EUR-Lex Access to European Union law
This document is an excerpt from the EUR-Lex website
Use quotation marks to search for an "exact phrase". Append an asterisk (*) to a search term to find variations of it (transp*, 32019R*). Use a question mark (?) instead of a single character in your search term to find variations of it (ca?e finds case, cane, care).
Need more search options? Use the
Advanced search
You are here
Document 62002CJ0110
Judgment of the Court (Full Court) of 29 June 2004. # Commission of the European Communities v Council of the European Union. # Aid granted by the Portuguese Government to pig farmers - Aid intended to allow the repayment of aid declared incompatible with the common market - Council decision declaring such aid compatible with the common market - Illegality - Third subparagraph of Article 88(2) EC. # Case C-110/02.
Domstolens dom (plenum) den 29 juni 2004.
Europeiska kommissionen mot Europeiska unionens råd.
Stöd beviljat av den portugisiska regeringen till svinuppfödare - Stöd avsett att möjliggöra återbetalning av stöd som förklarats vara oförenligt med den gemensamma marknaden - Beslut av rådet att förklara ett sådant stöd förenligt med den gemensamma marknaden - Rättsstridighet - Artikel 88.2 tredje stycket EG.
Mål C-110/02.
Domstolens dom (plenum) den 29 juni 2004.
Europeiska kommissionen mot Europeiska unionens råd.
Stöd beviljat av den portugisiska regeringen till svinuppfödare - Stöd avsett att möjliggöra återbetalning av stöd som förklarats vara oförenligt med den gemensamma marknaden - Beslut av rådet att förklara ett sådant stöd förenligt med den gemensamma marknaden - Rättsstridighet - Artikel 88.2 tredje stycket EG.
Mål C-110/02.
Rättsfallssamling 2004 I-06333
ECLI identifier: ECLI:EU:C:2004:395
Language
HTML
PDF
- Statligt stöd – Rådets behörighet att i undantagsfall godkänna ett stöd med hänsyn till exceptionella omständigheter – Villkor för utövande – Berörd medlemsstat skall lämna begäran till rådet innan kommissionen fattar beslut om att förklara stödet oförenligt med den gemensamma marknaden och rådet skall ta ställning inom tre månader – Gränser – Verkan av ett tidigare beslut av kommissionen omintetgörs
Europeiska gemenskapernas kommission
mot
Europeiska unionens råd
«Stöd beviljat av den portugisiska regeringen till svinuppfödare – Stöd avsett att möjliggöra återbetalning av stöd som förklarats vara oförenligt med den gemensamma marknaden – Beslut av rådet att förklara ett sådant stöd förenligt med den gemensamma marknaden – Rättsstridighet – Artikel 88.2 tredje stycket EG»
|
||||
|
||||
(Artiklarna 87 EG, 88 EG och 89 EG)
- 1 Europeiska gemenskapernas kommission har, genom ansökan som inkom till domstolens kansli den 25 mars 2002, med stöd av artikel 230 EG väckt talan om ogiltigförklaring av rådets beslut 2002/114/EG av den 21 januari 2002 om bemyndigande för den portugisiska regeringen att bevilja stöd till de portugisiska svinuppfödare som omfattas av de åtgärder som beviljades 1994 och 1998 (EGT L 43, s. 18) (nedan kallat det omtvistade beslutet).
- 2 Genom två beslut av domstolens ordförande, av den 16 respektive den 19 september 2002, tilläts Republiken Portugal och Republiken Frankrike att intervenera till stöd för rådets yrkanden. Republiken Frankrike beviljades emellertid endast en möjlighet att yttra sig vid en eventuell muntlig förhandling.
- Tillämpliga bestämmelser
- 3 I artikel 88.2 och 88.3 EG föreskrivs följande. ”2. Om kommissionen, efter att ha gett berörda parter tillfälle att yttra sig, finner att stöd som lämnas av en stat eller med statliga medel inte är förenligt med den gemensamma marknaden enligt artikel 87, eller att sådant stöd missbrukas, skall den besluta om att staten i fråga skall upphäva eller ändra dessa stödåtgärder inom den tidsfrist som kommissionen fastställer. Om staten i fråga inte rättar sig efter detta beslut inom föreskriven tid får kommissionen eller andra berörda stater, med avvikelse från artiklarna 226 och 227, hänskjuta ärendet direkt till domstolen. På begäran av en medlemsstat kan rådet enhälligt besluta att stöd som denna stat lämnar eller avser att lämna skall anses vara förenligt med den gemensamma marknaden, med avvikelse från bestämmelserna i artikel 87 eller de förordningar som avses i artikel 89, om ett sådant beslut är motiverat på grund av exceptionella omständigheter. Om kommissionen beträffande ett sådant stöd redan har inlett det förfarande som avses i första stycket av denna punkt, skall kommissionen – i sådana fall där staten har lämnat in en begäran till rådet – skjuta upp förfarandet till dess rådet har tagit ställning till statens begäran. Om rådet inte har tagit ställning till nämnda begäran inom tre månader efter det att den inlämnats, skall kommissionen fatta beslut i ärendet. 3. Kommissionen skall underrättas i så god tid att den kan yttra sig om alla planer på att vidta eller ändra stödåtgärder. Om den anser att någon sådan plan inte är förenlig med den gemensamma marknaden enligt artikel 87, skall den utan dröjsmål inleda det förfarande som anges i punkt 2. Medlemsstaten i fråga får inte genomföra åtgärden förrän detta förfarande lett till ett slutgiltigt beslut.”
- 4 Republiken Portugal inrättade genom decreto-lei nr 146/94 av den 24 maj 1994 (Diário da República, I, serie A, nr 120 av den 24 maj 1994) (nedan kallat 1994 års lagdekret) en stödordning som innefattade dels en kredit för skuldsanering av företag inom sektorn för intensiv boskapsskötsel, dels en kredit för främjande av svinuppfödning. Ifrågavarande stödordning anmäldes inte till kommissionen.
- 5 Med stöd av artikel 88.2 första stycket EG antog kommissionen beslut 2000/200/EG av den 25 november 1999 om Portugals stödordning för skuldsanering av företag inom sektorn för intensiv boskapsskötsel och för främjande av svinuppfödning (EGT L 66, 2000, s. 20). Enligt artikel 1.1 i beslutet förklarades krediterna för skuldsanering av företag inom intensiv boskapsskötsel vara oförenliga med den gemensamma marknaden i de fall motsvarande bidragsekvivalent, i förening med investeringsstöd, översteg 35 procent i jordbruksområden som inte är mindre gynnade. I artikel 1.2 förklarades krediterna för främjande av svinuppfödning vara oförenliga med den gemensamma marknaden. I artikel 3 förordnades om ett återkrav av det stöd, jämte ränta på stödbeloppet, som olagligen hade utbetalats till stödmottagarna.
- 6 Republiken Portugal beviljade dessutom genom decreto-lei nr 4/99 av den 4 januari 1999 (Diário da República, I, serie A, nr 2 av den 4 januari 1999) (nedan kallad 1999 års lagdekret) ett anstånd innebärande en förlängning av betalningsfristen med ett år för vissa lån som beviljats svinuppfödningsanläggningar vilkas verksamhet utgörs av uppfödning och slutgödning i ett slutet system. Vidare beviljades dessa anläggningar en kortfristig finansiering genom subventionerade lån. Dessa åtgärder anmäldes visserligen till kommissionen, men de genomfördes innan kommissionen hunnit yttra sig om dem.
- 7 De ifrågavarande stödåtgärderna förklarades vara oförenliga med den gemensamma marknaden och i beslut 2001/86/EG av den 4 oktober 2000 om det av Portugal tillämpade stödsystemet inom svinsektorn (EGT L 29, 2001, s. 49) ställdes det krav på återbetalning.
- 8 Republiken Portugal framställde den 23 november 2001 en begäran till Europeiska unionens råd om att det med stöd av artikel 88.2 tredje stycket EG skulle ”besluta att godkänna ett beviljande av stöd till de portugisiska svinuppfödare som skall återbetala stöd som de erhållit år 1994 och år 1998 och förklara stödet förenligt med den gemensamma marknaden”.
- 9 Rådet beslutade i enlighet med begäran och antog det omtvistade beslutet. Artikel 1 i beslutet har följande lydelse. ”Ett extra stöd från den portugisiska regeringen till den portugisiska svinsektorn, som består i att bevilja de mottagare som avses i kommissionens beslut av den 25 november 1999 och den 4 oktober 2000 ett belopp på högst 16,3 miljoner euro motsvarande de belopp som stödmottagarna skall återbetala enligt de ovannämnda besluten, skall anses förenligt med den gemensamma marknaden.”
- 10 Efter att ha redogjort för de särskilda omständigheter och förhållanden som utmärker den portugisiska svinsektorn och som föranledde Republiken Portugal att anta 1994 och 1999 års lagdekret har rådet i punkt 9 i skälen till det omtvistade beslutet anfört att ”[s]åsom framgår av utvecklingen av handelsutbytet, hade [det stöd som införts med stöd av dessa lagdekret] inga särskilda konsekvenser för handelsutbytet inom gemenskapen och medförde följaktligen ingen snedvridning av konkurrensen”.
- 11 Punkterna 12–14 i det omtvistade beslutet har följande lydelse. ”(12) Kommissionen ansåg i sina beslut av den 25 november 1999 och den 4 oktober 2000 att åtgärderna i fråga inte var förenliga med den gemensamma marknaden. Med tillämpning av dessa beslut började de portugisiska myndigheterna att återkräva bidragen. (13) Emellertid hotas genom återbetalningen av stöden den ekonomiska existensen för många mottagare, och återbetalningen torde ha en mycket stor negativ social effekt i vissa regioner, eftersom 50 % av svinbeståndet är koncentrerat till mindre än 5 % av territoriet. (14) Det föreligger alltså exceptionella omständigheter som gör det möjligt att anse detta stöd, undantagsvis och i den utsträckning som det är absolut nödvändigt för att avhjälpa den konstaterade obalansen, som förenligt med den gemensamma marknaden, enligt de villkor som anges i detta beslut.”
- 12 Kommissionen har till stöd för sin talan anfört fem grunder som avser rådets bristande behörighet, maktmissbruk och åsidosättande av handläggningsregler, åsidosättande av EG-fördraget och allmänna gemenskapsrättsliga principer, uppenbart oriktig bedömning och avsaknad av motivering i det omtvistade beslutet. Den första grunden Parternas argument
- 13 Kommissionen har som första grund gjort gällande att rådet inte var behörigt att anta det omtvistade beslutet. Det av kommissionen anförda resonemanget kan delas upp i två delar.
- 14 Kommissionen anser för det första att det omtvistade beslutet ger upphov till exakt samma rättsverkningar som de som skulle följa av ett återkallande eller upphävande av besluten 2000/200 och 2001/86 i vilka kommissionen fastställde att det stöd som hade utbetalats med stöd av 1994 och 1999 års lagdekret var oförenligt med den gemensamma marknaden och förordnade om att stödet skulle återkrävas.
- 15 Genom det omtvistade beslutet tilläts utbetalning till de berörda portugisiska uppfödarna av ett stödbelopp som motsvarade det belopp som de var skyldiga att återbetala enligt kommissionens beslut, och härigenom har det omtvistade beslutet medfört att de senare beslutens rättsverkningar har undanröjts. Det omtvistade beslutet har nämligen förhindrat ett effektivt upphävande av det stöd som kommissionen har förklarat vara oförenligt med den gemensamma marknaden samt förhindrat en återgång till den ursprungliga situationen, vilket föreskrivs i artikel 88.2 första stycket EG för att skydda marknaden från en snedvridning av konkurrensen.
- 16 Enligt kommissionen medför det omtvistade beslutet i själva verket ett godkännande av de ursprungliga stödåtgärder som tidigare har förklarats oförenliga med den gemensamma marknaden av kommissionen.
- 17 För det andra anser kommissionen att det framgår av lydelsen av artikel 88 EG att syftet enligt fördraget var att anförtro kommissionen en ensamrätt att kontrollera och handlägga statligt stöd. Anledningen är att endast en instans som är fullständigt oberoende av medlemsstaterna är i stånd att undersöka de stödåtgärder som vidtas av medlemsstaterna med den objektivitet och opartiskhet som krävs och att säkerställa att konkurrensen inte snedvrids på ett sätt som strider mot det gemensamma intresset.
- 18 När det gäller den befogenhet som har anförtrotts rådet i artikel 88.2 EG utgör denna ett undantag som innebär en avvikelse från vad som vanligen gäller. Detta framgår av själva lydelsen av det tredje stycket i denna bestämmelse som avser ”exceptionella omständigheter” och av det fjärde stycket, i vilket det föreskrivs att förfarandet vid kommissionen skjuts upp under viss tid till följd av medlemsstatens begäran. Vid utgången av denna tid återfår kommissionen sin befogenhet att ”fatta beslut” i ärendet, det vill säga att anta ett slutligt beslut avseende de berörda stödåtgärderna. Att bevilja rådet en liknande befogenhet att anta beslut under en tidsbegränsad period som tar över kommissionens befogenhet, skulle för övrigt vara meningslös om rådets beslut i alla händelser kunde göras gällande framför kommissionens beslut.
- 19 Enligt kommissionen följer det härav att rådet inte har behörighet att anta ett beslut med stöd av artikel 88.2 tredje stycket EG när ett stöd har förklarats vara oförenligt med den gemensamma marknaden i ett beslut av kommissionen. Rådet har därför inte heller behörighet att undanröja de rättsverkningar som följer av ett sådant beslut genom att godkänna ett beviljande av stöd som är avsett att kompensera stödmottagarna för den återbetalningsskyldighet som de har ålagts i beslutet till följd av att stödet har förklarats oförenligt med den gemensamma marknaden.
- 20 Rådet har i första hand anfört att kommissionens argumentation helt och hållet är baserad på den förutsättningen att det omtvistade beslutet har medfört ett upphävande eller återkallande av besluten 2000/200 och 2001/86. Det omtvistade beslutet medför emellertid inte att de betalningsskyldigheter som följer av dessa beslut ifrågasätts. Det är tvärtom så att det är med beaktande av att besluten till fullo verkställs och med hänsyn till de ekonomiska och sociala följder som uppkommer till följd av verkställigheten som rådet har beslutat att godkänna det nya stöd som Republiken Portugal har föreslagit skall beviljas.
- 21 Klassificeringen av ett stöd som nytt görs nämligen utifrån formella och objektiva överväganden. Det stöd som har beviljats i det omtvistade beslutet utgör en sådan ny utbetalning som har sin grund i en annan nationell bestämmelse än 1994 och 1999 års lagdekret, med andra urvalskriterier och betalningsvillkor än de som gällde för det stöd som beviljades i enlighet med dessa lagdekret.
- 22 Att det stöd som godkänts i det omtvistade beslutet verkligen är ett nytt stöd framgår också enligt rådet av definitionen av ett ”nytt stöd” i artikel 1 i rådets förordning (EG) nr 659/1999 av den 22 mars 1999 om tillämpningsföreskrifter för artikel 93 i EG-fördraget (EGT L 83, s. 1), enligt vilken ett nytt stöd är ”allt stöd, det vill säga stödordningar och individuellt stöd, som inte är befintligt stöd, inbegripet ändringar av befintligt stöd”. Begreppet befintligt stöd förutsätter att det aktuella stödet redan har godkänts, vilket inte är fallet med det stöd som avses i det omtvistade beslutet.
- 23 I artikel 11.2 tredje stycket i förordning nr 659/1999 föreskrivs dessutom en möjlighet att medge att medlemsstaten låter återbetalningen av stödet åtföljas av en utbetalning av ett undsättningsstöd till det berörda företaget, vilket också bekräftar att det föreligger en möjlighet att anta avvikande beslut avseende statliga stöd som beviljats successivt till samma aktörer. Detta framgår också av gemenskapens rättspraxis i vilken det underförstått har godtagits att kommissionen kan göra utbetalningen av nytt stöd som förklarats förenligt med den gemensamma marknaden beroende av ett återkrav av tidigare stöd som förklarats oförenligt med den gemensamma marknaden (förstainstansrättens dom av den 13 september 1995 i de förenade målen T-244/93 och T-486/93, TWD mot kommissionen, REG 1995, s. II-2265, och domstolens dom av den 15 maj 1997 i mål C-355/95 P, TWD mot kommissionen, REG 1997, s. I-2549).
- 24 Rådet har slutligen gjort gällande att varken kommissionens beslut om fastställande av att ett stöd är oförenligt med den gemensamma marknaden eller någon annan rättsakt innebär ett förbud för mottagarna av ett sådant stöd att i en mer eller mindre avlägsen framtid erhålla annat stöd. Principen om att varje enskilt efterföljande stöd skall bedömas för sig måste iakttas under alla omständigheter (dom av den 23 november 2000 i mål C-441/97 P, Wirtschaftsvereinigung Stahl m.fl. mot kommissionen, REG 2000, s. I-10293, punkt 55). Om det omtvistade beslutet inte hade antagits, skulle det stöd som godkänts i beslutet och som Republiken Portugal för övrigt hade anmält till kommissionen ha granskats av kommissionen som därefter skulle ha antagit ett beslut.
- 25 Rådet anser beträffande räckvidden av artikel 88.2 EG att syftet med den frist på tre månader som anges i bestämmelsens fjärde stycke är ett uppskjutande av förfarandet. Härav följer att rådet fortfarande hade rätt att godkänna det aktuella stödet oaktat tidsfristen hade löpt ut.
- 26 När det gäller den konflikt som kan uppstå mellan ett tidigare beslut av kommissionen om fastställande av att ett stöd är oförenligt med den gemensamma marknaden och ett senare beslut av rådet om godkännande av detta stöd, har rådet gjort gällande att när det föreligger motstridiga rättsakter och det inte föreligger någon skillnad dem emellan i normhierarkiskt hänseende är det principen om att den senare rättsakten har företräde före den tidigare rättsakten som skall tillämpas.
- 27 Republiken Portugal har i huvudsak instämt med rådet. Det stöd som godkänts i det omtvistade beslutet utgör ett nytt stöd som skiljer sig från det stöd som beviljades genom 1994 och 1999 års lagdekret, och det har anmälts som stöd till kommissionen. Medlemsstaten har också tillagt att eftersom rådet i artikel 88.2 tredje stycket EG ges befogenhet att inte bara besluta om stöd som en stat ”avser att lämna” utan även om stöd som staten ”lämnar”, följer det härav att rådet har befogenhet att godkänna ett stöd, trots att kommissionen redan har yttrat sig med avseende på detta stöd. Det framgår nämligen av artikel 88.3 EG att alla planer på att ”vidta” stödåtgärder skall föregås av en förhandsbedömning av kommissionen, vilket medför att stödet endast kan lämnas såvitt kommissionen har antagit ett positivt beslut. Domstolens bedömning
- 28 För att kunna pröva den första grund som kommissionen har anfört till stöd för sin talan anser domstolen att det för det första skall fastställas huruvida, vilket kommissionen anser, artikel 88.2 EG skall tolkas på så sätt att när kommissionen har antagit ett beslut om att ett statligt stöd är oförenligt med den gemensamma marknaden är rådet inte längre behörigt att, med stöd av punkt 3 i denna bestämmelse, besluta att detta stöd skall anses vara förenligt med den gemensamma marknaden.
- 29 Det skall för det första påpekas att avsikten med att kommissionen enligt artikel 88 EG åläggs att fortlöpande granska och övervaka stödåtgärder är att en fastställelse av att ett statligt stöd eventuellt inte är förenligt med den gemensamma marknaden skall, under förstainstansrättens och domstolens kontroll, ske som en följd av ett särskilt förfarande som det åvilar kommissionen att genomföra. Artiklarna 87 EG och 88 EG ger kommissionen en central roll när det gäller att avgöra en stödåtgärds eventuella oförenlighet med den gemensamma marknaden (se bland annat dom av den 21 november 1991 i mål C-354/90, Fédération nationale du commerce extérieur des produits alimentaires och Syndicat national des négociants et transformateurs de saumon, REG 1991, s. I-5505, punkterna 9 och 14; svensk specialutgåva, volym 11, s. I-463).
- 30 Det skall vidare framhållas att såsom framgår av själva lydelsen av artikel 88.2 tredje stycket EG avser denna bestämmelse ett särskilt undantagsfall (dom av den 12 oktober 1978 i mål 156/77, kommissionen mot Belgien, REG 1978, s. 1881, punkt 16; svensk specialutgåva, volym 4, s. 179). Enligt denna bestämmelse kan nämligen rådet ”[p]å begäran av en medlemsstat” enhälligt besluta att stöd som denna stat lämnar eller avser att lämna skall anses vara förenligt med den gemensamma marknaden ”med avvikelse från bestämmelserna i artikel 87 eller de förordningar som avses i artikel 89, om ett sådant beslut är motiverat på grund av exceptionella omständigheter”.
- 31 Härav följer att den befogenhet som rådet har anförtrotts genom artikel 88.2 tredje stycket EG uppenbart har karaktär av undantag vilket kommissionen med rätta har anfört.
- 32 I detta sammanhang skall det fastställas att det av de formuleringar som anges i artikel 88.2 tredje och fjärde styckena, enligt vilka en medlemsstats begäran till rådet dels medför att det pågående förfarandet inför kommissionen skjuts upp under en tidsfrist på tre månader, dels medför att kommissionen i avsaknad av ett beslut av rådet inom denna tidsfrist skall fatta beslut i ärendet, framgår att när tidsfristen har löpt ut är rådet inte längre behörigt att anta ett beslut avseende det aktuella stödet med stöd av tredje stycket. På detta sätt undviker man att det antas motstridiga beslut.
- 33 Att det uppställts en sådan begränsning i tiden för rådets behörighet när kommissionen redan har inlett det förfarande som avses i artikel 88.2 första stycket EG, men ännu inte har antagit ett beslut om att stödet är oförenligt med den gemensamma marknaden, och den omständigheten att kommissionen, vid utgången av den frist på tre månader som fastställs i fjärde stycket i denna bestämmelse, ensam är behörig att anta ett beslut avseende det aktuella stödet visar också att om den berörda medlemsstaten inte har framställt någon begäran till rådet med stöd av artikel 88.2 tredje stycket EG innan kommissionen har fastställt att det ifrågasatta stödet är oförenligt med den gemensamma marknaden, och därigenom avslutat det förfarande som avses i första stycket i samma bestämmelse, har rådet inte längre rätt att utöva den särskilda befogenhet som det i tredje stycket har anförtrotts för att fastställa att ett sådant stöd är förenligt med den gemensamma marknaden.
- 34 Det kan härvid påpekas att i det mål som resulterade i dom av den 29 februari 1996 i mål C-122/94, kommissionen mot rådet (REG 1996, s. I-881) följde det omtvistade beslutet av rådet inte på ett beslut av kommissionen att fastslå att ett stöd var oförenligt med den gemensamma marknaden. Kommissionen hade i det fallet, med stöd av artikel 88.3 EG, endast gjort bedömningen att det planerade stödet ifråga inte var förenligt med den gemensamma marknaden och hade inlett det förfarande som föreskrivs i artikel 88.2 första stycket.
- 35 Det skall slutligen påpekas att den tolkning som domstolen har fastställt ovan i punkterna 32 och 33 i denna dom, och som gör det möjligt att undvika att samma statliga stöd blir föremål för motstridiga beslut som antas efter varandra av kommissionen och rådet, bidrar till rättssäkerheten, såsom kommissionen med rätta har anfört. Det skall även erinras om att ett förvaltningsbeslut vinner laga kraft sedan en rimlig frist för att väcka talan löpt ut eller sedan rättsmedlen uttömts, vilket bidrar till denna säkerhet (dom av den 13 januari 2004 i mål C‑453/00, Kühne & Heitz, REG 2004, s. I‑0000, punkt 24).
- 36 Beträffande den portugisiska regeringens argument att artikel 88.2 tredje stycket EG medför att rådet även kan besluta om stöd som ”lämnas” av en stat, fastän det framgår av artikel 88.3 att ett vidtagandeav en stödåtgärd förutsätter just att kommissionen på förhand har yttrat sig om stödet, vilket skulle innebära att rådet har befogenhet att besluta om ett stöd som har varit föremål för ett tidigare beslut av kommissionen, skall det konstateras att detta argument utgör en motsägelse i sig. Det kan nämligen inte samtidigt hävdas att ett stöd som ”lämnas” av en medlemsstat i den mening som avses i artikel 88.2 tredje stycket EG är ett stöd som nödvändigtvis dessförinnan måste ha förklarats förenligt med den gemensamma marknaden av kommissionen med tillämpning av bestämmelserna i artikel 87 EG och att rådet har befogenhet att därefter förklara ett sådant stöd förenligt med den gemensamma marknaden genom att göra ett undantag från dessa bestämmelser.
- 37 Domstolen skall nu vidare pröva huruvida den omständigheten att rådet inte är behörigt att besluta att ett stöd är förenligt med den gemensamma marknaden när kommissionen redan har antagit ett slutligt beslut avseende stödet innebär, vilket kommissionen har anfört, att rådet inte heller är behörigt att anta ett beslut avseende ett stöd med vilket syftet är att till mottagarna av det olagliga stödet, som tidigare har förklarats oförenligt med den gemensamma marknaden genom ett beslut av kommissionen, betala ut ett belopp avsett att utgöra en kompensation för de återbetalningar som stödmottagarna har ålagts i enlighet med detta beslut.
- 38 I detta hänseende skall det för det första påpekas, i motsats till vad rådet har anfört, att det inte går att utläsa av domstolens rättspraxis att gemenskapsinstitutionerna, när ett sådant stöd föreligger, bibehåller en fullständig beslutanderätt utan att behöva beakta det tidigare beslut som har antagits av kommissionen om att det ursprungliga stödet som beviljats de berörda inte var förenligt med den gemensamma marknaden.
- 39 Domstolen har tvärtom fastställt att då kommissionen prövar om ett statligt stöd är förenligt med den gemensamma marknaden skall den beakta alla relevanta faktorer, däri inbegripet, i förekommande fall, de sakförhållanden som redan bedömts i ett tidigare beslut, liksom de skyldigheter som enligt detta föregående beslut ålagts en medlemsstat (se bland annat dom av den 3 oktober 1991 i mål C‑261/89, Italien mot kommissionen, REG 1991, s. I‑4437, punkt 20, och domen i det ovannämnda målet TWD mot kommissionen, punkt 26). Domstolen har härav dragit slutsatsen att när det inte har lagts fram några nya omständigheter som gör att kommissionen kan avgöra om stödåtgärderna i fråga kan bli föremål för ett undantag enligt fördraget, har den rätt att grunda sitt beslut på de bedömningar som den gjorde i det tidigare beslutet och på det förhållandet att det villkor som den fastställde däri inte iakttagits (domen i det ovannämnda målet Italien mot kommissionen, punkt 23).
- 40 Domstolen har likaså fastställt att ett övergångssystem, vilket upprätthåller rättsverkningarna av ett system för statligt stöd som inte anmälts till kommissionen och som har förklarats vara oförenligt med gemenskapsrätten i ett beslut av kommissionen – utan att denna institution för den skull har krävt att det aktuella stödet skall återbetalas – skall i den mån som det är möjligt tolkas på ett sätt som gör det möjligt att säkerställa att det är förenligt med beslutet, det vill säga att ett sådant övergångssystem inte får medföra att nytt statligt stöd beviljas efter det att den stödordning som har underkänts i kommissionens beslut har upphävts (beslut av den 24 juli 2003 i mål C-297/01, Sicilcassa m.fl., REG 2003, s. I-7849, punkt 44).
- 41 Det skall vidare erinras om att upphävande av ett olagligt statligt stöd genom återkrav är en logisk följd av att det har slagits fast att stödet är olagligt (dom av den 21 mars 1990 i mål C-142/87, Belgien mot kommissionen, kallat Tubemeuse, REG 1990, s. I-959, punkt 66, svensk specialutgåva, volym 10, s. 369, och av den 7 mars 2002 i mål 310/99, Italien mot kommissionen, REG 2002, s. I-2289, punkt 98).
- 42 Skyldigheten för medlemsstaten att upphäva ett stöd som kommissionen anser är oförenligt med den gemensamma marknaden syftar nämligen till att återställa den situation som förelåg innan stödet gavs och detta syfte är uppnått i och med att stödet i fråga, i förekommande fall jämte dröjsmålsränta, har återbetalats av mottagaren. Genom denna återbetalning förlorar mottagaren de fördelar han åtnjöt på marknaden i förhållande till sina konkurrenter och den situation som förelåg före utbetalningen av stödet är återställd (se bland annat dom av den 4 april 1995 i mål C-350/93, kommissionen mot Italien, REG 1995, s. I-699, punkterna 21 och 22, samt domen i det ovannämnda målet Italien mot kommissionen, punkterna 98 och 99).
- 43 Att mot denna bakgrund acceptera att en medlemsstat får bevilja stödmottagare – vilka har erhållit ett olagligt stöd, som tidigare har förklarats oförenligt med den gemensamma marknaden i ett beslut av kommissionen – ett nytt stöd med samma belopp som det olagliga stödet och vars syfte är att neutralisera följderna av de återbetalningar som stödmottagarna i enlighet med beslutet är skyldiga att göra, skulle uppenbarligen innebära att de beslut som har antagits av kommissionen med stöd av artiklarna 87 EG och 88 EG fråntas all ändamålsenlig verkan (se analogt dom av den 20 september 1990 i mål C-5/89, kommissionen mot Tyskland, REG 1990, s. I-3437, punkt 17, svensk specialutgåva, volym 10, s. 499, och domen av den 7 mars 2002 i det ovannämnda målet Italien mot kommissionen, punkt 104).
- 44 Det skall slutligen påpekas, vilket också framgår av punkterna 33 och 35 ovan, att när ett beslut om att ett stöd är oförenligt med den gemensamma marknaden har antagits av kommissionen kan rådet inte omintetgöra beslutets ändamålsenliga verkan genom att själv förklara att stödet är förenligt med den gemensamma marknaden med stöd av artikel 88.2 tredje stycket EG.
- 45 Härav följer att rådet inte heller kan omintetgöra ett sådant besluts ändamålsenliga verkan genom att med stöd av denna bestämmelse förklara ett stöd förenligt med den gemensamma marknaden, som beviljas mottagarna av det olagliga stödet, som av kommissionen förklarats oförenligt med den gemensamma marknaden, för att kompensera dessa för de återbetalningar som de ålagts att göra enligt detta beslut.
- 46 Det stöd som beviljas i det senare skedet är under dessa förhållanden på ett sådant oskiljaktigt sätt kopplat till det stöd som tidigare har förklarats oförenligt med den gemensamma marknaden av kommissionen att det förefaller vara mycket långsökt att göra gällande en skillnad mellan dessa stödåtgärder vid en tillämpning av artikel 88.2 EG.
- 47 Av det ovan anförda framgår att artikel 88.2 tredje stycket EG skall tolkas på så sätt att rådet inte med stöd av denna bestämmelse med giltig verkan kan förklara ett stöd förenligt med den gemensamma marknaden som innebär att en utbetalning görs till mottagarna av ett olagligt stöd, som tidigare har förklarats oförenligt med den gemensamma marknaden i ett beslut av kommissionen, i syfte att kompensera stödmottagarna för de återbetalningar som de ålagts att göra enligt kommissionens beslut.
- 48 Det är i målet ostridigt att Republiken Portugal inte har framställt en begäran till rådet med stöd av artikel 88.2 tredje stycket EG för att det stöd som inrättades genom 1994 och 1999 års lagdekret skulle förklaras förenligt med den gemensamma marknaden. Det är likaså ostridigt att detta stöd förklarats oförenligt med den gemensamma marknaden och att det ställts krav på återbetalning i besluten 2000/200 och 2001/86.
- 49 Det kan vidare konstateras att det framgår av själva lydelsen av det omtvistade beslutets titel och artikel 1 i detta att det stöd som rådet hade för avsikt att förklara förenligt med den gemensamma marknaden hade som huvudsyfte att bevilja mottagarna av det stöd som tidigare förklarats oförenligt med den gemensamma marknaden genom besluten 2000/200 och 2001/86 ett belopp avsett att möjliggöra för dem att fullgöra de återbetalningar som de ålagts i enlighet med de två besluten.
- 50 Såsom framgår av punkt 47 i denna dom kunde rådet inte med giltig verkan anta ett sådant beslut som det omtvistade beslutet.
- 51 Härav följer att talan skall vinna bifall på den första grund som kommissionen har anfört till stöd för sin talan som avser att rådet inte var behörigt att anta det omtvistade beslutet, och beslutet skall följaktligen ogiltigförklaras. Den andra, den tredje, den fjärde och den femte grunden
- 52 Eftersom talan har bifallits på den första grunden och det omtvistade beslutet skall ogiltigförklaras finns det inte någon anledning att pröva de övriga grunder som kommissionen har anfört till stöd för sin talan.
- 53 Enligt artikel 69.2 i rättegångsreglerna skall tappande part förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna, om detta har yrkats. Kommissionen har yrkat att rådet skall förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna. Eftersom rådet har tappat målet skall kommissionens yrkande bifallas. I enlighet med artikel 69.4 första stycket i samma rättegångsregler skall Republiken Portugal och Republiken Frankrike bära sina rättegångskostnader.
- 1)
- Rådets beslut 2002/114/EG av den 21 januari 2002 om bemyndigande för den portugisiska regeringen att bevilja stöd till de portugisiska svinuppfödare som omfattas av de åtgärder som beviljades 1994 och 1998 ogiltigförklaras.
- 2)
- Europeiska unionens råd skall ersätta rättegångskostnaderna.
- 3)
- Republiken Portugal och Republiken Frankrike skall bära sina rättegångskostnader.
DOMSTOLENS DOM (plenum )
den 29 juni 2004(1)
Stöd beviljat av den portugisiska regeringen till svinuppfödare – Stöd avsett att möjliggöra återbetalning av stöd som förklarats vara oförenligt med den gemensamma marknaden – Beslut av rådet att förklara ett sådant stöd förenligt med den gemensamma marknaden – Rättsstridighet – Artikel 88.2 tredje stycket EG
I mål C-110/02,
Europeiska gemenskapernas kommission, företrädd av F. Santaolalla Gadea, D. Triantafyllou och V. Di Bucci, samtliga i egenskap av ombud, med delgivningsadress i Luxemburg,sökande,
mot
Europeiska unionens råd, företrätt av J. Carbery och F. Florindo Gijón, båda i egenskap av ombud,svarande,
med stöd avRepubliken Portugal, företrädd av L. Fernandes och I. Palma, båda i egenskap av ombud, med delgivningsadress i Luxemburg,
och av
och av
och av
Republiken Frankrike, företrädd av G. de Bergues och F. Million, båda i egenskap av ombud, avseende en talan om ogiltigförklaring av rådets beslut 2002/114/EG av den 21 januari 2002 om bemyndigande för den portugisiska regeringen att bevilja stöd till de portugisiska svinuppfödare som omfattas av de åtgärder som beviljades 1994 och 1998 (EGT L 43, s. 18), meddelar
DOMSTOLEN (plenum ),
sammansatt av ordföranden V. Skouris, avdelningsordförandena P. Jann, C.W.A. Timmermans, A. Rosas, C. Gulmann, J.-P. Puissochet och J.N. Cunha Rodrigues samt domarna A. La Pergola, R. Schintgen, F. Macken, N. Colneric, S. von Bahr och K. Lenaerts (referent), generaladvokat: F.G. Jacobs,
justitiesekreterare: R. Grass,
och efter att den 11 december 2003 ha hört att generaladvokatens förslag till avgörande,
följande
Dom
Det omtvistade beslutet och dess bakgrund
Förevarande talan
Rättegångskostnader
På dessa grunder beslutar
DOMSTOLEN (plenum)
följande dom:|
Skouris |
Jann |
Timmermans |
|
Rosas |
Gulmann |
Puissochet |
|
Cunha Rodrigues |
La Pergola |
Schintgen |
|
Macken |
Colneric |
|
|
von Bahr |
Lenaerts |
|
R. Grass |
V. Skouris |
|
Justitiesekreterare |
Le président |
- 1 –
- Rättegångsspråk: franska.