Mål C-409/03

Société d’exportation de produits agricoles SA (SEPA)

mot

Hauptzollamt Hamburg-Jonas

(begäran om förhandsavgörande från Bundesfinanzhof)

”Exportbidrag – Nötkött – Nödslakt – Förordning (EEG) nr 3665/87 – Artikel 13 – Sund, god och marknadsmässig kvalitet – Möjligt att saluföra under normala omständigheter”

Förslag till avgörande av generaladvokat P. Léger föredraget den 3 februari 2005 

Domstolens dom (första avdelningen) av den 26 maj 2005 

Sammanfattning av domen

Jordbruk – Gemensam organisation av marknaden – Exportbidrag – Villkor för beviljande – Produkter av sund, god och marknadsmässig kvalitet – Begrepp – Kött som inte kan saluföras under normala omständigheter – Omfattas inte

(Kommissionens förordning nr 3665/87, artikel 13)

Artikel 13 i förordning nr 3665/87 om gemensamma tillämpningsföreskrifter för systemet med exportbidrag för jordbruksprodukter skall tolkas så, att kött som uppfyller kraven för att anses tjänligt som livsmedel och som enligt gemenskapslagstiftningen endast får saluföras som livsmedel i Europeiska gemenskapen på den lokala marknaden, på grund av att köttet härrör från djur som nödslaktats, inte kan anses vara av ”sund, god och marknadsmässig kvalitet”, ett villkor som måste vara uppfyllt för att exportbidrag skall beviljas. Eftersom sådant kött inte kan saluföras under normala omständigheter, även om köttet uppfyller kraven för att anses tjänligt som livsmedel och är föremål för handelstransaktioner, uppfyller det nämligen inte nämnda villkor för att bidrag skall beviljas.

(se punkterna 22, 30 och 32 samt domslutet)

DOMSTOLENS DOM (första avdelningen)

den 26 maj 2005(*)

”Exportbidrag – Nötkött – Nödslakt – Förordning (EEG) nr 3665/87 – Artikel 13 – Sund, god och marknadsmässig kvalitet – Möjligt att saluföra under normala omständigheter”

I mål C-409/03,

angående en begäran om förhandsavgörande enligt artikel 234 EG, som framställts av Bundesfinanzhof (Tyskland), genom beslut av den 15 juli 2003 som inkom till domstolen den 1 oktober 2003, i målet

Société d’exportation de produits agricoles SA (SEPA)

mot

Hauptzollamt Hamburg-Jonas,

meddelar

DOMSTOLEN (första avdelningen)

sammansatt av avdelningsordföranden P. Jann samt domarna K. Lenaerts, N. Colneric, K. Schiemann och E. Juhász (referent),

generaladvokat: P. Léger,

justitiesekreterare: avdelningsdirektören M.-F. Contet,

efter det skriftliga förfarandet och förhandlingen den 18 november 2004,

med beaktande av de yttranden som avgetts av:

–       SEPA, genom D. Ehle, Rechtsanwalt,

–       Hauptzollamt Hamburg-Jonas, genom M. Blaesing, i egenskap av ombud,

–       Greklands regering, genom G. Kanellopoulos, V. Kontolaimos och E. Svolopoulou, samtliga i egenskap av ombud,

–       Europeiska gemenskapernas kommission, genom E. Paasivirta och G. Braun, båda i egenskap av ombud,

och efter att den 3 februari 2005 ha hört generaladvokatens förslag till avgörande,

följande

Dom

1       Begäran om förhandsavgörande avser tolkningen av artikel 13 i kommissionens förordning (EEG) nr 3665/87 av den 27 november 1987 om gemensamma tillämpningsföreskrifter för systemet med exportbidrag för jordbruksprodukter (EGT L 351, s. 1; svensk specialutgåva, område 3, volym 24, s. 216).

2       Frågorna har uppkommit i en tvist mellan Société d’exportation de produits agricoles SA (nedan kallat SEPA) och Hauptzollamt Hamburg-Jonas (tullhuvudkontoret i Hamburg-Jonas, nedan kallat Hauptzollamt) angående beslutet att inte bevilja exportbidrag för nötkött som härrör från djur som nödslaktats och som exporterats till tredje land av SEPA.

 Tillämpliga bestämmelser

 De gemenskapsrättsliga bestämmelserna

3       I nionde skälet i förordning nr 3665/87 anges följande:

”Produkter bör vara av en sådan kvalitet att de kan saluföras enligt normala villkor[*].” [*I överensstämmelse med terminologin i artikel 21.1 i förordning nr 800/1999 används nedan genomgående begreppet ”under normala omständigheter”. Övers. anm.]

4       I artikel 13 i samma förordning stadgas följande:

”Bidrag skall inte beviljas för produkter som inte är av sund och god marknadsmässig kvalitet[*] och inte heller för produkter som är avsedda som människoföda och vars egenskaper eller skick utesluter eller i betydande grad försämrar en sådan användning.” [*I överensstämmelse med terminologin i artikel 21.1 i förordning nr 800/1999 används nedan genomgående begreppet ”sund, god och marknadsmässig kvalitet”. Övers. anm.]

5       Förordning nr 3665/87 har, från och med den 1 juli 1999, ersatts av kommissionens förordning (EG) nr 800/1999 av den 15 april 1999 om gemensamma tillämpningsföreskrifter för systemet med exportbidrag för jordbruksprodukter (EGT L 102, s. 11). I artikel 11.1 i förordning nr 800/1999 föreskrivs följande:

”... [B]idrag [skall] endast beviljas för produkter som ... är i fri omsättning inom gemenskapen ...”

6       Artikel 21.1 första, andra och tredje styckena i denna förordning har följande lydelse:

”1.      Bidrag skall inte beviljas för produkter som inte är av sund, god och marknadsmässig kvalitet dagen för mottagandet av exportdeklarationen.

Produkter motsvarar de krav som ställs i första stycket när de kan saluföras på gemenskapens territorium under normala omständigheter och under den beteckning som anges på bidragsansökningarna och när dessa produkter är avsedda att användas som livsmedel utan att deras användning för detta ändamål är utesluten eller minskar kraftigt på grund av deras egenskaper eller skick.

Huruvida produkterna uppfyller de krav som avses i första stycket skall prövas i enlighet med gällande normer eller praxis i gemenskapen.”

7       I artikel 2 n i rådets direktiv 64/433/EEG av den 26 juni 1964 om hygienproblem som påverkar handeln med färskt kött inom gemenskapen (EGT 121, s. 2012; svensk specialutgåva, område 3, volym 1, s. 89), i dess ändrade och kodifierade lydelse enligt rådets direktiv 91/497/EEG av den 29 juli 1991 (EGT L 268, s. 69; svensk specialutgåva, område 3, volym 39, s. 58) (nedan kallat direktiv 64/433), ges följande definition:

”[N]ödslakt: slakt som beordrats av en veterinär efter en olycka eller allvarliga fysiologiska och funktionella störningar. Nödslakt får äga rum på annan plats än på slakteriet, om veterinären anser att transport av djuret skulle vara omöjlig eller skulle utsätta djuret för onödigt lidande.”

8       Artikel 6.1 i direktivet har följande lydelse:

”Medlemsstaterna skall säkerställa följande:

…

e)      Att djur som har nödslaktats endast får användas som livsmedel på den lokala marknaden och endast om följande villkor uppfylls ...”

 Den nationella lagstiftningen

9       13 § i den tyska lagen om hygieniska krav på kött av den 19 januari 1996 (Fleischhygienegesetz, BGBl. 1996 I, s. 59) har följande lydelse:

”Artikel 13 – Slakt på grund av sjukdom

1) Djur som

1. måste slaktas av särskilda skäl eller som

2. utsöndrar smittoämnen,

får endast slaktas på särskilda slakterier (så kallade isolerade slakterier). Efter varje slakt på ett isolerat slakteri måste lokalerna och de maskiner som använts rengöras och desinficeras.

2) Kött från sjuka djur som slaktats på detta sätt får endast släppas ut på marknaden som livsmedel genom försäljningsställen vid ovannämnda slakterier som särskilt har godkänts och som står under tillsyn av behörig myndighet, och köttet måste märkas särskilt.

…

4) Förbundsministern är behörig att anta bestämmelser, genom beslut som godkänts av Bundesrat, om det krävs för att skydda konsumenterna eller för att tillämpa rättsakter från Europeiska gemenskapernas institutioner, rörande följande frågor:

1.      Minimiregler om hygien som gäller vid isolerade slakterier för att förhindra risken för spridning av smittoämnen.

2.      Märkning av köttet i fråga.

3.      Minimiregler om hygien som gäller vid försäljningsställen och vid godkännande av och tillsyn över dessa samt villkoren och det förfarande som skall iakttas för att godkänna försäljningsställen eller för att återkalla godkännanden.

4.      Minimiregler om hygien som gäller vid lagring, transport och försäljning vid försäljningsställen av kött som härrör från sjuka djur som slaktats under de omständigheter som angetts ovan.

5.      Minimiregler om hygien som gäller vid nödslakt och vid försäljning av kött som härrör från denna typ av slakt.”

10     Bestämmelserna i nämnda lag har genomförts genom förordningen om hygieniska krav på kött (Fleischhygieneverordnung, BGBl. 1997 I, s. 1138). I 10 § i denna förordning föreskrivs att kött från isolerade slakterier ”... endast får säljas vid godkända försäljningsställen ... och endast till slutkonsumenter”.

 Bakgrunden till målet vid den nationella domstolen och tolkningsfrågorna

11     SEPA är ett franskt företag som till tredje land har exporterat kött som härrör från isolerade slakterier i Tyskland, där man slaktar sjuka djur och djur som av särskilda skäl måste nödslaktas (exempelvis efter en olycka). Företaget beviljades bidrag för denna export fram till oktober 1997.

12     I november 1997 lämnade SEPA en exportdeklaration avseende en sändning djupfryst nötkött som härrörde från djur som slaktats på sådana slakterier och ansökte om att Hauptzollamt skulle bevilja bidrag för köttet. Bidragsansökan avslogs på grund av att produkten inte var av ”god och marknadsmässig kvalitet” i den mening som avses i artikel 13 i förordning nr 3665/87, eftersom distributionskanalerna för kött som slaktats under sådana omständigheter var strikt begränsade enligt nationell lagstiftning.

13     SEPA överklagade avslagsbeslutet till Finanzgericht Hamburg, vilken avslog överklagandet på grund av att villkoren för att bevilja exportbidrag inte var uppfyllda. Den domstolen ansåg att köttet inte var av ”god och marknadsmässig kvalitet” på grund av att handeln med kött som härrör från isolerade slakterier var underkastade särskilda begränsningar enligt tysk rätt.

14     Eftersom de isolerade slakterierna innehade veterinärintyg om att köttet var tjänligt som livsmedel och uppfyllde kraven i den tyska lagstiftningen om hygieniska krav på kött och eftersom även andra hälsointyg hade utfärdats med avseende på tullformaliteter, överklagade SEPA Finanzgericht Hamburgs avgörande till Bundesfinanzhof.

15     Bundesfinanzhof anser att det för att lösa tvisten är nödvändigt att tolka gemenskapsrätten och har därför beslutat att vilandeförklara målet och ställa följande tolkningsfrågor till domstolen:

”1)      Innebär användningen av begreppet god och marknadsmässig kvalitet i artikel 13 i ... förordning ... nr 3665/87 ... ett krav på att tillverkning och saluföring av de berörda produkterna endast får omfattas av de allmänt gällande rättsliga kraven, på samma sätt som för alla produkter av samma art, och kan således exportbidrag inte beviljas för produkter för vilka särskilda begränsningar – särskilt vad gäller utvinning, behandling eller saluföring – gäller, såsom exempelvis enligt regler om att en särskild undersökning avseende huruvida produkten är tjänlig som livsmedel skall göras eller om att endast vissa bestämda distributionskanaler får användas?

2)      Innebär användningen av begreppet god och marknadsmässig kvalitet i artikel 13 i ... förordning ... nr 3665/87 ... ett krav på att exportprodukten skall hålla en genomsnittlig kvalitet, och kan därmed produkter av lägre kvalitet – även om de brukar vara föremål för handel i enlighet med den i bidragsansökan angivna beteckningen – inte beviljas exportbidrag? Är så även fallet när den lägre kvaliteten inte påverkar genomförandet av handelstransaktionerna?”

 Prövning av tolkningsfrågorna

 Den första frågan

 Yttranden som ingetts till domstolen

16     SEPA har anfört att det enda krav som ställs för att exportbidrag skall beviljas är att ett hälsointyg har utfärdats med avseende på produkten. Enligt SEPA skall begreppet god och marknadsmässig kvalitet bedömas med hänsyn till själva produktens objektiva egenskaper, vilka utgör en del av denna och föreligger oberoende av frågan huruvida ”distributionen är obegränsad” eller om ”distributionen sker genom vissa kanaler”. Det förhållandet att distributionen är begränsad till vissa distributionskanaler skall följaktligen inte anses hindra att en produkt kan saluföras. SEPA har påpekat att enligt artikel 13 i förordning nr 3665/87 räcker det att det är möjligt att saluföra produkten på den lokala marknaden för att den skall anses vara av ”marknadsmässig kvalitet”. SEPA har även påpekat att det enligt principen om likabehandling och rättssäkerhetsprincipen, vilka är av särskild betydelse inom ramen för gemenskapsbestämmelserna om bidrag, krävs att bestämmelser som innebär ålägganden skall vara klara och precisa, så att en bidragsberättigad på ett otvetydigt sätt kan få kännedom om sina rättigheter och skyldigheter och vidta åtgärder i enlighet därmed.

17     Hauptzollamt har inte ingett något skriftlig yttrande, men gjorde vid förhandlingen gällande att även om kött som härrör från djur som nödslaktats inte i sig är av lägre kvalitet, utan anses tjänligt som livsmedel efter veterinärkontroll, får köttet juridiskt sett endast säljas på den lokala marknaden och vid vissa särskilda försäljningsställen. På grund av relevanta bestämmelser i gemenskapslagstiftningen och i tysk lagstiftning är möjligheterna att saluföra sådant kött mycket begränsade, och köttet är därför varken av marknadsmässig kvalitet eller möjligt att saluföra, i den mening som avses i artikel 13 i förordning nr 3665/87. När det gäller den relevanta marknaden, de tänkbara avsättningsmöjligheterna, konkurrensen och bestämmelserna rörande kött är skillnaderna mellan detta kött och sådant kött som utan några begränsningar ingår i försäljningskanalerna så många att den enda likheten är att det är fråga om kött. Vidare har Hauptzollamt hävdat att artikel 13 inte enbart syftar till hälsoskydd, utan även till att begränsa beviljandet av exportbidrag till att avse endast de produkter som på något sätt förtjänar exportbidrag.

18     Republiken Grekland anser att ”normala omständigheter” för saluföring av jordbruksprodukter kan utgöra ramen för situationer som regleras både av allmänt tillämpliga bestämmelser rörande tillverkning och distribution av dessa produkter och som gäller för alla produkter i samma kategori, och av särskilda begränsningar som påverkar bland annat tillverkningen, behandlingen och distributionen av vissa produkter. De allmänt tillämpliga bestämmelserna och de särskilda begränsningarna utgör tillsammans kriterier för att fastställa huruvida jordbruksprodukter uppfyller kravet på ”god och marknadsmässig kvalitet”, vilket medför att frågan om att göra en åtskillnad på grundval av de ”normala omständigheterna” för saluföring inte uppstår.

19     Enligt Europeiska gemenskapernas kommission innebär begreppet sund, god och marknadsmässig kvalitet att produkten måste kunna saluföras under normala omständigheter. Kommissionen anser att kött som, i likhet med det kött som är aktuellt i målet vid den nationella domstolen, härrör från isolerade slakterier inte uppfyller detta kriterium, eftersom handeln med köttet är begränsad. Kommissionen har således hävdat att en sådan produkt, även om det inte har ifrågasatts att den är tjänlig som livsmedel, inte uppfyller kravet på ”sund, god och marknadsmässig kvalitet” på grund av att köttet inte kan saluföras under normala omständigheter.

 Domstolens bedömning

20     Den nationella domstolen har ställt denna fråga för att få klarhet i huruvida artikel 13 i förordning nr 3665/87, med hänsyn till de faktiska omständigheterna i målet vid den nationella domstolen, skall tolkas så, att kött som uppfyller kraven för att anses tjänligt som livsmedel och som enligt gemenskapslagstiftningen endast får saluföras som livsmedel i Europeiska gemenskapen på den lokala marknaden, på grund av att köttet härrör från djur som nödslaktats, kan anses vara av ”sund, god och marknadsmässig kvalitet”, ett villkor som måste vara uppfyllt för att exportbidrag skall beviljas.

21     I artikel 13 i förordning nr 3665/87 föreskrivs att bidrag inte skall beviljas för produkter som inte är av ”sund, god och marknadsmässig kvalitet” och inte heller för produkter som är avsedda som människoföda och vars egenskaper eller skick utesluter eller i betydande grad försämrar en sådan användning.

22     Domstolen har, inom ramen för kommissionens förordning nr 1041/67/EEG av den 21 december 1967 om tillämpningsföreskrifter för beviljande av exportbidrag för produkter som omfattas av ett enhetligt prissystem (EGT 314, s. 9), slagit fast att kravet på en ”sund, god och marknadsmässig kvalitet” är ett generellt och objektivt villkor för att bidrag skall beviljas, oavsett de typ- och kvalitetskrav som ställs i de förordningar i vilka bidragsbeloppen fastställs för varje produkt. En produkt som inte kan saluföras inom gemenskapen under normala omständigheter och under den beteckning som anges i bidragsansökan uppfyller inte dessa kvalitetskrav (se dom av den 9 oktober 1973 i mål 12/73, Muras, REG 1973, s. 963, punkt 12).

23     Denna tolkning återges i nionde skälet i förordning nr 3665/87, där det anges att produkter bör vara av en sådan kvalitet att de kan saluföras under normala omständigheter (se dom av den 19 november 1998 i mål C-235/97, Frankrike mot kommissionen, REG 1998, s. I‑7555, punkt 77).

24     Domstolen har vidare slagit fast att det visserligen ankommer på medlemsstaterna att anta relevanta bestämmelser som är mer precisa, eftersom det inte finns några gemenskapsbestämmelser som definierar begreppet sund, god och marknadsmässig kvalitet, men de nationella bestämmelserna får inte strida mot den tillämpliga gemenskapslagstiftningens allmänna systematik, vilken kräver att kvaliteten är sådan att produkterna kan saluföras under normala omständigheter (se bland annat dom av den 8 juni 1994 i mål C-371/92, Ellinika Dimitriaka, REG 1994, s. I‑2391, punkt 23, och domen i det ovannämnda målet Frankrike mot kommissionen, punkterna 76 och 77).

25     Medlemsstaterna har således möjlighet att anta nationella bestämmelser som är mer precisa beträffande det gemenskapsrättsliga begreppet sund, god och marknadsmässig kvalitet, men deras normgivningsmakt begränsas av gemenskapslagstiftningen, särskilt av de kriterier som föreskrivs i artikel 13 i förordning nr 3665/87, tolkad mot bakgrund av nionde skälet i samma förordning.

26     Det förhållandet att kravet på att produkten skall kunna saluföras ”under normala omständigheter” utgör en del av begreppet sund, god och marknadsmässig kvalitet framgår för övrigt klart av bestämmelserna om exportbidrag för jordbruksprodukter. Alla relevanta förordningar sedan förordning nr 1041/67 innehåller nämligen både begreppet sund, god och marknadsmässig kvalitet och kriteriet att produkten skall kunna saluföras ”under normala omständigheter” som krav för att en produkt skall berättiga till exportbidrag.

27     Det skall påpekas att det i artikel 21.1 första och andra styckena i förordning nr 800/1999 föreskrivs att bidrag inte skall beviljas för produkter som inte är av ”sund, god och marknadsmässig kvalitet” dagen för mottagandet av exportdeklarationen och att produkter motsvarar dessa krav ”när de kan saluföras på gemenskapens territorium under normala omständigheter”. Domstolen konstaterar att denna bestämmelse, vilken trädde i kraft efter de omständigheter som är aktuella i målet vid den nationella domstolen, innehåller ovannämnda begrepp och har således inte ändrat det rådande rättsläget utan tvärtom bekräftat detta.

28     När det gäller uttrycket ”saluföras under normala omständigheter” anser domstolen att ståndpunkten, enligt vilken de särskilda begränsningar som påverkar tillverkningen, behandlingen och distributionen av produkter utgör ramen för reglerade situationer och således utgör en del av ”normala omständigheter”, skall lämnas utan avseende på grund av att den fråntar begreppet dess innehåll. Att godta detta resonemang skulle innebära att man accepterade att varje produkt som kan bli föremål för lagliga handelstransaktioner skulle anses möjlig att ”saluföra under normala omständigheter”.

29     I det avseendet skall artikel 6.1 e i direktiv 64/433 citeras, i vilken det stadgas att medlemsstaterna skall säkerställa att djur som har nödslaktats endast får användas som livsmedel på den lokala marknaden och endast om flera ytterligare villkor är uppfyllda.

30     Kött av det slag som är i fråga i målet vid den nationella domstolen, vilket omfattas av väsentliga begränsningar vad gäller tillverkning, behandling och distribution, kan emellertid inte anses möjligt att saluföra ”under normala omständigheter”, även om köttet uppfyller kraven för att anses tjänligt som livsmedel och är föremål för handelstransaktioner.

31     Vidare framstår det under alla omständigheter som inkonsekvent att stödja exporten av sådana produkter till tredje land, när dessa produkter inom gemenskapen endast får saluföras på de lokala marknaderna.

32     Av det ovan anförda följer att den första frågan skall besvaras enligt följande: Artikel 13 i förordning nr 3665/87 skall tolkas så, att kött som uppfyller kraven för att anses tjänligt som livsmedel och som enligt gemenskapslagstiftningen endast får saluföras som livsmedel i Europeiska gemenskapen på den lokala marknaden, på grund av att köttet härrör från djur som nödslaktats, inte kan anses vara av ”sund, god och marknadsmässig kvalitet”, ett villkor som måste vara uppfyllt för att exportbidrag skall beviljas.

 Den andra frågan

33     Den nationella domstolen har ställt den andra frågan för att få klarhet i huruvida artikel 13 i förordning nr 3665/87 skall tolkas så, att en exportprodukt som brukar vara föremål för handel kan anses vara av ”sund, god och marknadsmässig kvalitet”, ett villkor som måste vara uppfyllt för att exportbidrag skall beviljas, när produkten är av lägre kvalitet än den genomsnittliga kvaliteten för denna typ av produkt.

34     Med beaktande av svaret på den första frågan saknas anledning att besvara den andra frågan.

 Rättegångskostnader

35     Eftersom förfarandet i förhållande till parterna i målet vid den nationella domstolen utgör ett led i beredningen av samma mål, ankommer det på den nationella domstolen att besluta om rättegångskostnaderna. De kostnader för att avge yttrande till domstolen som andra än nämnda parter har haft är inte ersättningsgilla.

På dessa grunder beslutar domstolen (första avdelningen) följande dom:

Artikel 13 i kommissionens förordning (EEG) nr 3665/87 av den 27 november 1987 om gemensamma tillämpningsföreskrifter för systemet med exportbidrag för jordbruksprodukter skall tolkas så, att kött som uppfyller kraven för att anses tjänligt som livsmedel och som enligt gemenskapslagstiftningen endast får saluföras som livsmedel i Europeiska gemenskapen på den lokala marknaden, på grund av att köttet härrör från djur som nödslaktats, inte kan anses vara av ”sund, god och marknadsmässig kvalitet”, ett villkor som måste vara uppfyllt för att exportbidrag skall beviljas.

Underskrifter

---

* Rättegångsspråk: tyska