Mål C‑464/09 P

Holland Malt BV

mot

Europeiska kommissionen

”Överklagande – Statligt stöd – Riktlinjer för stöd till jordbrukssektorn – Punkt 4.2.5 – Marknaden för malt – Normala avsättningsmöjligheter på marknaden saknas – Stödåtgärd som inte är förenlig med den gemensamma marknaden”

Sammanfattning av domen

1.        Stöd som ges av en medlemsstat – Förbud – Undantag – Kommissionens utrymme för skönsmässig bedömning – Bedömningskriterier – Verkan av kommissionens riktlinjer

(Artikel 87.3 EG)

2.        Stöd som ges av en medlemsstat – Förbud – Undantag – Stöd som omfattas av undantaget i artikel 87.3 c EG – Stöd till investeringar inom jordbrukssektorn

(Artiklarna 33 EG, 36 första stycket EG och 87.3 c EG; kommissionens meddelande 2000/C 28/02)

1.        Kommissionen har vid tillämpningen av artikel 87.3 EG ett stort utrymme för skönsmässig bedömning, vars utövande inbegriper komplicerade ekonomiska och sociala bedömningar som ska göras i ett gemenskapssammanhang. Genom att anta förhållningsregler och offentliggöra dessa, och genom att tillkännage att den fortsättningsvis kommer att tillämpa dem på de fall som omfattas av dem, har kommissionen själv begränsat utrymmet för sin skönsmässiga bedömning och riskerar, om den frångår dessa regler, att dömas för att ha åsidosatt allmänna rättsprinciper såsom likabehandlingsprincipen eller principen om skydd för berättigade förväntningar. Inom det specifika området för statligt stöd är kommissionen följaktligen bunden av de rambestämmelser och de meddelanden som den antar, i den mån dessa inte avviker från reglerna i fördraget.

(se punkterna 46 och 47)

2.        Kommissionen kan anse att en åtgärd som är avsedd för utvecklingen av en region eller en verksamhet är oförenlig med den gemensamma marknaden när den beviljas i en sektor, som till exempel sektorn för bearbetning av jordbruksprodukter, inom vilken varje produktionsökning utan normala avsättningsmöjligheter kan påverka handeln inom gemenskapen i en omfattning som strider mot det gemensamma intresset, och detta oberoende av åtgärdens eventuella positiva effekter på den region i vilken verksamheten bedrivs.

Artikel 87.3.c EG ska nämligen tolkas på så sätt att ett stöd, när det beviljas på en marknad med överkapacitet, i princip innebär att handelsvillkoren påverkas i en omfattning som strider mot det gemensamma intresset.

Den omständigheten att ett stöd också har positiva effekter för den berörda regionen eller ekonomiska sektorn innebär inte nödvändigtvis att det därför ska anses vara förenligt med den gemensamma marknaden. Det framgår nämligen av artikel 87.3 c EG att ett stöd, oberoende av dess eventuella positiva effekter, inte ska anses förenligt med den gemensamma marknaden när det påverkar handelsvillkoren i en omfattning som strider mot det gemensamma intresset. Vid bedömningen av stödets påverkan på handeln är kommissionen emellertid skyldig att beakta samtliga särdrag hos den ifrågavarande åtgärden och den berörda marknaden.

Denna tolkning av primärrätten gäller likafullt för stöd till jordbrukssektorn. Det framgår nämligen av artikel 36 första stycket EG – i vilken det föreskrivs att jordbrukspolitiken har företräde framför fördragets mål på konkurrensområdet – att en eventuell tillämpning på jordbruksområdet av fördragets regler kräver att hänsyn tas till den målsättning som anges i artikel 33 EG, det vill säga målsättningen för den gemensamma jordbrukspolitiken. När den bedömer huruvida ett statligt stöd inom denna sektor är förenligt med den gemensamma marknaden, ska kommissionen således beakta de krav som följer av denna gemensamma politik, vilka motsvarar de krav som följer av den gemensamma marknaden i dess helhet.

Av detta följer att förhållningsreglerna i punkt 4.2.5 i gemenskapens riktlinjer för statligt stöd till jordbrukssektorn, i vilka kommissionen har angett att stöd till investeringar i samband med bearbetning och saluföring av jordbruksprodukter inte är förenliga med den gemensamma marknaden när de beviljats trots att det saknas normala avsättningsmöjligheter, är förenliga med de primärrättsliga bestämmelserna och i synnerhet med artikel 87.3 c EG, tillämpad med beaktande av målsättningen för den gemensamma jordbrukspolitiken.

(se punkterna 48–53)

DOMSTOLENS DOM (fjärde avdelningen)

den 2 december 2010 (*)

”Överklagande – Statligt stöd – Riktlinjer för stöd till jordbrukssektorn – Punkt 4.2.5 – Marknaden för malt – Normala avsättningsmöjligheter på marknaden saknas – Stödåtgärd som inte är förenlig med den gemensamma marknaden”

I mål C‑464/09 P,

angående ett överklagande enligt artikel 56 i domstolens stadga, som ingavs den 25 november 2009,

Holland Malt BV, Lieshout (Nederländerna), företrätt av O. Brouwer, A. Stoffer och P. Schepens, advocaten,

klagande,

i vilket de andra parterna är:

Europeiska kommissionen, företrädd av L. Flynn och A. Stobiecka-Kuik, båda i egenskap av ombud, med delgivningsadress i Luxemburg,

svarande i första instans,

Konungariket Nederländerna, företrätt av C. Wissels och Y. de Vries, båda i egenskap av ombud,

intervenient i första instans,

meddelar

DOMSTOLEN (fjärde avdelningen)

sammansatt av avdelningsordföranden J.‑C. Bonichot samt domarna K. Schiemann, L. Bay Larsen, C. Toader (referent) och A. Prechal,

generaladvokat: J. Mazák,

justitiesekreterare: förste handläggaren L. Hewlett,

efter det skriftliga förfarandet och förhandlingen den 15 september 2010,

med hänsyn till beslutet, efter att ha hört generaladvokaten, att avgöra målet utan förslag till avgörande,

följande

Dom

1        Holland Malt BV (nedan kallat Holland Malt eller klaganden) har yrkat att domstolen ska upphäva den dom som meddelades av Europeiska gemenskapernas förstainstansrätt den 9 september 2009 i mål T‑369/06, Holland Malt mot kommissionen (REG 2009, s. II‑3313) (nedan kallad den överklagade domen). Genom denna dom ogillade förstainstansrätten Holland Malts talan om ogiltigförklaring av kommissionens beslut 2007/59/EG av den 26 september 2006 om det statliga stöd som Nederländerna beviljat Holland Malt BV (EUT L 32, 2007, s. 76) (nedan kallat det omtvistade beslutet).

 Tillämpliga bestämmelser

2        Punkt 3.2 i gemenskapens riktlinjer för statligt stöd till jordbrukssektorn (EGT C 28, 2000, s. 2) (nedan kallade riktlinjerna), under rubriken Allmänna principer, har följande lydelse:

”Även om artiklarna 87 [EG], 88 [EG] och 89 [EG] skall tillämpas fullt ut på de sektorer som omfattas av de gemensamma marknadsordningarna [*] förblir dock tillämpningen av dessa underordnad de bestämmelser som fastställts i den berörda lagstiftningen. [*I enlighet med lydelsen i artikel 34 EG används här uttrycket ’gemensam organisation av marknaden’. Övers. anm.] En medlemsstats hänvisning till bestämmelserna i artiklarna 87 [EG], 88 [EG] och 89 [EG] kan med andra ord inte gå före bestämmelserna i lagstiftningen om organisationen av den marknadssektorn … Kommissionen kan därför under inga omständigheter godkänna ett stöd som inte är förenligt med de bestämmelser som reglerar en gemensam organisation av marknaden eller som skulle hindra [denna organisation] från att fungera tillfredsställande.”

3        Punkt 4.2.5 i riktlinjerna, under rubriken Stöd till investeringar, har följande lydelse:

”Stöd får inte beviljas enligt punkterna 4.2.3 eller 4.2.4 om det inte finns tillräckliga bevis för att det finns normala avsättningsmöjligheter på marknaden för produkten i fråga. Detta skall bedömas på lämplig nivå med avseende på berörda produkter, typer av investeringar och befintliga och förväntade kapaciteter. I detta syfte skall alla produktionsrestriktioner eller begränsningar av gemenskapens stöd enligt den gemensamma organisationen av marknaderna beaktas. Särskilt skall beaktas att stöd inte får beviljas i strid mot de förbud eller restriktioner som fastställts i [den gemensamma organisationen av marknaderna] ...

...”

4        Punkt 4.2.6, under samma rubrik, har följande lydelse:

”Stöd till investeringar med stödberättigande utgifter som överstiger 25 miljoner euro, eller där det faktiska stödbeloppet kommer att överskrida 12 miljoner euro, skall särskilt anmälas till kommissionen enligt artikel 88.3 i fördraget.”

 Bakgrund till tvisten och det omtvistade beslutet

5        Holland Malt är ett samriskföretag mellan bryggeriet Bavaria NV, som producerar öl och alkoholfria drycker, och Agrifirm, en kooperativ förening av spannmålsproducenter i norra Nederländerna och Tyskland. Sökanden innehar ett patent på att producera och sälja HTST‑malt (High Temperature, Short Time).

6        Konungariket Nederländerna har antagit ett regionalt investeringsprogram med namnet ”Regionale investeringsprojecten 2000”. Genom beslut av den 17 augusti 2000 godkände kommissionen detta program och godkände även, i beslut av den 18 februari 2002, ändringen av detta som vidgade dess tillämpningsområde till att omfatta bearbetning och saluföring av jordbruksprodukter som nämns i bilaga I till EG‑fördraget.

7        Konungariket Nederländerna beslutade att bevilja Holland Malt ett investeringsstöd på 7 425 000 euro inom ramen för detta regionala investeringsprogram. Bidraget avsattes för byggandet av ett mälteri i Eemshaven (Nederländerna). Bidraget skulle betalas ut under förutsättning att investeringen genomfördes före den 1 juli 2005. Den faktiska utbetalningen av bidraget sköts emellertid upp till dess att kommissionen gett sitt godkännande.

8        Genom en skrivelse av den 31 mars 2004 anmälde Nederländerna denna stödåtgärd till kommissionen enligt artikel 88.3 EG och punkt 4.2.6 i riktlinjerna. Den 5 maj 2005 inledde kommissionen ett förfarande enligt artikel 88.2 EG. Eftersom detta förfarande ledde till att utbetalningen av stödet försenades utöver den tidsfrist för genomförandet som ursprungligen fastställts av Konungariket Nederländerna, begärde Holland Malt att tidsfristen skulle förlängas till dess att kommissionen fattat beslut om nämnda stöd.

9        Den 26 september 2006 antog kommissionen det omtvistade beslutet, i vilket den fann att denna åtgärd, som avsåg en investering i syfte att förbättra kvaliteten på Holland Malts produkter och att öka dess produktionskapacitet, utgjorde ett statligt stöd i den mening som avses i artikel 87.1 EG. Kommissionen undersökte därefter om nämnda åtgärd trots allt kunde anses vara förenlig med den gemensamma marknaden enligt artikel 87.3 c EG.

10      I detta sammanhang konstaterade kommissionen att det inte fanns någon separat marknad för HTST‑malt, eller malt av högsta kvalitet, i förhållande till vanlig malt. Mot bakgrund av att det fanns en överkapacitet på världs- och gemenskapsmarknaden för malt, konstaterade kommissionen att det saknades bevis för att det fanns normala avsättningsmöjligheter på marknaden för denna produkt i den mening som avses i punkt 4.2.5 i riktlinjerna. Trots att den i punkt 93 i det omtvistade beslutet medgett stödets betydelse inom ramen för den regionala utvecklingen, konstaterade kommissionen i punkt 94 att det inte uppfyller ett viktigt krav i riktlinjerna.

11      Mot denna bakgrund konstaterade kommissionen i artikel 1 i det omtvistade beslutet att det ifrågavarande statliga stödet inte är förenligt med den gemensamma marknaden. Enligt artikel 2 i beslutet ska Konungariket Nederländerna dra tillbaka det statliga stödet, och enligt artikel 3 åläggs denna stat att från stödmottagaren återkräva det stöd som olagligen utbetalats till denna. Enligt artikel 4 i det omtvistade beslutet ska Konungariket Nederländerna underrätta kommissionen om vilka åtgärder som har vidtagits för att följa beslutet.

 Förfarandet vid förstainstansrätten och den överklagade domen

12      Genom ansökan som inkom till förstainstansrättens kansli den 7 december 2006, yrkade Holland Malt ogiltigförklaring av det omtvistade beslutet.

13      Genom handling som inkom till förstainstansrättens kansli den 6 april 2007 ansökte Konungariket Nederländerna om att få intervenera till stöd för klagandens yrkanden. Ordföranden på förstainstansrättens tredje avdelning biföll interventionsansökan genom beslut av den 12 juni 2007.

14      Till stöd för sin talan anförde Holland Malt fyra grunder. Dessa grunder avsåg åsidosättande av artikel 87.1 EG, av artikel 87.3 c EG, av principen om god förvaltningssed och av den i artikel 253 EG föreskrivna motiveringsskyldigheten.

15      Den andra delen av den andra grunden, avseende åsidosättande av artikel 87.3 c EG, avsåg frågan huruvida det saknades en lämplig avvägning mellan stödets positiva effekter och dess påverkan på handelsvillkoren inom gemenskapen.

16      I denna andra del av grunden klandrade klaganden kommissionen för att endast ha grundat det omtvistade beslutet på punkt 4.2.5 i riktlinjerna, utan att ha gjort en avvägning mellan stödets positiva effekter och dess eventuella negativa påverkan på handelsvillkoren inom Europeiska gemenskapen, och att den därigenom åsidosatt artikel 87.3 c EG.

17      Holland Malt gjorde även gällande att den omständigheten, att riktlinjerna grundar sig på artikel 87.3 EG, ovillkorligen innebär att kommissionen inte kan inskränka sitt utrymme för skönsmässig bedömning till att endast omfatta de kriterier som föreskrivs i dessa riktlinjer. Enligt Holland Malt ska kommissionen bland annat tolka punkt 4.2.5 i riktlinjerna mot bakgrund av det allmänna kriterium som anges i fördraget, vilket innebär att det endast är stöd som påverkar handelsvillkoren i en omfattning som strider mot det gemensamma intresset, som ska anses oförenliga med den gemensamma marknaden.

18      Enligt Holland Malt har kommissionen i det omtvistade beslutet inte gjort någon bedömning av huruvida stödets påverkan på handeln, med hänsyn till de fördelar som det aktuella stödet skulle medföra, verkligen strider mot det gemensamma intresset i den mening som avses i artikel 87.3 EG, utan endast fastställt att stödet inte var förenligt med den gemensamma marknaden med hänvisning till påståendet att det saknades normala avsättningsmöjligheter för den berörda produkten på marknaden. Kommissionen borde i stället ha ansett, dels att den aktuella investeringen på ett avsevärt sätt bidrog positivt till genomförandet av målen för den gemensamma jordbrukspolitiken och i synnerhet på politiken för landsbygdsutveckling i den region som berörs av stödet, dels att det var på grund av att Holland Malt gavs stödet som bolaget beslutade sig för att bära kostnaderna för att öppna sin fabrik i Eemshaven, i ett område som var i behov av ekonomisk utveckling, i stället för i ett område någon annanstans i Nederländerna, som i ekonomiskt hänseende hade varit mer fördelaktigt.

19      Genom den överklagade domen ogillade förstainstansrätten talan och förpliktade klaganden att bära sin egen rättegångskostnad och att ersätta kommissionens rättegångskostnad.

20      Vad gäller den andra grundens andra del slog förstainstansrätten i punkterna 166–180 i den överklagade domen fast att det omtvistade beslutet antagits med stöd av såväl artikel 87.1 EG och artikel 87.3 EG, som riktlinjerna, och då i synnerhet avsnitt 4.2 i dessa.

21      Förstainstansrätten erinrade om att det av domstolens praxis följer att kommissionen, när den antar riktlinjer, är bunden av dem, och att det ankommer på unionsdomstolen att bedöma huruvida kommissionen har uppfyllt de krav som den har ställt upp för sig själv. Förstainstansrätten konstaterade dessutom att det av punkt 3.7 i riktlinjerna framgår att alla positiva aspekter av stödet i fråga endast kan bedömas i samband med tillämpningen av riktlinjernas kriterier.

22      I detta avseende fann förstainstansrätten att kommissionen, i enlighet med punkt 4.2.5 i riktlinjerna, efter att ha konstaterat att stödet i fråga faller inom riktlinjernas tillämpningsområde, i första hand varit skyldig att undersöka om det fanns tillräckliga bevis för att det fanns normala avsättningsmöjligheter på marknaden för produkten i fråga. Mot bakgrund av att detta villkor inte varit uppfyllt i det aktuella fallet, fann förstainstansrätten att kommissionen inte hade kunnat godkänna det omtvistade stödet utan att bryta mot sina egna riktlinjer och att granskningen av stödets mål och positiva effekter därför varit överflödig.

23      Förstainstansrätten slog dessutom fast att klaganden inte med någon giltighet kunde hävda att kommissionen, om den inte hade tillämpat riktlinjerna utan hade tillämpat artikel 87.3 c EG direkt, skulle ha behövt beakta det aktuella stödets mål och positiva effekter för att konstatera att det var förenligt med den gemensamma marknaden. I detta avseende erinrade förstainstansrätten om att domstolen i dom av den 24 februari 1987 i mål 310/85, Deufil mot kommissionen (REG 1987, s. 901, punkt 18), slagit fast att artikel 87.3 EG ger kommissionen ett utrymme för skönsmässig bedömning vars utövande inbegriper ekonomiska och sociala bedömningar som ska göras i ett gemenskapssammanhang, och att kommissionen inte överskrider gränserna för detta utrymme när den anser att beviljandet av ett investeringsstöd som ökar produktionskapaciteten inom en sektor som redan har stora överskott påverkar handeln i en omfattning som strider mot det gemensamma intresset, eller när den finner att ett sådant stöd inte är av det slag att det främjar den ekonomiska utvecklingen i regionen i fråga.

24      Förstainstansrätten tillade att denna slutsats inte påverkades av klagandens argument att det omtvistade stödet endast varit en kompensation för de ekonomiska nackdelar som uppkommit till följd av valet att öppna fabriken i ett område som var mindre ekonomiskt utvecklat.

 Parternas yrkanden vid domstolen

25      Holland Malt har yrkat att domstolen ska

–      upphäva punkterna 168–180 i den överklagade domen.

–        återförvisa målet till tribunalen eller ogiltigförklara det omtvistade beslutet, och

–        förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

26      Kommissionen har yrkat att domstolen ska

–      ogilla överklagandet, och

–        förplikta Holland Malt att ersätta rättegångskostnaderna.

27      Konungariket Nederländerna har i likhet med klaganden yrkat att den överklagade domen ska upphävas och att kommissionen ska förpliktas ersätta rättegångskostnaderna.

 Prövning av överklagandet

28      Till stöd för sitt överklagande har Holland Malt anfört två grunder som avser förstainstansrättens bedömning av den andra grundens andra del i ansökan till förstainstansrätten.

29      Som första grund har klaganden anfört att förstainstansrätten dels har gjort sig skyldig till felaktig rättstillämpning, dels har lämnat en motstridig och bristfällig motivering i samband med tolkningen och tillämpningen av såväl artikel 87.3 c EG som riktlinjerna. Som andra grund har klaganden anfört att förstainstansrätten gjort sig skyldig till rättegångsfel till följd av missuppfattning och felaktig återgivning av klagandens argument.

 Den första grunden: Förstainstansrätten har gjort sig skyldig till felaktig rättstillämpning samt har lämnat en motstridig och bristfällig motivering i samband med tolkningen och tillämpningen av såväl artikel 87.3 c EG som riktlinjerna

 Parternas argument

30      Till stöd för sin första grund har Holland Malt anfört tre delgrunder. För det första har förstainstansrätten gjort sig skyldig till felaktig rättstillämpning i samband med tolkningen och tillämpningen av artikel 87.3 c EG, för det andra har den gjort sig skyldig till felaktig rättstillämpning i samband med tolkningen och tillämpningen av riktlinjerna, och för det tredje har den lämnat en motstridig och bristfällig motivering i samband med tolkningen och tillämpningen av riktlinjerna.

–       Den första grundens första del

31      Klaganden har gjort gällande att förstainstansrätten gjort sig skyldig till felaktig rättstillämpning i samband med tolkningen och tillämpningen av artikel 87.3 c EG, genom att av domen i det ovannämnda målet Deufil mot kommissionen dra den slutsatsen att kommissionen, i samband med sin bedömning av huruvida ett stöd är förenligt med den gemensamma marknaden, inte får beakta de positiva effekterna av stödet om det leder till en ökad produktionskapacitet inom en sektor där det redan råder överkapacitet på marknaden.

32      I detta avseende har Holland Malt gjort gällande att förevarande mål avser en annan åtgärd än den som var aktuell i domen i det ovannämnda målet Deufil mot kommissionen. I det målet var det beviljade stödet nämligen inte av allmänintresse medan kommissionen i det omtvistade beslutet medgett att Holland Malts projekt hade stor betydelse för utvecklingen i regionen. I domen i det ovannämnda målet Deufil mot kommissionen rådde dessutom kraftig överkapacitet i sektorn, med en utnyttjandegrad av produktionskapaciteten på mellan 72 och 64 procent, medan denna i det aktuella fallet överstiger 90 procent.

33      Konungariket Nederländerna delar klagandens uppfattning att förstainstansrätten felaktigt funnit att kommissionen inte har åsidosatt artikel 87.3 c EG när den underlät att beakta det aktuella stödets positiva effekter. Denna stat delar också den kritik som klaganden har riktat mot förstainstansrättens tolkning av domen i det ovannämnda målet Deufil mot kommissionen. Konungariket Nederländerna anser att kommissionen, i ett försök att tillämpa denna bestämmelse på ett korrekt sätt och att garantera dess fulla effekt, var skyldig att väga de positiva effekterna av det aktuella stödet mot de negativa, och att den således inte kunnat nöja sig med att endast konstatera att det inte fanns några bevis för att det fanns normala avsättningsmöjligheter på marknaden för malt.

34      Kommissionen har svarat att utgångspunkten vid varje bedömning av de bestämmelser som är tillämpliga på stöd, är att det i artikel 87.3 EC föreskrivs ett undantag från det allmänna förbudet i artikel 87.1 EG, som ska tolkas restriktivt. I riktlinjerna fastslås emellertid endast absoluta miniminormer som måste iakttas för att stöd inom jordbrukssektorn ska kunna anses förenligt med den gemensamma marknaden. Kommissionen har dessutom anfört att den, mot bakgrund av dess stora utrymme för eget skön vid bedömningen av stöd i enlighet med artikel 87.3 c EG, har befogenhet att begränsa detta utrymme genom att anta riktlinjer för hur den avser att tillämpa denna bestämmelse när det gäller en viss sektor eller en särskild typ av stöd, så länge som dessa riktlinjer inte avviker från reglerna i fördraget. Enligt kommissionen kan den därför inte, när den väl har antagit sådana anvisningar för en viss sektor eller en viss typ av stöd, avvika från dem. Anledningen till detta är att kommissionen, genom att anta riktlinjer, inskränker sitt eget utrymme för skönsmässig bedömning, vilket följaktligen endast består i att bedöma de villkor som definieras i riktlinjerna.

35      I förevarande fall anser kommissionen att den skulle tillämpa punkt 4.2.5 i riktlinjerna, eftersom det inte fanns tillräckliga bevis för att det finns normala avsättningsmöjligheter på marknaden för malt.

36      Vad gäller argumentet att förstainstansrätten tolkat domen i det ovannämnda målet Deufil mot kommissionen felaktigt, har kommissionen påpekat att stödåtgärdens förenlighet, i det målet, bedömdes direkt på grundval av artikel 87.3 c EG, eftersom det vid tiden för det omtvistade beslutet inte fanns någon annan bestämmelse som var tillämplig på de produkter som stödet avsåg. De av klaganden åberopade skillnaderna, avseende de faktiska omständigheterna i förhållande till domen i det ovannämnda målet Deufil mot kommissionen, saknar enligt kommissionen relevans, eftersom riktlinjerna i förevarande fall inte nämner något om nödvändigheten av att fastställa huruvida det finns en överkapacitet i sektorn, utan endast nödvändigheten av att fastställa huruvida det finns normala avsättningsmöjligheter på marknaden.

–       Den första grundens andra del

37      Enligt Holland Malt är förstainstansrättens tolkning av riktlinjerna felaktig, eftersom denna ger upphov till ett villkor som föregår kommissionens bedömning av huruvida ett stöd är förenligt med den gemensamma marknaden. Förstainstansrätten fann nämligen att ett stöd som omfattas av tillämpningsområdet för riktlinjerna inte kan godkännas på grundval av en avvägning mellan stödets negativa och positiva effekter, såsom föreskrivs i artikel 87.3 c EG, när det villkor som uppställs i punkt 4.2.5 i riktlinjerna inte är uppfyllt. I artikel 87.3 c EG finns emellertid inte något krav på att det ska finnas normala avsättningsmöjligheter på marknaden för att kommissionen ska kunna beakta ett stöds positiva effekter.

38      Konungariket Nederländerna delar klagandens uppfattning. Denna stat har gjort gällande att förstainstansrätten, även om den slagit fast att riktlinjerna inte enbart ska förstås utifrån ordalydelsen utan tolkas mot bakgrund av artikel 87 EG och det ändamål som avses i denna bestämmelse, ändå har undersökt dessa med hänsyn till just enbart deras ordalydelse. Förstainstansrättens tolkning av riktlinjerna innebär att den bedömning som föreskrivs i artikel 87 EG begränsas till att endast avse frågan huruvida det finns normala avsättningsmöjligheter. En så begränsad tolkning, som endast grundas på en bokstavstolkning av riktlinjerna, är felaktig och utgör hinder dels för en korrekt tillämpning av artikel 87.3 c EG, dels för dess fulla effekt.

39      Kommissionen anser att förstainstansrätten inte har gjort sig skyldig till någon felaktig rättstillämpning i samband med sina slutsatser. Den avvägning som föreskrivs i artikel 87.3 c EG ingår nämligen i riktlinjerna och det är därför inte nödvändigt att beakta några andra kriterier när det berörda stödet omfattas av reglerna i dessa. Kommissionen kan inte beakta andra ändamål än dem som föreskrivs i riktlinjerna, om dessa ändamål går utöver vad kommissionen fastställt. I förevarande fall föreskriver riktlinjerna i punkt 4.2.5 otvetydigt att stöd i samband med bearbetning av jordbruksprodukter bara får beviljas om det finns tillräckliga bevis för att det finns normala avsättningsmöjligheter på marknaden för produkten i fråga. Om detta villkor inte är uppfyllt är det enligt kommissionen inte möjligt att göra en avvägning mellan det aktuella stödets förmodade positiva effekter och dess påverkan på handelsvillkoren.

–       Den första grundens tredje del

40      Enligt klaganden är förstainstansrättens motivering i den överklagade domen motstridig och ofullständig vad gäller tolkningen av riktlinjerna. I punkterna 132 och 133 i denna dom slog förstainstansrätten nämligen fast att riktlinjerna inte enbart ska förstås utifrån deras lydelse och inte heller ges en tolkning som innebär att räckvidden av artiklarna 87 EG och 88 EG inskränks, eller som går emot syftena med nämnda artiklar. I punkterna 170–172 konstaterade förstainstansrätten emellertid att kommissionen varit skyldig att beakta kriterierna i punkt 4.2.5 i riktlinjerna utan att tolka dessa mot bakgrund av artikel 87.3 c EG, och således utan att bedöma huruvida det aktuella stödet påverkade handelsvillkoren i en omfattning som strider mot det gemensamma intresset.

41      Konungariket Nederländerna delar klagandens uppfattning och har gjort gällande att förstainstansrätten i den överklagade domen lämnat en bristfällig motivering vad gäller tolkningen och tillämpningen av riktlinjerna.

42      Kommissionen anser att domskälen i den överklagade domen på intet sätt är bristfälliga eller motstridiga. Den har bland annat gjort gällande att förstainstansrätten gjorde en riktig bedömning när den i punkt 132 i den överklagade domen erinrade om att riktlinjerna alltid ska tolkas mot bakgrund av målet att konkurrensen inom den gemensamma marknaden inte snedvrids. Förstainstansrätten förklarade i punkterna 173–177 i den överklagade domen dessutom uttryckligen varför en direkt tillämpning av artikel 87.3 c EG inte innebär att hänsyn måste tas till det av klaganden sökta stödets mål och positiva effekter. I detta avseende påpekade förstainstansrätten i punkt 176 i den överklagade domen att kriteriet i punkt 4.2.5 i riktlinjerna avspeglar det villkor som framgår av artikel 87.3 c EG och som innebär att stöd som påverkar handelsvillkoren i en omfattning som strider mot det gemensamma intresset inte kan anses förenliga med den gemensamma marknaden.

 Domstolens bedömning

43      Den första grundens tre delar avser räckvidden och tolkningen av riktlinjerna och tar sikte på förstainstansrättens bedömning avseende den andra grundens andra del i ansökan till förstainstansrätten. De ska därför prövas tillsammans.

44      I detta avseende erinrar domstolen om att kommissionen, i det omtvistade beslutet, med hänvisning till punkt 4.2.5 i riktlinjerna, ansett att det stöd som var riktat till Holland Malt inte var förenligt med den gemensamma marknaden, eftersom den relevanta marknaden kännetecknades av att det inte fanns några normala avsättningsmöjligheter. I den överklagade domen slog förstainstansrätten för det första fast att kommissionen inte kunnat godkänna det omtvistade stödet, eftersom villkoret i punkt 4.2.5 inte var uppfyllt. För det andra påpekade förstainstansrätten, med hänvisning till domen i det ovannämnda målet Deufil mot kommissionen, att den omständigheten, att kommissionen inte tillämpat riktlinjerna utan endast artikel 87.3 c EG, i förevarande fall inte, i motsats till vad klaganden gjort gällande, innebar att kommissionen var skyldig att beakta det aktuella stödets positiva effekter på den avsedda regionen.

45      Inget av dessa överväganden innebär felaktig rättstillämpning från förstainstansrättens sida.

46      Det följer nämligen av fast rättspraxis att kommissionen vid tillämpningen av artikel 87.3 EG har ett stort utrymme för skönsmässig bedömning, vars utövande inbegriper komplicerade ekonomiska och sociala bedömningar som ska göras i ett gemenskapssammanhang (se dom av den 11 september 2008 i de förenade målen C‑75/05 P och C‑80/05 P, Tyskland m.fl. mot Kronofrance, REG 2008, s. I‑6619, punkt 59 och där angiven rättspraxis). Genom att anta förhållningsregler och offentliggöra dessa, och genom att tillkännage att den fortsättningsvis kommer att tillämpa dem på de fall som omfattas av dem, har kommissionen själv begränsat utrymmet för sin skönsmässiga bedömning och riskerar, om den frångår dessa regler, att dömas för att ha åsidosatt allmänna rättsprinciper såsom likabehandlingsprincipen eller principen om skydd för berättigade förväntningar (se domen i de ovannämnda förenade målen Tyskland m.fl. mot Kronofrance, punkt 60 och där angiven rättspraxis).

47      I enlighet med denna rättspraxis är kommissionen, inom det specifika området för statligt stöd, bunden av de rambestämmelser och de meddelanden som den antar, i den mån dessa inte avviker från reglerna i fördraget (se dom av den 5 oktober 2000 i mål C‑288/96, Tyskland mot kommissionen, REG 2000, s. I‑8237, punkt 62, och domen i det ovannämnda målet Tyskland m.fl. mot Kronofrance, punkt 61).

48      I detta avseende påpekar domstolen att artikel 87.3.c EG, såsom framgår av domen i det ovannämnda målet Deufil mot kommissionen, ska tolkas på så sätt att ett stöd, när det beviljas på en marknad med överkapacitet, i princip innebär att handelsvillkoren påverkas i en omfattning som strider mot det gemensamma intresset.

49      Den omständigheten att ett stöd också har positiva effekter för den berörda regionen eller ekonomiska sektorn innebär inte nödvändigtvis att det därför ska anses vara förenligt med den gemensamma marknaden. Det framgår nämligen av artikel 87.3 c EG att ett stöd, oberoende av dess eventuella positiva effekter, inte kan anses förenligt med den gemensamma marknaden när det påverkar handelsvillkoren i en omfattning som strider mot det gemensamma intresset. Vid bedömningen av stödets påverkan på handeln är kommissionen emellertid skyldig att beakta samtliga särdrag hos den ifrågavarande åtgärden och den berörda marknaden (se dom av den 25 juni 1970 i mål 47/69, Frankrike mot kommissionen, REG 1970, s. 487, punkterna 7–9; svensk specialutgåva, volym 1, s. 449).

50      Det finns inget som tyder på att denna tolkning av primärrätten inte också skulle gälla likafullt för stöd till jordbrukssektorn. Det framgår nämligen av artikel 36 första stycket EG – i vilken det föreskrivs att jordbrukspolitiken har företräde framför fördragets mål på konkurrensområdet – att en eventuell tillämpning på jordbruksområdet av fördragets regler kräver att hänsyn tas till den målsättning som anges i artikel 33 EG, det vill säga målsättningen för den gemensamma jordbrukspolitiken (se domstolens dom av den 15 oktober 1996 i mål C‑311/94, IJssel-Vliet, REG 1996, s. I‑5023, punkt 31).

51      När den bedömer huruvida ett statligt stöd inom denna sektor är förenligt med den gemensamma marknaden, ska kommissionen således beakta de krav som följer av denna gemensamma politik, vilka motsvarar de krav som följer av den gemensamma marknaden i dess helhet (se, för ett liknande resonemang, domen i det ovannämnda målet IJssel-Vliet, punkt 33). Ett av dessa krav är kontroll av produktionen. Inom området för gemenskapens finansiella stöd föreskrivs det bland annat i artikel 6 i rådets förordning (EG) nr 1257/1999 av den 17 maj 1999 om stöd från Europeiska utvecklings- och garantifonden för jordbruket (EUGFJ) till utveckling av landsbygden och om ändring och upphävande av vissa förordningar (EGT L 160, s. 80), att stöd inte får beviljas för investeringar som syftar till att öka en produktion för vilken det inte finns någon normal avsättning på marknaden.

52      I förevarande fall har kommissionen i punkt 4.2.5 i riktlinjerna angett att stöd till investeringar i samband med bearbetning och saluföring av jordbruksprodukter inte är förenliga med den gemensamma marknaden när de beviljats trots att det saknas normala avsättningsmöjligheter. Enligt kommissionen framgår det av denna punkt att en sådan åtgärd, enligt kommissionen, inte ska anses strida mot det gemensamma intresset med hänsyn till särdragen hos den sektor som stödet påverkar. Kommissionen har dessutom, fortfarande i nämnda punkt 4.2.5, föreskrivit att den ska beakta utbudsnivån på marknaden för den berörda produkten och även alla produktionsrestriktioner eller begränsningar av gemenskapens stöd enligt den gemensamma organisationen av marknaderna. Kommissionen ska således göra en utförlig analys av denna marknad.

53      Sådana förhållningsregler är förenliga med de primärrättsliga bestämmelserna och i synnerhet med artikel 87.3 c EG, tillämpad med beaktande av målsättningen för den gemensamma jordbrukspolitiken. Ett stöd som beviljas på en marknad med överkapacitet kan nämligen mycket väl påverka handelsvillkoren i en omfattning som strider mot det gemensamma intresset. Kommissionen kan således anse att en åtgärd som är avsedd för utvecklingen av en region eller en verksamhet är oförenlig med den gemensamma marknaden när den beviljas i en sektor, som till exempel sektorn för bearbetning av jordbruksprodukter, inom vilken varje produktionsökning utan normala avsättningsmöjligheter kan påverka handeln inom gemenskapen i en omfattning som strider mot det gemensamma intresset, och detta oberoende av åtgärdens eventuella positiva effekter på den region i vilken verksamheten bedrivs.

54      Av detta följer att förstainstansrätten gjorde en riktig bedömning när den slog fast att kommissionen i det omtvistade beslutet tillämpat såväl punkt 4.2.5 i riktlinjerna som artikel 87.3 c EG på ett korrekt sätt. Med hänsyn till att den, mot bakgrund av en mycket utförlig analys av marknaden för malt, kunnat konstatera att det inte fanns några normala avsättningsmöjligheter på denna marknad, var kommissionen nämligen skyldig att anse att den aktuella åtgärden var oförenlig med den gemensamma marknaden.

55      De av klaganden åberopade faktiska skillnaderna, mellan det stöd som var aktuellt i domen i det ovannämnda målet Deufil mot kommissionen och det stöd som är aktuellt i förevarande mål, är inte relevanta i samband med tolkningen av bestämmelserna i artikel 87.3 c EG avseende villkoren för när ett stöd ska anses förenligt med den gemensamma marknaden.

56      Den av Holland Malt anförda omständigheten, att det inte råder samma kraftiga överkapacitet på marknaden för malt som på den marknad som var aktuell i domen i det ovannämnda målet Deufil mot kommissionen, innebär i synnerhet inte att kommissionen borde ha avstått från att tillämpa punkt 4.2.5 i riktlinjerna. Det framgår nämligen av denna punkt att en stödåtgärd som leder till även mindre produktionsökningar inom sektorn för bearbetning av jordbruksprodukter ska anses oförenlig med den gemensamma marknaden, med hänsyn till särdragen i denna ekonomiska sektor och de jordbrukspolitiska kraven. Förstainstansrätten har i den överklagade domen således inte gjort någon felaktig bedömning av de tillämpliga bestämmelserna såsom dessa tolkas av domstolen i domen i det ovannämnda målet Deufil mot kommissionen.

57      Vad gäller den påstådda motstridigheten i motiveringen i den överklagade domen, som åberopats i samband med den första grundens tredje del, påpekar domstolen att förstainstansrätten, i motsats till vad klaganden har gjort gällande, efter att i punkterna 170–172 i den överklagade domen ha erinrat om kommissionens skyldighet att följa riktlinjerna, har bedömt det omtvistade beslutet mot bakgrund av de primärrättsliga bestämmelserna.

58      Förstainstansrätten konstaterade nämligen att det omtvistade beslutet, som antagits på grundval av punkt 4.2.5 i riktlinjerna, inte stred mot de relevanta bestämmelserna i fördraget. Förstainstansrätten har således utan motstridig motivering slagit fast att detta beslut, som är förenligt med riktlinjerna, inte avviker från en korrekt tillämpning av reglerna i fördraget.

59      Eftersom motiveringen i den överklagade domen inte är motstridig kan överklagandet inte heller vinna bifall såvitt avser den första grundens tredje del.

60      Av det ovanstående följer att överklagandet inte kan vinna bifall såvitt avser någon del av den första grund som klaganden anfört till stöd för sitt överklagande.

 Den andra grunden: Förstainstansrätten har gjort sig skyldig till rättegångsfel till följd av missuppfattning och felaktig återgivning av klagandens argument

 Parternas argument

61      Klaganden har gjort gällande att förstainstansrätten, i punkt 168 i den överklagade domen, felaktigt konstaterade att klaganden i sitt yttrande över interventionsinlagan inte ifrågasatt riktlinjernas bindande karaktär eller deras förenlighet med bestämmelserna i fördraget. I detta yttrande gjorde klaganden nämligen gällande att riktlinjerna strider mot artikel 87.3 c EG för det fall att dessa tolkas på så sätt att kommissionen inte är skyldig att göra en avvägning av ett stöds effekter. Klaganden har i detta sammanhang anfört att ”kommissionen, genom att tillämpa bestämmelserna i sina egna riktlinjer på ett strikt och ensidigt sätt, uppenbart har överskridit gränserna för sitt utrymme för skönsmässig bedömning enligt artikel 87.3 c EG, såsom detta följer av gemenskapsdomstolarnas praxis”.

62      Klaganden drar härav slutsatsen att ett sådant rättegångsfel äventyrat dess intressen, eftersom förstainstansrätten borde ha bedömt dess argument och av dessa ha dragit slutsatsen att kommissionen borde ha tillämpat artikel 87.3 c EG direkt.

63      Kommissionen har i första hand konstaterat att den andra grunden, även om den skulle kunna godtas, inte kan påverka vare sig bedömningen av förstainstansrättens resonemang eller dess slutsatser. Förstainstansrätten har nämligen bedömt frågan huruvida kommissionen, genom att tillämpa artikel 87.3 c EG direkt, hade föranletts göra en annan bedömning än den som gjorts i det omtvistade beslutet på grundval av punkt 4.2.5 i riktlinjerna.

64      I sak har kommissionen gjort gällande att klaganden uttryckligen förklarat, såsom följer av den överklagade domen, att den inte ifrågasatt att kommissionen, genom att anta sina riktlinjer, har inskränkt sitt utrymme för skönsmässig bedömning.

 Domstolens bedömning

65      I detta avseende ska det påpekas att förstainstansrätten i punkt 168 i den överklagade domen mycket riktigt konstaterade att sökanden i sitt yttrande över interventionsinlagan uttryckligen förklarat att den inte ifrågasätter vare sig riktlinjernas bindande karaktär eller deras förenlighet med bestämmelserna i fördraget.

66      I punkterna 169–177 i den överklagade domen undersökte förstainstansrätten likväl om det omtvistade beslutet var förenligt med riktlinjerna och om det stred mot artikel 87.3 c EG. Förstainstansrätten undersökte med andra ord huruvida det omtvistade beslutet – enligt vilket det stöd som beviljats Holland Malt ansågs vara oförenligt med den gemensamma marknaden enbart på grundval av den berörda marknadens särdrag – stred mot såväl riktlinjerna som artikel 87.3 c EG.

67      Klaganden kan således inte med framgång hävda att förstainstansrätten underlåtit att svara på dess argument, enligt vilket kommissionen, med stöd av sina riktlinjer, inte tillämpat denna fördragsbestämmelse på ett korrekt sätt.

68      Av detta följer att överklagandet inte ska vinna bifall såvitt avser den andra grunden.

69      Det följer av det ovan sagda att överklagandet inte kan vinna bifall på någon av de grunder som klaganden har anfört. Överklagandet ska följaktligen ogillas i dess helhet.

 Rättegångskostnader

70      Enligt artikel 69.2 i rättegångsreglerna, som är tillämplig på mål om överklagande enligt artikel 118, ska tappande part förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna, om detta har yrkats. Kommissionen har yrkat att klaganden ska förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna. Eftersom klaganden har tappat målet, ska kommissionens yrkande bifallas.

Mot denna bakgrund beslutar domstolen (fjärde avdelningen) följande:

1)      Överklagandet ogillas.

2)      Holland Malt BV ska ersätta rättegångskostnaderna.

Underskrifter

---

* Rättegångsspråk: engelska.