Back to EUR-Lex homepage

EUR-Lex Access to European Union law

Back to EUR-Lex homepage

This document is an excerpt from the EUR-Lex website

Use quotation marks to search for an "exact phrase". Append an asterisk (*) to a search term to find variations of it (transp*, 32019R*). Use a question mark (?) instead of a single character in your search term to find variations of it (ca?e finds case, cane, care).
Search tips
Need more search options? Use the Advanced search
You are here

Document 62002CJ0397

Domstolens dom (första avdelningen) av den 9 september 2004.
Clinique La Ramée ASBL och Winterthur Europe Assurance SA mot Jean-Pierre Riehl och Europeiska unionens råd.
Begäran om förhandsavgörande från Cour d'appel de Bruxelles - Belgien.
Mål C-397/02.

Rättsfallssamling 2004 I-07947

ECLI identifier: ECLI:EU:C:2004:502

Arrêt de la Cour

Mål C-397/02

Clinique La Ramée ASBL och Winterthur Europe Assurance SA

mot

Jean-Pierre Riehl och Europeiska unionens råd

(begäran om förhandsavgörande: Cour d'appel de Bruxelles)

”Tjänstemän – Sociala förmåner – Gemenskapernas rätt att överta en tjänstemans rättigheter i förhållande till en utomstående skadevållande”

Sammanfattning av domen

Tjänstemän – Gemenskapernas rätt att överta en tjänstemans rättigheter i förhållande till en utomstående skadevållande – Begränsningar – Tillämpning av nationell rätt för att fastställa ersättningsskyldighetens omfattning – Nationell lagstiftning varigenom efterlevandepension undantas från den ovannämnda skyldigheten

(Tjänsteföreskrifterna, artikel 85a.1)

Det övertagande av rättigheter som föreskrivs i artikel 85a i tjänsteföreskrifterna innebär att rättigheterna övertas helt och hållet. Inom ramen för de förpliktelser som gemenskaperna har enligt tjänsteföreskrifterna följer övertagandet av rättigheter av den skadegörande handling som medför skadeståndsansvar för tredjeman.

Det framgår emellertid tydligt av artikel 85a.1 att gemenskaperna inte har bättre rätt i förhållande till den skadevållande än vad den skadelidande eller hans rättsinnehavare har haft.

Syftet med artikel 85a i tjänsteföreskrifterna är inte att ändra de nationella regler som skall tillämpas för att avgöra om och i vilken utsträckning en skadevållande tredjeman kan göras ansvarig. Tredjemans ansvar bestäms således av de materiella regler som normalt tillämpas av den nationella domstol vid vilken den skadelidande har väckt talan, det vill säga i princip lagstiftningen i den medlemsstat där skadan har inträffat.

Härav följer att Europeiska gemenskaperna inte med stöd av den rätt att överta rättigheter som föreskrivs i artikel 85a i tjänsteföreskrifterna kan utfå ersättning motsvarande den efterlevandepension de utgivit till den skadelidandes make om det enligt den nationella skadeståndsrätten inte åligger den skadevållande att utge sådan efterlevandepension som föreskrivs i artiklarna 79 och 79a i tjänsteföreskrifterna.

(se punkterna 15–18)







DOMSTOLENS DOM (första avdelningen)
den 9 september 2004(1)

Tjänstemän – Sociala förmåner – Gemenskapernas rätt att överta en tjänstemans rättigheter i förhållande till en utomstående skadevållande

I mål C-397/02

angående en begäran om förhandsavgörande i enlighet med artikel 234 EG,ingiven av Cour d'appel de Bruxelles (Belgien), genom dom av den 6 november 2002, vilken inkom till domstolen den 11 november 2002, i ett mål mellan

Clinique La Ramée ASBL, Winterthur Europe Assurance SA

och

Jean-Pierre Riehl,
Europeiska unionens råd,

meddelar

DOMSTOLEN (första avdelningen),



sammansatt av avdelningsordföranden P. Jann (referent) samt domarna  A. Rosas och S. von Bahr,  R. Silva de Lapuerta och K. Lenaerts,

generaladvokat: P. Léger,
justitiesekreterare: avdelningsdirektören Múgica Arzamendi,

med hänsyn till det skriftliga förfarandet och efter det muntliga förfarandet den 11 december 2003,
med beaktande av de skriftliga yttranden som har inkommit från:

–
för clinique La Ramée ASBL och Winterthur Europe Assurance SA, genom M. Mahieu, avocat,

–
för Jean-Pierre Riehl, genom J. Buekenhoudt, avocat,

–
för Europeiska unionens råd, genom M. Sims och M. Bauer, båda i egenskap av ombud, biträdda av F. Lagasse, avocat,

–
för Europeiska gemenskapernas kommission, genom J. Currall och F. Clotuche-Duvieusart, båda i egenskap av ombud,

och efter att den 12 februari 2004, ha hört generaladvokatens förslag till avgörande,

följande



Dom



1
Begäran om förhandsavgörande avser tolkningen av artikel 85a i rådets förordning (EEG, Euratom, EKSG) nr 259/68 av den 29 februari 1968 om fastställande av tjänsteföreskrifter för tjänstemännen i Europeiska gemenskaperna och anställningsvillkor för övriga anställda i dessa gemenskaper samt om införande av särskilda tillfälliga åtgärder beträffande kommissionens tjänstemän (EGT L 56, s. 1) i dess lydelse enligt rådets förordning (EKSG, EEG, Euratom) nr 2799/85 av den 27 september 1985 (EGT L 265, s. 1; svensk specialutgåva, område 1, volym 2, s. 45) (nedan kallade tjänsteföreskrifterna).

2
Frågan har uppkommit i en tvist mellan å ena sidan clinique La Ramée ASBL (nedan kallad clinique La Ramée) och dennas försäkringsgivare Winterthur Europe Assurance SA (nedan kallad Winterthur) och å andra sidan Europeiska unionens råd och Jean-Pierre Riehl angående ersättning för den skada som Jean‑Pierre Riehl lidit till följd av att hans hustru avlidit på den ovannämnda kliniken samt Europeiska gemenskapernas övertagande av Jean-Pierre Riehls rättigheter.


Tillämpliga bestämmelser

3
I artikel 85a i tjänsteföreskrifterna föreskrivs följande:

”1.    Om en person som omfattas av dessa tjänsteföreskrifter avlider eller drabbas av skada eller sjukdom och tredje man kan göras ansvarig för detta, skall gemenskaperna inom ramen för de förpliktelser som de enligt tjänsteföreskrifterna har till följd av den händelse som orsakat dödsfallet, skadan eller sjukdomen, överta de rättigheter som den skadelidande eller hans rättsinnehavare har gentemot den skadevållande, däribland rätten att föra talan.

2.      Det övertagande av rättigheter som föreskrivs i punkt 1 omfattar även följande:

–
Fortsatt löneutbetalning i enlighet med artikel 59 till tjänstemannen under den tid han är tillfälligt arbetsoförmögen.

–
Utbetalningar som görs enligt artikel 70 efter det att en tjänsteman eller tidigare tjänsteman, som uppbär pension, avlider.

–
Förmåner som betalas ut enligt artiklarna 72 och 73 och genomförandebestämmelserna till sjuk- och olycksfallsförsäkring.

–
Betalning av kostnader i samband med transport av kvarlevorna, enligt vad som avses i artikel 75.

–
Utbetalning av kompletterande familjetillägg enligt artikel 67.3 och artikel 2.3 och 2.5 i bilaga VII för underhållsberättigat barn som lider av allvarlig sjukdom, invaliditet eller handikapp.

–
Utbetalning av invalidpensioner till följd av olycksfall eller sjukdom som leder till permanent arbetsoförmåga hos tjänstemannen.

–
Utbetalning av efterlevandepensioner till följd av en tjänstemans eller tidigare tjänstemans bortgång eller till följd av att maken till en tjänsteman eller tidigare tjänsteman som uppbar pension avlider, då maken varken var tjänsteman eller tillfälligt anställd.

…

4.      Bestämmelserna i punkterna 1, 2 och 3 skall inte utgöra ett hinder för gemenskaperna att föra talan.”


Tvisten vid den nationella domstolen och tolkningsfrågan

4
Jean-Pierre Riehls maka Mireille Guette var tjänsteman vid rådet och uppbar en invaliditetspension i enlighet med artikel 78 i tjänsteföreskrifterna. Hon avled den 25 september 1990 då hon var inlagd på clinique La Ramée. Det är fastslaget att dödsfallet berodde på ett fel som begicks av en anställd vid kliniken.

5
Till följd av Mireille Guettes dödsfall betalade rådet följande belopp till Jean‑Pierre Riehl:

–
Ersättning för begravningskostnader i enlighet med artikel 10 i gemensamma regler om sjukförsäkring för tjänstemän i Europeiska gemenskaperna.

–
Ett belopp motsvarande den invaliditetspension som Mireille Guette i enlighet med artikel 70 i tjänsteföreskrifterna hade rätt till fram till utgången av den tredje månaden efter den månad under vilken dödsfallet inträffade.

–
En månatlig efterlevandepension att utbetalas från den fjärde månaden efter den månad under vilken dödsfallet inträffade i enlighet med artiklarna 79 och 79a i tjänsteföreskrifterna.

6
Tribunal de première instance de Bruxelles (Belgien) avgjorde frågan om clinique La Ramées skadeståndsansvar genom dom av den 15 december 1997.

7
På talan av Jean-Pierre Riehl förpliktade denna domstol clinique La Ramée och Winterthur att ersätta den skada som Jean-Pierre Riehl lidit genom förlusten av hustruns hushållshjälp och den ideella skada denne lidit på grund av att hustrun avlidit. Denna domstol ogillade däremot Jean-Pierre Riehls skadeståndsanspråk avseende inkomstförlust med motiveringen att den efterlevandepension som rådet betalade ut översteg det belopp som inkomstförlusten uppgick till.

8
Tribunal de première instance de Bruxelles biföll de yrkanden som rådet framfört med stöd av artikel 85a i tjänsteföreskrifterna i syfte att erhålla ersättning av clinique La Ramée och Winterthur för de belopp som utbetalats eller som skulle komma att utbetalas till Jean-Pierre Riehl.

9
Clinique La Ramée och Winterthur överklagade denna dom. De hävdade att Tribunal de première instance de Bruxelles åsidosatt principen att den som övertar en rättighet inte har bättre rätt än den tidigare rättsinnehavaren, eftersom denna domstol tillerkände rådet, som övertagit Jean-Pierre Riehls rättigheter, ett högre belopp än vad han kunde utkräva från den skadevållande.

10
Jean-Pierre Riehl och rådet ingav ett anslutningsöverklagande. Jean-Pierre Riehl yrkade bland annat ersättning för den skada han ansåg sig ha lidit till följd av förlusten av hushållsinkomster. Rådet yrkade att beloppen för den skada detta lidit skulle uppdateras till dagen för domen.

11
Beträffande det skadeståndsyrkande som grundats på den inkomstförlust Jean‑Pierre Riehl lidit, fann Cour d’appel de Bruxelles i sin begäran om förhandsavgörande att rätten till efterlevandepension enligt belgisk rätt saknar samband med en gärningsmans skyldighet att ersätta hela skadan. Till skillnad från domstolen i första instans fann Cour d’appel de Bruxelles att den ersättning som skulle tillfalla Jean-Pierre Riehl därför skulle fastställas utan att hans efterlevandepension. Det kapitalbelopp som skulle tillfalla Jean-Pierre Riehl skulle endast minskas med den avlidnas invaliditetspension som betalades ut till och med utgången av den tredje månaden efter den månad under vilken dödsfallet inträffade. Genom att tillämpa denna beräkningsmetod uppskattade Cour d’appel de Bruxelles den skada som Jean-Pierre Riehl lidit till följd av förlusten av hustruns inkomster till 479,80 euro i månaden, räknat från den 1 oktober 1990, det vill säga ett belopp som var lägre än den efterlevandepension som rådet betalade ut.

12
Cour d’appel de Bruxelles fann, beträffande den rätt att överta rättigheter som rådet åberopat, att den tvist som anhängiggjorts vid denna domstol gav upphov till frågor både om arten av denna rätt och om dess omfattning. Cour d’appel de Bruxelles beslutade därför att vilandeförklara målet och att ställa följande tolkningsfråga till domstolen:

”Skall artikel 85a i tjänsteföreskrifterna, i dess lydelse enligt artiklarna 2 och 3 i rådets förordning (EEG, Euratom, EKSG) nr 259/68 av den 29 februari 1968 och enligt förordningar om ändring av denna, tolkas så, att gemenskaperna har rätt att kräva att tredje man som är ansvarig för att en tjänsteman avlidit skall ersätta hela den efterlevandepension som utbetalats till efterlevande make i enlighet med artiklarna 79 och 79a i tjänsteföreskrifterna, trots att det i den lag som skall tillämpas på fordringar för ersättning av skada föreskrivs att rätten till efterlevandepension saknar samband med en gärningsmans skyldighet att ersätta hela skadan och trots att den skada som den efterlevande maken har lidit på grund av förlusten av den avlidna hustruns inkomster understiger den efterlevandepension som utbetalats till honom?”


Tolkningsfrågan

13
Enligt clinique La Ramée och Winterthur har gemenskaperna, enligt artikel 85a i tjänsteföreskrifterna, rätt att överta en tjänstemans rättigheter upp till ett belopp som motsvarar den efterlevandepension som gemenskaperna är skyldiga att utbetala till en avliden tjänstemans efterlevande make. Denna rätt innebär inte att den efterlevande maken har rätt till både efterlevandepension och ersättning för inkomstförlust till följd av dödsfallet. Eftersom den som övertar en rättighet inte har bättre rätt än den tidigare rättsinnehavaren, bör gemenskapernas rätt att kräva återbetalning av hela den efterlevandepension som utbetalats till den efterlevande maken begränsas till ett belopp som motsvarar en uppskattning enligt tillämplig nationell rätt av den skada som den efterlevande lidit till följd av inkomstförlust på grund av makens dödsfall.

14
Jean-Pierre Riehl, rådet och Europeiska gemenskapernas kommission har hävdat att rätten att överta rättigheter enligt artikel 85a i tjänsteföreskrifterna utgör en mekanism som är speciell för gemenskapsrätten och som det inte går att bortse ifrån vid tillämpningen av nationella bestämmelser. Gemenskapernas övertagande av rättigheter är således inte begränsad till skadestånd som beviljas en skadelidande tjänsteman eller dennes rättsinnehavare i enlighet med nationella bestämmelser, utan omfattar alla de förmåner som anges i artikel 85a.2 i tjänsteföreskrifterna.

15
Domstolen erinrar härvid om att det övertagande av rättigheter som föreskrivs i artikel 85a i tjänsteföreskrifterna innebär att rättigheterna övertas helt och hållet. Inom ramen för de förpliktelser som gemenskaperna har enligt tjänsteföreskrifterna följer övertagandet av rättigheter av den skadegörande handling som medför skadeståndsansvar för tredje man (dom av den 26 februari 1992 i mål C-333/90, Royale belge, REG 1992, s. I-1135, punkt 8).

16
I artikel 85a.1 föreskrivs emellertid att gemenskaperna skall överta de rättigheter som den skadelidande eller hans rättsinnehavare ”har gentemot den skadevållande, däribland rätten att föra talan”. Såsom generaladvokaten anfört i punkt 26 i förslaget till avgörande framgår det tydligt av denna del av meningen att gemenskaperna inte har bättre rätt i förhållande till den skadevållande än vad den skadelidande eller hans rättsinnehavare har haft.

17
Domstolen erinrar om att syftet med artikel 85a i tjänsteföreskrifterna inte är att ändra de nationella regler som skall tillämpas för att avgöra om och i vilken utsträckning en skadevållande tredje man kan göras ansvarig. Tredje mans ansvar bestäms således av de materiella regler som normalt tillämpas av den nationella domstol vid vilken den skadelidande har väckt talan, det vill säga i princip lagstiftningen i den medlemsstat där skadan har inträffat. (Beträffande socialförsäkringsorganisationers rätt att överta rättigheter i samband med rådets förordning (EEG) nr 1408/71 av den 14 juni 1971 om tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjer flyttar inom gemenskapen, i dess ändrade och uppdaterade lydelse enligt rådets förordning (EEG) nr 2001/83 av den 2 juni 1983 (EGT L 230, s. 6; svensk specialutgåva, område 5, volym 3, s. 13), dom av den 2 juni 1994 i mål C-428/92, DAK, REG 1994, s. I-2259, punkt 21).

18
Härav följer att Europeiska gemenskaperna inte med stöd av den rätt att överta rättigheter som föreskrivs i artikel 85a i tjänsteföreskrifterna kan utfå ersättning motsvarande den efterlevandepension de utgivit till den skadelidandes make om det enligt den nationella skadeståndsrätten inte åligger den skadevållande att utge sådan efterlevandepension som föreskrivs i artiklarna 79 och 79a i tjänsteföreskrifterna.

19
Den ställda frågan skall följaktligen besvaras med att artikel 85a i tjänsteföreskrifterna skall tolkas så, att gemenskaperna inte med stöd av denna artikel har rätt att från tredje man, som är ansvarig för att en tjänsteman avlidit, få ersättning för hela den efterlevandepension som utbetalats till efterlevande make i enlighet med artiklarna 79 och 79a i tjänsteföreskrifterna, när det i den lag som skall tillämpas på fordringar för ersättning av skada föreskrivs att rätten till efterlevandepension saknar samband med en gärningsmans skyldighet att ersätta hela skadan och eftersom den skada som den efterlevande maken har lidit på grund av förlusten av den avlidna hustruns inkomster understiger den efterlevandepension som utbetalats till honom.


Rättegångskostnader

20
Eftersom förfarandet i förhållande till parterna i målet vid den nationella domstolen utgör ett led i beredningen av samma mål, ankommer det på den nationella domstolen att besluta om rättegångskostnaderna. De kostnader som har uppkommit i samband med yttranden till domstolen, är inte ersättningsgilla annat än med avseende på parterna.

På dessa grunder beslutar domstolen (första avdelningen) följande dom:

Artikel 85a i rådets förordning (EEG, Euratom, EKSG) nr 259/68 av den 29 februari 1968 om fastställande av tjänsteföreskrifter för tjänstemännen i Europeiska gemenskaperna och anställningsvillkor för övriga anställda i dessa gemenskaper samt om införande av särskilda tillfälliga åtgärder beträffande kommissionens tjänstemän i dess lydelse enligt rådets förordning (EKSG, EEG, Euratom) nr 2799/85 av den 27 september 1985 skall tolkas så, att gemenskaperna inte med stöd av denna artikel har rätt att från tredje man, som är ansvarig för att en tjänsteman avlidit, få ersättning för hela den efterlevandepension som utbetalats till efterlevande make i enlighet med artiklarna 79 och 79a i tjänsteföreskrifterna, när det i den lag som skall tillämpas på fordringar för ersättning av skada föreskrivs att rätten till efterlevandepension saknar samband med en gärningsmans skyldighet att ersätta hela skadan och eftersom den skada som den efterlevande maken har lidit på grund av förlusten av den avlidna hustruns inkomster understiger den efterlevandepension som utbetalats till honom.

Underskrifter

1 –
Rättegångsspråk: franska.
Top