillämpningsförordningen, var den italienska tullmyndigheten, till vilken Bolton ingett en ansökan i enlighet med artikel 239.2 i tullkodexen, med nödvändighet behörig att avgöra huruvida återbetalning skulle beviljas eller inte.

47      Av det ovan anförda följer att den första frågan ska besvaras enligt följande: I andra fall än dem som avses i artikel 899.1 i tillämpningsförordningen är en tullmyndighet i en medlemsstat själv behörig att avgöra en sådan ansökan om återbetalning som avses i artikel 239.2 i tullkodexen, när myndigheten anser att kommissionen inte begått något fel och att ansökan i fråga inte omfattas av något annat av de fall som avses i artikel 905.1 i tillämpningsförordningen.

 Den andra frågan

48      Den hänskjutande domstolen har ställt den första frågan för att få klarhet i huruvida artikel 239 i tullkodexen ska tolkas så, att den omfattar det fallet att en i unionen etablerad importör utestängs från tilldelning av en tullkvot, som öppnas på en söndag, på grund av att tullmyndigheterna i den medlemsstat i vilken importören är etablerad har stängt på söndagarna.

49      För att besvara denna fråga ska det först undersökas huruvida artikel 239 i tullkodexen är principiellt tillämplig i ett sådant fall som det förevarande.

50      Enligt den italienska regeringen är nämligen artikel 239 i tullkodexen inte tillämplig, eftersom en tillämpning av denna bestämmelse skulle få till följd att tullkvoten utvidgades utöver den kvantitet som följer av artiklarna 2 och 6 i förordning nr 975/2003, det vill säga 25 750 ton.

51      I förevarande fall skulle en återbetalning av importtull enligt artikel 239 i tullkodexen innebära att den import som utförts av sådana importörer som Bolton kom i åtnjutande av samma förmånstull som den som gäller enligt tullkvoten, om de erhöll återbetalning av skillnaden mellan de normala importtullarna och denna förmånstull.

52      Detta förhållande kan emellertid inte utesluta att artikel 239 i tullkodexen är tillämplig i ett sådant fall som det förevarande, med beaktande av ordalydelsen och systematiken i samt syftet med denna bestämmelse.

53      För det första finns det inget i lydelsen av artikel 239 i tullkodexen som tyder på att denna artikel inte skulle vara tillämplig i ett sådant fall som det förevarande.

54      Domstolen erinrar vidare om att artikel 239 i tullkodexen utgör en generalklausul för skälighetsbedömning (dom av den 3 april 2008 i mål C‑230/06, Militzer & Münch, REG 2008, s. I‑1895, punkt 50, och dom av den 25 juli 2008 i mål C‑204/07 P, C.A.S. mot kommissionen, REG 2008, s. I‑6135, punkt 85).

55      Eftersom importörer i en medlemsstat i vilken tullmyndigheterna har stängt den dag då en tullkvot öppnas helt saknar möjlighet att ge in sina deklarationer för övergång till fri omsättning samma dag som näringsidkare i andra medlemsstater, är det skäligt att råda bot på detta missförhållande genom tillämpning av artikel 239 i tullkodexen.

56      Om det slutligen ansågs att denna bestämmelse inte kunde tillämpas i ett sådant fall som det förevarande, skulle det inte finnas någon möjlighet enligt unionens tullagstiftning att beakta den nackdel som näringsidkarna i en medlemsstat har, jämfört med sina konkurrenter i andra medlemsstater. Detta skulle strida mot syftet med denna bestämmelse.

57      De ekonomiska konsekvenser som beskrivits i punkterna 50 och 51 ovan, vilka ofrånkomligen följer av tillämpningen av artikel 239 i tullkodexen, kan principiellt sett inte föranleda att denna bestämmelse inte skulle vara tillämplig i ett sådant fall som det förevarande.

58      Vad gäller frågan huruvida villkoren för tillämpning av artikel 239 i tullkodexen är uppfyllda i det förevarande fallet, erinrar domstolen om att det, i det system för samarbete mellan domstolar som inrättats genom artikel 267 FEUF, ankommer på den hänskjutande domstolen att avgöra det mål som är anhängigt vid den, medan det ankommer på EU-domstolen att tillhandahålla alla för detta ändamål erforderliga upplysningar om unionsrätten (se, för ett liknande resonemang, dom av den 4 februari 2010 i mål C‑14/09, Genc, REU 2010, s. I‑0000, punkt 31).

59      Enligt artikel 239.1 i tullkodexen, jämförd med artikel 899.2 första stycket i tillämpningsförordningen, kan återbetalning av importtullar beviljas när omständigheterna i ärendet utgör en särskild situation som följer av omständigheter vid vilka varken oriktigheter eller uppenbar vårdslöshet kan tillskrivas den person det gäller.

60      Enligt fast rättspraxis anses det föreligga en sådan särskild situation när det framgår av omständigheterna i det aktuella fallet att den som är betalningsskyldig befinner sig i en undantagssituation jämfört med övriga aktörer som bedriver samma verksamhet (se, för ett liknande resonemang, domen i det ovannämnda målet C.A.S. mot kommissionen, punkt 82 och där angiven rättspraxis).

61      Bolton befinner sig visserligen i samma situation som övriga i Italien etablerade tonfiskimportörer. Denna omständighet utesluter emellertid inte att Bolton och de andra nämnda importörerna befinner sig i en undantagssituation jämfört med tonfiskimportörer i andra medlemsstater, då förekomsten av ett gemensamt tullområde med nödvändighet förutsätter att hänsyn tas till samtliga berörda importörer i unionen.

62      Vad gäller villkoren avseende avsaknad av oriktigheter eller uppenbar vårdslöshet, konstaterar domstolen att det i förevarande fall inte finns något som tyder på att Bolton skulle ha gjort sig skyldigt till något sådant.

63      För det fall den hänskjutande domstolen, mot bakgrund av dessa överväganden, kommer fram till att Boltons ansökan om återbetalning ska beviljas, ska det preciseras att det belopp som ska återbetalas inte kan motsvara skillnaden mellan de normala tullarna och den förmånstull som gäller för tullkvoten, utan endast kan uppgå till en del av denna mellanskillnad med hänsyn till, vilket kommissionen har påpekat, att ansökningarna om utnyttjande av den aktuella tullkvoten endast har beviljats till 73,89302 procent.

64      Av det ovan anförda följer att den andra frågan ska besvaras enligt följande: Artikel 239 i tullkodexen ska tolkas så, att den omfattar det fallet att en i unionen etablerad importör utestängs från tilldelning av en tullkvot, som öppnas på en söndag, på grund av att tullmyndigheterna i den medlemsstat i vilken importören är etablerad har stängt på söndagarna.

 Rättegångskostnader

65      Eftersom förfarandet i förhållande till parterna i målet vid den nationella domstolen utgör ett led i beredningen av samma mål, ankommer det på den nationella domstolen att besluta om rättegångskostnaderna. De kostnader för att avge yttrande till domstolen som andra än nämnda parter har haft är inte ersättningsgilla.

Mot denna bakgrund beslutar domstolen (tredje avdelningen) följande:

1)      Artiklarna 308a–308c i kommissionens förordning (EEG) nr 2454/93 av den 2 juli 1993 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EEG) nr 2913/92 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen, i dess lydelse enligt kommissionens förordning (EG) nr 214/2007 av den 28 februari 2007, ska tolkas så, att de inte utgör hinder för att kommissionen fattar ett beslut som innebär att ett företag utestängs från en tullkvot på grund av att denna kvot uttömts samma dag som den öppnats, vilket var en söndag, och tullmyndigheterna i den medlemsstat i vilken företaget i fråga är etablerat hade stängt denna dag

2)      Artiklarna 308a–308c i förordning nr 2454/93, i dess lydelse enligt förordning nr 214/2007, ska tolkas så, att de inte ålägger en medlemsstat att begära att kommissionen förordnar om uppskov beträffande en tullkvot för att säkerställa en rättvis och icke-diskriminerande behandling av importörerna när tullkvoten öppnas en söndag och tullmyndigheterna i medlemsstaten i fråga har stängt denna dag samt tullkvoten i fråga riskerar att uttömmas samma dag som den öppnas, med hänsyn till att tullmyndigheterna i andra medlemsstater har öppet på söndagarna.

3)      I andra fall än dem som avses i artikel 899.1 i förordning nr 2454/93, i dess lydelse enligt förordning nr 214/2007, är en tullmyndighet i en medlemsstat själv behörig att avgöra en sådan ansökan om återbetalning som avses i artikel 239.2 i rådets förordning (EEG) nr 2913/92 av den 12 oktober 1992 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen, i dess lydelse enligt rådets förordning (EG) nr 1791/2006 av den 20 november 2006, när myndigheten anser att kommissionen inte begått något fel och att ansökan i fråga inte omfattas av något annat av de fall som avses i artikel 905.1 i nämnda förordning nr 2454/93.

4)      Artikel 239 i förordning nr 2913/92, i dess lydelse enligt förordning nr 1791/2006, ska tolkas så, att den omfattar det fallet att en i Europeiska unionen etablerad importör utestängs från tilldelning av en tullkvot, som öppnas på en söndag, på grund av att tullmyndigheterna i den medlemsstat i vilken importören är etablerad har stängt på söndagarna.

Underskrifter

---

* Rättegångsspråk: italienska.