—

Dietmar Klarenberg, genom J. Dieker, Rechtsanwalt,

—

Ferrotron Technologies GmbH, genom M. Trayer, Rechtsanwalt,

—

Tysklands regering, genom M. Lumma och C. Blaschke, båda i egenskap av ombud,

—

Europeiska gemenskapernas kommission, genom V. Kreuschitz och J. Enegren, båda i egenskap av ombud,

1

Begäran om förhandsavgörande avser tolkningen av artikel 1.1 a och b i rådets direktiv 2001/23/EG av den 12 mars 2001 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om skydd för arbetstagares rättigheter vid överlåtelse av företag, verksamheter eller delar av företag eller verksamheter (EGT L 82, s. 16, och rättelse i EGT L 61, 2002, s. 66, och EGT L 76, 2002, s. 15).

2

Begäran har framställts i ett mål mellan Dietmar Klarenberg och Ferrotron Technologies GmbH (nedan kallat Ferrotron) om huruvida hans anställningsförhållande övergått på detta bolag.

3

Genom direktiv 2001/23 kodifierades rådets direktiv 77/187/EEG av den 14 februari 1977 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om skydd för arbetstagares rättigheter vid överlåtelse av företag, verksamheter eller delar av verksamheter (EGT L 61, s. 26; svensk specialutgåva, område 5, volym 2, s. 91), i dess lydelse enligt rådets direktiv 98/50/EG av den 29 juni 1998 (EGT L 201, s. 88) (nedan kallat direktiv 77/187).

4

Skäl 8 i direktiv 2001/23 har följande lydelse:

”Det var av rättssäkerhets- och förutsebarhetsskäl nödvändigt att klargöra det rättsliga begreppet överlåtelse mot bakgrund av EG-domstolens rättspraxis. Det klargörandet ändrade inte tillämpningsområdet för direktiv 77/187/EEG, såsom detta tolkats av domstolen.”

5

I artikel 1.1 a och b i direktiv 2001/23 föreskrivs följande:

6

Enligt artikel 3.1 första stycket i direktiv 2001/23 gäller följande:

”Överlåtarens rättigheter och skyldigheter på grund av ett anställningsavtal eller ett anställningsförhållande som gäller vid tidpunkten för [övergången] skall till följd av en sådan [övergång] övergå på förvärvaren.”

7

Artikel 4.2 i nämnda direktiv har följande lydelse:

”Om anställningsavtalet eller anställningsförhållandet upphör därför att [övergången] medför en väsentlig förändring av arbetsvillkoren som är till nackdel för arbetstagaren, skall arbetsgivaren anses ansvarig för att anställningsavtalet eller anställningsförhållandet upphörde.”

8

Artikel 6.1 första och fjärde styckena i samma direktiv har följande lydelse:

”Om företaget, verksamheten eller delen av ett företag eller en verksamhet behåller sin självständighet, skall ställning och funktion för representanterna eller representationen för de arbetstagare som berörs av [övergången] bibehållas på samma villkor som före överlåtelsetidpunkten gällde enligt lag, annan författning eller avtal, förutsatt att de villkor som är nödvändiga för inrättande av arbetstagarrepresentationen uppfylls.

…

Om företaget eller verksamheten eller delen av ett företag eller en verksamhet inte behåller sin självständighet skall medlemsstaterna vidta nödvändiga åtgärder för att se till att de arbetstagare som berörs av [övergången] och som representerades före [övergången] förblir representerade på ett riktigt sätt under den tid som behövs för förnyat inrättande eller förnyad utnämning av arbetstagarrepresentationen i enlighet med nationell lagstiftning eller praxis.”

9

Utformningen av de ovannämnda bestämmelserna i artikel 1.1 i direktiv 2001/23 är i stort sett densamma som i bestämmelserna i artikel 1.1 i direktiv 77/187.

10

I 613a § stycke 1 första meningen i den tyska civillagen (Bürgerliches Gesetzbuch) (nedan kallad BGB) föreskrivs följande:

”Vid övergång av en verksamhet eller en del av en verksamhet till en annan ägare till följd av avtal övertar denne de rättigheter och skyldigheter som följer av de anställningsförhållanden som gällde vid tidpunkten för övergången.”

11

Dietmar Klarenberg var sedan den 1 januari 1989 anställd hos ET Electrotechnology GmbH (nedan kallat ET), ett bolag inriktat på utveckling och tillverkning av produkter inom sektorn för industriell automatisering samt mät- och regleringsteknik för stålindustrin.

12

Den 1 maj 1992 utsågs Dietmar Klarenberg till chef för avdelningen F+E/ET Systeme/Netzwerk/IBS (Forskning och utveckling/Elektroniska system/Nätverk/Gränssnitt) inom ET. Avdelningen bestod av följande tre enheter: F+E/ET Systeme (Forskning och utveckling av elektroniska system), som Dietmar Klarenberg var direkt ansvarig för, EDV/Netzwerk/Serversysteme/Datensicherung (Informationsteknik/Nätverk/Serversystem/Datasäkerhet) och Produktion/Schaltschränke/Platinen (Produktion/Styrskåp/Kretskort), som Neumann var ansvarig för, vilken samtidigt var ställföreträdande chef för hela avdelningen.

13

Ferrotron är specialiserat på utformning och tillverkning av produkter inom sektorn för mät- och regleringsteknik för stålindustrin.

14

Den 22 november 2005 ingick ET ett avtal, kallat ”Asset and Business Sale and Purchase Agreement” (avtal om köp/försäljning av tillgångar och företag), med Ferrotron och dess moderbolag hemmahörande i Amerikas förenta stater, beträffande följande produktserier: ET-DecNT, ET-DecNT light, ET-DecNT Power Melt, ET-TempNet, ET-OxyNet och FT7000. Dessa hade utvecklats av enheten F+E/ET-Systeme/Netzwerk/IBS inom ET.

15

Enligt avtalet förvärvade Ferrotrons moderbolag samtliga rättigheter till mjukvaran, patent, patentansökningar och uppfinningarna av produkterna i fråga samt till produktnamnen och teknisk know-how. Ferrotron förvärvade utvecklingshårdvaran och tillverkningsmateriel i lager tillhörande ET samt en förteckning över leverantörer och kunder. Ferrotron övertog även vissa av ET:s anställda, nämligen Neumann, och tre ingenjörer från enheten F+E/ET Systeme.

16

Av begäran om förhandsavgörande framgår vidare att Ferrotron, vid sidan av de produkter som omfattas av avtalet, även utvecklar, tillverkar och säljer ytterligare produkter inom området för metallurgisk mätteknik och att ET:s tidigare anställda integrerats i den organisation som Ferrotron upprättat. Dessa anställda utför även uppgifter som hänger samman med andra produkter än de som Ferrotron förvärvade av ET.

17

Den 17 juli 2006 inleddes ett insolvensförfarande mot ET.

18

Dietmar Klarenberg väckte talan vid Arbeitsgericht Wesel och yrkade att det skulle fastställas att Ferrotron var skyldigt att överta hans anställning som avdelningschef. Arbeitsgericht Wesel ogillade emellertid talan genom dom av den 29 november 2006.

19

Dietmar Klarenberg överklagade då till Landesarbeitsgericht Düsseldorf och yrkade att Ferrotron skulle förpliktas att överta hans anställning på de villkor som föreskrevs i det anställningsavtal som hade ingåtts med ET den 1 januari 1989. I andra hand yrkade han att det skulle fastställas att det förelåg ett anställningsförhållande mellan parterna sedan den 9 december 2005.

20

Landesarbeitsgericht Düsseldorf anser att avdelningen F+E/ET-Systeme/Netzwerk/IBS som Dietmar Klarenberg var chef för är en del av en verksamhet i den mening som avses i 613a § stycke 1 första meningen BGB, vilken övergått till Ferrotron, eftersom Ferrotron förvärvat det berörda företagets huvudsakliga produktionsmedel, en tillhörande förteckning över leverantörer och kunder samt en del av de anställda som besitter företagets know-how och eftersom moderbolaget förvärvat rättigheterna till de viktigaste produkterna och teknologierna.

21

Landesarbeitsgericht Düsseldorf undrar emellertid om det rör sig om en övergång i den mening som avses i direktiv 2001/23. Enligt en rad avgöranden som nyligen meddelats av Bundesarbeitsgericht anses det inte föreligga någon övergång av en del av verksamheten till en ny arbetsgivare om inte förvärvaren fortsätter att driva den berörda delen av verksamheten utan genomgripande förändringar och om verksamheten inte behåller sin identitet. Av denna rättspraxis följer att det krävs att förvärvaren behåller den övertagna verksamhetsdelens självständighet i organisatoriskt hänseende för att en övergång ska anses föreligga. En del av verksamheten anses däremot inte ha övergått om den helt integreras i det andra företagets organisatoriska struktur eller om arbetet utförs inom en avsevärt större organisation.

22

Enligt den hänskjutande domstolen behöll Ferrotron inte den berörda verksamhetsdelens organisatoriska självständighet i förevarande fall, eftersom de anställda som berörs av övergången integrerades i olika enheter och eftersom de övertagna uppgifterna numera utförs inom ramen för en annan organisatorisk struktur.

23

Under dessa omständigheter beslutade Landesarbeitsgericht Düsseldorf att vilandeförklara målet och ställa följande tolkningsfråga till domstolen:

”Är det fråga om en övergång till följd av avtal av en del av ett företag eller en verksamhet till en annan arbetsgivare, i den mening som avses i artikel 1.1 a och b i direktiv 2001/23, bara om den nya arbetsgivaren driver nämnda del av ett företag eller en verksamhet vidare som en organisatoriskt sett självständig del av ett företag eller en verksamhet?”

24

I sitt yttrande har Ferrotron ställt sig tvekande till att begäran om förhandsavgörande kan upptas till prövning. Enligt Ferrotron är frågan inte relevant för utgången av målet vid den nationella domstolen.

25

Det ska härvid erinras om att det förfarande som föreskrivs i artikel 234 EG enligt fast rättspraxis utgör ett medel för samarbete mellan domstolen och de nationella domstolarna. Detta samarbete gör det möjligt för domstolen att ge de nationella domstolarna de uppgifter om en tolkning av gemenskapsrätten som är nödvändiga för att döma i saken i mål som de skall avgöra (se bland annat dom av den 5 februari 2004 i mål C-380/01, Schneider, REG 2004, s. I-1389, punkt 20, av den 14 september 2006 i mål C-228/05, Stradasfalti, REG 2006, s. I-8391, punkt 44, och av den 16 oktober 2008 i mål C-313/07, Kirtruna och Vigano, REG 2008, s. I-7907, punkt 25).

26

Inom ramen för detta samarbete ankommer det uteslutande på den nationella domstolen, vid vilken tvisten anhängiggjorts och som har ansvaret för det rättsliga avgörandet, att mot bakgrund av de särskilda omständigheterna i målet bedöma såväl om ett förhandsavgörande är nödvändigt för att döma i saken som relevansen av de frågor som ställs till domstolen. Domstolen är följaktligen i princip skyldig att meddela ett förhandsavgörande när de frågor som ställts avser tolkningen av gemenskapsrätten (domen i det ovannämnda målet Schneider, punkt 21, dom av den 30 juni 2005 i mål C-165/03, Längst, REG 2005, s. I-5637, punkt 31, samt domen i det ovannämnda målet Kirtruna och Vigano, punkt 26).

27

Nationella domstolars frågor om tolkningen av gemenskapsrätten som ställs inom ramen för den beskrivning av omständigheterna i målet och tillämplig lagstiftning som den nationella domstolen har lämnat på eget ansvar, och vilka det inte ankommer på EG-domstolen att pröva riktigheten av, presumeras följaktligen vara relevanta. En begäran från en nationell domstol kan bara avvisas av EG-domstolen då det är uppenbart att den begärda tolkningen av gemenskapsrätten inte har något samband med de verkliga omständigheterna eller föremålet för tvisten i målet vid den nationella domstolen eller då frågorna är hypotetiska eller EG-domstolen inte förfogar över de uppgifter om sakförhållandena eller de rättsliga förhållandena som är nödvändiga för att kunna besvara frågorna på ett ändamålsenligt sätt (se bland annat dom av den 5 december 2006 i de förenade målen C-202/04 och C-94/04, Cipolla m.fl., REG 2006, s. I-11421, punkt 25, av den 7 juni 2007 i de förenade målen C-222/05–C-225/05, van der Weerd m.fl., REG 2007, s. I-4233, punkt 22, samt domen i det ovannämnda målet Kirtruna och Vigano, punkt 27).

28

Enligt rättspraxis kan den ovannämnda presumtionen för att frågorna är relevanta inte kullkastas endast genom att en av parterna i målet vid den nationella domstolen har bestritt vissa faktiska omständigheter, som det inte ankommer på domstolen att pröva riktigheten av och som är avgörande för hur saken i den ovannämnda tvisten ska bestämmas (domarna i de ovannämnda målen Cipolla m.fl., punkt 26, och van der Weerd m.fl., punkt 23).

29

Ferrotron har för det första gjort gällande att det är uteslutet att en övergång ägt rum i den mening som avses i direktiv 2001/23, då det inte visats att den egendom som Ferrotron förvärvat utgjorde en enhet som kan bli föremål för en sådan övergång. Följaktligen är tolkningsfrågan inte relevant för att avgöra målet vid den nationella domstolen.

30

Den nationella domstolen har emellertid gjort en annan bedömning på denna punkt. Den menar att avdelningen F+E/ET-Systeme/Netzwerk/IBS är en del av en verksamhet enligt 613a § stycke 1 första meningen BGB som övergått till Ferrotron, eftersom Ferrotron förvärvat de huvudsakliga produktionsmedlen i verksamheten, liksom tillhörande förteckningar över leverantörer och kunder, eftersom Ferrotron övertagit en del av de anställda som besitter företagets know-how och eftersom moderbolaget förvärvat rättigheterna till de viktigaste produkterna och teknologierna. Mot bakgrund av de av den hänskjutande domstolen nämnda omständigheterna och de slutsatser som denna, på eget ansvar, kommit fram till, finns det ingen anledning att tvivla på att den ställda tolkningsfrågan är relevant.

31

Ferrotron har vidare påpekat att även om det ansågs att en övergång av företag skett enligt direktiv 2001/23, innebär detta inte att Dietmar Klarenbergs anställningsavtal övergått, då de arbetsuppgifter han utförde för ET till stor del utfördes inom andra avdelningar än F+E/ET-Systeme/Netzwerk/IBS och därför inte kunde vara bundna till denna avdelning.

32

I begäran om förhandsavgörande anges däremot uttryckligen i beskrivningen av bakgrunden till den ställda frågan att Dietmar Klarenberg var chef för avdelningen F+E/ET-Systeme/Netzwerk/IBS. Såsom påpekats i punkt 27 i denna dom görs en sådan beskrivning av omständigheterna på den nationella domstolens eget ansvar och det ankommer inte på EG-domstolen att pröva dess riktighet.

33

Slutligen anser Ferrotron att Dietmar Klarenberg inte längre har möjlighet att göra gällande en övergång av sitt anställningsavtal då han, trots att han kände till avtalet mellan Ferrotron och ET, väntade tills ET blev insolvent för att göra sina krav gällande.

34

Att det i tysk lagstiftning föreskrivs en frist efter vilken Dietmar Klarenberg inte längre kan åberopa en övergång av sitt anställningsavtal är en omständighet som det inte ankommer på domstolen att kontrollera riktigheten av, vilket framgår av punkt 28 i förevarande dom.

35

Mot bakgrund av det ovan anförda anser domstolen att begäran om förhandsavgörande kan tas upp till prövning.

36

Den hänskjutande domstolen har ställt sin fråga för att få klarhet i huruvida artikel 1.1 a och b i direktiv 2001/23 ska tolkas så att direktivet även kan tillämpas i en situation där den nya arbetsgivaren inte låter den övertagna delen av ett företag eller en verksamhet behålla sin självständighet i ett organisatoriskt perspektiv.

37

Domstolen erinrar i detta avseende om att enligt fast rättspraxis ska vid tolkningen av en gemenskapsrättslig bestämmelse inte bara dess lydelse beaktas, utan också sammanhanget och de mål som eftersträvas med de föreskrifter som den ingår i (se bland annat dom av den 18 maj 2000 i mål C-301/98, KVS International, REG 2000, s. I-3583, punkt 21, av den 6 juli 2006 i mål C-53/05, kommissionen mot Portugal, REG 2006, s. I-6215, punkt 20, och av den 16 oktober 2008 i mål C-298/07, Bundesverband der Verbraucherzentralen und Verbraucherverbände, REG 2008, s. I-7841, punkt 15).

38

Det följer redan av ordalydelsen i artikel 1.1 a i direktiv 2001/23 att detta direktiv ska tillämpas vid övergång av ett företag, en verksamhet eller en del av ett företag eller en verksamhet till en annan arbetsgivare till följd av avtal eller fusion.

39

Med förbehåll för att de ovannämnda villkoren är uppfyllda för att direktiv 2001/23 ska vara tillämpligt, krävs dock att övergången även uppfyller de villkor som föreskrivs i artikel 1.1 b i samma direktiv, nämligen att det rör sig om en ekonomisk enhet, varmed förstås ”en organiserad gruppering av tillgångar vars syfte är att bedriva ekonomisk verksamhet, vare sig denna utgör huvud- eller sidoverksamhet”, som behåller sin ”identitet” efter övergången.

40

Det ska, i likhet med vad som anges i skäl 8 i direktiv 2001/23, erinras om att denna bestämmelse infördes för att klargöra begreppet övergång mot bakgrund av domstolens rättspraxis (se, bland annat, dom av den 7 februari 1985 i mål 186/83, Botzen m.fl., REG 1985, s. 519, punkt 6, och av den 18 mars 1986 i mål 24/85, Spijkers, REG 1986, s. 1119, punkt 11). Enligt samma rättspraxis syftar direktiv 2001/23 till att garantera kontinuiteten i anställningsförhållanden som förekommer inom en ekonomisk enhet oberoende av ägarbyten och därmed till att skydda arbetstagarna i en situation där en sådan ändring sker.

41

Det följer av bestämmelserna i artikel 1.1 a i direktiv 2001/23, jämförda med bestämmelserna i artikel 1.1 b, att om en ekonomisk enhet som berörs av en övergång inte behåller sin identitet är huvudregeln i artikel 1.1 a inte tillämplig enligt vad som stadgas i nämnda artikel 1.1 b. Denna sistnämnda bestämmelse kan således begränsa räckvidden av artikel 1.1 a i direktiv 2001/23 och, därigenom, omfattningen av det skydd som direktivet ger. En sådan bestämmelse ska därför tolkas strikt.

42

Ferrotron har emellertid gjort gällande att den ”ekonomiska enhet” som definieras i artikel 1.1 b i direktiv 2001/23 behåller sin identitet endast om det organisatoriska bandet mellan samtliga personer och/eller omständigheter är intakt. Den ekonomiska enhet som berörs av övergången behåller däremot enligt Ferrotron inte sin identitet om den, till följd av övergången, förlorar sin organisatoriska självständighet sedan förvärvaren integrerat tillgångarna i en helt ny struktur.

43

Syftet med direktiv 2001/23 är, vilket framgår av punkt 40 i denna dom, att garantera ett effektivt skydd för arbetstagarnas rättigheter vid en övergång. Med avseende på detta syfte kan en sådan föreställning om den ekonomiska enhetens identitet som Ferrotron framhållit och som enbart vilar på den organisatoriska självständigheten inte godtas. En sådan föreställning skulle nämligen innebära att blotta omständigheten att förvärvaren beslutar att upplösa den övertagna delen av företaget eller verksamheten och integrera den i sin egen struktur medför att direktiv 2001/23 inte är tillämpligt på den delen av företaget eller verksamheten, vilket sålunda skulle beröva de berörda arbetstagarna det skydd som direktivet ger.

44

Vad gäller just organisationskriteriet har domstolen tidigare fastställt att detta bidrar till att definiera en ekonomisk enhets identitet (se, för ett liknande resonemang, dom av den 11 mars 1997 i mål C-13/95, Süzen, REG 1997, s. I-1259, punkt 15, av den 2 december 1999 i mål C-234/98, Allen m.fl., REG 1999, s. I-8643, punkt 27, av den 26 september 2000 i mål C-175/99, Mayeur, REG 2000, s. I-7755, punkt 53, och av den 25 januari 2001 i mål C-172/99, Liikenne, REG 2001, s. I-745 punkt 34), men även att en ändring i den övertagna enhetens organisationsstruktur inte utgör hinder för att tillämpa direktiv 2001/23 (se, för ett liknande resonemang, dom av den 7 mars 1996 i de förenade målen, C-171/94 och C-172/94, Merckx och Neuhuys, REG 1996, s. I-1253, punkterna 20 och 21, domen i det ovannämnda målet Mayeur, punkt 54, samt dom av den 13 september 2007 i mål C-458/05, Jouini m.fl., REG 2007, s. I-7301, punkt 36).

45

I artikel 1.1 b i direktiv 2001/23 definieras för övrigt en ekonomisk enhets identitet med hänvisning till en ”organiserad gruppering av tillgångar vars syfte är att bedriva ekonomisk verksamhet, vare sig denna utgör huvud- eller sidoverksamhet”. Härigenom betonas inte bara den organisatoriska aspekten hos den övertagna enheten utan även att dess ekonomiska verksamhet ska fortsätta.

46

Mot bakgrund av vad som anförts ovan ska villkoret om bibehållande av en ekonomisk enhets identitet i den mening som avses i direktiv 2001/23 tolkas med beaktande av de två omständigheter som tillsammans utgör denna identitet, såsom dessa föreskrivs i artikel 1.1 b i direktiv 2001/23, samt direktivets syfte att skydda arbetstagarna.

47

I enlighet med dessa överväganden och för att inte beröva direktiv 2001/23 en del av dess ändamålsenliga verkan, får nämnda villkor inte tolkas så att det krävs att den specifika organisation som arbetsgivaren har beslutat beträffande de olika övertagna produktionsfaktorerna ska behållas. I stället ska villkoret tolkas så som generaladvokaten förordade i punkterna 42 och 44 i sitt förslag till avgörande, nämligen att det funktionella samband av ömsesidigt beroende och komplementaritet som föreligger mellan dessa produktionsfaktorer ska bevaras.

48

Om det funktionella sambandet mellan de olika övertagna produktionsfaktorerna bevaras kan förvärvaren nämligen använda dem även om de, efter övergången, integreras i en ny och annorlunda organisationsstruktur, för att fortsätta en identisk eller motsvarande ekonomisk verksamhet (se, för ett liknande resonemang, dom av den 14 april 1994 i mål C-392/92, Schmidt, REG 1994, s. I-1311, punkt 17, svensk specialutgåva, volym 15, s. 81).

49

Det ankommer på den hänskjutande domstolen att, mot bakgrund av ovannämnda omständigheter och efter en helhetsbedömning av samtliga faktiska omständigheter som kännetecknar den aktuella transaktionen (se, för ett liknande resonemang, domen i det ovannämnda målet Spijkers, punkt 13, dom av den 19 maj 1992 i mål C-29/91, Redmond Stichting, REG 1992, s. I-3189, punkt 24, svensk specialutgåva, volym 12, s. 87, och domen i de ovannämnda målen Süzen, punkt 14, och Allen m.fl., punkt 26), fastslå om den övertagna ekonomiska enheten har bevarat sin identitet.

50

Såsom påpekats av den hänskjutande domstolen i dess begäran om förhandsavgörande samt av den tyska regeringen och Europeiska gemenskapernas kommission i deras yttranden till domstolen, finner domstolen att ordalydelsen i artikel 6.1 första och fjärde styckena i direktiv 2001/23 bekräftar att gemenskapslagstiftarens önskan var att direktivet ska tillämpas på samtliga övergångar som uppfyller villkoren i artikel 1.1 häri, oavsett om den övertagna ekonomiska enheten behåller sin självständighet i förvärvarens struktur eller inte.

51

Slutligen ska domstolen bemöta det argument som anförts av Ferrotron att om den övertagna ekonomiska enheten förlorar sin organisatoriska självständighet kan den kontinuitet för anställningsförhållanden som eftersträvas i direktiv 2001/23 inte under alla omständigheter garanteras, eftersom den tjänst som avdelningschef som Dietmar Klarenberg tidigare innehade inte kan överföras till någon motsvarande tjänst i den nya arbetsorganisation som förvärvaren inrättat.

52

Domstolen har redan slagit fast att en eventuell skyldighet att säga upp privaträttsliga anställningsavtal vid övergång av en ekonomisk verksamhet till en offentligrättslig juridisk person utgör, enligt artikel 4.2 i direktiv 2001/23, en väsentlig förändring av arbetsvillkoren, till nackdel för arbetstagaren, som en direkt följd av övergången, vilket innebär att arbetsgivaren i ett sådant fall ska anses vara ansvarig för att anställningsavtalen har upphört (domen i det ovannämnda målet Mayeur, punkt 56). Att det eventuellt är omöjligt efter en övergång att ge en arbetstagare en tjänst i den organisationsstruktur som förvärvaren inrättat som motsvarar arbetstagarens tjänst hos överlåtaren kan, om den leder till en väsentlig förändring av arbetsvillkoren som är till nackdel för arbetstagaren, jämställas med att arbetsgivaren är ansvarig för att anställningsavtalet har upphört enligt denna bestämmelse.

53

Den fråga som den hänskjutande domstolen ställt ska därför besvaras enligt följande. Artikel 1.1 a och b i direktiv 2001/23 ska tolkas så att direktivet även kan tillämpas i en situation där den övertagna delen av ett företag eller en verksamhet inte behåller sin självständighet i ett organisatoriskt perspektiv, under förutsättning att det funktionella sambandet mellan de olika övertagna produktionsfaktorerna bevaras och att förvärvaren kan använda dem för att fortsätta en identisk eller motsvarande ekonomisk verksamhet, vilket det ankommer på den nationella domstolen att kontrollera.

54

Eftersom förfarandet i förhållande till parterna i målet vid den nationella domstolen utgör ett led i beredningen av samma mål, ankommer det på den nationella domstolen att besluta om rättegångskostnaderna. De kostnader för att avge yttrande till domstolen som andra än nämnda parter har haft är inte ersättningsgilla.

Mot denna bakgrund beslutar domstolen (fjärde avdelningen) följande:

Artikel 1.1 a och b i rådets direktiv 2001/23/EG av den 12 mars 2001 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om skydd för arbetstagares rättigheter vid överlåtelse av företag, verksamheter eller delar av företag eller verksamheter ska tolkas så att direktivet även kan tillämpas i en situation där den övertagna delen av ett företag eller en verksamhet inte behåller sin självständighet i ett organisatoriskt perspektiv, under förutsättning att det funktionella sambandet mellan de olika övertagna produktionsfaktorerna bevaras och att förvärvaren kan använda dem för att fortsätta en identisk eller motsvarande ekonomisk verksamhet, vilket det ankommer på den nationella domstolen att kontrollera.