Mål C-313/04

Franz Egenberger GmbH Molkerei und Trockenwerk

mot

Bundesanstalt für Landwirtschaft und Ernährung

(begäran om förhandsavgörande från Verwaltungsgericht Frankfurt am Main)

”Mjölk och mjölkprodukter – Förordning (EG) nr 2535/2001 – Smör från Nya Zeeland – Förfaranden för importlicenser – Intyget Inward Monitoring Arrangement (IMA 1)”

Förslag till avgörande av generaladvokat L.A. Geelhoed föredraget den 1 december 2005 

Domstolens dom (stora avdelningen) av den 11 juli 2006 

Sammanfattning av domen

Jordbruk – Gemensam organisation av marknaden – Mjölk och mjölkprodukter – Ordningen för import och öppnande av tullkvoter

Artikel 35.2 i förordning nr 2535/2001 om tillämpningsföreskrifter för förordning nr 1255/1999 när det gäller ordningen för import av mjölk och mjölkprodukter och om öppnande av tullkvoter är ogiltig i den mån som det i denna bestämmelse föreskrivs att ansökningar om importlicens för smör från Nya Zeeland med nedsatt tull endast kan lämnas in till de behöriga myndigheterna i Förenade kungariket. Importörer av smör från Nya Zeeland som är etablerade i Förenade kungariket befinner sig nämligen i en situation som är jämförbar med den situation som importörer i andra medlemsstater befinner sig i. Det faktum att den sistnämnda gruppen enligt artikel 35.2 i förordning nr 2535/2001 skall lämna in sina ansökningar om importlicens i en annan medlemsstat än den i vilken de är etablerade innebär att dessa potentiella importörer behandlas annorlunda än importörer som är etablerade i Förenade kungariket.

Artiklarna 25 och 32 i förordning nr 2535/2001, jämförda med bilagorna III, IV och XII till samma förordning, är på samma sätt ogiltiga i den mån som de tillåter diskriminering vid utfärdandet av importlicenser för smör från Nya Zeeland med nedsatt tull. Genom att anförtro de nyzeeländska myndigheterna uppdraget att utfärda IMA 1‑intyg (Inward Monitoring Arrangement), vilka är nödvändiga för utfärdandet av importlicenser, trots att den nyzeeländska lagen om monopol på export var i kraft, har kommissionen underlåtit att vidta de åtgärder som krävs för att förhindra diskriminering vid utfärdandet av importlicenser, trots att institutionen uttryckligen ålagts en sådan skyldighet genom artikel 29.2 i förordning nr 1255/1999 om den gemensamma organisationen av marknaden för mjölk och mjölkprodukter.

(se punkterna 34, 35, 42, 57 och 58 samt punkterna 1 och 2 i domslutet)

DOMSTOLENS DOM (stora avdelningen)

den 11 juli 2006 (*)

”Mjölk och mjölkprodukter – Förordning (EG) nr 2535/2001 – Smör från Nya Zeeland – Förfaranden för importlicenser – Intyget Inward Monitoring Arrangement (IMA 1)”

I mål C-313/04,

angående en begäran om förhandsavgörande enligt artikel 234 EG, som framställts av Verwaltungsgericht Frankfurt am Main (Tyskland), genom beslut av den 24 juni 2004 som inkom till domstolen den 26 juli 2004, i målet

Franz Egenberger GmbH Molkerei und Trockenwerk

mot

Bundesanstalt für Landwirtschaft und Ernährung,

ytterligare deltagare i rättegången:

Fonterra (Logistics) Ltd,

meddelar

DOMSTOLEN (stora avdelningen)

sammansatt av ordföranden V. Skouris, avdelningsordförandena P. Jann, C.W.A. Timmermans, A. Rosas och J. Malenovský samt domarna J.‑P. Puissochet, R. Schintgen, N. Colneric, J. Klučka, U. Lõhmus och E. Levits (referent),

generaladvokat: L.A. Geelhoed,

justitiesekreterare: handläggaren K. Sztranc,

efter det skriftliga förfarandet och förhandlingen den 27 september 2005,

med beaktande av de yttranden som avgetts av:

–       Franz Egenberger GmbH Molkerei und Trockenwerk, genom C. Bittner och J. Gündisch, Rechtsanwälte,

–       Bundesanstalt für Landwirtschaft und Ernährung, genom K.-D. Lutz, Verwaltungsangestellter,

–       Fonterra (Logistics) Ltd, genom E. Gibson-Bolton, solicitor, A. Rinne, Rechtsanwalt, C. Firth och C. Humpe, solicitors,

–       Tysklands regering, genom C. Schulze-Bahr, i egenskap av ombud,

–       Frankrikes regering, genom G. de Bergues, S. Ramet och A. Colomb, samtliga i egenskap av ombud,

–       Polens regering, genom T. Nowakowski, i egenskap av ombud,

–       Europeiska gemenskapernas kommission, genom C. Cattabriga, F. Erlbacher och F. Hoffmeister, samtliga i egenskap av ombud,

och efter att den 1 december 2005 ha hört generaladvokatens förslag till avgörande,

följande

Dom

1       Begäran om förhandsavgörande avser giltigheten av artiklarna 25.1 första stycket och 35.2 i kommissionens förordning (EG) nr 2535/2001 av den 14 december 2001 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EG) nr 1255/1999 när det gäller ordningen för import av mjölk och mjölkprodukter och om öppnande av tullkvoter (EGT L 341, s. 29).

2       Begäran har framställts inom ramen för en tvist mellan det enligt tysk rätt bildade bolaget Franz Egenberger GmbH Molkerei und Trockenwerk (nedan kallat Egenberger) och Bundesanstalt für Landwirtschaft und Ernährung (federal tysk myndighet för jordbruk och livsmedel) (nedan kallad BLE) rörande utfärdandet av en importlicens för smör från Nya Zeeland med nedsatt tull.

 Tillämpliga bestämmelser

 De gemenskapsrättsliga bestämmelserna

 Förordning nr 1255/1999

3       I artikel 26.1 i rådets förordning (EG) nr 1255/1999 av den 17 maj 1999 om den gemensamma organisationen av marknaden för mjölk och mjölkprodukter (EGT L 160, s. 48) föreskrivs att import till gemenskapen av de produkter som anges i artikel 1 i förordningen – däribland smör – endast skall ske mot uppvisande av en importlicens.

4       Artikel 26.2 i samma förordning har följande lydelse:

”Medlemsstater skall utfärda licenser till en sökande oavsett dennes etableringsort i gemenskapen …

Import- och exportlicenser skall gälla inom hela gemenskapen. Sådana licenser skall utfärdas på villkor att en säkerhet ställs som garanti för att produkterna importeras eller exporteras under licensens giltighetstid. Utom i händelse av force majeure skall säkerheten vara helt eller delvis förverkad om import eller export inte genomförs eller endast genomförs delvis under licensens giltighetstid.”

5       Enligt artikel 26.3 c i förordningen skall Europeiska gemenskapernas kommission fastställa övriga tillämpningsföreskrifter för denna artikel.

6       I artikel 29.2 i förordning nr 1255/1999 anges vilka metoder som får tillämpas för förvaltningen av tullkvoterna och det preciseras att all diskriminering av de berörda aktörerna skall undvikas.

 Förordning nr 2535/2001

7       I artikel 25.1 första stycket i förordning nr 2535/2001 föreskrivs följande:

”Importlicens för de produkter som förtecknas i bilaga III till den angivna tullsatsen skall utfärdas endast mot uppvisande av motsvarande IMA 1-intyg [Inward Monitoring Arrangement] och för den totala nettokvantitet som anges i intyget.”

8       I bilaga III till nämnda förordning anges kvoten och tullsatsen för import av smör från Nya Zeeland. Av skäl 9 i samma förordning framgår för övrigt att det av ett IMA 1‑intyg, vilket utfärdas av de behöriga myndigheterna i exportstaten, skall framgå att villkoren för att produkterna skall berättiga till nedsatt tull vid import till Europeiska gemenskapen är uppfyllda.

9       I enlighet med artikel 32.2 i förordning nr 2535/2001 är ett IMA 1-intyg endast giltigt om det har utfärdats av den myndighet i exportstaten som anges i bilaga XII till nämnda förordning. Vad avser Nya Zeeland anges det i bilagan att den utfärdande myndigheten är Food Assurance Authority (myndighet för livsmedelskontroll) inom jord- och skogsbruksministeriet. I bilaga IV till samma förordning definieras dessutom förfarandena för kontroll av vikt och fetthalter hos smör från Nya Zeeland samt villkoren för ifyllande och verifiering av IMA 1‑intyg med avseende på denna produkt.

10     Av artikel 34 i förordning nr 2535/2001 följer att bestämmelserna i artiklarna 34–42 i förordningen skall tillämpas på smör från Nya Zeeland. I artikel 35.2 i nämnda förordning föreskrivs följande:

”Ansökningar om importlicens får endast lämnas in i Förenade kungariket.

Förenade kungariket skall ha kontroll över alla IMA 1-intyg som utfärdas, dras in, ändras, rättas eller som det utfärdas kopior av. Förenade kungariket skall se till att den totala kvantitet för vilken importlicenser utfärdas inte överstiger kvoten för något importår.”

 Världshandelsorganisationens bestämmelser

11     I artikel XVII.1 a i det allmänna tull- och handelsavtalet av den 30 oktober 1947, i den version som är tillämplig från den 1 mars 1969 (nedan kallat GATT), föreskrivs följande:

”Varje avtalsslutande part, som upprättar eller bibehåller ett statligt företag, var detta än är beläget, eller beviljar något företag, formellt eller faktiskt, uteslutande eller särskilda privilegier, förbinder sig att sådant företag, vid köp eller försäljning som innefattar import eller export, skall handla på ett sätt som överensstämmer med de allmänna grundsatser om icke-diskriminerande behandling, vilka i detta avtal föreskrivs beträffande statliga åtgärder i fråga om import eller export genom enskilda företag.”

12     I artikel 1.3 i avtalet om importlicensförfaranden, vilket bifogats avtalet om upprättande av Världshandelsorganisationen från 1994, som antogs inom ramen för de multilaterala handelsförhandlingarna i Uruguayrundan (1986–1994) (EGT L 336, s. 151; svensk specialutgåva, område 11, volym 38, s. 153), föreskrivs att reglerna för importlicensförfaranden skall tillämpas neutralt och administreras på ett opartiskt och rättvist sätt.

 Tvisten vid den nationella domstolen och tolkningsfrågorna

13     Genom lagen om omstrukturering av mjölksektorn (Dairy Industry Restructuring Act 2001, nedan kallad 2001 års lag), vilken trädde i kraft den 27 september 2001, beviljade den nyzeeländske lagstiftaren New Zealand Dairy Board (nedan kallat NZDB) en exklusiv licens för export till Europeiska unionen av smör från Nya Zeeland med nedsatt tull. NZDB slogs nyligen samman med andra mjölkproducenter för att bilda Fonterra Cooperative Group Ltd (nedan kallat Fonterra), ett kooperativ för marknadsföring som bildats enligt nyzeeländsk rätt. Enligt 2001 års lag får denna exportlicens inte överlåtas till tredje man. Vid export av smör från Nya Zeeland till Europeiska unionen använder sig Fonterra av en enda mellanhand, nämligen NZMP Logistics (nedan kallat NZMP), ett annat av Fonterras dotterbolag som är etablerat i Förenade kungariket. Följden är att NZMP är exklusiv importör av smör från Nya Zeeland med nedsatt tull till Europeiska unionen.

14     Importförfarandet kan beskrivas på följande sätt: Food Assurance Authority utfärdar ett IMA 1-intyg till NZDB som, efter att ha sålt smöret till NZMP, överför intyget till detta företag. NZMP lämnar in en ansökan om importlicens i Förenade kungariket i enlighet med förordning nr 2535/2001. Till ansökan bifogas IMA 1-intyget. NZMP importerar därefter smör från Nya Zeeland till Europeiska unionen, säljer smöret förtullat och beskattat och erhåller på så sätt skillnaden mellan importpriset och det högre gemenskapspriset.

15     Egenberger lämnade den 25 augusti 2003 in en ansökan om en importlicens för smör från Nya Zeeland med nedsatt tull till BLE. Genom beslut av den 2 oktober 2003 avslog BLE ansökan med hänvisning till att Egenberger inte hade bifogat ett IMA 1-intyg och att en ansökan om en importlicens för smör från Nya Zeeland med nedsatt tull endast kan göras i Förenade kungariket.

16     Egenberger överklagade beslutet till Verwaltungsgericht Frankfurt am Main. Egenberger gjorde gällande att vissa bestämmelser i förordning nr 2535/2001 strider mot artiklarna 28 EG, 34.2 andra stycket EG och 82 EG. Egenberger har erinrat om att företaget redan i april år 2001 lämnade ett anbud till Fonterra om köp av smör från Nya Zeeland. Fonterra avslog emellertid detta anbud med hänvisning till att det endast exporterade smör med nedsatt tull till Europeiska unionen via mellanhanden NZMP. Detta resulterade i att Egenberger inte kunde förse sig med det krävda IMA 1-intyget eller köpa smör för import.

17     Den hänskjutande domstolen delar Egenbergers tvivel avseende giltigheten av artiklarna 35.2 och 25.1 första stycket i förordning nr 2535/2001. Den hänskjutande domstolen grundar sitt resonemang på fyra punkter.

18     Den hänskjutande domstolen har för det första anfört att artikel 35.2 i förordning nr 2535/2001 är oförenlig med artikel 34.2 andra stycket EG eftersom potentiella importörer av smör från Nya Zeeland som är etablerade i Förenade kungariket kan lämna in sina ansökningar om importlicens hos myndigheterna med ansvar för förvaltning av marknaderna i den egna staten medan alla andra importörer måste lämna in sådana ansökningar i en annan medlemsstat, nämligen Förenade kungariket. Detta leder till extra kostnader för den sistnämnda gruppen och har en avskräckande verkan, särskilt för små och mellanstora företag. Denna bestämmelse strider dessutom mot artikel 26.2 i förordning nr 1255/1999, i vilken det anges att samtliga medlemsstater skall utfärda importlicenser.

19     Den hänskjutande domstolen har därtill anfört att även artikel 25.1 första stycket i förordning nr 2535/2001 strider mot diskrimineringsförbudet i artiklarna 34.2 andra stycket EG och 29.2 i förordning nr 1255/1999 eftersom artikeln i praktiken innebär att varje potentiell importör av smör från Nya Zeeland, med undantag för NZMP, som är det enda företag som kan skaffa sig ett IMA 1‑intyg, utestängs från exportkvoten med nedsatt tull.

20     Den hänskjutande domstolen anser för det andra att de ifrågasatta bestämmelserna i förordning nr 2535/2001 strider mot artikel 28 EG.

21     Den hänskjutande domstolen anser härvid att artikel 35.2 i nämnda förordning gör det svårare för företag som inte är etablerade i Förenade kungariket att få tillgång till importkvoten för smör från Nya Zeeland med nedsatt tull och på så sätt begränsar den fria handeln inom gemenskapen.

22     Den hänskjutande domstolen anser dessutom att artikel 25.1 första stycket i samma förordning begränsar rörligheten för smör från Nya Zeeland inom gemenskapen på grund av Fonterras konkurrensbegränsande beslut att inte sälja denna produkt med nedsatt tull till andra importörer än NZMP.

23     Den hänskjutande domstolen har för det tredje framhållit att den nyzeeländska lagstiftning som ger Fonterra monopol på export av smör från Nya Zeeland med nedsatt tull har införts i gemenskapens rättsordning genom artikel 25.1 första stycket i förordning nr 2535/2001. Denna bestämmelse strider därför också mot artikel 82.1 EG.

24     För det fjärde, och slutligen, anser den hänskjutande domstolen att de ifrågasatta bestämmelserna i förordning nr 2535/2001 strider mot artikel XVII.1 a i GATT samt mot artikel 1.3 i avtalet om importlicensförfaranden. Enligt den hänskjutande domstolen önskade gemenskapslagstiftaren nämligen, genom att anta förordning nr 2535/2001, uppfylla åtaganden som hade ingåtts inom ramen för världshandelsorganisationen. Enligt den rättspraxis som följer av dom av den 7 maj 1991 i mål C-69/89, Nakajima mot rådet (REG 1991, s. I-2069), kan förordningens lagenlighet därför bedömas mot bakgrund av den rätt som tillämpas av världshandelsorganisationen.

25     För det första strider artikel 25.1 i förordning nr 2535/2001 mot icke‑diskrimineringsprincipen såsom den slås fast i artikel XVII.1 a i GATT eftersom den innebär att den nyzeeländska lagstiftningen, vilken strider mot bestämmelserna i GATT, införs i gemenskapens sekundärrätt.

26     För det andra är reglerna i artiklarna 35.2 och 25.1 i förordning nr 2535/2001 varken neutrala eller lämpliga och strider därför mot artikel 1.3 i avtalet om importlicensförfaranden.

27     Mot denna bakgrund har Verwaltungsgericht Frankfurt am Main beslutat att vilandeförklara målet och hänskjuta följande frågor om giltighet till domstolen:

”1)      Strider artikel 35.2 i förordning nr 2535/2001 mot överordnad gemenskapsrätt, särskilt mot förbudet mot kvantitativa importrestriktioner och åtgärder med motsvarande verkan enligt artikel 28 EG, mot diskrimineringsförbudet enligt artikel 34.2 andra stycket EG och mot artikel 26.2 i förordning nr 1255/1999, och är den av denna anledning ogiltig?

2)      Strider artikel 25.1 i förordning nr 2535/2001 mot överordnad gemenskapsrätt, särskilt mot diskrimineringsförbudet enligt artikel 34.2 andra stycket EG och mot diskrimineringsförbudet enligt artikel 29.2 … i förordning nr 1255/1999, mot artikel 28 EG och mot artikel 82.1 EG, och är den av denna anledning ogiltig?

3)      Strider artiklarna 25.1 och 35.2 i förordning nr 2535/2001 mot artikel XVII.1 a i GATT och mot artikel 1.3 i avtalet om importlicensförfaranden, och är de av denna anledning ogiltiga?”

 Prövning av frågorna

 Den första frågan

28     Den hänskjutande domstolen har ställt den första frågan för att få klarhet i huruvida artikel 35.2 i förordning nr 2535/2001, i den mån som det föreskrivs att en ansökan om importlicens för smör från Nya Zeeland ovillkorligen skall lämnas in i Förenade kungariket, är ogiltig med anledning av att den strider mot icke‑diskrimineringsprincipen i artikel 34.2 andra stycket EG och artikel 26.2 i förordning nr 1255/1999 samt mot förbudet mot kvantitativa importrestriktioner och åtgärder med motsvarande verkan enligt artikel 28 EG.

 Yttranden som har inkommit till domstolen

29     Egenberger, BLE samt den tyska, den franska och den polska regeringen har gjort gällande att den aktuella diskrimineringen avser metoderna för förvaltning av importkvoten, närmare bestämt den plats på vilken en ansökan om importlicens för smör från Nya Zeeland skall lämnas in (Förenade kungariket). De har erinrat om att för andra produkter som omfattas av den gemensamma organisationen av marknaden för mjölk och mjölkprodukter kan en ansökan om importlicens göras hos olika nationella myndigheter.

30     Den omständigheten att en ansökan om importlicens skall lämnas in i Förenade kungariket missgynnar för övrigt ekonomiska aktörer som är etablerade i en annan medlemsstat eftersom ett sådant krav medför extra kostnader för dessa aktörer. Det finns emellertid ingenting som motiverar en sådan skillnad i behandling.

31     Fonterra och kommissionen har gjort gällande att den sistnämnda förfogar över ett stort utrymme för skönsmässig bedömning vad avser jordbrukspolitiken. Det faktum att en och samma åtgärd påverkar importörer olika utgör sålunda inte diskriminering när åtgärden grundar sig på objektiva kriterier som har utformats i enlighet med vad som krävs för att den gemensamma organisationen av marknaden skall kunna fungera i sin helhet. Syftet med den ifrågasatta bestämmelsen är att på ett bättre sätt säkerställa att den aktuella tullkvoten används på ett korrekt sätt och att underlätta kontrollen härav.

32     De olägenheter som detta förfarande ger upphov till för potentiella importörer av smör från Nya Zeeland som är etablerade i andra medlemsstater är mycket små eftersom dessa importörer enligt förordning nr 2535/2001 kan lämna in ansökan på valfritt språk och eftersom kostnaderna härför inte är högre än kostnaderna för normala handelsförbindelser. Det finns således sakliga skäl för skillnaden i behandling och den är begränsad till vad som krävs för att uppnå det eftersträvade målet.

 Domstolens bedömning

33     Domstolen erinrar inledningsvis om att artikel 34.2 andra stycket EG, som stadgar ett förbud mot all diskriminering inom ramen för den gemensamma jordbrukspolitiken, enligt fast rättspraxis endast är ett konkret uttryck för den allmänna likhetsprincipen, som innebär att lika situationer inte får behandlas olika och olika situationer inte får behandlas lika, såvida det inte finns sakliga skäl för en sådan behandling (se bland annat dom av den 17 april 1997 i mål C-15/95, EARL de Kerlast, REG 1997, s. I-1961, punkt 35, av den 13 april 2000 i mål C‑292/97, Karlsson m.fl., REG 2000, s. I-2737, punkt 39, av den 6 mars 2003 i mål C-14/01, Niemann, REG 2003, s. I-2279, punkt 49, och av den 30 mars 2006 i de förenade målen C-87/03 och C-100/03, Spanien mot rådet, REG 2006, s. I‑0000, punkt 48).

34     I förevarande fall kan det inte förnekas att importörer av smör från Nya Zeeland som är etablerade i Förenade kungariket befinner sig i en situation som är jämförbar med den situation som importörer i andra medlemsstater befinner sig i.

35     Icke desto mindre innebär det faktum att den sistnämnda gruppen enligt artikel 35.2 i förordning nr 2535/2001 skall lämna in sina ansökningar om importlicens i en annan medlemsstat än den i vilken de är etablerade att dessa potentiella importörer behandlas annorlunda än importörer som är etablerade i Förenade kungariket. Den omständigheten att importörerna skall lämna in sina ansökningar i en annan medlemsstat kan nämligen föra med sig svårigheter vilka importörer som är etablerade i Förenade kungariket inte drabbas av. Det är inte i första hand det språkliga system som görs gällande på detta sätt (ansökningshandlingarna för licenser finns nämligen tillgängliga på samtliga officiella språk), utan snarare de olägenheter som är kopplade till ett administrativt förfarande och en eventuell rättegång inom ramen för ett främmande administrativt och rättsligt system som kan missgynna importörer som är etablerade i en annan medlemsstat och avskräcka dem från att lämna in en ansökan om importlicens.

36     Vad avser kommissionens och Fonterras argument, enligt vilket domstolens rättsliga prövning av bestämmelser rörande den gemensamma jordbrukspolitiken som har antagits av kommissionen är begränsad till en prövning av om en uppenbart oriktig bedömning eller maktmissbruk föreligger, erinrar domstolen om att förordning nr 2535/2001 grundar sig på artiklarna 26.3 och 29.1 i förordning nr 1255/1999 och att rådet i artikel 29.2 i nämnda förordning, i fråga om de antagna metoderna för förvaltning av tullkvoterna, uttryckligen har angett att ”all diskriminering av berörda aktörer skall undvikas”.

37     Under dessa omständigheter skall domstolen pröva huruvida målen att säkerställa att kvoterna används på ett korrekt sätt och att underlätta kontrollen härav, såsom kommissionen har gjort gällande, utgör sakliga skäl för den ifrågasatta bestämmelsen.

38     Kommissionen har anfört att de mål som ligger till grund för beslutet att endast ge en medlemsstat behörighet att utfärda importlicenser inte skulle uppnås om de behöriga myndigheterna i andra medlemsstater också gavs rätt att utfärda importlicenser för smör från Nya Zeeland med nedsatt tull. Nämnda mål kan endast uppnås med det system som har inrättats genom artikel 35.2 i förordning nr 2535/2001.

39     Domstolen erinrar om att de behöriga myndigheterna i samtliga medlemsstater har getts rätt att utfärda importlicenser för andra jordbruksprodukter (se bland annat, vad avser andra mjölkprodukter för vilka IMA 1-intyg krävs, avdelning 2, kapitel III, avsnitt 1 i förordning nr 2535/2001, och artiklarna 11–16 i nämnda förordning för mjölkprodukter för vilka IMA 1-intyg inte krävs). Det kan därför inte med framgång göras gällande att målen att kvoterna skall användas på ett korrekt sätt och att underlätta kontrollen härav enbart kan uppnås om en enda medlemsstat är behörig att utfärda importlicenser för smör från Nya Zeeland.

40     De mål som har åberopats av kommissionen rättfärdigar således inte de olägenheter som kravet att ansökningar om importlicens skall lämnas in i Förenade kungariket medför för ekonomiska aktörer som inte är etablerade i denna medlemsstat och, i enlighet därmed, inte heller den skillnad i behandling mellan importörer som följer av artikel 35.2 i förordning nr 2535/2001.

41     Av detta följer att denna bestämmelse är diskriminerande, och den strider följaktligen mot artikel 34.2 andra stycket EG.

42     Utan att det är nödvändigt att besvara övriga delar av den första frågan konstaterar domstolen därför att artikel 35.2 i förordning nr 2535/2001 är ogiltig i den mån som det i denna bestämmelse föreskrivs att ansökningar om importlicens för smör från Nya Zeeland med nedsatt tull endast kan lämnas in till de behöriga myndigheterna i Förenade kungariket.

 Den andra frågan

43     Den hänskjutande domstolen har ställt den andra frågan för att få klarhet i huruvida bestämmelserna i förordning nr 2535/2001, genom vilka metoderna för import av smör från Nya Zeeland med nedsatt tull, nämligen artiklarna 25 och 32 i nämnda förordning, genomförs, jämförda med bilagorna III, IV och XIIV till samma förordning är ogiltiga med anledning av att de strider mot icke‑diskrimineringsprincipen, såsom den slås fast i artikel 34.2 andra stycket EG och artikel 29.2 i förordning nr 1255/1999, samt mot artiklarna 28 EG och 82 EG, i den mån som bestämmelserna i praktiken tar sig uttryck i ett förvaltningssystem för tullkvoterna för denna produkt vilket, såsom i förevarande fall, endast ger ett företag möjlighet att erhålla importlicens.

44     Egenberger samt den tyska och den polska regeringen har gjort gällande att bestämmelsen i artikel 25.1 första stycket i förordning nr 2535/2001 strider mot diskrimineringsförbudet i artikel 34.2 andra stycket EG. Enligt Egenberger främjar bestämmelsen Fonterras konkurrensbegränsande beteende och stärker företagets dominerande ställning. Resultatet av detta är diskriminering mellan potentiella importörer av smör från Nya Zeeland inom gemenskapen och Fonterras europeiska dotterbolag, NZMP.

45     Enligt kommissionen och Fonterra följer den sistnämndas påstått konkurrensbegränsande beteende inte ens indirekt av det normativa innehållet i nämnda artikel 25.1. Denna bestämmelse innefattar nämligen ingen diskriminering mellan potentiella importörer av smör från Nya Zeeland med nedsatt tull inom gemenskapen.

46     Det skall inledningsvis erinras om att artikel 34.2 andra stycket EG och artikel 29.2 i förordning nr 1255/1999 är uttryck för en och samma princip, nämligen icke-diskrimineringsprincipen.

47     Av artiklarna 26.3 och 29 i förordning nr 1255/1999 följer att rådet har gett kommissionen i uppdrag att, med beaktande av icke-diskrimineringsprincipen, fastställa metoderna för förvaltning av tullkvoten för smör från Nya Zeeland med nedsatt tull.

48     Kommissionen har i detta hänseende valt att tillämpa systemet med importlicenser som utfärdas mot förevisande av IMA 1-intyg. Enligt skäl 9 i förordning nr 2535/2001 förenklar detta system, vilket innebär att exportlandet garanterar att de exporterade produkterna överensstämmer med varubeskrivningen, importförfarandet avsevärt.

49     Vad avser smör från Nya Zeeland har uppgiften att utfärda IMA 1-intyg för smör som importeras med nedsatt tull till gemenskapen, i enlighet med bilaga XII till förordning nr 2535/2001, anförtrotts Food Assurance Authority. I enlighet med artikel 25.1 i nämnda förordning utfärdas en importlicens för smör från Nya Zeeland med nedsatt tull endast mot att ett IMA 1-intyg uppvisas för de behöriga myndigheterna.

50     Det skall erinras om att kommissionen förfogar över ett visst utrymme för skönsmässig bedömning när den väljer vilka administrativa medel som skall användas för att uppfylla det uppdrag som rådet gett den i artiklarna 26 och 29 i förordning nr 1255/1999.

51     Vid uppfyllandet av nämnda uppdrag skall kommissionen säkerställa att icke‑diskrimineringsprincipen, såsom den anges i artikel 29.2 i förordning nr 1255/1999, iakttas.

52     Det är mot bakgrund av dessa överväganden som domstolen skall pröva huruvida det system för utfärdande av importlicenser för smör från Nya Zeeland med nedsatt tull, vilket införts genom de aktuella bestämmelserna i förordning nr 2535/2001, är förenligt med icke-diskrimineringsprincipen.

53     NZDB har med stöd av artikel 24.1 i 2001 års lag beviljats en exklusiv licens för export till Europeiska unionen av smör från Nya Zeeland med nedsatt tull. NZDB är därmed det enda företag som kan förfoga över exportlicenser och motsvarande IMA 1-intyg för den exporterade kvantiteten smör.

54     Det är klarlagt att NZDB endast säljer smör åtföljt av motsvarande IMA 1-intyg, för import till europeiska gemenskapen, till sitt europeiska dotterbolag NZMP. Detta innebär att NZMP är det enda företag som kan importera smör från Nya Zeeland med nedsatt tull.

55     Även om valet av förfarandet med IMA 1-intyg, såsom det införts genom förordning nr 2535/2001, svarar mot målen att förenkla importförfarandet och säkerställa att tullkvoterna respekteras på bästa sätt, får en sådan metod för förvaltning av de nämnda kvoterna likväl inte innebära att alla potentiella importörer av denna produkt utom ett företag utestängs från förfarandet för import av smör till Europeiska gemenskapen och att ekonomiska aktörer diskrimineras.

56     Ordningen för import av smör från Nya Zeeland med nedsatt tull, såsom den följer av artiklarna 25 och 32 i förordning nr 2535/2001, jämförda med bilagorna III, IV och XII till samma förordning, innebär emellertid att sådan diskriminering tillåts.

57     Genom att anförtro de nyzeeländska myndigheterna uppdraget att utfärda IMA 1‑intyg, trots att 2001 års lag i vilken NZDB ges monopol på export var i kraft, har kommissionen underlåtit att vidta de åtgärder som krävs för att förhindra diskriminering vid utfärdandet av importlicenser, trots att institutionen uttryckligen ålagts en sådan skyldighet genom artikel 29.2 i förordning nr 1255/1999.

58     Utan att det är nödvändigt att besvara övriga delar av den andra frågan konstaterar domstolen därför att artiklarna 25 och 32 i förordning nr 2535/2001, jämförda med bilagorna III, IV och XII till samma förordning, är ogiltiga i den mån som de tillåter diskriminering vid utfärdandet av importlicenser för smör från Nya Zeeland med nedsatt tull.

 Den tredje frågan

59     Med hänsyn till svaren på de båda första frågorna är det inte nödvändigt att besvara den tredje frågan.

 Rättegångskostnader

60     Eftersom förfarandet i förhållande till parterna i målet vid den nationella domstolen utgör ett led i beredningen av samma mål ankommer det på den nationella domstolen att besluta om rättegångskostnaderna. De kostnader för att avge yttranden till domstolen som andra än nämnda parter har haft är inte ersättningsgilla.

Mot denna bakgrund beslutar domstolen (stora avdelningen) följande:

1)      Artikel 35.2 i kommissionens förordning (EG) nr 2535/2001 av den 14 december 2001 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EG) nr 1255/1999 när det gäller ordningen för import av mjölk och mjölkprodukter och om öppnande av tullkvoter är ogiltig i den mån som det i denna bestämmelse föreskrivs att ansökningar om importlicens för smör från Nya Zeeland med nedsatt tull endast kan lämnas in till de behöriga myndigheterna i Förenade kungariket.

2)      Artiklarna 25 och 32 i förordning nr 2535/2001, jämförda med bilagorna III, IV och XII till samma förordning, är ogiltiga i den mån som de tillåter diskriminering vid utfärdandet av importlicenser för smör från Nya Zeeland med nedsatt tull.

Underskrifter

---

* Rättegångsspråk: tyska.