1

Begäran om förhandsavgörande avser tolkningen av Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/38/EG av den 29 april 2004 om unionsmedborgares och deras familjemedlemmars rätt att fritt röra sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorier och om ändring av förordning (EEG) nr 1612/68 och om upphävande av direktiven 64/221/EEG, 68/360/EEG, 72/194/EEG, 73/148/EEG, 75/34/EEG, 75/35/EEG, 90/364/EEG, 90/365/EEG och 93/96/EEG (EUT L 158, s. 77, rättelser i EUT 2004, L 229, s. 35, EUT 2005, L 197, s. 34 och EUT 2007, L 204, s. 28) (nedan kallat direktivet), artiklarna 18 EG och 39 EG, och av den grundläggande rätten till familjeliv.

2

Begäran har framställts i ett mål mellan Deniz Sahin, som innehar turkiskt medborgarskap, och Bundesminister für Inneres (österrikiska inrikesministern) angående vägran att utfärda ett permanent uppehållskort.

3

I artikel 1 i direktivet anges följande:

”I detta direktiv fastställs

4

I artikel 2 i direktivet anges följande:

”I detta direktiv används följande beteckningar med de betydelser som här anges:

5

I artikel 3 i direktivet anges följande:

”1.   Detta direktiv skall tillämpas på alla unionsmedborgare som reser till eller uppehåller sig i en annan medlemsstat än den de själva är medborgare i samt på de familjemedlemmar enligt definitionen i artikel 2.2 som följer med eller ansluter sig till unionsmedborgaren.

2.   Utan att det påverkar de berördas personliga rätt att fritt röra sig eller uppehålla sig, och i överensstämmelse med nationell lagstiftning, skall den mottagande medlemsstaten underlätta inresa och uppehåll för följande personer:

Den mottagande medlemsstaten skall företa en noggrann undersökning av de personliga förhållandena och motivera ett eventuellt beslut att neka dessa personer inresa till eller att uppehålla sig i den medlemsstaten.”

6

I artikel 6 i direktivet anges följande:

”1.   Unionsmedborgare skall ha rätt att uppehålla sig på en annan medlemsstats territorium i högst tre månader utan några andra villkor eller formaliteter än kravet på att inneha ett giltigt identitetskort eller pass.

2.   Bestämmelserna i punkt 1 skall också tillämpas på familjemedlemmar som inte är medborgare i en medlemsstat, som följer med eller ansluter sig till unionsmedborgaren och som innehar ett giltigt pass.”

7

I artikel 7.1 och 7.2 i direktivet anges följande:

”1.   Varje unionsmedborgare skall ha rätt att uppehålla sig inom en annan medlemsstats territorium under längre tid än tre månader om den berörda personen:

2.   Uppehållsrätten enligt punkt 1 skall även omfatta familjemedlemmar som inte är medborgare i en medlemsstat när de följer med eller ansluter sig till unionsmedborgaren i den mottagande medlemsstaten, förutsatt att unionsmedborgaren uppfyller villkoren i punkt 1 a, 1 b eller 1 c.”

8

Artikel 9 i direktivet har följande ordalydelse:

”1.   Medlemsstaterna skall utfärda ett uppehållskort till unionsmedborgares familjemedlemmar som inte är medborgare i en medlemsstat, om det planerade uppehållet överstiger tre månader.

2.   Fristen för att ansöka om uppehållskort får inte understiga tre månader räknat från ankomstdagen.

3.   Om den berörde personen underlåter att ansöka om uppehållskort får denne åläggas proportionerliga och icke-diskriminerande sanktioner.”

9

I artikel 10 i direktivet anges följande:

”1.   Uppehållsrätten för unionsmedborgares familjemedlemmar som inte är medborgare i en medlemsstat skall intygas genom att en handling som kallas ’uppehållskort för en unionsmedborgares familjemedlem’ utfärdas senast sex månader efter det att ansökan lämnades in. Ett intyg om inlämnad ansökan om uppehållskort skall utfärdas omedelbart.

2.   För utfärdande av ett uppehållskort skall medlemsstaterna begära att följande handlingar visas upp.

…”

10

I artikel 27.1 och 27.2 anges följande:

”1.   Med förbehåll för bestämmelserna i detta kapitel får medlemsstaterna begränsa den fria rörligheten för unionsmedborgare och deras familjemedlemmar, oavsett medborgarskap, av hänsyn till allmän ordning, säkerhet eller hälsa. Sådana hänsyn får inte åberopas för att tjäna ekonomiska syften.

2.   Åtgärder som vidtas med hänsyn till allmän ordning eller säkerhet skall överensstämma med proportionalitetsprincipen och uteslutande vara grundade på vederbörandes personliga beteende. Tidigare straffdomar skall inte i sig utgöra skäl för sådana åtgärder.

Den berörda personens personliga beteende måste utgöra ett verkligt, faktiskt och tillräckligt allvarligt hot mot ett grundläggande samhällsintresse. Motiveringar som inte beaktar omständigheterna i det enskilda fallet eller som tar allmänpreventiva hänsyn skall inte accepteras.”

11

I artikel 35 i direktivet anges följande:

”Medlemsstaterna får vidta nödvändiga åtgärder för att neka, avbryta eller dra tillbaka en rättighet enligt detta direktiv i händelse av missbruk av rättigheter eller bedrägeri, till exempel skenäktenskap. En sådan åtgärd skall vara proportionerlig och i enlighet med de rättssäkerhetsgarantier som föreskrivs i artiklarna 30 och 31.”

12

Av 1 § andra stycket lagen om bosättning och vistelse (Niederlassungs- und Aufenthaltsgesetz, BGBl. I, 100/2005) (nedan kallad NAG), i den lydelse som är tillämplig i målet vid den nationella domstolen, framgår följande:

”Denna federala lag gäller inte för utlänningar som

…”

13

I 51 § NAG anges följande:

”EES-medborgare som utnyttjar sin rätt till fri rörlighet och vistas mer än tre månader inom Österrikes territorium har rätt till bosättning om de

14

I 52 § i denna lag anges följande:

”EES-medborgare som är anhöriga till EES-medborgare med rätt till fri rörlighet (51 §) har rätt till bosättning om de

…

och följer med eller ansluter sig till denne EES-medborgare.”

15

I 54 § första stycket NAG anges följande:

”Sådana anhöriga till EES-medborgare (51 §) med rätt till fri rörlighet som inte är EES-medborgare och som uppfyller de krav som nämns i 52 § punkterna 1–3 har rätt till bosättning. För dessa utfärdas på ansökan ett permanent uppehållskort som gäller i tio år. Ansökan skall inges senast tre månader efter deras bosättning.”

16

I 19 § i asyllagen 1997 (Asylgesetz 1997, BGBl. I, 76/1997) anges följande:

”1.   Asylsökande som … befinner sig inom österrikiskt territorium har tillfällig rätt till vistelse, såvida inte deras ansökan ska avslås på grund av ett tidigare beslut …

…

3.   En handling som utvisar tillfällig uppehållsrätt ska ex officio utfärdas för asylsökande som har en sådan rätt …

…”

17

Det framgår av begäran om förhandsavgörande att Deniz Sahin reste in i Österrike den 15 juni 2003 och ansökte om asyl där den 3 oktober 2003. Något lagakraftvunnet beslut föreligger ännu inte med avseende på ansökan varför han har rätt till tillfälligt uppehållstillstånd enligt 1997 års asyllag.

18

Den 22 april 2006 gifte sig Deniz Sahin med en tysk medborgare. Enligt handlingarna i målet sammanlever han åtminstone sedan den 10 oktober 2003 med denna person och deras gemensamma barn, sedan barnets födelse den 19 juli 2005.

19

Den 29 maj 2006 ansökte Deniz Sahin, med hänvisning till att han hade ingått äktenskap, om att ett permanent uppehållskort skulle utfärdas i enlighet med 54 § NAG. Landeshauptmann von Niederösterreich (ministerpresidenten i delstaten Niederösterreich) avslog ansökan i enlighet med 1 § andra stycket punkt 1 NAG.

20

Genom beslut av den 14 mars 2007 avslog Bundesminister für Inneres överklagandet av det beslut Landeshauptmann von Niederösterreich fattat. Bundesminister für Inneres motiverade detta dels med att NAG – och därmed också 54 § i denna – inte kunde tillämpas på klaganden mot bakgrund av dennes tillfälliga rätt till uppehållstillstånd enligt asyllagen. Det uppgavs dessutom att Deniz Sahins tyska maka, som enligt egen utsaga ”har bott i Österrike i tre år” och utövar förvärvsverksamhet, utnyttjade sin rätt till fri rörlighet vid en tidpunkt då Deniz Sahin redan vistades i Österrike, varför kravet på att familjemedlemmen följer med eller ansluter sig till den person som utövar sin rätt till fri rörlighet i 52 § sista meningen NAG inte är uppfyllt (beträffande detta hänvisade Bundesminister für Inneres till artikel 7.2 i direktivet).

21

Deniz Sahin överklagade Bundesminister für Inneres beslut i Verwaltungsgerichtshof, som beslutade att vilandeförklara målet och att ställa följande frågor till domstolen:

22

I enlighet med artikel 104.3 första stycket i rättegångsreglerna får domstolen, om en fråga i en begäran om förhandsavgörande är identisk med en fråga som domstolen redan har avgjort eller om svaret på en sådan klart kan utläsas av rättspraxis, efter att ha hört generaladvokaten, när som helst avgöra saken genom motiverat beslut med hänvisning till den tidigare domen eller till ifrågavarande rättspraxis.

23

Domstolen anser att så är fallet i detta mål.

24

Den hänskjutande domstolen har ställt fråga 1 a och b för att få klarhet i om artiklarna 3.1, 6.2, 7.1 d och 7.2 ska tolkas så, att de också omfattar familjemedlemmar vilka har kommit till den mottagande medlemsstaten oberoende av unionsmedborgaren i fråga och först när de kommit dit har blivit anhöriga till eller bildat familj med unionsmedborgaren. Den hänskjutande domstolen vill även få klarhet i om det kommer an på huruvida familjemedlemmen vistas lagligt i den mottagande medlemsstaten när han blir anhörig eller bildar familj och, om frågan besvaras jakande, om det för laglig vistelse är tillräckligt att familjemedlemmen har rätt att vistas i landet enbart genom sin ställning som asylsökande.

25

Enligt artikel 3.1 direktivet ska det sistnämnda tillämpas på alla unionsmedborgare som reser till eller uppehåller sig i en annan medlemsstat än den de själva är medborgare i samt på de familjemedlemmar enligt definitionen i artikel 2.2 som följer med eller ansluter sig till unionsmedborgaren.

26

Enligt artiklarna 6 och 7 i direktivet avseende uppehållsrätt i högst tre månader respektive uppehållsrätt för längre tid än tre månader, krävs även att familjemedlemmar till en unionsmedborgare vilka inte är medborgare i en medlemsstat, ”följer med” eller ”ansluter sig till” den senare i den mottagande medlemsstaten för att de ska anses ha uppehållsrätt där.

27

I domstolens dom av den 25 juli 2008 i mål C-127/08, Metock m.fl. (REG 2008, s. I-6241, punkterna 87 och 88), fann domstolen att det inte föreskrivs i någon av dessa bestämmelser att unionsmedborgaren måste ha bildat familj redan vid flytten till den mottagande medlemsstaten för att dennes familjemedlemmar som är tredjelandsmedborgare ska kunna komma i åtnjutande av de rättigheter som införts genom direktivet, samt att gemenskapslagstiftaren tvärtemot, genom att föreskriva att unionsmedborgarens familjemedlemmar kan ansluta sig till denne i den mottagande medlemsstaten, har medgett möjligheten att unionsmedborgaren bildar familj först efter att ha utövat sin rätt till fri rörlighet.

28

Dessutom fann domstolen i punkt 93 i den domen att begreppet ”familjemedlemmar [till en unionsmedborgare] som följer med [denne]” i artikel 3.1 i nämnda direktiv omfattar både familjemedlemmar till en unionsmedborgare vilka har rest in tillsammans med denne i den mottagande medlemsstaten och familjemedlemmar som uppehåller sig tillsammans med unionsmedborgaren i nämnda medlemsstat, samt att det i det sistnämnda fallet inte har någon betydelse om tredjelandsmedborgarna har rest in i nämnda medlemsstat före eller efter unionsmedborgaren och inte heller om inresan ägt rum före eller efter det att de blev familjemedlemmar till unionsmedborgaren.

29

I punkt 95 i domen i det ovannämnda målet Metock m.fl. preciserade domstolen att från och med det ögonblick då direktiv 2004/38 ger upphov till en rätt för tredjelandsmedborgare som är familjemedlemmar till en unionsmedborgare att resa in och uppehålla sig i den mottagande medlemsstaten, kan denna stat endast begränsa nämnda rätt med iakttagande av artiklarna 27 och 35 i direktivet.

30

Det framgår av punkt 96 i samma dom att nämnda artikel 27 måste iakttas bland annat då medlemsstaten vill bestraffa tredjelandsmedborgaren för att ha rest in och/eller uppehållit sig på medlemsstatens territorium i strid med nationell utlänningslagstiftning innan denne blev familjemedlem till en unionsmedborgare.

31

Det är uppenbart att artikel 27 i direktivet inte kan göras gällande mot en person som Deniz Sahin enbart med motiveringen att han innan han blev anhörig till eller bildade familj med unionsmedborgaren hade rätt att, i väntan på svar på en asylansökan, tillfälligt vistas i en medlemsstat enligt denna medlemsstats lagstiftning.

32

Såsom domstolen fann i punkt 99 i domen i det ovannämnda målet Metock m.fl. kan en tredjelandsmedborgare, som är make till en unionsmedborgare vilken uppehåller sig i en medlemsstat utan att vara medborgare där, och som följer med eller ansluter sig till unionsmedborgaren, göra gällande bestämmelserna i direktivet. Det saknar härvid betydelse var och när deras giftermål ägde rum samt på vilket sätt tredjelandsmedborgaren reste in i den mottagande medlemsstaten.

33

Med beaktande av dessa överväganden ska fråga 1 a och b besvaras enligt följande. Artiklarna 3.1, 6.2, 7.1 d och 7.2 i direktivet ska tolkas så att de också omfattar familjemedlemmar vilka har kommit till den mottagande medlemsstaten oberoende av en unionsmedborgare och först när de kommit dit har blivit anhöriga till eller bildat familj med nämnda unionsmedborgare. Därvid är det utan betydelse att familjemedlemmen vistas tillfälligt i den mottagande medlemsstaten enligt denna stats asyllagstiftning när han blir anhörig eller bildar familj.

34

Med hänsyn till svaret på fråga 1 a och b saknas anledning att besvara fråga 1 c. Denna fråga har nämligen endast ställts för det fall direktivet skulle tolkas på så sätt att rätt till uppehållstillstånd inte föreligger för en familjemedlem i klagandens situation.

35

Som framgår av punkt 32 i förevarande beslut, fann domstolen i punkt 99 i domen i det ovannämnda målet Metock m.fl. att en tredjelandsmedborgare, som är make till en unionsmedborgare vilken uppehåller sig i en annan medlemsstat utan att vara medborgare där, och som följer med eller ansluter sig till unionsmedborgaren, kan göra gällande bestämmelserna i nämnda direktiv.

36

Som framgår av svaret på fråga 1 a och b har en person i Deniz Sahins situation uppehållsrätt enligt artikel 7.2 i direktivet.

37

Det framgår av artiklarna 9.1 och 10.1 i direktivet att uppehållskortet är den handling genom vilken intygas att en unionsmedborgares familjemedlemmar som inte är medborgare i en medlemsstat har rätt att uppehålla sig i en medlemsstat i mer än tre månader.

38

Artikel 10.2 i direktivet innehåller en uttömmande uppräkning av vilka handlingar som den mottagande medlemsstaten kan begära att tredjelandsmedborgare som är familjemedlemmar till en unionsmedborgare ska visa upp för att den ska utfärda ett uppehållskort (se, bland annat, domen i det ovannämnda målet Metock m.fl., punkt 53).

39

Att förvägra en person i Deniz Sahins situation rätten till uppehållskort för familjemedlemmar till en unionsmedborgare enbart av den anledningen att den berörda personen enligt den mottagande medlemsstatens asyllagstiftning endast tillfälligt har rätt att vistas i denna stat skulle vara samma sak som att lägga ytterligare ett villkor till den uttömmande uppräkningen i artikel 10.2 i direktivet.

40

Under dessa förhållanden ska den andra tolkningsfrågan besvaras enligt följande. Artiklarna 9.1 och 10 i direktivet utgör hinder för en nationell bestämmelse, enligt vilken en unionsmedborgares familjemedlemmar som inte är unionsmedborgare och som har rätt till vistelse enligt gemenskapsrätten, i synnerhet enligt artikel 7.2 i direktivet, inte kan få uppehållskort för familjemedlemmar till en unionsmedborgare enbart av den anledningen att de enligt den mottagande medlemsstatens asyllagstiftning endast tillfälligt har rätt att vistas i denna stat.

41

Eftersom förfarandet i förhållande till parterna i målet vid den nationella domstolen utgör ett led i beredningen av samma mål, ankommer det på den nationella domstolen att besluta om rättegångskostnaderna. De kostnader för att avge yttrande till domstolen som andra än nämnda parter har haft är inte ersättningsgilla.

Mot denna bakgrund beslutar domstolen (sjunde avdelningen) följande: