FÖRSTAINSTANSRÄTTENS DOM (andra avdelningen)

den 26 oktober 2004

Mål T-55/03

Philippe Brendel

mot

Europeiska gemenskapernas kommission

”Tjänstemän - Tillsättning - Placering i lönegrad och löneklass - Tillgodoräknande av tjänstetid inom löneklassen - Skadeståndstalan”

Fullständig text på franska II - 0000

Saken: Talan angående dels ogiltigförklaring av kommissionens beslut att placera sökanden i lönegrad A7, löneklass 2, dels ersättning för den skada som sökanden påstår sig ha lidit.

Avgörande: Kommissionen förpliktas utge dröjsmålsränta från och med den 16 april 2001 beräknad på det belopp som utgör skillnaden mellan den lön sökanden har rätt till, motsvarande lönegrad A7, löneklass 3, och den lön som motsvarar lönegrad A7, löneklass 2. Dröjsmålsräntan skall beräknas från och med de olika förfallodagar då varje betalning, enligt tjänsteföreskrifterna, skulle ha skett till dess full betalning har skett. Den räntesats som skall tillämpas skall beräknas på grundval av den räntesats som Europeiska centralbanken har fastställt för huvudsakliga refinansieringstransaktioner, vilken var gällande under den aktuella periodens olika skeden, med tillägg av två procentenheter. Det saknas numera anledning att pröva yrkandet om utbetalning av skillnaden mellan den lön sökanden har rätt till, motsvarande lönegrad A7, löneklass 3, och den lön som motsvarar lönegrad A7, löneklass 2, från och med den 16 mars 2001. Talan ogillas i övrigt. Kommissionen skall bära sina rättegångskostnader och ersätta sökanden tre fjärdedelar av dennes rättegångskostnader. Sökanden skall bära en fjärdedel av sina rättegångskostnader.

Sammanfattning

1.     Tjänstemän ─ Talan ─ Upptagande till sakprövning ─ Rättsakt som under förfarandet ersätter den ifrågasatta rättsakten ─ Skyldighet att följa det administrativa förfarandet ─ Undantag

(Artikel 90 och 91 i tjänsteföreskrifterna)

2.     Tjänstemän ─ Rekrytering ─ Placering i lönegrad och löneklass ─ Placering i den högre lönegraden inom tjänsteklassen ─ Tillsättningsmyndighetens befogenhet att företa skönsmässig bedömning ─ Domstolsprövning ─ Gränser ─ Skyldighet i vissa fall att pröva huruvida sådan placering är möjlig ─ Rätt till placering i den högre lönegraden inom tjänsteklassen ─ Föreligger inte

(Artikel 31.2 i tjänsteföreskrifterna)

3.     Tjänstemän ─ Rekrytering ─ Placering i lönegrad och löneklass ─ Placering i den högre lönegraden inom tjänsteklassen ─ Fastställande av nivån av yrkeserfarenheten ─ Beaktande av den tjänstekategori som han tidigare innehaft ─ Den berördes bevisning om en faktisk högre nivå ─ Upptagande till prövning

(Artikel 31.2 i tjänsteföreskrifterna)

4.     Tjänstemän ─ Rekrytering ─ Placering i lönegrad och löneklass ─ Placering i den högre lönegraden inom tjänsteklassen ─ Motiveringsskyldighet ─ Räckvidd

5.     Tjänstemän ─ Administrationens omsorgsplikt ─ Räckvidd ─ Gränser

6.     Tjänstemän ─ Institutionernas utomobligatoriska skadeståndsansvar ─ Placering i löneklass vid en rättsstridig rekrytering ─ Senare retroaktiv rättelse ─ Skada till följd av för sent utbetalad lön ─ Beviljande av dröjsmålsränta

1.     När den ifrågasatta rättsakten under förfarandet ersätts av en rättsakt med samma syfte, utgör den senare en ny omständighet som gör det möjligt för sökandena att anpassa sina yrkanden och grunder.

Det följer däremot av artiklarna 90 och 91 i tjänsteföreskrifterna att en talan mot en rättsakt som går någon emot och som omfattas av ett beslut som fattats av tillsättningsmyndigheten endast kan tas upp till sakprövning om den berörde i förväg har framfört ett klagomål vid denna myndighet och om detta uttryckligen eller underförstått har avslagits. Detta gäller även för ett nytt beslut som efter omprövning ersätter ett tidigare beslut.

När talan väcks, inledningsvis mot den rättsakt som under tiden har ersatts, efter att ett klagomål som uppfyller kraven i artikel 90.2 i tjänsteföreskrifterna och när den hädanefter ifrågasatta rättsakten som under domstolsförfarandet retroaktivt har ersatt den ursprungliga rättsakten grundas på samma rättsliga och faktiska omständigheter som den rättsakt mot vilken talan inledningsvis väcktes, skall tjänstemännens skyldighet att till tillsättningsmyndigheten framföra klagomål beträffande de rättsakter som går dem emot, inberäknat den nya ifrågasatta rättsakten, anses uppfylld med hänsyn till artikel 91.2 i tjänsteföreskrifterna, genom vilken detta krävs för att talan skall tas upp i rättegången.

(se punkterna 50–52 och 56)

Hänvisning till domstolen den 3 mars 1982, 14/81, Alpha Steel mot kommissionen, REG 1982, s. 749, punkt 8; domstolen den 17 januari 1989, 293/87, Vainker mot parlamentet, REG 1989, s. 23, punkt 7; förstainstansrätten den 15 september 1998, T-23/96, De Persio mot kommissionen, REGP 1998, s. I‑A-483 och II-1413, punkt 32; förstainstansrätten den 6 juli 2001, T-161/00, Tsarnavas mot kommissionen, REGP 2001, s. I-A-155 och II-721, punkt 30

2.     I artikel 31.2 i tjänsteföreskrifterna föreskrivs en möjlighet att göra undantag från principen enligt vilken varje tjänsteman rekryteras i den första lönegraden i sin kategori. Beslutet om placering i lönegrad grundas på artikel 31.2 i tjänsteföreskrifterna och innebär, med förbehåll för de villkor för placering som tillsättningsmyndigheten eventuellt har uppställt i meddelandet om lediga tjänster, ett stort utrymme för skönsmässig bedömning beträffande placeringen. Förstainstansrätten kan inte ersätta tillsättningsmyndighetens bedömning med sin egen inom ramen för sin kontroll på området. Den skall endast kontrollera att väsentliga formkrav inte har åsidosatts, att tillsättningsmyndigheten inte har grundat sitt beslut på oriktiga eller ofullständiga sakuppgifter, eller att den inte har gjort sig skyldig till maktmissbruk eller uppenbart felaktig rättstillämpning eller att beslutet är bristfälligt motiverat.

Tillsättningsmyndigheten är skyldig, under särskilda omständigheter såsom exceptionella kvalifikationer, att vidta en konkret bedömning av huruvida artikel 31.2 i tjänsteföreskrifterna skall tillämpas. Denna skyldighet gör sig bland annat gällande när det enligt tjänstens särskilda behov krävs att en särskilt kvalificerad person rekryteras eller när en rekryterad person som innehar exceptionella kvalifikationer begär att få dra nytta av dessa bestämmelser. Nyanställda tjänstemän har emellertid inte, även om de uppfyller villkoren för att kunna bli placerade i en högre lönegrad, av den anledningen en personlig rätt till en sådan placering.

(se punkterna 60 och 61)

Hänvisning till domstolen den 29 juni 1994, C-298/93 P, Klinke mot domstolen, REG 1994, s. I-3009, punkt 31; förstainstansrätten den 5 oktober 1995, T-17/95, Alexopoulou mot kommissionen, REGP 1995, s. I-A-227 och II-683, punkt 21; förstainstansrätten den 13 februari 1998, T-195/96, Alexopoulou mot kommissionen, REGP 1998, s. I-A-51 och II-117, punkterna 38, 39 och 44, fastställd av domstolen den 1 juli 1999, C‑155/98 P, Alexopoulou mot kommissionen, REG 1999, s. I-4069, och där anförd rättspraxis; förstainstansrätten den 11 juli 2002, T-381/00, Wasmeier mot kommissionen, REGP 2002, s. I‑A‑125 och II-677, punkt 56; förstainstansrätten den 17 december 2003, T‑133/02, Chawdhry mot kommissionen, REGP 2003, s. I‑A‑329 och II‑1617, punkt 44

3.     Administrationen överskrider inte gränserna för sitt stora utrymme för skönsmässig bedömning när den, för att bestämma vilken yrkeserfarenhet en tjänsteman tidigare förvärvat vid en institution när den bestämmer i vilken lönegrad han skall placeras vid anställning, hänvisar till den tjänstekategori i vilken han placerades. En tjänsteman skall emellertid ha rätt att, vid placeringen vid hans anställning, bevisa att den faktiska nivån för de uppgifter han utfört vid institutionen är högre än den tjänstekategori i vilken han har utfört dem.

(se punkterna 93 och 94)

Hänvisning till förstainstansrätten den 11 februari 1999, T-79/98, Carrasco Benítez mot EMEA, REGP 1999, s. I-A-29 och II-127, punkterna 45 och 46

4.     Skyldigheten att motivera ett beslut om placering i lönegrad kan uppfyllas genom att motiveringen ges i beslutet om avslag på ett klagomål och det räcker att motiveringen rör frågan huruvida de lagliga villkoren för att placeringsförfarandet enligt tjänsteföreskrifterna skall anses regelmässigt är uppfyllda. Det är inte nödvändigt att tillsättningsmyndigheten redogör för den jämförande bedömning som gjorts. Det räcker att tillsättningsmyndigheten för den berörde tjänstemannen anger det individuella och relevanta skäl som motiverade det beslut som antagits i förhållande till denne. Institutionen är inte skyldig att tillhandahålla detaljerad statistik till den berörde om i vilken lönegrad och löneklass som andra tjänstemän som klarat jämförbara uttagningsprov placerats i. Sådan detaljerad statistik är inte relevant för kontrollen av om en riktig bedömning har gjorts av den berördas kvalifikationer med hänsyn till denna bedömnings beskaffenhet och till begränsningen av den till förevarande fall.

(se punkterna 120, 123 och 124)

Hänvisning till förstainstansrätten den 5 oktober 1995, i det ovannämnda målet Alexopoulou mot kommissionen, punkt 27; förstainstansrätten den 14 juni 2001, T-230/99, McAuley mot rådet, REGP 2001, s. I-A-127 och II-583, punkt 52, och där anförd rättspraxis, och det ovannämnda målet Chawdhry mot kommissionen, punkterna 119-122

5.     Administrationens omsorgsplikt gentemot sina anställda återspeglar den jämvikt mellan ömsesidiga rättigheter och skyldigheter som har införts genom tjänsteföreskrifterna i förhållandet mellan administrationen och dess anställda. Denna plikt innebär bland annat att administrationen, när den fattar beslut som rör en tjänstemans eller anställds situation, skall ta hänsyn till samtliga omständigheter som kan vara avgörande för dess beslut och därvid beakta inte enbart tjänstens intresse utan även den berörde tjänstemannens intresse. Skyddet för tjänstemännens rättigheter och intressen begränsas emellertid av att gällande regler måste beaktas.

(se punkt 133)

Hänvisning till förstainstansrätten den 6 juli 1999, T-203/97, Forvass mot kommissionen, REGP 1999, s. I-A-129 och II-705, punkterna 53 och 54, och där anförd rättspraxis

6.     En tjänsteman vars placering i löneklass inledningsvis utförts olagligt, innan det korrigerats genom ett retroaktivt beslut, har rätt till dröjsmålsränta på de belopp som skall betalas till honom enligt denna korrigering. Dröjsmålsräntan beräknas från den dag då tillsättningsmyndigheten förfogade över all den information som krävs för en placering i lämplig lönegrad.

(se punkterna 153-155)