FÖRSTAINSTANSRÄTTENS DOM (avdelningen för överklaganden)

13 oktober 2008

Mål T‑43/07 P

Neophytos Neophytou

mot

Europeiska gemenskapernas kommission

”Överklagande – Personalmål – Allmänt uttagningsprov – Klagandens ansökan avslogs – Uttagningskommitténs sammansättning under de muntliga uttagningsproven – Principen om likabehandling – Nya grunder – Felaktig rättstillämpning – Överklagande delvis ogrundat och delvis grundat – Återförvisning till personaldomstolen”

Saken: Överklagande av den dom som Europeiska unionens personaldomstol (tredje avdelningen) meddelade den 13 december 2006, i mål F-22/05, Neophytou mot kommissionen, REGP 2009, s. I‑A-1-159 och II‑A-1-617, med yrkande att denna dom ska ogiltigförklaras.

Avgörande: Den dom som Europeiska unionens personaldomstol meddelade den 13 december 2006 i mål Neophytou mot kommissionen (F‑22/05) ogiltigförklaras i den mån personaldomstolen avvisade de invändningar, med undantag av den sista, som Neophytos Neophytou gjorde under förhandlingen i första instans, vilka har sammanfattats i punkt 27 i denna dom. Överklagandet ogillas i övrigt. Målet återförvisas till Europeiska unionens personaldomstol. Beslut om rättegångskostnader kommer att meddelas senare.

Sammanfattning

1.      Överklagande – Grunder – Upptagande till sakprövning – Villkor – Åberopande av grunder som redan anförts vid personaldomstolen – Saknar betydelse

(Domstolens stadga, bilaga I, artikel 11.1; förstainstansrättens rättegångsregler, artikel 138.1 c)

2.      Överklagande – Grunder – Förstainstansrättens prövning av den rättsliga bedömning av de faktiska omständigheterna som personaldomstolen lade till grund

(Förstainstansrättens rättegångsregler, artikel 48.2)

3.      Tjänstemän – Uttagningsprov – Uttagningskommitté – Sammansättning

(Tjänsteföreskrifterna, bilaga III, artikel 3)

4.      Förfarande – Åberopande av nya grunder under rättegången – Grunder som föranleds av omständigheter som framkommit under rättegången

(Förstainstansrättens rättegångsregler, artikel 48.2)

5.      Överklagande – Grunder – Missuppfattning av bevisning

6.      Tjänstemän – Uttagningsprov – Uttagningskommitté – Sammansättning

(Tjänsteföreskrifterna, bilaga III, artikel 33)

1.       När en klagande har ifrågasatt den första instansens tolkning eller tillämpning av gemenskapsrätten, kan emellertid de rättsfrågor som prövades av förstainstansrätten på nytt tas upp till diskussion i målet om överklagande. Om klaganden inte på detta sätt kunde utforma sitt överklagande med stöd av grunder och argument som redan hade åberopats vid förstainstansrätten, skulle överklagandeinstitutet mista en del av sin innebörd. En klagande kan alltså göra en invändning avseende de faktiska omständigheterna och bedömningen av dessa i det överklagade avgörandet kan tas upp till prövning i ett förfarande om överklagande då klaganden gjort gällande att det framgår av handlingarna i målet att den bedömning som förstainstansrätten har gjort av de faktiska omständigheterna är materiellt oriktig eller att förstainstansrätten har missuppfattat bevisningen. Av artikel 11.1 i bilaga I till domstolens stadga och artikel 138.1 c i förstainstansrättens rättegångsregler följer emellertid att det i ett överklagande klart ska anges på vilka punkter den dom som det yrkas upphävning av ifrågasätts samt de rättsliga grunder som särskilt åberopas till stöd för detta yrkande.

(se punkterna 24 och 41)

Hänvisning till domstolen den 4 juli 2000, C‑352/98 P, Bergaderm och Goupil mot kommissionen, REG 2000, s. I‑5291, punkt 34; domstolen den 11 november 2003, C‑488/01 P, Martinez mot parlamentet, REG 2003, s. I‑13355, punkterna 39 och 40, och där angiven rättspraxis; domstolen den 18 januari 2007, C‑229/05 P, PKK och KNK mot rådet, REG 2007, s. I‑439, punkterna 32–35

2.      När klaganden invänt mot att den första instansen kvalificerat omständigheterna som rättsliga, för att därur härleda rättsliga konsekvenser, är detta en rättslig fråga som kan tas upp till prövning i ett förfarande om överklagande. Detta är i synnerhet fallet vad gäller den rättsliga frågan om huruvida den omständigheten, att en suppleant samtidigt som den ordinarie medlemmen bevisligen närvarat vid uttagningskommitténs arbete, menligt kan inverka på uttagningskommitténs röstning och följaktligen göra denna omröstning ogiltig.

(se punkterna 45, 46 och 71)

Hänvisning till domstolen den 1 juni 1994, C‑136/92 P, kommissionen mot Brazzelli Lualdi m.fl., REG 1994, s. I‑1981, punkt 49; domstolen den 26 april 2007, C‑412/05 P, Alcon mot harmoniseringsbyrån, REG 2007, s. I‑3569, punkterna 38–40

3.      Att en ordinarie medlem och en suppleant samtidigt närvarar i uttagningskommittén under det muntliga uttagningsprovet medför inte att kommitténs arbete och sammansättning blir ogiltiga, såvida inte suppleanten i ett sådant fall har rösträtt.

(se punkt 53)

Hänvisning till förstainstansrätten den 13 september 2005, T‑290/03, Pantoulis mot kommissionen, REGP 2005, s. I‑A‑241 och II‑1123, punkterna 62, 77 och 78; förstainstansrätten den 12 mars 2008, T‑100/04, Giannini mot kommissionen, REG 2008, s. II‑0000, punkt 210

4.      Enligt artikel 48.2 första stycket i förstainstansrättens rättegångsregler får nya grunder inte åberopas under rättegången, såvida de inte föranleds av rättsliga eller faktiska omständigheter som framkommit först under förfarandet. Ett argument som har åberopats till stöd för en grund bör behandlas på ett liknande sätt. Denna bestämmelse hindrar inte på något sätt att dessa omständigheter kunde upptäckas till följd av en processledande åtgärd. Slutligen ska denna bestämmelse tolkas restriktivt, eftersom den innebär att den berörda parten hindras från att anföra samtliga de omständigheter som är nödvändiga för att vinna bifall till sina anspråk.

(se punkt 76)

Hänvisning till domstolen den 15 oktober 2002, C‑238/99 P, C‑244/99 P, C‑245/99 P, C‑247/99 P, C‑250/99 P–C‑252/99 P och C‑254/99 P, Limburgse Vinyl Maatschappij m.fl. mot kommissionen, REG 2002, s. I‑8375, punkt 370; förstainstansrätten den 29 juni 1995, T‑32/91, Solvay mot kommissionen, REG 1995, s. II‑1825, punkt 40; och förstainstansrätten den 21 mars 2002, T‑231/99, Joynson mot kommissionen, REG 2002, s. II‑2085, punkt 156

5.      För att bedöma om den första instansen missuppfattat de bevis som fanns i de handlingar som angav sammansättningen av en uttagningskommitté när den beslutat att inte pröva de invändningar som anförts under förfarandet i personaldomstolen och som riktade sig mot att uttagningskommittén dels utsetts olagligt, dels inte var fulltalig, måste förstainstansrätten bedöma om den mot bakgrund av handlingarna i den första instansen, och i synnerhet de handlingar som kommissionen lämnat in, kan fastställa avsikten och räckvidden av dessa invändningar och avgöra om personaldomstolen gjort ett uppenbart fel när den läste och bedömde dessa handlingar.

Detta är fallet när det inte finns något i handlingarna i målet som tyder på att klaganden hade kunna göra dessa invändningar före förhandlingen i första instans.

(se punkterna 78, 80 och 82)

Hänvisning till domstolen den 18 juli 2007, C‑326/05 P, Industrias Químicas del Vallés mot kommissionen, REG 2007, s. I‑6557, punkterna 57–60

6.      Det ankommer på uttagningskommittén att se till att principen om likabehandling av sökanden alltid iakttas och på gemenskapsdomstolen att pröva om uttagningskommitténs sammansättning under de muntliga proven varit förenlig med de förfaranderegler som upprättas i gemenskapsrätten. Det förhållandet att uttagningskommittén inte iakttar bestämmelserna som reglerar dess arbete ska anses utgöra ett åsidosättande av väsentliga formföreskrifter och en klagande är följaktligen inte skyldig att påvisa att uttagningsprovets resultat kunde ha blivit annorlunda om formföreskrifterna i fråga iakttagits.

Eftersom principen om likabehandling underbygger bestämmelserna om uttagningskommitténs sammansättning, har gemenskapsdomstolen gjort sig skyldig till felaktig rättstillämpning när den underskattat det täta sambandet mellan denna princip och bestämmelserna om uttagningskommitténs sammansättning.

(se punkterna 85 och 86)

Hänvisning till förstainstansrätten den 23 mars 2000, T‑95/98, Gogos mot kommissionen, REGP 2000, s. I‑A‑51 och II‑219, punkterna 25, 37–39, 53 och 54, och där angiven rättspraxis; förstainstansrätten den 10 november 2004, T‑165/03, Vonier mot kommissionen, REGP 2004, s. I‑A‑343 och II‑1575, punkt 40