Mål C-283/03

A.H. Kuipers

mot

Productschap Zuivel

(begäran om förhandsavgörande från College van Beroep voor het bedrijfsleven)

”Gemensam organisation av marknaden – Mjölk och mjölkprodukter – Förordning (EEG) nr 804/68 – Nationellt system enligt vilket mejerierna gör avdrag från de priser som skall betalas till mjölkbönderna eller betalar ut prispåslag till dem beroende på kvaliteten på den levererade mjölken – Oförenlighet”

Förslag till avgörande av generaladvokat J. Kokott föredraget den 16 december 2004 

Domstolens dom (första avdelningen) av den 26 maj 2005 

Sammanfattning av domen

Jordbruk — Gemensam organisation av marknaden — Funktion — Producentpris — Fastställande — Gemenskapsbestämmelser — Medlemsstaters ingripande — Begränsning — Mjölk och mjölkprodukter— Nationellt system enligt vilket mejerierna gör avdrag från de priser som skall betalas till mjölkbönderna eller betalar ut prispåslag till dem beroende på kvaliteten på den levererade mjölken — Otillåtet

(Rådets förordning nr 804/68, i dess lydelse enligt förordning nr 1538/95)

När det föreligger en gemensam organisation av marknaden inom en viss sektor, kan medlemsstaterna inte längre genom ensidiga nationella bestämmelser ingripa i det system för prisbildning som regleras av den gemensamma organisationen under samma skede i produktionskedjan. Detta gäller särskilt när organisationen grundas på ett gemensamt prissystem. De kan emellertid vidta sådana åtgärder som syftar till att eliminera en konkurrenssnedvridning. Åtgärder av detta slag ingriper nämligen inte som sådana i prisbildningen utan syftar till att säkerställa att prismekanismerna fungerar tillfredsställande i syfte att uppnå en prisnivå som gynnar såväl producenter som konsumenter.

Ett system, oavsett vilket syfte det sägs eller visar sig ha, anses ingripa i den prisbildning som regleras i förordning nr 804/68 om den gemensamma organisationen av marknaden för mjölk och mjölkprodukter, i dess lydelse enligt förordning nr 1538/95, när den introducerar en mekanism enligt vilken

– mejerierna är skyldiga att tillämpa ett avdrag på priset för den mjölk som levereras till dem när denna inte uppfyller vissa kvalitetskrav, och

– det belopp som samtliga mejerier erhåller på det sättet under en viss period slås samman innan det, efter eventuella penningflöden mellan mejerierna, i form av prispåslag genom identiska belopp återutbetalas av varje mejeri per 100 kilogram mjölk som levererats till det under den nämnda perioden, till endast de mjölkbönder som har levererat mjölk som uppfyller de nämnda kvalitetskraven.

(se punkterna 42 och 43 och 53 samt domslutet)

DOMSTOLENS DOM (första avdelningen)

den 26 maj 2005 (*)

”Gemensam organisation av marknaden – Mjölk och mjölkprodukter – Förordning (EEG) nr 804/68 – Nationellt system enligt vilket mejerierna gör avdrag från de priser som skall betalas till mjölkbönderna eller betalar ut prispåslag till dem beroende på kvaliteten på den levererade mjölken – Oförenlighet”

I mål C‑283/03,

angående en begäran om förhandsavgörande enligt artikel 234 EG, som framställts av College van Beroep voor het bedrijfsleven (Nederländerna), genom beslut av den 27 juni 2003, som inkom till domstolen den 30 juni 2003, i målet

A.H. Kuipers

mot

Productschap Zuivel,

meddelar

DOMSTOLEN (första avdelningen)

sammansatt av avdelningsordföranden P. Jann samt domarna K. Lenaerts, J.N. Cunha Rodrigues, K. Schiemann (referent) och M. Ilešič,

generaladvokat: J. Kokott,

justitiesekreterare: avdelningsdirektören M.-F. Contet,

efter det skriftliga förfarandet och förhandlingen den 28 oktober 2004,

med beaktande av de yttranden som avgetts av:

–       A.H. Kuipers, genom A. Noordhuis, advocaat,

–       Productschap Zuivel och Nederländernas regering, genom H.G. Sevenster och J. van Bakel, båda i egenskap av ombud,

–       Europeiska gemenskapernas kommission, genom T. van Rijn, A. Stobiecka-Kuik och H. van Vliet, samtliga i egenskap av ombud, biträdda av M. van der Woude, advocaat,

och efter att den 16 december 2004 ha hört generaladvokatens förslag till avgörande,

följande

Dom

1       Begäran om förhandsavgörande avser tolkningen av rådets förordning (EEG) nr 804/68 av den 27 juni 1968 om den gemensamma organisationen av marknaden för mjölk och mjölkprodukter (EGT L 148, s. 13; svensk specialutgåva, område 3, volym 2, s. 52), i dess lydelse enligt rådets förordning (EG) nr 1538/95 av den 29 juni 1995 (EGT L 148, s. 17) (nedan kallad förordning nr 804/68), och av artikel 92 i EG‑fördraget (nu artikel 87 EG i ändrad lydelse) och av artikel 93 i EG‑fördraget (nu artikel 88 EG).

2       Begäran har framställts i ett mål mellan A. H. Kuipers och Productschap Zuivel (Branschorganisation för mjölkprodukter) angående de avdrag som den sistnämnda gjort i juli och i augusti år 1995 från det pris som skulle betalas till A.H. Kuipers för leveranser av rå mjölk.

 Tillämpliga bestämmelser

 Gemenskapslagstiftningen

3       Enligt artikel 3 i förordning nr 804/68 gäller följande:

”1. Före den 1 augusti varje år skall ett riktpris för mjölk fastställas för gemenskapen avseende regleringsåret för mjölk som börjar löpa under påföljande kalenderår.

...

2. Riktpriset skall vara det pris som avses att uppnås för all mjölk som säljs av producenterna på gemenskapsmarknaden och de externa marknaderna.

3. Riktpriset skall fastställas för mjölk som innehåller 3,7 [procent] fett fritt levererad till mejeriet.

4. Riktpriset skall fastställas i enlighet med förfarandet i artikel 43.2 i fördraget.”

4       I artikel 5 i förordning nr 804/68 föreskrivs följande:

”Samtidigt som riktpriset för mjölk fastställs och enligt samma förfarande skall varje år följande fastställas: Ett interventionspris för smör. Ett interventionspris för skummjölkspulver.”

5       I artikel 23 i förordning nr 804/68 anges följande:

”Om inte något annat föreskrivs i denna förordning skall [artiklarna 92–94] i fördraget gälla för produktion av och handel med de produkter som anges i artikel 1.”

6       Artikel 24 i nämnda förordning har följande lydelse:

”1. Med förbehåll för bestämmelserna i artikel 92.2 i fördraget skall det vara förbjudet med sådana stöd vars belopp fastställs på grundval av priset på eller kvantiteten av de produkter som anges i artikel 1.

2. Det skall även vara förbjudet med nationella åtgärder som medger en utjämning mellan priserna på de produkter som anges i artikel 1.”

7       Artikel 5 i rådets förordning (EEG) nr 1411/71 av den 29 juni 1971 om ytterligare bestämmelser om den gemensamma organisationen av marknaden för mjölk och mjölkprodukter med avseende på produkter som omfattas av nummer 04.01 i Gemensamma tulltaxan (EGT L 148, s. 4; svensk specialutgåva, område 3, volym 3, s. 209) har följande lydelse:

”1. Utan att det påverkar kraven på skyddet av allmänhetens hälsa när det gäller mjölk som är lämplig som livsmedel, får konsumtionsmjölk, undantaget obehandlad mjölk, inom gemenskapen endast produceras av mjölkförädlare.

Mjölk som används vid framställningen av sådan konsumtionsmjölk skall omfattas av ett betalningssystem som varierar beroende på kvalitet. Det är nödvändigt att detta system säkerställer att mjölk som används som råvara vid framställning av konsumtionsmjölk uppfyller vissa kvalitetsnormer, inbegripet sammansättning.

…

3. Rådet skall på förslag av kommissionen och i enlighet med röstningsförfarandet i artikel 43.2 i fördraget anta allmänna tillämpningsföreskrifter för punkt 1.

4. Närmare tillämpningsföreskrifter för punkt 1 skall antas i enlighet med förfarandet i artikel 30 i förordning (EEG) nr 804/68.”

 Den nederländska lagstiftningen om betalning för rå mjölk beroende på kvalitet

8       Med stöd av artikel 2 i lagen om kvalitetskrav för jordbruksprodukter (Landbouwkwaliteitswet, Staatsblad 1971, s. 371), i dess lydelse enligt lag av den 23 december 1993 (Staatsblad 1993, s. 690), kan bestämmelser utfärdas om kvalitet på jordbruksprodukter, däribland mjölk och mjölkprodukter, och bestämmelser ägnade att främja avsättningen av dessa. Dessa bestämmelser kan gälla bland annat ”betalning i förhållande till produkternas kvalitet”.

9       I artikel 3.1 i förordningen om kvalitetskrav för jordbruksprodukter: rå mjölk och beredning av jordbruksprodukter (Landbouwkwaliteitsbesluit rauwe melk en zuivelbereiding, Staatsblad 1994, s. 63), i dess lydelse enligt förordning av den 26 juni 1995 (Nederlandse Staatscourant 1995, s. 122) (nedan kallad förordningen om kvalitetskrav för jordbruksprodukter), föreskrivs följande:

”Behörig minister kan avseende rå mjölk, värmebehandlad konsumtionsmjölk och mjölkbaserade produkter utfärda bestämmelser angående

a.       … i den mån det gäller rå mjölk, betalning i förhållande till kvalitet,

…

c.       skyldigheten för vissa anslutna organisationer att till COKZ [Centraal Orgaan voor Kwaliteitsaangelegenheden in de Zuivel (Centralorganisation för kvalitetskrav på mjölkprodukter)] betala in prisavdrag och andra belopp som är knutna till den råa mjölkens kvalitet, samt COKZ:s skyldighet att till vissa av de ansluta organisationerna betala ut de påslag som är knutna till den råa mjölkens kvalitet.”

10     Enligt artikel 4 i förordningen om kvalitetskrav på jordbruksprodukter kan ministern emellertid besluta att de regler som avses i artikel 3.1 i samma förordning skall utfärdas av ledningen för Productschap, ett organ som avses i lag beträffande organisation av företag (Wet op de Bedrijfsorganisatie) i vilken företagen är grupperade efter produkt.

11     Förordningen om kvalitetskrav på jordbruksprodukter: betalning för jordbruksmjölk i förhållande till kvalitet (Landbouwkwaliteitsregeling uitbetaling van boerderijmelk naar kwaliteit, Nederlandse Staatscourant 1994, p. 25), har utfärdats av Staatssecretaris van Landbouw, Natuurbeheer en Visserij (minister för jordbruk, naturvård och fiske). Enligt artikel 2 i denna förordning bemyndigas Productschap Zuivel (Branschorganisation för mjölkprodukter, nedan kallad Productschap) att genom förordning utfärda bestämmelser om betalning för jordbruksmjölk i förhållande till kvalitet, däribland vad gäller ”avdrag på priset och utbetalning av ett kvalitetspåslag”.

12     Ledningen för Productschap har utfärdat 1994 års förordning om kvalitetskrav på jordbruksprodukter: betalning efter kvalitet (Landbouwkwaliteitsverordening 1994, Uitbetaling van boerderijmelk naar kwaliteit, PBO blad 1994, afl. n° 9, nedan kallad 1994 års förordning). Artikel 2.1 i denna förordning har följande lydelse:

”Den som tar emot mjölk från jordbruk är skyldig att till mjölkbonden utge betalning för mjölken i förhållande till dess kvalitet med beaktande av vad som beslutats genom eller med stöd av denna förordning.”

13     I artikel 10.1 i 1994 års förordning föreskrivs följande:

”Mjölkkontrollorganet gör en bedömning av resultaten från kvalitetsundersökningen enligt ett system med normer, avdragspoäng och andra avdrag som ordföranden har upprättat efter att ha hört COKZ.”

14     Enligt artikel 11 i 1994 års förordning gäller följande:

”1.      De som tar emot mjölk från jordbruk är skyldiga att för en period om tolv veckor betala ut ett kvalitetspåslag till mjölkbönder som totalt under denna period inte har tilldelats fler än en avdragspoäng och i vars mjölk inga mjölkfrämmande bakteriehämmande ämnen har påträffats. ...

2.      Kvalitetspåslagets storlek skall fastställas per 100 kilogram mjölk och per sådan region som ordföranden har fastställt efter att ha hört COKZ, så att det totala beloppet för kvalitetspåslag per period motsvarar, eller i det närmaste motsvarar, det totala beloppet för prisavdragen.”

15     Genom beslut av den 14 februari 1995 fastställde ordföranden för Productschap hela Nederländerna till en sådan region som avses i artikel 11.2 i 1994 års förordning.

16     I artikel 12 i samma förordning föreskrivs följande:

”Den som tar emot mjölk från jordbruk skall för varje provtagningsperiod på grundval av det totala antalet utdelade avdragspoäng verkställa ett avdrag som ordföranden skall fastställa efter att ha hört COKZ och som avser den totala kvantiteten mjölk som den berörda mjölkbonden har levererat under denna period, samt eventuella avdrag per leverans till följd av förekomsten av mjölkfrämmande bakteriehämmande ämnen.”

17     I förordning om fastställande av frekvens och bedömning avseende resultat från kvalitetsundersökning (Besluit vaststelling frequentie en beoordeling resultaten kwaliteitsonderzoek, i dess lydelse enligt förordning av den 19 juli 1994 och förordning av den 15 februari 1995), som utfärdats av ordföranden för Productschap, fastställs bland annat vilka avdrag som skall göras.

18     Den nederländska regeringen och Productschap har i sina skriftliga yttranden i detta hänseende anfört att avdragspoängen tillämpas i förhållande till hur mycket den levererade mjölken avviker från normen, medan själva avdraget har fastställts till 0,02 NLG per kilogram mjölk och poäng. Genom undantag från detta beräkningssätt tillämpas ett avdrag på 0,50 NLG per kilogram levererad mjölk när mjölkfrämmande bakteriehämmande ämnen har påvisats i mjölken.

19     Regeringen och Productschap har även angett att för att COKZ skall kunna beräkna kvalitetspåslaget per 100 kilogram levererad mjölk skall mejerierna, efter utgången av en provtagningsperiod, lämna uppgifter till COKZ om levererade mjölkkvantiteter, avdragspoängen och de avdragsbelopp som innehållits under nämnda period för varje mjölkproducent. Efter att ha gjort en sådan beräkning informerar COKZ varje mejeri om det totala kvalitetspåslag som det skall utbetala. För det fall de avdragsbelopp som ett mejeri har innehållit visar sig vara högre än det kvalitetspåslag det skall betala ut, skall mejeriet överföra mellanskillnaden till COKZ, och den sistnämnda skall överföra de mottagna beloppen till de mejerier som skall utbetala ett kvalitetspåslag som är högre än de avdragsbelopp de innehållit.

 Tvisten i målet vid den nationella domstolen och tolkningsfrågorna

20     A.H. Kuipers är en mjölkbonde etablerad i Nederländerna. Efter leveranser till mejeriet De Kievit, lät detta genom skrivelser av den 24 och den 28 juli 1995, liksom av den 8 och den 15 augusti 1995, meddela honom att mejeriet skulle göra avdrag från det pris som skulle betalas för mjölkleveranserna eftersom det fanns mjölkfrämmande bakteriehämmande ämnen i den levererade mjölken. Avdraget skulle uppgå till 0,50 NLG per kilogram i enlighet med artikel 12 i 1994 års förordning.

21     Eftersom A.H. Kuipers begäran om omprövning av detta beslut avslogs av behöriga instanser vid COKZ, överklagade A.H. Kuipers COKZ:s avgörande till Arrondissementsrechtbank te Groningen. Genom beslut av den 20 april 1999 förklarade denna rättsinstans sig obehörig att pröva tvisten.

22     Sistnämnda beslut upphävdes efter överklagande till Raad van State, som, genom avgörande av den 16 maj 2000, även upphävde de beslut som COKZ:s instanser fattat. Raad van State förordnade att A.H. Kuipers ursprungliga begäran om omprövning skulle överlämnas till Productschap som ensam var behörig instans att pröva denna.

23     I nämnda avgörande angav Raad van State bland annat följande: ”I [1994 års förordning] föreskrivs visserligen i artikel 12 att ett mejeri skall ha i uppgift att … göra ett visst avdrag för den totala kvantiteten jordbruksmjölk som en mjölkbonde har levererat under en viss period, och i artikel 11 föreskrivs att mejeriet skall betala ut ett kvalitetspåslag. Besluten om dessa påslag och avdrag skall dock enligt förordningen tillskrivas Productschap. Förordningen har utfärdats av Productschaps ledning och det är denna ledning som har belastat mejeriet med de skyldigheter som förordningen innehåller. Det följer av artikel 12 att det är ordföranden för Productschap som beslutar om avdragens storlek. Det är också ordföranden som beslutar om norm- och avdragssystemet. Ett mejeri tillhandahåller endast ekonomisk och administrativ assistans i sin egenskap av avtalspart på marknaden för mjölkprodukter. Det saknar offentligrättslig befogenhet att besluta om andra rättssubjekts rättsliga ställning (rättigheter och/eller skyldigheter).”

24     Genom beslut av den 20 december 2000 avslog Productschap A.H. Kuipers begäran om omprövning. Den sistnämnde överklagade det beslutet till College van Beroep voor het bedrijfsleven.

25     Den rättsinstansen fann till att börja med att de avdrag som mejeriet De Kievit gjort från de belopp som skulle utbetalas till A.H. Kuipers skulle tillskrivas Productschap.

26     Instansen fann vidare att de nederländska bestämmelserna om betalning för rå mjölk i förhållande till kvalitet inte strider mot rådets förordning (EEG) nr 2377/90 av den 26 juni 1990 om inrättandet av ett gemenskapsförfarande för att fastställa gränsvärden för högsta tillåtna restmängder av veterinärmedicinska läkemedel i livsmedel med animaliskt ursprung (EGT L 224, s. 1; svensk specialutgåva, område 3, volym 33, s. 117), rådets direktiv 92/46/EEG av den 16 juni 1992 om fastställande av hygienregler för produktion och utsläppande på marknaden av rå mjölk, värmebehandlad mjölk och mjölkbaserade produkter (EGT L 268, s. 1; svensk specialutgåva, område 3, volym 45, s. 3) eller mot rådets direktiv 92/47/EEG av den 16 juni 1992 om villkoren för beviljande av tillfälliga och begränsade undantag från gemenskapens särskilda hygienregler vid framställning och utsläppande på marknaden av rå mjölk och mjölkbaserade produkter (EGT L 268, s. 33; svensk specialutgåva, område 3, volym 45, s. 33). Enligt College van Beroep voor het bedrijfsleven är det enligt dessa gemenskapsrättsakter inte uteslutet att rå mjölk som uppfyller de sålunda fastställda normerna inte desto mindre differentieras, vad gäller det pris som skall betalas till producenterna, beroende på dess kvalitet.

27     Den hänskjutande domstolen anser slutligen att de nämnda nationella bestämmelserna inte heller strider mot förordning nr 1411/71. Enligt den är medlemsstaterna enligt artikel 5 i förordningen nämligen skyldiga att inrätta ett system där betalningen varierar beroende på kvaliteten på den mjölk som används vid framställning av konsumtionsmjölk. Vare sig ordalydelsen i eller andemeningen med denna bestämmelse gör att man kan anse att syftet med denna, nämligen att erbjuda konsumtionsprodukter av hög kvalitet, inte skulle kunna eftersträvas även genom nationella system med betalning som varierar beroende på kvalitet, vilka system är tillämpliga på mjölk avsedd för framställning av andra mjölkbaserade produkter.

28     College van Beroep voor het bedrijfsleven ställde sig däremot tveksam till huruvida sådana nationella bestämmelser är förenliga med förordning nr 804/68. Bestämmelserna kan nämligen inverka på det gemensamma prissystem som införts genom förordningen. Vidare kan de nationella bestämmelserna leda till en sådan utjämning av priserna på mjölkprodukter som är förbjuden enligt artikel 24.2 i denna förordning eller skapa stöd som bestäms i förhållande till priset eller kvantiteten på den levererade mjölken, vilket är förbjudet enligt artikel 24.1.

29     Den hänskjutande domstolen har även frågat sig om de priser som införts genom de nämnda nationella bestämmelserna utgör stödåtgärder i den mening som avses i artikel 92 i fördraget och om de därför borde ha anmälts till kommissionen såsom föreskrivs i artikel 93.3 i nämnda fördrag.

30     Det är mot den bakgrunden som College van Beroep voor het bedrijfsleven har beslutat att vilandeförklara målet och att ställa följande tolkningsfrågor till domstolen:

”1)      Är ett sådant nationellt system med kvalitetsavdrag och kvalitetspåslag för rå mjölk som levererats till mejerier som det ifrågavarande förenligt med rådets förordning (EEG) nr 804/68 av den 27 juni 1968 om den gemensamma organisationen av marknaden för mjölk och mjölkprodukter, och särskilt förbudet mot ’utjämning mellan priserna’ i artikel 24.2 …?

2)      Är ett sådant nationellt system med kvalitetspåslag för rå mjölk som levererats till mejerier som det ifrågavarande förenligt med stödförbudet i artikel 24.1 i förordning (EEG) nr 804/68?

3)      Skall, om svaret på den andra frågan är jakande, ett sådant nationellt system betraktas som en stödåtgärd som i förväg skall anmälas till kommissionen enligt artikel 93.3 i EG‑fördraget …?”

 I vilken ordning frågorna skall prövas

31     Såsom framgår av de frågor som den nationella domstolen ställt hemställer denna om en prövning av det nationella systemet i förhållande till olika gemenskapsrättsliga bestämmelser.

32     Domstolen erinrar härvid om att i en tvist rörande en jordbrukssektor som omfattas av en gemensam marknadsorganisation måste den uppkomna frågan först prövas i förhållande till de bestämmelser som reglerar denna organisation. Detta på grund av det företräde som genom artikel 38.2 i EG‑fördraget (nu artikel 32.2 EG i ändrad lydelse) tillförsäkras de särskilda bestämmelserna inom ramen för den gemensamma jordbrukspolitiken framför fördragets allmänna bestämmelser om upprättandet av den gemensamma marknaden (dom av den 26 juni 1979 i mål 177/78, Mc Carren, REG 1979, s. 2161, punkt 9; svensk specialutgåva, volym 4, s. 463).

33     En tillämpning av denna princip på föreliggande mål innebär att man i första hand skall pröva de två första frågorna. De gäller det gemensamma prissystem som inrättats genom förordning nr 804/68 och artikel 24.1 och 24.2 i denna, bestämmelser som utgör en integrerad del av den gemensamma organisation av marknaden som införts genom denna förordning (se analogt domen i det ovannämnda målet Mc Carren, punkt 10).

34     Detta sätt att behandla frågorna är nödvändigt också från en annan synpunkt. Enligt artikel 42 i EG‑fördraget (nu artikel 36 EG) är bestämmelserna i avdelning VI däri, kapitel 1 om konkurrensregler, tillämpliga på produktion av och handel med jordbruksvaror endast i den utsträckning rådet beslutat om detta inom ramen för bestämmelserna om den gemensamma organisationen av jordbruksmarknaderna. I artikel 23 i förordning nr 804/68 föreskrivs i detta hänseende att, om inte något annat föreskrivs i förordningen, skall artiklarna 
92–94 i fördraget [nu artikel 89 EG] gälla för produktion av och handel med de produkter som omfattas av samma förordning. Det framgår av nämnda artikel 23 att artiklarna 92–94 visserligen är fullt ut tillämpliga inom sektorn för mjölk och mjölkprodukter men att denna tillämpning är underordnad bestämmelserna om den gemensamma marknadsorganisation som upprättas genom nämnda förordning. Med andra ord kan en medlemsstats åberopande av bestämmelserna i artiklarna 92–94 angående stöd inte ha företräde framför bestämmelserna i förordningen om organisationen av denna marknadssektor (se analogt domen i det ovannämnda målet Mc Carren, punkt 11).

35     Härav följer att den eventuella nödvändigheten av att pröva den tredje frågan, som avser en prövning av de nationella bestämmelser som är aktuella i målet vid den nationella domstolen i förhållande till artiklarna 92–94, är underordnad det svar som kommer att ges på de två första frågorna som den hänskjutande domstolen ställt.

 Den första frågan

36     Såsom framgår bland annat av skälen till beslutet att begära förhandsavgörande är syftet med den första frågan att avgöra huruvida det gemensamma prissystem som inrättats genom förordning nr 804/68 utgör hinder för ett nationellt system som det som beskrivits i punkterna 8–19 i förevarande dom (nedan kallat det nationella systemet i målet vid den nationella domstolen), i vilket föreskrivs att mejerierna skall göra avdrag från de priser som skall utges till mjölkbönderna eller utbetala påslag till dem beroende på kvaliteten på den råa mjölk de levererar. Syftet är vidare att pröva huruvida artikel 24.2 i nämnda förordning skall tolkas så, att ett sådant nationellt system utgör en åtgärd som medger ”en utjämning mellan priserna på de produkter som anges i artikel 1” i samma förordning som förbjuds genom denna bestämmelse.

 Den första frågans första del

37     Vad gäller den första frågans första del, beträffande räckvidden för det gemensamma prissystem som inrättats genom förordning nr 804/68, erinrar domstolen genast om följande. Såsom generaladvokaten har anfört i punkt 32 i sitt förslag till avgörande framgår det av fast rättspraxis att när det finns en förordning om gemensam organisation av marknaden inom ett visst område är medlemsstaterna skyldiga att avhålla sig från alla åtgärder som skulle kunna avvika från förordningen eller äventyra den. Även regleringar som hindrar att den gemensamma organisationen av marknaden fungerar på ett tillfredsställande sätt är oförenliga med en sådan organisation, även om området i fråga inte regleras uttömmande av den gemensamma organisationen av marknaden (se bland annat dom av den 19 mars 1998 i mål C‑1/96, Compassion in World Farming (REG 1998, s. I‑1251), punkt 41 och där angiven rättspraxis.

38     Den nederländska regeringen och Productschap har gjort gällande att de bestämmelser som utfärdats genom det aktuella nationella systemet i målet vid den nationella domstolen har som enda syfte att uppmuntra mjölkbönderna att endast leverera kvalitetsmjölk för att främja avsättningen av densamma. De har emellertid hänvisat även till den fasta rättspraxis från domstolen av vilken följer att upprättandet av en gemensam organisation av jordbruksmarknaderna med stöd av artikel 40 i fördraget (nu artikel 34 EG i ändrad lydelse) inte innebär att jordbruksproducenterna skall undantas från tillämpningen av nationella regler som har andra syften än den gemensamma organisationen, men som genom att påverka produktionsvillkoren kan inverka på den nationella produktionens volym eller kostnader och därigenom den gemensamma marknadens funktion i den berörda sektorn (se dom av den 1 april 1982 i de förenade målen 141/81–143/81, Holdijk m.fl., REG 1982, s. 1299, punkt 12, svensk specialutgåva, volym 6, s. 359, av den 6 oktober 1987 i mål 118/86, Nertsvoederfabriek Nederland, REG 1987, s. 3883, punkt 12, och av den 18 december 1997 i mål C‑309/96, Annibaldi, REG 1997, s. I‑7493, punkt 20).

39     Nämnda regering och Productschap har närmare bestämt framhållit att domstolen, i fråga om nationella bestämmelser om kvalitetskrav för produkter innebärande ett förbud att framställa ost av annan kvalitet än den som föreskrivits i nationella bestämmelser, har medgett att medlemsstaterna, i avsaknad av gemenskapsregler om kvaliteten på ostprodukter, bibehåller behörigheten att införa sådana regler för ostproducenter som är etablerade inom deras territorium (dom av den 7 februari 1984 i mål 237/82, Jongeneel Kaas m.fl., REG 1984, s. 483, punkterna 12–14; svensk specialutgåva, volym 7, s. 489).

40     Den nederländska regeringen och Productschap har vidare erinrat om att det riktpris som anges i artikel 3 i förordning nr 804/68 skall ses som ett politiskt mål på gemenskapsnivå men garanterar inte samtliga producenter inom gemenskapen inkomster som står i paritet med detta pris (dom av den 9 september 2003 i mål C‑137/00, Milk Marque och National Farmers’ Union, REG 2003, s. I‑7975, punkt 88).

41     Domstolen konstaterar emellertid att de principer ur rättspraxis som den nederländska regeringen och Productschap erinrat om på intet sätt ändrar det förhållandet att ett av de huvudsakliga målen för den organisation av marknaden för mjölk och mjölkprodukter som inrättats genom förordning nr 804/68 är att garantera mjölkproducenten ett pris för produkten som närmar sig riktpriset och att de metoder som inrättats genom förordningen och som är avsedda att nå detta mål – däribland det system för interventionspriser som föreskrivs i artikel 5 i nämnda förordning, för vissa framställda produkter, liksom importavgifter och exportbidrag – står under gemenskapens kontroll (se, för ett liknande resonemang, dom av den 6 november 1979 i mål 10/79, Toffoli m.fl., REG 1979, s. 3301, punkt 11).

42     De principer ur rättspraxis som den nederländska regeringen och Productschap erinrat om föranleder inte heller någon annan bedömning än den att medlemsstaterna, när det föreligger en gemensam organisation av marknaden inom en viss sektor, inte längre genom ensidiga nationella bestämmelser kan ingripa i det system för prisbildning som regleras av den gemensamma organisationen under samma skede i produktionskedjan. Detta gäller särskilt när organisationen grundas på ett gemensamt prissystem (se bland annat domen i det ovannämnda målet Toffoli m.fl., punkt 12, dom av den 7 februari 1984 i mål 166/82, kommissionen mot Italien, REG 1984, s. 459, av den 21 juni 1988 i mål 127/87, kommissionen mot Grekland, REG 1988, s. 3333, punkt 8, och domen i det ovannämnda målet Milk Marque et National Farmers’ Union, punkt 63).

43     Såsom den nämnda regeringen och Productschap har erinrat om har domstolen visserligen funnit att nationella åtgärder som syftar till att eliminera en konkurrenssnedvridning som beror på missbruk av den dominerande ställning som ett jordbrukskooperativ har på den nationella marknaden genom att minska dess inflytande på marknaden samt dess kapacitet att höja medlemmarnas mjölkpriser till en nivå som anses ligga över den konkurrenskraftiga, inte kan anses utgöra sådana åtgärder som ingriper i det system för prisbildning som regleras av den gemensamma organisationen i den mening som avses i den i föregående punkt nämnda rättspraxisen. Åtgärder av detta slag ingriper nämligen inte som sådana i prisbildningen utan syftar till att säkerställa att prismekanismerna fungerar tillfredsställande i syfte att uppnå en prisnivå som gynnar såväl producenter som konsumenter (domen i det ovannämnda målet Milk Marque och National Farmer's Union, punkterna 64, 84 och 86).

44     Domstolen finner emellertid att systemet i målet vid den nationella domstolen, oavsett vilket syfte det hävdas eller visar sig ha, till skillnad från de nationella åtgärder som var aktuella i domen i det ovannämnda målet Milk Marque och National Farmers’ Union, eller de förbud mot ostframställning som inte uppfyllde vissa kvalitetsnormer beträffande vilka domstolen meddelade domen i det ovannämnda målet Jongeneel Kaas m.fl., faktiskt utgör ett sådant ingripande i den prisbildning som regleras genom den gemensamma organisationen av marknaden. Enligt det nämnda systemet tvingas varje mejeri dels att göra avdrag från det pris som normalt skall betalas till mjölkbonden när det visar sig att den levererade mjölken inte uppfyller vissa kvalitetskriterier, dels att till bonden utge ett prispåslag när mjölken uppfyller nämnda kriterier. Prispåslaget, per 100 kilogram levererad mjölk, läggs på det pris som normalt skall betalas till bonden och finansieras genom samtliga de avdrag som de nederländska mejerierna har gjort vid mjölkleveranser av sämre kvalitet.

45     På det sättet leder det nämnda systemet till att vissa omständigheter fastställs i förväg och påverkar fastställandet av det slutliga pris som mejeriet skall betala till varje mjölkbonde som levererar mjölk till mejeriet.

46     Domstolen har dessutom redan slagit fast att mekanismerna inom ramen för den gemensamma organisationen av marknaden för mjölk och mjölkprodukter i huvudsak syftar till att uppnå en prisnivå i producent‑ och grossistled som tar hänsyn såväl till all gemenskapsproduktion inom den aktuella sektorn som till konsumenterna och som säkrar försörjningen utan att leda till överskottsproduktion (se dom av den 10 mars 1981 i de förenade målen 36/80 och 71/80, Irish Creamery Milk Suppliers Association m.fl., REG 1981, s. 735, punkt 20, svensk specialutgåva, volym 6, s. 29, och domen i det ovannämnda målet Milk Marque och National Farmers’ Union, punkt 85).

47     Utbetalning av sådana prispåslag, som dem som föreskrivs genom det aktuella nationella systemet, till samtliga mjölkbönder som levererat mjölk av normal kvalitet i Nederländerna kan skada dessa syften eftersom nämnda bönder ges en fördel. I detta hänseende erinrar domstolen för övrigt om att det riktpris som avses i artikel 3 i förordning nr 804/68 fastställs utifrån en standardiserad mjölk som anses som typisk för hela gemenskapen (dom av den 9 juli 1985 i mål 179/84, Bozzetti, REG 1985, s. 2301, punkt 33).

48     Såsom kommissionen med rätta har gjort gällande stör det aktuella nationella systemet dessutom prismekanismen. I fråga om mjölk som inte uppfyller vissa kriterier och som därför kan vara mindre lämpad för senare behandling och till mindre nytta för mejerierna, föreskrivs det nämligen en prisreduktion som dock inte gynnar de sistnämnda utan de mjölkbönder som har levererat mjölk av normal kvalitet. På det sättet får mejerierna bära de merkostnader som orsakats av den mjölk av sämre kvalitet som de mottagit.

49     Domstolen erinrar även om att funktionen hos en gemensam marknadsorganisation och särskilt producentprisbildningen i princip skall regleras genom allmänna gemenskapsbestämmelser såsom dessa formuleras i det allmänna regelverket och årligen anpassas, så att all särskild intervention i denna funktion strikt begränsas till de uttryckligen föreskrivna fallen (dom av den 25 maj 1977 i mål 77/76, Cucchi, REG 1977, s. 987, punkt 31; svensk specialutgåva, volym 3, s. 383).

50     Vad gäller det förhållandet att det i artikel 5.1 i förordning nr 1411/71 föreskrivs att mjölk, som används av mjölkförädlare vid framställning av konsumtionsmjölk, skall omfattas av ett betalningssystem som varierar beroende på kvalitet, påpekar domstolen att genomförandet av denna bestämmelse, enligt artikel 5.3, skall regleras genom allmänna tillämpningsföreskrifter för artikel 5.1 som rådet senare skall utarbeta. Såsom kommissionen med rätta påpekat har rådet aldrig antagit några sådana föreskrifter.

51     Av artikel 5 i förordning nr 1411/71 kan man visserligen sluta sig till att gemenskapslagstiftarens avsikt varit att införa ett sådant prissystem för mjölk som används för framställning av konsumtionsmjölk, vilken produkt, såsom framgår av tredje skälet i ingressen till samma förordning, har stor betydelse som baslivsmedel för hela befolkningen och är föremål för särskilda kvalitetskrav.

52     I avsaknad av sådana gemenskapsrättsliga genomförandebestämmelser som föreskrivs i artikel 5.3 i nämnda förordning tycks det emellertid inte vara möjligt att genomföra ett sådant system, som, till skillnad från det nationella systemet i målet vid den nationella domstolen, enbart rör mjölk avsedd för framställning av konsumtionsmjölk och inte andra produkter.

53     Av det ovan anförda följer, såsom kommissionen och A.H. Kuipers med rätta anfört, att den första frågans första del skall besvaras på följande sätt. Det gemensamma prissystem som utgör grund för den gemensamma organisationen för marknaden för mjölk och mjölkprodukter som införts genom förordning nr 804/68 utgör hinder för att medlemsstaterna ensidigt vidtar åtgärder som ingriper i den prissättningsmekanism som, under samma skede i produktionskedjan, regleras genom den gemensamma organisationen. Så är fallet med systemet i målet vid den nationella domstolen som, oavsett vilket syfte det hävdas eller visas ha, introducerar en mekanism enligt vilken

–       mejerierna är skyldiga att tillämpa ett avdrag på priset för den mjölk som levereras till dem när denna inte uppfyller vissa kvalitetskrav och

–       det belopp som samtliga mejerier erhåller på det sättet under en viss period slås samman innan det, efter eventuella penningflöden mellan mejerierna, i form av prispåslag genom identiska belopp återutbetalas av varje mejeri per 100 kilogram mjölk som levererats till det under den nämnda perioden, till endast de mjölkbönder som har levererat mjölk som uppfyller de nämnda kvalitetskraven.

 Den första frågans andra del

54     Det svar som domstolen givit på den första frågans första del visar att det prissystem som införts genom förordning nr 804/68 utgör hinder för att införa ett sådant system som det i målet vid den nationella domstolen. Det är därför inte nödvändigt att därutöver pröva frågan huruvida artikel 24.2 i denna förordning även utgör hinder för ett sådant system och följaktligen inte heller att besvara den nämnda frågans andra del.

 Den andra frågan

55     Den hänskjutande domstolen har ställt den andra frågan för att få klarhet i huruvida artikel 24.1 i förordning nr 804/68, enligt vilken det skall vara förbjudet med sådana stöd vars belopp fastställs på grundval av priset på eller kvantiteten av de produkter som anges i artikel 1 i den förordningen, utgör hinder för att införa ett sådant nationellt system som det i målet vid den nationella domstolen, i vilket det föreskrivs att prispåslag skall betalas ut till vissa mjölkbönder.

56     Av svaret på den första frågans första del följer att det prissystem som införts genom den nämnda förordningen utgör hinder för att införa ett sådant nationellt system. Mot denna bakgrund är det inte heller nödvändigt att besvara den andra frågan.

 Den tredje frågan

57     Den hänskjutande domstolen har ställt den tredje frågan för att få klarhet i huruvida artiklarna 92 och 93.3 i fördraget skall tolkas så, att prispåslag som betalas ut till mjölkbönder under sådana förutsättningar som föreskrivs genom det nationella systemet i målet vid den nationella domstolen utgör statligt stöd i den mening som avses i den förstnämnda bestämmelsen, vilket således måste anmälas till kommissionen enligt den sistnämnda bestämmelsen.

58     Med hänsyn till vad som angetts i punkterna 31–35 i förevarande dom och det svar som lämnats på den första frågans första del, finner domstolen det tillräckligt att erinra om att ett åberopande av artiklarna 92–94 i fördraget inte kan ändra de krav som för medlemsstaterna följer av skyldigheten att iaktta bestämmelserna om den gemensamma organisationen av marknaden för mjölk och mjölkprodukter. Det är därför inte nödvändigt att besvara den tredje frågan.

 Rättegångskostnader

59     Eftersom förfarandet i förhållande till parterna i målet vid den nationella domstolen utgör ett led i beredningen av samma mål, ankommer det på den nationella domstolen att besluta om rättegångskostnaderna. De kostnader för att avge yttrande till domstolen som andra än nämnda parter har haft är inte ersättningsgilla.

På dessa grunder beslutar domstolen (första avdelningen) följande dom:

Det gemensamma prissystem som utgör grund för den gemensamma organisation för marknaden för mjölk och mjölkprodukter som införts genom rådets förordning (EEG) nr 804/68 av den 27 juni 1968 om den gemensamma organisationen av marknaden för mjölk och mjölkprodukter, i dess lydelse enligt rådets förordning (EG) nr 1538/95 av den 29 juni 1995, utgör hinder för att medlemsstaterna ensidigt vidtar åtgärder som ingriper i den prissättningsmekanism som, under samma skede i produktionskedjan, regleras genom den gemensamma organisationen. Så är fallet med systemet i målet vid den nationella domstolen som, oavsett vilket syfte det hävdas eller visas ha, introducerar en mekanism enligt vilken

–       mejerierna är skyldiga att tillämpa ett avdrag på priset för den mjölk som levereras till dem när denna inte uppfyller vissa kvalitetskrav och

–       det belopp som samtliga mejerier erhåller på det sättet under en viss period slås samman innan det, efter eventuella penningflöden mellan mejerierna, i form av prispåslag genom identiska belopp återutbetalas av varje mejeri per 100 kilogram mjölk som levererats till det under den nämnda perioden, till endast de mjölkbönder som har levererat mjölk som uppfyller de nämnda kvalitetskraven.

Underskrifter

---

* Rättegångsspråk: nederländska.