62003CC0040

EUR-Lex

Access to European Union law

This document is an excerpt from the EUR-Lex website

EUROPA
EUR-Lex home
EUR-Lex - 62003CC0040 - EN

Help

Search tips

Need more search options? Use the Advanced search

Document 62003CC0040

Gemensamt förslag till avgörande av generaladvokat Léger föredraget den 17 februari 2005.
Rica Foods (Free Zone) NV mot Europeiska kommissionen.
Överklagande - Associering av de utomeuropeiska länderna och territorierna - Import av socker och blandningar av socker och kakao - Förordning (EG) nr 2081/2000 - Skyddsåtgärder - Artikel 109 i ULT-beslutet - Kommissionens utrymme för skönsmässig bedömning - Proportionalitetsprincipen - Motivering.
Mål C-40/03 P.
Rica Foods (Free Zone) NV mot Europeiska kommissionen.
Överklagande - Associering av de utomeuropeiska länderna och territorierna - Import av socker och blandningar av socker och kakao - Förordning (EG) nr 465/2000 - Skyddsåtgärder - Artikel 109 i ULT-beslutet - Kommissionens utrymme för skönsmässig bedömning - Proportionalitetsprincipen - Motivering.
Mål C-41/03 P.

Rättsfallssamling 2005 I-06811

ECLI identifier: ECLI:EU:C:2005:93

HTML

PDF

Conclusions

FÖRSLAG TILL AVGÖRANDE AV GENERALADVOKAT
PHILIPPE LÉGER
föredraget den 17 februari 2005(1)

Mål C-40/03 P

Rica Foods (Free Zone) NV
mot
Europeiska gemenskapernas kommission

mål C-41/03 P

Rica Foods (Free Zone) NV
mot
Europeiska gemenskapernas kommission

Överklagande – Systemet för utomeuropeiska länder och territorier (ULT) – Marknaden för socker – Skyddsåtgärder

1. Europeiska gemenskapernas kommission antog år 1999 och år 2000 skyddsåtgärder avseende viss import av socker och kakao med ursprung i utomeuropeiska länder och territorier (ULT). Kommissionen ansåg att den omtvistade importen innebar störningar i funktionen hos den gemensamma organisationen av marknaden för socker.

2. Dessa skyddsåtgärder har flera gånger varit föremål för talan som bland annat bolaget Rica Foods (Free Zone) NV (nedan kallat Rica Foods) väckt vid förstainstansrätten och som Konungariket Nederländerna väckt vid domstolen.

3. I tre domar av den 17 januari 2002 (2) och av den 14 november 2002 (3) har förstainstansrätten ogillat den talan som väckts av Rica Foods. Två av dessa domar är nu föremål för ett överklagande som skall undersökas i detta förslag till avgörande.

4. Domstolen hade uppskjutit prövningen av den talan som hade väckts av Konungariket Nederländerna i avvaktan på att förstainstansrätten skulle meddela dom i de ovannämnda målen. Denna talan bedöms i det förslag till avgörande som jag i dag föredrar i målen Nederländerna mot kommissionen (C‑26/00, C‑180/00 och C‑452/00).

I – Tillämpliga bestämmelser

5. De bestämmelser som är relevanta för prövningen av målen är bestämmelserna om den gemensamma organisationen av marknaden för socker (punkt A), bestämmelserna om systemet för associering av ULT med gemenskapen (punkt B) och de skyddsåtgärder som ifrågasatts i förevarande fall (punkt C).

A – Den gemensamma organisationen av marknaden för socker

6. Genom rådets förordning (EG) nr 2038/1999 av den 13 september 1999 om den gemensamma organisationen av marknaden för socker (4) har förordning (EEG) nr 1785/81 av den 30 juni 1981 (5) kodifierats efter att ha ändrats vid flera tillfällen. Den gemensamma organisationen av marknaden för socker inrättades genom den sistnämnda förordningen. Syftet med denna gemensamma organisation är att reglera gemenskapens marknad för socker för att öka sysselsättningen och höja levnadsstandarden för sockerproducenter inom gemenskapen.

7. Det är endast den produktion som omfattas av de nationella produktionskvoterna (A- och B-kvoterna) som rådet tilldelar varje medlemsstat och som staten därefter fördelar mellan de nationella producenterna som främjas genom gemenskapens garantipriser. En högre produktionsavgift tas ut för det socker som omfattas av B-kvoten (B-socker) än för det socker som omfattas av A‑kvoten (A-socker). Det socker som inte omfattas av A- och B-kvoterna kallas för C-socker och får säljas i Europeiska gemenskapen endast om det slås samman med följande säsongs A- och B-kvoter.

8. Vid export av annat socker än C-socker till länder utanför gemenskapen betalas exportbidrag ut med stöd av artikel 18 i förordning nr 2038/1999). Exportbidragen motsvarar skillnaden mellan priset på socker på gemenskapsmarknaden och priset på världsmarknaden.

9. Den kvantitet socker som kan exporteras med exportbidrag och den högsta tillåtna summan av exportbidrag per år regleras i världshandelsorganisationens (WTO) avtal (nedan kallade WTO-avtalen), i vilka gemenskapen är part (6) enligt rådets beslut 94/800/EG av den 22 december 1994. Senast från och med regleringsåret 2000/2001 skall den kvantitet socker som kan exporteras med exportbidrag och den högsta tillåtna summan av bidragen begränsas till 1 273 500 ton respektive 499,1 miljoner euro. Detta utgör en minskning med 20 respektive 36 procent jämfört med siffrorna för regleringsåret 1994/1995.

B – Systemet för associering av ULT med gemenskapen

10. I artikel 3.1 s EG föreskrivs att gemenskapens verksamhet skall innefatta associering av ULT, i syfte att öka handeln och främja den ekonomiska och sociala utvecklingen.

11. Enligt artikel 299.3 EG och bilaga II till EG-fördraget ingår Aruba och Nederländska Antillerna i ULT.

12. Enligt artikel 182 EG skall syftet med associeringen vara att främja den ekonomiska och sociala utvecklingen i ULT samt att upprätta nära ekonomiska förbindelser mellan dem och gemenskapen som helhet. I artikel 183.1 EG preciseras att medlemsstaterna i handeln med dessa länder skall tillämpa samma regler som de enligt fördraget tillämpar inbördes.

13. Med stöd av artikel 187 EG har rådet antagit flera beslut i vilka formerna och förfarandet för associeringen mellan ULT och gemenskapen har fastställts. Det i förevarande fall relevanta beslutet är rådets beslut 91/482/EEG av den 25 juli 1991. (7) Detta beslut är enligt artikel 240.1 i beslutet tillämpligt under en tioårsperiod från och med den 1 mars 1990.

14. Olika bestämmelser i beslut 91/482 har ändrats genom rådets beslut 97/803/EG av den 24 november 1997 om revidering efter halva giltighetstiden av beslut 91/482 (8) . Rådet har den 25 februari 2000 dessutom förlängt giltighetstiden för detta beslut fram till den 28 februari 2001 (9) .

15. Enligt artikel 101.1 i ULT-beslutet skall produkter med ursprung i ULT importeras till gemenskapen utan importtull. I artikel 102 i detta beslut tilläggs att ”[u]tan att det påverkar tillämpningen av artik[el] 108b skall gemenskapen inte tillämpa kvantitativa restriktioner på import av varor med ursprung i ULT eller åtgärder med motsvarande verkan”.

16. I artikel 108.1 första strecksatsen i ULT-beslutet hänvisas till bilaga II till beslutet (nedan kallad bilaga II) för definitionen av bland annat begreppet ursprungsvaror. Enligt artikel 1 i denna bilaga skall en vara anses ha sitt ursprung i ULT, gemenskapen eller staterna i Afrika, Västindien och Stilla havet (nedan kallade AVS-staterna) om den antingen har helt producerats eller i tillräcklig grad behandlats eller bearbetats där.

17. Artikel 3.3 i bilaga II innehåller en uppräkning av de verksamheter som skall anses som otillräcklig bearbetning eller behandling för att en produkt från bland annat ULT skall tilldelas status som ursprungsvara.

18. I artikel 6.2 i bilaga II föreskrivs emellertid följande: ”När varor som helt framställs inom gemenskapen eller AVS-staterna bearbetas eller behandlas i ett ULT skall de anses som helt framställda i ULT.” Det är här fråga om ”regler om kumulation av ursprung mellan EG och ULT och mellan AVS och ULT”.

19. Enligt artikel 6.4 i bilaga II är dessa regler om kumulation av ursprung mellan EG och ULT och mellan AVS och ULT tillämpliga på ”all bearbetning eller behandling, utförd i ULT, däribland de operationer som är uppräknade i artikel 3.3”.

20. Genom beslut 97/803 har tillämpningen av dessa regler om kumulation dock begränsats genom att artikel 108b införts i beslut 91/482. I denna artikels första punkt föreskrivs att ”den kumulation av ursprung mellan AVS och ULT som avses i artikel 6 i bilaga II [skall] tillåtas för en årlig kvantitet på 3 000 ton socker”. Tillämpningen av regeln om kumulation av ursprung mellan EG och ULT begränsades däremot inte genom beslut 97/803.

C – De omtvistade skyddsåtgärderna

21. Enligt artikel 109. 1 i ULT-beslutet får kommissionen vidta ”nödvändiga skyddsåtgärder” i två fall. Det första är när ”tillämpningen av [ULT-beslutet] resulterar i allvarliga störningar i en ekonomisk sektor inom gemenskapen eller i en eller flera av dess medlemsstater, eller om den resulterar i att deras externa ekonomiska stabilitet äventyras”. Det andra fallet är när ”det uppstår svårigheter som kan leda till en försämring inom en sektor av gemenskapens verksamhet eller i en region inom gemenskapen”.

22. I de två fallen måste kommissionen enligt artikel 109.2 i ULT-beslutet dock välja ”sådana åtgärder som så litet som möjligt stör associeringen och gemenskapens funktion”. Vidare skall ”[d]essa åtgärder ... inte överskrida gränserna för vad som är strikt nödvändigt för avhjälpande av de svårigheter som har uppstått”.

23. Den 15 november 1999 antog kommissionen, med stöd av artikel 109 i ULT-beslutet, förordning (EG) nr 2423/1999 om införande av skyddsåtgärder rörande socker med KN-nummer 1701 och blandningar av socker och kakao med KN-nummer 1806 10 30 och 1806 10 90, med ursprung i de utomeuropeiska länderna och territorierna. (10) Genom denna förordning, som var tillämplig till och med den 29 februari 2000, underställde kommissionen importen av socker som omfattas av kumulation av ursprung mellan EG och ULT ett system med minimipris och importen av blandningar av socker och kakao (nedan kallade blandningarna) med ursprung i ULT förfarandet för gemenskapsövervakning enligt artikel 308d i förordning (EEG) nr 2454/93 (11) , i dess lydelse enligt kommissionens förordning (EG) nr1427/97 av den 23 juli 1997. (12)

24. Den 29 februari 2000 antog kommissionen, också med stöd av artikel 109 i ULT-beslutet, förordning (EG) nr 465/2000 om införande av skyddsåtgärder rörande import från utomeuropeiska länder och territorier av sockerprodukter som omfattas av kumulation mellan EG och ULT. (13)

25. I ingressen i denna förordning anges följande:

”(1): Kommissionen har konstaterat att importen av socker (KN-nummer 1701) och blandningar ... med KN-numren 1806 10 30 och 1806 10 90 som kommer från [ULT] har ökat kraftigt sedan 1997, särskilt oförädlat socker som omfattas av kumulation. Denna import har utvecklats från 0 ton år 1996 till över 48 000 ton år 1999 ...

...

(4): Det har under de senaste åren uppstått svårigheter på gemenskapsmarknaden för socker. Det råder överskott på denna marknad. Sockerkonsumtionen ligger på en konstant nivå på omkring 12,7 miljoner ton. Produktionen uppgår till mellan 16,7 och 17,8 miljoner ton. All import av socker innebär därför export av en motsvarande kvantitet socker som producerats i gemenskapen, men som inte kan avsättas där. Exportbidrag för detta socker betalas – inom vissa kvotbegränsningar – via gemenskapsbudgeten (för närvarande cirka 520 euro p[e]r ton). Denna export med exportbidrag är dock begränsad i volym genom det avtal om jordbruk som slöts inom ramen för Uruguayrundan och minskas från 1 555 600 ton regleringsåret 1995/1996 till 1 273 500 ton regleringsåret 2000/2001.

(5): Den gemensamma organisationen av marknaden för socker riskerar att kraftigt störas på grund av dessa svårigheter. För regleringsåret 2000/2001 som börjar den 1 juli 2000 planeras det, på grundval av de mest försiktiga beräkningar som för närvarande finns tillgängliga, att minska kvoterna för gemenskapens producenter med omkring 500 000 ton ... All ytterligare import av socker och produkter med hög sockerhalt från ULT kommer att innebära en större minskning av gemenskapsproducenternas kvoter och, följaktligen, en större minskning av deras garanterade inkomst.”

26. Kommissionen beslutade därför att begränsa den kumulation av ursprung mellan EG och ULT som avses i artikel 6 i bilaga 2 till ULT-beslutet till en kvantitet på 3 340 ton socker för sockret och blandningarna.

27. Enligt artikel 3 i förordning nr 465/2000 skulle förordningen tillämpas från och med den 1 mars till och med den 30 september 2000.

28. Den 29 september 2000 antog kommissionen, fortfarande med stöd av artikel 109 i ULT-beslutet, förordning (EG) nr 2081/2000 om fortsatta skyddsåtgärder rörande import från utomeuropeiska länder och territorier av sockerprodukter som omfattas av kumulation mellan EG och ULT. (14)

29. I ingressen till denna förordning anges följande:

”(1): Kommissionen har konstaterat att importen av socker (KN-nummer 1701) och blandningar ... med KN-nummer 1806 10 30 och 1806 10 90 som kommer från [ULT] ökade kraftigt mellan 1997 och 1999 ... Denna import har utvecklats från 0 ton år 1996 till över 53 000 ton år 1999 …

...

(4): Under senare år har svårigheter uppstått på gemenskapens sockermarknad. Ett överskott har skapats. Sockerkonsumtionen ligger på en konstant nivå på cirka 12,8 miljoner ton per år. Produktionen inom ramen för kvoterna ligger på cirka 14,3 miljoner ton per år. All import av socker innebär därför att en motsvarande kvantitet socker som producerats i gemenskapen, men som inte kan avsättas där, måste exporteras. För detta ändamål utgår, inom vissa kvoter, exportbidrag som belastar gemenskapsbudgeten (för närvarande 520 euro per ton). De kvantiteter som kan exporteras med exportbidrag begränsas emellertid genom det jordbruksavtal som ingåtts inom ramen för Uruguayrundan … och har för regleringsåret 2000/[20]01 sänkts till 1 273 500 ton, jämfört med regleringsåret 1995/[19]96 då gränsen låg på 1 555 600 ton.

(5): Den gemensamma organisationen av marknaden för socker riskerar att kraftigt störas på grund av dessa svårigheter. För regleringsåret 2000/2001 har kommissionen beslutat att minska kvoterna för gemenskapens producenter med omkring 500 000 ton ... All ytterligare import av socker och produkter med hög sockerhalt från ULT kommer att innebära en större minskning av gemenskapsproducenternas kvoter och, följaktligen, en större minskning av deras garanterade inkomst.

(6): Det föreligger alltså fortfarande risk för försämring för en av gemenskapens verksamhetssektorer...”

30. Kommissionen begränsade därför kumulationen av ursprung mellan EG och ULT till 4 848 ton socker för de produkter som omfattas av KN-numren 1701, 1806 10 30 och 1806 10 90.

31. Enligt artikel 3 i förordning nr 2081/2000 skulle förordningen tillämpas från och med den 1 oktober 2000 till och med den 28 februari 2001.

II – Talan vid förstainstansrätten och de överklagade domarna

32. Genom ansökningar som inkom under år 2000 väckte flera företag som bearbetar socker och som är etablerade i ULT (Aruba och Nederländska Antillerna) talan vid förstainstansrätten.

33. Vart och ett av dessa företag yrkade att bland annat förordningarna nr 465/2000 och nr 2081/2000 (nedan kallade de omtvistade förordningarna) skulle ogiltigförklaras samt att gemenskapen skulle förpliktas att ersätta den skada de ansåg sig ha lidit på grund av att dessa åtgärder vidtagits.

34. Genom sina domar i målen Rica Foods II och Rica Foods III (15) avslog förstainstansrätten denna begäran och förpliktade sökandena att ersätta rättegångskostnaderna i förfarandet vid förstainstansrätten.

III – Förfarandet vid domstolen och överklagandets yrkanden

35. Genom ansökningar som inkom till domstolens kansli den 29 januari 2003 (målen C‑40/03 P och C-41/03 P) har Rica Foods överklagat dessa domar.

36. Rica Foods har yrkat att de överklagade domarna skall upphävas och att kommissionen skall förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna. Rica Foods har dessutom begärt att domstolen skall pröva tvisterna och bifalla den begäran om ogiltigförklaring och skadestånd som företaget har framfört i första instans.

37. I de två målen har kommissionen, svarande, och Konungariket Spanien, intervenient i första instans, yrkat att överklagandet skall ogillas och att klaganden skall förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna vid förstainstansrätten. Republiken Frankrike, som också varit intervenient i första instans, har framfört samma yrkanden i mål C-41/03 P.

IV – Överklagandena

38. Trots att överklagandena är ganska oklara kan det anses att Rica Foods har åberopat sex grunder som stöd för sina yrkanden, nämligen

–: åsidosättande av artikel 109.1 i ULT-beslutet,

–: felaktiga bedömningar av effekterna av den omtvistade importen,

–: missuppfattning av de omtvistade förordningarna,

–: felaktig tolkning av artikel 109.1 i ULT-beslutet,

–: åsidosättande av artikel 109.2 i ULT-beslutet, och

–: åsidosättande av förmånsbehandlingen av ULT.

39. Innan dessa olika grunder undersöks skall det påpekas att motiveringen av domen i målet Rica Foods II är nästan identisk med motiveringen av domen i målet Rica Foods III och att klaganden dessutom har framfört samma invändningar mot de två domarna. Av rena bekvämlighetsskäl kommer jag i mitt fortsatta förslag till avgörande således endast att hänvisa till den första domen och till överklagandet av denna utan att vid varje tillfälle påpeka att mina överväganden även gäller det andra målet.

A – Den första grunden: Åsidosättande av artikel 109.1 i ULT-beslutet

40. Den första grunden riktar sig mot punkt 86 i domen i målet Rica Foods II.

41. Förstainstansrätten slog i denna punkt fast att ”gemenskapsinstitutionerna förfogar över ett stort utrymme för skönsmässig bedömning vid tillämpningen av artikel 109 i ULT-beslutet”. Den tillade att ”[e]ftersom gemenskapsinstitutionerna har ett sådant utrymme för skönsmässig bedömning måste gemenskapsdomstolens prövning begränsas till en kontroll av att det vid utövandet av denna behörighet inte har förekommit uppenbara fel eller maktmissbruk och att gemenskapsinstitutionerna inte uppenbart har överskridit gränserna för sitt utrymme för skönsmässig bedömning”.

42. Rica Foods har hävdat att förstainstansrätten genom att tillerkänna kommissionen en sådan befogenhet har åsidosatt artikel 109 i ULT-beslutet. Rica Foods anser nämligen att denna bestämmelse är ett undantag från principen i artikel 101.1 i ULT-beslutet om förbud för tullavgifter på produkter med ursprung i ULT och att bestämmelsen, såsom varje undantag, borde ha tolkats restriktivt. Förstainstansrätten kunde enligt Rica Foods således inte tillerkänna kommissionen ett stort utrymme för skönsmässig bedömning på detta område.

43. Det måste påpekas att förstainstansrätten, genom att tillerkänna kommissionen en sådan befogenhet, endast har tillämpat domstolens fasta rättspraxis. Domstolen anser nämligen att gemenskapsinstitutionerna förfogar över ett stort utrymme för skönsmässig bedömning vid tillämpningen av artikel 109 i ULT-beslutet och att domstolsprövningen, när denna befogenhet föreligger, endast skall avse en kontroll av att reglerna för handläggning och för motivering har följts, att de faktiska omständigheter som lagts till grund för det omtvistade valet är materiellt riktiga, att bedömningen av dessa omständigheter inte är uppenbart oriktig och att det inte har förekommit maktmissbruk. (16)

44. I motsats till vad Rica Foods har hävdat har det förhållandet att en gemenskapsinstitution tillerkänns en sådan befogenhet inte något samband med frågan huruvida bestämmelsen i fråga har karaktär av undantag eller inte.

45. Med hänsyn till rättspraxis är det enligt min mening nämligen möjligt att särskilja två kategorier av ”befogenhet att företa skönsmässig bedömning”. Den första kategorin är den som kan kallas befogenhet att företa skönsmässig bedömning av ”politikisk art”. Denna befogenhet tillerkänns i allmänhet institutionerna när de lagstiftar på ett givet område eller när de fastställer inriktningen för en gemenskapsrättslig politik. I det fallet motiveras tillerkännandet av denna befogenhet av att institutionerna i allmänhet måste jämka samman motstridiga intressen och alltså träffa politiska val mellan olika alternativ inom sina ansvarsområden. (17) Befogenheten att företa skönsmässig bedömning av ”politisk” art motsvarar därmed det politiska ansvar som en institution åläggs i enlighet med en gemenskapsbestämmelse. (18)

46. Den andra kategorin omfattar vad som kan kallas befogenhet att företa skönsmässig bedömning av ”teknisk” art. Denna befogenhet tillerkänns allmänt institutionerna när de handlar i sin egenskap av ”administrativa” myndigheter och, särskilt, när de antar enskilda beslut om konkurrens eller om statliga stöd, eller också när de vidtar konkreta antidumpningsåtgärder. Att institutionerna i det fallet tillerkänns en befogenhet att företa skönsmässig bedömning motiveras av de komplicerade tekniska, ekonomiska och juridiska situationer som de skall undersöka och bedöma. (19)

47. Det är fastslaget att det förhållandet att en institution tillerkänns en befogenhet att företa skönsmässig bedömning i de två fallen innebär att domstolsprövningen begränsas. Domstolen anser som ovan angetts (20) att domstolsprövningen endast skall avse en kontroll av att reglerna för handläggning och för motivering har följts, att de faktiska omständigheter som lagts till grund för det omtvistade valet är materiellt riktiga, att bedömningen av dessa omständigheter inte är uppenbart oriktig och att det inte har förekommit maktmissbruk.

48. Såsom generaladvokaten Poiares Maduro har påpekat, (21) avser begränsningen således inte domstolsprövningens omfattning. Kontrollen hänför sig under alla förhållanden till de olika brister som anges i artikel 230 EG, nämligen bristande behörighet, åsidosättande av väsentliga formföreskrifter, åsidosättande av någon rättsregel och maktmissbruk. Begränsningen avser snarare frågan hur pass ingående kontrollen är, i den meningen att domstolen endast skall kontrollera att det inte förekommer några uppenbara åsidosättanden och uppenbara fel som begåtts i enlighet med gällande rätt och vid bedömningen av relevanta omständigheter.

49. Domstolsprövningen blir enligt min mening därmed olika ingående beroende på om det föreligger en befogenhet att företa skönsmässig bedömning av politisk art eller om denna befogenhet är av teknisk art. Även om domstolens kontroll i de två fallen tydligt begränsas till ”uppenbara fel” är denna kontroll, med hänsyn till rättspraxis, enligt min mening mindre långtgående när rättsakten i fråga är följden av att en institution har utövat en befogenhet att företa skönsmässig bedömning av politisk art.

50. Hur det än är med den saken räcker dessa olika omständigheter i hög grad för att konstatera att Rica Foods första grund inte kan godtas. Av det ovanstående följer nämligen att det förhållandet att en institution tillerkänns en befogenhet att företa skönsmässig bedömning ingalunda har samband med frågan huruvida den ifrågavarande bestämmelsen har karaktär av undantag eller inte. Denna befogenhet motsvarar i förevarande fall det politiska ansvar som institutionerna har enligt artikel 109 i ULT-beslutet. (22) I rättspraxis ges för övrigt flera exempel på fall där institutionerna tillerkänts ett stort utrymme för skönsmässig bedömning vid tillämpningen av undantagsbestämmelser, såsom artikel 87.3 EG, (23) artikel 81.3 EG innan förordning (EG) nr 1/2003 (24) trädde i kraft, eller artikel 108.3 i EG-fördraget innan Maastrichtfördraget trädde i kraft. (25)

51. Med hänsyn till dessa omständigheter föreslår jag således att domstolen skall fastställa att talan inte kan vinna bifall på den första grunden.

B – Den andra grunden: Felaktiga bedömningar av effekterna av den omtvistade importen

52. Genom sin andra grund har Rica Foods hävdat att förstainstansrätten har gjort sig skyldig till flera felaktiga bedömningar av effekterna av den omtvistade importen.

53. I första instans bestred Rica Foods flera av kommissionens påståenden. Företaget hävdade bland annat att den ytterligare importen av socker som omfattas av kumulation av ursprung mellan EG och ULT inte ökade överskottet av socker på gemenskapsmarknaden och inte medförde ytterligare kostnader för gemenskapsbudgeten.

54. Förstainstansrätten avvisade dessa argument av följande skäl:

”95: … det framgår av den statistik från Europeiska gemenskapernas statistikkontor (Eurostat) som kommissionen har hänvisat till att importen av socker med ursprung i ULT uppgick till 2 251,1 ton år 1996 och att blandningar med ursprung i ULT över huvud taget inte importerades detta år. [Det är ostridigt] att detta socker omfattades av kumulation av ursprung mellan AVS och ULT [och att] inget socker omfattat av systemet för kumulation av ursprung mellan EG och ULT importerades år 1996 ...

96: Av Eurostats statistik framgår vidare att importen till gemenskapen av socker omfattat av systemet för kumulation av ursprung mellan EG och ULT uppgick till 35 791,8 ton och importen av blandningar till 12 420 ton år 1999.

97: [Det är således på goda grunder som kommissionens har konstaterat a]tt importen till gemenskapen av socker med KN-nummer 1701 och blandningar av socker och kakao med KN-numren 1806 10 30 och 1806 10 90, i form av oförädlat socker omfattat av kumulation av ursprung mellan EG och ULT, ’har utvecklats från 0 ton år 1996 till över 48 000 ton år 1999’ [och att] importen har ’ökat kraftigt’ ...

98: [S]ökandena [har] bestridit ... påstående[t] att importen till gemenskapen av socker som omfattas av systemet för kumulation av ursprung mellan EG och ULT leder till att gemenskapen måste exportera motsvarande mängd socker med exportbidrag ...

99: Förstainstansrätten konstaterar inledningsvis att sökandena har medgett att det finns ett överskott av socker på gemenskapsmarknaden. Gemenskapens produktion av A- och B-socker, det vill säga socker som kan säljas på gemenskapsmarknaden och för vilket exportbidrag utgår vid export, överstiger redan efterfrågan på marknaden ...

100: Gemenskapen är dessutom, vilket domstolen har framhållit i sin dom av den 8 februari 2000 i [det ovannämnda målet] Emesa Sugar (… punkt 56), skyldig att importera en viss mängd socker från tredje land enligt WTO‑avtalen.

101: Under dessa omständigheter leder ytterligare import av socker som omfattas av systemet för kumulation av ursprung mellan EG och ULT till att överskottet på socker på gemenskapsmarknaden ökar och till att den subventionerade exporten växer i storlek, såvida inte gemenskapens egen produktion av socker minskar (se domen i det ovan i punkt 100 nämnda målet Emesa Sugar, punkt 56).

102: Därmed anser förstainstansrätten att kommissionen med rätta kunde göra bedömningen ... att ’[a]ll import av socker ... därför [innebär] export av en motsvarande kvantitet socker som har producerats i gemenskapen, men som inte kan avsättas där’ ...

...

116: Avslutningsvis har sökandena hävdat att ... importen av socker från ULT inte [belastar] gemenskapens budget. I den mån som denna import medför export av en motsvarande mängd gemenskapsproducerat socker finansieras de av exporten föranledda exportbidragen av europeiska betsockerproducenter genom systemet för självfinansiering, och därmed i sista hand av konsumenterna i Europa ...

…

118: Förstainstansrätten erinrar om att de svårigheter som tas upp i den ifrågasatta förordningen är den kraftigt ökade importen av socker eller blandningar som omfattas av kumulation av ursprung mellan EG och ULT, överskottet av socker på gemenskapsmarknaden, vilket ger upphov till subventionerad export, och gemenskapens skyldigheter enligt WTO‑avtalen ...

119: Överskottet på gemenskapsmarknaden leder till att importerat socker från ULT ersätter gemenskapsproducerat socker. Detta socker måste exporteras om balansen inom den gemensamma organisationen av marknaden skall upprätthållas.

120: Förstainstansrätten konstaterar att även om exporten av gemenskapssocker till stor del finansieras av gemenskapens sockerindustri, och därmed av konsumenterna, begränsas subventioneringen av export i WTO-avtalen, oberoende av vem som i slutändan bär kostnaderna för dessa subventioner och ytterligare import skulle förvärra situationen på marknaden som redan lider av ett överskott.

121: Av ovanstående följer att ing[et av Rica Foods] argument kan godtas.”

55. Den andra grunden består av två delar, som skall undersökas i tur och ordning. (26)

56. I den första delgrunden har Rica Foods framfört flera argument för att visa att till skillnad från vad förstainstansrätten har fastställt i punkterna 99–102 i den överklagade domen har importen av socker som omfattas av kumulation av ursprung mellan EG och ULT inte lett till att överskottet av socker på gemenskapsmarknaden har ökat. (27)

57. Det skall i denna fråga erinras om att domstolen enligt fast rättspraxis (28) varken är behörig att fastställa vilka faktiska omständigheter som är relevanta eller, i princip, att bedöma den bevisning som förstainstansrätten har godtagit till stöd för dessa omständigheter. När bevisningen har förebringats på rätt sätt och när de allmänna rättsgrundsatser och processuella regler som är tillämpliga i fråga om bevisbördan och bevisningen har iakttagits, är det endast förstainstansrätten som skall bedöma vilket värde som uppgifterna i målet skall tillmätas. Med förbehåll för det fall då dessa omständigheter missuppfattats utgör denna bedömning således inte någon rättsfråga som är underställd domstolens prövning.

58. I förevarande fall har förstainstansrätten på grundval av handlingarna i målet dock fastställt att, eftersom det redan har skapats ett överskott på socker på gemenskapsmarknaden ”leder ytterligare import av socker som omfattas av systemet för kumulation av ursprung mellan EG och ULT till att överskottet på socker på gemenskapsmarknaden ökar och till att den subventionerade exporten växer i storlek”. (29)

59. Under dessa omständigheter är det uppenbart att den första delgrunden inte kan prövas. I den mån sökanden inte har visat, eller ens har gjort gällande, att förstainstansrätten skulle ha missuppfattat de faktiska omständigheterna och bevisningen i målet är dess bedömning avseende det ökade överskottet på socker på gemenskapsmarknaden en faktisk bedömning som inte kan ifrågasättas inom ramen för detta överklagande.

60. I den andra delgrunden har Rica Foods hävdat att förstainstansrätten gjorde ett fel när den i punkterna 118–120 i den överklagade domen fastställde att importen av socker som omfattas av kumulation av ursprung mellan EG och ULT medför ytterligare kostnader för gemenskapsbudgeten. Rica Foods har påpekat att bidrag för exporten av A-socker och B-socker i sin helhet finansieras av producenterna, genom avgifter som de överför på konsumenterna. I den mån den omtvistade importen innebär export av en motsvarande kvantitet socker som producerats i gemenskapen, får denna import således inga konsekvenser för gemenskapsbudgeten.

61. I detta avseende räcker det att konstatera att förstainstansrätten i den överklagade domen inte har fastställt att den omtvistade importen medför ytterligare kostnader för gemenskapsbudgeten. Den har tvärtom påpekat att mot bakgrund av överskottet på gemenskapsmarknaden och begränsningen av subventionerad export enligt WTO-avtalen, förvärras situationen av all ytterligare import av socker ”oberoende av vem som i slutändan bär kostnaderna för dessa subventioner” av exporten. (30)

62. Talan kan följaktligen inte vinna bifall på Rica Foods andra grund.

C – Den tredje grunden avseende missuppfattning av de omtvistade förordningarna

63. Den tredje grunden åsyftar punkterna 107 och 108 i domen i målet Rica Foods II. Förstainstansrätten har fastställt följande:

”107: Sökandena har gjort gällande att varken den ökade importen till gemenskapen av socker och blandningar som omfattas av systemet för kumulation av ursprung mellan EG och ULT, produktionsöverskottet eller gemenskapens skyldigheter enligt WTO-avtalen utgör svårigheter, i den mening som avses i artikel 109.1 i ULT-beslutet, som kan anses motivera att skyddsåtgärder vidtas.

108: Förstainstansrätten konstaterar inledningsvis att kommissionen aldrig har hävdat att svårigheterna var för sig skulle kunna motivera vidtagandet av skyddsåtgärder. Tvärtom framgår det av de… ifrågasatta förordning[arna] att de svårigheter som kommissionen lyft fram är nära knutna till varandra. Kommissionen har nämligen uppgett att överskottet på marknaden gör att varje ytterligare importerat ton resulterar i ökade utgifter för exportbidrag, en ökning som i sin tur hotar maximigränserna i WTO-avtalen.”

64. Rica Foods har i detta avseende hävdat att förstainstansrätten har missuppfattat de omtvistade förordningarna. Till skillnad från vad förstainstansrätten har fastställt har kommissionen i de omtvistade förordningarna nämligen aldrig ansett att de ”svårigheter” som avses i artikel 109 i ULT-beslutet i förevarande fall skulle följa av en kombination av de tre ovannämnda omständigheterna, nämligen överskottet på gemenskapsmarknaden, ökningen av den omtvistade importen och begränsningarna enligt WTO-avtalen. Förstainstansrätten har enligt Rica Foods således ersatt motiveringen i de omtvistade förordningarna med sin egen motivering.

65. Det skall erinras om att även om förstainstansrätten är ensam behörig att bedöma värdet av förebringad bevisning, (31) är frågan huruvida dessa omständigheter eller den överklagade rättsakten har missuppfattats en fråga som kan underställas domstolens prövning inom ramen för ett överklagande. (32) En grund avseende missuppfattning av den överklagade rättsakten syftar till att det skall fastställas att förstainstansrätten har ändrat den ifrågasatta rättsaktens innebörd, innehåll eller räckvidd. Missuppfattningen kan även bero på att rättsaktens innehåll ändrats, (33) att väsentliga delar av den inte beaktats (34) eller att sammanhanget inte beaktats. (35)

66. Eftersom denna grund avser en missuppfattning av de omtvistade förordningarna kan den, till skillnad från vad den franska regeringen har hävdat, (36) således prövas med tillämpning av domstolens rättspraxis.

67. Jag anser dock att det är uppenbart att denna grund inte kan godtas.

68. Efter genomläsning av de omtvistade förordningarna inser man att kommissionen faktiskt ansåg att det i förevarande fall var en kombination av tre omständigheter som resulterade i de ”svårigheter” som avses i artikel 109 i ULT‑beslutet.

69. Efter att ha konstaterat att importen av socker och blandningar som kommer från ULT ”har ökat kraftigt” (37) angav kommissionen således att ”[d]et har under de senaste åren uppstått svårigheter”. (38) Kommissionen förklarade att ”[d]et råder överskott på [gemenskapsmarknaden för socker]. … All import av socker innebär därför export av en motsvarande kvantitet socker som producerats i gemenskapen.” (39) Kommissionen angav även att ”[e]xportbidrag för detta socker betalas [men att d]enna export med exportbidrag [hädanefter] är … begränsad i volym genom [WTO-]avtal[en]”. (40) Kommissionen drog härav slutsatsen att ”[a]ll ytterligare import av socker och produkter med hög sockerhalt från ULT kommer att innebära en större minskning av gemenskapsproducenternas kvoter och, följaktligen, en större minskning av deras garanterade inkomst”. (41)

70. Härav följer att kommissionen faktiskt ansåg att de svårigheter som avses i artikel 109.1 i ULT-beslutet var en följd av kombinationen av flera omständigheter, det vill säga ökningen av den omtvistade importen, överskottet på gemenskapsmarknaden och begränsningen av exportbidragen enligt WTO‑avtalen. Till skillnad från vad Rica Foods har hävdat har förstainstansrätten i detta avseende således inte missuppfattat de omtvistade förordningarna.

D – Den fjärde grunden: Felaktig tolkning av artikel 109.1 i ULT-beslutet

71. Genom sin fjärde grund har Rica Foods kritiserat förstainstansrätten för att ha gjort sig skyldig till flera fel vid tolkningen av artikel 109.1 i ULT-beslutet.

72. I första instans hävdade Rica Foods att de omständigheter som kommissionen åberopat inte kunde anses vara ”svårigheter” som riskerade att leda till ”en försämring inom en sektor av gemenskapens verksamhet” i den mening som avses i artikel 109.1 i ULT-beslutet.

73. Förstainstansrätten godtog inte dessa argument. När det först och främst gällde frågan huruvida det förelåg ”svårigheter” i den mening som avses i artikel 109.1 i ULT-beslutet angav förstainstansrätten följande:

”108: [Det] framgår ... av de … ifrågasatta förordning[arna] att de svårigheter som kommissionen lyft fram är nära knutna till varandra. Kommissionen har nämligen uppgett att överskottet på marknaden gör att varje ytterligare importerat ton resulterar i ökade utgifter för exportbidrag, en ökning som i sin tur hotar maximigränserna i WTO-avtalen.

...

112: Vad gäller produktionsöverskottet och gemenskapens skyldigheter enligt WTO-avtalen har sökandena anfört dels att produktionsöverskottet existerar sedan ett trettiotal år, dels att WTO-avtalen, som innehåller maximigränser för subventionerad export av socker, ingicks redan år 1994. Därmed anser sökandena inte att det är fråga om ”svårigheter” i den mening som avses i artikel 109.1 i ULT-beslutet.

113: Förstainstansrätten erinrar om att mängden socker som kan exporteras med subventioner begränsades genom WTO-avtalen, och i synnerhet genom förteckningen CXL. Regleringsåret 1995/1996 kunde 1 555 600 ton exporteras med subventioner. Den tillåtna mängden sjönk till 1 273 500 ton för regleringsåret 2000/2001.

114: På grund av överskottet på gemenskapsmarknaden innebär all ytterligare import av socker till gemenskapen att motsvarande mängd gemenskapsproducerat socker måste exporteras ... En ökad import av socker eller blandningar som omfattas av kumulation av ursprung mellan EG och ULT försvårar således iakttagandet av de skyldigheter som gemenskapen har enligt WTO-avtalen.

115: Även om maximigränsen för regleringsåret 2000/2001 var känd sedan år 1994, och även om överskottet på gemenskapsmarknaden existerar sedan decennier anser förstainstansrätten att kommissionen gjorde en rimlig bedömning när den ansåg att den kraftigt ökade importen av socker och blandningar som omfattas av kumulation av ursprung mellan EG och ULT, med hänsyn till överskottet på gemenskapsmarknaden, utgjorde en ’svårighet’ i den mening som avses i artikel 109.1 i ULT-beslutet. Detta gäller i ännu högre grad med tanke på att gemenskapskvoterna för tillåten produktion under regleringsåret 2000/2001 redan hade behövt sänkas avsevärt till följd av den i WTO-avtalen fastställda maximigränsen ...”

74. När det därefter gällde frågan huruvida det förelåg en risk för ”försämring inom en sektor av gemenskapens verksamhet” argumenterade förstainstansrätten enligt följande:

”123: Sökandena har gjort gällande att kraftigt sänkta priser på marknaden för socker eller en betydande försämring av situationen inom sektorn för socker med förluster, uppsägningar och annat som resultat skulle ge upphov till en försämring eller en risk för försämring i den mening som avses i artikel 109.1 i ULT-beslutet. Den europeiska sockerindustrin fungerar emellertid som den skall. Enligt sökandena är priset på socker inte på nedgång.

124: Förstainstansrätten anser att de omständigheter som sökandena har hänvisat till kan visa att en försämring har uppstått eller riskerar att uppstå, i den mening som avses i artikel 109.1 i ULT-beslutet, inom en sektor av gemenskapens verksamhet. En situation som nödvändiggör minskningar av gemenskapens produktionskvoter vittnar emellertid också om en försämring inom en sektor av gemenskapens verksamhet. En sådan minskning har nämligen en direkt inverkan på gemenskapsproducenternas inkomster.

125: Sökandena har hävdat att WTO-avtalen inte gör det nödvändigt att minska gemenskapskvoterna för produktion av socker med 500 000 ton ...

126: Förstainstansrätten erinrar om att gemenskapen producerar mer socker än vad som konsumeras ... Dessutom är gemenskapen, vilket domstolen har framhållit i sin dom i det [ovannämnda] målet Emesa Sugar (punkt 56), skyldig att ’inom ramen för WTO ... importera en viss angiven kvantitet socker från tredje land’. Till detta kommer ’det rörsocker som importera[s] från AVS-staterna för att tillgodose den särskilda efterfrågan på denna vara’ (domen i det [ovannämnda] målet Emesa Sugar, punkt 56).

127: Sökandena har inte bestridit att det finns en koppling mellan, å ena sidan, iakttagandet av gemenskapens skyldigheter enligt WTO-avtalen, och, å andra sidan, den i den ifrågasatta förordningen nämnda minskningen av gemenskapens produktionskvoter. Sökandena ifrågasätter emellertid sifferuppgiften om 500 000 ton i den ifrågasatta förordningen.

128: Av kommissionens förordning (EG) nr 2073/2000 av den 29 september 2000 om en minskning av den garanterade kvantiteten inom ramen för systemet med produktionskvoter för sektorn för socker samt av raffinaderierna beräknade maximala behov av leveranser inom ramen för ordningen med förmånsimport för regleringsåret 2000/2001 (EGT L 246, s. 38) framgår dock att kommissionen faktiskt har minskat produktionskvoterna för A- och B-socker med 478 277 ton för regleringsåret 2000/2001 ...

129: Sökandena har vidare anfört att omfattningen av importen till gemenskapen av socker och blandningar som omfattas av kumulation av ursprung mellan EG och ULT är försumbar i förhållande till gemenskapens produktion av socker och importen av socker från vissa tredje länder.

130: [Rica Foods] har uppskattat att importen av socker och blandningar som omfattas av kumulation av ursprung mellan AVS och ULT samt EG och ULT år 1999 motsvarade 0,32 procent (KN-nummer 1701) respektive 0,102 procent (KN-nummer 1806) av gemenskapsproduktionen. Samma år uppgick importen omfattad av kumulation av ursprung mellan EG och ULT till 40 000 ton, en volym som understiger den volym som en AVS-stat som Barbados (49 300 ton) ensam kan exportera till gemenskapen under ett år.

131: Detta argument kan inte godtas. Förstainstansrätten erinrar om att kommissionen gjorde en rimlig bedömning när den ansåg att den kraftigt ökade importen av socker och blandningar som omfattas av kumulation av ursprung mellan EG och ULT, med hänsyn särskilt till överskottet på gemenskapsmarknaden och gemenskapens skyldigheter enligt WTO‑avtalen, utgjorde en ’svårighet’ i den mening som avses i artikel 109.1 i ULT-beslutet.

132: Med tanke på gemenskapens skyldigheter enligt WTO-avtalen, som begränsar exportsubventionerna, är uppfattningen rimlig att ’[a]ll ytterligare import av socker och produkter med hög sockerhalt från ULT kommer att innebära en större minskning av gemenskapsproducenternas kvoter och, följaktligen, en större minskning av deras garanterade inkomst ... ’ Förstainstansrätten erinrar om att importen av socker och blandningar som omfattas av kumulation av ursprung mellan EG och ULT vid tidpunkten för antagandet av den ifrågasatta förordningen motsvarade ungefär 10 procent av den minskning av produktionskvoterna som tillkännagavs i förordningen och att ULT:s produktionskapacitet för socker låg på 100 000–150 000 ton per år ...

133: Domstolen har redan slagit fast att en minskning av gemenskapens produktion i syfte att bemöta en ökad import av socker från ULT ’[skulle leda] till störningar i den gemensamma organisationen av marknaden för socker ... och strida mot den gemensamma jordbrukspolitikens mål’ (domen i det [ovannämnda] målet Emesa Sugar, punkt 56).

134: Under dessa omständigheter var det med fog som kommissionen, [i de] ifrågasatta förordning[arna], bedömde att den ökade importen av socker från ULT riskerade att kraftigt störa den gemensamma organisationen av marknaden för socker.”

75. I domen i målet Rica Foods III har förstainstansrätten tillagt följande:

”127: Sökandena har dessutom understrukit att en minskning av produktionskvoterna för A- och B-socker inte med nödvändighet leder till en minskning av lantbrukarnas inkomst. Dessa kan besluta att odla andra grödor.

128: Förstainstansrätten konstaterar emellertid att oavsett frågan huruvida odling av andra produkter skulle vara lika lönsam som odling av sockerbetor visar nödvändigheten av en väsentlig minskning av produktionskvoterna för A- och B-socker, i sig, att en försämring eller åtminstone en risk för försämring inom en sektor av gemenskapens verksamhet föreligger i den mening som avses i artikel 109.1 i ULT-beslutet.”

76. Förstainstansrätten drog följaktligen slutsatsen att kommissionen inte hade gjort någon uppenbart oriktig bedömning när den ansåg att ökningen av den omtvistade importen utgjorde ”svårigheter” som kunde leda till en ”försämring inom en sektor av gemenskapens verksamhet” i den mening som avses i artikel 109.1 i ULT-beslutet.

77. Även om överklagandet i detta avseende är särskilt otydligt kan det anses att den fjärde grunden består av fyra delar, som jag kommer att undersöka i tur och ordning.

78. I den första delgrunden har Rica Foods påpekat att de olika omständigheter som kommissionen har framfört – det vill säga ökningen av den omtvistade importen, överskottet i gemenskapsproduktionen och begränsningen av exportbidragen – inte endast varit förutsebara, utan även i viss mån eftersträvade av gemenskapslagstiftaren. Enligt ULT-beslutet var således utvecklingen av importen av ULT-produkter det huvudsakliga syftet med det kommersiella samarbete som införts genom detta beslut. På samma sätt var begränsningen av exportbidraget i förteckningen CXL en följd av gemenskapslagstiftarens medvetna val.

79. Rica Foods har tillagt att dessa olika omständigheter redan förelåg när ULT-beslutet antogs, i vart fall när detta beslut reviderades år 1997. På gemenskapsmarknaden för socker har det således funnits ett överskott sedan år 1968. Under dessa omständigheter skulle förstainstansrätten inte ha kunnat betrakta dessa omständigheter som ”svårigheter” som riskerade att framkalla en ”försämring inom en sektor av gemenskapens verksamhet” i den mening som avses i artikel 109.1 i ULT-beslutet.

80. Enligt min mening bygger denna första delgrund på en oriktig förutsättning. Det framgår nämligen tydligt av de överklagade domarna att det fram till år 1997 inte förekom någon import till gemenskapen av socker och blandningar som omfattades av systemet för kumulation av ursprung mellan EG och ULT. I punkt 110 i domen i målet Rica Foods II konstaterade förstainstansrätten att importen i fråga ”har utvecklats från 0 ton år 1996 till över 48 000 ton år 1999”. Det är således felaktigt att, som sökanden har gjort, hävda att de ”svårigheter” som kommissionen fastställt redan förelåg när ULT-beslutet antogs år 1991, eller när detta beslut reviderades år 1997.

81. Om det fastställdes att vissa av dessa omständigheter kunde förutses eller hade eftersträvats, (42) skulle detta i sig inte kunna utgöra hinder för att kommissionen, och därefter förstainstansrätten, konstaterade att dessa omständigheter utgjorde ”svårigheter” i den mening som avses i artikel 109.1 i ULT-beslutet. Just den omständigheten att en skyddsklausul införts i ULT‑beslutet, trots att detta syftar till att utveckla handeln med ULT, visar nämligen att det mycket väl en dag kan komma att anses att denna handel, trots att den har eftersträvats, skapar ”svårigheter” eller en risk för ”försämring” för en sektor av gemenskapens verksamhet.

82. I den andra delgrunden har Rica Foods hävdat att till skillnad från vad förstainstansrätten fastställde i punkt 128 i domen i målet Rica Foods III har den minskning av produktionskvoterna som framkallats av den omtvistade importen inte lett till att inkomsterna minskat för producenterna inom gemenskapen. Den enda följden av de minskade kvoterna är nämligen att producenterna kommer att odla andra grödor och omfattas av ett annat skyddssystem för jordbruksprodukter.

83. Inte heller detta argument kan godtas. Sökanden har nämligen inte anfört någon omständighet som gör att det kan fastställas att producenterna inom gemenskapen i fall av minskade produktionskvoter faktiskt har möjlighet att övergå till annan odling. Kommissionen har för övrigt allvarligt ifrågasatt detta påstående. (43)

84. Under alla förhållanden har Rica Foods inte styrkt, eller ens hävdat, att förstainstansrätten skulle ha gjort sig skyldig till felaktig rättstillämpning när den ansåg att ”oavsett frågan huruvida odling av andra produkter skulle vara lika lönsam som odling av sockerbetor visar nödvändigheten av en väsentlig minskning av produktionskvoterna för A- och B-socker, i sig , att en försämring eller … en risk för försämring inom en sektor av gemenskapens verksamhet föreligger i den mening som avses i artikel 109.1 i ULT-beslutet”. (44)

85. I den tredje delgrunden har Rica Foods erinrat om att den omtvistade importen var försumbar i förhållande till produktionen inom gemenskapen. År 1999 motsvarade således importen av socker som omfattades av kumulation av ursprung mellan AVS-staterna och ULT och mellan EG och ULT endast 0,320 procent (KN-nummer 1701) och 0,102 procent (KN-nummer 1806) av produktionen inom gemenskapen. Sökanden anser således att förstainstansrätten har gjort sig skyldig till felaktig rättstillämpning när den ansåg att sådana minimala kvantiteter kunde utgöra ”svårigheter” i den mening som avses i artikel 109.1 i ULT-beslutet.

86. Det skall i detta avseende erinras om att domstolen i domen i det ovannämnda målet Emesa Sugar, i fråga om antagandet av den årliga kvoten på 3 000 ton för importen av socker med ursprung i AVS-staterna och ULT, fastställde att ”varje ytterligare kvantitet socker, även en i förhållande till gemenskapsproduktionen obetydlig sådan , för vilken tillträde medgavs på gemenskapsmarknaden, skulle ha tvingat gemenskapens institutioner att höja exportbidragen … eller att minska kvoterna för de europeiska producenterna, vilket skulle ha lett till störningar i den gemensamma organisationen av marknaden för socker … och strida mot den gemensamma jordbrukspolitikens mål”. (45) Det skall även erinras om att importen av socker från ULT till gemenskapen år 1996 och år 1997, när den ovannämnda kvoten antogs, uppgick till 2 251,1 ton respektive 10 372,2 ton (46) .

87. När de omtvistade förordningarna antogs år 1999 uppgick emellertid denna import till 51 969,5 ton. (47)

88. Under dessa omständigheter är det svårt att se på vilket sätt förstainstansrätten har gjort sig skyldig till felaktig rättstillämpning. Eftersom domstolen i februari 2000 ansåg att import av socker i storleksordningen 10 000 ton riskerade att störa den gemensamma organisationen av marknaden för socker var det nämligen logiskt att förstainstansrätten i november 2002 ansåg att en fem gånger större import utgjorde ”svårigheter” och ett hot om ”försämring” för denna gemensamma organisation av marknaden.

89. Slutligen har sökanden i den sista delgrunden hävdat att förstainstansrätten har gjort sig skyldig till felaktig rättstillämpning när den, i punkterna 112–115 i domen i målet Rica Foods II, fastställde att import av socker från ULT för regleringsåret 1999/2000 inverkade på gemenskapens skyldigheter enligt förteckningen CXL. Rica Foods anser att med hänsyn till tillämpningsföreskrifterna för maximigränserna enligt denna förteckning hade gemenskapen tillräckligt stort utrymme under regleringsåret 1999/2000 för att ta emot den ökade importen av socker och blandningar som omfattas av kumulation av ursprung mellan EG och ULT.

90. I detta avseende räcker det att påpeka att förstainstansrätten, i punkterna 112–115 i domen i målet Rica Foods II, inte prövade frågan huruvida det med hänsyn till de maximigränser som fastställts i WTO-avtalen varit möjligt att ta emot den omtvistade importen för regleringsåret 1999/2000. Förstainstansrätten prövade däremot sökandens argument att produktionsöverskottet och gemenskapens skyldigheter enligt WTO-avtalen inte utgjorde ”svårigheter” i den mening som avses i artikel 109.1 i ULT-beslutet på grund av att ”produktionsöverskottet existerar sedan ett trettiotal år” och att ”WTO-avtalen ... ingicks redan år 1994”. (48)

91. Med hänsyn till dessa olika omständigheter föreslår jag således att domstolen skall fastställa att talan inte kan vinna bifall på den fjärde grunden.

E – Den femte grunden: Åsidosättande av artikel 109.2 i ULT-beslutet

92. Den femte grunden riktar sig mot förstainstansrättens bedömning av de omtvistade åtgärdernas proportionalitet.

93. I första instans ansåg förstainstansrätten att kommissionen inte hade åsidosatt proportionalitetsprincipen enligt artikel 109.2 i ULT-beslutet när den begränsade importen av socker och blandningar som omfattas av kumulation av ursprung mellan EG och ULT först till 3 340 ton i förordning nr 465/2000 och därefter till 4 848 ton i förordning nr 2081/2000. (49)

94. I sin femte grund har Rica Foods hävdat att denna bedömning strider mot proportionalitetsprincipen och har framfört två invändningar mot vad förstainstansrätten fastslagit.

95. För det första anser Rica Foods att de maximigränser som kommissionen har fastställt i de omtvistade förordningarna, det vill säga 3 340 ton och 4 848 ton, är alldeles för låga i förhållande till de kvantiteter socker från ULT som importeras till gemenskapen.

96. Enligt min mening kan denna första invändning inte prövas.

97. Enligt fast rättspraxis (50) följer det nämligen av artikel 225 EG, artikel 58 första stycket i domstolens stadga och artikel 112.1 c i domstolens rättegångsregler att det i ett överklagande klart skall anges vilka punkter som ifrågasätts i det beslut som avses i ett yrkande om ogiltigförklaring samt de skäl som särskilt åberopas till stöd för detta yrkande.

98. I förevarande fall har Rica Foods i sitt överklagande dock endast angivit att

” ... [kommissionen] och rådet inte … på ett rimligt eller förståeligt sätt har kunnat förklara vilka intressen och skäl … som förelåg för att begränsa importen av socker från ULT till 1997 års nivå, det vill säga till en kvantitet som är

–: helt försumbar i förhållande till den europeiska produktionen, till den europeiska importen eller exporten, till det europeiska överskottet och till alla andra omständigheter i den europeiska organisationen för socker,

–: helt otillräcklig för att ge sockerindustrin i ULT en rimlig grundval för framtiden”. (51)

99. Sökanden har således inte specifikt angivit på vilket sätt förstainstansrätten har åsidosatt proportionalitetsprincipen i artikel 109.2 i ULT-beslutet.

100. För det andra har Rica Foods hävdat att de kvantiteter socker från ULT som importerats till gemenskapen var så obetydliga att de inte kunde motivera antagandet av de omtvistade kvoterna. (52)

101. Detta argument avser dock inte de omtvistade förordningarnas proportionalitet. Det rör frågan huruvida den omtvistade importen kunde anses som sådana ”svårigheter” som motiverade antagandet av en skyddsåtgärd enligt artikel 109.1 i ULT-beslutet. Argumentet som sådant har för övrigt undersökts inom ramen för den fjärde grunden avseende felaktig tolkning av artikel 109.1 i ULT-beslutet. (53)

102. Följaktligen föreslår jag att domstolen skall fastställa att talan inte kan vinna bifall på den femte grunden.

F – Den sjätte grunden: Åsidosättande av förmånsbehandlingen av ULT

103. Den sista grunden riktar sig mot förstainstansrättens bedömning av förmånsbehandlingen av varor med ursprung i ULT.

104. Denna bedömning anges på följande sätt: (54)

”198: Sökandena har gjort gällande att gemenskapsinstitutionerna enligt artikel 3.1 s EG och bestämmelserna i EG-fördragets fjärde del ... är skyldiga att ta hänsyn till principen om preferensernas hierarki. Sökandena har anfört att institutionerna enligt denna princip saknar rätt att agera på ett sätt som placerar varor med ursprung i ULT i en mindre fördelaktig situation än varor från AVS-staterna eller andra tredje länder ...

199: För det första har sökandena anfört att artikel 213 i Lomékonventionen helt och hållet förhindrar vidtagandet av skyddsåtgärder för socker. Antagandet av [de]… ifrågasatta förordning[arna] strider därmed mot den förmånsbehandling som varor från ULT åtnjuter i förhållande till varor från AVS-staterna.

200: [Rica Foods] har därefter jämfört artikel 109.1 i ULT-beslutet med andra bestämmelser om skyddsåtgärder ... Sökanden har anfört att kommissionen, med tanke på att ULT åtnjuter den högsta graden av förmånsbehandling, skall undvika att vidta skyddsåtgärder vad avser import från ULT med stöd av artikel 109.1 i ULT-beslutet när villkoren för att vidta sådana åtgärder inte är uppfyllda avseende importen från mindre privilegierade tredje länder.

201: För det andra har sökandena fäst rättens uppmärksamhet på att gemenskapen, med stöd av protokoll nr 8 till Lomékonventionen, har beviljat AVS-staterna en kvot på mer än 1,7 miljoner ton socker. Denna kvot kan importeras, i sin helhet eller i delar, till gemenskapen utan erläggande av tullar och till ett garanterat pris. Genom att begränsa importen från ULT av socker inom ramen för systemet för kumulation av ursprung mellan EG och ULT till 3 340 ton under sju månader har kommissionen åsidosatt principen enligt vilken varor med ursprung i ULT inte får placeras i en mindre förmånlig situation än varor från AVS-staterna eller andra tredje länder.

202: Förstainstansrätten erinrar om att gemenskapsdomstolens prövning måste begränsas till en kontroll av huruvida kommissionen, som i förevarande fall förfogade över ett stort utrymme för skönsmässig bedömning, har gjort sig skyldig till en uppenbart oriktig bedömning vid antagandet av [de] ifrågasatta förordning[arna].

203: Domstolen och förstainstansrätten har redan slagit fast att artikel 109 i ULT-beslutet, som ger kommissionen rätt att vidta skyddsåtgärder, inte i sig strider mot någon av principerna i den fjärde delen av fördraget trots att varor med ursprung i ULT enligt denna del skall åtnjuta förmånsbehandling ... Vidtagandet av en skyddsåtgärd med stöd av artikel 109 i ULT-beslutet utgör således inte nödvändigtvis ett åsidosättande av den förmånsbehandling som varor med ursprung i ULT åtnjuter.

204: Vad gäller sockers ställning i Lomékonventionen kan förstainstansrätten konstatera att gemenskapen i protokoll nr 8 till denna konvention har åtagit sig att köpa socker till garanterade priser och att varje år importera en viss mängd socker (1,7 miljoner ton) från AVS-staterna. Denna import är antingen helt eller delvis undantagen från tull. För att nämnda åtagande inte skall berövas sitt innehåll föreskrivs det i artikel 213 i Lomékonventionen att klausulen om skyddsåtgärder (artikel 177 i Lomékonventionen) inte är tillämplig inom ramen för protokoll nr 8.

205: Till skillnad från varor från AVS-staterna kan samtliga varor med ursprung i ULT, och därmed i princip också socker, importeras till gemenskapen utan erläggande av tull enligt artikel 101.1 i ULT-beslutet. Det är därmed uppenbart att socker från ULT åtnjuter förmånsbehandling i förhållande till socker från AVS-staterna. Detta förhållande ändras inte av att kommissionen vidtar en skyddsåtgärd, som per definition är tillfällig. Förstainstansrätten understryker att den ifrågasatta förordningen endast gäller socker och blandningar som importeras inom ramen för systemet för kumulation av ursprung mellan EG och ULT. Förordningen innehåller inga bestämmelser om maximigränser för import av socker från ULT inom ramen för de ordinarie bestämmelserna om ursprung, för det fall en sådan produktion förekommer.

206: Därmed kan argumentet gällande ULT-sockrets förmånsbehandling i förhållande till socker från AVS-staterna inte godtas.

207: Av samma skäl kan sökandena inte med framgång åberopa klausuler om skyddsåtgärder i avtal som har ingåtts mellan gemenskapen och vissa tredje länder.

...

210: Med hänsyn till det ovan anförda konstaterar förstainstansrätten att de… ifrågasatta förordning[arna] inte har lett till att AVS-staterna och tredje länder försatts i en uppenbart förmånligare konkurrenssituation än ULT.”

105. I sin sista grund har Rica Foods hävdat att denna bedömning innebär att förmånsbehandlingen av varor med ursprung i ULT åsidosätts. Enligt Rica Foods har förstainstansrätten inte beaktat den stora skillnad som följer av skyddsåtgärderna med avseende på behandlingen av å ena sidan importen av varor med ursprung i ULT och å andra sidan importen av varor med ursprung i AVS‑staterna och mest gynnade nationer, och till och med importen från vissa andra tredje länder.

106. I likhet med kommissionen anser jag att denna grund inte kan prövas.

107. I punkterna198–210 i domen i målet Rica Foods II, vilka återgivits ovan, har förstainstansrätten nämligen tydligt redogjort för skälen till att den funnit att de omtvistade skyddsåtgärderna inte ledde till att AVS-staterna och tredje land konkurrensmässigt placerades i en mer fördelaktig situation än ULT.

108. I sitt överklagande har Rica Foods emellertid inte angivit på vilket sätt förstainstansrättens resonemang i detta avseende innehåller ett rättsligt fel. Sökanden har endast upprepat att ”[v]arorna från ULT åtnjöt en fördelaktig ställning på grundval av deras ’förmånsbehandling’ i gemenskapen” och att ”svaranden genom de [omtvistade] skyddsåtgärderna gjorde ... stor skillnad i behandlingen mellan å ena sidan importen från AVS-staterna och mest gynnade nationer ... och å andra sidan [importen] från ULT”. (55)

109. Under dessa omständigheter skall grunden avvisas, i enlighet med den rättspraxis som angivits i punkt 97 i detta förslag till avgörande.

V – Förslag till avgörande

110. Med hänsyn till samtliga ovanstående överväganden föreslår jag således att domstolen skall ogilla överklagandet och förplikta sökanden att ersätta rättegångskostnaderna, med undantag för intervenienternas rättegångskostnader, i enlighet med artiklarna 69 och 118 i domstolens rättegångsregler.

1 –: Originalspråk: franska.

2 –: Dom av den 17 januari 2002 i mål T-47/00, Rica Foods mot kommissionen (REG 2002, s. II‑113).

3 –: Dom av den 14 november 2002 i de förenade målen T‑94/00, T‑110/00 och T‑159/00, Rica Foods m.fl. mot kommissionen (REG 2002, s. II-4677) (nedan kallad domen i målet Rica Foods II), och av den 14 november 2002 i de förenade målen T‑332/00 och T‑350/00, Rica Foods och Free Trade Foods mot kommissionen (REG 2002, s. II-4755) (nedan kallad domen i målet Rica Foods III).

4 –: EGT L 252, s. 1.

5 –: Rådets förordning om den gemensamma organisationen av marknaden för socker (EGT L 177, s. 4; svensk specialutgåva, område 3, volym 13, s. 110).

6 –: Beslut om ingående, på Europeiska gemenskapens vägnar – vad beträffar frågor som omfattas av dess behörighet – av de avtal som är resultatet av de multilaterala förhandlingarna i Uruguayrundan (1986–1994) (EGT L 336, s, 1; svensk specialutgåva, område 11, volym 38, s. 3).

7 –: Rådets beslut av den 25 juli 1991 om associering av de utomeuropeiska länderna och territorierna med Europeiska ekonomiska gemenskapen (EGT L 263, s. 1; svensk specialutgåva, område 11, volym 18, s. 3).

8 –: EGT L 329, s. 50 (nedan kallat ULT-beslutet tillsammans med beslut 91/482).

9 –: Se rådets beslut 2000/169/EG av den 25 februari 2000 om förlängning av giltighetstiden för beslut 91/482 (EGT L 55, s. 67).

10 –: EGT L 294, s. 11.

11 –: Kommissionens förordning (EEG) nr 2454/93 av den 2 juli 1993 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EEG) nr 2913/92 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen (EGT L 253, s. 1; svensk specialutgåva, område 2, volym 10, s. 1).

12 –: EGT L 196, s. 31. Enligt det förfarande som införts genom artikel 308d i denna förordning ’’skall medlemsstaterna lämna uppgifter till kommissionen en gång i månaden, eller oftare …, om hur stora produktkvantiteter som övergått till fri omsättning inom ramen för en preferensordning under de föregående månaderna”.

13 –: EGT L 56, s. 39.

14 –: EGT L 246, s. 64.

15 –: Även kallade de överklagade domarna.

16 –: Se, som exempel från senare tid, dom av den 8 maj 2003 i de förenade målen C-328/99 och C‑399/00, Italien och SIM 2 Multimedia mot kommissionen (REG 2003, s.I‑4035), punkt 39. På området just för artikel 109 i ULT-beslutet har domstolen i allmänhet använt en annan formulering. Den har angivit att ”[e]ftersom kommissionen har ett sådant utrymme för skönsmässig bedömning måste förstainstansrättens prövning begränsas till en kontroll av att det vid utövandet av denna behörighet inte har förekommit uppenbara fel eller maktmissbruk och att kommissionen inte uppenbart har överskridit gränserna för sitt utrymme för skönsmässig bedömning” (se dom av den 22 november 2001 i mål C-110/97, Nederländerna mot kommissionen, REG 2001, s. I-8763, punkt 62, och i mål C-301/97, Nederländerna mot kommissionen, REG 2001, s. I-8853, punkt 74). Se även dom av den 11 februari 1999 i mål C‑390/95 P, Antillean Rice Mills m.fl. mot kommissionen REG 1999, s I-769, punkt 48). Denna formulering är enligt min mening dock mindre korrekt än den som återges i punkt 43 i detta förslag till avgörande såvitt det i denna inte anges att vissa omständigheter, såsom att de faktiska omständigheterna är materiellt riktiga eller att reglerna för handläggning och för motivering har följts, skall kontrolleras. Det framgår inte heller tydligt vilken skillnad som gjorts mellan fallet med ”uppenbara fel” och det fall där kommissionen ”uppenbart har överskridit gränserna för sitt utrymme för skönsmässig bedömning”.

17 –: Se, bland annat, dom av den 5 oktober 1994 i mål C-280/93, Tyskland mot rådet (REG 1994, s. I-4973; svensk specialutgåva, volym 16, s. 171), punkterna 90 och 91, av den 17 oktober 1995 i mål C-44/94, Fishermen’s Organisations m.fl. (REG 1995, s. I‑3115), punkt 37, av den 19 november 1998 i mål C-150/94, Förenade kungariket mot rådet (REG 1998, s. I‑7235), punkt 87, och av den 8 februari 2000 i mål C-17/98, Emesa Sugar (REG 2000, s. I-675), punkt 53, samt domarna i de ovannämnda målen Nederländerna mot rådet (C‑110/97), punkt 63, och (C‑301/97), punkterna 64–68 och 75).

18 –: Se även, för ett liknande resonemang, dom av den 21 februari 1990 i de förenade målen C‑267/88–C‑285/88, Wuidart m.fl. (REG 1990, s. I‑435), punkt 14, av den 26 juni 1990 i mål C-8/89, Zardi (REG 1990, s. I‑2515), punkt 11, och förstainstansrättens dom av den 5 juni 1996 i mål T-162/94, NMB France m.fl. mot kommissionen (REG 1996, s. II‑427), punkt 70.

19 –: Se, till exempel, dom av den 13 juli 1966 i de förenade målen 56/64 och 58/64, Consten och Grundig mot kommissionen (REG 1966, s. 429, s. 501; svensk specialutgåva, volym 1, s. 277), och förstainstansrättens dom av den 17 juli 1998 i mål T-118/96, Thai Bicycle mot rådet (REG 1998, s. II-2991), punkt 32 och däri angivna hänvisningar).

20 –: Punkt 43 i detta förslag till avgörande.

21 –: Generaladvokaten Poiares Maduros förslag till avgörande i det pågående målet vid domstolen C‑141/02 P, punkterna 77 och 78.

22 –: Se, för ett liknande resonemang, bland annat domarna i de ovannämnda målen Emesa Sugar, punkt 53, och Nederländerna mot rådet (C‑110/97), punkt 63, och (C‑301/97), punkterna 64–68 och 75.

23 –: Se, till exempel, dom av den 21 mars 1990 i mål C-142/87, Belgien mot kommissionen (REG 1990, s. I-959; svensk specialutgåva, volym 10, s. 369), punkt 56, av den 21 mars 1991 i mål C-303/88, Italien mot kommissionen (REG 1991, s. I-1433; svensk specialutgåva, volym 11, s. 115), punkt 34, och av den 15 juni 1993 i mål C-225/91, Matra mot kommissionen (REG 1993, s. I-3203; svensk specialutgåva, volym 14, s. 213), punkt 24.

24 –: Rådets förordning (EG) nr 1/2003 av den 16 december 2002 om tillämpning av konkurrensreglerna i artiklarna 81 och 82 i fördraget (EGT 2003, L 1, s. 1). Se, till exempel, domen i det ovannämnda målet Consten och Grundig mot kommissionen och dom av den 23 oktober 1974 i mål 17/74, Transocean Marine Paint mot kommissionen (REG 1974, s. 1063; svensk specialutgåva, volym 2, s. 357), punkt 16.

25 –: Se dom av den 4 april 1990 i de förenade målen C‑111/88, C‑112/88 och C‑20/89, Grekland mot kommissionen (REG 1990, s. I-1559, summarisk publicering), punkt 1.

26 –: Rica Foods har i sitt överklagande (punkterna 31–35) framfört en tredje invändning som kommer att undersökas inom ramen för den tredje grunden (se punkterna 63–70 i detta förslag till avgörande).

27 –: Rica Foods överklagande (punkterna 16–19 och 24–26).

28 –: Se, som exempel från senare tid, dom av den 8 maj 2003 i mål C-122/01 P, T. Port mot kommissionen (REG 2003, s. I‑4261), punkt 27, och domstolens beslut av den 9 juli 2004 i mål C-116/03, Fichtner mot kommissionen (ej publicerat i rättsfallssamlingen), punkt 33.

29 –: Domen i målet Rica Foods II (punkt 101).

30 –: Ibidem (punkt 120).

31 –: Se, bland annat, dom av den 1 juni 1994 i mål C-136/92 P, kommissionen mot Brazzelli Lualdi m.fl. (REG 1994, s. I‑1981), punkt 66, av den 7 maj 1998 i mål C-401/96 P, Somaco mot kommissionen (REG 1998, s. I-2587), punkt 54, och av den 17 december 1998 i mål C‑185/95 P, Baustahlgewebe mot kommissionen (REG 1998, s. I-8417), punkt 24.

32 –: Dom av den 2 mars 1994 i mål C-53/92 P, Hilti mot kommissionen (REG 1994, s. I-667), punkt 42, av den 16 september 1997 i mål C-362/95 P, Blackspur DIY m.fl. mot rådet och kommissionen (REG 1997, s. I-4775), punkt 29, av den 28 maj 1998 i mål C-8/95 P, New Holland Ford mot kommissionen (REG 1998, s. I-3175), punkt 26, domen i det ovannämnda målet Baustahlgewebe mot kommissionen, punkt 24, dom av den 9 september 1999 i mål C‑257/98 P, Lucaccioni mot kommissionen (REG 1999, s. I-5251), punkterna 45–47, domstolens beslut av den 6 oktober 1997 i mål C-55/97 P, AIUFFASS och AKT mot kommissionen (REG 1997, s. I-5383), punkt 25, av den 16 oktober 1997 i mål C-140/96 P, Dimitriadis mot revisionsrätten (REG 1997, s. I-5635), punkt 35, och beslut av den 27 januari 2000 i mål C-341/98 P, Proderec mot kommissionen (inte publicerat i författningssamlingen), punkt 28.

33 –: Se dom av den 27 januari 2000 i mål C-164/98 P, DIR International Film m.fl. mot kommissionen (REG 2000, s. I‑447), punkterna 47 och 48, och av den 11 september 2003 i mål C-197/99 P, Belgien mot kommissionen (REG 2003, s. I‑8461), punkt 67.

34 –: Se, bland annat, domstolens beslut av den 11 april 2001 i mål C-459/00 P(R), kommissionen mot Trenker (REG 2001, s. I‑2823), punkt 71.

35 –: Se, bland annat, dom av den 3 april 2003 i mål C-277/01 P, Europaparlamentet mot Samper (REG 2003, s. I‑3019), punkt 40.

36 –: Interventionsinlaga (punkt 11 och följande punkter).

37 –: De omtvistade förordningarna (första skälet).

38 –: Ibidem (fjärde skälet).

39 –: Ibidem.

40 –: Ibidem.

41 –: De omtvistade förordningarna (femte skälet).

42 –: I sitt förslag till avgörande i det ovannämnda målet Emesa Sugar angav generaladvokaten Ruiz‑Jarabo Colomer att det vid antagandet av ULT-beslutet inte kunde förutses vilka följder tillämpningen av regeln om kumulation av ursprung skulle få. Enligt generaladvokaten antogs nämligen ”[d]en fiktion som mekanismen med kumulation av ursprung innebär … av rådet utan att institutionen var – och troligtvis utan att den kunde vara – helt medveten om följderna som den kunde medföra’’ (punkt 58).

43 –: Se svaromålen i målen C-40/03 P, punkt 39, och C-41/03 P ,punkt 45,.

44 –: Domen i målet Rica Foods III (punkt 128, min kursivering).

45 –: Punkt 56 (min kursivering).

46 –: Statistik som Eurostat upprättat för ULT:s export till gemenskapen av produkter som omfattas av KN-numren 1806 10 30, 1806 10 90 och 1701 för åren 1991–2000 (bilaga 1 till Konungariket Spaniens interventionsinlaga i mål T‑94/00).

47 –: Ibidem.

48 –: Punkt 112. I själva verket har frågan om det manöverutrymme som lämnas genom WTO-avtalen prövats av förstainstansrätten i punkterna 135–139 i domen i målet Rica Foods II. Även om Rica Foods överklagande antas kunna uppfattas så att det, hellre än punkterna 112–115 i domen i målet Rica Foods II, som uttryckligen nämns i överklagandet, avser de förstnämnda punkterna, anser jag emellertid att Rica Foods argumentering, under alla förhållanden – och av skäl som jag denna dag har framlagt i mitt förslag till avgörande i de ovannämnda målen Nederländerna mot kommissionen (C‑26/00, C‑180/00 och C‑452/00, punkterna76–79) – inte kan godtas.

49 –: Se domen i målet Rica Foods II (punkterna 157–197) och domen i målet Rica Foods III (punkterna 142–177).

50 –: Se, som exempel från senare tid, dom av den 23 mars 2004 i mål C-234/02 P, Médiateur mot Lamberts (REG 2004, s. I-0000), punkt 76, och beslut av den 28 oktober 2004 i mål C-236/03 P, kommissionen mot CMA CGM m.fl. (ej publicerat i rättsfallssamlingen), punkt 43.

51 –: Överklagandet i målen C‑40/03 P, punkt 66, och C‑41/03 P, punkt 72.

52 –: Överklagandet i målen C‑40/03 P, punkt 68, och C‑41/03 P, punkt 74.

53 –: Se punkterna 85–88 i detta förslag till avgörande.

54 –: Domen i målet Rica Foods II.

55 –: Överklagandet i målen C‑40/03 P, punkt 88, och C‑41/03 P, punkt 99.

Top

Choose the experimental features you want to try