This document is an excerpt from the EUR-Lex website
Document 62004CJ0517
Judgment of the Court (Second Chamber) of 8 June 2006.#Visserijbedrijf D. J. Koornstra & Zn. vof v Productschap Vis.#Reference for a preliminary ruling: College van Beroep voor het bedrijfsleven - Netherlands.#Charge on the landing of shrimp with fishing vessels registered in a Member State intended to finance shrimp sieving and peeling equipment in the same Member State - Article 25 EC - Charges having an effect equivalent to customs duties - Article 90 EC - Internal taxation.#Case C-517/04.
Domstolens dom (andra avdelningen) den 8 juni 2006.
Visserijbedrijf D. J. Koornstra & Zn. vof mot Productschap Vis.
Begäran om förhandsavgörande: College van Beroep voor het bedrijfsleven - Nederländerna.
Avgift på transport av räkor med fiskefartyg som är registrerade i en medlemsstat där denna avgift avsätts för att finansiera installationer av räksiktar och räkskalare i samma medlemsstat - Artikel 25 EG - Avgift med motsvarande verkan som en tull - Artikel 90 EG - Intern skatt eller avgift.
Mål C-517/04.
Domstolens dom (andra avdelningen) den 8 juni 2006.
Visserijbedrijf D. J. Koornstra & Zn. vof mot Productschap Vis.
Begäran om förhandsavgörande: College van Beroep voor het bedrijfsleven - Nederländerna.
Avgift på transport av räkor med fiskefartyg som är registrerade i en medlemsstat där denna avgift avsätts för att finansiera installationer av räksiktar och räkskalare i samma medlemsstat - Artikel 25 EG - Avgift med motsvarande verkan som en tull - Artikel 90 EG - Intern skatt eller avgift.
Mål C-517/04.
Rättsfallssamling 2006 I-05015
ECLI identifier: ECLI:EU:C:2006:375
I mål C‑517/04,
angående en begäran om förhandsavgörande enligt artikel 234 EG, som framställts av College van Beroep voor het bedrijfsleven (Nederländerna), genom beslut av den 15 december 2004 som inkom till domstolen den 20 december 2004, i målet
Visserijbedrijf D. J. Koornstra & Zn. vof
mot
Productschap Vis,
meddelar
DOMSTOLEN (andra avdelningen)
sammansatt av avdelningsordföranden C.W.A. Timmermans samt domarna J. Makarczyk, R. Silva de Lapuerta (referent), P. Kūris och J. Klučka,
generaladvokat: C. Stix-Hackl,
justitiesekreterare: förste handläggaren L. Hewlett,
efter det skriftliga förfarandet och förhandlingen den 19 januari 2006,
med beaktande av de yttranden som avgetts av:
– Visserijbedrijf D.J. Koornstra & Zn. vof, genom E.J. Rotshuizen, advocaat,
– Productschap Vis, genom P.C.H. van Schooten, advocaat,
– Nederländernas regering, genom H.G. Sevenster, C.A.H.M. ten Dam och C.M. Wissels, samtliga i egenskap av ombud,
– Greklands regering, genom G. Kanellopoulos och M. Tassopoulou, båda i egenskap av ombud,
– Europeiska gemenskapernas kommission, genom M. van Beek och F. Clotuche-Duvieusart, båda i egenskap av ombud,
och efter att den 7 mars 2006 ha hört generaladvokatens förslag till avgörande,
följande
Dom
1. Begäran om förhandsavgörande avser tolkningen av artiklarna 25 EG och 90 EG.
2. Begäran har framställts i ett mål mellan företaget Visserijbedrijf D.J. Koornstra & Zn. vof (nedan kallat Koornstra) och Productschap Vis avseende den avgift som den senare har ålagt Koornstra för transport av räkor till Danmark under år 2000.
Tillämpliga bestämmelser
3. Productschap Vis är en nederländsk offentligrättslig branschorganisation som har upprättats för de företag som bedriver fiske och som behandlar fisk för att erhålla produkter som, i vissa fall efter vidare bearbetning eller förädling av fisken, kan tjäna som föda för människor eller djur, och för de företag som saluför fisk eller fiskeriprodukter som, oavsett vidare bearbetning eller förädling, kan tjäna som föda för människor.
4. Artikel 2.1 i förordningen om finansiering av räksiktar och räkskalare på fiskauktioner av år 2000 (Verordening financiering garnalenzeven en garnalenkrakers visafslagen 2000, nedan kallad förordningen) har följande lydelse:
”En företagare som transporterar räkor med ett nederländskt fiskefartyg skall med början den första måndagen efter den dag då denna förordning träder i kraft betala en avgift till Productschap på 0,01 NLG per kg av de räkor som denne transporterar och som säljs som livsmedel.”
5. I artikel 3.1 i samma förordning föreskrivs att intäkterna från avgiften skall användas till att finansiera Productschap Vis inköp av räksiktar och räkskalare samt utplacering och underhåll av dessa.
Tvisten vid den nationella domstolen och tolkningsfrågorna
6. Koornstra är ett företag som transporterar räkor med fiskefartyget Elizabeth. Koornstra transporterade enligt sin deklaration av den 1 augusti 2002 52 984 kg räkor under år 2000, varav 28 774 kg såldes via auktioner i Nederländerna och 24 210 kg levererades direkt till Danmark för att saluföras där.
7. Med stöd av artikel 2.1 i förordningen beslutade Productschap Vis den 19 september 2002 att påföra Koornstra en avgift på 109,86 euro för ovan nämnda 24 210 kg räkor.
8. Koornstra begärde genom en skrivelse av den 25 oktober 2002 omprövning av detta beslut.
9. Genom beslut av den 19 mars 2003 (nedan kallat det omtvistade beslutet) avslog Productschap Vis bolagets begäran om omprövning.
10. Genom en skrivelse av den 25 april 2003 överklagade Koornstra det omtvistade beslutet till College van Beroep voor het bedrijfsleven. Med anledning av att den senare bedömde att det var oklart huruvida den avgift som föreskrivs i artikel 2.1 i förordningen (nedan kallad den omtvistade avgiften) var förenlig med gemenskapsrätten, beslutade den att vilandeförklara målet och ställa följande tolkningsfrågor till domstolen:
”1. Är en sådan avgift som ett företag i en medlemsstat i förevarande fall är skyldigt att betala för transport av räkor med ett fiskefartyg registrerat i den medlemsstaten, och som används för att finansiera räksiktar och räkskalare i den medlemsstaten, förenlig med gemenskapsrätten, särskilt artiklarna 25 EG och 90 EG, om denna avgift även tas ut för räkor som ett sådant företag transporterar någon annanstans inom gemenskapen?
2. Har det någon betydelse för svaret på den föregående frågan
a. var räkorna har fångats,
b. huruvida räkorna efter att ha transporterats någon annanstans inom gemenskapen transporteras till den medlemsstat där fiskefartyget är registrerat, eller
c. huruvida det vid transport någon annanstans inom gemenskapen krävs betalning för siktning och skalning av räkorna även på denna plats?”
Prövning av tolkningsfrågorna
11. Den hänskjutande domstolen har ställt dessa frågor, som bör bedömas gemensamt, för att få klarhet i huruvida en avgift som den som är aktuell vid den nationella domstolen kan utgöra en avgift med motsvarande verkan som en tull i den mening som avses i artikel 25 EG eller en diskriminerande intern skatt eller avgift som är förbjuden enligt artikel 90 EG.
12. Domstolen erinrar inledningsvis om att bestämmelser om avgifter med motsvarande verkan och bestämmelser om diskriminerande interna skatter eller avgifter inte är tillämpliga kumulativt, varför en och samma avgift enligt fördragets systematik inte samtidigt kan tillhöra dessa båda kategorier (se dom av den 17 september 1997 i mål C-347/95, UCAL, REG 1997, s. I-4911, punkt 17, av den 22 maj 2003 i mål C-355/00, Freskot, REG 2003, s. I-5263, punkt 39, och av den 27 november 2003 i de förenade målen C-34/01–C-38/01, Enirisorse, REG 2003, s. I- 14243, punkt 59).
13. Det skall därför i första hand prövas huruvida den omtvistade avgiften kan betecknas som en avgift med motsvarande verkan som en tull på export i den mening som avses i artiklarna 23 EG och 25 EG. Om detta inte är fallet skall det i andra hand kontrolleras huruvida sagda avgift utgör en diskriminerande intern skatt eller avgift som är förbjuden enligt artikel 90 EG.
14. I målet vid den nationella domstolen är det utrett att den omtvistade avgiften inte tas ut på grund av att varorna passerar den berörda medlemsstatens gräns, att den åläggs systematiskt och enhetligt och tas ut på räkor som transporteras med ett nederländskt fiskefartyg oavsett om dessa är avsedda för den nationella marknaden eller för export och att intäkterna från avgiften skall användas till att finansiera Productschap Vis inköp av räksiktar och räkskalare samt utplacering och underhåll av dessa.
15. Enligt fast rättspraxis utgörs en avgift med motsvarande verkan i den mening som avses i artiklarna 23 EG och 25 EG av varje avgift, oavsett hur liten den är och oavsett dess benämning eller utformning, som åläggs ensidigt och som tas ut på varor på grund av att dessa passerar en gräns, om den inte är en tull i egentlig mening, även om den inte tas ut till förmån för staten (domen i det ovannämnda målet UCAL, punkt 18, samt dom av den 9 september 2004 i mål C-72/03, Carbonati Apuani, REG 2004, s. I-8027, punkt 20, och av den 8 november 2005 i mål C‑293/02, Jersey Produce Marketing Organisation, REG 2005, s. I-9543, punkt 55).
16. Emellertid utgör en sådan avgift inte en avgift med motsvarande verkan som en tull utan en intern avgift i den mening som avses i artikel 90 EG, om den ingår i ett allmänt system med interna avgifter som systematiskt och enligt objektiva kriterier tas ut på kategorier av varor oavsett deras ursprung och bestämmelseort (se dom av den 23 april 2002 i mål C-234/99, Nygård, REG 2002, s. I-3657, punkt 19, och domen i det ovannämnda målet Carbonati Apuani, punkt 17).
17. I detta sammanhang följer det också av domstolens rättspraxis att det, för att rättsligt kvalificera en avgift som påförs för inhemska produkter som bearbetas eller saluförs på den nationella marknaden och inhemska produkter som exporteras i befintligt skick på grundval av samma kriterier, kan vara nödvändigt att beakta vad intäkterna av avgiften avsätts till (se domen i det ovannämnda målet Nygård, punkt 21).
18. När intäkterna av en sådan avgift avsätts för att finansiera verksamhet som särskilt gynnar de nationella avgiftsbelagda produkter som bearbetas eller saluförs på den nationella marknaden kan följden sålunda bli att den avgift som tas ut enligt samma kriterier ändå utgör diskriminerande avgiftsuttag, i den mån som den pålaga som belastar de produkter som bearbetas eller saluförs på den nationella marknaden neutraliseras av de förmåner som finansieras genom avgiften, medan den pålaga som belastar de produkter som exporteras i befintligt skick utgör en nettokostnad (se domen i det ovannämnda målet Nygård, punkt 22).
19. I detta hänseende gäller följande. Om de förmåner som följer av användningen av intäkterna av en avgift, som ingår i ett allmänt system för interna skatter och avgifter och som systematiskt påförs för nationella produkter som bearbetas eller saluförs på den nationella marknaden och produkter som exporteras i befintligt skick, innebär fullständig kompensation för den pålaga som belastar nationella produkter som bearbetas eller saluförs på den nationella marknaden då de släpps ut på marknaden, utgör avgiften en avgift med motsvarande verkan som en tull och strider mot artiklarna 23 EG och 25 EG. Däremot strider en sådan avgift mot diskrimineringsförbudet i artikel 90 EG om de förmåner som användningen av intäkterna av avgiften medför för de avgiftsbelagda nationella produkter som bearbetas eller saluförs på den nationella marknaden endast delvis kompenserar för den pålaga som belastar dessa (se domen i det ovannämnda målet Nygård, punkt 23).
20. För det fall förmånerna för den nationella produktionen som har bearbetats eller saluförts på den nationella marknaden helt och hållet skulle kompensera den pålaga som belastar denna, skall den avgift som tas ut på produkten anses vara rättsstridig i sin helhet då den utgör en avgift med motsvarande verkan som en tull. För det fall förmånerna tvärtom endast delvis kompenserar den pålaga som belastar de nationella produkter som har bearbetats eller saluförts på den nationella marknaden, är den avgift som tas ut på de nationella produkter som har exporterats i princip rättsenlig och skall förbjudas i den mån som den kompenserar för nämnda pålaga samt bli föremål för en proportionell reduktion (se, för ett liknande resonemang, domen i det ovannämnda målet UCAL, punkt 23, och domen i det ovannämnda målet Nygård, punkt 42).
21. För att kompensationskriteriet skall kunna ges en verksam och korrekt tillämpning är det en förutsättning att det under en referensperiod kontrolleras att värdet av de sammantagna belopp som uppburits på de nationella produkter som har bearbetats och saluförts på den nationella marknaden i form av den undersökta avgiften motsvarar de förmåner som uteslutande dessa produkter åtnjuter (se dom av den 17 september 1997 i mål C-28/96, Fricarnes, REG. 1997, s. I-4939, punkt 27, och domen i det ovannämnda målet Nygård, punkt 43).
22. Mot bakgrund av de principer som det har erinrats om ovan, åligger det således den nationella domstolen att förvissa sig om att de nationella produkter som har bearbetats eller saluförts på den nationella marknaden inte de facto gynnas eller proportionellt sett gynnas mer än de exporterade nationella produkterna av förmånerna från den myndighet som mottar den omtvistade avgiften, vilka helt eller delvis kan kompensera den belastning som sagda avgift utgör (se, för ett liknande resonemang, domarna i de ovannämnda målen UCAL, punkt 26, och Fricarnes, punkt 29).
23. Det framgår av begäran om förhandsavgörande att de installationer av räksiktar och räkskalare som har finansierats av den omtvistade avgiften uteslutande gagnar de företag som transporterar räkor till Nederländerna.
24. För övrigt anser den hänskjutande domstolen likaledes att det är utrett att de företag som transporterar räkor med nederländska fiskefartyg till andra medlemsstater inte gagnas av nämnda installationer, trots att de påförs den omtvistade avgiften.
25. Härav följer att den omtvistade avgiften innebär att en mer betungande pålaga påförs för de produkter som är avsedda för export än den som påförs för de produkter som är avsedda för den nederländska marknaden.
26. Följaktligen utgör, om det visar sig att de förmåner som följer av användningen av intäkterna av den omtvistade avgiften innebär fullständig kompensation för den pålaga som belastar de företag som med nederländska fiskefartyg transporterar räkor avsedda för bearbetning eller saluföring på den nationella marknaden, tillämpningen av nämnda avgift på de produkter som är avsedda för export en avgift med motsvarande verkan som en tull, vilken strider mot artiklarna 23 EG och 25 EG, och den skall därmed anses vara rättsstridig i sin helhet. Däremot strider en sådan avgift mot diskrimineringsförbudet i artikel 90 EG om de förmåner som användningen av intäkterna av denna avgift medför för de nationella produkter som bearbetas eller saluförs på den nationella marknaden endast delvis kompenserar för den pålaga som belastar dessa.
27. Var räkorna har fångats, huruvida de efter transport till en annan medlemsstat transporterats till den medlemsstat där fiskefartyget är registrerat och huruvida det vid transport till en annan medlemsstat krävs betalning för siktning och skalning av räkorna även i denna senare medlemsstat, påverkar inte denna bedömning.
28. Med beaktande av övervägandena ovan skall tolkningsfrågorna besvaras så, att en avgift som tas ut av en offentligrättslig organisation i en medlemsstat enligt samma kriterier som för nationella produkter, oavsett om dessa är avsedda för den nationella marknaden eller för export till andra medlemsstater, utgör en avgift med motsvarande verkan som en tull på export, som är förbjuden enligt artiklarna 23 EG och 25 EG, om intäkterna av avgiften avsätts för att finansiera aktiviteter som endast gynnar nationella produkter som är avsedda för den nationella marknaden och om de förmåner som följer av användningen av intäkterna av sagda avgift innebär fullständig kompensation för den pålaga som belastar nämnda produkter. Däremot strider en sådan avgift mot diskrimineringsförbudet i artikel 90 EG om de förmåner som användningen av intäkterna av denna avgift medför för de nationella produkter som bearbetas eller saluförs på den nationella marknaden endast delvis kompenserar för den pålaga som belastar dessa.
Rättegångskostnader
29. Eftersom förfarandet i förhållande till parterna i målet vid den nationella domstolen utgör ett led i beredningen av samma mål, ankommer det på den nationella domstolen att besluta om rättegångskostnaderna. De kostnader för att avge yttrande till domstolen som andra än nämnda parter har haft är inte ersättningsgilla.
Mot denna bakgrund beslutar domstolen (andra avdelningen) följande:
En avgift som tas ut av en offentligrättslig organisation i en medlemsstat enligt samma kriterier som för nationella produkter, oavsett om dessa är avsedda för den nationella marknaden eller för export till andra medlemsstater, utgör en avgift med motsvarande verkan som en tull på export, som är förbjuden enligt artiklarna 23 EG och 25 EG, om intäkterna av avgiften avsätts för att finansiera aktiviteter som endast gynnar nationella produkter som är avsedda för den nationella marknaden och om de förmåner som följer av användningen av intäkterna av sagda avgift innebär fullständig kompensation för den pålaga som belastar nämnda produkter. Däremot strider en sådan avgift mot diskrimineringsförbudet i artikel 90 EG om de förmåner som användningen av intäkterna av denna avgift medför för de nationella produkter som bearbetas eller saluförs på den nationella marknaden endast delvis kompenserar för den pålaga som belastar dessa.