FÖRSLAG TILL AVGÖRANDE AV GENERALADVOKAT

JULIANE KOKOTT

föredraget den 28 juni 2011(1)

Mål C‑404/09

Europeiska kommissionen

mot

Konungariket Spanien

”Området ’Alto Sil’ – Direktiv 85/337/EEG – Bedömning av miljökonsekvenserna av vissa projekt – Direktiv 92/43/EEG – Skydd av livsmiljöer och vilda arter – Brunbjörnen (Ursus arctos) – Tjädern (Tetrao urogallus)”

Innehållsförteckning

I –   Inledning

II – Tillämpliga bestämmelser

A –   MKB-direktivet

B –   Fågeldirektivet

C –   Livsmiljödirektivet

III – Bakgrund, det administrativa förfarandet och yrkanden

IV – Bedömning

A –   Godkännandet av projekten ”Nueva Julia” och ”Ladrones” med hänsyn till fågelskyddsområdet ”Alto Sil”

1.     Huruvida det är nödvändigt att göra en bedömning av projekten

2.     Bedömning av konsekvenserna för målsättningen vad gäller bevarandet av SSO ”Alto Sil”

B –   Skadlig påverkan på fågelskyddsområdet ”Alto Sil”

1.     Huruvida artikel 6.2 i livsmiljödirektivet är tillämplig

2.     Miljöeffekterna av projekten

a)     Markanvändningen

b)     Påverkan på intilliggande ytor

c)     Dagbrottens barriäreffekter

d)     Slutsats i denna del

3.     Spaniens ansvar

4.     Huruvida konsekvenserna för tjädern kan motiveras

5.     Slutsats beträffande den andra grundens andra del

C –   Provisoriskt skydd av det föreslagna området av gemenskapsintresse (OGI) ”Alto Sil”

D –   Tillstånd till projekt i samband med OGI ”Alto Sil”

E –   Skadlig påverkan på OGI ”Alto Sil”

1.     Förstörelse av ytor med skyddade livsmiljötyper

2.     Förstörelse av intilliggande ytor och barriäreffekter

3.     Slutsats beträffande den fjärde grundens andra del

F –   MKB-direktivet

1.     Huruvida det är nödvändigt att göra en bedömning av miljöpåverkan

2.     Undersökta konsekvenser för miljön

V –   Rättegångskostnader

VI – Förslag till avgörande

I –    Inledning

1.        I förevarande mål om fördragsbrott har kommissionen anfört att Konungariket Spanien åsidosatt MKB-direktivet(2) och livsmiljödirektivet(3) i samband med godkännande och övervakning av utvinning i dagbrott i regionen Kastilien-León. Projekten genomförs inom ett område som skyddas enligt livsmiljödirektivet och fågeldirektivet(4). Kommissionen har ifrågasatt bedömningen av miljökonsekvenserna av vissa projekt och deras inverkan på området.

2.        Många av de rättsfrågor som har uppkommit kan lösas med stöd av gällande rättspraxis. Det har dock hittills inte klargjorts hur långt skyldigheten att undvika försämring av områden och störningar sträcker sig enligt artikel 6.2 i livsmiljödirektivet när det gäller inverkan av projekt som godkänts innan skyddsbestämmelserna i livsmiljödirektivet började tillämpas.(5) Det finns också oklarheter när det gäller vad som ska ingå i en miljökonsekvensbeskrivning enligt MKB-direktivet.(6) I övrigt är ärendet framför allt besvärligt när det gäller att bedöma de komplexa faktiska omständigheterna.

II – Tillämpliga bestämmelser

A –    MKB-direktivet

3.        I artikel 2.1 definieras målet med MKB-direktivet 85/337 enligt följande:

”Medlemsstaterna skall vidta alla nödvändiga åtgärder för att säkerställa att projekt som kan antas medföra en betydande miljöpåverkan bland annat på grund av sin art, storlek eller lokalisering blir föremål för krav på tillstånd och en bedömning av deras påverkan innan tillstånd ges. De projekt som skall omfattas av sådan bedömning anges i artikel 4.”

4.        I artikel 3 i MKB-direktivet beskrivs föremålet för bedömningen av miljöpåverkan enligt följande:

”Bedömningen av miljöpåverkan skall i varje enskilt fall och i enlighet med artikel 4-11 på ett lämpligt sätt identifiera, beskriva och bedöma de direkta och indirekta effekterna av ett projekt beträffande:

–        människor, fauna och flora,

–        mark, vatten, luft, klimat och landskap,

–        materiella tillgångar och kulturarv,

–        samspelet mellan faktorerna i första, andra och tredje strecksatserna.”

5.        Enligt artikel 4.1 och bilaga 1 punkt 19 i MKB-direktivet ska dagbrott där verksamhetsområdet är mer än 25 hektar bli föremål för en bedömning enligt artiklarna 5–10.

6.        I artikel 5 i MKB-direktivet regleras de uppgifter som ska lämnas inom ramen för en bedömning av miljöpåverkan enligt följande:

”1)      När det gäller projekt, vars miljöpåverkan enligt artikel 4 skall bli föremål för en bedömning i enlighet med artikel 5–10, skall medlemsstaterna vidta de åtgärder som är nödvändiga för att säkerställa att exploatören på lämpligt sätt lämnar de uppgifter som anges i bilaga 4, om

a)      medlemsstaterna anser att uppgifterna är relevanta för ett visst stadium av tillståndsprocessen samt med hänsyn till vad som är utmärkande för ett särskilt projekt eller en särskild typ av projekt och för de miljöförhållanden som kan komma att påverkas,

b)      medlemsstaterna anser att exploatören skäligen kan avkrävas dessa uppgifter med hänsyn bland annat till befintliga kunskaper och bedömningsmetoder.

2)       …

3)      De uppgifter som exploatören skall tillhandahålla enligt punkt 1 skall åtminstone omfatta

–        en beskrivning av projektet med uppgifter om lokalisering, utformning och omfattning,

–        en beskrivning av planerade åtgärder för att undvika, minska och om möjligt avhjälpa betydande skadliga verkningar,

–        de data som krävs för att påvisa och bedöma den huvudsakliga inverkan på miljön som projektet kan antas medföra,

–        en översiktlig redovisning av de huvudalternativ som exploatören övervägt och de viktigaste orsakerna till den valda lösningen med beaktande av miljöeffekterna,

–        en icke-teknisk sammanfattning av de uppgifter som anges i strecksats 1–3.

4) …”

7.        Uppgifter som avses i artikel 5.1 i MKB-direktivet preciseras i bilaga 4 enligt följande:

”…

4.      En beskrivning(¹) av de troliga, mer betydande miljöeffekterna av

–        projektet som helhet,

–        utnyttjandet av naturresurser,

–        utsläppen av föroreningar, uppkomsten av andra störningar samt bortskaffandet av avfall,

och exploatörens beskrivning av de metoder som använts för att i förväg bedöma miljöeffekterna.

…

(¹)      Denna beskrivning bör innefatta den direkta inverkan, liksom i förekommande fall varje indirekt, sekundär, kumulativ, kort, medel eller långsiktig, bestående eller tillfällig, positiv eller negativ inverkan av projektet.”

B –    Fågeldirektivet

8.        I artikel 4.1 och 4.2 i fågeldirektivet föreskrivs att medlemsstaterna ska klassificera de områden som särskilda skyddsområden (nedan kallade SSO) som är mest lämpade för bevarandet av fåglar enligt bilaga 1 i direktivet och för bevarandet av flyttfåglar.

9.        I bilaga 1 i fågeldirektivet anges i synnerhet tjädern (Tetrao urogallus).

10.      I artikel 4.4 första meningen i fågeldirektivet regleras skyddet av SSO.

”Med avseende på de skyddsområden som avses i punkterna 1 och 2 ovan skall medlemsstaterna vidta lämpliga åtgärder för att undvika förorening och försämring av livsmiljöer samt störningar som påverkar fåglarna, i den mån denna påverkan inte saknar betydelse för att uppnå syftet med denna artikel.”

C –    Livsmiljödirektivet

11.      Enligt artikel 4.1 och bilaga 3 (etapp 1) i livsmiljödirektivet ska medlemsstaterna föreslå områden för kommissionen i vilka livsmiljötyper i bilaga 1 och inhemska arter i bilaga 2 finns. Kommissionen ska enligt artikel 4.2 och bilaga 3 (etapp 2) bland dessa förslag välja ut områden att sätta upp på en lista över områden av gemenskapsintresse (nedan kallade OGI).

12.      Bland de arter och livsmiljöer som ska skyddas enligt livsmiljödirektivet är några prioriterade. Enligt artikel 1 d och h kännetecknas de av att de är hotade och att unionen har ett särskilt ansvar för att bevara dem.

13.      För det aktuella fallet har nedanstående icke-prioriterade livsmiljötyper i bilaga 1 i livsmiljödirektivet betydelse:

–        4030 – Europeiska torra hedar.

–        4090 – Endemiska oro-mediterrana hedar med ärttörne.

–        6160 – Oroiberiska silikatgräsmarker med Festuca indigesta.

–        6510 – Slåtterängar i låglandet (Alopecurus pratensis, Sanguisorba officinalis).

–        8230 – Pionjärvegetation med Sedo-Scleranthion eller Sedo albi-Veronicion dillenii på silikatytor.

–        9230 – Galicisk-portugisiska ekskogar med Quercus robur och Quercus pyrenaica.

14.      Dessutom ska brunbjörnen (Ursus arctos) nämnas, vilken anges som prioriterad art i bilaga 2 i livsmiljödirektivet.

15.      Bestämmelserna om områdesskydd finns i artikel 6.2–6.4 i livsmiljödirektivet.

”2)      Medlemsstaterna skall i de särskilda bevarandeområdena vidta lämpliga åtgärder för att förhindra försämring av livsmiljöerna och habitaten för arterna samt störningar av de arter för vilka områdena har utsetts, om sådana störningar kan ha betydande konsekvenser för målen med detta direktiv.

3)      Alla planer eller projekt som inte direkt hänger samman med eller är nödvändiga för skötseln och förvaltningen av ett område, men som enskilt eller i kombination med andra planer eller projekt kan påverka området på ett betydande sätt, skall på lämpligt sätt bedömas med avseende på konsekvenserna för målsättningen vad gäller bevarandet av området. Med ledning av slutsatserna från bedömningen av konsekvenserna för området och om inte annat följer av punkt 4, skall de behöriga nationella myndigheterna godkänna planen eller projektet först efter att ha försäkrat sig om att det berörda området inte kommer att ta skada och, om detta är lämpligt, efter att ha hört allmänhetens åsikt.

4)      Om en plan eller ett projekt, på grund av att alternativa lösningar saknas, trots en negativ bedömning av konsekvenserna för området måste genomföras av tvingande orsaker som har ett väsentligt allmänintresse, inbegripet orsaker av social eller ekonomisk karaktär, skall medlemsstaten vidta alla nödvändiga kompenserande åtgärder för att säkerställa att Natura 2000 totalt sett förblir sammanhängande. Medlemsstaten skall underrätta kommissionen om de kompenserande åtgärder som vidtagits.

...”

16.      Det tionde skälet i livsmiljödirektivet lyder härvid på följande sätt:

”En lämplig bedömning måste göras av alla planer eller projekt som på ett betydande sätt kan påverka målsättningen vad gäller bevarandet av ett område som har utsetts eller kommer att utses i framtiden.”

17.      Genom artikel 7 i livsmiljödirektivet tillämpas dessa bestämmelser på SSO enligt fågeldirektivet:

”Förpliktelser som uppstår till följd av artikel 6.2–[6.4] i detta direktiv skall ersätta alla förpliktelser som uppstår till följd av artikel 4.4 första meningen i direktiv 79/409/EEG vad gäller områden som klassificerats i enlighet med artikel 4.1 eller som på samma sätt erkänts i enlighet med artikel 4.2 i det direktivet, från och med dagen för genomförandet av det här direktivet eller den dag då en medlemsstat i enlighet med direktiv 79/409/EEG har klassificerat eller erkänt ett område, om den dagen infaller senare.”

18.      Denna bestämmelse kommenteras i det sjunde skälet i livsmiljödirektivet på följande sätt:

”Alla de utsedda områdena, även de som nu eller i framtiden klassificeras som särskilda skyddsområden i enlighet med direktiv 79/409/EEG ... måste införlivas med det sammanhängande europeiska ekologiska nätet.”

III – Bakgrund, det administrativa förfarandet och yrkanden

19.      Området ”Alto Sil” vid floden Sils övre lopp omfattar 43 000 hektar och ligger i den nordvästra delen av den spanska regionen Kastilien-León, nära regionerna Galicien och Asturien. Det är en del av en kedja av vidsträckta bevarandeområden som till största delen ansluter till varandra och sträcker sig från Galicien till Kantabrien.(7)

20.      År 1998 föreslog Spanien att ”Alto Sil” skulle klassificeras som OGI enligt livsmiljödirektivet och klassificerade det år 2000 som SSO enligt fågeldirektivet. Den 7 december 2004 tog kommissionen upp området under nr ES0000210 i förteckningen över OGI enligt livsmiljödirektivet.(8)

21.      På den standardiserade datablanketten för meddelande om området till kommissionen anges bland annat 10 till 15 exemplar av brunbjörnen och 42 till 47 handjur av den kantabriska underarten av tjädern (Tetrao urogallus cantabricus) och framför allt följande typer av livsmiljöer:

–        4030 – Europeiska torra hedar (50 procent av området, det vill säga över 21 000 hektar).

–        4090 – Endemiska oro-mediterrana hedar med ärttörne (6 procent av området, det vill säga cirka 2 600 hektar).

–        6160 – Oroiberiska silikatgräsmarker med Festuca indigesta (1 procent av området, det vill säga cirka 430 hektar).

–        8230 – Pionjärvegetation med Sedo-Scleranthion eller Sedo albi‑Veronicion dillenii på silikatytor (13 procent av området, det vill säga över 5 500 hektar).

–        9230 – Galicisk-portugisiska ekskogar med Quercus robur och Quercus pyrenaica (6 procent av området, det vill säga cirka 2 600 hektar).

22.      Kommissionen fick år 2001 kännedom om olika dagbrottsprojekt för brytning av kol som skulle kunna påverka området ”Alto Sil”.

23.      Efter inledande undersökningar uppmanade kommissionen år 2003 för första gången Spanien att inkomma med ett yttrande beträffande eventuellt åsidosättande av livsmiljödirektivet och MKB‑direktivet. År 2005 utfärdade kommissionen ett motiverat yttrande till Spanien. Som svar framlade Spanien bland annat en studie i vilken konsekvenserna av de olika projekten undersöktes och åtgärder för att skydda området föreslogs (nedan kallad studien från 2005).(9)

24.      Efter två domar som meddelades av domstolen(10) gjorde kommissionen en ny bedömning av de faktiska omständigheterna och uppmanade den 29 februari 2008 en andra gång Spanien att inkomma med ett yttrande. Efter svaret av den 7 maj 2008 och ytterligare kontakter utfärdade kommissionen den 1 december 2008 ett kompletterande motiverat yttrande, i vilket den fastställde en frist till den 1 februari 2009 för Spanien för att upphöra med åsidosättandet av unionsrätten. Därpå lämnade Spanien ytterligare information före den 30 juli 2009.

25.      Av handlingarna i målet framgår att dagbrottsprojekten kan indelas i två grupper.

26.      Norr om Sil och orten Villablino äger utvinning rum i olika bergstoppar och bergskammar. Mellan dessa projekt ligger för det mesta bäckdalar, vilket innebär att dagbrotten ligger cirka en till två kilometer från varandra. Kommissionen har ifrågasatt dagbrotten ”Feixolín” (95,86 hektar, godkänt 1986, återställs numera i sitt naturliga tillstånd) och i anslutning till detta ”Ampliación de Feixolín” (utvidgning av ”Feixolín”, 93,9 hektar), samt ”Fonfría” (350 hektar, godkänt den 21 juli 1999). Dessutom planeras ytterligare dagbrott öster och väster om dessa projekt. De ligger alla inom området ”Alto Sil”.

27.      Sakläget är särskilt komplicerat när det gäller utvidgningen av ”Fexolín”. När fristen för det motiverade yttrandet löpte ut var detta projekt ännu inte godkänt, men det genomfördes redan på 35,24 hektar av området. Den 9 november utdömde de spanska myndigheterna därför ett straff och förordnade om vissa åtgärder.(11) Redan den 11 juni 2009 godkändes dock en exploatering av denna gruva på en yta om 39,62 hektar, och den 7 oktober 2009 förordnades om vissa åtgärder för att begränsa och kompensera konsekvenserna för miljön.

28.      Cirka 10 till 15 kilometer bort, söder om floden Sil, i den sydvästra delen av samhället Villa Seca de Laciano ligger de andra projekten som kommissionen har ifrågasatt, nämligen ”Salguero‑Prégame‑Valdesegadas” (196 hektar, godkänt år 1986, redan i stor utsträckning återställt i dess naturliga tillstånd), ”Nueva Julia” (405 hektar, godkänt år 2003) och ”Ladrones” (117 hektar, godkänt år 2003). Dessa – och ytterligare ett planerat projekt – gränsar direkt till varandra. Endast ”Ladrones” befinner sig inom ”Alto Sil”.

29.      Kommissionen finner, trots de uppgifter som Spanien har lämnat, fortfarande att unionsrätten har åsidosatts och har därför genom förevarande ansökan som inkom till domstolen den 20 oktober 2009 yrkat att domstolen ska

1.      fastställa

a)      att Konungariket Spanien har åsidosatt sina skyldigheter enligt artiklarna 2, 3, 5.1 och 5.3 i MKB-direktivet, genom att ha beviljat tillstånd till verksamhet vid dagbrotten ”Fonfría”, ”Nueva Julia” och ”Ladrones”, utan att dessförinnan vidta någon bedömning för att på ett lämpligt sätt identifiera, beskriva och utvärdera de direkta, indirekta och kumulerade effekterna av verksamheten vid existerande dagbrott,

b)      att Konungariket Spanien med avseende på klassificeringen av ”Alto Sil” som SSO har åsidosatt sina skyldigheter enligt artikel 6.2, 6.3 och 6.4 jämförd med artikel 7 i livsmiljödirektivet

–        genom att, från och med år 2000 då ”Alto Sil” klassificerades som särskilt skyddsområde, ha beviljat tillstånd till verksamhet vid dagbrotten ”Nueva Julia” och ”Ladrones”, utan att dessförinnan på ett lämpligt sätt bedöma de möjliga effekterna av de nämnda projekten, och, i vilket fall som helst, utan att iaktta villkoren för genomförande av ett projekt, trots de risker de nämnda projekten innebär för arten tjäder, som utgör en av de tillgångar som motiverar beslutet att klassificera ”Alto Sil” som särskilt skyddsområde och i frånvaro av andra alternativ, av tvingande orsaker som har ett väsentligt allmänintresse och endast efter att ha meddelat kommissionen vilka kompenserande åtgärder som var nödvändiga för att säkerställa att Natura 2000-nätverket blir sammanhängande, och

–        genom att ha underlåtit att vidta nödvändiga åtgärder för att undvika att arternas livsmiljö förstörs, och de väsentliga störningar som dagbrotten ”Feixolín”, ”Salguero‑Prégame‑Valdesegadas”, ”Fonfría”, ”Ampliación de Feixolín” och ”Nueva Julia” innebär för den nämnda arten, vilket motiverade beslutet att klassificera det nämnda området till särskilt skyddsområde,

c)      att Konungariket Spanien från och med januari 1998 med avseende på området ”Alto Sil” har åsidosatt sina skyldigheter enligt domstolens tolkning i dom av den 13 januari 2005 i mål C-117/03, Dragaggi, och i dom av den 14 september 2006 i mål C-244/05, Naturschutz in Bayern, genom att med avseende på verksamheten vid gruvorna ”Feixolín”, ”Salguero‑Prégame‑Valdesegadas”, ”Fonfría” och ”Nueva Julia” ha underlåtit att vidta nödvändiga åtgärder för att tillvarata det ekologiska intresset på nationell nivå av området ”Alto Sil”,

d)      att Konungariket Spanien från och med december 2004, med avseende på området av gemenskapsintresse ”Alto Sil”, har åsidosatt sina skyldigheter enligt artikel 6.2, 6.3 och 6.4 i livsmiljödirektivet

–        genom att tillåta verksamheten vid dagbrott (i förevarande fall gruvorna ”Feixolín”, ”Salguero-Prégame-Valdesegadas”, ”Fonfría” och ”Nueva Julia”) som kan ha väsentlig inverkan på de naturtillgångar som var avgörande för beslutet att klassificera ”Alto Sil” som OGI i frånvaro av en bedömning på lämpligt sätt av de möjliga följderna av denna gruvverksamhet, och i vilket fall som helst, utan att iaktta villkoren för genomförande av de nämnda projekten, trots de risker som den nämnda verksamheten innebär för de tillgångar som motiverade beslutet att klassificera ”Alto Sil”, och i avsaknad av andra alternativ, enbart av tvingande orsaker som har ett väsentligt allmänintresse, och endast efter att ha meddelat kommissionen vilka kompenserande åtgärder som krävs för att säkerställa att Natura 2000‑nätverket blir sammanhängande, och

–        genom att ha underlåtit att vidta nödvändiga åtgärder avseende dessa projekt för att undvika att arternas livsmiljö och habitat förstörs och de störningar som dagbrotten ”Feixolín”, ”Salguero‑Prégame‑Valdesegadas”, ”Fonfría”, ”Nueva Julia” och ”Ampliación de Feixolín” innebär för de nämna arterna, samt

2.      förplikta Konungariket Spanien att ersätta rättegångskostnaderna.

30.      Konungariket Spanien har yrkat att domstolen ska

a)      ogilla talan, och

b)      förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

31.      Förfarandet har uteslutande handlagts skriftligen.

IV – Bedömning

32.      Jag avviker från ordningsföljden i ansökan och prövar till att börja med grunderna avseende livsmiljödirektivet och först därefter tillämpningen av MKB-direktivet.

A –    Godkännandet av projekten ”Nueva Julia” och ”Ladrones” med hänsyn till fågelskyddsområdet ”Alto Sil”

33.      Kommissionen har i samband med den andra grundens första del gjort gällande att Spanien när projekten ”Nueva Julia” och ”Ladrones” år 2003 godkändes åsidosatte artikel 6.3 och 6.4 i livsmiljödirektivet när det gäller SSO ”Alto Sil”.

34.      Redan vid ansökan för dessa projekt år 2001(12) hade Spanien klassificerat SSO som fågelskyddsområde, varför förfarandena för godkännande enligt artikel 7 i livsmiljödirektivet omfattades av artikel 6.2–6.4 i direktivet.

35.      Domstolen erinrar om att enligt artikel 6.3 första meningen i livsmiljödirektivet ska alla planer eller projekt som inte direkt hänger samman med eller är nödvändiga för skötseln av ett område, men som enskilt eller i kombination med andra planer eller projekt kan påverka området på ett betydande sätt, på lämpligt sätt bedömas med avseende på konsekvenserna för målsättningen vad gäller bevarandet av området. Enligt andra meningen ska de behöriga nationella myndigheterna, med ledning av slutsatserna från bedömningen av konsekvenserna för området och om inte annat följer av punkt 4, godkänna planen eller projektet först efter att ha försäkrat sig om att det berörda området inte kommer att ta skada.

36.      Enligt artikel 6.4 i livsmiljödirektivet får projekt under vissa villkor genomföras trots att resultatet av förfarandet enligt tredje stycket är negativt.

1.      Huruvida det är nödvändigt att göra en bedömning av projekten

37.      Utvinningen i dagbrotten har inget samband med förvaltningen av SSO ”Alto Sil”, och den är inte nödvändig för detta. Följaktligen gäller inte undantagen från tillämpningsområdet för skyldigheten enligt artikel 6.3 första meningen i livsmiljödirektivet att göra en miljöbedömning.

38.      En bedömning var därför nödvändig om de enskilda projekten var för sig eller i kombination kunde påverka området på ett betydande sätt. Så är redan fallet om det är sannolikt eller föreligger risk för att planerna eller projekten får en betydande inverkan på det berörda området.(13)

39.      Såsom framgår av artikel 6.3 första meningen i livsmiljödirektivet jämförd med tionde skälet i detta direktiv ska planer eller projekt bedömas för att fastställa huruvida konsekvenserna för målsättningen vad gäller bevarandet av området är betydande.(14)

40.      När det råder tvekan om huruvida verkningarna inte blir betydande ska en sådan bedömning göras särskilt med hänsyn tagen till försiktighetsprincipen. Detta är en av hörnstenarna i unionens miljöpolitik som syftar till en hög skyddsnivå enligt artikel 191.2 första stycket FEUF. Livsmiljödirektivet ska tolkas mot bakgrund av detta.(15)

41.      Eftersom kommissionen måste bevisa det påstådda fördragsbrottet inom ramen för ett fördragsbrottsförfarande ankommer det dock på densamma att framföra tillräckliga argument för att en plan eller ett projekt mot bakgrund av de särskilda kännetecknen eller miljövillkoren i området i fråga kan påverka området på ett betydande sätt när det gäller den fastställda målsättningen vad beträffar bevarandet av området.(16)

42.      Kommissionens invändningar avser bevarandet av den kantabriska tjädern. Denna underart av tjädern anses vara hotad i Spanien. Den omfattas obestridligen av bevarandemålen för fågelskyddsområdet ”Alto Sil”.

43.      Det ska således undersökas huruvida de båda dagbrotten på ett betydande sätt kan påverka bevarandet av den kantabriska tjädern i fågelskyddsområdet ”Alto Sil”.

44.      Projektet ”Ladrones” ligger inom skyddsområdet. De ytor som är direkt berörda kan därför inte längre bidra till att bevara tjädern, åtminstone inte så länge som området inte återställs i naturligt tillstånd. Även när utvinningen är avslutad kommer det att ta lång tid innan ytorna uppnår en jämförbar ekologisk funktionalitet, om detta överhuvudtaget är möjligt.

45.      Andra delar av området kan också påverkas av buller, vibrationer och andra effekter av projektet. Enligt en studie som Spanien har framlagt kan bullret från ett dagbrott ha inverkan på ett avstånd på upp till fyra kilometer, och vibrationer antas inverka på ett avstånd på 300 meter.(17) Dessa möjliga effekter har särskild betydelse, eftersom projektet ”Ladrones” gränsar till ett så kallat kritiskt område för bevarandet av tjädern, alltså förmodligen en livsmiljö som denna art föredrar.(18)

46.      ”Nueva Julia” ligger visserligen utanför SSO, men direkt vid gränsen till detta. Störningar i delar av området särskilt genom buller och vibrationer är därför också möjliga. Det gäller särskilt för det nämnda kritiska området, som ligger högst en kilometer från gruvan ”Nueva Julias” gräns.

47.      Det ska för övrigt erinras om att artikel 6.3 första meningen i livsmiljödirektivet inte bara omfattar påverkan som är möjlig när enskilda planer eller projekt betraktas var för sig, utan uttryckligen också avser olika planer och projekt i kombination. En sådan kombinerad påverkan är möjlig i det aktuella fallet redan av den anledningen att olika dagbrottsprojekt genomförs eller åtminstone planeras mycket nära varandra. Sedan kan ytterligare påverkan tillkomma, till exempel från bostadsområden och vägar i området. Man ska inte bara tänka på störningen av arten i de så kallade kritiska områdena, utan också på att de olika förekomsterna av arten kan skiljas från varandra, så att utbyte mellan populationerna i fråga försvåras eller omöjliggörs.(19)

48.      Båda dagbrottsprojekten kan därför avsevärt påverka bevarandet av den kantabriska tjädern i fågelskyddsområdet ”Alto Sil”. Denna bedömning bekräftas av att Spanien självt på den standardiserade datablanketten har angett att dagbrottsprojekt utgör det största hotet för området.

2.      Bedömning av konsekvenserna för målsättningen vad gäller bevarandet av SSO ”Alto Sil”

49.      Det var därför nödvändigt att bedöma de båda projektens konsekvenser för bevarandeområdet.

50.      Bedömningen ska göras på sådant sätt att de ansvariga myndigheterna kan försäkra sig om att en plan eller ett projekt inte påverkar området i fråga negativt, och myndigheterna är skyldiga att avslå ansökan om tillstånd, om det råder tvekan om huruvida sådana konsekvenser uppkommer.(20)

51.      Beträffande de kriterier som de ansvariga myndigheterna kan använda för att erhålla den säkerhet som krävs har domstolen påpekat att det ur ett vetenskapligt perspektiv inte får föreligga några rimliga tvivel,(21) vilket innebär att myndigheterna måste stödja sig på bästa möjliga vetenskapliga information på området.(22)

52.      Varken av Spaniens redogörelser eller av handlingarna i målet framgår det att någon sådan bedömning har gjorts beträffande bevarandet av tjädern.

53.      Tjädern nämns inte ens i de befintliga handlingarna beträffande tillståndet till dagbrottet ”Nueva Julia”.

54.      Spanien har visserligen påpekat att det i beslutet om tillstånd till dagbrottet ”Ladrones” fastställdes att projektets eventuella påverkan på tjädern hade undersökts och bedömts på ett tillfredsställande sätt.(23) Det är emellertid bara vad tillståndsmyndigheten har påstått och kan inte som sådant bevisa att konsekvenserna har bedömts genom en lämplig prövning. Något sådant dokument har Spanien inte framlagt.

55.      Spanien har visserligen betonat att inga parningsplatser för tjädern berörs, men det innebär inte att tjädern inte påverkas i något stadium i sin utveckling. Det är framför allt inte uteslutet att användningen av den ovannämnda kritiska delen i de båda dagbrottens verkningsområde påverkas.

56.      Slutligen har Spanien hänvisat till den nämnda studien från 2005 i vilken möjliga effekter av projektet ”Fonfría” och även kumulativa effekter tillsammans med andra dagbrottsprojekt undersöktes. I det aktuella fallet kan det dock lämnas därhän huruvida konsekvenserna av projekten ”Nueva Julia” och ”Ladrones” för skyddet av tjädern i fågelskyddsområdet ”Alto Sil” undersöktes i tillräcklig omfattning i studien. Konsekvenserna av ett projekt måste nämligen enligt artikel 6.3 i livsmiljödirektivet bedömas innan tillstånd ges till projektet.(24) De aktuella tillstånden gavs emellertid redan år 2003.

57.      Såsom kommissionen helt riktigt har betonat fastställdes det i denna studie för övrigt att effekterna av projekten inte hade undersökts på ett tillfredsställande sätt i samband med de tidigare bedömningarna av konsekvenserna.(25)

58.      Eftersom projekten ”Nueva Julia” och ”Ladrone” således inte bedömdes på ett lämpligt sätt står godkännandet av dessa ovillkorligen i strid med artikel 6.3 och 6.4 i livsmiljödirektivet. För tillstånd enligt artikel 6.3 i livsmiljödirektivet skulle det nämligen ha krävts att de ansvariga myndigheterna försäkrade sig om att en plan eller ett projekt inte påverkade området som sådant negativt.(26) Om ingen bedömning av konsekvenserna överhuvudtaget gjordes var det dock inte möjligt att försäkra sig om detta.

59.      Av samma skäl fanns det inga förutsättningar för att ge tillstånd enligt artikel 6.4 i livsmiljödirektivet. Enligt denna bestämmelse ska medlemsstaten, om en plan eller ett projekt trots en negativ bedömning av konsekvenserna för området enligt artikel 6.3 första meningen i direktivet måste genomföras av tvingande orsaker som har ett väsentligt allmänintresse, inbegripet orsaker av social eller ekonomisk karaktär, vidta alla nödvändiga kompenserande åtgärder för att säkerställa att Natura 2000 totalt sett förblir sammanhängande.(27)

60.      Spanien har visserligen framhållit gruvindustrins betydelse för det lokala näringslivet och anser att konsekvenserna för bevarandet av tjädern är obetydliga. Utan en lämplig bedömning av konsekvenserna saknar dessa överväganden emellertid betydelse.

61.      Artikel 6.4 i livsmiljödirektivet är nämligen bara tillämpligt efter det att en plans eller ett projekts inverkan har undersökts enligt artikel 6.3 i direktivet. Att känna till konsekvenserna för målsättningen vad gäller bevarandet av området i fråga är ett oundgängligt krav för att artikel 6.4 ska kunna tillämpas. Om man inte känner till konsekvenserna kan villkoren för att tillämpa denna undantagsbestämmelse inte prövas. Vid bedömningen av huruvida det föreligger tvingande orsaker som har ett väsentligt allmänintresse och huruvida det finns alternativa lösningar som påverkar området i mindre utsträckning, ska en avvägning göras mot den skadliga påverkan på området som planen eller projektet i fråga kan medföra. Denna påverkan på det nämnda området ska dessutom undersökas noggrant så att det på så sätt kan avgöras vilka eventuella kompenserande åtgärder som ska vidtas.(28)

62.      Därför har Spanien genom att ge tillstånd till gruvorna ”Nueva Julia” och ”Ladrones” utan att på lämpligt sätt ha bedömt de möjliga konsekvenserna av dessa projekt åsidosatt artikel 6.3 och 6.4 i livsmiljödirektivet.

B –    Skadlig påverkan på fågelskyddsområdet ”Alto Sil”

63.      Med den andra delgrunden har kommissionen gjort gällande att Spanien har åsidosatt artikel 6.2 i livsmiljödirektivet, eftersom nödvändiga åtgärder inte vidtogs för att förhindra skadlig påverkan på SSO ”Alto Sil” genom utvinningen i dagbrotten ”Feixolín”, ”Salguero‑Prégame‑Valdesegadas”, ”Fonfría”, utvidgningen av ”Feixolín” och ”Nueva Julia”.

64.      Enligt artikel 6.2 i livsmiljödirektivet ska medlemsstaterna i de bevarandeområden som omfattas av denna bestämmelse vidta lämpliga åtgärder för att förhindra försämring av livsmiljöerna och habitaten för arterna samt störningar av de arter för vilka områdena har utsetts, om sådana störningar kan ha betydande konsekvenser för målen med detta direktiv.

1.      Huruvida artikel 6.2 i livsmiljödirektivet är tillämplig

65.      Jag ska till att börja med undersöka om artikel 6.2 i livsmiljödirektivet är tillämplig på konsekvenserna av dessa projekt. Bestämmelsen gäller nämligen inte för alla försämringar eller störningar av skyddsområden. Domstolen har tvärtom fastställt att om en plan eller ett projekt har godkänts efter ett förfarande enligt artikel 6.3 i livsmiljödirektivet, behöver planens eller projektets inverkan på skyddsområdet i fråga inte samtidigt prövas enligt den allmänna skyddsnormen i artikel 6.2.(29)

66.      Enligt detta gäller artikel 6.2 i livsmiljödirektivet för de redan genomförda åtgärderna i samband med utvidgningen av ”Feixolín”. De genomfördes utan tillstånd, varför artikel 6.3 och 6.4 ännu inte kunde tillämpas.

67.      Av resultatet av den föregående bedömningen enligt artikel 6.3 och 6.4 i livsmiljödirektivet följer dessutom att artikel 6.2 också gäller för konsekvenserna av projektet ”Nueva Julia”. Om tillstånd har getts till en plan eller ett projekt i strid med artikel 6.3 i direktivet kan nämligen en överträdelse av artikel 6.2 med avseende på ett särskilt skyddsområde fastställas, om försämringar i en livsmiljö eller störningar av arter som området i fråga har klassificerats för har påvisats.(30)

68.      Den omständigheten att dagbrotten ”Feixolín”, ”Salguero‑Prégame‑Valdesegadas” och ”Fonfría” godkändes innan områdesskyddet enligt livsmiljödirektivet var tillämpligt skulle dock kunna utgöra hinder för att tillämpa artikel 6.2 i livsmiljödirektivet på gruvornas påverkan.

69.      Domstolen har redan fastställt att ett projekt, om det har godkänts före den sista dagen för livsmiljödirektivets införlivande eller om tillståndsförfarandet inleddes före det datum då medlemsstaten anslöt sig till Europeiska unionen, inte omfattas av bestämmelserna i artikel 6.3 i livsmiljödirektivet om en förhandsbedömning av projektets påverkan på området i fråga.(31) Det skulle således inte vara lämpligt att redan komplicerade nationella förfaranden som formellt har inletts före den sista dagen för direktivets införlivande skulle belastas och försenas av särskilda krav i direktivet och att situationer som redan har skapats skulle beröras av detta.(32)

70.      Ovanstående rättspraxis avser dock bara processuella aspekter. Vad beträffar de materiella kraven i fråga om områdesskyddet enligt artikel 6.2 i livsmiljödirektivet har domstolen däremot vid flera tillfällen betonat att de inte utesluts genom befintliga tillstånd. Genom denna bestämmelse kan det väsentliga målet uppfyllas, nämligen att bevara och skydda miljön, till vilket bevarande av livsmiljöer samt vilda djur och växter hör, vilket framgår av direktivets första skäl, om en sådan plan eller ett sådant projekt som har godkänts enligt artikel 6.3, trots att de behöriga nationella myndigheterna som godkände planen eller projektet inte kan klandras på något sätt, sedermera visar sig kunna ge upphov till sådana försämringar eller störningar.(33) Det kan dessutom krävas enligt artikel 6.2 att ett befintligt tillstånd kontrolleras i efterhand.(34) Genomförandet av ett projekt som har godkänts innan fristen för införlivande av livsmiljödirektivet löpte ut omfattas följaktligen av tillämpningsområdet för bestämmelsen.(35)

71.      Medlemsstaterna är således enligt artikel 6.2 i livsmiljödirektivet skyldiga att vidta nödvändiga åtgärder för att förhindra försämringar eller störningar av bevarandeområden också när det gäller äldre projekt. Tillståndshavarnas berättigade intressen måste om så erfordras tillgodoses genom gottgörelse.

72.      Denna rättspraxis strider inte mot förbudet att tillämpa rättsregler retroaktivt. En ny rättsregel gäller i stället i princip från det att den har trätt i kraft. Även om bestämmelsen inte är tillämplig på rättsliga situationer som har uppkommit och blivit bestående under den äldre bestämmelsens giltighetstid, är den tillämplig på framtida verkningar av dessa situationer.(36) Därför kan till exempel nya rättsregler om patentskydd begränsa omfattningen av skyddet av befintliga patent.(37) Läget är jämförbart när det gäller befintliga tillstånd för projekt som kan förstöra eller väsentligt störa bevarandeområdena. När området har klassificerats får tillstånden bara utnyttjas i den mån de är förenliga med områdesskyddet.

73.      Vad beträffar skyddet av tjädrarna är berättigade förväntningar på att tillstånden gäller för övrigt uteslutna redan av den anledningen att man kan utgå från att området ”Alto Sil” innan det klassificerades som fågelskyddsområde redan omfattades av de stränga kraven på skydd av faktiska fågelskyddsområden enligt artikel 4.4 första meningen i fågeldirektivet,(38) även om kommissionen inte har gjort gällande att denna bestämmelse har åsidosatts. Projekt som kan försämra eller väsentligt störa området har därför i princip inte längre fått godkännas sedan Spanien anslöt sig till Europeiska ekonomiska gemenskapen år 1986(39).(40)

74.      Konsekvenserna av projekt som godkänts innan SSO ”Alto Sil” klassificerades omfattas därför av artikel 6.2 i livsmiljödirektivet.

2.      Miljöeffekterna av projekten

75.      Enligt artikel 6.2 i livsmiljödirektivet ska lämpliga åtgärder vidtas i bevarandeområdena för att förhindra försämring av livsmiljöerna och habitaten för arterna samt störningar av de arter för vilka områdena har utsetts, om sådana störningar kan ha betydande konsekvenser för målen med detta direktiv.

76.      Eftersom denna grund avser ett särskilt skyddsområde enligt fågeldirektivet har det ingen direkt betydelse huruvida livsmiljöerna eventuellt försämras, utan det avgörande är huruvida livsmiljöerna för sådana fåglar som SSO har klassificerats för – tjädern i det aktuella fallet – och eventuella störningar som dessa arter utsätts för.

77.      För försämring av livsmiljöer kommer i förevarande mål framför allt den yta som de enskilda projekten tar i anspråk i fråga (se nedan punkt a). Dock ska också möjliga störningar av intilliggande områden genom buller och vibrationer (se nedan punkt b) och projektens barriäreffekter (se nedan punkt c) undersökas.

a)      Markanvändningen

78.      I alla projekt som kommissionen har ifrågasatt tas, åtminstone medan utvinningen ur dagbrott pågår och förmodligen under en lägre period därefter då området återställs i sitt naturliga tillstånd, områden i anspråk som den kantabriska tjädern inte kan utnyttja. Användningen av mark försämrar ett särskilt bevarandeområde i den mening som avses i artikel 6.2 i livsmiljödirektivet, om bevarandet av fågelarter påverkas för vilka området har klassificerats.(41)

79.      Projekten ”Salguero-Prégame-Valdesegadas” och ”Nueva Julia” ligger emellertid utanför SSO ”Alto Sil”. Markanvändningen kan därför inte direkt försämra området.

80.      Däremot utnyttjar projekten ”Fonfría”, ”Feixolín” och utvidgningen av ”Feixolín” ytor inom SSO. Kommissionen har hävdat att dessa projekt har förstört den för tjädern lämpliga livsmiljötypen 9230, galicisk-portugisiska ekskogar med Quercus robur och Quercus pyrenaica.

81.      Kommissionen har dock inte framlagt bevis för detta vare sig när det gäller ”Feixolín” eller när det gäller utvidgningen av ”Feixolín”. Kommissionen har visserligen oemotsagd förklarat att den nämnda livsmiljön existerade så sent som år 2008 direkt utanför ”Feixolíns” gränser. Detta innebär dock inte nödvändigtvis att förekomster av denna livsmiljö har förstörts efter år 2000 inom projektet. Om livsmiljön någonsin har existerat där kan den ha förstörts redan innan SSO klassificerades år 2000. För övrigt berörde åtminstone det äldre projektet ”Feixolín” enligt den nämnda studien från 2005 inte denna livsmiljötyp.(42) För utvidgningen av ”Feixolín” nämns visserligen förlusten av 19,9 hektar av livsmiljötypen i studien,(43) men projektet har hittills bara genomförts på en tredjedel av det avsedda verksamhetsområdet.(44) Det kan därför inte uteslutas att livsmiljötyp 9230 bara förekommer utanför den hittills berörda ytan.

82.      Däremot har ”Fonfría” enligt den studie från år 2005 som Spanien har framlagt förstört 17,92 hektar av den för tjädern lämpliga livsmiljötypen 9230, galicisk-portugisiska ekskogar med Quercus robur och Quercus pyrenaica.(45) Projektet godkändes i juli 1999 och genomfördes enligt handlingarna i målet från och med år 2001(46), alltså först efter det att SSO hade klassificerats.

83.      Detta ingrepp i SSO är allvarligare än det ingrepp som gjordes när 2 500 träd fälldes för en skidbacke i ett särskilt skyddsområde i Italien av jämförbar storlek, vilket domstolen ansåg vara ett brott mot artikel 6.2 i livsmiljödirektivet.(47) Utvinning i dagbrott året runt utgör nämligen ett klart större hinder för fåglarnas användning av ytan än en skidbacke som bara används på vintern.

84.      Spanien har gjort gällande att de berörda ytorna inte har någon betydelse för bevarandet av tjädern, men som motivering anges bara att det inte finns några parningsplatser. Parningen är emellertid bara en del av tjäderns livscykel. Följaktligen fastslås också i studien från 2005 som Spanien har framlagt att skövlingen av vegetationen påverkar tjädern.(48)

85.      Därför medförde projektet ”Fonfría” att SSO ”Alto Sil” försämrades, eftersom livsmiljötyp 9230 – galicisk-portugisiska ekskogar med Quercus robur och Quercus pyrenaica, som tjädern kunde använda, förstördes på en yta av 17,92 hektar.

b)      Påverkan på intilliggande ytor

86.      I artikel 6.2 i livsmiljödirektivet föreskrivs också att störningar av arter för vilka områdena har klassificerats ska undvikas, om sådana störningar kan få betydande konsekvenser med hänsyn till direktivets målsättningar.

87.      Skyddet är mycket omfattande, eftersom det inte är nödvändigt att bevisa en avsevärd störning, utan det enligt bestämmelsens ordalydelse är tillräckligt att störningen kan ha betydande konsekvenser.

88.      Såsom har förklarats ovan anges i handlingarna i målet att möjliga störningar genom buller förekommer på upp till fyra kilometers avstånd och genom vibrationer på upp till 300 meters avstånd. Vidare är det ostridigt mellan parterna att tjädern är mycket känslig. Enligt den karta(49) som kommissionen har framlagt ligger flera områden som är kritiska för tjädern inom de nämnda avstånden från de ifrågasatta dagbrotten.

89.      Enligt studien från 2005 kan störningarna av detta slag dock inte anses vara betydande för tjädern, eftersom förekomsterna av arten minskade i alla kanter av dess utbredningsområde. Det gäller också för de ställen där det inte finns några gruvprojekt. Där är minskningen delvis till och med ännu mer påtaglig.(50) Såsom Spanien helt riktigt har framhållit beskrivs störningarna genom dagbrott inte heller som någon fara för tjädern i de övriga dokumenten bland handlingarna i målet. Därför har kommissionen inte framlagt erforderliga bevis för att störningarna genom buller och vibrationer i allmänhet ska anses vara betydande.

90.      Något annat gäller emellertid för den kritiska ytan AS-09, parningsplatsen ”Robledo El Chano”, som gränsar direkt till dagbrottet ”Fonfría”. Enligt Spanien övergavs visserligen parningsplatsen redan vid slutet av 80-talet,(51) men enligt en inventering av regionen Kastilien och León(52) som Spanien har presenterat användes den fortfarande år 1999, och det var inte förrän vid en kontroll år 2003 som den inte utnyttjades.

91.      Den nämnda inventeringen är det enda dokumentet bland handlingarna i målet av vilket det framgår att det är baserat på en specifik observation av tjädrar i området. Dokumentet har därför större betydelse än blotta påståendet att parningsplatsen hade övergetts tidigare, till exempel i studien från 2005. Eftersom inventeringen gjordes av spanska myndigheter och Spanien varken har vederlagt eller avskrivit den med utförliga uppgifter, bevisar den i tillräcklig utsträckning att tjädern övergav parningsplatsen samtidigt som utvinningen i dagbrottet ”Fonfría” inleddes.

92.      Av en skrivelse från två erkända experter som också medverkade i den spanska planen för att bevara den kantabriska tjädern framgår dessutom att tjädrar åtminstone överger skogsområden som ligger mycket nära dagbrott.(53) Man kan därför utgå från att störningen av tjädern genom utvinningen i dagbrottet ”Fonfría” i det aktuella fallet var orsaken till att parningsplatsen ”Robledo El Chano” övergavs.

93.      Verksamheten i dagbrottet ”Fonfría” gav följaktligen upphov till avsevärda störningar av tjädern på parningsplatsen ”Robledo El Chano”.

c)      Dagbrottens barriäreffekter

94.      Slutligen har kommissionen gjort gällande att dagbrottsprojekten har bidragit till att isolera delpopulationer av tjädern, eftersom de spärrar förbindelsekorridorer till andra populationer.

95.      Kommissionen stöder sig på den ovannämnda skrivelsen från två erkända experter.(54) De ifrågasatte olika dagbrottsprojekt på den norra sidan om Sil, bland annat gruvorna ”Fonfría”, ”Feixolín” och utvidgningen av ”Feixolín”. Tillsammans isolerar projekten de sydligare populationerna av tjädern i SSO ”Alto Sil” och kan bidra till att de försvinner.

96.      En isolering av delpopulationer av skyddade arter ska i princip anses utgöra skadlig påverkan i bevarandeområdet i fråga.(55)

97.      Dagbrotten ”Salguero-Prégame-Valdesegadas” och ”Nueva Julia” ligger emellertid på avstånd från de migrationskorridorer som påverkas enligt den nämnda skrivelsen.(56) De bidrar därför inte till att isolera delpopulationerna i fråga.

98.      Vad beträffar ”Fonfría”, ”Feixolín” och utvidgningen av ”Feixolín” har Spanien visserligen bestritt kommissionens redogörelse på denna punkt, men det saknas argument som skulle kunna vederlägga kritiken – som är baserad på vetenskapliga överväganden. En isolering av delpopulationer anses för övrigt också utgöra en fara för tjädern i den spanska planen för bevarande av denna art.

99.      Det kan därför fastslås att störningarna från dagbrotten ”Fonfría”, ”Feixolín” och utvidgningen av ”Feixolín” är betydande i den mån de bidrar till att isolera delpopulationer av tjädern.

d)      Slutsats i denna del

100. Det kan sammanfattningsvis fastslås att projektet ”Fonfría” medförde att SSO ”Alto Sil” försämrades, eftersom livsmiljötyp 9230, galicisk-portugisiska ekskogar med Quercus robur och Quercus pyrenaica, som tjädern kunde använda, förstördes på en yta av 17,92 hektar. Dessutom gav dagbrottet upphov till betydande störningar av tjädern på parningsplatsen ”Robledeo El Chano”. Och slutligen är störningarna från dagbrotten ”Fonfría”, ”Feixolín” och utvidgningen av ”Feixolín” betydande i den mån de bidrar till att isolera delpopulationer av tjädern.

3.      Spaniens ansvar

101. Det är tveksamt huruvida dessa faktiska försämringar och störningar redan kan innebära att Spanien har åsidosatt artikel 6.2 i livsmiljödirektivet.

102. Det ska i detta avseende göras åtskillnad mellan de godkända projekten ”Fonfría” och ”Feixolín” å ena sidan och den icke godkända utvidgningen av ”Feixolín” å andra sidan.

103. För de konsekvenser som tillåts i samband med tillstånd är en medlemsstat helt och hållet ansvarig på grund av sitt godkännande. Detta gäller också om skyddsbestämmelserna blir strängare i efterhand. De ansvariga myndigheterna har informerats och kan vidta nödvändiga åtgärder. Spanien är därför ansvarigt för följderna av projekten ”Fonfría” och ”Feixolín”.

104. Däremot är en medlemsstat inte direkt ansvarig för privatpersoners icke tillåtna handlande och konsekvenserna av detta. I skyldigheten enligt artikel 6.2 i livsmiljödirektivet ingår dock att vidta åtgärder för att undvika konsekvenser för bevarandeområden, förhindra privatpersoners skadliga handlingar eller åtminstone snarast möjligt få dessa att upphöra.

105. Utvidgningen av ”Feixolín” drevs enligt handlingarna i målet utan tillstånd åtminstone sedan år 2005 med de ansvariga myndigheternas kännedom.(57) Inte förrän den 9 november 2009 förbjöd emellertid Spanien arbetena. Därför tolererades det tillstånd som inte är förenligt med artikel 6.2 i livsmiljödirektivet i minst fyra år, trots att det orsakade betydande störningar i SSO ”Alto Sil”. Spanien vidtog följaktligen inte snarast möjligt erforderliga åtgärder.

4.      Huruvida konsekvenserna för tjädern kan motiveras

106. Försämringarna och störningarna skulle dock kunna vara motiverade.

107. Det ska i detta avseende också göras åtskillnad mellan de godkända projekten ”Fonfría” och ”Feixolín” å ena sidan och den icke godkända utvidgningen av ”Feixolín” å andra sidan.

108. I artikel 6.2 i livsmiljödirektivet – liksom när det gäller skydd av faktiska fågelskyddsområden enligt artikel 4.4 i fågeldirektivet – anges ingen grund för motivering föranledd av ett väsentligt allmänintresse. Områdesskyddet enligt livsmiljödirektivet bygger nämligen på tanken att försämringar eller avsevärda störningar av bevarandeområden i vart fall måste godkännas (och eventuellt motiveras!) i enlighet med artikel 6.3 och 6.4. Och om ett sådant godkännande är baserat på en lämplig bedömning av konsekvenserna finns det i princip inget utrymme för att tillämpa artikel 6.2.(58)

109. För utvidgningen av ”Feixolín” hade det behövts tillstånd i enlighet med artikel 6.3 och 6.4 i livsmiljödirektivet. Då kunde den ha motiverats under vissa villkor, trots eventuell skadlig påverkan på SSO ”Alto Sil”. Eftersom detta förfarande emellertid inte tillämpades är projektet inte motiverat.

110. På projekten ”Fonfría” och ”Feixolín” kunde artikel 6.3 och 6.4 i livsmiljödirektivet däremot inte alls tillämpas. Det skulle dock vara oskäligt att inte ge dispens i enlighet med artikel 6.4 för projekt som av tidsmässiga skäl inte omfattas av förhandsbedömning enligt artikel 6.3 och 6.4 i livsmiljödirektivet. Dessa projekt skulle begränsas mer än senare projekt på vilka artikel 6.2–6.4 kan tillämpas i dess helhet.

111. Följaktligen ska också enligt artikel 6.2 i livsmiljödirektivet försämringar eller betydande störningar av bevarandeområden tillåtas för äldre projekt, om de materiella villkoren i artikel 6.4 är uppfyllda, det vill säga tvingande orsaker som har ett väsentligt allmänintresse inbegripet orsaker av social eller ekonomisk karaktär, avsaknad av alternativa lösningar och kompenserande åtgärder för att säkerställa att Natura 2000 totalt sett förblir sammanhängande.

112. Det behövs visserligen ingen formell bedömning av konsekvenserna enligt artikel 6.3 i livsmiljödirektivet, men det finns gränser för medlemsstaternas utrymme för skönsmässig bedömning när det gäller vad som ska anses vara motiverat. De måste noggrant och opartiskt undersöka alla relevanta synpunkter i det enskilda fallet och säkerställa att dessa styrker de slutsatser som har dragits.(59) För avvägning, prövning av alternativa lösningar och kompenserande åtgärder krävs därför att det görs en lämplig bedömning av de konsekvenser som behöver motiveras.(60)

113. I det aktuella fallet stöder sig Spanien på målet att minska beroendet av externa energikällor (energitrygghet) och på gruvindustrins betydelse för det lokala näringslivet. Enligt rättssäkerhetsprincipen krävs dessutom att intresset av att upprätthålla gällande tillstånd respekteras.(61)

114. Dessa intressen måste vägas mot konsekvenserna för SSO ”Alto Sil”.

115. Den direkta förlusten av lämplig livsmiljö för tjädern är av relativt liten omfattning jämfört med den totala förekomsten av denna livsmiljötyp i SSO. Där finns enligt den standardiserade datablanketten cirka 2 600 hektar av livsmiljötyp 9230, galicisk-portugisiska ekskogar med Quercus robur och Quercus pyrenaica, och enligt trovärdiga uppgifter från Spanien förmodligen till och med 4 000 hektar. Förlusterna genom dagbrottet ”Fonfría” utgör därför mindre än 1 procent.

116. Något som säkert är allvarligare är förlusten av parningsplatsen och den hotande isoleringen av de sydliga delpopulationerna. Ändå kan det inte uteslutas att intresset av att genomföra dagbrottsprojekten överväger nackdelarna för tjädern.

117. För övrigt går det inte att finna några alternativa lösningar som är mindre belastande för SSO. Stenkol kan bara utvinnas med dagbrottets kostnadsfördelar på den plats där stenkolet förekommer under motsvarande villkor. De flesta av de övriga planerade gruvprojekten ligger också i SSO och torde därför ha minst lika stora konsekvenser.

118. Spanien stöder sig dessutom på olika åtgärder, i synnerhet inom områdena jakt, skogsbruk, återbeskogning, brandbekämpning och skydd av hotade arter,(62) vilka alla också kommer tjädern i SSO ”Alto Sil” tillgodo. Det är möjligt att de i synnerhet kompenserar den direkta förstörelsen av tjäderns livsmiljö.

119. I förevarande mål behöver emellertid inget definitivt beslut fattas om vare sig intresseavvägningen eller prövningen av alternativa lösningar eller om kompenserande åtgärder.

120. Det har nämligen inte gjorts någon tillräcklig bedömning av påverkan på SSO ”Alto Sil”. De ansvariga myndigheterna har tydligen hittills inte insett att förlusten av parningsplatsen ”Robledo El Chano” med stor sannolikhet beror på dagbrottet ”Fonfría” och tar överhuvudtaget inte hänsyn till den möjliga isoleringen av delpopulationer. Det finns därför inget tillräckligt underlag för att de ansvariga myndigheterna ska kunna göra en intresseavvägning, och de kompenserande åtgärderna avser inte dessa båda punkter.

121. Konsekvenserna för SSO ”Alto Sil” är därför inte berättigade.

5.      Slutsats beträffande den andra grundens andra del

122. Det kan därför fastställas att Spanien har åsidosatt artikel 6.2 i livsmiljödirektivet, eftersom erforderliga åtgärder inte har vidtagits för att förhindra icke berättigad skadlig påverkan på SSO ”Alto Sil” genom utvinningen i dagbrotten ”Feixolín”, ”Fonfría” och utvidgningen av ”Feixolín”.

C –    Provisoriskt skydd av det föreslagna området av gemenskapsintresse (OGI) ”Alto Sil”

123. Med den tredje grunden har kommissionen gjort gällande att Spanien från och med januari 1998 inte har vidtagit erforderliga åtgärder beträffande stenkolsutvinningen i gruvorna ”Feixolín”, ”Salguero-Prégame-Valdesegadas”, ”Fonfría” och ”Nueva Julia” för att säkerställa det ekologiska värde som det föreslagna området ”Alto Sil” har på det nationella planet.

124. Enligt livsmiljödirektivet är medlemsstaterna, vad gäller områden där det finns prioriterade livsmiljötyper och/eller prioriterade arter vilka medlemsstaterna har utsett för att upptas i gemenskapsförteckningen, skyldiga att vidta lämpliga skyddsåtgärder för att upprätthålla de ekologiska egenskaperna i dessa områden. Medlemsstaterna får således inte tillåta ingrepp som allvarligt kan äventyra de ekologiska egenskaperna i dessa områden. Detta gäller särskilt när ett ingrepp riskerar att antingen på ett betydande sätt reducera områdets yta eller medföra att prioriterade arter i området försvinner eller resultera i att området förstörs eller att dess representativa egenskaper utplånas.(63)

125. Den skadliga påverkan på tjädern som har fastställts ovan har som sådan ingen betydelse för denna grund, eftersom bevarandet av arten garanteras genom SSO ”Alto Sil”.

126. När konsekvenserna för SSO undersöktes fastställdes det dock att dagbrottet ”Fonfría” ledde till att livsmiljötyp 9230, galicisk‑portugisiska ekskogar med Quercus robur och Quercus pyrenaica, som kunde utnyttjas av tjädern, förstördes på en yta av 17,92 hektar.(64)

127. Därutöver gick enligt den studie som Spanien framlade år 2005(65) ytterligare ytor med skyddade livsmiljötyper förlorade på grund av projektet ”Fonfría”:

–        79,31 hektar av livsmiljötyp 4030 – Europeiska torra hedar (0,36 procent av förekomsten i området).

–        16,88 hektar av livsmiljötyp 4090 – Endemiska oro-mediterrana hedar med ärttörne (0,64 procent av förekomsten i området).

–        6,76 hektar av livsmiljötyp 6160 – Oroiberiska silikatgräsmarker med Festuca indigesta (1,5 procent av förekomsten i området).

–        76,05 hektar av livsmiljötyp 6510 – Slåtterängar i låglandet (Alopecurus pratensis, Sanguisorba officinalis) (den totala förekomsten i området är inte känd).

–        5,63 hektar av livsmiljötyp 8230 – Pionjärvegetation med Sedo-Scleranthion eller Sedo albi-Veronicion dillenii på silikatytor (0,1 procent av förekomsten i området).

128. Med undantag av livsmiljötyp 6510, som inte nämns i meddelandet om området, hör de ovannämnda livsmiljötyperna till de ekologiska särdragen i det föreslagna området ”Alto Sil”. Konsekvenserna för området kan dock inte klassificeras som ”allvarliga”, eftersom de berörda ytorna bara utgör en mycket liten andel av dessa livsmiljöer inom det föreslagna området(66) och inte heller är prioriterade. Detta gäller desto mer i den mån förlusten kompenseras på annan plats.(67)

129. Något som är viktigare är eventuell skadlig påverkan på brunbjörnen som är en prioriterad art enligt bilaga 2 i livsmiljödirektivet.

130. Enligt kommissionen hindrar dagbrotten arten från att utnyttja de ytor som direkt tas i anspråk, och de fördrivs från omgivningen. Kommissionen har med ledning av en expertrapport angett ett avstånd på 3,5 till 5 kilometer. Det har visat sig att de störningszoner som de olika dagbrottsprojekten och andra störningskällor tillsammans utgör blockerar en viktig vandringsväg för brunbjörnen, korridoren i Leitariegos.(68) Gruvorna ”Feixolín” och ”Fonfría” ligger tydligen i denna korridor.(69)

131. Kommissionen har i detta sammanhang visserligen nämnt att det är nödvändigt att sammanbinda den del i väster där brunbjörnen är mest utbredd i Kantabriska bergen, dit SSO ”Alto Sil” hör, med den del i öster där den är mest utbredd, vilken ligger 50 till 100 kilometer därifrån. Korridoren i Leitariegos har emellertid tydligen inget direkt samband med detta problem. Det är snarare fråga om en förbindelse från norr till söder mellan olika delpopulationer inom den del i väster där brunbjörnen är mest utbredd.(70)

132. Denna blockering har säkert haft negativa konsekvenser för bevarandet av brunbjörnen, men under de sex åren med provisoriskt områdesskydd mellan 1998 och 2004 kunde den knappast ha några allvarliga konsekvenser för de ekologiska särdragen i det föreslagna området ”Alto Sil”. Det verkar också osannolikt att den leder till att brunbjörnen försvinner. Spanien har nämligen, utan att det har ifrågasatts, hävdat att populationen i den del i väster i Kantabriska bergen där brunbjörnen är mest utbredd har återhämtat sig påtagligt mellan 1994 och 2007.

133. Det kan därför inte fastställas att kraven på provisoriskt skydd av det föreslagna området ”Alto Sil” har åsidosatts genom de olika dagbrottsprojekten.

D –    Tillstånd till projekt i samband med OGI ”Alto Sil”

134. Med den fjärde grundens första del har kommissionen förklarat att Spanien har åsidosatt artikel 6.3 och 6.4 i livsmiljödirektivet genom att godkänna dagbrottsprojekten – nämligen gruvorna ”Feixolín”, ”Salguero-Prégame-Valdesegadas”, ”Fonfría” och ”Nueva Julia” – utan att undersöka de möjliga konsekvenserna av utvinningen och i vart fall utan att iaktta de villkor under vilka projekten skulle kunna genomföras trots negativa effekter.

135. Medan området ”Alto Sil” i egenskap av SSO enligt fågeldirektivet hade omfattats av dessa bestämmelser ända sedan det klassificerades år 2000, gällde bestämmelserna först från år 2004 för området i dess egenskap av OGI enligt livsmiljödirektivet. De skyddsåtgärder som föreskrivs i artikel 6.3 och 6.4 i livsmiljödirektivet behöver nämligen bara vidtas för de områden som i enlighet med artikel 4.2 tredje stycket i direktivet har upptagits på den av kommissionen fastställda listan över de områden som har utvalts som områden av gemenskapsintresse.(71) Detta skedde år 2004.

136. Kraven i artikel 6.3 och 6.4 i livsmiljödirektivet kan på grund av sin inneboende karaktär bara tillämpas på beslut om tillstånd som har meddelats efter det att bestämmelserna trädde i kraft.(72)

137. Kommissionen har visserligen framfört att det finns tecken som visar att OGI ”Alto Sil” påverkas negativt, men nämner inget projekt som har godkänts sedan år 2004.

138. I inlagorna diskuteras visserligen tillstånd till utvidgningen av ”Feixolín”, vilket kommissionen inte har ifrågasatt i samband med den aktuella grunden. Även om kommissionen ifrågasatte detta tillståndsförfarande skulle tillståndet inte ha någon betydelse för det aktuella förfarandet. Det utfärdades nämligen först i juni 2009, alltså efter det att fristen för det motiverade yttrandet hade löpt ut den 1 februari 2009.

139. Därutöver anges i dupliken att det finns tecken som visar att det år 2008 fattades ett beslut om projektet ”Fonfría”(73) som eventuellt omfattades av artikel 6.3 och 6.4 i livsmiljödirektivet. Detta beslut var dock inte föremål för förfarandet.

140. Utan det tillstånd som meddelades år 2004 är det påstådda åsidosättandet av artikel 6.3 och 6.4 med avseende på OGI ”Alto Sil” emellertid inte möjligt. Talan kan av denna anledning inte vinna bifall på den fjärde grundens första del.

E –    Skadlig påverkan på OGI ”Alto Sil”

141. Kommissionen har slutligen med den fjärde grundens andra del gjort gällande att Spanien inte har vidtagit de åtgärder som föreskrivs i artikel 6.2 i livsmiljödirektivet med avseende på dagbrotten ”Feixolín”, ”Salguero-Prégame-Valdesegadas”, ”Fonfría”, ”Nueva Julia” och utvidgningen av ”Feixolín”.

142. Jag har visserligen fastställt ovan att de nämnda projekten inte omfattades av bestämmelserna i artikel 6.3 och 6.4 i livsmiljödirektivet om förhandsbedömning med avseende på konsekvenserna för OGI ”Alto Sil”.(74) Detta utesluter dock inte att artikel 6.2 tillämpas på konsekvenser som uppkommer efter det att OGI togs upp i gemenskapsförteckningen.(75)

143. Enligt artikel 6.2 i livsmiljödirektivet ska medlemsstaterna i de bevarandeområden som omfattas av denna bestämmelse vidta lämpliga åtgärder för att förhindra försämring av livsmiljöerna och habitaten för arterna samt störningar av de arter för vilka områdena har utsetts, om sådana störningar kan ha betydande konsekvenser för målen med detta direktiv.

1.      Förstörelse av ytor med skyddade livsmiljötyper

144. De ovannämnda direkta förlusterna av ytor med skyddade livsmiljötyper(76) vid dagbrottet ”Fonfría” utgör i princip försämringar av OGI ”Alto Sil”. Kommissionen har visserligen inte förklarat huruvida förlusterna inträffade först efter år 2004, men det verkar inte osannolikt att träden fälldes vid början av exploateringen från och med år 2001. Förluster innan OGI togs upp i gemenskapsförteckningen omfattas visserligen av provisoriskt skydd av OGI,(77) men Spanien var inte tvunget att förhindra dem enligt artikel 6.2.

145. Det framgår emellertid av handlingarna i målet att de arbeten i samband med utvidgningen av ”Feixolín” som inte hade godkänts ledde till förlust av ytor med skyddade livsmiljötyper efter det att OGI hade tagits upp i gemenskapsförteckningen. Verksamhetsområdet på 93,9 hektar(78) som angavs i den ursprungliga ansökan omfattade 77,77 hektar skyddade livsmiljötyper.(79) De arbeten för vilka tillstånd saknades omfattade 35,24 hektar.(80) Även om man antar att den verksamhet för vilken tillstånd saknades omfattade alla ytor där inga skyddade livsmiljötyper förekom skulle den ändå ha lett till en förlust av över 19 hektar skyddade livsmiljötyper. Denna bedömning bekräftas av en rapport om de berörda ytornas tillstånd, vilken har framlagts av den spanska regeringen, eftersom åtminstone vegetationen påverkades enligt denna.(81)

146. Såsom fastställts ovan i samband med skadlig påverkan på SSO ”Alto Sil” har Spanien(82) ansvar för konsekvenserna av detta projekt, och att konsekvenserna skulle vara berättigade kommer inte heller i fråga.(83)

147. Spanien har således åsidosatt artikel 6.2 i livsmiljödirektivet genom att inte vidta erforderliga åtgärder för att förhindra förstörelse av livsmiljötyper enligt bilaga 1 i direktivet i OGI ”Alto Sil” genom utvidgningen av ”Feixolín”.

2.      Förstörelse av intilliggande ytor och barriäreffekter

148. Störningen av brunbjörnen på ytor i dagbrottens omgivning och blockeringen av korridoren i Leitariegos, en viktig vandringsväg för brunbjörnen,(84) vilka har beskrivits redan för tiden före år 2004, pågick också efter det att området hade tagits upp i gemenskapsförteckningen.

149. Innan dess utgjorde denna påverkan visserligen inte ”allvarliga konsekvenser” i den mening som avses i rättspraxis beträffande provisoriskt skydd av föreslagna områden, men den är ändå avsevärd mot bakgrund av livsmiljödirektivets mål. Brunbjörnen förlorar nämligen inte bara avsevärda ytor som den skulle kunna utnyttja, utan framför allt skiljs delpopulationer från varandra. Denna separation blir mer betydande ju längre den pågår.

150. I studien från 2005 anses visserligen inte dessa nackdelar vara betydande,(85) men samtidigt beskrivs den eventuella blockeringen av korridoren som en av de största farorna för brunbjörnens återhämtning.(86) Bedömningen att nackdelarna inte är betydande motsäger således det som har fastställts i studien.

151. Därför utgör åtminstone bullret och vibrationerna från dagbrotten ”Feixolín”, ”Fonfría” och utvidgningen av ”Feixolín” samt blockeringen av korridoren i Leitargiegos genom dessa gruvor störningar av OGI ”Alto Sil” som är betydande med hänsyn till bevarandet av brunbjörnen.

152. Eftersom dagbrotten ”Feixolín” och ”Fonfría” godkändes innan de togs upp i gemenskapsförteckningen kan störningarna från dessa i princip vara berättigade. Här gäller de principer som jag har redogjort för ovan i samband med tjädern i SSO ”Alto Sil”.(87)

153. De ansvariga myndigheterna har emellertid särskilt genom studien år 2005 gjort en mycket mera noggrann undersökning(88) av konsekvenserna för brunbjörnen i OGI ”Alto Sil” än av konsekvenserna för tjädern i SSO med samma namn. Och kommissionen har inte ifrågasatt innehållet i undersökningen. Den är därför till att börja med ett lämpligt underlag för att fastställa att konsekvenserna för brunbjörnen är berättigade.

154. Det kan därför i princip inte ifrågasättas att de spanska myndigheterna utgick från att det fanns tvingande orsaker som innebar att det fanns ett väsentligt allmänintresse av fortsatt drift av gruvföretagen – nämligen energitrygghet, jobb och gällande tillstånd – och uteslöt alternativa lösningar.

155. I det nämnda utlåtandet finns till och med förslag på åtgärder som verkar lämpliga för att tillse att Natura 2000 totalt sett förblir sammanhängande. De ska nämligen särskilt säkerställa att brunbjörnen kan fortsätta utnyttja korridoren i Leitariegos.(89) Kommissionen har inte ifrågasatt att åtgärderna är lämpliga.

156. Inte heller i detta fall måste det emellertid fattas definitivt beslut om huruvida konsekvenserna faktiskt är berättigade. Såsom Spanien nämligen självt har framhållit är de nämnda kompenserande åtgärderna hittills bara förslag som ännu inte har genomförts.(90) Därför har fortfarande inte erforderliga åtgärder vidtagits för att säkerställa att Natura 2000 totalt sett förblir sammanhängande.

157. Det kan således inte fastställas att det var berättigat att inte vidta åtgärder för att skydda OGI ”Alto Sil” mot skadlig påverkan genom dagbrotten ”Feixolín”, ”Fonfría” och utvidgningen av ”Feixolín”.

3.      Slutsats beträffande den fjärde grundens andra del

158. Spanien har följaktligen åsidosatt artikel 6.2 i livsmiljödirektivet, eftersom erforderliga åtgärder inte har vidtagits för att förhindra icke berättigad skadlig påverkan på OGI ”Alto Sil” genom utvinningen i dagbrotten ”Feixolín”, ”Fonfría” och utvidgningen av ”Feixolín”.

F –    MKB-direktivet

159. Jag ska avslutningsvis behandla den första grunden med vilken kommissionen har ifrågasatt tillämpningen av artiklarna 2 och 3 och artikel 5.1 och 5.3 i MKB‑direktivet när tillstånd gavs till projekten ”Fonfría”, ”Nueva Julia” och ”Ladrones”. Jag ska först undersöka huruvida projekten överhuvudtaget behövde bedömas enligt direktivet, och därefter ska jag behandla innehållet i bedömningen.

1.      Huruvida det är nödvändigt att göra en bedömning av miljöpåverkan

160. Enligt artikel 4.1 i MKB‑direktivet ska projekt inom de grupper som redovisas i bilaga 1 bli föremål för en bedömning (miljökonsekvensbeskrivning). I lydelsen enligt direktiv 97/11 innefattade MKB-direktivet dagbrott med ett verksamhetsområde på mer än 25 hektar som projekt enligt bilaga 1 punkt 19.

161. För dagbrotten ”Nueva Julia” och ”Ladrones” krävdes det enligt detta obestridligen en miljökonsekvensbeskrivning, eftersom det rör sig om dagbrott med ett verksamhetsområde på mer än 25 hektar enligt bilaga 1 i MKB-direktivet.

162. Ansökan om tillstånd till dagbrottet ”Fonfría” lämnades däremot enligt handlingarna i målet(91) in den 11 mars 1998. Enligt artikel 3.2 i direktiv 97/11 gäller inte den version av MKB-direktivet i dess lydelse enligt direktiv 97/11 som kommissionen har gjort gällande för ansökningar om tillstånd som lämnats in före den 14 mars 1999, utan den ursprungliga versionen. Det är således uteslutet att MKB-direktivet i dess lydelse enligt direktiv 97/11 har åsidosatts.

163. Det är tveksamt om kommissionens ansökan ska tolkas så, att den – i strid med dess ordalydelse och motivering – inbegriper åsidosättande av den ursprungliga versionen av MKB-direktivet. Detta vore tänkbart om de båda versionerna av direktivet inte skilde sig väsentligt åt när det gäller tillämpningen på det förevarande målet.

164. De skiljer sig dock väsentligt från varandra.

165. Framför allt var det enligt artikel 4.1 och bilaga 1 punkt 19 i MKB-direktivet inte nödvändigt att bedöma dagbrott med ett verksamhetsområde på över 25 hektar förrän efter det att ändringarna genom direktiv 97/11 hade införts. Enligt den ursprungliga versionen av MKB‑direktivet omfattades utvinning av stenkol och brunkol i dagbrott däremot av artikel 4.2 och bilaga 2 e. Enligt dessa behövde en bedömning bara göras om det enligt medlemsstaterna var nödvändigt på grund av det som var utmärkande för utvinningen. Huruvida en bedömning var nödvändig har inte diskuterats i det förevarande målet.

166. Härav följer att talan ska ogillas på denna punkt.

167. Bara för den händelse att domstolen ändå vill behandla denna punkt – till exempel på grund av att Spanien tydligen hade tolkat det ursprungliga MKB-direktivet så, att dylika projekt måste undergå en bedömning(92) – diskuterar jag nedan för alla eventualiteters skull huruvida de brister hos miljökonsekvensbedömningen som kommissionen har gjort gällande också föreligger beträffande dagbrottet ”Fonfría”.

2.      Undersökta konsekvenser för miljön

168. Vad beträffar innehållet i bedömningarna i fråga har kommissionen gjort gällande att de indirekta eller kumulativa effekterna av projekten på de båda berörda arterna, tjädern och brunbjörnen, inte har undersökts tillräckligt.

169. Enligt artikel 2.1 i MKB-direktivet ska projekt i samband med vilka man kan räkna med betydande konsekvenser för miljön undergå en bedömning med avseende på dess effekter. I artikel 3 beskrivs innehållet i bedömningen, och i artikel 5 regleras de uppgifter som ska lämnas.

170. Spanien anser att en bedömning av de indirekta och kumulativa effekterna inte är nödvändig, utan bara önskvärd. Detta motiveras med ordalydelsen i fotnoten till bilaga 4 punkt 4 i MKB-direktivet.

171. Enligt denna fotnot bör beskrivningen av effekterna innefatta den direkta inverkan, liksom i förekommande fall varje indirekt, sekundär, kumulativ, kort, medel eller långsiktig, bestående eller tillfällig, positiv eller negativ inverkan av projektet.

172. Denna fotnot till bilaga 4 punkt 4 i MKB-direktivet ska tolkas i förening med artikel 5.1, i vilken hänvisas till bilaga 4. Enligt artikel 5.1 har medlemsstaterna ett visst utrymme för skönsmässig bedömning vid genomförandet av gemenskapsbestämmelsen på det nationella planet. De ska enligt denna vidta de åtgärder som är nödvändiga för att säkerställa att exploatören lämnar de uppgifter som krävs om de anser dels att uppgifterna är relevanta för ett visst stadium av tillståndsprocessen samt med hänsyn till vad som är utmärkande för ett särskilt projekt eller en särskild typ av projekt, dels att exploatören skäligen kan avkrävas dessa uppgifter.(93)

173. Användningen av ”bör” (engelska: ”should”, franska: ”devrait”) i fotnoten till bilaga 4 punkt 4 i MKB-direktivet är ytterligare ett uttryck för detta utrymme för skönsmässig bedömning som medlemsstaterna har när det gäller kraven på beskrivningen av ett projekts konsekvenser för miljön. Utrymmet för skönsmässig bedömning kan emellertid prövas i domstol.(94)

174. Bedömningsgrunden för detta är framför allt artiklarna 2.1 och 3 i MKB-direktivet.

175. Enligt artikel 2.1 i MKB-direktivet ska ett projekts konsekvenser för miljön undersökas om de kan vara betydande. Undersökningen får därför inte begränsas till vissa formalistiska aspekter, utan den ska åtminstone omfatta de konsekvenser som kan vara betydande.

176. Detta bekräftas i artikel 3 i MKB-direktivet där en abstrakt definition av innehållet i en miljökonsekvensbeskrivning görs. Enligt denna ska bedömningen i varje enskilt fall på ett lämpligt sätt identifiera, beskriva och bedöma de direkta och indirekta effekterna av ett projekt beträffande människor, fauna och flora, mark, vatten, luft, klimat och landskap, materiella tillgångar och kulturarv samt samspelet mellan dessa faktorer. Indirekta effekter ska följaktligen i vart fall ingå i bedömningen, och hänsyn måste tas till villkoren i det enskilda fallet.(95)

177. Därutöver kan de ansvariga myndigheterna enligt artikel 3 i MKB-direktivet vara skyldiga att inhämta ytterligare information, om den är nödvändig för att göra en så fullständig bedömning som möjligt av de direkta och indirekta effekterna av projektet i fråga beträffande de olika faktorerna och samspelet mellan dessa.(96)

178. Beroende på omständigheterna i det enskilda fallet kan dessutom också kumulativa effekter ha betydelse för en fullständig bedömning. Det visar sig särskilt genom att hänsyn ska tas till dessa när man avgör om en miljökonsekvensbeskrivning är nödvändig.(97)

179. Hänsyn ska följaktligen tas till indirekta och kumulativa effekter, om de kan vara betydande beroende på omständigheterna i det enskilda fallet.

180. Av redogörelserna beträffande tillämpningen av livsmiljödirektivet framgår att just de indirekta och kumulativa effekterna av de olika dagbrottsprojekten i och i närheten av området ”Alto Sil” har särskild betydelse för tjädern och brunbjörnen. Det var där nödvändigt att inbegripa dessa effekter vid bedömningen av projekten ”Fonfría”, ”Nueva Julia” och ”Ladrones”.

181. I miljökonsekvensbeskrivningen för dagbrottet ”Fonfría” nämns visserligen brunbjörnen med påpekandet att dess livsmiljö ligger norr om dagbrottet och därför inte berörs,(98) och tjädern som utnyttjar ytor på ett visst avstånd väster om projektet.(99) Dock är dessa uppgifter tydligen otillräckliga. Så nämns till exempel varken påverkan på de båda arternas migration eller parningsplatsen ”Robledo El Chano”.

182. I handlingarna beträffande tillståndet till dagbrottet ”Nueva Julia”(100) nämns inte ens de båda arterna.

183. Mest omfattande är handlingarna beträffande tillståndet till dagbrottet ”Ladrones”. Där konstaterades för brunbjörnen att ytor av mindre betydelse hade gått förlorade och att inga förbindelser mellan delförekomsterna blockerades.(101) Däremot är undersökningen av tjädern allt för ytlig. I beslutet om tillstånd angavs visserligen att de eventuella effekterna av projektet när det gällde tjädern hade undersökts och bedömts på ett tillfredsställande sätt.(102) Genom ett sådant påstående kan man emellertid inte bevisa att de nödvändiga bedömningarna faktiskt genomfördes.

184. Det kan således fastslås att bedömningen av konsekvenserna för miljön av projekten ”Fonfría”, ”Nueva Julia” och ”Ladrones” var bristfällig.

185. Studien från 2005 är visserligen betydligt mera omfattande särskilt när det gäller brunbjörnen, men den räcker inte till för att kompensera bristerna i miljökonsekvensbeskrivningarna. Kommissionen gjorde en riktig bedömning när den betonade att bedömningarna enligt artikel 2.1 i MKB‑direktivet måste genomföras innan tillstånd ges till projekten.

186. Eftersom jag bara för alla eventualiteters skull har undersökt tillämpningen av MKB‑direktivet på projektet ”Fonfría” kan jag konstatera att Spanien åsidosatte artiklarna 2 och 3 och artikel 5.1 och 5.3 i MKB-direktivet när projekten ”Nueva Julia” och ”Ladrones” godkändes.

V –    Rättegångskostnader

187. Enligt artikel 69.2 i rättegångsreglerna ska tappande part förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna, om detta har yrkats. Eftersom båda parterna bara vinner talan till en del ska de bära sina rättegångskostnader.

VI – Förslag till avgörande

188. Jag föreslår därför att domstolen meddelar följande dom:

1.      När Konungariket Spanien godkände projekten ”Nueva Julia” och ”Ladrones” åsidosatte det artiklarna 2 och 3 och artikel 5.1 och 5.3 i direktiv 85/337/EEG av den 27 juni 1985 om bedömning av inverkan på miljön av vissa offentliga och privata projekt i dess lydelse enligt direktiv 97/11/EG och artikel 6.3 och 6.4 i direktiv 92/43/EEG av den 21 maj 1992 om bevarande av livsmiljöer samt vilda djur och växter.

2.       Spanien har åsidosatt artikel 6.2 i direktiv 92/43, eftersom erforderliga åtgärder inte vidtogs för att förhindra skadlig påverkan på det särskilda bevarandeområdet och området av gemenskapsintresse ”Alto Sil” genom utvinningen i dagbrotten ”Feixolín”, ”Fonfría” och utvidgningen av ”Feixolín”.

3.      Talan ogillas i övrigt.

4.      Spanien och Europeiska kommissionen ska bära sina rättegångskostnader.

---

1 – Originalspråk: tyska.

---

2 – Rådets direktiv 85/337/EEG av den 27 juni 1985 om bedömning av inverkan på miljön av vissa offentliga och privata projekt (EGT L 175, s. 40; svensk specialutgåva, område 15, volym 6, s. 9) i dess lydelse enligt rådets direktiv 97/11/EG av den 3 mars 1997 (EGT L 73, s. 5).

---

3 – Rådets direktiv 92/43/EEG av den 21 maj 1992 om bevarande av livsmiljöer samt vilda djur och växter (EGT L 206, s. 7; svensk specialutgåva, område 15, volym 11, s. 114), senast ändrat genom Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1882/2003 av den 29 september 2003 (EUT L 284, s. 1).

---

4 – Rådets direktiv 79/409/EEG av den 2 april 1979 om bevarande av vilda fåglar (EGT L 103, s. 1; svensk specialutgåva, område 15, volym 2, s. 161), konsoliderat genom direktiv 2009/147/EG av den 30 november 2009 (EGT L 20, 2010, s. 70).

---

5 – Se särskilt nedan punkt 68 och följande punkter och punkt 106 och följande punkter.

---

6 – Se särskilt nedan punkt 168 och följande punkter.

---

7 – Se internet: http://natura2000.eea.europa.eu/N2KGisViewer.html#siteCode=ES0000210.

---

8 – Kommissionens beslut av den 7 december 2004 om antagande av en lista över områden av gemenskapsintresse i den atlantiska biogeografiska regionen, i enlighet med rådets direktiv 92/43/EEG (delgivet med K(2004) 4032) (EUT L 387, s. 1 (25)).

---

9 – Informe relativeo a la queja 2001/4914 – Análisis de afecciones y propuesta de medidas, sidan 184 och följande sidor i bilagorna till ansökan.

---

10 – Dom av den 13 januari 2005 i mål C‑117/03, Dragaggi m.fl. (REG 2005, s. I‑167), och av den 14 september 2006 i mål C‑244/05, Bund Naturschutz in Bayern m.fl. (REG 2006, s. I‑8445).

---

11 – Se sidan 442 och följande sidor i bilagorna till svarsinlagan.

---

12 – Se s. 72 i bilagorna till svarsinlagan för projektet ”Nueva Julia” och s. 98 i bilagorna till svarsinlagan för projektet ”Ladrones”.

---

13 – Dom av den 7 september 2004 i mål C‑127/02, Waddenvereniging och Vogelbeschermingsvereniging (REG 2004, s. I‑7405), punkt 43, och av den 4 oktober 2007 i mål C‑179/06, kommissionen mot Italien, kallat Altamura (REG 2007, s. I‑8131), punkt 34.

---

14 – Se domen i målet Waddenvereniging och Vogelbeschermingsvereniging (ovan fotnot 13), punkt 46 och följande punkter, och domen i målet Altamura (ovan fotnot 13), punkt 35.

---

15 – Domen i målet Waddenvereniging och Vogelbeschermingsvereniging (ovan fotnot 13), punkt 44, och dom av den 13 december 2007 i mål C‑418/04, kommissionen mot Irland (REG 2007, s. I‑10947), punkt 254.

---

16 – Domen i målet Altamura (ovan fotnot 13), punkt 37 och följande punkter med vidare hänvisningar.

---

17 – Informe relativo a la queja 2001/4914, bilaga 9 till ansökan, s. 221 och s. 222.

---

18 – AS-03, se Plano I, s. 48 i bilagorna till ansökan.

---

19 – Se ”Informe sobre la incidencia de las actividades mineras sobre el urogallo cantábrico in Laciana”, bilaga 19 till ansökan, sidan 650 och följande sidor.

---

20 – Domen i målet Waddenvereniging och Vogelbeschermingsvereniging (ovan fotnot 13), punkterna 56 och 57, dom av den 26 oktober 2006 i mål C‑239/04, kommissionen mot Portugal, kallat Castro Verde (REG 2006, s. I‑10183), punkt 20, och av den 20 september 2007 i mål C‑304/05, kommissionen mot Italien, kallat Santa Caterina (REG 2007, s. I‑7495), punkt 58.

---

21 – Domen i målet Waddenvereniging och Vogelbeschermingsvereniging (ovan fotnot 13), punkterna 59 och 67, domen i målet Castro Verde (ovan fotnot 20), punkt 24, och domen i målet kommissionen mot Irland (ovan fotnot 15), punkt 258.

---

22 – Domen i målet Santa Caterina (ovan fotnot 20), punkt 59.

---

23 – Fotnot 4 till punkt 20 i dupliken med hänvisning till tillståndet till detta projekt av den 24 november 2003, s. 105 och s. 106 i bilagorna till svarsinlagan.

---

24 – Domen i målet Santa Caterina (ovan fotnot 20), punkt 72.

---

25 – Sidan 240 i bilagorna till ansökan.

---

26 – Domen i målet Waddenvereniging och Vogelbeschermingsvereniging (ovan fotnot 13), punkterna 56 och 57, domen i målet Castro Verde (ovan fotnot 20), punkt 20, och domen i målet Santa Caterina (ovan fotnot 20), punkt 58.

---

27 – Domen i målet Santa Caterina (ovan fotnot 20), punkt 81.

---

28 – Domen i målet Santa Caterina (ovan fotnot 20), punkt 83.

---

29 – Domen i målet Waddenvereniging och Vogelbeschermingsvereniging (ovan fotnot 13), punkt 35.

---

30 – Domen i målet Santa Caterina (ovan fotnot 20), punkt 94, se mitt förslag till avgörande i detta mål av den 19 april 2007, punkt 62, se även domen i målet kommissionen mot Irland (ovan fotnot 15), punkt 263, och mitt förslag till avgörande i detta mål av den 14 september 2006, punkt 173.

---

31 – Dom av den 23 mars 2006 i mål C‑209/04, kommissionen mot Österrike, kallat Lauteracher Ried (REG 2006, s. I‑2755), punkterna 53–62, och av den 14 januari 2010 i mål C‑226/08, Stadt Papenburg (REU 2010, s. I-0000), punkt 48.

---

32 – Domen i målet Lauteracher Ried (ovan fotnot 31), punkt 57, med hänvisning till rättspraxis beträffande MKB-direktivet.

---

33 – Domen i målet Waddenvereniging och Vogelbeschermingsvereniging (ovan fotnot 13), punkt 37.

---

34 – Dom av den 20 oktober 2005 i mål C‑6/04, kommissionen mot Förenade kungariket (REG 2005, s. I‑9017), punkt 58.

---

35 – Domen i målet Stadt Papenburg (ovan fotnot 31), punkt 49.

---

36 – Dom av den 6 juli 2010 i mål C‑428/08, Monsanto Technology (REU 2010, s. I‑0000), punkt 66, och av den 16 december 2010 i mål C‑266/09, Stichting Natuur en Milieu (REU 2010, s. I-0000), punkt 32.

---

37 – Domen i målet Monsanto Technology (ovan fotnot 36), punkt 69.

---

38 – Se dom av den 7 december 2000 i mål C‑374/98, kommissionen mot Frankrike, kallat Basses Corbières (REG 2000, s. I-10799), punkterna 47 och 57, av den 20 september 2007 i mål C‑388/05, kommissionen mot Italien, kallat Valloni e steppe pedegarganiche (REG 2007, s. I‑7555), punkt 18, och av den 18 december 2007 i mål C‑186/06, kommissionen mot Spanien, kallat Kanalen Segarra‑Garrigues (REG 2007, s. I‑12093), punkt 26.

---

39 – Se dom av den 2 augusti 1993 i mål C‑355/90, kommissionen mot Spanien, kallat Santoñaområdet (REG 1993, s. I‑4221), punkt 11.

---

40 – I detta avseende kan situationen jämföras med domen i målet Valloni e steppe pedegarganiche (ovan fotnot 38).

---

41 – Domen i målet Valloni e steppe pedegarganiche (ovan fotnot 38), punkterna 22 och 27.

---

42 – Sidan 235 i bilagorna till ansökan.

---

43 – Sidan 235 i bilagorna till ansökan.

---

44 – Se, beträffande arbetets omfattning, s. 442 i bilagorna till svarsinlagan.

---

45 – Sidan 235 i bilagorna till ansökan.

---

46 – Se s. 497 i bilagorna till ansökan.

---

47 – Domen i målet Santa Caterina (ovan fotnot 20), punkt 95.

---

48 – Sidan 232 i bilagorna till ansökan.

---

49 – Plano 1, s. 48 i bilagorna till ansökan. Eftersom den angivna skalan är felaktig har avstånden beräknats med hjälp av Google Maps Distance Calculator (http://www.daftlogic.com/projects-google-maps-distance-calculator.htm).

---

50 – Sidan 239 i bilagorna till ansökan.

---

51 – Sidan 227 i bilagorna till ansökan.

---

52 – Situación del urogallo en Castilla y León, s. 307 och s. 318 i bilagorna till svarsinlagan.

---

53 – Sidan 651 i bilagorna till ansökan.

---

54 – Sidan 650 och följande sidor i bilagorna till ansökan.

---

55 – Se, för ett liknande resonemang, dom av den 20 maj 2010 i mål C‑308/08, kommissionen mot Spanien, kallat Det iberiska lodjuret (REU 2010, s. I-0000), punkt 25.

---

56 – Se kartan på s. 653 i bilagorna till ansökan och planen för de olika projekten på s. 48.

---

57 – I studien från 2005, s. 235 i bilagorna till ansökan, anges projektet som ”explotacion activa”.

---

58 – Domen i målet Waddenvereniging och Vogelbeschermingsvereniging (ovan fotnot 13), punkt 35.

---

59 – Se, beträffande kontroll av kommissionens utrymme för skönsmässig bedömning, dom av den 18 juli 2007 i mål C‑326/05 P, Industrias Químicas del Vallés mot kommissionen (REG 2007, s. I‑6557), punkt 77, och av den 6 november 2008 i mål C‑405/07 P, Nederländerna mot kommissionen (REG 2008, s. I‑8301), punkt 55, och i dessa angiven rättspraxis.

---

60 – Se ovan punkt 61 och där angiven rättspraxis.

---

61 – Se dom av den 1 juni 1999 i mål C‑126/97, Eco Swiss (REG 1999, s. I‑3055), punkt 46, och av den 13 januari 2004 i mål C‑453/00, Kühne & Heitz (REG 2004, s. I‑837), punkt 24.

---

62 – Se sidan 271 och följande sidor i bilagorna till svarsinlagan.

---

63 – Domen i målet Bund Naturschutz in Bayern m.fl. (ovan fotnot 10), punkterna 44 och 46, domen i målet Stadt Papenburg (ovan fotnot 31), punkt 49, och domen i målet Det iberiska lodjuret (ovan fotnot 55), punkt 21.

---

64 – Se ovan punkt 85.

---

65 – Sidan 235 i bilagorna till ansökan.

---

66 – Se ovan punkt 114.

---

67 – Se ovan punkt 118.

---

68 – Sidorna 672 och 675 i bilagorna till ansökan. Även Palomero m.fl., Cantabrian Brown Bear Trends, Ursos 18 (2), sidan 145 och följande sidor, (155, s. 742 i bilagorna till ansökan), nämner gruvverksamhet som störningskälla och hinder för brunbjörnarnas rörelse.

---

69 – Internt yttrande från naturskyddsmyndigheten i regionen Kastilien och León av den 13 november 1998, s. 114.

---

70 – Detta framgår också av handlingarna beträffande Life-projektet ”Corredores de comunicación para la conservación del oso pardo cantábrico”, s. 718 i bilagorna till ansökan.

---

71 – Se domen i målet Dragaggi m.fl. (ovan fotnot 10), punkt 25, och domen i målet Bund Naturschutz in Bayern m.fl. (ovan fotnot 10), punkt 36.

---

72 – Se domen i målet Stadt Papenburg (ovan fotnot 31), punkt 48, beträffande äldre projekt innan fristen för införlivande av livsmiljödirektivet löpte ut och generaladvokaten Sharpstons förslag till avgörande av den 3 maj 2007 i mål C‑388/05, Valloni e steppe pedegarganiche (REG 2007, s. I‑7555), punkt 51.

---

73 – Se punkt 7 i dupliken och bilaga D-1, sidan 19 och följande sidor.

---

74 – Se ovan punkt 134 och följande punkter.

---

75 – Se ovan punkt 68 och följande punkter.

---

76 – Se ovan punkterna 126 och 127.

---

77 – Se ovan punkterna 127 och 128.

---

78 – Sidan 212 i bilagorna till ansökan.

---

79 – Sidan 235 i bilagorna till ansökan. 45,64 hektar av livsmiljötyp 4030 – Europeiska torra hedar, 6,52 hektar av livsmiljötyp 8220 – Chasmofytisk vegetation på silikatrika bergssluttningar och 19,09 hektar av livsmiljötyp 9230 – Galicisk‑portugisiska ekskogar med Quercus robur och Quercus pyrenaica.

---

80 – Sidan 442 i bilagorna till svarsinlagan.

---

81 – Se s. 40 i bilagorna till dupliken.

---

82 – Se ovan punkt 104 och följande punkter.

---

83 – Se ovan punkt 109.

---

84 – Se ovan punkt 129 och följande punkter.

---

85 – Sidan 237 i bilagorna till ansökan.

---

86 – Sidan 256 i bilagorna till ansökan.

---

87 – Se ovan punkt 106 och följande punkter.

---

88 – Sidorna 239, 255 och 256 i bilagorna till ansökan.

---

89 – Sidan 255 och följande sidor i bilagorna till ansökan.

---

90 – Se punkt 28 i dupliken.

---

91 – Sidan 38 i bilagorna till svarsinlagan.

---

92 – Enligt bedömningen av konsekvenserna för miljön, s. 72 i bilagorna till ansökan, skulle projektet i enlighet med den ursprungliga lydelsen av MKB-direktivet, vilken hade införlivats i Spanien, nödvändigtvis undergå en bedömning.

---

93 – Dom av den 19 september 2000 i mål C‑287/98, Linster (REG 2000, s. I‑6917), punkt 36.

---

94 – Domen i målet Linster (ovan fotnot 93), punkt 37.

---

95 – Dom av den 3 mars 2011 i mål C‑50/09, kommissionen mot Irland (REU 2011, s. I‑0000), punkt 37.

---

96 – Domen i målet kommissionen mot Irland (ovan fotnot 95), punkt 40.

---

97 – Dom av den 21 september 1999 i mål C‑6/96, kommissionen mot Irland (REG 1999, s. I‑5901), punkt 76.

---

98 – Sidan 95 i bilagorna till ansökan.

---

99 – Sidan 96 i bilagorna till ansökan.

---

100 – Sidan 72 och följande sidor i bilagorna till svarsinlagan.

---

101 – Sidan 106 i bilagorna till svarsinlagan.

---

102 – Sidorna 105 och 106 i bilagorna till svarsinlagan.