FÖRSTAINSTANSRÄTTENS DOM (avdelningen för överklaganden)

den 18 december 2008

Mål T‑293/07 P

Alessandro Lofaro

mot

Europeiska gemenskapernas kommission

”Överklagande – Personalmål – Tillfälligt anställda – Tidsfrist för klagomål – Datum då klagomål ingavs – Administrationens mottagande – Rättssäkerhetsprincipen”

Saken: Överklagande av det beslut som meddelades av Europeiska unionens personaldomstol (tredje avdelningen) den 24 maj 2007 i de förenade målen F-27/06 och F-75/06, Lofaro mot kommissionen (REGP 2007, s. I‑A-1-0000 och s. II‑A-1-0000), med yrkande att förstainstansrätten ska upphäva detta beslut.

Avgörande: Överklagandet ogillas. Alessandro Lofaro ska bära sina rättegångskostnader och ska ersätta kommissionens rättegångskostnader inom ramen för förevarande förfarande.

Sammanfattning

1.      Överklagande – Överklagande av beslutet att avvisa ett yrkande om ogiltigförklaring och att avvisa ett påföljande yrkande om ersättning, som har samband med det första yrkandet – Grunder som enbart avser den omständigheten att begäran om ogiltigförklaring avvisades – Överklagandet i dess helhet kan tas upp till prövning

(Förstainstansrättens rättegångsregler, artikel 138. 1)

2.      Tjänstemän – Talan – Föregående administrativt klagomål – Datum för ingivande

(Tjänsteföreskrifterna, artikel 90. 2)

3.      Tjänstemän – Talan – Föregående administrativt klagomål – Skyldighet att beakta den tid som kan förutses för ingivande av klagomål

(Tjänsteföreskrifterna, artikel 90. 2)

4.      Tjänstemän – Talan – Föregående administrativt klagomål – Datum för ingivande – Administrationens mottagande

(Tjänsteföreskrifterna, artikel 90. 2)

1.      Den omständigheten att klaganden till stöd för sitt överklagande, genom vilket vederbörande har yrkat ogiltigförklaring av ett beslut om avvisning av hans yrkanden avseende ogiltigförklaring och ersättning, enbart har åberopat grunder och argument som avser den motivering på grundval av vilken begäran om ogiltigförklaring avvisades, innebär inte att överklagandet inte kan tas upp till prövning med avseende på yrkandet om ersättning. Beslutet att yrkandet om ersättning inte kunde tas upp till prövning i det överklagade beslutet, fattades nämligen enbart på grundval av det nära sambandet, vilket inte har bestritts i målet om överklagandet, med yrkandet om ogiltigförklaring, vilket också avvisades.

(se punkterna 17, 18 och 20)

2.      Det datum som ska beaktas vid bedömning av huruvida ett klagomål har väckts inom den tidsfrist som föreskrivs i artikel 90.2 i tjänsteföreskrifterna, är det datum då den berörda institutionen mottog klagomålet. Denna tolkning följer av den nämnda artikelns lydelse och är förenlig med rättssäkerhetsprincipen. I artikel 90.2 första stycket föreskrivs att ”[k]lagomål ska anföras inom tre månader” och, i den nämnda artikelns andra stycke att tillsättningsmyndigheten ”skall meddela vederbörande sitt motiverade beslut inom fyra månader från och med den dag klagomålet anförts”. Det anges således uttryckligen i artikel 90.2 i tjänsteföreskrifterna att datumet för ingivande av ett klagomål även utgör början av den tidsfrist på fyra månader inom vilken den berörda institutionen måste besvara klagomålet.

Inom denna rättsliga ram utgör rättssäkerhetsprincipen, enligt vilken det krävs att en tidsfrists början och slut är tydligt fastställda och strikt iakttagna, utgör hinder för att två skilda datum beaktas med avseende på ingivande av klagomål, nämligen, dels datumet för ingivande av klagomålet för att avgöra huruvida detta ingavs inom den föreskrivna fristen, dels det datum då detta klagomål mottogs av den berörda institutionen för att fastställa början på fristen för svar på klagomålet.

Det är dessutom endast med beaktandet av datumet för mottagande av klagomålet som det är möjligt att besvara de krav som ställs enligt rättssäkerhetsprincipen, enligt vilken varje rättsakt som antas av institutionerna och som har rättsverkningar ska vara klar och precis samt bringas till den berördes kännedom på ett sådant sätt att denne med säkerhet kan förvissa sig om den tidpunkt vid vilken rättsakten träder i kraft och börjar ha rättsverkningar, bland annat med avseende på anlitande av de rättsmedel som föreskrivs i gemenskapens lagstiftning, i förevarande fall tjänsteföreskrifterna.

(se punkterna 29–33)

Hänvisning till domstolen den 26 november 1981, 195/80, Michel mot parlamentet, REG 1981, s. 2861, punkt 13; förstainstansrätten den 25 september 1991, T‑54/90, Lacroix mot kommissionen, REG 1991, s. II‑749, punkt 26, och där angiven rättspraxis, och punkt 29; personaldomstolen 15 maj 2006, Schmit mot kommissionen, F‑3/05, REGP s. I‑A‑1‑9 och II‑A‑1‑33, punkt 28.

3.      Det ankommer på den berörde att, med avseende på iakttagandet av fristerna för ingivande av klagomål och väckande av talan, visa prov på all erforderlig försiktighet som kan förväntas av en normalt upplyst person. Det åligger i synnerhet den berörde att se till att klagomålet inges inom den föreskriva fristen, med beaktande av den tid som kan förutses för postförsändelse av klagomålet, om vederbörande väljer detta försändelsesätt. Skyldigheten att beakta den tid som kan förutses för ingivande av klagomål utesluter inte möjligheten för den berörde, om extraordinära omständigheter föreligger, att rättfärdiga klagomålets försening genom att eventuellt visa, förekomsten av en oförutsedd händelse eller force majeure eller ett ursäktligt fel.

(se punkterna 37 och 38)

Hänvisning till domstolen den 15 december 1994, C‑195/91 P, Bayer mot kommissionen, REG 1994, s. I‑5619, punkt 32; domstolen den 15 maj 2003, C‑193/01 P, Pitsiorlas mot rådet och BCE, REG 2003, s. I‑4837, punkt 24; domstolen den 8 november 2007, C‑242/07 P, Belgien mot kommissionen, REG 2007, s. I‑9757, punkt 29; förstainstansrätten den 16 mars 1993, T‑33/89 och T‑74/89, Blackman mot parlamentet, REG 1993, s. II‑249, punkt 34; förstainstansrätten 15 mars 2007, Belgien mot kommissionen, T‑5/07, inte publicerad i rättsfallssamlingen, punkt 15.

4.       Det kan inte anses att enbart den omständigheten att den tid det tar att skicka ett brev per post varierar beroende av det land från vilket det skickas, innebär att ett beaktande av datumet för mottagande av klagomålet medför en diskriminering mellan berörda tjänstemän eller tillfälligt anställda, beroende av det land från vilket det skickas. Ingivande av ett administrativt klagomål är i själva verket inte föremål för några formvillkor. Eftersom vissa försändelsesätt (e-post eller telefax) emellertid är omedelbara, innebär ett beaktade av det datum då klagomålet mottas, inte en nackdel för tjänstemän eller tillfälligt anställda som arbetar i det land där de befinner sig när de skickar klagomålet.

(se punkterna 49 och 50)

Hänvisning till förstainstansrätten den 18 juni 1996, T‑150/94, Vela Palacios mot CES, REGP 1996, s. I‑A‑297 och II‑877, punkt 23.