English
Select your language
Official EU languages:
Access to European Union law
EUR-Lex
Access to European Union law
This document is an excerpt from the EUR-Lex website
Use quotation marks to search for an "exact phrase". Append an asterisk (*) to a search term to find variations of it (transp*, 32019R*). Use a question mark (?) instead of a single character in your search term to find variations of it (ca?e finds case, cane, care).
Need more search options? Use the
Advanced search
Document 62001CJ0501
Judgment of the Court (Fifth Chamber) of 6 November 2003. # Kingdom of the Netherlands v Commission of the European Communities. # Commission Decision 2001/739/EC of 17 October 2001 on the total amount of Community aid for the eradication of classical swine fever in the Netherlands in 1998. # Case C-501/01.
Domstolens dom (femte avdelningen) den 6 november 2003.
Konungariket Nederländerna mot Europeiska kommissionen.
Ogiltigförklaring av kommissionens beslut 2001/739/EG av den 17 oktober 2001 om totalbeloppet för det ekonomiska stödet från gemenskapen för att utrota klassisk svinpest i Nederländerna 1998.
Mål C-501/01.
Domstolens dom (femte avdelningen) den 6 november 2003.
Konungariket Nederländerna mot Europeiska kommissionen.
Ogiltigförklaring av kommissionens beslut 2001/739/EG av den 17 oktober 2001 om totalbeloppet för det ekonomiska stödet från gemenskapen för att utrota klassisk svinpest i Nederländerna 1998.
Mål C-501/01.
Rättsfallssamling 2003 I-13263
ECLI identifier: ECLI:EU:C:2003:603
Language
HTML
PDF
- 1.
- Jordbruk – Tillnärmning av lagstiftning i fråga om hygienkontroll – Gemenskapens finansiella stöd till medlemsstaternas veterinäråtgärder – Nödåtgärder vid utbrott av vissa djursjukdomar – Kommissionens kontrollbefogenhet – Räckvidd – Finansiell korrigering då de vidtagna åtgärderna är otilläckliga – Bestridande av medlemsstaten i fråga – Bevisbörda
- 2.
- Jordbruk – Tillnärmning av lagstiftning i fråga om hygienkontroll – Gemenskapens finansiella stöd till medlemsstatens veterinäråtgärder – Nödåtgärder vid utbrott av vissa djursjukdomar – Finansiell korrigering – Gränser – Finansiellt stöd till medlemsstaternas veterinäråtgärder – Procentuell nedsättning – Proportionalitetsprincipen – Åsidosättande – Föreligger inte
- 1.
- Vid tillämpningen av beslut 90/424 om utgifter inom veterinärområdet, har medlemsstaterna ett visst handlingsutrymme i fråga om valet av vilka åtgärder som skall vidtas för att bekämpa den epizootiska sjukdomen och hur de skall genomföras, och kommissionen kan inte i detta avseende ersätta den berörda medlemsstatens bedömning med sin egen. Om kommissionen däremot har respekterat den berörda medlemsstatens handlingsutrymme och ändå fastställt att denna inte i tillräcklig grad har bekämpat sjukdomen och att det skall företas en finansiell korrigering, ankommer det på denna medlemsstat att bevisa att kommissionen har gjort sig skyldig till en uppenbart oriktig bedömning.
- 2.
- Korrigeringar som görs av det finansiella gemenskapsstödet inom ramen för bekämpningen av den klassiska svinpesten enligt beslut 90/424 om utgifter inom veterinärområdet får inte överstiga de kostnadsökningar som bristerna i medlemsstaternas åtgärder har gett upphov till skada för gemenskapsbudgeten och för vilka den nämnda medlemsstaten skall vara ansvarig. Eftersom kommissionen är skyldig att inte använda gemenskapsmedlen på ett oberättigat sätt, skall den i gengäld tillse att den, då den vidtar en sådan finansiell korrigering, inte nedsätter gemenskapsstödet med ett belopp som är för lågt i förhållande till de konstaterade bristerna. Mot bakgrund av att konstaterandet av brister ofta grundar sig på värderingar av omständigheterna och extrapoleringar som har gjorts på grundval av representativa stickprov, skall kommissionen anses ha ett betydande utrymme för skönsmässig bedömning när den fastställer beloppet för den finansiella korrigeringen. Vid utövandet av denna befogenhet skall emellertid proportionalitetsprincipen iakttas.
- Vad särskilt beträffar beslut 2001/739 om totalbeloppet för det ekonomiska stödet från gemenskapen för att utrota klassisk svinpest i Nederländerna 1998 kan det inte med framgång göras gällande att kommissionen handlade oproportionerligt då den företog samma korrigering och således satte ned gemenskapsstödet med 25 procent även för år 1998 i enlighet med den procentsats som fastställs enligt beslut 2000/362 om totalbeloppet för det ekonomiska stödet från gemenskapen för att utrota klassisk svinpest i Nederländerna 1997, även om det är riktigt att de brister som kommissionen konstaterade för år 1998 var färre än bristerna för år 1997. Även om kommissionen av budgetmässiga skäl blev tvungen att fatta två olika beslut som vart och ett gällde kostnaderna under ett budgetår, är det fråga om en och samma epidemi. Kostnaderna för år 1998 har således ett samband med kostnaderna för år 1997. Under dessa omständigheter förefaller det inte orimligt att välja samma korrigeringssats för båda budgetåren.
Konungariket Nederländerna
mot
Europeiska gemenskapernas kommission
«Ogiltigförklaring av kommissionens beslut 2001/739/EG av den 17 oktober 2001 om totalbeloppet för det ekonomiska stödet från gemenskapen för att utrota klassisk svinpest i Nederländerna 1998»
|
||||
|
||||
(Rådets beslut 90/424)
(Rådets beslut 90/424; Kommissionens beslut 2000/362 och 2001/739)
- 1 Konungariket Nederländerna har, genom ansökan som inkom till domstolens kansli den 24 december 2001, med stöd av artikel 230 EG begärt ogiltigförklaring av kommissionens beslut av den 17 oktober 2001 om totalbeloppet för det ekonomiska stödet från gemenskapen för att utrota klassisk svinpest i Nederländerna 1998 (EGT L 277, s. 28) (nedan kallat det ifrågasatta beslutet), i den mån det stöd som Nederländerna har beviljats av gemenskapen för att utrota klassisk svinpest år 1998 innebär en nedsättning med 25 procent av de belopp som har utbetalats till uppfödare som kompensation.
- Gemenskapsrätten
- 2 I det ifrågasatta beslutet föreskrivs följande: ”Artikel 1 Totalbeloppet för det ekonomiska stödet från gemenskapen för att utrota klassisk svinpest i Nederländerna under 1998 fastställs härmed till 6 277 156 euro. Artikel 2 Det belopp som avses i artikel 1 skall betalas ut efter det att detta beslut har antagits. Artikel 3 Detta beslut riktar sig till Konungariket Nederländerna.
- 3 Skälen i beslutet lyder som följer:
- ”1)
- Under 1997 och 1998 drabbades Nederländerna av en epidemi av klassisk svinpest. Denna sjukdom utgör ett allvarligt hot mot gemenskapens svinpopulation. För att sjukdomen så snabbt som möjligt skall kunna utrotas har gemenskapen möjlighet att bevilja kompensation för de kostnader som en medlemsstat ådragit sig till följd av sjukdomsutbrott.
- 2)
- I samband med utbrotten av klassisk svinpest 1997 antog kommissionen beslut 2000/362/EG om totalbeloppet för det ekonomiska stödet från gemenskapen för att utrota klassisk svinpest i Nederländerna 1997. Genom detta beslut beviljades stöd på sammanlagt 109 937 795 euro.
- 3)
- Den 10 september 1999 lämnade Nederländerna in en ansökan om ersättning för samtliga kostnader som landet drabbats av i samband med utbrotten av klassisk svinpest 1998. På begäran av kommissionen lämnade Nederländerna den 6 december 1999, 7 februari 2000 och 21 april 2000 kompletterande upplysningar i ärendet.
- 4)
- Kommissionen har undersökt om gemenskapens samtliga juridiska bestämmelser på veterinärområdet har följts och om alla villkor för ekonomiskt stöd från gemenskapen uppfyllts.
- 5)
- Resultatet av dessa kontroller visar att alla redovisade utgifter inte kan betraktas som stödberättigande. Denna slutsats bekräftas av revisionsrättens särskilda rapport om klassisk svinpest och av beslut 2000/362/EG.
- 6)
- Kommissionens synpunkter på Nederländernas ansökan meddelades de nederländska myndigheterna officiellt den 11 december 2000.
- 7)
- Ett totalbelopp bör fastställas för ersättningen från gemenskapen för att täcka kostnader i samband med utbrotten av klassisk svinpest i Nederländerna 1998.
- 8)
- Enligt artikel 3.2 i rådets förordning (EG) nr 1258/1999 skall veterinära åtgärder och växtskyddsåtgärder som vidtas i enlighet med gemenskapens bestämmelser finansieras av garantisektionen vid Europeiska utvecklings- och garantifonden för jordbruket. Med tanke på ekonomistyrningen bör artiklarna 8 och 9 i förordning (EG) nr 1258/1999 tillämpas.
- 9)
- Ständiga veterinärkommittén har inte avgivit något positivt yttrande. Därför lämnade kommissionen den 19 juni 2001 i enlighet med artikel 41 i beslut 90/424/EEG ett förslag till rådet beträffande de åtgärder som måste antas, varefter rådet har att fatta beslut inom tre månader.
- 10)
- Rådet har dock inte fattat något beslut inom den angivna tidsfristen och åtgärderna bör nu antas av kommissionen.”
- 4 Det ifrågasatta beslutet grundar sig i synnerhet på artikel 3.2 och 3.5 i rådets beslut 90/424/EEG av den 26 juni 1990 om utgifter inom veterinärområdet (EGT L 224, s. 19; svensk specialutgåva, område 3, volym 33, s. 136), senast ändrat genom kommissionens beslut 2001/572/EG av den 28 juli 2001 (EGT L 203, s. 16) (nedan kallat beslut 90/424).
- 5 I artikel 3 i beslut 90/424 föreskrivs följande: ”1. Bestämmelserna i denna artikel skall tillämpas i händelse av att en av följande sjukdomar bryter ut på en medlemsstats område:
- –
- ...
- –
- klassisk svinpest,
- –
- ...
- –
- slakt av djur som är … mottagliga, angripna eller smittade, eller misstänks vara angripna eller smittade, och destruktion av dem, och, när det gäller hönspest, destruktion av äggen,
- –
- destruktion av smittat foder och smittade redskap, där dessa inte kan desinficeras i enlighet med tredje strecksatsen,
- –
- rengöring, insektsbekämpning och desinficering av anläggningarna och redskapen på anläggningarna,
- –
- upprättande av skyddszoner,
- –
- införande av lämpliga åtgärder för att förhindra risken för smittspridning,
- –
- fastställande av tidsperiod som skall passera efter slakten innan en ny besättning kan inrymmas på anläggningen,
- –
- snabb och skälig kompensation till djurägarna.
- –
- 50 % av medlemsstatens kostnader för att kompensera ägarna för slakten, destruktionen av djur och, i förekommande fall, deras produkter, för rengöring, insektsbekämpning och desinficering av anläggningar och redskap och för destruktion av smittat foder och smittade redskap som avses i andra strecksatsen punkt 2,
- –
- 100 % av kostnaden för vaccin och 50 % av kostnaderna för vaccinationen i de fall vaccination har bestämts i enlighet med punkt 4.”
- 6 I artikel 41 i beslut 90/424 föreskrivs följande: ”1. När det hänvisas till förfarandet i den här artikeln, skall ordföranden utan dröjsmål hänskjuta ärendet till ständiga veterinärkommittén, inrättad genom beslut 68/361/EEG, nedan kallad ’kommitten’, antingen på eget initiativ eller på begäran av en medlemsstat. 2. Kommissionens företrädare skall förelägga kommittén ett förslag till åtgärder. Kommittén skall yttra sig över förslaget inom den tid som ordföranden bestämmer med hänsyn till hur brådskande frågan är. Kommittén skall fatta sitt beslut med den majoritet som enligt artikel 148.2 i fördraget skall tillämpas vid beslut som rådet skall fatta på förslag av kommissionen, varvid medlemsstaternas röster skall vägas enligt fördragets artikel 148.2. Ordföranden får inte rösta.
-
- b)
- Om förslaget inte är förenligt med kommitténs yttrande eller om inget yttrande avges, skall kommissionen utan dröjsmål föreslå rådet vilka åtgärder som skall vidtas. Rådet skall fatta sitt beslut med kvalificerad majoritet.
- 7 I artikel 9 i rådets direktiv 80/217/EEG av den 22 januari 1980 om införande av gemenskapsåtgärder för bekämpning av klassisk svinpest (EGT L 47, s. 11; svensk specialutgåva, område 3, volym 11, s. 213), i dess lydelse enligt rådets direktiv 91/685/EEG av den 11 december 1991 (EGT L 377, s. 1; svensk specialutgåva, område 3, volym 40, s. 27) (nedan kallat direktiv 80/217) föreskrivs följande: ”1. Så snart diagnosen på klassisk svinpest hos svinen i en anläggning har bekräftats officiellt skall den behöriga myndigheten fastställa ett skyddsområde med minst tre kilometers radie kring den plats där sjukdomen har brutit ut, och detta område skall i sin tur ingå i ett övervakningsområde med minst 10 kilometers radie. ... 4. I skyddsområdet skall följande åtgärder vidtas:
- a)
- En inventering av alla anläggningar skall göras så snart som möjligt; senast sju dagar efter det att skyddsområdet upprättats skall dessa anläggningar besökas av en officiell veterinär.
- b)
- Förflyttning och transport av svin på allmänna eller enskilda vägar, förutom vägar inom anläggningar, skall förbjudas. Detta förbud skall inte gälla för genomgående transporter av svin på landsväg eller järnväg utan lossning eller uppehåll. Enligt förfarandet i artikel 16 får undantag dock medges för slaktsvin som kommer från platser utanför skyddsområdet och är på väg till ett slakteri inom detta område.
- c)
- Lastbilar och andra fordon och utrustningar, som används för transport av svin eller annan boskap eller av material som kan vara smittförande (t. ex. fodermedel, gödsel, slam etc.) och som har använts inom skyddsområdet, får inte lämna
- i)
- en anläggning som är belägen inom skyddsområdet,
- ii)
- skyddsområdet,
- iii)
- ett slakteri,
- utan att ha rengjorts och desinficerats på de sätt som den behöriga myndigheten har fastställt. De sätt som fastställs skall innebära att ingen lastbil eller något annat fordon som har använts för transport av svin lämnar området utan att först ha inspekterats av den behöriga myndigheten.
- d)
- Inga andra djurslag får föras till eller från någon anläggning utan att den behöriga myndigheten lämnat sitt tillstånd.
- e)
- Uppgift om alla döda eller sjuka svin i en anläggning skall lämnas till den behöriga myndigheten som skall låta utföra alla undersökningar som behövs för att fastställa om klassisk svinpest föreligger.
- f)
- Svinen skall hållas kvar under 21 dagar i den anläggning där de vistas efter en sådan preliminär rengöring och desinficering av de smittade anläggningarna som anges i artikel 10. Efter 21 dagar kan svinen efter tillstånd få flyttas från anläggningen på följande villkor:
- i)
- Flyttningen skall ske direkt till ett slakteri som utses av den behöriga myndigheten, företrädesvis inom kontroll- eller övervakningsområdet, under förutsättning att
- –
- alla svinen i anläggningen har inspekterats,
- –
- svinen som skall föras till slakt har genomgått klinisk undersökning, varvid också kroppstemperaturen har kontrollerats hos en del av dem,
- –
- varje svin har öronmärkts,
- –
- svinen transporteras i fordon som har plomberats av den behöriga myndigheten.
- a)
- den officiella veterinären har kontrollerat de faktiska förhållandena,
- b)
- alla svinen i anläggningen har kontrollerats,
- c)
- de svin som skall flyttas har genomgått en klinisk undersökning, varvid också kroppstemperaturen har kontrollerats hos en del av dem,
- d)
- varje svin har öronmärkts,
- e)
- mottagaranläggningen är belägen inom kontroll- eller övervakningsområdet.
- 8 I artikel 14b i direktiv 80/217 föreskrivs att varje medlemsstat enligt vissa kriterier skall göra upp en beredskapsplan med uppgifter om de åtgärder som skall vidtas nationellt, om klassisk svinpest skulle bryta ut. Beredskapsplanerna skall överlämnas till kommissionen senast den 1 januari 1993. Kommissionen skall undersöka och godkänna planerna med eventuella ändringar.
- 9 Direktiv 80/217 har ersatts av rådets direktiv 2001/89/EG av den 23 oktober 2001 om gemenskapsåtgärder för bekämpning av klassisk svinpest (EGT L 316, s. 5).
- 10 Kommissionen fastställde i det ifrågasatta beslutet beloppet för det finansiella gemenskapsstödet för att utrota klassisk svinpest i Nederländerna under år 1998 till en klart lägre nivå än vad som framgår av de uppgifter som hade lämnats av Nederländerna. Nederländerna hade angett ett totalt belopp på 63 077 783,93 NLG. Av detta belopp avsåg 22 455 339,57 NLG kompensation som Nederländerna hade utbetalat till de uppfödare som berördes av den epizootiska sjukdomen. Kommissionen begränsade det finansiella gemenskapsstödet för kompensationen till 8 256 604,57 NLG. Den satte således ned beloppet med 25 procent.
- 11 Av handlingarna framgår att det år 1997 i Nederländerna rådde en krissituation till följd av en epidemi av klassisk svinpest. År 1998, det år då epidemin började avta i Nederländerna, ägde fem utbrott av klassisk svinpest rum (till skillnad från 424 utbrott år 1997). I preventivt syfte evakuerades 68 anläggningar, varav 4 på grundval av en enda positiv epidemiologisk provtagning. Sammanlagt evakuerades 52 548 djur under år 1998. De åtgärder som vidtogs under år 1998 syftade särskilt till att återupprätta en normal situation, bland annat genom att vidta så många åtgärder som möjligt för att svinsektorn skulle fungera normalt igen när den klassiska svinpesten utrotats.
- 12 Såsom framgår av det ifrågasatta beslutet grundade kommissionen den finansiella korrigeringen på flera anmärkningar. Genom anmärkningarna kritiserade kommissionen Nederländerna för att antalet djur för vilka kompensation hade begärts under rubriken ”unga suggor” var flera gånger högre än det normala antalet unga suggor i en anläggning, att den kompensation som hade utbetalats för samtliga suggor i genomsnitt var 9,4 procent högre än de skalor som hade fastställts av det nederländska direktoratet för jordbruk och fiske, att svinens vikt i de anläggningar som endast hade gödsvin hade övervärderats med 12,2 procent, att den uppskattade djurfodervikten i de anläggningar som hade evakuerats den dag då uppskattningen gjordes var 17 procent högre än totalvikten av samma foder som hade vägts i destruktionscentralerna och att det totala beloppet för den kompensation som utbetalades till svinuppfödare hade ökat med 15,5 procent på grund av ”uppvärderingssystemet”.
- 13 Enligt en skrivelse från Coleman, generaldirektör för kommissionens generaldirektorat Hälsa och konsumentskydd, till vilken det hänvisas i skäl 6 i det ifrågasatta beslutet, ansåg kommissionen att det var berättigat att företa en schablonmässig korrigering med 25 procent, med beaktande av omfattningen av felaktigheterna och av att de hade skett upprepade gånger och systematiskt, samt med hänsyn till den omständigheten att de utbrott av klassisk svinpest som ägde rum i Nederländerna åren 1997 och 1998 kunde hänföras till samma epidemi och kostnaderna för år 1998 följaktligen hade ett samband med kostnaderna för år 1997. I denna skrivelse angavs även att kommissionens slutsatser grundade sig på en undersökning av de ekonomiska uppgifterna i samtliga ärenden avseende kompensation till djurägare och att det inte hade gjorts någon extrapolering utifrån de sex utvalda ärendena.
- 14 Konungariket Nederländerna anser att det ifrågasatta beslutet är felaktigt och har väckt förevarande talan inom ramen för vilken den har yrkat att domstolen skall
-
- 1.
- ogiltigförklara det ifrågasatta beslutet i den mån beloppet för det finansiella gemenskapsstödet som fastställts för år 1998 för att utrota klassisk svinpest i Nederländerna innebär en nedsättning med 25 procent av de belopp som har utbetalats till uppfödare som kompensation,
-
- 2.
- förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.
- 15 Kommissionen har yrkat att domstolen skall ogilla Konungariket Nederländernas talan och förplikta det att ersätta rättegångskostnaderna.
- 16 Den nederländska regeringen har angett fem grunder till stöd för sin talan. För det första har den gjort gällande att det ifrågasatta beslutet grundar sig på uppgifter som inte är korrekta i sak (första grunden). För det andra har den gjort gällande att kommissionen handlade rättsstridigt när den antog beslutet. Det är dels enligt beslut 90/424 inte möjligt att göra en korrigering av det finansiella gemenskapsstödet, i varje fall inte på det sätt som kommissionen har gjort (andra grundens första del), dels har kommissionen gjort en tolkning av de faktiska omständigheterna som är felaktig i rättsligt avseende (andra grundens andra del). Vidare har den nederländska regeringen gjort gällande att det ifrågasatta beslutet är oproportionerligt (tredje grunden). Den omständigheten att det saknas en uttrycklig och tillräckligt klart formulerad rättslig grund för att en finansiell korrigering skall kunna företas innebär dessutom ett åsidosättande av rättssäkerhetsprincipen (fjärde grunden). Slutligen anser den nederländska regeringen att det ifrågasatta beslutet är otillräckligt motiverat med avseende på artikel 253 EG (femte grunden).
- 17 Genom den andra grundens första del och den fjärde grunden ifrågasätts själva möjligheten att företa en schablonmässig eller en annan slags korrigering av det finansiella gemenskapsstödet enligt artikel 3.2 och 3.5 i beslut 90/424. En förutsättning för att de andra grunderna skall kunna prövas är att det finns en sådan möjlighet, varför det först skall undersökas huruvida så är fallet.
- 18 Den andra grundens första del och den fjärde grunden i detta mål är identiska med den andra grundens första del och den fjärde grunden i mål C-293/00, Nederländerna mot kommissionen (REG 2003, s. I-0000), i vilket dom meddelats denna dag. Eftersom talan i det målet inte bifölls på dessa grunder (se punkterna 20–30) och eftersom den nederländska regeringen inte har framfört några nya argument avseende förevarande mål, kan talan av samma skäl inte bifallas på dessa grunder.
- 19 Som första grund och enligt den andra grundens andra del har den nederländska regeringen gjort gällande att kommissionen felaktigt har fastställt och tolkat de faktiska omständigheterna, som enligt kommissionen rättfärdigar den finansiella korrigeringen.
- 20 Såsom domstolen har konstaterat i punkterna 32–34 i domen i det ovannämnda målet Nederländerna mot kommissionen, har medlemsstaterna ett visst handlingsutrymme i fråga om valet av vilka åtgärder som skall vidtas för att bekämpa den epizootiska sjukdomen och hur de skall genomföras, och kommissionen kan inte i detta avseende ersätta den berörda medlemsstatens bedömning med sin egen. Om kommissionen däremot har respekterat den berörda medlemsstatens handlingsutrymme och ändå fastställt att denna inte i tillräcklig grad har bekämpat sjukdomen och att det skall företas en finansiell korrigering, ankommer det på denna medlemsstat att bevisa att kommissionen har gjort sig skyldig till en uppenbart oriktig bedömning.
- 21 Den nederländska regeringen har kritiserat kommissionen för att på grundval av enbart sex kompensationsärenden ha dragit allmänna slutsatser avseende fastställandet av kompensation till svinuppfödare som berördes av den klassiska svinpesten. Den nederländska regeringen har gjort en detaljerad undersökning av vart och ett av de sex ärendena och därefter dragit slutsatsen att det inte i något av dem fanns grund för alla kommissionens anmärkningar (nämligen ett oproportionerligt stort antal unga suggor, för höga kompensationsbelopp, övervärderingar av svinens vikt, onormal djurfodervikt och brister i uppvärderingssystemet). I fem av de nämnda ärendena har endast ett mycket begränsat antal felaktigheter framkommit (endast en eller två, och – vad som är ännu viktigare – anmärkningen att uppvärderingen har medfört en ökad kompensation i förhållande till marknadspriset avser endast ett enda ärende). Den nederländska regeringen anser således att det är klarlagt att inte någon faktisk omständighet styrker kommissionens bedömning att de av kommissionen konstaterade felaktigheterna har skett upprepade gånger och systematiskt.
- 22 Den nederländska regeringen anser vidare att kommissionen har tolkat begreppet skälig kompensation felaktigt. Eftersom detta begrepp varken definieras i direktiv 80/217, i beslut 90/424 eller i någon annan gemenskapsrättslig bestämmelse, har medlemsstaterna då de definierar det ett utrymme för fri bedömning inom de gränser som fastställs av den tillämpliga gemenskapsbestämmelsens syfte och ändamål.
- 23 Generaladvokaten har i punkterna 137–149 och 184–194 i sitt förslag till avgörande noggrant angett skälen till att hon anser att det av kommissionens anmärkningar avseende bekämpandet av klassisk svinpest år 1998 inte framgår att kommissionen har gjort sig skyldig till en uppenbart oriktig bedömning.
- 24 Domstolen ansluter sig till denna bedömning.
- 25 Talan kan således inte bifallas på den första grunden och inte heller på den andra grundens andra del.
- 26 Som tredje grund har den nederländska regeringen gjort gällande att det ifrågasatta beslutet strider mot proportionalitetsprincipen. Parternas argument
- 27 Den nederländska regeringen anser att förhållandet mellan de brister som kommissionen har konstaterat (eller som den åtminstone har kvalificerat som sådana) såvitt avser fastställandet av den kompensation som har utbetalats till de jordbrukare som berördes av den klassiska svinpesten år 1998 och den finansiella korrigering som har företagits av kommissionen är oproportionerligt.
- 28 Under alla omständigheter är det enligt den nederländska regeringen oproportionerligt att göra en generell nedsättning på grundval av ett icke‑representativt urval av uppgifter. Eftersom kommissionen, till skillnad från år 1997, inte heller har riktat någon anmärkning av teknisk karaktär till de nederländska myndigheterna, är det inte proportionerligt att för år 1998 göra samma nedsättning som för föregående år.
- 29 Den nederländska regeringen har i detta avseende understrukit skillnaderna mellan de båda åren. Med beaktande av krissituationen i början av år 1997 gavs prioritet åt att den veterinära verksamheten skulle fungera tillfredsställande vid bekämpningen av sjukdomen. Från och med mitten av år 1997 fästes i samråd med kommissionen större vikt vid den administrativa organisationen. År 1998 syftade åtgärderna till att återställa den normala situationen, eftersom epidemin var i sitt slutskede.
- 30 Kommissionen har gjort gällande att det var fråga om en och samma klassiska svinpest. Anmärkningarna av administrativ och ekonomisk karaktär var identiska, varför det verkade berättigat att tillämpa samma korrigeringssats för de båda perioderna. Kommissionen har erinrat om att den finansiella korrigeringen är klart lägre än den kostnadsökning som uppkommit till följd av de konstaterade bristerna och som har belastat gemenskapsbudgeten. Domstolens bedömning
- 31 Korrigeringar som görs av det finansiella gemenskapsstödet inom ramen för bekämpningen av den klassiska svinpesten får inte överstiga de kostnadsökningar som bristerna har gett upphov till skada för gemenskapsbudgeten och för vilka den berörda medlemsstaten skall vara ansvarig.
- 32 Eftersom kommissionen är skyldig att inte använda gemenskapsmedlen på ett oberättigat sätt, skall den i gengäld tillse att den, då den vidtar en sådan finansiell korrigering, inte nedsätter gemenskapsstödet med ett belopp som är för lågt i förhållande till de konstaterade bristerna.
- 33 Mot bakgrund av att konstaterandet av brister i en situation som den förevarande ofta grundar sig på värderingar av omständigheterna och extrapoleringar som har gjorts på grundval av representativa stickprov, skall kommissionen anses ha ett betydande utrymme för skönsmässig bedömning när den fastställer beloppet för den finansiella korrigeringen. Vid utövandet av denna befogenhet skall emellertid proportionalitetsprincipen iakttas.
- 34 Det är riktigt att de brister som kommissionen konstaterade för år 1998 – det år som är i fråga i förevarande mål – var färre än bristerna för år 1997, det år som var i fråga i det ovannämnda målet Nederländerna mot kommissionen. Det är även riktigt att kommissionen vid en viss tidpunkt övervägde en finansiell korrigering med endast 15 procent och att det var först senare som den bestämde sig för att tillämpa samma procentsats för år 1997, nämligen 25 procent.
- 35 Såsom Coleman har förklarat i den ovannämnda skrivelsen av den 11 december 2000 är det emellertid fråga om en och samma epidemi. Kostnaderna för år 1998 har således ett samband med kostnaderna för år 1997.
- 36 Mot bakgrund av att epidemin varade under två budgetår blev kommissionen av budgetmässiga skäl tvungen att fatta två olika beslut som vart och ett gällde kostnaderna under ett budgetår (år 1997 i det ovannämnda målet Nederländerna mot kommissionen och år 1998 i förevarande mål).
- 37 Under dessa omständigheter förefaller det inte orimligt att välja samma korrigeringssats för båda budgetåren. Detta gäller i än högre grad eftersom det inte har kunnat visas att den korrigeringssats som tillämpades för år 1998 överstiger beloppet för den skada som har orsakats av att de villkor som anges i de gemenskapsrättsliga bestämmelserna inte har uppfyllts och för vilken Nederländerna skall vara ansvarigt.
- 38 Mot bakgrund av att den finansiella korrigering som kommissionen har företagit inte består i ett fast belopp utan i en procentsats av det finansiella gemenskapsstödet, som uppgår till ungefär 110 miljoner euro för år 1997 och 6,3 miljoner euro för år 1998, kan inte heller den omständigheten att de brister som konstaterades år 1998 var färre än de som konstaterades avseende år 1997 i sig göra det tveksamt huruvida samma procentsats skall fastställas för de båda budgetåren.
- 39 Med beaktande av det utrymme för skönsmässig bedömning som kommissionen har för att fastställa procentsatsen för den finansiella korrigeringen kan det följaktligen inte med framgång göras gällande att den handlade oproportionerligt då den företog samma korrigering och således satte ned gemenskapsstödet med 25 procent även för år 1998.
- 40 Talan kan således inte bifallas på den tredje grunden.
- 41 Enligt den nederländska regeringen är det ifrågasatta beslutet inte vederbörligen motiverat och innebär därför ett åsidosättande av motiveringsskyldigheten i artikel 253 EG. Parternas argument
- 42 Den nederländska regeringen anser att det är omöjligt att på grundval av de uppgifter som finns i det ifrågasatta beslutet urskilja den rättsliga grunden eller andra rättsliga omständigheter på vilka kommissionen har grundat sina anmärkningar.
- 43 Kommissionen har bestritt att den har åsidosatt motiveringsskyldigheten. Den har gjort gällande att motiveringsskyldighetens omfattning bland annat bestäms av i vilken grad den som beslutet är riktat till har medverkat vid utarbetandet av beslutet. I förevarande fall, liksom i fråga om förfarandet vid avslutande av räkenskaperna för Europeiska utvecklings- och garantifonden för jordbruket (EUGFJ), har en ingående skriftväxling ägt rum mellan kommissionens tjänstemän och de nederländska myndigheterna.
- 44 Kommissionen har tillagt att den rättsliga grunden anges tydligt och att kommissionens argument för en nedsättning finns i skälen 4, 5 och 6 i det ifrågasatta beslutet. Dessa argument utvecklades i den ovannämnda skrivelsen från Coleman av den 11 december 2000. Domstolens bedömning
- 45 Domstolen erinrar om att det av den motivering som krävs enligt artikel 253 EG klart och tydligt skall framgå hur den institution som har antagit den ifrågasatta rättsakten har resonerat, så att de som berörs därav kan få kännedom om skälen för den vidtagna åtgärden och så att domstolen ges möjlighet att utöva sin prövningsrätt. Det krävs dock inte att alla relevanta faktiska och rättsliga omständigheter anges i motiveringen (se bland annat dom av den 10 december 2002 i mål C-491/01, British American Tobacco (Investments) och Imperial Tobacco, REG 2002, s. I-11453, punkt 165).
- 46 Huruvida motiveringsskyldigheten uppfyllts skall för övrigt bedömas inte bara utifrån den ifrågasatta rättsaktens ordalydelse utan även utifrån sammanhanget och reglerna på det ifrågavarande området (domen i det ovannämnda målet British American Tobacco (Investments) och Imperial Tobacco, punkt 166).
- 47 Detta gäller i än högre grad när den berörda medlemsstaten har medverkat vid utarbetandet av den ifrågasatta rättsakten och således känner till de skäl som ligger till grund för rättsakten (se, vad beträffar avslut av räkenskaperna för EUGFJ, dom av den 1 oktober 1998 i mål C-27/94, Nederländerna mot kommissionen, REG 1998, s. I-5581, punkt 36, och vad beträffar den totala tillåtna fångstmängden i fråga om fisk, dom av den 25 oktober 2001 i mål C-120/99, Italien mot rådet, REG 2001, s. I-7997, punkt 29).
- 48 I förevarande fall har Nederländerna medverkat vid utarbetandet av det ifrågasatta beslutet och kände till skälen till att kommissionen ansåg att den kunde dra av de ifrågavarande beloppen. Under dessa omständigheter är det inte nödvändigt att i det slutliga beslutet i detalj upprepa resonemanget, och det skall anses tillräckligt med en sammanfattning av skälen. Det ifrågasatta beslutet uppfyller dessa krav.
- 49 Eftersom beslutet inte är bristfälligt motiverat, kan talan inte bifallas på den femte grunden.
- 50 Eftersom talan inte kan bifallas på någon av grunderna skall den således ogillas i sin helhet.
- 51 Enligt artikel 69.2 i rättegångsreglerna skall tappande part förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna, om detta har yrkats. Kommissionen har yrkat att Konungariket Nederländerna skall förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna. Eftersom Konungariket Nederländerna har tappat målet, skall kommissionens yrkande bifallas.
- 1)
- Talan ogillas.
- 2)
- Konungariket Nederländerna skall ersätta rättegångskostnaderna.
DOMSTOLENS DOM (femte avdelningen)
den 6 november 2003(1)
Ogiltigförklaring av kommissionens beslut 2001/739/EG av den 17 oktober 2001 om totalbeloppet för det ekonomiska stödet från gemenskapen för att utrota klassisk svinpest i Nederländerna 1998
I mål C-501/01,
Konungariket Nederländerna, företrätt av H.G. Sevenster, C. Wissels och J.G.M. van Bakel, samtliga i egenskap av ombud,sökande,
mot
Europeiska gemenskapernas kommission, företrädd av T. van Rijn, i egenskap av ombud, med delgivningsadress i Luxemburg,svarande,
angående en talan om ogiltigförklaring av kommissionens beslut 2001/739/EG av den 17 oktober 2001 om totalbeloppet för det ekonomiska stödet från gemenskapen för att utrota klassisk svinpest i Nederländerna 1998 (EGT L 277, s. 28), i den mån det stöd som Nederländerna har beviljats av gemenskapen för att utrota klassisk svinpest år 1998 innebär en nedsättning med 25 procent av de belopp som har utbetalats till uppfödare som kompensation, meddelarDOMSTOLEN (femte avdelningen),
sammansatt av ordföranden på fjärde avdelningen, C.W.A. Timmermans, tillförordnad ordförande på femte avdelningen, samt domarna D.A.O. Edward (referent) och S. von Bahr, generaladvokat: C. Stix-Hackl,
justitiesekreterare: avdelningsdirektören M.-F. Contet, efter att parterna har avgivit muntliga yttranden vid förhandlingen den 26 mars 2003,
och efter att den 26 juni 2003 ha hört generaladvokatens förslag till avgörande,
följande
Dom
|
|
Bakgrund
Förfarandet vid domstolen
Inledande anmärkningar
Den andra grundens första del och den fjärde grunden
Den första grunden och den andra grundens andra del
Den tredje grunden
Den femte grunden
Rättegångskostnader
På dessa grunder beslutar
DOMSTOLEN (femte avdelningen)
följande dom:|
Timmermans |
Edward |
von Bahr |
|
R. Grass |
V. Skouris |
|
Justitiesekreterare |
Ordförande |
- 1 –
- Rättegångsspråk: nederländska.