62001O0080

1. Begäran om förhandsavgörande - Svaret framgår klart av rättspraxis - Tillämpning av artikel 104.3 i rättegångsreglerna

(Domstolens rättegångsregler, artikel 104.3)

2. Bestämmelser om skatter och avgifter - Harmonisering av lagstiftning - Punktskatter - Direktiv 92/12 och 92/81 - Mineraloljor - Metoder för uppbörd och indrivning av punktskatter - Medlemsstaternas handlingsfrihet begränsas av diskrimineringsförbudet - Vägran av en medlemsstat att återbetala punktskatt som erlagts av en näringsidkare för det fall dennes köpare skulle underlåta att betala denna - Upptagande till prövning

(EG-fördraget, artikel 3 a och 3 b (nu artikel 3.1 a EG och 3.1 b EG); rådets direktiv 92/12 första skälet och artikel 3.2 och direktiv 92/81)

I mål C-80/01,

angående en begäran enligt artikel 234 EG, från Tribunal d'instance de Châteauroux (Frankrike), att domstolen skall meddela ett förhandsavgörande i det vid den nationella domstolen anhängiga målet mellan

Michel SARL

och

Recettes des douanes,

angående tolkningen av artikel 3 a och 3 b i EG-fördraget (nu artikel 3.1 a och 3.1 b EG i ändrad lydelse), första skälet i ingressen till och artikel 3.2 i rådets direktiv 92/12/EEG av den 25 februari 1992 om allmänna regler för punktskattepliktiga varor och om innehav, flyttning och övervakning av sådana varor (EGT L 76, s. 1; svensk specialutgåva, område 9, volym 2, s. 57) samt sjätte och åttonde skälen i rådets direktiv 92/81/EEG av den 19 oktober 1992 om harmonisering av strukturerna för punktskatter på mineraloljor (EGT L 316, s. 12; svensk specialutgåva, område 9, volym 2, s. 91),

meddelar

DOMSTOLEN (första avdelningen)

sammansatt av avdelningsordföranden P. Jann samt domarna L. Sevón och M. Wathelet (referent),

generaladvokat: S. Alber,

justitiesekreterare: R. Grass,

efter att ha meddelat den domstol som hänskjutit frågan att domstolen har för avsikt att avgöra saken genom att meddela ett motiverat beslut i enlighet med artikel 104.3 i sina rättegångsregler,

efter att ha berett parter och övriga som avses i artikel 20 i EG-stadgan för domstolen tillfälle att yttra sig i denna fråga, och

efter att ha hört generaladvokaten,

följande

Beslut

1 Tribunal d'instance de Châteauroux har, genom beslut av den 26 januari 2001 som inkom till domstolen den 16 februari samma år, i enlighet med artikel 234 EG ställt en fråga om tolkningen av artikel 3a och 3b i EG-fördraget (nu artikel 3.1 a och 3.1 b EG i ändrad lydelse), första skälet i ingressen till och artikel 3.2 i rådets direktiv 92/12/EEG av den 25 februari 1992 om allmänna regler för punktskattepliktiga varor och om innehav, flyttning och övervakning av sådana varor (EGT L 76, s. 1; svensk specialutgåva, område 9, volym 2, s. 57) samt sjätte och åttonde skälen i ingressen till rådets direktiv 92/81/EEG av den 19 oktober 1992 om harmonisering av strukturerna för punktskatter på mineraloljor (EGT L 316, s. 12; svensk specialutgåva, område 9, volym 2, s. 91).

2 Denna fråga har uppkommit i en tvist mellan bolaget Michel SARL, som bedriver handel med oljeprodukter, och Recettes des douanes angående återbetalning av en nationell skatt på oljeprodukter (nedan kallad TIPP) som nämnda bolag betalat och som det inte kunde övervältra på grund av bristande betalning från dess kunder.

Gemenskapsrättsliga bestämmelser

3 I artikel 3 a och 3 b i fördraget fastställs följande:

"För att uppnå de mål som anges i artikel 2 skall gemenskapens verksamhet på de villkor och i den takt som anges i detta fördrag innefatta

a) avveckling av tullar och kvantitativa restriktioner mellan medlemsstaterna vid import och export av varor samt avveckling av alla övriga åtgärder med motsvarande verkan,

b) en gemensam handelspolitik."

4 Av första skälet i ingressen till direktiv 92/12 framgår att "[d]en inre marknadens inrättande och funktion kräver fria varurörelser, även för punktskattebelagda varor".

5 I artikel 3.1 och 3.2 i direktiv 92/12 föreskrivs följande:

"1. Detta direktiv skall på gemenskapsnivå tillämpas på följande varor, såsom de definieras i relevanta direktiv:

- mineraloljor,

- alkohol och alkoholdrycker,

- tobaksvaror.

2. De varor som är förtecknade i punkt 1 kan vara föremål för andra indirekta skatter för särskilda ändamål, förutsatt att dessa skatter är förenliga med de regler som är tillämpliga på punktskatt och mervärdesskatt vad gäller bestämning av skattebas, skatteberäkning, skattskyldighet och övervakning."

6 Av artikel 5.1 i direktiv 92/12 framgår följande:

"De varor som avses i artikel 3.1 skall beläggas med punktskatt vid den tidpunkt då de tillverkas inom gemenskapens territorium enligt definitionen i artikel 2 eller när de importeras dit.

Import av en punktskattebelagd vara skall avse införandet av denna vara till gemenskapens territorium, inklusive införandet av en sådan vara från ett territorium som omfattas av artikel 2.1, 2.2 och 2.3 eller från Kanalöarna.

Då varan omfattas av något [av] gemenskapens tullförfarande[n] vid införandet till gemenskapens territorium, skall importen dock anses äga rum när varan lämnar gemenskapens tullförfarande."

7 I artikel 6 i direktiv 92/12 fastställs följande:

"1. Skattskyldighet för punktskatt inträder när varan släpps för konsumtion eller när sådana lagerbrister har registrerats som i enlighet med artikel 14.3 måste beläggas med punktskatt.

Frisläppande av punktskattebelagda varor för konsumtion skall utgöras av

a) varje avvikelse, inklusive otillåten avvikelse, från uppskovsreglerna,

b) all tillverkning, inklusive otillåten tillverkning, av sådana varor utom ramen för uppskovsreglerna,

c) all införsel, inklusive otillåten införsel, av sådana varor om de inte omfattas av uppskovsregler.

2. De villkor för skatteuttag och punktskattesats som skall tillämpas skall vara de som är i kraft den dag då skatten skall tas ut i den medlemsstat där varan släpps för konsumtion eller lagerbrister registreras. Punktskatt skall påföras och uppbäras enligt det förfarande som har fastställts av varje medlemsstat, varvid medlemsstaterna skall tillämpa samma förfaranden för skatteuttag och uppbörd på inhemska varor som på sådana som kommer från andra medlemsstater."

8 Sjätte och åttonde skälen i direktiv 92/81 har följande lydelse:

"Det är emellertid lämpligt att tillåta medlemsstater som så önskar att frivilligt tillämpa vissa andra regler om skattebefrielse eller nedsatta skattesatser inom sitt eget territorium, såvida detta inte leder till konkurrenssnedvridningar.

...

Det är nödvändigt att utforma ett förfarande för översyn av alla de regler om skattebefrielse och nedsatta skattesatser som föreskrivs i detta direktiv i syfte att övervaka att de förblir förenliga med den inre marknadens korrekta funktion."

9 Av artikel 1 i direktiv 92/81 framgår följande:

"1. Medlemsstaterna skall ta ut en harmoniserad punktskatt på mineraloljor i enlighet med detta direktiv.

2. Medlemsstaterna skall bestämma sina skattesatser i enlighet med direktiv 92/82/EEG om tillnärmning av punktskattesatser på mineraloljor."

10 Av artikel 2.1 och 2.2 i direktiv 92/81 framgår följande:

"1. I detta direktiv avses med mineralolja:

...

2. Andra mineraloljor än sådana för vilka en skattenivå specificeras i direktiv 92/82/EEG skall vara föremål för punktskatt om de är avsedda att användas som, utbjuds till försäljning som eller används som brännolja eller motorbränsle. Den skattesats som uttas skall vara samma som den som gäller för motsvarande brännolja eller motorbränsle, beroende på användningen."

Tvisten i målet vid den nationella domstolen och tolkningsfrågan

11 Under åren 1996-1998 köpte sökanden i målet vid den nationella domstolen oljeprodukter av leverantörer, till vilka den då erlade TIPP. Sökanden i målet vid den nationella domstolen avsåg att kräva ersättning för skatten från två av sina kunder, vilket emellertid blev omöjligt på grund av att nämnda kunder försattes i konkurs.

12 Sökanden i målet vid den nationella domstolen stämde då Recette des douanes vid den nationella domstolen och yrkade återbetalning med 254 986,46 FRF, vilket motsvarade den TIPP som sökanden hade betalat.

13 Sökanden i målet vid den nationella domstolen har hävdat att skatten skulle få en annan karaktär om den handlare som är mellanhand slutligt måste bära skatten vid bristande betalning från dess kunder. Skatten upphör då att vara en konsumtionsskatt utan att kunna anses som en allmän skatt, eftersom skattskyldighet endast uppkommer vid bristande betalning. Denna nya skatt är inte tillåten enligt gemenskapsrätten, eftersom den inte har något särskilt ändamål i den mening som avses i artikel 3.2 i direktiv 92/12.

14 Sökanden har dessutom påpekat att det i tysk lagstiftning, till skillnad från fransk lagstiftning, föreskrivs att punktskatter skall återbetalas i sådana fall och att denna skillnad i behandling hindrar den fria rörligheten för varor.

15 Tribunal d'instance de Châteauroux beslutade mot denna bakgrund att förklara målet vilande och ställa följande tolkningsfråga:

"Skall artikel 3 a och 3 b i Romfördraget, första skälet och artikel 3.2 i direktiv 92/12 av den 25 februari 1992 om allmänna regler för punktskattepliktiga varor samt sjätte och åttonde skälen i direktiv 92/81 av den 19 oktober 1992 om harmonisering av strukturerna för punktskatter på mineraloljor tolkas så att Republiken Frankrike inte kan vägra att återbetala TIPP, som den som handlar med oljeprodukter har erlagt, när betalning uteblir från en av dennes kunder?"

Tolkningsfrågan

16 Domstolen konstaterar att svaret på tolkningsfrågan klart kan utläsas av rättspraxis. Det finns därför anledning att avgöra saken genom att meddela ett motiverat beslut, i enlighet med artikel 104.3 i rättegångsreglerna.

17 Vad beträffar artikel 3 a och 3 b i fördraget, är det tillräckligt att erinra om - såsom domstolen särskilt har anmärkt i dom av den 14 juli 1998 i mål C-341/95, Bettati (REG 1998, s. I-4355), punkt 75, och av den 3 oktober 2000 i mål C-9/99, Échirolles Distribution (REG 2000, s. I-8207), punkt 22 - att artikel 3 i fördraget, som anger vilka områden och mål som gemenskapens verksamhet skall innefatta, fastslår den gemensamma marknadens allmänna principer som skall tillämpas i förening med respektive kapitel i fördraget.

18 Direktiv 92/12, som antogs med stöd av artikel 99 i fördraget, syftar härvid, såsom det har påpekats i punkt 22 i dom av den 2 april 1998 i mål C-296/95, EMU Tabac m.fl. (REG 1998, s. I-1605), till att fastställa ett visst antal regler vad gäller innehav, flyttning och övervakning av punktskattepliktiga varor, i synnerhet för att säkerställa att skattskyldighet för punktskatt inträder på samma sätt i alla medlemsstater.

19 I detta avseende konstaterar domstolen för det första att syftet med artikel 6.1 i direktivet endast är att fastställa när skattskyldighet inträder. Det framgår klart av artikel 6.2 att när skattskyldigheten för punktskatt har inträtt på grund av att varan har släppts för konsumtion, i den mening som avses i artikel 6.1, skall punktskatten påföras och uppbäras enligt det förfarande som har fastställts av varje medlemsstat, varvid medlemsstaterna skall tillämpa samma förfaranden för skatteuttag och uppbörd på inhemska varor som på sådana som kommer från andra medlemsstater (dom av den 5 april 2001 i mål C-325/99, Van de Water, REG 2001, s. I-2729, punkt 38).

20 Även om det i artikel 6.1 i direktivet fastslås att reglerna om skattskyldighetens inträde skall vara lika i alla medlemsstater, är det klart att gemenskapslagstiftaren inte har velat harmonisera medlemsstaternas förfaranden för att påföra och uppbära punktskatt. Lagstiftaren har i artikel 6.2 tvärtom uttryckligen överlåtit på medlemsstaterna att fastställa sådana förfaranden, under förutsättning att dessa, såsom anges i punkt 19 i förevarande dom, inte medför diskriminering (domen i målet Van de Water, punkt 40).

21 Domstolen vill slutligen understryka att även om det i artikel 6 i direktivet inte anges vilken person som är skyldig att betala den punktskatt som skall tas ut, framgår det av direktivets systematik att de nationella myndigheterna i vilket fall som helst skall se till att punktskatten verkligen uppbärs (domen i målet Van de Water, punkt 41).

22 Av det ovan anförda följer att den omständigheten att det för sökanden i målet vid den nationella domstolen var omöjligt att övervältra erlagd TIPP på dess kunder, på grund av att de hade försatts i konkurs, varken påverkade nämnda pålagas karaktär eller själva struktur. I likhet med vad som gäller i fråga om förfaranden för skatteuttag och uppbörd ankommer det i ett sådant fall på medlemsstaterna att besluta huruvida den som är skyldig att betala punktskatten skall ges rätt till återbetalning, under förutsättning att den ovannämnda icke-diskrimineringsprincipen iakttas.

23 Direktiv 92/12 utgör under dessa förhållanden inget hinder för eventuella olikheter från en medlemsstat till en annan som kan uppkomma till följd av de skillnader som finns mellan medlemsstaternas lagstiftningar på området (se analogt dom av den 28 juni 1978 i mål 1/78, Kenny, REG 1978, s. 1489, punkt 18; svensk specialutgåva, volym 4, s. 137).

24 När det gäller de i tolkningsfrågan nämnda skälen i direktiven 92/12 och 92/81, är det tillräckligt att konstatera att dessa skäl utgör uttalanden i mycket allmänna ordalag som inte medför att denna tolkning av bestämmelserna i direktiv 92/12 kan sättas i fråga.

25 Mot bakgrund av det ovan anförda skall tolkningsfrågan besvaras så att artikel 3 a och 3 b i fördraget, första skälet och artikel 3.2 i direktiv 92/12 samt sjätte och åttonde skälen i direktiv 92/81 skall tolkas så att de inte utgör något hinder för en medlemsstat att vägra återbetala en sådan punktskatt som TIPP, som den som handlar med oljeprodukter har erlagt, när betalning uteblir från en av dess kunder.

Rättegångskostnader

26 De kostnader som har förorsakats den franska regeringen och kommissionen, vilka har inkommit med yttranden till domstolen, är inte ersättningsgilla. Eftersom förfarandet i förhållande till parterna i målet vid den nationella domstolen utgör ett led i beredningen av samma mål, ankommer det på den nationella domstolen att besluta om rättegångskostnaderna.

På dessa grunder fattar

DOMSTOLEN

följande beslut:

Artikel 3 a och 3 b i EG-fördraget (nu artikel 3.1 a och 3.1 b EG i ändrad lydelse), första skälet och artikel 3.2 i rådets direktiv 92/12/EEG av den 25 februari 1992 om allmänna regler för punktskattepliktiga varor och om innehav, flyttning och övervakning av sådana varor samt sjätte och åttonde skälen i rådets direktiv 92/81/EEG av den 19 oktober 1992 om harmonisering av strukturerna för punktskatter på mineraloljor skall tolkas så att de inte utgör något hinder för en medlemsstat att vägra återbetala en sådan punktskatt som en nationell skatt på oljeprodukter, som den som handlar med oljeprodukter har erlagt, när betalning uteblir från en av dess kunder.