FÖRSTAINSTANSRÄTTENS DOM (avdelningen för överklaganden) den 20 februari 2009

Förenade målen T‑359/07 P – T‑361/07 P

Europeiska gemenskapernas kommission

mot

Marli Bertolete m.fl.

”Överklagande – Personalmål – Kontraktsanställda vid OIB – Tidigare anställda enligt belgisk rätt – Ändring av tillämpliga anställningsvillkor – Kommissionens beslut om fastställande av lön – Likabehandling”

Saken: Överklaganden av de domar som meddelats av Europeiska unionens personaldomstol (andra avdelningen) den 5 juli 2007 i mål F-26/06, Bertolete m.fl. mot kommissionen (REGP 2007, s. I‑A‑1-0000 och s. II‑A-1-0000), i mål F-24/06, Abarca Montiel m.fl. mot kommissionen (REGP 2007, I‑A-1-0000 och s. II‑A‑1‑0000), och i mål F‑25/06, Ider m.fl. mot kommissionen (REGP 2007, I‑A-1-0000 och s. II‑A-1-0000), med yrkanden om upphävande av nämnda domar.

Avgörande: De domar som meddelats av Europeiska unionens personaldomstol (andra avdelningen) den 5 juli 2007 i mål F-26/06, Bertolete m.fl. mot kommissionen (REGP 2007, s. I‑A-1-0000 och s. II‑A‑1‑0000), i mål F-24/06, Abarca Montiel m.fl. mot kommissionen (REGP 2007, s. I‑A-1-0000 och s. II‑A-1-0000), och i mål F-25/06, Ider m.fl. mot kommissionen (REGP 2007, s. I‑A‑1‑0000 och s. II‑ A-1-0000), upphävs. Talan som väckts av sökandena i första instans, Marli Bertolete och åtta andra kontraktsanställda vid kommissionen, Sabrina Abarca Montiel och 19 andra kontraktsanställda vid kommissionen, Béatrice Ider, Marie Claire Desorbay och Lino Noschese, ogillas. Sökandena i första instans och kommissionen ska bära sina rättegångskostnader.

Sammanfattning

1.      Tjänstemän – Kontraktsanställda – Lön – Begrepp

(Tjänsteföreskrifterna, artikel 62 och följande artiklar; anställningsvillkor för övriga anställda, artikel 19 och följande artiklar, artikel 92 samt bilaga, artikel 2.2)

2.      Tjänstemän – Kontraktsanställda – Lön – Kompensation för lägre lön för anställda som tidigare varit anställda enligt villkor i nationell rätt

(Anställningsvillkor för övriga anställda, bilaga, artikel 2.2)

3.      Tjänstemän – Anställningsvillkor för övriga anställda – Likabehandling – Tillämpning av övergångsbestämmelser

1.      Med hänsyn till att begreppet lön, såsom det definieras i artikel 62 och följande artiklar i tjänsteföreskrifterna och såsom det, med stöd av artikel 19 och följande artiklar i anställningsvillkoren för övriga anställda, jämförda med artikel 92 i samma villkor, tillämpas på kontraktsanställda som tidigare varit anställda enligt villkor i nationell rätt, inbegriper familjetillägg, ska institutionernas skyldighet, enligt artikel 2.2 i bilagan till nämnda villkor, att ta hänsyn till skillnader mellan, å ena sidan, skatte-, socialförsäkrings- och pensionsregler i anställningsmedlemsstaten och, å andra sidan, motsvarande bestämmelser som gäller för kontraktsanställda, tolkas som följer. När institutionerna har för avsikt att kompensera för en lägre lön vid en övergång till gemenskapens anställningsvillkor för kontraktsanställda ska de beakta alla de olika delar som detta lönebegrepp består av. De måste därför ta hänsyn till de särdrag i den nationella rätt som tidigare varit tillämplig, med avseende på beskattning, socialförsäkring och pensioner, som kan ha betydelse för nivån på lönen i den mening som detta begrepp har enligt gemenskapsvillkoren. Detta gäller även om eventuella ekonomiska förmåner som utgör sådana särdrag inte nödvändigtvis ingår i lönen i den mening som avses i nationell rätt. Följaktligen är institutionerna, enligt artikel 2.2 i bilagan till anställningsvillkoren för övriga anställda, då de fattar det skönsmässiga beslutet att kompensera för en lägre lön skyldiga att vid beräkningen av ytterligare belopp beakta alla lönemässiga, skattemässiga och sociala förmåner i den nationella rätten som omfattas av lönebegreppet i den tillämpliga gemenskapsrätten. Den omständigheten att institutionen har tagit hänsyn till familjetilläggen enligt den nationella rätten, vilka ingår bland de socialförsäkringsförmåner som betalas av medlemsstaten och inte i den lön som arbetsgivaren betalar, vid beräkningen av de ytterligare belopp som berörda anställda har beviljats utgör således en korrekt tillämpning av artikel 2.2 i bilagan till anställningsvillkoren för övriga anställda.

(se punkterna 45–47)

Hänvisning till:

Domstolen 7 maj 1987, 186/85, kommissionen mot Belgien, REG 1987, s. 2029, punkterna 26 och 29; 7 maj 1987, 189/85, kommissionen mot Tyskland, REG 1987, s. 2061, punkt 18

2.      För att iaktta likabehandlingsprincipen då de ytterligare belopp ska fastställas som anställda som tidigare varit anställda enligt villkor i nationell rätt ska beviljas efter att de övergått till att omfattas av gemenskapens anställningsvillkor för kontraktsanställda, är institutionen skyldig att jämföra de olika situationer som är aktuella med hänsyn till syftet med artikel 2.2 i bilagan till anställningsvillkoren för övriga anställda, vilket är att bibehålla den tidigare nivån på lönen – såsom denna definieras i gemenskapens anställningsvillkor, det vill säga den tidigare totala lönen, inbegripet familjetillägg – och omvandla denna till en lön enligt gemenskapens anställningsvillkor. Med hänsyn till de tillämpliga bestämmelsernas syfte och till lönebegreppet enligt gemenskapens anställningsvillkor innefattar denna jämförelse således en skyldighet för institutionen att beakta familjesituationen för var och en av de berörda, och, i synnerhet, huruvida de har barn. Familje- och lönesituationen för en person med ett eller flera barn skiljer sig emellertid, vid den tidpunkt då övergången sker till de anställningsvillkor för kontraktsanställda som föreskrivs i artiklarna 7.1 och 8.1 i de allmänna genomförandebestämmelserna om övergångsbestämmelser för anställda vid Infrastrukturbyrån i Bryssel, ur såväl ett sakligt som ett juridiskt perspektiv på ett grundläggande sätt från situationen för den som inte har barn, genom att den sistnämnda inte har rätt – vare sig på grundval av nationella anställningsvillkor eller enligt gemenskapens villkor – till barntillägg som en särskild del av lönen. De särskilda familje- och lönesituationerna för dessa båda personkategorier utgör däremot ett relevant kriterium för differentiering som institutionen inte har laglig rätt att bortse från med hänsyn till den tillämpliga ordningens syfte.

(se punkterna 50 och 51)

3.      Vid tillämpning av likabehandlingsprincipen på övergångsbestämmelser krävs det att institutionen beaktar den personliga situationen för samtliga berörda vid just den tidpunkt då deras ställning ändras, vilken ändring utgör en avgörande händelse som på ett påtagligt sätt kan förändra alla deras rättigheter och skyldigheter. Om det förhöll sig på annat sätt skulle gemenskapsinstitutionerna, för att iaktta likabehandlingsprincipen vid en sådan ändring ad hoc av den berördas ställning, när de antar åtgärder men allmän räckvidd behöva ta hänsyn till hur den personliga situationen för var och en av de berörda kan tänkas utvecklas, vilket skulle innebära att ett orimligt och ogenomförbart krav, med avseende på en framåtblickande och jämförande granskning, ställdes på dem. Denna bedömning påverkar emellertid inte nödvändigheten av att regelbundet kontrollera de berörda anställdas personliga situation, och i förekommande fall åtgärda framtida olikheter mellan personer som, vid detta senare stadium, befinner sig i liknande eller identiska situationer.

(se punkt 54)

Hänvisning till:

Förstainstansrätten 14 februari 2007, T‑435/04, Simões Dos Santos mot harmoniseringsbyrån, REGP 2007, s, I‑A-0000 och II‑A-0000, punkt 90 och följande punkter