1

Hangzhou Duralamp Electronics Co., Ltd (nedan kallat Hangzhou eller sökanden) väckte, genom ansökan som inkom till förstainstansrättens kansli den 17 december 2007, förevarande talan om ogiltigförklaring av rådets förordning (EG) nr 1205/2007 av den om införande av antidumpningstullar på import av integrerade elektroniska kompaktlysrör med ursprung i Folkrepubliken Kina till följd av en översyn vid giltighetstidens utgång i enlighet med artikel 11.2 i rådets förordning (EG) nr 384/96 och om utvidgning av åtgärderna till att omfatta import av samma produkt som avsänts från Socialistiska republiken Vietnam, Islamiska republiken Pakistan eller Republiken Filippinerna (EUT L 272, s. 1) (nedan kallad den angripna förordningen).

2

Genom ansökan som inkom till förstainstansrättens kansli den 21 december 2007 väckte även Philips Lighting Poland S.A. och Philips Lighting BV talan mot Europeiska unionens råd om ogiltigförklaring av den angripna förordningen (mål T-469/07).

3

Den 12 juni 2008 beslutade ordföranden på förstainstansrättens fjärde avdelning att låta Osram GmbH intervenera till stöd för rådets yrkanden i förevarande mål. Den inkom Osram med sin interventionsinlaga, och Hangzhou yttrade sig över densamma den (nedan kallat yttrandet av den ).

4

Den 9 oktober 2008 beslutade ordföranden på förstainstansrättens fjärde avdelning att låta Hangzhou intervenera i mål T-469/07 till stöd för de yrkanden som framställts av Philips Lighting Poland och Philips Lighting. I enlighet med artikel 116.2 i förstainstansrättens rättegångsregler tillställdes Hangzhou samtliga inlagor som delgivits parterna i detta mål, däribland det svaromål som rådet inkommit med den .

5

I punkt 29 sista meningen i yttrandet av den 24 november 2008 anger Hangzhou följande angående frågan om gemenskapsindustrin:

”För diskussionen på detta område anser sökanden att det är lämpligare att använda sig av den beskrivning av gemenskapsindustrin som [rådet] ger i punkterna 27–29 i sitt [svaromål] i [mål T-469/07] (bilaga J 3), i vilka [rådet] kommer till en annan slutsats än [Osram]. ”

6

Genom skrivelse som inkom till förstainstansrättens kansli den 15 januari 2009 har rådet begärt att den mening som återges i punkten ovan, liksom bilaga J 3, till vilken det hänvisas i denna mening, det vill säga det svaromål som rådet inkom med i mål T-469/07, ska utgå ur akten i förevarande mål. Till stöd för sin begäran har rådet gjort gällande att Hangzhou gjort sig skyldig till rättegångsmissbruk genom att utan tillåtelse använda detta svaromål ”för andra syften än dem som rör förfarandet i [mål T-469/07]”. Rådet har påpekat att det senare målet och förevarande mål inte har förenats och att parterna enligt fast rättspraxis åtnjuter skydd mot att handlingarna i ett mål används på ett otillbörligt sätt.

7

Genom skrivelse som inkom till förstainstansrättens kansli den 11 februari 2009 har Hangzhou yttrat sig över denna begäran. Hangzhou anser, i huvudsak, att rådets begäran saknar grund och att bolaget inte kan anses ha gjort sig skyldigt till rättegångsmissbruk. Vad gäller den senare frågan har bolaget särskilt betonat att det tillåtits intervenera i mål T-469/07, i vilket föremålet för talan är detsamma som i förevarande mål. Följaktligen har Hangzhou laglig tillgång till de handlingar som inkommit i detta mål, däribland det aktuella svaromålet. Sökanden har också anfört att om rådets begäran bifölls skulle bolaget inte ha möjlighet att göra förstainstansrätten uppmärksam på den omständigheten att rådet, i ett parallellt mål som är anhängigt vid förstainstansrätten, i vilket Hangzhou är intervenient, intar ”en rakt motsatt ståndpunkt angående en fråga som rättsligt och faktiskt är av mycket stor vikt”.

8

Domstolen ska, på grundval av artikel 114.1 i rättegångsreglerna, pröva huruvida begäran om att den sista meningen i punkt 29 i yttrandet av den 24 november 2008 och bilaga J 3 till detta yttrande ska utgå ur akten är berättigad. Enligt denna bestämmelse kan förstainstansrätten på begäran av en part meddela beslut i en rättegångsfråga utan att pröva själva sakfrågan. Enligt artikel 114.3 ska återstoden av förfarandet vara muntligt, om inte rätten bestämmer annat. I förevarande fall finner förstainstansrätten att frågan är tillfredsställande utredd genom handlingarna i målet och att det inte är nödvändigt att inleda det muntliga förfarandet.

9

Inledningsvis finner rätten att rådets begäran, att bilaga J 3 till yttrandet av den 24 november 2008 ska utgå ur akten i förevarande mål, ska bifallas.

10

Bilaga J 3 utgörs av det svaromål som rådet inkom med i mål T-469/07 och som, i enlighet med artikel 116.2 i rättegångsreglerna, tillställdes Hangzhou inom ramen för samma mål. Hangzhou söker på detta sätt använda en inlaga som bolaget fått tillgång till i egenskap av intervenient i ett annat mål till sitt försvar i förevarande mål.

11

Detta tillvägagångssätt kan inte tillåtas.

12

Det ska i detta avseende erinras om att varje mål som anhängiggjorts vid förstainstansrätten har sin egen akt, som innehåller bland annat inlagor och handlingar som parterna i det målet inkommit med, och att var och en av dessa akter är helt fristående. Det senare framgår av artikel 5.5 i instruktionen för justitiesekreteraren vid förstainstansrätten som antogs den 5 juli 2007 (EUT L 232, s. 1), enligt vilken ”[e]n handling som ingetts i ett mål och som tillförts akten i det målet … [inte] kan beaktas vid beredningen av ett annat mål”.

13

Det ska vidare påpekas att i enlighet med fast rättspraxis åtnjuter parterna, enligt bestämmelserna om handläggningen av mål vid förstainstansrätten, ett skydd mot att handlingarna i målet används på ett otillbörligt sätt. De parter eller intervenienter i ett mål som ges tillgång till andra parters eller intervenienters inlagor i målet åtnjuter därför denna rättighet endast för att, inom ramen för det målet, försvara sin egen ståndpunkt (se, för ett liknande resonemang, förstainstansrättens dom av den 17 juni 1998 i mål T-174/95, Svenska Journalistförbundet mot rådet, REG 1998, s. II-2289, punkterna 135 och 137, beslut meddelat av ordföranden på förstainstansrättens femte avdelning den i mål T-11/99 R, Van Parys m.fl. mot kommissionen, REG 1999, s. II-1355, punkt 22, beslut meddelat av ordföranden på förstainstansrättens första avdelning den i mål T-168/01, Glaxo Wellcome mot kommissionen, ej publicerat i rättsfallssamlingen, punkt 28, och beslut meddelat av ordföranden på förstainstansrättens fjärde avdelning den i mål T-383/03, Hynix Semiconductor mot rådet, REG 2005, s. II-621, punkt 47).

14

Visserligen är parterna i ett förfarande enligt fast rättspraxis fria att sprida sina egna inlagor till tredje man, med undantag för speciella fall då spridningen av en handling skulle kunna inverka menligt på rättskipningen (domstolens beslut av den 3 april 2000 i mål C-376/98, Tyskland mot Europaparlamentet och rådet, REG 2000, s. I-2247, punkt 10). På motsvarande sätt kan en part i ett förfarande, med samma förbehåll, ge sitt samtycke till att en inlaga som den har inkommit med inom ramen för detta förfarande används av en annan part i detta förfarande inom ramen för ett annat förfarande. I förevarande fall är det emellertid utrett att Hangzhou inte ens har bett rådet om tillstånd att i förevarande mål få använda det svaromål som rådet inkommit med i mål T-469/07.

15

Det ska slutligen påpekas att rätten, för det fall den skulle finna att det aktuella svaromålet var till hjälp för att avgöra förevarande tvist, under alla förhållanden kan begära att denna handling ska företes, med tillämpning av artikel 64.3 d eller 65.b i rättegångsreglerna.

16

Vad gäller begäran om att den sista meningen i punkt 29 i yttrandet av den 24 november 2008 ska utgå ur akten, ska denna begäran däremot avslås med hänsyn till att det påstående som görs i denna mening är av mycket allmängiltig karaktär.

17

Beslut om rättegångskostnader kommer att meddelas senare.

Mot denna bakgrund beslutar

FÖRSTAINSTANSRÄTTEN (fjärde avdelningen)

följande: