Mål C-342/03

Konungariket Spanien

mot

Europeiska unionens råd

”Gemensamma handelspolitiken – Konserverad tonfisk från Thailand och Filippinerna – Medling inom WTO – Förordning (EG) nr 975/2003 – Tullkvot”

Förslag till avgörande av generaladvokat F.G. Jacobs föredraget den 2 december 2004  

Domstolens dom (första avdelningen) av den 10 mars 2005  

Sammanfattning av domen

1.     Gemensam handelspolitik – Handel med tredjeländer – Principen om gemenskapsföreträde – Omfattning

2.     Gemensam handelspolitik – Handel med tredjeländer – Vidtagande av tullåtgärder – Krav på att gemenskapstillverkare inte får påverkas negativt – Otillåtlighet

3.     Talan om ogiltigförklaring – Grunder – Åsidosättande av principen om skydd för ekonomiska aktörers berättigade förväntningar som gjorts gällande av en medlemsstat – Upptagande till sakprövning

4.     Gemensam handelspolitik – Bestämmelser som antas av gemenskapsinstitutionerna – Utrymme för skönsmässig bedömning – Ekonomiska aktörers berättigade förväntningar på att en befintlig situation skall bestå – Föreligger inte

(Rådets förordning nr 975/2003)

5.     Institutionernas rättsakter – Motivering – Skyldighet – Omfattning – Förordningar

(Artikel 253 EG)

6.     Talan om ogiltigförklaring – Grunder – Maktmissbruk – Begrepp

1.     Visserligen utgör ”gemenskapsföreträdet” ett av de skäl av politisk art på vilka gemenskapsinstitutionerna kan grunda sina beslut om att anta bestämmelser för handeln med tredje länder. Detta företräde utgör dock inte något lagstadgat krav som, om det inte uppfylldes, skulle kunna leda till att den berörda rättsakten blir ogiltig.

(se punkterna 18–19)

2.     Det är inte förbjudet enligt gemenskapsrätten att besluta om tullåtgärder vars eventuella verkningar för konkurrensen begränsas till en minskning av de berörda tillverkarnas beställningar och olika konkurrensvillkor till följd av skillnaderna på områdena för sociala kostnader, miljöskydd och kvalitetskontroll av varor för de berörda tredjeländerna å ena sidan, och gemenskapen å andra sidan.

Ett sådant förbud skulle innebära att gemenskapen var förhindrad att bidra till att restriktionerna för internationell handel successivt undanröjs. Varje sänkning av tullsatser riskerar nämligen att i någon mån påverka konkurrensen mellan de varor som importeras från tredje länder och motsvarande gemenskapsvaror, till nackdel för de senare. En motsatt tolkning skulle betyda att gemenskapen aldrig skulle kunna sänka tullsatsen på importerade varor.

(se punkterna 24–25)

3.     Varje ekonomisk aktör har visserligen möjlighet att åberopa skyddet för berättigade förväntningar om en institution har ingivit honom grundade förhoppningar. Det finns dock inget som hindrar att en medlemsstat själv i samband med en talan om ogiltigförklaring gör gällande att en rättsakt från institutionerna kränker vissa ekonomiska aktörers berättigade förväntningar.

(se punkt 47)

4.     När dessa ekonomiska operatörer kan förutse att en gemenskapsåtgärd kommer att vidtas som kan påverka deras intressen, kan de däremot inte med framgång åberopa principen om skydd för berättigade förväntningar.

Då det rör sig om den gemensamma handelspolitiken kan de ekonomiska aktörerna inte ha berättigade förväntningar på att en befintlig situation skall bestå, eftersom gemenskapsinstitutionerna förfogar över ett utrymme för skönsmässig bedömning vid valet av de medel som är nödvändiga för att genomföra denna politik.

(se punkterna 48–49)

5.     Av den motivering av en gemenskapsrättsakt som krävs enligt artikel 253 EG skall klart och tydligt framgå hur den institution som har antagit rättsakten har resonerat, så att de som berörs därav kan få kännedom om skälen för den vidtagna åtgärden och så att domstolen ges möjlighet att utöva sin prövningsrätt.

När det rör sig om en allmänt tillämplig rättsakt kan motiveringen dessutom begränsas till att ange den helhetssituation som har lett fram till antagandet av rättsakten och de allmänna mål som skall uppnås med den.

(se punkterna 54–55)

6.     En rättsakt innebär maktmissbruk endast om det på grundval av objektiva, relevanta och samstämmiga uppgifter kan antas att den har antagits uteslutande, eller åtminstone huvudsakligen, för att uppnå andra mål än dem som angivits eller för att kringgå ett förfarande som särskilt föreskrivs i fördraget för att bemöta svårigheter i det enskilda fallet.

(se punkt 64)