EUR-Lex Access to European Union law
This document is an excerpt from the EUR-Lex website
Document 62003TO0252(01)
Order of the Court of First Instance (Fifth Chamber) of 9 November 2004. # Fédération nationale de l'industrie et des commerces en gros des viandes (FNICGV) v Commission of the European Communities. # Competition - Decision finding an infringement of Article 81 EC - Market in beef and veal - Action for annulment - Unlimited jurisdiction - Time-limit for bringing application - Introduction out of time - Inadmissibility. # Case T-252/03.
Förstainstansrättens beslut (femte avdelningen) den 9 november 2004.
Fédération nationale de l'industrie et des commerces en gros des viandes (FNICGV) mot Europeiska kommissionen.
Konkurrens - Beslut i vilket en överträdelse av artikel 81 EG fastställs - Nötköttsmarknad - Talan om ogiltigförklaring - Full prövningsrätt - Tidsfrist för väckande av talan - För sent väckt talan - Avvisning.
Mål T-252/03.
Förstainstansrättens beslut (femte avdelningen) den 9 november 2004.
Fédération nationale de l'industrie et des commerces en gros des viandes (FNICGV) mot Europeiska kommissionen.
Konkurrens - Beslut i vilket en överträdelse av artikel 81 EG fastställs - Nötköttsmarknad - Talan om ogiltigförklaring - Full prövningsrätt - Tidsfrist för väckande av talan - För sent väckt talan - Avvisning.
Mål T-252/03.
Rättsfallssamling 2004 II-03795
ECLI identifier: ECLI:EU:T:2004:326
Mål T-252/03
Fédération nationale de l’industrie et des commerces en gros des viandes (FNICGV)
mot
Europeiska gemenskapernas kommission
”Konkurrens – Beslut i vilket en överträdelse av artikel 81 EG fastställs – Nötköttsmarknad – Talan om ogiltigförklaring – Full prövningsrätt – Tidsfrist för väckande av talan – För sent väckt talan – Avvisning”
Förstainstansrättens beslut (femte avdelningen) av den 9 november 2004
Sammanfattning av beslutet
Domstolen – Förstainstansrätten – Full prövningsrätt – Utövande inom ramen för en talan om ogiltigförklaring – En talan där domstolen har full prövningsrätt har inte ställningen av ett självständigt rättsmedel
(Artiklarna 229 EG, 230 femte stycket EG och 231 EG; rådets förordning nr 17, artikel 17)
En sådan talan där domstolen har full prövningsrätt ges inte ställningen av ett självständigt rättsmedel i fördraget. I artikel 229 EG föreskrivs endast att gemenskapsdomstolarna får ges full prövningsrätt i fråga om de sanktionsåtgärder som föreskrivs i de förordningar som antas enligt bestämmelserna i fördraget.
Med stöd av artikel 229 EG har gemenskapsdomstolarna i flera förordningar givits full prövningsrätt i fråga om sanktionsåtgärder. I synnerhet stadgas det i artikel 17 i förordning nr 17 att ”[d]omstolen har oinskränkt rätt enligt [artikel 229 EG] att pröva beslut genom vilka kommissionen har fastställt böter eller viten …”. Förstainstansrätten är behörig att inom ramen för sin fulla prövningsrätt enligt artikel 229 EG och artikel 17 i förordning nr 17 pröva huruvida bötesbeloppet är lämpligt Gemenskapsdomstolens behörighet inom ramen för den fulla prövningsrätten är nämligen inte begränsad till att gälla ogiltigförklaring av det ifrågasatta beslutet, såsom stadgas i artikel 231 EG, utan den får även ändra den sanktionsåtgärd som fastställts däri.
Denna fulla prövningsrätt utövas emellertid endast av gemenskapsdomstolarna inom ramen för deras kontroll av gemenskapsinstitutionernas rättsakter, i synnerhet vid talan om ogiltigförklaring. Artikel 229 EG innebär nämligen endast att räckvidden av gemenskapsdomstolens behörighet inom ramen för de mål som avses i artikel 230 EG ökar. En talan som syftar till att gemenskapsdomstolen skall utöva sin fulla prövningsrätt med avseende på ett beslut om sanktionsåtgärder innebär eller innefattar således med nödvändighet en talan om att beslutet skall ogiltigförklaras helt eller delvis. Följaktligen skall den tidsfrist som fastställs i artikel 230 femte stycket EG iakttas då en sådan talan väcks.
(se punkterna 22–25)
- Tillämpliga bestämmelser
- 1 Förstainstansrätten skall, i enlighet med artikel 225.1 EG och artikel 230 EG, bland annat granska lagenligheten av de beslut som fattats av kommissionen, och den är för detta ändamål behörig att pröva talan om bristande behörighet, åsidosättande av väsentliga formföreskrifter, åsidosättande av EG‑fördraget eller av någon rättsregel som gäller dess tillämpning eller rörande maktmissbruk, som väckts av, bland andra, den fysiska eller juridiska person till vilken beslutet är riktat.
- 2 Enligt artikel 230 femte stycket EG skall talan om ogiltigförklaring väckas inom två månader från den dag då det ifrågasatta beslutet delgavs klaganden. Enligt artikel 102.2 i förstainstansrättens rättegångsregler förlängs tidsfristen för att väcka talan om ogiltigförklaring av en gemenskapsinstitutions rättsakt i samtliga fall med tio dagar, med hänsyn till avstånd.
- 3 Följande stadgas i artikel 229 EG: ”I de förordningar som Europaparlamentet och rådet gemensamt eller rådet ensamt antar enligt bestämmelserna i [EG‑fördraget] får domstolen ges en obegränsad behörighet i fråga om de påföljder som föreskrivs i förordningarna.”
- 4 Enligt lydelsen av artikel 17 i rådets förordning nr 17 av den 6 februari 1962, första förordningen om tillämpning av fördragets artiklar [81] och [82] (EGT 13, 1962, s. 204; svensk specialutgåva, område 8, volym 1, s. 8), har ”[d]omstolen … oinskränkt rätt enligt [artikel 229 EG] att pröva beslut genom vilka kommissionen har fastställt böter eller viten. Domstolen kan upphäva, sätta ned eller höja ålagda böter eller viten.”
- 5 Genom beslut 2003/600/EG av den 2 april 2003 om ett förfarande enligt artikel 81 i EG‑fördraget (ärende COMP/C.38.279/F3 – Franskt nötkött) (EGT L 209, s. 12) (nedan kallat det ifrågasatta beslutet) fastställde kommissionen att sökanden, som är en organisation som företräder nötkreatursslakterier i Frankrike, hade överträtt artikel 81.1 EG genom att tillsammans med andra organisationer inom nötkreatursektorn i Frankrike ingå avtal som hade till syfte att stoppa importen av nötkött till Frankrike och att fastställa ett minimipris för vissa kategorier av nötkött (artikel 1 i det ifrågasatta beslutet). Sökanden ålades böter till ett belopp av 720 000 euro (artikel 3 i det ifrågasatta beslutet).
- 6 Sökanden har väckt denna talan genom ansökan som inkom till förstainstansrättens kansli den 7 juli 2003.
- 7 Sökanden ansökte, genom en särskild handling som inkom till förstainstansrättens kansli samma dag, om interimistiska åtgärder i syfte att få uppskov dels med verkställigheten av beslutet, dels med skyldigheten att ställa en bankgaranti som villkor för att undvika indrivning av det bötesbelopp som ålagts genom beslutet.
- 8 Kommissionen har, genom en handling som inkom till förstainstansrättens kansli den 17 juli 2003, invänt att det föreligger hinder för att pröva såväl talan i sak som ansökan om interimistiska åtgärder.
- 9 Sökanden inkom den 18 juli 2003 med sitt yttrande angående invändningen om rättegångshinder.
- 10 Republiken Frankrike ansökte, genom skrivelse som inkom till förstainstansrättens kansli den 7 oktober 2003, om att få intervenera till stöd för sökandens yrkanden. Genom beslut av den 20 november 2003 tillät ordföranden på förstainstansrättens femte avdelning Republiken Frankrike att intervenera i målet. Den 23 december 2003 inkom Republiken Frankrike med en interventionsinlaga.
- 11 Genom beslut av förstainstansrättens ordförande av den 21 januari 2004 avslogs ansökan om interimistiska åtgärder.
- 12 Sökanden har yrkat att förstainstansrätten skall
- –
- ogilla invändningen om rättegångshinder,
- –
- i första hand upphäva de böter som sökanden har ålagts i det ifrågasatta beslutet,
- –
- i andra hand nedsätta bötesbeloppet avsevärt, och
- –
- förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.
- 13 Republiken Frankrike, som har intervenerat till stöd för sökanden, har yrkat att förstainstansrätten skall
- –
- ogiltigförklara det ifrågasatta beslutet, och
- –
- förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.
- 14 Kommissionen har yrkat att talan skall avvisas, eftersom det är uppenbart att den inte kan tas upp till sakprövning.
- 15 Kommissionen har gjort gällande att det är uppenbart att talan inte kan tas upp till sakprövning, eftersom den har väckts efter utgången av den frist på två månader och tio dagar som föreskrivs i artikel 230 femte stycket EG i förening med artikel 102.2 i rättegångsreglerna.
- 16 Sökanden har gjort gällande att dess talan mot det ifrågasatta beslutet utgör en sådan talan där domstolen enligt artikel 229 EG har full prövningsrätt. I sin talan har sökanden nämligen varken bestridit överträdelsen som sådan eller påföljden som sådan. Den har begränsat sig till att bestrida de ålagda böterna, vilka den finner vara olämpliga och alltför höga. Sökanden har i detta avseende hävdat att det inte föreskrivs någon frist för en talan där domstolen har full prövningsrätt. Förstainstansrättens bedömning
- 17 Enligt artikel 114 i rättegångsreglerna kan förstainstansrätten, i enlighet med de villkor som stadgas i artikel 114.3 och 114.4, meddela beslut i fråga om rättegångshinder utan att pröva själva sakfrågan, om en part begär detta. Förstainstansrätten finner att handlingarna i förevarande mål innehåller tillräckliga upplysningar och beslutar att avgöra målet utan att inleda det muntliga förfarandet och utan att pröva sakfrågan.
- 18 Sökanden har huvudsakligen gjort gällande att dess talan är grundad på artikel 229 EG. Enligt sökanden omfattas talan således inte av den frist på två månader som föreskrivs i artikel 230 femte stycket EG, vilken endast är tillämplig på talan om ogiltigförklaring enligt artikel 230 EG.
- 19 Detta resonemang kan inte godtas.
- 20 Enligt artikel 220 EG skall domstolen och förstainstansrätten inom ramen för sina respektive behörighetsområden säkerställa att lag och rätt följs vid tolkning och tillämpning av fördraget.
- 21 I artikel 225.1 EG, i dess lydelse enligt Nicefördraget, räknas de olika slags mål upp som omfattas av förstainstansrättens behörighet. Bestämmelsen innehåller inte någon hänvisning till artikel 229 EG, medan artiklarna 230 EG (talan om ogiltigförklaring), 232 EG (passivitetstalan), 235 EG (skadeståndstalan), 236 EG (talan angående personalfrågor), 238 EG (talan som väckts på grundval av skiljedomsklausuler i avtal som ingåtts av gemenskapen eller för dess räkning) uttryckligen nämns. Artikel 229 EG återfinns således inte bland de rättsmedel som omfattas av förstainstansrättens behörighet.
- 22 Till skillnad från vad sökanden har hävdat ges inte en sådan talan där domstolen har full prövningsrätt ställningen av ett självständigt rättsmedel i fördraget. I artikel 229 EG föreskrivs endast att gemenskapsdomstolarna får ges full prövningsrätt i fråga om de sanktionsåtgärder som föreskrivs i de förordningar som antas enligt bestämmelserna i EG‑fördraget.
- 23 Med stöd av artikel 229 EG har gemenskapsdomstolarna i flera förordningar givits full prövningsrätt i fråga om sanktionsåtgärder. I synnerhet stadgas det i artikel 17 i förordning nr 17 att ”[d]omstolen har oinskränkt rätt enligt [artikel 229 EG] att pröva beslut genom vilka kommissionen har fastställt böter eller viten …”.
- 24 Förstainstansrätten är behörig att inom ramen för sin fulla prövningsrätt enligt artikel 229 EG och artikel 17 i förordning nr 17 pröva huruvida bötesbeloppet är lämpligt (domstolens dom av den 16 november 2000 i mål C‑248/98 P, KNP BT mot kommissionen, REG 2000, s. I‑9641, punkt 40, i mål C‑279/98 P, Cascades mot kommissionen, REG 2000, I‑9693, punkt 42, och i mål C‑280/98 P, Weig mot kommissionen, REG 2000, s. I‑9757, punkt 41). Gemenskapsdomstolens behörighet inom ramen för den fulla prövningsrätten är nämligen inte begränsad till att gälla ogiltigförklaring av det ifrågasatta beslutet, så som stadgas i artikel 231 EG, utan den får även ändra den sanktionsåtgärd som fastställts däri.
- 25 Denna fulla prövningsrätt utövas emellertid endast av gemenskapsdomstolarna inom ramen för deras kontroll av gemenskapsinstitutionernas rättsakter, i synnerhet vid talan om ogiltigförklaring. Artikel 229 EG innebär nämligen endast att räckvidden av gemenskapsdomstolens behörighet inom ramen för de mål som avses i artikel 230 EG ökar. En talan som syftar till att gemenskapsdomstolen skall utöva sin fulla prövningsrätt med avseende på ett beslut om sanktionsåtgärder innebär eller innefattar således med nödvändighet en talan om att beslutet skall ogiltigförklaras helt eller delvis. Följaktligen skall den tidsfrist som fastställs i artikel 230 femte stycket EG iakttas då en sådan talan väcks.
- 26 Eftersom förevarande talan har väckts efter utgången av den frist som stadgas i artikel 230 femte stycket EG, med tillägg av den förlängning av fristen på grund av avstånd som föreskrivs i artikel 102.2 i rättegångsreglerna, skall den avvisas såsom för sent väckt. Eftersom sökanden delgavs det ifrågasatta beslutet den 10 april 2003, hade tidsfristen på två månader och tio dagar löpt ut då ansökan ingavs till förstainstansrättens kansli den 7 juli 2003.
- 27 Talan skall följaktligen avvisas.
- 28 Enligt artikel 87.2 i förstainstansrättens rättegångsregler skall tappande part förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna, om detta har yrkats. Eftersom kommissionen inte har framfört något yrkande avseende kostnaderna i målet rörande huvudsaken skall sökanden och kommissionen var och en bära sin rättegångskostnad.
- 29 I förstainstansrättens ordförandes avslagsbeslut av den 21 januari 2004 förordnades att beslutet om de rättegångskostnader som hade uppkommit i det interimistiska förfarandet skulle meddelas senare. Eftersom sökanden har tappat målet skall denne bära sin egen och ersätta kommissionens rättegångskostnad i det interimistiska förfarandet, i enlighet med kommissionens yrkande avseende kostnaderna i sistnämnda förfarande.
- 30 I enlighet med artikel 87.4 i rättegångsreglerna skall intervenienten Republiken Frankrike bära sin rättegångskostnad.
- 1)
- Talan avvisas.
- 2)
- Sökanden och kommissionen skall var och en bära sin rättegångskostnad i målet rörande huvudsaken.
- 3)
- Sökanden skall bära sin rättegångskostnad i det interimistiska förfarandet samt ersätta kommissionens rättegångskostnad i detsamma.
- 4)
- Republiken Frankrike skall bära sin rättegångskostnad.
FÖRSTAINSTANSRÄTTENS BESLUT (femte avdelningen)
den 9 november 2004(1)
Konkurrens – Beslut i vilket en överträdelse av artikel 81 EG fastställs – Nötköttsmarknad – Talan om ogiltigförklaring – Full prövningsrätt – Tidsfrist för väckande av talan – För sent väckt talan – Avvisning
I mål T-252/03, Fédération nationale de l'industrie et des commerces en gros des viandes (FNICGV), Paris (Frankrike), företrädd av advokaterna P. Abegg och E. Prigent, med delgivningsadress i Luxemburg,sökande,
med stöd avRepubliken Frankrike, företrädd av R. Abraham, G. de Bergues och F. Million, samtliga i egenskap av ombud, med delgivningsadress i Luxemburg,mot
Europeiska gemenskapernas kommission, företrädd av P. Oliver och F. Lelièvre, båda i egenskap av ombud, med delgivningsadress i Luxemburg,svarande,
angående en talan om, i första hand, upphävande av de böter som sökanden ålades enligt artikel 3 i kommissionens beslut 2003/600/EG av den 2 april 2003 om ett förfarande enligt artikel 81 i EG-fördraget (ärende COMP/C.38.279/F3 – Franskt nötkött) (EGT L 209, s. 12) och, i andra hand, nedsättning av bötesbeloppet,meddelar
FÖRSTAINSTANSRÄTTEN (femte avdelningen)
sammansatt av ordföranden P. Lindh samt domarna R. García-Valdecasas och J.D. Cooke, justitiesekreterare: H. Jung,
följande
Beslut
Bakgrund till tvisten
Förfarandet och parternas yrkanden
Upptagande till sakprövningParternas argument
Rättegångskostnader
På dessa grunder fattar
FÖRSTAINSTANSRÄTTEN (femte avdelningen)
följande beslut:|
H. Jung |
P. Lindh |
|
Justitiesekreterare |
Ordförande |
- 1 –
- Rättegångsspråk: franska.