FÖRSLAG TILL AVGÖRANDE AV GENERALADVOKAT

ELEANOR SHARPSTON

föredraget den 19 april 2007¹(1)

Förenade målen C‑145/06 och C‑146/06

Fendt Italiana Srl

mot

Agenzia Dogane Ufficio Dogane di Trento

”Förhandsavgörande – Beskattning av energiprodukter – Smörjoljor – Annan användning än som bränsle – Effekt av att en produkts användning inte omfattas av tillämpningsområdet för ett harmoniseringsdirektiv – Upphävanden”

1.        Genom respektive begäran om förhandsavgörande vill Commissione tributaria provinciale di secondo grado di Trento (skattedomstol i andra instans) i huvudsak få klarhet i huruvida direktiv 2003/96(2) tillåter att medlemsstaterna inför eller bibehåller egna skattebestämmelser om mineraloljeprodukter som används för andra ändamål än som bränsle. Målet i den nationella domstolen gäller beskattning av smörjoljor.

2.        I direktiv 92/81,(3) vilket föregick direktiv 2003/96, föreskrevs att medlemsstaterna skall undanta mineraloljor som används för andra ändamål än som bränsle från den harmoniserade punktskatten. I ett mål mot Italien år 2001 om fördragsbrott slog domstolen fast att Italien hade underlåtit att uppfylla bland annat detta krav på skattebefrielse genom att bibehålla en konsumtionsskatt på smörjoljor.(4)

3.        De italienska bestämmelserna i fråga har inte upphävts, men direktiv 92/81 har upphävts och ersatts genom direktiv 2003/96. I det nya direktivet anges uttryckligen att energiprodukter som används för andra ändamål än som bränsle inte omfattas av direktivets tillämpningsområde.

 Tillämpliga bestämmelser

 Direktiv 92/12

4.        Sedan 1990-talet har harmoniseringen på gemenskapsnivå av beskattningen av mineraloljor reglerats genom ett antal direktiv. Direktiv 92/12,(5) som fortfarande är i kraft, kan betraktas som huvuddirektiv. I detta direktiv fastställs allmänna regler för mineraloljor och andra produkter (alkohol, alkoholdrycker och tobaksvaror) som ”är belagda med punktskatt och andra indirekta skatter, … som direkt eller indirekt påförs konsumtionen av sådana varor”.(6)

5.        I artikel 1.2 anges att ”[d]e särskilda bestämmelser som hänför sig till skattestrukturerna och skattesatserna för punktskattebelagda varor skall anges i särskilda direktiv”. De särskilda direktiven (eller dotterdirektiven) om mineraloljor utgjordes ursprungligen av direktiven 92/81 (om strukturerna för punktskatter) och 92/82(7) (om punktskattesatser).

6.        Artikel 3 i direktiv 92/12 har följande lydelse:

”1.   Detta direktiv skall på gemenskapsnivå tillämpas på följande varor, såsom de definieras i relevanta direktiv:

–        mineraloljor,

…

2.     De varor som är förtecknade i punkt 1 kan vara föremål för andra indirekta skatter för särskilda ändamål, förutsatt att dessa skatter är förenliga med de regler som är tillämpliga på punktskatt och mervärdesskatt vad gäller bestämning av skattebas, skatteberäkning, skattskyldighet och övervakning.

3.     Medlemsstaterna skall behålla rätten att införa eller bibehålla skatter som påförs andra varor än de som är förtecknade i punkt 1, dock endast under förutsättning att dessa skatter inte leder till gränsformaliteter i handeln mellan medlemsstater.

...”

 Kombinerade nomenklaturen

7.        I bestämmelserna i dotterdirektiven till direktiv 92/12 hänvisas till nummer i Kombinerade nomenklaturen (KN). KN upprättades ursprungligen genom förordning nr 2658/87(8) i syfte att skapa en varunomenklatur som kunde tillgodose olika gemenskapskrav. I bilaga I till förordning nr 2658/87 förtecknas olika varor och deras KN-nummer. Sedan dess har KN regelbundet uppdaterats genom ändringar av bilaga I. Det slag av smörjoljor vars beskattning avses i målet i den nationella domstolen har emellertid hela tiden klassificerats enligt KN-nummer 2710.

 Direktiven 92/81 (skattestrukturer) och 92/82 (skattesatser)

8.        Enligt artikel 2.1 d i direktiv 92/81 avses med ”mineralolja” produkter som omfattas av KN-nummer 2710, och således smörjoljor. I artikel 2.2 anges att ”[a]ndra mineraloljor än sådana för vilka en skattenivå specificeras i direktiv [92/82] skall vara föremål för punktskatt om de är avsedda att användas som, utbjuds till försäljning som eller används som brännolja eller motorbränsle …”.

9.        Enligt artikel 8.1 a i direktiv 92/81 skall medlemsstaterna undanta ”mineraloljor som används för andra ändamål än som motorbränsle eller för uppvärmning” från den harmoniserade punktskatten ”på villkor som de skall fastställa i syfte att säkerställa en riktig och okomplicerad tillämpning av dessa undantag samt förebygga skattefusk, skatteundandragande eller missbruk”.

10.      I direktiv 92/82 fastställs de minimisatser för punktskatter som medlemsstaterna skall ta ut på mineraloljor. I artikel 2.1 förtecknas de mineraloljor som omfattas av direktivet. Smörjoljor finns inte med bland dem.

 Direktiv 2003/96

11.      Den 1 januari 2004 upphävdes och ersattes såväl direktiv 92/81 som direktiv 92/82 genom direktiv 2003/96.(9) Samtidigt utvidgades harmoniseringsbestämmelserna till att utöver mineraloljor också omfatta andra energiprodukter och elektricitet, som ett led i processen för att uppnå målen för Kyotoprotokollet. I det nya direktivet föreskrivs minimiskattesatser, som medlemsstaterna får uppfylla på ett flexibelt sätt genom olika former av uttag. Denna bestämmelse antogs för att beakta medlemsstaternas önskan att införa eller bibehålla olika typer av skatter på dessa produkter.(10)

12.      I skäl 22 anges att ”[e]nergiprodukter bör i huvudsak omfattas av en gemenskapsram när de används som bränsle för uppvärmning eller motorbränsle. Det är därför i överensstämmelse med skattesystemets natur och logik att inte låta reglerna omfatta … användning av [energiprodukter] till annat än bränsle samt mineralogiska processer. Elektricitet som används på liknande sätt bör behandlas likvärdigt.”

13.      Enligt artikel 1 i direktiv 2003/96 skall medlemsstaterna beskatta energiprodukter och elektricitet i enlighet med direktivets bestämmelser.

14.      I artikel 2.1 b anges att i direktiv 2003/96 skall termen energiprodukter tillämpas på produkter enligt KN-nummer 2701, 2702 samt 2704–2715. Som det anges ovan omfattas smörjoljor av KN-nummer 2710.

15.      I artikel 2.4 föreskrivs emellertid uttryckligen att direktiv 2003/96 inte skall tillämpas på bland annat ”b) följande användningar av energiprodukter och elektricitet:

–        Energiprodukter som används för andra ändamål än som motorbränslen eller som bränslen för uppvärmning,

–        …”

16.      I artikel 3 i direktiv 2003/96 anges att ”[h]änvisningar i direktiv 92/12/EEG till mineraloljor och punktskatter, i den mån det gäller mineraloljor, skall anses omfatta alla energiprodukter, elektricitet och nationella indirekta skatter som avses i artiklarna 2 och 4.2 i detta direktiv”.

17.      I artikel 14 föreskrivs att medlemsstaterna under vissa omständigheter skall bevilja skattebefrielse för bland annat energiprodukter som används som bränsle.

18.      Enligt artikel 24 skall energiprodukter som har släppts för förbrukning i en medlemsstat och finns i standardtankar i fordon i yrkestrafik för att användas som bränsle i dessa fordon och i specialbehållare för att under transporten användas för att driva de system som hör till dessa behållare inte beskattas i någon annan medlemsstat.

19.      I artikel 30 föreskrivs följande:

”… skall direktiven 92/81/EEG och 92/82/EEG upphöra att gälla efter den 31 december 2003.

Hänvisningar till de upphävda direktiven skall anses som hänvisningar till detta direktiv.”(11)

 Den italienska lagstiftningen

20.      Enligt artikel 21 andra stycket i lagdekret nr 504(12) är de produkter som omfattas av KN-nummer 2710 (som omfattar smörjoljor), och som används som brännolja eller motorbränsle, föremål för punktskatt som är lika hög som den som gäller beträffande motsvarande brännolja eller motorbränsle.

21.      I artikel 62 första stycket i samma dekret anges att ”smörjoljor (KN-nummer 27 10 00 87–27 10 00 98) är, förutom den beskattning som fastställs i artikel 21 andra stycket, föremål för konsumtionsskatt när de är avsedda att användas, utbjuds till försäljning, eller används för andra ändamål än som brännolja eller motorbränsle”.

22.      I domen i mål C‑437/01(13) slog domstolen fast att Italien hade underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 3.2 i direktiv 92/12 och artikel 8.1 a i direktiv 92/81, i dess ändrade lydelse, genom att med stöd av de ovan nämnda bestämmelserna bibehålla en konsumtionsskatt på smörjoljor som är avsedda att användas, utbjuds till försäljning, eller används för andra ändamål än som brännolja eller motorbränsle. Domstolen konstaterade att smörjoljor endast kan vara föremål för punktskatt om de är avsedda att användas som, utbjuds till försäljning som eller används som motorbränsle eller brännolja. I andra fall skall smörjoljorna vara obligatoriskt undantagna från harmoniserad punktskatt.(14)

23.      Av handlingarna i målet, särskilt yttrandena från Italien och kommissionen, framgår att de nationella bestämmelser som var avsedda att beakta domstolens dom och anpassa den inhemska beskattningen av smörjoljor till kraven i de tillämpliga direktiven aldrig trädde i kraft, av orsaker som inte behöver tas upp här. Bestämmelserna i lagdekret nr 504 förblev således tillämpliga i den nationella lagstiftningen också efter det att direktiv 2003/96 hade trätt i kraft. Detta förhållande har gett upphov till de aktuella besluten om hänskjutande till domstolen.

 Målen vid den nationella domstolen och tolkningsfrågorna

24.      År 2004 riktade den behöriga italienska skattemyndigheten, Agenzia delle Dogane – Ufficio di Trento (tullkontoret i Trento) två skrivelser till Fendt Italiana srl (nedan kallat Fendt), med krav på inbetalning av obetald skatt plus böter för konsumtion av smörjoljor mellan december 2003 och juli 2004.

25.      Fendt överklagade skattemyndighetens krav vid den behöriga italienska regionala skattedomstolen i första instans, Commissione tributaria provinciale di Trento, som ogillade Fendts talan. Commissione tributaria provinciale di Trento ansåg att direktiv 2003/96 inte var tillämpligt på andra energiprodukter än dem som används som bränsle för uppvärmning eller motorbränsle. Beskattningen av övriga produkter reglerades uteslutande av nationell rätt, det vill säga artikel 62 första stycket i lagdekret nr 504.

26.      Fendt överklagade dessa beslut vid den hänskjutande domstolen, som ansåg att det, mot bakgrund av domstolens dom i mål C‑437/01 och skälen till och syftena med de ändringar som genom direktiv 2003/96 infogats i gemenskapens skattebestämmelser om mineraloljor, var oklart huruvida artikel 62 i lagdekret nr 504 var förenlig med gemenskapsrätten och huruvida medlemsstaterna nu enligt nationell lagstiftning fick införa skatter på dessa produkter. Den hänskjutande domstolen beslutade därför att vilandeförklara de två målen och att i båda målen ställa samma tolkningsfråga till domstolen avseende ”huruvida skattebestämmelserna i artikel 62 i lagdekret nr 504/95 är förenliga med direktiv 2003/96/EG”.

27.      Genom beslut av domstolens ordförande av den 10 maj 2006 förenades de båda målen.

28.      Cypern, Italien och kommissionen har inkommit med skriftliga yttranden. Fendt och kommissionen yttrade sig muntligen vid förhandlingen den 15 februari 2007.

 Tolkningsfrågorna

 Inledande synpunkter

29.      Kommissionen har med rätta påpekat att domstolen inom ramen för en begäran om förhandsavgörande inte är behörig att avgöra huruvida nationell lagstiftning är förenlig med gemenskapens bestämmelser,(15) vilket den hänskjutande domstolen uttryckligen har begärt att den skall göra. Under dessa omständigheter bör frågorna tolkas så, att den hänskjutande domstolen vill veta huruvida direktiv 2003/96, vars tillämpningsområde inte omfattar mineraloljor som används för andra ändamål än som motorbränsle eller bränsle för uppvärmning, utgör hinder för medlemsstaterna att införa en konsumtionsskatt för sådana användningsområden.

30.      Denna fråga kan besvaras på grundval av de upplysningar som getts i respektive begäran om förhandsavgörande (trots att de är kortfattade) och med hjälp av yttrandena från Italien och kommissionen.

 Parternas argument

31.      Samtliga parter som har inkommit med skriftliga yttranden (kommissionen, Cypern och Italien) har hävdat att mineraloljor som används för andra ändamål än som bränsle i och med ikraftträdandet av direktiv 2003/96 inte längre är befriade från beskattning i medlemsstaterna (vilket de tidigare var enligt artikel 8.1 a i direktiv 92/81). Enligt artikel 2.4 b första strecksatsen i direktiv 2003/96 omfattar direktivets tillämpningsområde inte ”energiprodukter” som används för ”andra ändamål än som motorbränslen eller som bränslen för uppvärmning”, och således inte de oljor som tidigare var befriade från skatt. De kan följaktligen beskattas på nationell nivå.

32.      Fendt har inte inkommit med några skriftliga yttranden. I bedömningen nedan behandlar jag de olika argument som Fendt lade fram vid förhandlingen.

 Bedömning

33.      Jag instämmer med kommissionen, Cypern och Italien, i att gemenskapsbestämmelserna om beskattning av mineraloljor, inbegripet smörjoljor i direktiv 92/81, har ändrats genom direktiv 2003/96, och att det inte längre krävs att de skall vara befriade från beskattning på nationell nivå.

34.      I artikel 2.4 b i direktiv 2003/96 anges uttryckligen att direktivets tillämpningsområde inte skall omfatta energiprodukter som inte används som motorbränsle eller som bränsle för uppvärmning (och således inte smörjoljor, när de används för det ändamål de är avsedda för, nämligen smörjning). Denna tolkning stöds av skäl 22.

35.      I artikel 14 däremot föreskrivs bland annat att energiprodukter som används som bränsle under vissa omständigheter skall vara befriade från beskattning, som ett undantag från grundprincipen (i artikel 1) att sådan användning av energiprodukter skall beskattas. Därigenom erkänns att sådana produkter omfattas av direktivets tillämpningsområde, men fastställs att de inte skall beskattas när de används på ett visst specifikt sätt. Artikel 14 har således en helt annan funktion än artikel 2.4, som från direktivets räckvidd fullständigt utesluter energiprodukter som inte används som bränsle.

36.      Som kommissionen och Cypern har påpekat finns inte mineraloljor som används för andra ändamål än som bränsle med i uppräkningen av skattebefriade produkter i artikel 14, medan de ingick bland undantagen i artikel 8.1 i direktiv 92/81 (tillsammans med mineraloljor som används som bränsle under omständigheter som liknar vissa av de omständigheter för vilka skattebefrielse nu gäller enligt artikel 14 i direktiv 2003/96).

37.      Förarbetena (travaux préparatoires) bekräftar att det, nästan ett år före antagandet av direktiv 2003/96, de facto var lagstiftarens avsikt att mineraloljor som används för andra ändamål än som bränsle inte skall omfattas av gemenskapsharmonisering.(16)

38.      Vid förhandlingen medgav Fendt att räckvidden för direktiv 2003/96 begränsar sig till energiprodukter som används som motorbränsle eller bränsle för uppvärmning. Fendt hävdade att just av det skälet måste artikel 30 i samma direktiv tolkas så, att den upphäver endast de bestämmelser i direktiven 92/81 och 92/82 som omfattas av tillämpningsområdet för direktiv 2003/96. Följaktligen är undantaget i direktiv 92/81 för mineraloljor som används för andra ändamål än som motorbränsle eller för uppvärmning fortfarande i kraft. Fendt hänvisade till förslaget till avgörande av generaladvokat Kokott i målet Alevizos,(17) som stöd för denna tolkning av upphävandets följder.

39.      Jag godtar inte Fendts argument att artikel 30 i direktiv 2003/96 endast upphäver de bestämmelser i de tidigare direktiven som omfattas av räckvidden för direktiv 2003/96, och att artikel 8.1 a i direktiv 92/81 därför fortfarande skulle vara i kraft. Ordalydelsen i artikel 30 är tydlig och klar. Den enda naturliga tolkningen är att direktiven 92/81 och 92/82 i sin helhet har upphört att gälla. Om lagstiftaren hade velat undanta vissa bestämmelser i dessa direktiv från upphävandet, kunde detta enkelt ha gjorts genom att i artikel 30 i direktiv 2003/96 förteckna de bestämmelser som inte skulle upphävas. Den enda fråga som artikel 30 till en början lämnade obesvarad var hur hänvisningar till de upphävda direktiven skulle tolkas i annan gemenskapslagstiftning. Denna osäkerhet har undanröjts genom att en ändring i form av ett andra stycke har infogats i artikel 30.(18)

40.      I den bestämmelse som var aktuell(19) i målet Alevizos anges att ”[d]e bestämmelser om punktskatt som fastställts i följande direktiv skall upphöra att gälla den 31 december 1992: …”. Generaladvokat Kokott påpekade att det med hänsyn till ordalydelsen i den bestämmelsen fortfarande var oklart precis vilka bestämmelser i de angivna direktiven som upphävts och vilka varor som skall omfattas samt om de angivna direktiven över huvud taget har ett autonomt tillämpningsområde.(20) Hon ansåg att en ändringsbestämmelse begränsar sig till de varor som omfattas av tillämpningsområdet för det direktiv i vilket bestämmelsen ingår. Ändringsdirektivets tillämpningsområde avgör således vad ändringen skall omfatta.(21)

41.      Emellertid gällde målet Alevizos en helt annan situation än de förevarande målen. I målet Alevizos var det inte klart exakt vad som skulle upphöra att tillämpas på vad. Det var därför nödvändigt att toka bestämmelsen i sitt sammanhang, särskilt eftersom det senare direktivet endast gällde vissa produkter, medan de tidigare direktiven inte var begränsade på det sättet.(22) I de förevarande målen är det däremot fullständigt klart vilken omfattning upphävandet i artikel 30 i direktiv 2003/96 har: direktiven 92/81 och 92/82 skall upphöra att gälla. Att försöka tolka detta som att upphävandet begränsar sig till de bestämmelser som omfattas av det upphävande direktivets tillämpningsområde strider mot den uttryckliga ordalydelsen i artikel 30. Dessutom täcker de upphävda direktiven ett mindre urval av produkter (mineraloljor) än direktiv 2003/96 (energiprodukter och elektricitet).

42.      Om en bestämmelses innebörd är oklar, är det naturligtvis nödvändigt att tolka den mot bakgrund av det rättsliga sammanhanget.(23) Det är en helt annan sak att påstå att det finns en allmän tolkningsregel som säger att om en rättsakt innehåller nya bestämmelser och upphäver en tidigare rättsakt i otvetydigt allmänna ordalag, är upphävandet ändå begränsat till att omfatta de bestämmelser i den upphävda rättsakten som omfattas av tillämpningsområdet för de nya bestämmelser som fastställts. Ett sådant synsätt är fullständigt omotiverat och skulle allvarligt undergräva rättssäkerheten.

43.      Fendt påpekade vidare att syftet med att anta direktiv 2003/96 var att beskatta energiprodukter för att bidra till målen för Kyotoprotokollet. Det är därför orimligt att dra slutsatsen att direktiv 2003/96 har återinfört rätten att beskatta mineralprodukter som används till annat än bränsle och som inte förorenar. Fendt betonade också att artikel 24 i direktiv 2003/96 särskilt undantog bränsle i tankar i fordon i yrkestrafik med bestämmelse i en annan medlemsstat från beskattning i den medlemsstat där fordonet tillverkas, men där bränslet inte används och således inte förorenar. Om direktiv 2003/96 hade varit tillämpligt på smörjoljor som används för andra ändamål än som bränsle, borde också sådan användning logiskt sett ha undantagits, eftersom den inte heller förorenar. Avsaknaden av ett sådant undantag stöder tvärtom åsikten att direktiv 2003/96 inte har påverkat det tidigare undantaget i direktiv 92/81 för mineraloljor som används för andra ändamål än som motorbränsle eller bränsle för uppvärmning.

44.      Jag anser inte att vare sig sammanhanget eller syftet med direktiv 2003/96 ger stöd för Fendts tolkning. Framför allt ser jag inget oförenligt mellan målet att uppnå Kyotomålen (som det hänvisas till i skäl 7) och medlemsstaternas möjlighet att beskatta mineraloljor som används för andra ändamål än som bränsle. Tvärtom används sådana oljor för att smörja motorer och andra fordonsdelar som släpper ut koldioxid i atmosfären. I första meningen i skäl 22 anges tydligt att ”energiprodukter bör i huvudsak omfattas av en gemenskapsram när de används som bränsle för uppvärmning eller motorbränsle”. Mot denna bakgrund är det verkligen ”i överensstämmelse med skattesystemets natur och logik att inte låta reglerna omfatta … användning av [energiprodukter] till annat än bränsle …”.

45.      Som ett resultat av att direktiv 92/81 har upphävts och att energiprodukter som används för andra ändamål än som motorbränsle eller bränsle för uppvärmning uttryckligen inte omfattas av tillämpningsområdet för direktiv 2003/96, står det medlemsstaterna fritt att beskatta oljor som används för sådana andra ändamål, förutsatt att de vid beskattningen respekterar de allmänna bestämmelserna i EG‑fördraget (särskilt artiklarna 25 EG och 90 EG, som förbjuder tullar på import och export mellan medlemsstaterna respektive diskriminerande intern beskattning av varor från andra medlemsstater). Som allmän princip för harmoniseringen inom gemenskapen gäller att aspekter som inte omfattas av den gemenskapsrättsakt genom vilken harmoniseringen införs fortsätter att tillhöra medlemsstaternas behörighetsområde, och dessa har därför frihet att reglera dem inom ramen för de gränser som åläggs genom EG‑fördraget.(24)

46.      Mot bakgrund av denna allmänna princip är det inte nödvändigt att hänvisa till någon bestämmelse som efter upphävandet av direktiv 92/81 uttryckligen tillåter att medlemsstaterna beskattar mineraloljor som används för andra ändamål än som bränsle.

47.      Kommissionen och Cypern har emellertid uttryckligen hänvisat till artikel 3.3 i direktiv 92/12, som de anser ger medlemsstaterna behörighet att beskatta energiprodukter som inte omfattas av tillämpningsområdet för direktiv 2003/96. Deras argument är i huvudsak följande. När smörjoljorna i fråga används för andra ändamål än som bränsle omfattas de inte av tillämpningsområdet för direktiv 2003/96 (som har ersatt direktiven 92/81 och 92/82). De är därför inte mineraloljor ”såsom de definieras i relevanta direktiv” i den mening som avses i artikel 3.1 i direktiv 92/12. De omfattas följaktligen av artikel 3.3 i det direktivet och får således beskattas av medlemsstaterna.

48.      I detta resonemang har definitionen av mineraloljor förväxlats med deras särskilda användning. Vid en närmare undersökning är det uppenbart att smörjoljorna i fråga omfattas av definitionen av ”mineraloljor” i direktiv 2003/96 trots att deras särskilda användning (de används inte som bränsle) gör att de inte omfattas av detta direktivs tillämpningsområde.

49.      I artikel 3.1 i direktiv 92/12 anges att det direktivet är tillämpligt på bland annat ”mineraloljor” ”såsom de definieras i relevanta direktiv”. Det ursprungligen ”relevanta direktivet” var direktiv 92/81. Medan det direktivet var i kraft var det klart att smörjoljor omfattades av definitionen av ”mineraloljor”(25) och att de följaktligen omfattades av artikel 3.1 i direktiv 92/12. I artikel 3 i direktiv 2003/96 anges emellertid att ”[h]änvisningar i direktiv 92/12 … till mineraloljor … skall anses omfatta alla energiprodukter, elektricitet … som avses i artik[el] 2 … i detta direktiv”.

50.      Sedan direktiv 2003/96 trädde i kraft skall artikel 3.1 i direktiv 92/12 därför tolkas på följande sätt: ”[d]etta direktiv skall på gemenskapsnivå tillämpas på följande varor, såsom de definieras i relevanta direktiv: energiprodukter och elektricitet …”. Smörjoljor är ”energiprodukter” enligt definitionen i artikel 2.1 i direktiv 2003/96.(26) De är därför ”mineraloljor” i den mening som avses i artikel 3.1 i direktiv 92/12, i dess lydelse enligt artikel 3 i direktiv 2003/96. Enligt artikel 3.3 i direktiv 92/12 får medlemsstaterna beskatta ”andra varor än de som är förtecknade i punkt 1 [i artikel 3]”. Eftersom smörjoljorna i fråga omfattas av artikel 3.1 får emellertid den rätt som anges i artikel 3.3 inte tillämpas på dem.

51.      Att direktiv 92/12 inte innehåller någon uttrycklig bestämmelse som tillåter att medlemsstaterna beskattar mineraloljor som används för andra ändamål än som bränsle hindrar således inte medlemsstaterna från att, som jag redan har angett,(27) införa sådana skatter.

 Förslag till avgörande

52.      Mot bakgrund av det ovan anförda anser jag att domstolen skall besvara tolkningsfrågorna på följande sätt:

Rådets direktiv 2003/96/EG av den 27 oktober 2003 om en omstrukturering av gemenskapsramen för beskattning av energiprodukter och elektricitet utgör inte hinder för medlemsstaterna att införa en konsumtionsskatt på mineraloljor, inbegripet smörjoljor, som används för andra ändamål än som bränsle.

---

1 – Originalspråk: engelska.

---

2 – Rådets direktiv 2003/96/EG av den 27 oktober 2003 om en omstrukturering av gemenskapsramen för beskattning av energiprodukter och elektricitet (EUT L 283, s. 51), i dess lydelse i relevanta delar enligt rådets direktiv 2004/75/EG av den 29 april 2004 (EUT L 157, s. 100).

---

3 – Rådets direktiv 92/81/EEG av den 19 oktober 1992 om harmonisering av strukturerna för punktskatter på mineraloljor (EGT L 316, s. 12; svensk specialutgåva, område 9, volym 2, s. 91).

---

4 – Dom av den 25 september 2003 i mål C‑437/01, kommissionen mot Italien (REG 2003, s. I‑9861).

---

5 – Rådets direktiv 92/12/EEG av den 25 februari 1992 om allmänna regler för punktskattepliktiga varor och om innehav, flyttning och övervakning av sådana varor (EGT L 76, s. 1; svensk specialutgåva, område 9, volym 2, s. 57).

---

6 – Artikel 1.1.

---

7 – Rådets direktiv 92/82/EEG av den 19 oktober 1992 om tillnärmning av punktskattesatser för mineraloljor (EGT L 316, s. 19; svensk specialutgåva, område 9, volym 2, s. 98).

---

8 – Rådets förordning (EEG) nr 2658/87 av den 23 juli 1987 om tulltaxe- och statistiknomenklaturen och om Gemensamma tulltaxan (EGT L 256, s. 1; svensk specialutgåva, område 11, volym 13, s. 22).

---

9 – Direktiv 92/12 varken upphävdes eller ersattes, utan är fortfarande i kraft.

---

10 – Se skälen 7 och 10.

---

11 –      Andra stycket i artikel 30 är en ändring som infogades genom direktiv 2004/75 (se ovan fotnot 2), där det i skäl 5 anges att lydelsen i artikel 30 bör förtydligas.

---

12 – Testo unico delle disposizioni legislative concernenti le imposte sulla produzione e sui consumi e relative sanzioni penali e amministrative (konsoliderad version av lagbestämmelser om skatter på produktion, konsumtion samt om straffrättsliga och administrativa sanktioner på området); lagdekret nr 504 av den 26 oktober 1995 (GURI nr 279 av den 29 november 1995, ordinarie tillägg).

---

13 – Se ovan fotnot 4.

---

14 – Punkt 30.

---

15 – Se dom av den 15 juli 1964 i mål 6/64, Costa (REG 1964, s. 1141; svensk specialutgåva, volym 1, s. 211), sidorna 1157 och 1158, samt av den 10 juni 1999 i mål C-346/97, Braathens Sverige (REG 1999, s. I-3419), punkt 14.

---

16 – Förarbetena omfattar kommissionens förslag till ett nytt direktiv om beskattning av energiprodukter, KOM(97) 30 slutlig av den 12 mars 1997, samt rådets dokument 13062/02 av den 17 oktober 2002, 13422/02 av den 29 oktober 2002, 14200/02 av den 13 november 2002, 14862/02 ADD 1 av den 27 november 2002 och 15354/02 av den 9 december 2002. Dokument 14200/02 förefaller särskilt relevant. Det innehöll bland annat förslag till det som senare blev skäl 22, artikel 2.4 b och artikel 14 i direktiv 2003/96. Det innehöll också texten till ett gemensamt uttalande av kommissionen och rådet som skulle fogas till rådets protokoll och där det uttryckligen bekräftas att medlemsstaterna skulle ha möjlighet att beskatta annan användning än som bränsle. När det emellertid gäller värdet av dessa uttalanden, se dom av den 26 februari 1991 i mål C-292/89, Antonissen (REG 1991, s. I-745; svensk specialutgåva, volym 11, s. I-55), punkt 18. Rådets dokument finns på http://register.consilium.europa.eu.

---

17 – Förslag till avgörande av den 25 januari 2007 i mål C-392/05, Alevizos (REG 2007, s. I‑0000) punkterna 29–32.

---

18 – Se ovan fotnot 11.

---

19 – Artikel 23.3 i direktiv 92/12, som inte är aktuell i detta mål.

---

20 – Punkt 29.

---

21 – Punkt 32.

---

22 – Punkterna 31–32.

---

23 – Se dom av den 6 oktober 1982 i mål 283/81, CILFIT (REG 1982, s. 3415; svensk specialutgåva, volym 6, s 513), punkt 20.

---

24 – I domstolens rättspraxis har denna princip uttryckts i en mängd olika sammanhang. Se till exempel dom av den 20 februari 1979 i mål 120/78, Rewe-Zentral (REG 1979, s. 649; svensk specialutgåva, volym 4, s. 377), punkt 8, av den 26 januari 1984 i mål 301/82, SA Clin‑Midy (REG 1984, s. 251) punkt 6, av den 26 september 1985 i mål 187/84, Giacomo Caldana (REG 1985, s. 3013), punkt 19, av den 1 oktober 1998 i mål C‑127/97, Burstein (REG 1998, s. I-6005), punkt 31 Skyldigheten för medlemsstaterna att följa de allmänna principerna i EG-fördraget i frågor som inte omfattas av gemenskapsharmonisering slogs uttryckligen fast i dom av den 28 januari 1986 i mål 270/83, kommissionen mot Frankrike (REG 1986, s. 273; svensk specialutgåva, volym 8, s. 389), punkt 24, och av den 11 juli 2002 i mål C 294/00, Gräbner (REG 2002, s. I-6515), punkt 26.

---

25 – Se ovan punkt 8.

---

26 – Se ovan punkt 14. Det faktum att det i artikel 2.4 anges att smörjoljor som används för andra ändamål än som bränsle inte skall omfattas av tillämpningsområdet för direktiv 2003/96 inverkar inte på huruvida de omfattas av definitionen av energiprodukter i artikel 2 i det direktivet.

---

27 – Se ovan punkterna 45 och 46.