1. 

Regeringsrätten har framställt en begäran om förhandsavgörande för att få klarhet i huruvida alkohol som finns i matlagningsvin kan klassificeras som sådan etylalkohol som avses i artikel 20 i direktiv 92/83/EEG ( 2 ).

2. 

Vad som utmärker förevarande mål är att samtliga inblandade i målet vid den nationella domstolen är överens om att den alkohol som finns i matlagningsvin kan klassificeras som sådan etylalkohol som avses i denna bestämmelse.

3. 

I nämnda mål uppkommer alltså frågan om det föreligger någon tvist och således om domstolen är behörig att pröva begäran om förhandsavgörande.

4. 

Jag kommer i förevarande förslag till avgörande att redogöra för skälen till varför jag inte anser att domstolen är behörig att pröva begäran om förhandsavgörande.

5.

Syftet med direktiv 92/83 är att harmonisera strukturerna för punktskatter på alkohol och att bland annat bestämma gemensamma definitioner för alla produkter i fråga, baserade på dem som angivits i den, vid den tidpunkt då detta direktiv antogs, ikraftvarande Kombinerade nomenklaturen. ( 3 )

6.

I artikel 20 i direktiv 92/83 definieras etylalkohol enligt följande:

7.

För övrigt gäller att enligt artikel 27.1 f i direktiv 92/83 ska medlemsstaterna befria de varor som innehåller etylalkohol från den harmoniserade punktskatten, när dessa varor ”används direkt eller som en beståndsdel i halvfabrikat för framställning av livsmedel, fyllda eller ej, om i varje enskilt fall alkoholhalten inte överstiger 8,5 liter ren alkohol per 100 kg av halvfabrikat avsedda för choklad och 5 liter ren alkohol per 100 kg av halvfabrikat avsedda för övriga varor”.

8.

Den svenska lagen om alkoholskatt ( 6 ) utgör införlivandet av direktiv 92/83 med den nationella rättsordningen. I 1 § första stycket LAS föreskrivs att alkoholskatt ska betalas för öl, vin och andra jästa drycker, mellanklassprodukter samt för etylalkohol.

9.

Enligt 3 § LAS ska skatt betalas för vin som hänförs till KN-nummer 2204 och 2205, om alkoholhalten uppkommit enbart genom jäsning och alkoholhalten överstiger vissa volymprocent som preciseras i paragrafen.

10.

Vad beträffar etylalkohol föreskrivs i 6 § LAS att skatt ska betalas för varor hänförliga till KN-nummer 2207 och 2208 med en alkoholhalt överstigande 1,2 volymprocent även om dessa ingår i en vara som hänförs till ett annat KN-kapitel.

11.

I 7 § första stycket 5 LAS stadgas emellertid att skatt inte ska betalas för varor som ingår direkt i livsmedel eller som ingrediens i halvfabrikat för framställning av livsmedel, fyllda eller ej, förutsatt att alkoholinnehållet i varje enskilt fall inte överstiger 8,5 liter ren alkohol per 100 kilogram chokladprodukter och 5 liter ren alkohol per 100 kilogram av något annat livsmedel.

12.

Gourmet Classic Ltd (nedan kallat Gourmet Classic) är ett engelskt företag som önskar saluföra matlagningsvin på den svenska marknaden.

13.

Inför saluföringen av varan ansökte Gourmet Classic om förhandsbesked från Skatterättsnämnden för att få bekräftat att matlagningsvinet inte skulle beläggas med alkoholskatt. Företaget hänvisade därvid till undantagsbestämmelsen i artikel 27.1 f i direktiv 92/83.

14.

Det ifrågavarande matlagningsvinet består av en blandning av cirka 40 procent vanligt vin, rött eller vitt, och av cirka 60 procent avalkoholiserat vin som har tillförts en mindre mängd salt. Alkoholhalten uppgår till cirka 4,8 liter ren alkohol per 100 kilo färdig produkt.

15.

Från HM Customs and Excise, Tariff and Statistical Office (den brittiska skattemyndigheten) har Gourmet Classic fått beskedet att dess matlagningsvin har hänförts till KN-nummer 2103909089.

16.

Inom ramen för förfarandet vid Skatterättsnämnden hävdade Skatteverket att det matlagningsvin som Gourmet Classic säljer är skattepliktigt enligt 6 § LAS, men att det omfattas av undantagsbestämmelsen i 7 § första stycket 5 LAS.

17.

Enligt Skatteverket skulle således inte någon skatt tas ut på det av Gourmet Classic saluförda matlagningsvinet.

18.

Skatterättsnämnden avgjorde ärendet på det sätt som hade förordats av Skatteverket.

19.

Skatteverket har överklagat Skatterättsnämndens förhandsbesked till Regeringsrätten och yrkat att det ska fastställas. Gourmet Classic har förklarat att det instämmer i Skatterättsnämndens bedömning.

20.

Regeringsrätten anser att det för att döma i målet är nödvändigt att få klarhet i om slutsatsen att matlagningsvin anses innehålla etylalkohol i den mening som avses i direktiv 92/83 är riktig.

21.

Regeringsrätten har beslutat att inhämta förhandsavgörande från EG-domstolen angående följande tolkningsfråga:

”Skall den alkohol som finns i matlagningsvin klassificeras som sådan etylalkohol som avses i artikel 20 första strecksatsen i rådets direktiv 92/83/EEG av den 19 oktober 1992 om harmonisering av strukturerna för punktskatter på alkohol och alkoholdrycker?”

22.

I sitt yttrande till domstolen har Europeiska gemenskapernas kommission uttryckt uppfattningen att domstolen inte har att pröva Regeringsrättens tolkningsfråga.

23.

Enligt kommissionen visar det faktum att Skatteverket har yrkat att Regeringsrätten ska fastställa, inte ändra, Skatterättsnämndens förhandsbesked att det inte föreligger någon tvist mellan parterna i målet vid den nationella domstolen. Kommissionen har även hävdat att samtliga inblandade i målet vid den nationella domstolen är överens om att alkoholskatt inte ska betalas för matlagningsvinet.

24.

Kommissionen har hänvisat till domen av den 16 december 1981 i målet Foglia ( 7 ), där EG-domstolen slog fast att artikel 234 EG inte ger denna i uppdrag att avge rådgivande utlåtanden i allmänna eller hypotetiska frågor, utan i stället att bidra till rättskipningen i medlemsstaterna ( 8 ).

25.

Fortfarande med hänvisning till domen i det ovannämnda målet Foglia har kommissionen tillagt att domstolen inte är behörig att besvara en sådan tolkningsfråga som den som nu ställts i målet vid den nationella domstolen, eftersom den har ställts inom ramen för processuella arrangemang som konstruerats av parterna i syfte att förmå EG-domstolen att ta ställning till vissa gemenskapsrättsliga problem som inte svarar mot ett objektivt behov kopplat till lösningen av en tvist.

26.

Jag anser i likhet med kommissionen att domstolen saknar behörighet att besvara Regeringsrättens fråga.

27.

Förfarandet enligt artikel 234 EG är ett medel för EG-domstolen och de nationella domstolarna att samarbeta. ( 9 ) Systemet med begäran om förhandsavgörande ger en nationell domstol, som finner det vara oklart hur gemenskapsrättsliga bestämmelser ska tolkas, möjlighet att vända sig till EG-domstolen för att från denna erhålla ett avgörande som kan användas för att lösa en tvist.

28.

Det är visserligen korrekt att det inom ramen för artikel 234 EG är den nationella domstol vid vilken tvisten är anhängig som har att bedöma huruvida det finns ett behov av att begära ett förhandsavgörande avseende en tolkningsfråga, samt huruvida denna fråga är relevant, men det är fortfarande EG-domstolen som vid behov har att pröva sin egen behörighet och undersöka omständigheterna för nämnda begäran. ( 10 )

29.

EG-domstolen kan alltså behöva undersöka om begäran har framställts av en nationell domstol i en medlemsstat ( 11 ), vilken har att avgöra en tvist ( 12 ), och vilken gör bedömningen att ett avgörande från EG-domstolen fordras för att den ska kunna döma i målet ( 13 ).

30.

Förfarandet vid Skatterättsnämnden utgör ett särskilt förfarande. Syftet med förfarandet är att nämnden ska meddela förhandsbesked avseende frågor som bland annat rör skattskyldiga i förhållande till det allmänna i fråga om deras skattskyldighet. ( 14 ) När en skattskyldig person ansöker om förhandsbesked hos Skatterättsnämnden har Skatteverket möjlighet att yttra sig i fråga om beskattningen av den ifrågavarande transaktionen.

31.

Skatterättsnämnden meddelar därefter besked hur den till nämnden hänskjutna frågan ska bedömas vid beskattningen av transaktionen. Ett beslut om förhandsbesked får utan krav på prövningstillstånd överklagas hos Regeringsrätten av sökanden och av Skatteverket. ( 15 )

32.

I domen i det ovannämnda målet Victoria Film slog domstolen fast att den inte var behörig att pröva tolkningsfrågor som ställts av Skatterättsnämnden, då denna i huvudsak fullgör förvaltningsuppgifter, och den erinrade också om att nationella domstolar endast har befogenhet att framställa en begäran till EG-domstolen om en tvist är anhängig vid dem och om de ska fälla avgörande inom ramen för ett förfarande som är avsett att leda till ett avgörande av rättskipningskaraktär. ( 16 )

33.

Domstolen tillade emellertid i samma dom att för det fall den skattskyldige eller Skatteverket överklagar ett förhandsbesked kan Regeringsrätten, som har att pröva överklagandet, anses utöva dömande verksamhet i den mening som avses i artikel 234 EG i syfte att kontrollera lagenligheten av ett beslut som reglerar den beskattning som skett för den skattskyldige. ( 17 )

34.

Regeringsrätten är alltså utan tvekan en nationell domstol i den mening som avses i artikel 234 EG.

35.

Vad avser målet vid den nationella domstolen avser jag däremot att kravet på att det ska föreligga en tvist vid den nationella domstolen inte är uppfyllt.

36.

Jag noterar inledningsvis att termen ”tvist” definieras som en oenighet som ger upphov till en process, med den preciseringen att oenigheten härvid förstås som en meningsskiljaktighet. ( 18 )

37.

Vad ytterligare beträffar kravet att det ska föreligga en tvist, har domstolen även ansett sig sakna behörighet, när parterna inte har någon egentlig grund för tvisten utan denna endast iscensatts för att domstolen ska avge ett rådgivande utlåtande i en allmän eller hypotetisk fråga ( 19 ) eller när sökandens yrkanden har bifallits efter det att den nationella domstolen har framställt sin begäran om förhandsavgörande till EG-domstolen ( 20 ).

38.

Domstolen har för ett sådant fall funnit att det inte föreligger någon verklig tvist, eller att den tvist som gett upphov till tolkningsfrågan inte längre föreligger, eftersom det inte, eller inte längre, föreligger någon oenighet mellan parterna.

39.

Jag påpekar dock att det i målet vid den nationella domstolen är ostridigt att samtliga inblandade, det vill säga Gourmet Classic, Skatterättsnämnden och Skatteverket, är överens om vilken lösning som ska väljas.

40.

Det framgår nämligen av beslutet om hänskjutande att Gourmet Classic önskade en bekräftelse från Skatterättsnämnden på att matlagningsvinet inte skulle beläggas med alkoholskatt, eftersom det enligt företaget ingick bland de undantag som föreskrivs i artikel 27.1 f i direktiv 92/83, vilka återges i 7 § första stycket 5 LAS. ( 21 )

41.

Skatteverket hävdade inom ramen för förfarandet vid Skatterättsnämnden att matlagningsvinet faktiskt kunde omfattas av undantaget i sistnämnda bestämmelse. ( 22 )

42.

Skatterättsnämnden valde dessutom i sitt förhandsbesked att avgöra ärendet i linje med vad företaget begärt och vad Skatteverket förordat. ( 23 )

43.

Regeringsrätten har för övrigt i punkt 22 i beslutet om hänskjutande tillagt att parterna är överens om att någon alkoholskatt inte ska påföras.

44.

Av dessa omständigheter framgår klart att det inte finns några meningsskiljaktigheter mellan parterna och att det följaktligen inte föreligger någon tvist vid den nationella domstolen.

45.

Det är inte första gången som domstolen erhåller en fråga från Regeringsrätten om en tvist avseende ett förhandsbesked från Skatterättsnämnden. ( 24 ) I dessa tidigare mål har domstolen ansett sig vara behörig att i enlighet med vad den fastslog i domen i det ovannämnda målet Victoria Film besvara de tolkningsfrågor som Regeringsrätten ställt.

46.

I de målen fördes nämligen talan i Regeringsrätten mot ett förhandsbesked från Skatterättsnämnden, och Regeringsrätten hade alltså att lösa tvisten i syfte att meddela ett avgörande. ( 25 )

47.

I motsats till det nu aktuella målet hade Skatterättsnämndens förhandsbesked där bestritts, vilket givit upphov till en tvist.

48.

I dom av den 9 februari 1995, i målet Leclerc-Siplec ( 26 ), fann domstolen visserligen att den var behörig trots att svaranden i målet vid den nationella domstolen företrädde samma ståndpunkt som sökanden ( 27 ).

49.

Det ska emellertid noteras att det i domen i det ovannämnda målet Leclerc-Siplec faktiskt förelåg en tvist mellan parterna i målet vid den nationella domstolen när detta inleddes. Bolagen TF1 Publicité och M6 Publicité hade nämligen vägrat att sända ett reklaminslag om distributionen av bränsle i snabbköpen Leclerc. Importföretaget Édouard Leclerc-Siplec hade därför stämt dessa två bolag vid Tribunal de commerce de Paris (Frankrike). ( 28 )

50.

Förevarande mål har inte uppkommit på grund av några meningsskiljaktigheter mellan parterna, utan av en önskan om en fastställelse av ett förhandsbesked som samtliga inblandade i målet är överens om. Målet vid den nationella domstolen är speciellt på det sättet att Skatteverket kan överklaga Skatterättsnämndens förhandsbesked till Regeringsrätten även om detta sker i syfte att få förhandsbeskedet fastställt.

51.

I förevarande mål rör det sig alltså inte om en konstlad eller konstruerad tvist vilket var fallet i det ovannämnda målet Foglia och i målet Bacardi-Martini och Cellier des Dauphins ( 29 ). Fråga är i stället om en önskan att få ett förhandsbesked fastställt utan att det föreligger någon tvist.

52.

Regeringsrätten har för övrigt i sin begäran förklarat att målet har förts dit för att ett ”prejudikat skall ges” i frågan om huruvida matlagningsvin ska vara undantaget från skatteplikt till alkoholskatt, och för att denna fråga ska ges allmän räckvidd.

53.

Enligt min mening begär Regeringsrätten att domstolen ska avge ett rådgivande utlåtande.

54.

Domstolen har emellertid, i dom av den 16 juli 1992 i målet Meilicke ( 30 ), preciserat att den samarbetsanda som måste råda vid behandlingen av en begäran om förhandsavgörande innebär att den nationella domstolen ska ta hänsyn till den uppgift som EG-domstolen har anförtrotts ( 31 ). Denna funktion består inte i att utforma rådgivande yttranden utan i att fylla det behov som är knutet till den faktiska lösningen av en tvist. ( 32 )

55.

Att godta att domstolen har behörighet i ett fall som det nu aktuella vore enligt min mening att förvränga det mål som eftersträvas med artikel 234 EG och att bortse från de villkor enligt vilka en hänvändelse till EG-domstolen inom ramen för denna artikel förutsätter att det föreligger en tvist, och vilka innebär att tolkningsfrågan rättfärdigas av behovet av att lösa en verklig tvist.

56.

Jag tillägger att även om det antas att Regeringsrätten till slut finner att målet ska avgöras på motsatt sätt i förhållande till Skatterättsnämndens förhandsbesked och till den ståndpunkt som samtliga de personer som är inblandade i målet vid Regeringsrätten intagit, skulle Gourmet Classic vid behov kunna överklaga beslutet om skatt på import till nationell domstol som, inom ramen för vad som utgör en verklig tvist, skulle kunna fråga EG-domstolen angående räckvidden av artikel 20 i direktiv 92/83.

57.

Jag anser mot bakgrund av det ovan anförda att domstolen inte är behörig att pröva den fråga som Regeringsrätten ställt.

58.

Med hänsyn till vad som anförts ovan föreslår jag att domstolen ska förklara sig sakna behörighet att pröva den fråga som Regeringsrätten ställt.