PERSONALDOMSTOLENS DOM

(tredje avdelningen)

den 8 maj 2008

Mål F-6/07

Risto Suvikas

mot

Europeiska unionens råd

”Personalmål – Tillfälligt anställda – Rättegångsfråga – Konfidentiella handlingar – Handlingar som erhållits på olaglig väg – Borttagande av handlingar – Rekrytering – Ledig tjänst – Olaglig avvisning av kandidatur – Ogiltigförklaring – Skadeståndstalan – Förlust av en möjlighet att bli anställd – Utvärdering i överensstämmelse med rätt och billighet (ex aequo et bono)”

Saken: Talan, som har väckts med stöd av artiklarna 236 EG och 152 EA, genom vilken Risto Suvikas har yrkat, bland annat, att det beslut som fattats den 20 februari 2006, av den myndighet som är behörig att sluta anställningsavtal vid rådet, att inte uppta Risto Suvikas i förteckningen över de bästa sökandena i urvalsförfarandet enligt rådets meddelande om lediga tjänster B/024, ska ogiltigförklaras, och talan om skadeståndsersättning för de ekonomiska och ideella skador som vederbörande anser sig ha lidit.

Avgörande: De handlingar som åberopats av Risto Suvikas i bilaga A 14–A 16 till ansökan ska borttas ur ansökan. Beslutet av den 20 februari 2006 av den myndighet som är behörig att sluta anställningsavtal, att inte uppta Risto Suvikas i förteckningen över de bästa sökandena i urvalsförfarandet enligt rådets meddelande om lediga tjänster B/024 ogiltigförklaras. Europeiska unionens råd ska betala skadestånd till sökanden med ett belopp på 20.000 euro för den materiella skada som sökanden har lidit. Talan avslås i övrigt. Europeiska unionens råd ska ersätta rättegångskostnaderna.

Sammanfattning

1.      Förfarande – Upptagande till sakprövning av handlingarna i målet – Bedömning vid den tidpunkt då rättsakten inkom – Yrkande att domstolen ska pröva en rättegångsfråga – Upptagande till sakprövning när som helst under rättegången

(Förstainstansrättens rättegångsregler, artikel 114, personaldomstolens rättegångsregler, artikel 78)

2.      Tjänstemän – Uttagningsprov – Uttagningskommitté – Kravet på att uttagningskommitténs arbete ska vara hemligt – Räckvidd

(Tjänsteföreskrifterna, bilaga 3, artikel 6)

3.      Tjänstemän – Tillfälligt anställda – Rekrytering – Förfarande – En rådgivande urvalskommittés utrymme för skönsmässig bedömning – Gränser – Iakttagande av de villkor som föreskrivs i meddelandet om lediga tjänster

4.      Tjänstemän – Tillfälligt anställda – Rekrytering – Förfarande – Bedömning av förtjänsterna

5.      Tjänstemän – Tillfälligt anställda – Rekrytering – Förfarande – Det utrymme för skönsmässig bedömning som gäller för myndigheten som är behörig att sluta anställningsavtal – Gränser – Iakttagande av de villkor som har uppställts i meddelandet om rekrytering och förfaranderegler som har antagits för den skönsmässiga bedömningen

6.      Tjänstemän – Talan – Dom om ogiltigförklaring – Verkningar

(Tjänsteföreskrifterna, artikel 91)

7.      Tjänstemän – Talan – Obegränsad behörighet – Möjlighet för domstolen att på eget initiativ förplikta svarandeinstitutionen att betala skadeståndsersättning

(Tjänsteföreskrifterna, artikel 91.1)

8.      Tjänstemän – Talan – Obegränsad behörighet – Ersättning för den ekonomiska skada som har uppstått till följd av en förlorad möjlighet med anledning av att ansökan avvisats olagligen

(Tjänsteföreskrifterna, artikel 91.1, anställningsvillkor för övriga anställda, artikel 47 b ii)

9.      Tjänstemän – Talan – Skadeståndstalan – Ogiltigförklaring av den angripna rättsstridiga rättsakten – Lämplig ersättning för ideell skada

(Tjänsteföreskrifterna, artikel 91)

1.      Den regel som föreskrivs i artikel 78 i personaldomstolens rättegångsregler, enligt vilken den domstolen, till följd av en begäran om att den ska meddela beslut avseende en rättegångsfråga, ska avgöra ärendet genom att meddela ett motiverat beslut eller låta beslutet anstå till den slutliga domen, utgör en förfaranderegel som är tillämplig från det datum då den trädde i kraft med avseende på samtliga mål vid personaldomstolen. Detta gäller inte med avseende på regler med stöd av vilka personaldomstolen, enligt den nämnda artikeln, kan pröva huruvida rättegångsfrågan kan tas upp till sakprövning. Det kan i detta avseende enbart vara fråga om regler som var tillämpliga då den nämnda begäran inkom, i den mån frågan huruvida begäran om att personaldomstolen ska meddela beslut avseende en rättegångsfråga ska avgöras enligt de aktuella reglerna.

Med avseende på en begäran om att personaldomstolen ska meddela beslut avseende en rättegångsfråga som framställdes före det datum då personaldomstolens rättegångsregler trädde i kraft, ska de villkor för huruvida rättegångsfrågan kan tas upp till sakprövning som avses i artikel 114 i förstainstansrättens rättegångsregler tillämpas. Denna bestämmelse gäller i tillämpliga delar. Nämnda artikel 114 i förstainstansrättens rättegångsregler motsvarar faktiskt bestämmelsen i artikel 78 i personaldomstolens rättegångsregler. I ett sådant fall ska å ena sidan den förfaranderegel som föreskrivs i artikel 78 i personaldomstolens rättegångsregler, och å andra sidan de regler för upptagande till sakprövning som avses i artikel 114 i förstainstansrättens rättegångsregler, tillämpas.

En rättegångsfråga, vilken måste åtskiljas från en invändning om rättegångshinder, kan uppkomma när som helst under förfarandet. En begäran om att personaldomstolen ska meddela beslut avseende en rättegångsfråga måste således kunna framställas när som helst under förfarandet.

(se punkterna 49–51 och 54)

2.      Principen om att uttagningskommitténs arbete ska vara hemligt har införts i syfte att säkerställa att uttagningskommittéer är oberoende och deras arbete hemligt. Principen avser även att skydda de sökandes berättigade intresse av att bedömningarna av deras sakkunskap och förtjänster inte offentliggörs. Denna princip utgör därför hinder för att den hållning som medlemmarna i uttagningskommittén tillkännages, och att uppgifter som avser bedömningar av en sökandes person sprids eller jämförande bedömningar som kommittén gjort av de sökande avslöjas.

De jämförande bedömningar som en uttagningskommitté eller vissa av deras medlemmar utför ska i princip omfattas av principen om att den nämnda kommitténs arbete ska vara hemligt. Detta gäller emellertid inte med avseende på handlingar som upprättas vid sidan av urvalsförfarandet, vilka i själva verket inte omfattas av det arbete som den rådgivande uttagningskommittén i dess helhet utför, och vilka har upprättats på initiativ av en av kommitténs medlemmar. Dessa åtnjuter inte nödvändigtvis samma grad av sekretess som jämförande bedömningar som görs av uttagningskommittén, och som innebär att dessa inte kan uppvisas vid personaldomstolen. Huruvida det är lagenligt eller olagligt att erhålla sådana handlingar, ska följaktligen beaktas.

Handlingar som en medlem av kommittén har upprättat vid sidan av urvalsförfarandet, och som en part har erhållit av tredje man, vilken själv har erhållit handlingarna utan tillstånd, ska således inte omfattas av handlingarna i ett mål.

(se punkterna 57, 58, 60, 61, 64–66 och 71)

Hänvisning till

Förstainstansrätten: 7 februari 2001, Bonaiti Brighina mot kommissionen, T‑118/99, REGP s. I‑A‑25 och II‑97, punkt 46; 5 april 2005, Christensen mot kommissionen, T‑336/02, REGP s. I‑A‑75 och II‑341, punkterna 23, 24 och 26

3.      En rådgivande uttagningskommitté för rekrytering av tillfälligt anställda som har upprättats av en myndighet som är behörig att sluta anställningsavtal, har ett visst utrymme för skönsmässig bedömning vid organisering av sitt arbete, under förutsättning att den håller sig inom den ram som uppställs i meddelandet om lediga tjänster. Det finns i detta hänseende inte något som utgör hinder för att kommittén går stegvis tillväga, och eliminerar sökande vart efterhand, på grundval av kriterier som anges i meddelandet om lediga tjänster. Den enkla omständigheten att en uttagningskommitté har undersökt huruvida de sökande uppfyller de kriterier som anges i det nämnda meddelandet under intervjuer som utförs i två omgångar, kan inte i sig medföra att uttagningsförfarandet ska anses vara ogiltigt.

(se punkterna 88–90)

4.      Inom ramen för ett uttagningsprov ska uttagningskommittén bedöma de omständigheter avseende de sökande som den har vetskap om och som avser, till exempel, handlingar som har lagts fram, prov som de har deltagit i eller betygsrapporter som de har kunnat ta del av och kommentera. Detta utgör en garanti för att uttagningsförfarandet går riktigt till, och ett skydd mot allt godtycke, genom att de sökande känner till samtliga omständigheter som uttagningskommittén har bedömt och således har god möjlighet att invända mot denna bedömning, om de anser att den inte är riktigt. I den mån uttagningskommittén, åtminstone delvis, grundar sin bedömning på omständigheter såsom upplysningar och uppfattningar från hierarkiskt överordnade personer, vilka de sökande inte ges kännedom om, kan dessa inte skydda sig mot påståenden från tredje man, vilka kan vara såväl fullkomligt riktiga som felaktiga av någon anledning. Den omständigheten att de sökande således saknar möjlighet att kommentera uppfattningar om dem som har lagts fram av deras hierarkiskt överordnades uppfattningar, och som har beaktats av uttagningskommittén, utgör ett åsidosättande av en princip som styr uttagningsförfarandet, och med stöd av vilken det är berättigat att ogiltigförklara beslut om att inte godkänna en viss sökande.

I likhet med en uttagningskommitté och av samma skäl, kan en rådgivande uttagningskommitté som har upprättats av den myndighet som är behörig att sluta anställningsavtal inte ens delvis grunda sin bedömning på omständigheter såsom de upplysningar och uppfattningar som har lämnats av hierarkiskt överordnade personer, vilka de sökande inte ges kännedom om, och inte har kunnat ta ställning till. Rådfrågning av hierarkiskt överordnade, även av en enda medlem av uttagningskommittén som agerar i eget namn, kan medföra att de åtgärder som vidtas av kommittén i dess helhet ska anses ogiltiga.

(se punkterna 93, 94 och 97)

Hänvisning till

Domstolen: 11 mars 1986, Sorani m.fl., mot kommissionen, 293/84, REG 1986, s. 967, punkterna 17–20; Adams m.fl., mot kommissionen, 294/84, REG s. 977, punkterna 22–25

5.      Utövandet av det stora utrymme för skönsmässig bedömning som den myndighet som är behörig att sluta anställningsavtal förfogar över innebär, åtminstone, att all relevant lagstiftning iakttas fullt ut, det vill säga inte enbart meddelanden om lediga tjänster utan även eventuella handläggningsregler som den nämnda myndigheten har fastställt för utövandet av sitt utrymme för skönsmässig bedömning.

Den omständigheten att denna myndighet förfogar över ett stort utrymme för skönsmässig bedömning kan i övrigt inte medföra att en rättsstridig åtgärd som har vidtagits under det förberedande förfarande som föregår fattandet av ett beslut ska anses giltig. Genom att den nämnda myndigheten fattar sitt beslut efter ett rättsstridigt förberedande förfarande, är detta beslut rättsstridigt, om myndigheten inte vidtar åtgärder för att avhjälpa den konstaterade rättsstridigheten.

(se punkterna 101–103)

Hänvisning till

Förstainstansrätten: 18 september 2003, Pappas mot regionkommittén, T‑73/01, REGP s. I‑A‑207 och II‑1011, punkt 53

6.      Vid ogiltigförklaring av det beslut som har fattats av den myndighet som är behörig att sluta anställningsavtal att inte uppta en sökandes namn i förteckningen över de bästa sökandena, vid ett uttagningsförfarande för tillfälligt anställda som bedömts vara rättstridigt, skulle det utgöra en alltför allvarlig åtgärd mot den rättsstridighet som den berörda institutionen vidtagit, att även ogiltigförklara själva förteckningen över godkända sökande, samt de beslut att rekrytera sökande som fanns med på listan om lediga tjänster. Det vore i själva verket oförenligt med proportionalitetsprincipen och principen om skydd för berättigade förväntningar, samt tjänstens intresse, att inte nominera utsedda sökande till tillfälligt anställda, enbart med anledning av att uttagningsförfarandet var rättsstridigt.

(se punkterna 109, 111 och 122)

7.      Då en jämförelse av de intressen som föreligger visar att tjänstens intresse och tredje mans intresse utgör hinder för en ogiltigförklaring av påföljande beslut till ett ogiltigförklarat beslut, kan domstolen för att i sökandens intresse säkerställa att det ogiltigförklarade beslutet har ändamålsenlig verkan, använda den obegränsade behörighet som tillfaller den i mål av ekonomisk art, och även på eget initiativ förplikta svarandeinstitutionen att betala ersättning. Domstolen kan även anmoda den nämnda institutionen att på lämpligt sätt skydda sökandens rättigheter genom att finna en avvägd lösning i vederbörandes tvist.

(se punkt 127)

Hänvisning till

Domstolen: 5 juni 1980, Oberthür mot kommissionen, 24/79, REG 1980, s. 1743, punkt 14; 6 juli 1993, kommissionen mot Albani m.fl., C‑242/90 P, REG 1993, s. I‑3839, punkt 13

Förstainstansrätten: 23 februari 1994, Coussios mot kommissionen, T‑18/92 och T‑68/92, REGP s. I‑A‑47 och II‑171, punkt 107

8.      Enligt artikel 91.1 andra meningen i tjänsteföreskrifterna har personaldomstolen i detta avseende obegränsad behörighet i tvister av ekonomisk art och kan inom ramen för denna behörighet om nödvändigt ex officio förplikta svaranden att betala ersättning för den skada denne orsakat och i det fallet värdera skadan utifrån rätt och billighet, med hänsyn tagen till samtliga omständigheter i målet. Vidare är personaldomstolen ensam behörig, när den har konstaterat förekomsten av en skada, att inom ramen för yrkandena bedöma hur och med vilket belopp skadan ska ersättas, inom ramen för yrkandena, under förutsättning att, för att den domstol som dömer i andra instans, ska kunna utöva rättslig kontroll över personaldomstolens domar, dessa är tillräckligt motiverade, och med avseende på värderingen av en skada, att det i domarna anges vilka kriterier som har beaktats vid fastställande av ersättningens belopp.

Vid fastställande av storleken av en välavvägd ersättning till en sökande som, efter ett urvalsförfarande som visar sig vara olagligt, har förlorat en möjlighet till anställning, ska domstolen först genom att avgöra hennes förlorade inkomst och sedan räkna ut skillnaden mellan den lön hon skulle ha uppburit om hon hade blivit anställd och den lön som hon faktiskt uppbar efter de rättsstridiga besluten. Därefter fastställde den, i form av ett procenttal, vilken chans hon hade att anställas för att på så vis vikta den beräknade inkomstförlusten.

Då personaldomstolen emellertid, med anledning av särskilda omständigheter såsom graden av osäkerhet avseende inverkan av den konstaterade olagligheten på beslutet att avvisa sökandens ansökan, saknar möjlighet att fastställa en matematisk koefficient som återspeglar den förlorade möjligheten, ska den skadelidande tilldelas ett schablonbelopp som gottgörelse för den förlorade möjligheten.

Vid uppskattningen av den nämnda ersättningens storlek, kan det inte tas för givet att sökanden, om vederbörande hade varit en av de godkända sökande i urvalsförfarandet, hade tilldelats ett 6 års kontrakt som tillfälligt anställd. I enlighet med artikel 47 b, ii i anställningsvillkor för övriga anställda, har institutionen möjligheten att säga upp ett tidsbegränsat avtal för en tillfälligt anställd, under förutsättning att den uppsägningstid som föreskrivs i den nämnda bestämmelsen iakttas. Om sökanden hade anställts hade vederbörande, vid utgången av den ursprungliga 4 års perioden, inte haft rätt att få sitt avtal förnyat under 2 år.

(se punkterna 133–135 och 142–145)

Hänvisning till

Domstolen: 21 februari 2008, kommissionen mot Girardot, C‑348/06 P, REG s. I‑0000, punkt 45, och där angiven rättspraxis, och punkt 58, och där angiven rättspraxis

Förstainstansrätten: 6 juni 2006, Girardot mot kommissionen, T‑10/02, REGP s. I‑A‑2‑129 och II‑A‑2‑609

9.      Ett beslut om ogiltigförklaring av en angripen rättsakt kan i sig utgöra en lämplig ersättning och i princip, det vill säga när denna rättsakt inte innehåller någon uttrycklig negativ bedömning av sökandens förmåga som skulle kunna skada denne, tillräcklig gottgörelse för all ideell skada som sökanden kan ha lidit.

(se punkt 151)

Hänvisning till

Förstainstansrätten: 26 januari 1995, Pierrat mot domstolen, T‑60/94, REGP s. I‑A‑23 och II‑77, punkt 62; 19 mars 1997, Giannini mot kommissionen, T‑21/96, REGP s. I‑A‑69 och II‑211, punkt 35