EUR-Lex Access to European Union law

Back to EUR-Lex homepage

This document is an excerpt from the EUR-Lex website

Document 62005CJ0304

Domstolens dom (fjärde avdelningen) den 20 september 2007.
Europeiska kommissionen mot Italienska republiken.
Fördragsbrott - Direktiv 92/43/EEG - Bevarande av livsmiljöer samt vilda djur och växter - Direktiv 79/409/EEG - Bevarande av vilda fåglar - Bedömning av miljökonsekvenserna av anpassning av skidpister.
Mål C-304/05.

Rättsfallssamling 2007 I-07495

ECLI identifier: ECLI:EU:C:2007:532

Mål C‑304/05

Europeiska gemenskapernas kommission

mot

Republiken Italien

”Fördragsbrott – Direktiv 92/43/EEG – Bevarande av livsmiljöer samt vilda djur och växter – Direktiv 79/409/EEG – Bevarande av vilda fåglar – Bedömning av miljökonsekvenserna av anpassning av skidpister”

Sammanfattning av domen

1.        Miljö – Bevarande av livsmiljöer samt vilda djur och växter – Direktiv 92/43 – Tillstånd till en plan eller ett projekt i ett skyddat området

(Rådets direktiv 92/43, artikel 6.3)

2.        Miljö – Bevarande av livsmiljöer samt vilda djur och växter – Direktiv 92/43 – Beviljande av tillstånd till en plan eller ett projekt i ett skyddat område av tvingande orsaker som har ett väsentligt allmänintresse
(Rådets direktiv 92/43, artikel 6.4)

3.        Miljö – Bevarande av livsmiljöer samt vilda djur och växter – Direktiv 92/43 – Särskilda skyddsområden

(Rådets direktiv 92/43, artikel 6.2)

4.        Talan om fördragsbrott – Bevisning av fördragsbrott – Uppgift som åligger kommissionen

(Artikel 226 EG; rådets direktiv  79/409, artikel 4, och 92/43, artikel 6.2–6.4)

1.        I artikel 6.3 i direktiv 92/43 som avser bevarandet av livsmiljöer samt vilda djur och växter, föreskrivs ett förfarande för bedömning, vilket genom föregående kontroller syftar till att säkerställa att planer eller projekt som inte direkt hänger samman med eller är nödvändiga för skötseln och förvaltningen av ett område, men som kan påverka området på ett betydande sätt, endast godkänns under förutsättning att de inte skadar området. Begreppet ”på lämpligt sätt bedömas”, som förekommer i den nämnda bestämmelsen, i vilken det inte föreskrivs någon särskild metod för hur en sådan bedömning skall genomföras, skall förstås så, att denna bedömning skall utföras så att de behöriga myndigheterna kan försäkra sig om att planen eller projektet inte kommer att ha en skadlig inverkan på det berörda området. De nämnda myndigheterna skall nämligen inte bevilja det begärda tillståndet när det råder osäkerhet om huruvida planen eller projektet kan komma att ha en sådan inverkan.

Enligt en undersökning av de bedömningar som kan anses lämpliga i den mening som avses i artikel 6.3 i direktiv 92/43 utfördes bedömningen av miljökonsekvenserna av de berörda arbetena summariskt och punktvis. Undersökningen innehåller ett stort antal uppgifter som inte beaktades. I undersökningen rekommenderas följaktligen, bland annat, kompletterande analyser av morfologin och miljön samt en ny undersökning av arbetenas påverkan i sin helhet i detta sammanhang på den vilda faunan i allmänhet och på vissa skyddade arter, särskilt i området där skog kommer att avverkas. Undersökningen, som innehåller ett stort antal villkor och skyddsanvisningar skall iakttas vid utförande av de planerade arbetena, vilka är önskvärda ut ekonomisk synvinkel, utgjorde inte en lämplig bedömning med stöd av vilken de nationella myndigheterna kunde bevilja tillståndet till de omtvistade arbetena i enlighet med artikel 6.3.

En rapport avseende de bedömningar som kan anses lämpliga i den mening som avses i artikel 6.3 i direktiv 92/43 inbjöd för övrigt till andra förslag om förbättring av de planerade arbetenas påverkan på miljön, men utmärks emellertid av att den innehåller flera preliminära bedömningar men ofta saknar slutsatser. I rapporten betonas vikten av att utföra bedömningar progressivt, bland annat på grundval av kunskaper och förtydligande uppgifter som kan uppdagas under projektets genomförande, men den innehöll inte, vad avser de fåglar med avseende på vilka området klassificerades som ett särskilt skyddsområde, någon uttömmande uppräkning av vildfåglarna i området, och den utgjorde inte en lämplig bedömning med stöd av vilken de nationella myndigheterna kunde bevilja tillståndet till de omtvistade arbetena i enlighet med artikel 6.3.

Rapporter och undersökningar kan inte anses lämpliga i den mening som avses i denna artikel då de är bristfälliga, saknar fullständiga, exakta och slutliga bedömningar och slutsatser, på grundval av vilka varje rimligt vetenskapligt tvivel kan skingras vad beträffar de planerade arbetenas påverkan på det berörda särskilda skyddsområdet. Sådana bedömningar och slutsatser är absolut nödvändiga för att de behöriga myndigheterna skall kunna erhålla den säkerhet som krävs för att fatta beslut om att bevilja tillstånd till nämnda arbeten.

(se punkterna 56–58 och 62–71)

2.        Artikel 6.4 i direktiv 92/43 avseende bevarande av livsmiljöer samt vilda djur och växter – i vilken det föreskrivs att om en plan eller ett projekt, trots att slutsatserna av den bedömning som utfördes i enlighet med artikel 6.3 första meningen i det direktivet var negativa, måste genomföras av tvingande orsaker som har ett väsentligt allmänintresse, inbegripet orsaker av social eller ekonomisk karaktär, och det inte finns alternativa lösningar, skall medlemsstaten vidta alla nödvändiga kompensationsåtgärder för att säkerställa att Natura 2000 totalt sett förblir sammanhängande – skall, i egenskap av undantag från tillståndskravet i artikel 6.3 andra meningen, tolkas strikt.

Den nämnda artikel 6.4 skall endast tillämpas efter det att konsekvenserna av en plan eller ett projekt har analyserats i enlighet med artikel 6.3. En nödvändig förutsättning för att tillämpa nämnda artikel 6.4 är nämligen att det finns kännedom om dessa konsekvenser med avseende på bevarandemålen för området i fråga. De villkor som skall vara uppfyllda för att denna undantagsbestämmelse skall kunna tillämpas kan nämligen, i avsaknad av sådana uppgifter, inte bedömas. Vid bedömningen av huruvida det föreligger tvingande orsaker som har ett väsentligt allmänintresse och huruvida det finns alternativa lösningar som påverkar området i mindre utsträckning, skall en avvägning göras mot den skadliga påverkan på området som planen eller projektet i fråga kan medföra. Denna påverkan på det nämnda området skall dessutom undersökas noggrant så att det på så sätt kan avgöras vilka eventuella kompensationsåtgärder som skall vidtas.

(se punkterna 81–83)

3.        Verksamhet som påverkar ett särskilt skyddsområde kan innebära ett åsidosättande av både artikel 6.3 och 6.4 och artikel 6.2 i direktiv 92/43 avseende bevarande av livsmiljöer samt vilda djur och växter. Om ett tillstånd har beviljats till en plan eller ett projekt i strid med artikel 6.3, så kan även artikel 6.2 ha åsidosatts med avseende på ett särskilt skyddsområde, om det står klart att ett habitat har försämrats eller att de arter för vilka området i fråga utsågs har störts.

Sådana försämringar kan konstateras då avverkning av träd i ett stort skogsområde inom det skyddade området, vilket utgör habitat för skyddade fågelarter, förstörde de nämnda arternas fortplantningsplatser. Arbetena och deras konsekvenser för det nämnda särskilda skyddsområdet var inte förenliga med den skyddade rättsliga ställning som det nämnda området borde ha haft i enlighet med artikel 6.2 i direktiv 92/43.

(se punkterna 91, 92 och 94–96)

4.        Det åligger kommissionen, i ett förfarande om fördragsbrott enligt artikel 226 EG, att bevisa det påstådda fördragsbrottet. Kommissionen skall även förse domstolen med alla uppgifter som den behöver för att kunna kontrollera om fördragsbrott föreligger. Kommissionen får därvidlag inte stödja sig på någon presumtion.

Då skötseln och förvaltningen av ett område som särskilt skyddsområde i enlighet med artikel 4 i direktiv 79/409 om bevarande av vilda fåglar är föremål för ett flertal rättsakter enligt nationell rätt, åligger det kommissionen att visa att det nämnda området inte kan erbjudas en lämplig skyddad ställning enligt den rättsliga ram som definieras enligt dessa olika rättsakter. En enkel hänvisning till antagandet att den administrativa myndigheten beviljade ett tillstånd i strid med artikel 6.2–6.4 i direktiv 92/43 är emellertid inte tillräckligt för att fastställa att den nämnda rättsliga ramen inte var förenlig med artikel 4 i direktiv 79/409.

(se punkterna 105–108)







DOMSTOLENS DOM (fjärde avdelningen)

den 20 september 2007 (*)

”Fördragsbrott – Direktiv 92/43/EEG – Bevarande av livsmiljöer samt vilda djur och växter – Direktiv 79/409/EEG – Bevarande av vilda fåglar – Bedömning av miljökonsekvenserna av anpassning av skidpister”

I mål C‑304/05,

angående en talan om fördragsbrott enligt artikel 226 EG, som väckts den 29 juli 2005,

Europeiska gemenskapernas kommission, företrädd av M. van Beek och D. Recchia, båda i egenskap av ombud, med delgivningsadress i Luxemburg,

sökande,

mot

Republiken Italien, företrädd av I.M. Braguglia och G. Fiengo, båda i egenskap av ombud, med delgivningsadress i Luxemburg,

svarande,

meddelar

DOMSTOLEN (fjärde avdelningen)

sammansatt av avdelningsordföranden K. Lenaerts samt domarna E. Juhász, R. Silva de Lapuerta (referent), J. Malenovský och T. von Danwitz,

generaladvokat: J. Kokott,

justitiesekreterare: R. Grass,

efter det skriftliga förfarandet,

och efter att den 19 april 2007 ha hört generaladvokatens förslag till avgörande,

följande

Dom

1        Europeiska gemenskapernas kommission har yrkat att domstolen skall fastställa att Republiken Italien har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 6.2–6.4 och artikel 7 i rådets direktiv 92/43/EEG av den 21 maj 1992 om bevarande av livsmiljöer samt vilda djur och växter (EGT L 206, s. 7; svensk specialutgåva, område 15, volym 11, s. 114) (nedan kallat direktiv 92/43) och enligt artikel 4.1 och 4.2 i rådets direktiv 79/409/EEG av den 2 april 1979 om bevarande av vilda fåglar (EGT L 103, s. 1; svensk specialutgåva, område 15, volym 2, s. 161) (nedan kallat direktiv 79/409) i samband med projektet avseende utvidgning och anpassning av skidområdet Santa Caterina Valfurva (skidpisterna Bucaneve och Edelweiss) och uppförande av tillhörande infrastruktur med avseende på 2005 års världsmästerskap i alpin skidsport i det särskilda skyddsområdet IT 2040044, Parco Nazionale dello Stelvio (nedan kallad parken), genom att

–        tillåta att det vidtas åtgärder som kan påverka det nämnda området på ett betydande sätt, utan att göra en lämplig bedömning av konsekvenserna av dessa åtgärder för målsättningarna avseende områdets bevarande och i vart fall utan att iaktta de bestämmelser enligt vilka det, trots att det gjorts en negativ bedömning av konsekvenserna för området och i avsaknad av alternativa lösningar, är möjligt att genomföra ett projekt endast av tvingande orsaker som har ett väsentligt allmänintresse, och först efter att ha vidtagit och underrättat kommissionen om alla nödvändiga kompensationsåtgärder för att säkerställa att Natura 2000 totalt sett förblir sammanhängande,

–        underlåta att vidta åtgärder för att förhindra försämring av livsmiljöerna och habitaten för arterna samt störning av de arter för vilka området har utsetts, och

–        underlåta att ge det nämnda området en skyddad rättslig ställning, som kan säkerställa bland annat överlevnaden och fortplantningen för de fågelarter som anges i bilaga 1 till direktiv 79/409 samt skydda fortplantnings-, ruggnings- och övervintringsområdena för regelbundet förekommande flyttfåglar som inte anges i den nämnda bilagan.

 Tillämpliga gemenskapsrättsliga bestämmelser

2        Direktiv 92/43 har som målsättning att bidra till att säkerställa den biologiska mångfalden genom bevarande av livsmiljöer samt vilda djur och växter inom medlemsstaternas europeiska territorium, som omfattas av EG‑fördraget.

3        I tionde skälet i detta direktiv anges följande:

”En lämplig bedömning måste göras av alla planer eller projekt som på ett betydande sätt kan påverka målsättningen vad gäller bevarandet av ett område som har utsetts eller som kommer att utses i framtiden.”

4        Artikel 3.1 i det nämnda direktivet har följande lydelse:

”Ett sammanhängande europeiskt ekologiskt nät av särskilda bevarandeområden skall inrättas under beteckningen Natura 2000. Detta nät, som skall bestå av områden med de livsmiljötyper som finns förtecknade i bilaga 1 och habitat för de arter som finns förtecknade i bilaga 2, skall göra det möjligt att bibehålla eller i förekommande fall återställa en gynnsam bevarandestatus hos de berörda livsmiljötyperna och arterna i deras naturliga utbredningsområde.

Nätet Natura 2000 skall även omfatta de särskilda skyddsområden som medlemsstaterna har utsett i enlighet med direktiv 79/409.”

5        I artikel 4 i direktiv 92/43 anges förfarandet för etablering av det nämnda nätet Natura 2000 samt förfarandet genom vilket medlemsstaterna skall utpeka särskilda bevarandeområden.

6        I artikel 6 i detta direktiv som innehåller åtgärder för bevarande av de nämnda områdena föreskrivs följande:

”...

2.      Medlemsstaterna skall i de särskilda bevarandeområdena vidta lämpliga åtgärder för att förhindra försämring av livsmiljöerna och habitaten för arterna samt störningar av de arter för vilka områdena har utsetts, om sådana störningar kan ha betydande konsekvenser för målen med detta direktiv.

3.      Alla planer eller projekt som inte direkt hänger samman med eller är nödvändiga för skötseln och förvaltningen av ett område, men som enskilt eller i kombination med andra planer eller projekt kan påverka området på ett betydande sätt, skall på lämpligt sätt bedömas med avseende på konsekvenserna för målsättningen vad gäller bevarandet av området. Med ledning av slutsatserna från bedömningen av konsekvenserna för området och om inte annat följer av punkt 4, skall de behöriga nationella myndigheterna godkänna planen eller projektet först efter att ha försäkrat sig om att det berörda området inte kommer att ta skada och, om detta är lämpligt, efter att ha hört allmänhetens åsikt.

4.      Om en plan eller ett projekt, på grund av att alternativa lösningar saknas, trots en negativ bedömning av konsekvenserna för området måste genomföras av tvingande orsaker som har ett väsentligt allmänintresse, inbegripet orsaker av social eller ekonomisk karaktär, skall medlemsstaten vidta alla nödvändiga kompensationsåtgärder för att säkerställa att Natura 2000 totalt sett förblir sammanhängande. Medlemsstaten skall underrätta kommissionen om de kompensationsåtgärder som vidtagits.

Om det berörda området innehåller en prioriterad livsmiljötyp eller en prioriterad art, är de enda faktorer som får beaktas sådana som berör människors hälsa eller den allmänna säkerheten, betydelsefulla konsekvenser för miljön eller, efter ett yttrande från kommissionen, andra tvingande orsaker som har ett allt överskuggande allmänintresse.”

7        Artikel 7 i det nämnda direktivet har följande lydelse:

”Förpliktelser som uppstår till följd av artikel 6.2–[6.]4 i detta direktiv skall ersätta alla förpliktelser som uppstår till följd av artikel 4.4 första meningen i direktiv 79/409 vad gäller områden som klassificerats i enlighet med artikel 4.1 eller som på samma sätt erkänts i enlighet med artikel 4.2 i det direktivet, från och med dagen för genomförandet av det här direktivet eller den dag då en medlemsstat i enlighet med direktiv 79/409 har klassificerat eller erkänt ett område, om den dagen infaller senare.”

8        Direktiv 79/409 syftar till att säkerställa skydd, skötsel, förvaltning och kontroll av samtliga fågelarter som naturligt förekommer inom medlemsstaternas europeiska territorium, som omfattas av fördraget.

9        Enligt artikel 4 i detta direktiv skall, för de fågelarter som anges i bilaga 1 till direktivet, särskilda åtgärder för bevarande av deras livsmiljö vidtas för att säkerställa deras överlevnad och fortplantning inom det område där de förekommer. I denna artikel föreskrivs följande:

”1.      För de arter som anges i bilaga 1 skall särskilda åtgärder för bevarande av deras livsmiljö vidtas för att säkerställa deras överlevnad och fortplantning inom det område där de förekommer.

I samband med detta skall hänsyn tas till

a)      utrotningshotade arter,

b)      arter som är känsliga för vissa förändringar i livsmiljön,

c)       arter som anses som sällsynta på grund av att populationerna är små eller den lokala utbredningen begränsad,

d)      andra arter som kräver speciell uppmärksamhet på grund av den särskilda karaktären hos deras livsmiljö.

Vid utvärdering skall hänsyn tas till tendenser och variationer i populationsnivåerna.

Medlemsstaterna skall som särskilda skyddsområden i första hand klassificera sådana områden som vad gäller antal och storlek är mest lämpade för bevarandet av dessa arter, med hänsyn till arternas behov av skydd inom det geografiska havs- och landområde som omfattas av detta direktiv.

2.      Med hänsyn till deras behov av skydd inom det geografiska havs- och landområde som omfattas av detta direktiv, skall medlemsstaterna vidta liknande åtgärder för regelbundet förekommande flyttfåglar som inte anges i bilaga 1 med avseende på deras häcknings-, ruggnings- och övervintringsområden samt rastplatser längs deras färdväg. Medlemsstaterna skall därvid lägga särskild vikt vid skyddet av våtmarker, i synnerhet våtmarker av internationell betydelse.

...

4.      Med avseende på de skyddsområden som avses i punkterna 1 och 2 ovan skall medlemsstaterna vidta lämpliga åtgärder för att undvika förorening och försämring av livsmiljöer samt störningar som påverkar fåglarna, i den mån denna påverkan inte saknar betydelse för att uppnå syftet med denna artikel. Medlemsstaterna skall även utanför dessa skyddsområden sträva efter att undvika förorening och försämring av livsmiljöer.”

 Parken

 Parkens ställning enligt nationell rätt

10      Parken etablerades genom lag nr 740 av den 24 april 1935, inledningsvis enbart i provinserna Trento och Bolzano, i syfte att skydda och främja floran, bidra till en förökning av faunan och bevara de särskilda geologiska formationerna samt landskapets skönhet.

11      Genom presidentdekret av den 23 april 1977 utvidgades parken till att omfatta områdena Cancano och Livigno samt bergen Sobretta, Gavia och Serottini, som är belägna i provinserna Sondrio och Brescia, i regionen Lombardiet.

12      Parken utgör ett skyddsområde i den mening som avses i ramlag nr 394 av den 6 december 1991 avseende nationella skyddsområden. I denna lag föreskrivs grundläggande principer avseende de nämnda områdena, i syfte att på ett samordnat sätt säkerställa och främja att landets naturliga arv bevaras och värdesätts.

13      Genom premiärministerdekret av den 23 november 1993 inrättades Consorzio del Parco Nazionale dello Stelvio (nedan kallat Consorzio). Consorzios behörighet och verksamhet definieras i dess stadga.

14      Consorzio skall, i enlighet med artikel 4 i den nämnda stadgan, vid förvaltning av parken säkerställa att naturen skyddas och att landskapet bevaras.

 Parkens ställning enligt gemenskapsrätten

15      Parken klassificerades år 1998 som särskilt skyddsområde i den mening som avses i artikel 4 i direktiv 79/409. Den beskrivs i avsnittet ”Regionen Lombardiet” under nummer IT 2040044.

16      Enligt ett formulär för upplysningar som upprättades av Republiken Italien år 1998, i enlighet med kommissionens beslut 97/266/EG av den 18 december 1996 om ett formulär för upplysningar om områden som föreslagits som Natura 2000-områden (EGT L 107, 1997, s. 1), förekommer ett flertal fågelarter i parken. Dessa är skyddade enligt bilaga 1 till direktiv 79/409 – kungsörn (Aquila chrysaetos), pilgrimsfalk (Falco peregrinus), bivråk (Pernis apivorus), järpe (Bonasa bonasia), fjällripa (Lagopus mutus helveticus), orre (Tetrao tetrix), tjäder (Tetrao urogallus) och spillkråka (Dryocopus martius) – samt följande tre flyttfågelarter: sparvhök (Accipiter nisus), ormvråk (Buteo buteo) och murkrypare (Tichodroma muraria).

17      Enligt ett annat formulär för upplysningar av den 14 maj 2004 förekommer andra arter i det nämnda området, vilka är förtecknade i bilaga 1 till direktiv 79/409, nämligen lammgam (Gypaetus barbatus), röd glada (Milvus milvus), fjällpipare (Charadrius morinellus), pärluggla (Aegolius funereus), sparvuggla (Glaucidium passerinum), berguv (Bubo bubo), gråspett (Picus canus) och stenhöna (Alectoris graeca saxatilis).

 Bakgrund

18      Den 4 oktober 1999 lämnades ett projekt avseende anpassning av skidområdet Santa Caterina Valfurva och tillhörande infrastruktur till de regionala myndigheterna inför 2005 års världsmästerskap i alpin skidsport.

19      Projektet avsåg anläggande av ett område för skidpister i ett skogsområde. Det omfattade även konstruktion av en kabinbana som från infarten till orten Santa Caterina skulle nå orten Plaghera och i en andra del orten Valle dell’Alpe. Projektet avsåg dessutom en förbindelse mellan Valle dell’Alpe och Costa Sobretta genom en fyrsitsig enkabellift. Det nämnda projektet omfattade även andra arbeten som direkt hängde samman med den planerade omstruktureringen, nämligen anläggande av en dalstation, ett skidstadium, en parkering nära dalstationen, ändringar av skidpisten ”Edelweiss”, konstruktion av en bro över vattendraget Frodolfo, en värmestuga i Valle dell’Alpe samt tillhörande ledningar och serviceinfrastruktur, en programmerbar snökanon och en byggnad för förvaring av fordon.

20      Regionen Lombardiet gav, genom dekret nr 13879 av den 30 maj 2000, på grundval av en undersökning utförd av en arkitekt på uppdrag av bolagen Montagne di Valfurva och Santa Caterina Impianti, ett positivt utlåtande avseende projektets förenlighet med miljön, med förbehåll för en rad både allmänna och särskilda villkor avseende utförandet av projektets olika delar. I det nämnda dekretet angavs att det inom ramen för senare tillståndsförfaranden skulle kontrolleras huruvida de nämnda villkoren och vissa förbud hade iakttagits samt om miljöavgifter hade erlagts.

21      I inledningen till den undersökning som det hänvisas till i det nämnda dekretet angavs att skidanläggningarna och infrastrukturen i det berörda området hade blivit bristfälliga och att det var nödvändigt att modernisera dem, också i syfte att erhålla bidrag till det planerade projektet.

22      Enligt den undersökningen beaktades varken inverkan av ökningen av antropogen på de arter vars fortplantning störs vid närvaro av människor, bland annat fjällripa och ringbuk, eller de möjliga konsekvenserna för ryggradslösa djur och uppstickande vattenväxter eller på förvägen för vadare.

23      I den nämnda undersökningen analyserades miljökonsekvenserna och frågorna rörande åtgärder för att lindra, kompensera och övervaka de planerade arbetenas inverkan på olika miljöområden summariskt. Området ”flora, vegetation och habitat” analyserades enbart punktvis. I undersökningen drogs slutsatsen att det var nödvändigt att utarbeta ett projekt för återhämtning av morfologin och miljön, i vilket frågan om de berörda områdenas grönska efter att arbetena har slutförts beaktades.

24      I den nämnda undersökningen drogs följande slutsatser:

”…

Om arbetena inte utförs kommer den ekonomiska situationen långsamt men oundvikligen att försämras, inte enbart i regionen Santa Caterina, utan i hela skidområdet. Det är följaktligen nödvändigt att stödja genomförandet av förslaget avseende nya skidliftar och skidbackar, med tillhörande infrastruktur, på grund av dess socioekonomiska värde, särskilt ur turistsynpunkt.

De planerade arbetena kan anses vara godtagbara ur miljösynpunkt under förutsättning att följande villkor är uppfyllda:

–        Projektet avseende en anpassning av befintliga anläggningar och ibruktagande av nya anläggningar och tjänster skall i dess helhet villkoras av att en parkering anläggs nedanför Santa Caterinas stadskärna, vilken skall användas under uppförandet av de nya anläggningarna. Det är möjligt att anläggningarna i huvudsak kommer att finansieras av deras användare, med beaktande av parkeringsprojektets art och ekonomiska betydelse och av att det bidrag som har beviljats på gemenskapsnivå är begränsat.

–        För att i största möjligaste mån begränsa avverkningen av träd, förflyttning av jord och utvidgningen av bron över Frodolfo, skall den anslutande pisten vars bredd inledningsvis planerades uppgå till minst 40 meter, anläggas med en bredd om 20 meter. …

–        Infrastruktur i dalen (läktare, bås för kommentatorer och tidtagare) skall omfattas av ett särskilt projekt. …

–        Bredden på det område som skall kalhuggas för att bereda plats åt liftanläggningar skall strängt begränsas till den bredd som föreskrivs i säkerhetsbestämmelserna för anläggningarna. …

–        Dimensionerna för den anslutande pisten mellan existerande pister och den nya skidstationen i Plaghera skall ändras för att begränsa förflyttningen av jord.

–        För att begränsa förflyttningen av jord och den därav orsakade försämringen av naturen i området bör den transportsträcka som förbinder skidstationen och värmestugan i Valle dell’Alpe samt byggnaden avsedd för förvaring av båsen för kommentatorer inte anläggas. …

–        Den nya framkomliga vägen som planerats för byggnadsplatsen avseende stolliften Valle dell’Alpe – Costa Sobretta bör inte byggas, eftersom arbetet skulle medföra en alltför genomgripande förändring av denna plats. …

–        I det slutliga projektet bör – med hänsyn till den mycket fina naturen i området (naturängarnas marktäcke, levande växter, vegetation på berg, klippor och morän, landskapens typiskhet som förenar klippväggarnas kraftiga vertikala linjer med bergskammarnas sönderskurna linjer) och de olika ovannämnda riskerna för denna miljö – … alla uppgifter på olika områden (flora, fauna, ekosystem, geologi, hydrogeologi, bergssluttningarnas stabilitet …) beaktas, för att möjliggöra en bedömning av de planerade ingreppen i förhållande till den höga skyddsnivån för områdenas alpnatur.

Om arbetena kan utföras bör följande åtgärder … vidtas i det slutliga projektet: …

–        Förlusten av skogsmark till följd av avverkningen bör kompenseras genom nyplantering av dubbelt så många träd som de avverkade träden. …

–        Alla [platser där] jord [har förflyttats] bör göras i ordning och förses med grönska igen. …

–        Tillhörande ledningar och serviceinfrastruktur (akvedukter, dränering, elektricitet, snökanoner) bör grävas ned. Det skall vara förbjudet att dra kraftledningar ovan jord i närheten av liftanläggningarna.

–        Det är absolut nödvändigt att utarbeta ett projekt för återhämtning av morfologin och miljön, i vilket de berörda områdenas grönska efter att arbetena har slutförts beaktas. …

Följande villkor skall vara uppfyllda innan det slutliga projektet kan fullföljas:

–        Med avseende på hydrogeologin måste problematiken rörande konsekvenserna av anläggandet av skidpister och arbetenas inverkan på den hydrogeologiska jämvikten i området Valle dell’Alpe och den södra bergssluttningen av Sobretta lösas.

–        Särskilda analyser skall utföras med avseende på den hydrogeologiska jämvikten och geomekaniken, tillsammans med undersökningar av grundvattnets flöden. …

–        Eventuella ändringar som uppdagas av den geomorfologiska jämvikten mellan berörda klippväggar skall kontrolleras på lämpligt sätt. …

Med avseende på hur faunan påverkas av miljön är det oumbärligt att på nytt mäta arbetenas inverkan i deras helhetssammanhang. ...”

25      Regionen Lombardiet gav därefter, i september 2000, i uppdrag till Istituto di Ricerca per l’Ecologia e l’Economia Applicate alle Aree Alpine (Institutet för forskningen om tillämpad ekologi och ekonomi i alpområden) (nedan kallad IREALP) att upprätta en rapport avseende en bedömning av det aktuella projektets miljökonsekvenser.

26      Denna rapport utgör en analys av projektets genomförbarhet. Den analysen skulle omfatta miljöskyddsaspekter, åtgärder för rättelse, miljöanläggningsarbeten och omvärdering av miljön som anses nödvändiga för genomförande av ett förslag till projekt och därefter ett slutligt projekt.

27      Det omtvistade projektet ändrades därefter, bland annat för att omfatta en utvidgning av skidpisten ”Edelweiss”, vars bredd utvidgades från 20 till nästan 50 meter.

28      I september 2002 offentliggjorde IREALP en rapport avseende en bedömning av de planerade åtgärdernas miljökonsekvenser. I den rapporten beskrevs den del av området som projektet i fråga avsåg sammanfattningsvis som en ”granskog bestående av ett stort antal men få sällsynta arter, vilket är typiskt för skogar vid alpernas fot som är mycket känsliga och har långsam återväxt”.

29      I den nämnda rapporten konstaterades att ”det förekommer djur av särskilt intresse som bygger bo i skogen: duvhök, spillkråka, större hackspett, gröngöling”. I rapporten angavs att en av de viktigaste effekterna av det nämnda projektet under arbetenas genomförandefas är ”en minskning av det skogshabitat som erbjuder skydd för bobyggandet bland de arter som har ett konserveringsintresse”.

30      Det följer av slutsatserna i IREALP:s rapport att de riktlinjer som beaktades i undersökningen ännu inte var klart definierade, utan utvecklades progressivt, bland annat på grundval av den kunskap och de klargöranden som erhölls under det berörda projektets genomförande. Det påpekades även att rapporten inbjuder till andra förslag till förbättringar av inverkan på miljön av skötseln och förvaltningen av hela skidområdet.

31      I rapporten anges även följande:

”Även om förloppet kan anses vara positivt, har det också mindre positiva aspekter, eftersom det ger uttryck för en nödvändighet att fastställa andra metoder för bedömning av vissa viktiga tekniska aspekter, vilket troligtvis innebär att dessa aspekter måste klargöras under kommande faser. Den aktuella undersökningen ger uppenbarligen även uttryck för denna brist, och skall följaktligen ses som ett beslutsunderlag, i vilket risker påvisas och förslag till lösningar av problem läggs fram, snarare än en exakt bedömning av de planerade arbetenas inverkan på miljön. En mer exakt bedömning av denna inverkan … kan utföras i framtiden i undersökningar avseende inverkan på miljön som kommer att företas under utvecklingen av de aktuella riktlinjerna … ”

32      I rapporten drogs slutsatsen att bedömningar måste göras av genomförbarheten ur miljösynpunkt av det undersökta projektets riktlinjer. I rapporten anges följande:

”Projektets inverkan på miljön måste minskas väsentligt under projektet i förhållande till dess inledningsfas. [För att uppnå] denna målsättning skall även de förslag som läggs fram i förevarande rapport beaktas. [Denna målsättning skall fullföljas] med envishet vad avser arbetena i Valle dell’Alpe, med avseende på vilka det är nödvändigt att upprätta en annan särskild rapport om inverkan på miljön så snart alla planerade arbeten har preciserats.”

33      Consorzio godtog den 3 oktober 2002 de allmänna riktlinjerna och de åtgärder som rekommenderades i IREALP:s rapport samt de förslag som rapporten innehöll.

34      Consorzio beviljade den 14 februari 2003 tillstånd till projektet avseende utvidgning och anpassning av skidpisterna Bucaneve och Edelweiss samt tillhörande infrastruktur i orten Santa Caterina Valfurva (nedan kallat tillståndet av den 14 februari 2003). Consorzio ansåg att de planerade arbetena överensstämde med innehållet i den rapporten, vilket var en förutsättning för beviljande av tillståndet. Det nämnda tillståndet beviljades för övrigt under förutsättning att en rad villkor och anvisningar iakttogs.

35      Från och med februari 2003 avverkades nästan 2 500 träd inom ett 50 meter brett och 500 meter långt område, på mellan 1 700 och 1 900 meters höjd. Anpassningen av skidpisterna och tillhörande infrastruktur i Santa Caterina Valfurva, i det särskilda skyddsområdet IT 2040044, medförde dessutom att livsmiljön för fåglarna i området splittrades.

36      Ett nytt projekt offentliggjordes den 19 juni 2003, till följd av anvisningar i IREALP:s rapport, tillsammans med en kompletterande undersökning av inverkan på miljön som kommunen Varfurva hade utfört. I juli 2003 påbörjades en bedömning av miljökonsekvenserna, vilken avslutades med ett utlåtande avseende den del av projektet som rör området mellan Plaghera, Costa Sobretta och Valle dell’Alpe.

37      Consorzio gav den 20 augusti 2003 ett negativt utlåtande avseende projektets förenlighet med miljön, på grundval av att anvisningarna i IREALP:s rapport inte hade iakttagits.

38      Den 16 oktober 2003 undertecknade regionen Lombardiet, Consorzio, kommittén för anordnande av världsmästerskapen i alpin skidsport och den ansvarige för projektets ramprogram en överenskommelse för att klarlägga projektets kontroversiella delar. I denna överenskommelse föreslogs följande åtgärder:

–        Fastställelse av metoderna för insamling av utlåtanden för att fullborda de regionala utvärderingsförfarandena.

–        Antagande av en helhetsvision av de ingripanden som undersöks, enligt vilken förfarandena i fråga skall samordnas i så stor utsträckning som möjligt.

–        Säkerställande av att de villkor som fastställts av Consorzios styrelse iakttas.

–        Bekräftelse av var mellanstationen i Plaghera och värmestugan i Valle dell’Alpe skall placeras.

–        Omprövning och anpassning av projekten avseende ingripanden i området Santa Caterina-Plaghera enligt de kontrollkrav som Consorzio har fastställt.

39      Regionen Lombardiet konstaterade genom dekret nr 20789 av den 28 november 2003 att projektet avseende anpassning av liftanläggningar och tillhörande tjänster i kommunen Valfurva var förenligt med miljökraven avseende det särskilda skyddsområdet IT 2040044.

40      Enligt det nämnda dekretet, i vilket slutsatserna av den konsekvensbedömning som utfördes av Direzione Generale Agricoltura (generalverket för jordbruk) i regionen Lombardiet återges, skulle kommunen Valfurva kontrollera att de uppställda villkoren uppfylldes, såväl vid projektens godkännande som under deras genomförande. I dekretet föreskrivs även att de slutligt fastställda projekten skulle kompletteras med en rad anvisningar, bland annat en undersökning av arbetenas påverkan.

 Det administrativa förfarandet

41      Kommissionen gav genom skrivelse av den 19 december 2003, i enlighet med artikel 226 EG, Republiken Italien tillfälle att inkomma med sina synpunkter avseende förhållandena i det särskilda skyddsområdet IT 2040044.

42      Kommissionen avgav ett motiverat yttrande till Republiken Italien den 9 juli 2004 eftersom den inte hade erhållit något svar på den skrivelsen.

43      Republiken Italien besvarade kommissionens anmärkningar i det motiverade yttrandet genom att överlämna flera ministerskrivelser.

44      Kommissionen ansåg att svaren inte var tillräckliga och beslutade därför att väcka förevarande talan.

 Talan

45      Kommissionen har riktat fyra anmärkningar mot Republiken Italien, varav de tre första avser direktiv 92/43 och den fjärde direktiv 79/409.

 Den första anmärkningen: Åsidosättande av artikel 6.3, jämförd med artikel 7 i direktiv 92/43

–       Parternas argument

46      Kommissionen anser att tillståndet av den 14 februari 2003 inte hade stöd i en lämplig bedömning av miljökonsekvenserna av beslutet att utvidga skidpisterna Bucaneve och Edelweiss och att i stor utsträckning anlägga tillhörande infrastruktur.

47      Kommissionen har påpekat att IREALP:s rapport inte innehåller någon lämplig bedömning av hur de planerade arbetena påverkar det särskilda skyddsområdet IT 2040044.

48      Kommissionen har anfört att ett stort antal skyddade fågelarter var bosatta i det nämnda området, i enlighet med uppgifter i ”Atlas of European Breeding Birds”. Detta verk innehåller undersökningar som har utförts av fler än 10 000 ornitologer i hela Europa och anses vara mycket tillförlitligt vad avser de fågelarter som bygger bo i Europa.

49      Kommissionen har dessutom gjort gällande att i den mån som IREALP:s rapport innehåller användbara rekommendationer har dessa emellertid inte i vederbörlig ordning beaktats inom ramen för tillståndet av den 14 februari 2003.

50      Kommissionen har härav dragit slutsatsen att det nämnda tillståndet beviljades utan att de nationella myndigheterna hade försäkrat sig om att det berörda särskilda skyddsområdet inte kommer att ta skada av de planerade arbetena.

51      Republiken Italien har anfört att två typer av arbeten skall åtskiljas, nämligen arbeten vars miljökonsekvenser redan har bedömts och med avseende på vilka de åtgärder som syftar till att begränsa dessa konsekvenser har fastställts, och arbeten med avseende på vilka anpassningar hade planerats i enlighet med slutsatserna i IREALP:s rapport.

52      Republiken Italien har påpekat att det, beträffande den första typen av arbeten som omfattar de arbeten som utfördes mellan Plaghera och Valle dell’Alpe, är nödvändigt att fastställa huruvida de behöriga myndigheterna värderade miljöintressena i det särskilda skyddsområdet IT 2040044. Det bör med avseende på den andra typen av arbeten, vilka utfördes mellan Santa Caterina och Plaghera, undersökas huruvida samma förfarande tillämpades och huruvida hänvisningen till en senare förädling av projektet för att fastställa de åtgärder som vidtogs för att minska inverkan på miljön var förenlig med bestämmelserna i direktiv 92/43.

53      Republiken Italien har gjort gällande att det regionala dekretet nr 13879 av den 30 maj 2000 antogs efter en analys av de referensuppgifter som anges i det ovannämnda direktivet, även om dekretet inte innehåller någon uttrycklig hänvisning till bedömningen av miljökonsekvenserna.

54      Republiken Italien anser att den bedömning som ligger till grund för dekretet därmed nödvändigtvis skall beaktas vid varje senare tillståndsbeslut.

–       Domstolens bedömning

55      Domstolen konstaterar inledningsvis att parterna är överens om att arbetena avseende anpassning av skidpisterna och anläggande av tillhörande infrastruktur medförde en skyldighet att i förväg utföra en bedömning av miljökonsekvenserna, i enlighet med artikel 6.3 i direktiv 92/43.

56      I den bestämmelsen föreskrivs ett förfarande för bedömning, vilket genom föregående kontroller syftar till att säkerställa att planer eller projekt som inte direkt hänger samman med eller är nödvändiga för skötseln och förvaltningen av ett område, men som kan påverka området på ett betydande sätt, endast godkänns under förutsättning att de inte skadar området (se dom av den 7 september 2004 i mål C‑127/02, Waddenvereniging och Vogelbeschermingsvereniging, REG 2004, s. I‑7405, punkt 34, nedan kallat Waddenzeemålet, och av den 26 oktober 2006 i mål C‑239/04, kommissionen mot Portugal, REG 2006, s. I‑10183, punkt 19, nedan kallat Castro Verde-målet).

57      Direktiv 92/43 innehåller, med avseende på begreppet ”på lämpligt sätt bedömas” i den mening som avses i artikel 6.3 i detsamma, inte någon särskild metod för hur en sådan bedömning skall genomföras.

58      Domstolen har emellertid slagit fast att denna bedömning skall utföras så att de behöriga myndigheterna kan försäkra sig om att planen eller projektet inte kommer att ha en skadlig inverkan på det berörda området. De nämnda myndigheterna skall nämligen inte bevilja det begärda tillståndet när det råder osäkerhet om huruvida planen eller projektet kan komma att ha en sådan inverkan (se, för ett liknande resonemang, dom i det ovannämnda Waddenzee-målet, punkterna 56 och 57, och domen i det ovannämnda Castro Verde-målet, punkt 20).

59      Domstolen har, med avseende på de uppgifter med stöd av vilka de behöriga myndigheterna kan erhålla den säkerhet som krävs, uttalat att det ur ett vetenskapligt perspektiv inte får föreligga några rimliga tvivel, eftersom de nämnda myndigheterna skall grunda sitt beslut på bästa möjliga vetenskapliga information (domen i det ovannämnda Waddenzeemålet, punkterna 59 och 61, och domen i det ovannämnda Castro Verde-målet, punkt 24).

60      Domstolen skall därför kontrollera huruvida, i förevarande fall, de omtvistade arbetenas påverkan på det berörda området undersöktes i enlighet med de ovannämnda kriterierna innan tillståndet av den 14 februari 2003 beviljades.

61      Det framgår av de handlingar som har lämnats till domstolen att ett visst antal förberedande diskussioner ägde rum innan tillståndet beviljades. De bedömningar som kan anses lämpliga i den mening som avses i artikel 6.3 i direktiv 92/43 är dels en undersökning från år 2000 av miljökonsekvenserna, dels en rapport som offentliggjordes år 2002 (se punkterna 21–24 samt punkterna 25–32 i förevarande dom).

62      Den ovannämnda undersökningen utfördes av en arkitekt på uppdrag av två företag som genomför offentliga arbeten. Domstolen anser att även om den undersökningen berör frågan om de planerade arbetenas påverkan på faunan och floran i området, så betonas det i undersökningen att bedömningen av miljökonsekvenserna av skidpisternas utvidgning och uppförandet av tillhörande infrastruktur utfördes summariskt och punktvis.

63      Domstolen påpekar även att den nämnda undersökningen innehåller ett stort antal uppgifter som inte beaktades. I undersökningen rekommenderas följaktligen, bland annat, kompletterande analyser av morfologin och miljön samt en ny undersökning av arbetenas påverkan i sin helhet i detta sammanhang på den vilda faunan i allmänhet och på vissa skyddade arter, särskilt i området där skog kommer att avverkas.

64      I den nämnda undersökningen anges även att ett stort antal villkor och skyddsanvisningar skall iakttas vid utförande av de planerade arbetena, vilka är önskvärda ut ekonomisk synvinkel.

65      Domstolen anser att den nämnda undersökningen inte utgjorde en lämplig bedömning med stöd av vilken de nationella myndigheterna kunde bevilja tillståndet till de omtvistade arbetena i enlighet med artikel 6.3 i direktiv 92/43.

66      I IREALP:s rapport som offentliggjordes år 2002 beskrivs även de planerade arbetena, med avseende på deras inverkan på vattenhushållningen, geomorfologin och vegetationen i området. Vad avser de fåglar med avseende på vilka området klassificerades som ett särskilt skyddsområde, innehåller rapporten inte någon uttömmande uppräkning av vildfåglarna i området.

67      Det är visserligen riktigt att det anges i IREALP:s rapport att de huvudsakliga störningar som utgjorde ett hot för faunan var att fågelbon förstördes vid avverkning av skog och att livsmiljön splittrades. Rapporten utmärks emellertid av att den innehåller flera preliminära bedömningar men ofta saknar slutsatser. I rapporten betonas nämligen vikten av att utföra bedömningar progressivt, bland annat på grundval av kunskaper och förtydligande uppgifter som kan uppdagas under projektets genomförande. I den nämnda rapporten inbjöds för övrigt till andra förslag om förbättring av de planerade arbetenas påverkan på miljön.

68      Det följer av dessa uppgifter att IREALP:s rapport inte heller kan anses utgöra en lämplig bedömning av de omtvistade arbetenas påverkan på det särskilda skyddsområdet IT 2040044.

69      Det framgår av samtliga ovannämnda omständigheter att både undersökningen från år 2000 och rapporten från år 2002 är bristfälliga. Båda dokumenten saknar fullständiga, exakta och slutliga bedömningar och slutsatser, på grundval av vilka varje rimligt vetenskapligt tvivel kan skingras vad beträffar de planerade arbetenas påverkan på det berörda särskilda skyddsområdet.

70      Sådana bedömningar och slutsatser var emellertid absolut nödvändiga för att de behöriga myndigheterna skulle kunna erhålla den säkerhet som krävdes för att fatta beslutet att bevilja tillstånd till de nämnda arbetena.

71      Tillståndet av den 14 februari 2003 var under dessa omständigheter inte förenligt med artikel 6.3 i direktiv 92/43.

72      De andra undersökningarna kan inte anses vara relevanta, eftersom de har utarbetats antingen medan arbetena pågick eller efter det att de hade genomförts, det vill säga efter det att tillståndet av den 14 februari 2003 hade beviljats.

73      Domstolen fastställer följaktligen att Republiken Italien har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 6.3 i direktiv 92/43.

 Den andra anmärkningen: Åsidosättande av artikel 6.4, jämförd med artikel 7 i direktiv 92/43

–       Parternas argument

74      Kommissionen har anfört att det var uppenbart att de planerade arbetena innebar en risk för att det aktuella området skulle ta skada på ett allvarligt sätt. Någon alternativ lösning beaktades emellertid inte på ett seriöst sätt. I det regionala dekretet nr 13879 av den 30 maj 2000 omnämndes möjligheten att inte anpassa skidpisterna Bucaneve och Edelweiss, utan i stället, i den mån det var möjligt, behålla deras aktuella utformning. Denna möjlighet förverkligades emellertid inte.

75      Kommissionen har härav dragit slutsatsen att projektet beviljades tillstånd trots att det fanns alternativa lösningar som var mindre skadliga för miljön i det nämnda området. De nationella myndigheterna beaktade emellertid inte de lösningarna.

76      Kommissionen har även gjort gällande att arbetena inte var motiverade av tvingande orsaker som har ett väsentligt allmänintresse och att det inte heller vidtogs några kompensationsåtgärder.

77      Republiken Italien har gjort gällande att de omtvistade arbetena har varit föremål för ett dubbelt tillståndsförfarande. Pisternas inledande del och anläggningarna mellan Santa Caterina och Plaghera ansågs förenliga med miljökraven enligt det regionala dekretet nr 13879 av den 30 maj 2000, vilket kompletterades av ett senare positivt yttrande från regionstyrelsen i Lombardiet. Beträffande den del av projektet som avsåg området mellan Plaghera och Valle dell’Alpe inleddes ett revisionsförfarande med anledning av anvisningarna i IREALP:s rapport, i syfte att utföra en bedömning av miljökonsekvenserna.

78      Republiken Italien har påpekat att regionen Lombardiet hade uppställt som villkor i det regionala dekretet nr 20789 av den 28 november 2003, vilket innehåller en bedömning av miljökonsekvenserna avseende området mellan Plaghera och Valle dell’Alpe, att en bedömning skulle göras av påverkan från samtliga arbeten, även de som avsåg området mellan Santa Caterina och Plaghera.

79      Republiken Italien har tillagt att de behöriga myndigheterna övertygades om att det var nödvändigt att företa en bedömning av miljökonsekvenserna av samtliga arbeten, även de som hade godkänts i det nämnda regionala dekretet.

–       Domstolens bedömning

80      Domstolen skall, mot bakgrund av att anmärkningen avseende åsidosättande av artikel 6.3 i direktiv 92/43 är välgrundad, pröva huruvida tillståndet av den 14 februari 2003 var förenligt med kraven i artikel 6.4 i direktivet.

81      I den bestämmelsen föreskrivs att om en plan eller ett projekt, trots att slutsatserna av den bedömning som utfördes i enlighet med artikel 6.3 första meningen i det direktivet var negativa, måste genomföras av tvingande orsaker som har ett väsentligt allmänintresse, inbegripet orsaker av social eller ekonomisk karaktär, och det inte finns alternativa lösningar, skall medlemsstaten vidta alla nödvändiga kompensationsåtgärder för att säkerställa att Natura 2000 totalt sett förblir sammanhängande.

82      Såsom domstolen har påpekat i punkterna 35 och 36 i domen i det ovannämnda målet kommissionen mot Portugal skall artikel 6.4 i det nämnda direktivet, i egenskap av undantag från tillståndskravet i artikel 6.3 andra meningen, tolkas strikt.

83      Artikel 6.4 i direktiv 92/43 skall endast tillämpas efter det att konsekvenserna av en plan eller ett projekt har analyserats i enlighet med artikel 6.3 i det direktivet. En nödvändig förutsättning för att tillämpa nämnda artikel 6.4 är nämligen att det finns kännedom om dessa konsekvenser med avseende på bevarandemålen för området i fråga. De villkor som skall vara uppfyllda för att denna undantagsbestämmelse skall kunna tillämpas kan nämligen, i avsaknad av sådana uppgifter, inte bedömas. Vid bedömningen av huruvida det föreligger tvingande orsaker som har ett väsentligt allmänintresse och huruvida det finns alternativa lösningar som påverkar området i mindre utsträckning, skall en avvägning göras mot den skadliga påverkan på området som planen eller projektet i fråga kan medföra. Denna påverkan på det nämnda området skall dessutom undersökas noggrant så att det på så sätt kan avgöras vilka eventuella kompensationsåtgärder som skall vidtas.

84      Det framgår emellertid av det ovan anförda att de nationella myndigheterna inte hade tillgång till sådana uppgifter vid beviljandet av tillståndet av den 14 februari 2003. Av detta följer att tillståndet inte kan ha grundats på artikel 6.4 i direktiv 92/43.

85      Tillståndet av den 14 februari 2003 var följaktligen inte förenligt med artikel 6.4 i direktiv 92/43.

86      Kommissionens talan skall alltså bifallas även såvitt avser den andra anmärkningen.

 Den tredje anmärkningen: Åsidosättande av artikel 6.2, jämförd med artikel 7 i direktiv 92/43

–       Parternas argument

87      Kommissionen har gjort gällande att de nationella myndigheterna inte var behöriga att bevilja tillståndet för arbetena avseende utvidgning och anpassning av skidområdet, eftersom det förelåg en risk att parken skulle ta skada på ett allvarligt sätt.

88      Kommissionen har påpekat att området i fråga har försämrats i betydande mån till följd av de arbeten som Consorzio godkände. Kommissionen har påmint om att anpassningen av skidpisterna Bucaneve och Edelweiss har medfört att nästan 2 500 träd har avverkats. Dessa träd utgjorde ett viktigt habitat för ett flertal skyddade fågelarter.

89      Republiken Italien har gjort gällande att den omständigheten att utförandet av de omtvistade arbetena innebar en viss negativ påverkan som ännu inte har kompenserats, inte betyder att de planerade arbetena inte bedömdes på ett riktigt sätt. När offentliga arbeten som har en negativ påverkan på miljön trots allt är nödvändiga, innebär inte bestämmelserna i direktiv 92/43 ett förbud mot att utföra dessa arbeten, utan en skyldighet att anta lämpliga kompensationsåtgärder.

90      Republiken Italien har anfört att sådana åtgärder skall, alltefter möjlighet, vidtas före, under och efter de berörda arbetenas genomförande.

–       Domstolens bedömning

91      För att avgöra om kommissionen kan vinna framgång med den tredje anmärkningen skall domstolen pröva huruvida verksamhet som påverkar ett särskilt skyddsområde kan innebära ett åsidosättande av både artikel 6.3 och 6.4 i direktiv 92/43, såsom har fastställts i punkterna 73 och 85 i förevarande dom, och artikel 6.2 i det nämnda direktivet.

92      Domstolen påpekar i detta hänseende att den sistnämnda bestämmelsen innehåller en skyldighet att vidta lämpliga skyddsåtgärder, nämligen förhindra försämringar och störningar som kan ha betydande konsekvenser för målen med direktiv 92/43.

93      Den nämnda skyldigheten överensstämmer med den målsättning som anges i direktivets sjunde skäl, enligt vilket varje särskilt skyddsområde skall införlivas med ett sammanhängande europeiskt ekologiskt nät.

94      Det framgår i detta fall av prövningen av den första anmärkningen att om ett tillstånd har beviljats till en plan eller ett projekt i strid med artikel 6.3 i direktiv 92/43, så kan även artikel 6.2 ha åsidosatts med avseende på ett särskilt skyddsområde, om det står klart att ett habitat har försämrats eller att de arter för vilka området i fråga utsågs har störts.

95      Domstolen påminner om att i förevarande fall har nästan 2 500 träd avverkats i ett stort skogsområde inom det skyddade området, vilket utgör habitat för skyddade fågelarter, bland annat duvhök, fjällripa, spillkråka och orre. De omtvistade arbetena förstörde följaktligen de nämnda arternas fortplantningsplatser.

96      Domstolen drar slutsatsen att de nämnda arbetena och deras konsekvenser för det särskilda skyddsområdet IT 2040044 inte var förenliga med den skyddade rättsliga ställning som det nämnda området borde ha haft i enlighet med artikel 6.2 i direktiv 92/43.

97      Kommissionens talan skall således bifallas även såvitt avser den tredje anmärkningen

 Den fjärde anmärkningen: Åsidosättande av artikel 4.1 och 4.2 i direktiv 79/409

–       Parternas argument

98      Kommissionen har anfört att en bedömning av de åtgärder som vidtogs av de nationella myndigheterna visar att det särskilda skyddsområdet IT 2040044 inte hade en rättsligt skyddad ställning enligt nationell rätt. En sådan ställning gör det möjligt att säkerställa bland annat överlevnad och fortplantning för de fågelarter som avses i bilaga 1 till direktiv 79/409 samt fortplantning, ruggning och övervintring för regelbundet förekommande flyttfågelarter som inte anges i denna bilaga.

99      Kommissionen har anfört att de arbeten som utfördes enligt tillståndet av den 14 februari 2003 kan ha medfört allvarlig skada för fågelarter som förekommer i det särskilda skyddsområdet, särskilt under fortplantningsperioden.

100    Kommissionen har påpekat att tillståndet av den 14 februari 2003 visar att, trots att det nämnda området omfattades av ett visst antal regler, de nationella myndigheterna inte hade vidtagit de åtgärder som krävdes för att upprätta ett rättsligt system för att säkerställa inte enbart att området skyddas, utan även att de fågelarter som förekommer i området skyddas på ett effektivt sätt.

101    Republiken Italien har gjort gällande att det omtvistade området var föremål för en omfattande reglering.

102    Republiken Italien har anfört att det följer av den lagstiftning enligt vilken parken grundades att området åtnjuter en skyddad ställning som medför att målsättningarna i den gemenskapsrättsliga lagstiftningen kan iakttas. Parken anlades för att skydda faunan genom att inrätta ett system för skötsel och förvaltning inriktat på att bevara djur- och växtarter.

–       Domstolens bedömning

103    Domstolen påminner inledningsvis om att det område som avses i förevarande talan har klassificerats som särskilt skyddsområde i enlighet med artikel 4 i direktiv 79/409.

104    Domstolen påpekar dessutom att även om det är riktigt att artikel 7 i direktiv 92/43 medför att de skyldigheter som följer av artikel 6.2–6.4 i det nämnda direktivet ersätter de skyldigheter som följer av artikel 4.4 i direktiv 79/409, så är skyldigheterna som följer av artikel 4.1 och 4.2 i det sistnämnda direktivet fortfarande tillämpliga i alla delar. Dessa är nämligen autonoma och har andra målsättningar än de som avses i artikel 6.2–6.4 i direktiv 92/43.

105    Vid prövning av om kommissionen kan vinna framgång med den fjärde anmärkningen skall domstolen beakta att det enligt fast rättspraxis åligger kommissionen att bevisa det påstådda fördragsbrottet och förse domstolen med alla uppgifter som den behöver för att kunna kontrollera om fördragsbrott föreligger. Kommissionen får därvidlag inte stödja sig på någon presumtion (se bland annat dom av den 6 november 2003 i mål C‑434/01, kommissionen mot Förenade kungariket, REG 2003, s. I‑13239, punkt 21, av den 29 april 2004 i mål C‑117/02, kommissionen mot Portugal, REG 2004, s. I‑5517, punkt 80, och av den 26 april 2007 i mål C‑135/05, kommissionen mot Italien, REG 2007, s. I‑0000, punkt 20).

106    Domstolen påpekar i detta hänseende, vilket även kommissionen har uppgett, att skötseln och förvaltningen av det särskilda skyddsområdet i fråga är föremål för ett flertal rättsakter enligt italiensk rätt.

107    Det åligger kommissionen att under dessa omständigheter visa att det nämnda området inte kan erbjudas en lämplig skyddad ställning enligt den rättsliga ram som definieras enligt dessa olika rättsakter.

108    Kommissionen har emellertid inte visat på vilket sätt den nämnda rättsliga ramen var otillräcklig med avseende på bestämmelserna i artikel 4.1 och 4.2 i direktiv 79/409. Kommissionen har enbart anfört att den administrativa myndigheten beviljade ett tillstånd i strid med artikel 6.2–6.4 i direktiv 92/43, vilket emellertid inte är tillräckligt för att fastställa att den nämnda rättsliga ramen inte var förenlig med artikel 4 i direktiv 79/409.

109    Kommissionens talan kan således inte bifallas såvitt avser den fjärde anmärkningen.

 Rättegångskostnader

110    Enligt artikel 69.2 i rättegångsreglerna skall tappande part förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna, om detta har yrkats. Kommissionen har yrkat att Republiken Italien skall förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna. Eftersom Republiken Italien i huvudsak har tappat målet, skall kommissionens yrkande bifallas.

Mot denna bakgrund beslutar domstolen (fjärde avdelningen) följande:

–        1.       Republiken Italien har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 6.2–6.4, jämförd med artikel 7, i rådets direktiv 92/43/EEG av den 21 maj 1992 om bevarande av livsmiljöer samt vilda djur och växter och enligt artikel 4.1 och 4.2 i rådets direktiv 79/409/EEG av den 2 april 1979 om bevarande av vilda fåglar, genom att

–        tillåta att det vidtas åtgärder som på ett betydande sätt kan påverka det särskilda skyddsområdet IT 2040044 Parco Nazionale dello Stelvio, utan att göra en lämplig bedömning av konsekvenserna av dessa åtgärder för målsättningarna avseende det nämnda områdets bevarande,

–        tillåta sådana åtgärder, utan att iaktta de bestämmelser enligt vilka det, trots att det gjorts en negativ bedömning av konsekvenserna för området och i avsaknad av alternativa lösningar, är möjligt att genomföra ett projekt endast av tvingande orsaker som har ett väsentligt allmänintresse, och detta först efter att ha vidtagit och underrättat Europeiska gemenskapernas kommission om alla nödvändiga kompensationsåtgärder för att säkerställa att Natura 2000 totalt sett förblir sammanhängande, och

–        underlåta att vidta åtgärder för att förhindra försämring av livsmiljöerna och habitaten för arterna samt störningar av de arter för vilka det särskilda skyddsområdet IT 2040044 Parco Nazionale dello Stelvio har utsetts.

2.     Talan ogillas i övrigt. 

3.     Republiken Italien skall ersätta rättegångskostnaderna.

Underskrifter


* Rättegångsspråk: italienska.

Top