EUR-Lex Access to European Union law
This document is an excerpt from the EUR-Lex website
Use quotation marks to search for an "exact phrase". Append an asterisk (*) to a search term to find variations of it (transp*, 32019R*). Use a question mark (?) instead of a single character in your search term to find variations of it (ca?e finds case, cane, care).
Need more search options? Use the
Advanced search
You are here
Document 62001CJ0095
Judgment of the Court (Sixth Chamber) of 5 February 2004. # Criminal proceedings against John Greenham and Léonard Abel. # Reference for a preliminary ruling: Tribunal de grande instance de Paris - France. # Free movement of goods - Articles 28 EC and 30 EC - Prohibition on marketing foodstuffs to which vitamins and minerals have been added - Justification - Proportionality. # Case C-95/01.
Domstolens dom (sjätte avdelningen) den 5 februari 2004.
Brottmål mot John Greenham och Léonard Abel.
Begäran om förhandsavgörande: Tribunal de grande instance de Paris - Frankrike.
Fri rörlighet för varor - Artiklarna 28 EG och 30 EG - Förbud mot saluföring av livsmedel med tillsatser av vitaminer och mineraler - Skäl - Proportionalitet.
Mål C-95/01.
Domstolens dom (sjätte avdelningen) den 5 februari 2004.
Brottmål mot John Greenham och Léonard Abel.
Begäran om förhandsavgörande: Tribunal de grande instance de Paris - Frankrike.
Fri rörlighet för varor - Artiklarna 28 EG och 30 EG - Förbud mot saluföring av livsmedel med tillsatser av vitaminer och mineraler - Skäl - Proportionalitet.
Mål C-95/01.
Rättsfallssamling 2004 I-01333
ECLI identifier: ECLI:EU:C:2004:71
Language
HTML
PDF
- Fri rörlighet för varor – Kvantitativa restriktioner – Åtgärder med motsvarande verkan – Förbud mot att saluföra livsmedel med tillsatser av näringsämnen utan föregående tillstånd – Motivering – Skydd för folkhälsan – Villkor
Brottmål
mot
John Greenham och Léonard Abel
(begäran om förhandsavgörande från Tribunal de grande instance de Paris)
«Fri rörlighet för varor – Artiklarna 28 EG och 30 EG – Förbud mot saluföring av livsmedel med tillsatser av vitaminer och mineraler – Skäl – Proportionalitet»
|
||||
|
||||
(Artiklarna 28 EG och 30 EG)
- – John Greenham och Léonard Abel, genom M. Jeannin, avocat,
- – Frankrikes regering, genom G. de Bergues och R. Loosli-Surrans, båda i egenskap av ombud,
- – Greklands regering, genom S. Spyropoulos, C. Georgiadis och N. Dafniou, samtliga i egenskap av ombud,
- – Spaniens regering, genom S. Ortiz Vaamonde, i egenskap av ombud,
- – Europeiska gemenskapernas kommission, genom M. Shotter och J. Adda, båda i egenskap av ombud,
- 1 Tribunal de grande instance de Paris har, genom beslut av den 19 februari 2001 som inkom till domstolen den 27 februari samma år, i enlighet med artikel 234 EG ställt en fråga om tolkningen av artiklarna 28 EG och 30 EG.
- 2 Frågan har uppkommit i ett brottmål mot John Greenham och Léonard Abel, företagsledare för NSA France SARL (nedan kallat NSA France), med säte i Paris (Frankrike). NSA France distribuerar livsmedel från bolaget NSA International, med säte i Förenade kungariket.
- Tillämpliga bestämmelser De gemenskapsrättsliga bestämmelserna
- 3 Det är utrett att det vid tidpunkten för de faktiska omständigheterna i tvisten vid den nationella domstolen saknades gemenskapsrättsliga bestämmelser angående villkoren för tillsatser av näringsämnen, såsom vitaminer och mineraler, i livsmedel för normal konsumtion.
- 4 Kommissionen har i fråga om vissa specialdestinerade livsmedel antagit direktiv med stöd av rådets direktiv 89/398/EEG av den 3 maj 1989 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om specialdestinerade livsmedel (EGT L 186, s. 27; svensk specialutgåva, område 13, volym 19, s. 1). Den nationella lagstiftningen
- 5 I artikel L. 213-1 i code français de la consommation (fransk lag om konsumtion), i den lydelse som är tillämplig i tvisten vid den nationella domstolen, föreskrivs följande: ”Den som vilseleder eller försöker vilseleda en avtalspart på något sätt, även om det sker genom tredje man, döms till fängelse i två år och/eller böter om 250 000 FRF oavsett om han är part i avtalet eller inte. Vilseledandet skall avse någon av följande aspekter: 1. Varans art, typ, ursprung, huvudsakliga egenskaper, sammansättning eller innehåll av verksamma ämnen. 2. Mängden levererade varor eller dessa varors identitet genom att en annan vara än den som överenskommits i avtalet levereras. 3. Varans lämplighet för avsedd användning, risker som sammanhänger med varans användning, utförda kontroller, användningssätt eller försiktighetsåtgärder som skall vidtas.”
- 6 Den franska lagstiftning som är tillämplig på försäljning av kosttillskott och livsmedel för normal konsumtion som berikats med vitaminer, mineraler och andra näringsämnen som till exempel aminosyror är ett dekret av den 15 april 1912. Dekretet innehåller tillämpningsföreskrifter för lag av den 1 augusti 1905 om bekämpning av bedrägeri vid saluföring av varor och förvanskning av varor i fråga om livsmedel och särskilt vad gäller kött, charkuteriprodukter, frukt, grönsaker, fisk och konserver.
- 7 I artikel 1 i nämnda dekret, i dess lydelse enligt dekret nr 73-138 av den 12 februari 1973 (JORF av den 15 februari 1973, s. 1728), föreskrivs följande: ”Det är förbjudet att inneha i försäljningssyfte, att utbjuda till försäljning eller sälja samtliga varor och livsmedel avsedda för mänsklig konsumtion då de innehåller tillsatser av andra kemiska produkter än dem vars användning förklarats tillåten genom förordningar som antagits gemensamt av jordbruksministern, finans- och ekonomiministern, ministern för industriell och vetenskaplig utveckling samt ministern för folkhälsan, efter yttrande av Conseil supérieur d'hygiène publique de France (nedan kallat CSHPF) och Académie nationale de médecine.”
- 8 Genom dekret nr 99-242 av den 26 mars 1999 (JORF av den 28 mars 1999, s. 4653) ändrades dekretet av den 15 april 1912 på så sätt, att Agence française de sécurité sanitaires des aliments (AFSSA) skall avge yttrande i stället för CSHPF och Académie nationale de médicine.
- 9 I artikel 1 i dekret nr 91-827 av den 29 augusti 1991 om specialdestinerade livsmedel (JORF av den 31 augusti 1991, s. 11424) föreskrivs följande: ”Med specialdestinerade livsmedel avses sådana livsmedel som på grund av sin speciella sammansättning eller sitt speciella tillverkningssätt tydligt särskiljer sig från livsmedel för normal konsumtion, uppfyller det angivna näringssyftet och saluförs på ett sådant sätt att det anges att de uppfyller detta syfte.”
- 10 Artikel 3 i samma dekret har följande lydelse: ”I en förordning som antas gemensamt av ministrarna för konsumtionsfrågor, jordbruk och hälsofrågor efter yttrande av [CSHPF] fastställs följande:
- a)
- En förteckning över samt villkoren för användning av näringsämnen som till exempel vitaminer, mineralsalt, aminosyror och andra ämnen som är tillåtna för tillsats i specialdestinerade livsmedel samt de renhetskriterier som är tillämpliga på dessa ämnen,
- 11 I dekret nr 97-964 av den 14 oktober 1997 (JORF av den 21 oktober 1997, s. 15266), som kompletterar dekretet av den 15 april 1912, definieras för första gången kosttillskott som ”produkter avsedda att intas som komplement till den normala kosten i syfte att uppväga en verklig eller förmodad brist i det dagliga intaget”.
- 12 John Greenham och Léonard Abel åtalades för att under år 1998 ha begått två brott i samband med livsmedelsförsäljning.
- 13 Enligt åtalet skall John Greenham och Abel Léonard under år 1998 ha ställt ut och utbjudit till försäljning påstått förvanskade livsmedel genom att saluföra produkter (kosttillskottet ”Juice Plus + grönsaksblandning och Juice Plus + fruktblandning”) vilka tillförts substansen ”koenzym Q10”, vilken är ett näringsämne som det i Frankrike inte är tillåtet att tillföra livsmedel avsedda för mänsklig konsumtion, samt vitaminer i större doser än vad som är rekommenderat dagligt intag eller som överskrider de säkerhetsnivåer som har fastställts av CSHPF.
- 14 Vidare åtalades de för att ha vilselett konsumenterna särskilt vad avser produkternas huvudsakliga egenskaper genom att saluföra måltidersättningarna ”Juice Plus + Lite med choklad- och vaniljsmak”. Dessa måltidsersättningar uppfyller inte gällande bestämmelser enligt kommissionens direktiv 96/8/EG av den 26 februari 1996 om livsmedel avsedda att användas i energibegränsade dieter för viktminskning (EGT L 55, s. 22), eftersom de innehåller färre kalorier än det gränsvärde som fastställts i lagstiftningen och ett underskott av vissa mineraler.
- 15 Åtalet väcktes sedan Direction générale de la concurrence, de la consommation et de la répression des fraudes den 23 mars 1998 tagit två prover på varor som NSA France saluförde i Frankrike.
- 16 De tilltalade anförde vid den nationella domstolen dels att de aktuella livsmedlen redan omsattes fritt i andra medlemsstater i Europeiska unionen när de tillträdde sina tjänster, dels att koenzymet Q10 är tillåtet i bland annat Spanien, Italien, Tyskland och Förenade kungariket. Således kunde franska myndigheter inte hindra den fria rörligheten och försäljningen av dessa varor i Frankrike.
- 17 Tribunal de Grande instance de Paris ansåg att tvistens lösning kräver tolkning av artiklarna 28 EG och 30 EG och beslutade därför att vilandeförklara målet och ställa följande tolkningsfråga till domstolen: ”Skall artiklarna 28 och 30 i fördraget tolkas på så sätt att en medlemsstat inte kan hindra den fria rörligheten och försäljningen av ett kosttillskott som lagligen har sålts i en annan medlemsstat?”
- 18 De tilltalade i målet vid den nationella domstolen har anfört att nationell lagstiftning av den typ som är aktuell i målet, och som förbjuder fri saluföring av kosttillskott som lagligen saluförs i en annan medlemsstat trots att några allvarliga hälsorisker inte påvisats, utgör en åtgärd med motsvarande verkan som strider mot artiklarna 28 EG och 30 EG.
- 19 De anser att de franska myndigheterna inte kunnat styrka att den nationella lagstiftningen är nödvändig för att undvika allvarliga risker för folkhälsan och att den inte kan ersättas med en åtgärd som innebär ett mindre ingripande i handeln mellan medlemsstaterna, som till exempel märkning.
- 20 De tilltalade har dessutom gjort gällande att i strid med de krav som ställs i gemenskapsrätten kan ekonomiska aktörer inte erhålla något försäljningstillstånd för sådana kosttillskott efter ett lättillgängligt förfarande som kan avslutas inom rimlig tid.
- 21 Den franska regeringen har gjort gällande att ett system med förbud mot saluföring, såvida inte tillstånd meddelats, är förenligt med gemenskapsrätten under förutsättning att det uppfyller de krav som gemenskapsrätten ställer. Ett sådant tillståndsförfarande skall vara lättillgängligt och kunna avslutas inom rimlig tid. Vidare skall det vara möjligt att väcka talan mot ett avslagsbeslut.
- 22 Nämnda regering har understrukit att NSA France i förevarande fall inte har inkommit med någon tillståndsansökan. I stället har bolaget avsiktligt salufört de aktuella produkterna utan att först ha inkommit med en ansökan som de franska myndigheterna skulle ha kunnat pröva.
- 23 Den grekiska regeringen har påpekat att enbart det faktum att ett visst kosttillskott fritt saluförs i andra medlemsstater inte är skäl nog för att saluföringen av detsamma automatiskt måste tillåtas i den berörda medlemsstaten utan att produkten genomgått det tillståndsförfarande som föreskrivs i gällande lagbestämmelser i denna medlemsstat. Enligt den grekiska regeringen kan och skall det i de nationella bestämmelser som antagits på området föreskrivas vissa villkor för att försäljningstillstånd skall beviljas för vissa kosttillskott oavsett om de framställts i den berörda medlemsstaten eller importerats från en annan medlemsstat. Dessa villkor kan till exempel bestå av ett förfarande med förhandstillstånd.
- 24 Den spanska regeringen har avstått från att ta ställning till den ställda frågan men har påpekat att ingen av de produkter som tolkningsfrågan gäller betraktas som livsmedel enligt spansk livsmedelslagstiftning. Följaktligen kan de inte säljas fritt på den spanska livsmedelsmarknaden. Den spanska regeringen har dessutom gjort gällande att tillsats av koenzymet Q10 inte nämns i nämnda lagstiftning.
- 25 Kommissionen anser att när ett visst näringsämne, som är tillåtet i en medlemsstat, tillförts livsmedel skall detta näringsämne godkännas när produkter importerats från denna stat om ämnet inte medför någon fara för folkhälsan med hänsyn till dels resultaten av internationell forskning, dels kostvanorna i importmedlemsstaten.
- 26 Enligt kommissionen ankommer det på den nationella domstolen att pröva om behöriga myndigheter i den berörda medlemsstaten har gjort en bedömning av riskerna med de aktuella näringsämnena för att därigenom göra det möjligt att avgöra om lagstiftningen på området är nödvändig för att på ett effektivt sätt skydda folkhälsan.
- 27 Vad gäller målet vid den nationella domstolen har kommissionen påpekat att det i begäran om förhandsavgörande inte ges några uppgifter om vare sig de säkerhetsnivåer som fastställts av CSHPF beträffande vitaminintag eller om hur dessa nivåer fastställs.
- 28 Kommissionen har beträffande koenzymet Q10 gjort gällande att någon information inte getts i fråga om vilka risker för människors hälsa tillförsel av detta näringsämne skulle medföra. Domstolens svar
- 29 Den nationella domstolen har ställt frågan för att få klarhet i huruvida artiklarna 28 EG och 30 EG skall tolkas så att de utgör hinder för att en medlemsstat, såvida inte förhandstillstånd beviljats, förbjuder saluföring av livsmedel som lagligen tillverkats och saluförts i en annan medlemsstat när dessa livsmedel tillförts andra näringsämnen, till exempel vitaminer och mineraler, än dem som är tillåtna att använda i den förstnämnda medlemsstaten.
- 30 Det skall inledningsvis påpekas att målet vid den nationella domstolen rör åtal beträffande såväl kosttillskott som måltidsersättningar medan tolkningsfrågan endast avser sådana kosttillskott som tillförts koenzymet Q10, vilket inte är tillåtet i Frankrike, och vitaminer i en mängd som överstiger de säkerhetsnivåer som fastställts av CSHPF eller det rekommenderade dagsintaget.
- 31 Den fria rörligheten för varor mellan medlemsstaterna är en grundläggande princip i EG-fördraget, vilken kommer till uttryck i förbudet i artikel 28 EG mot kvantitativa importrestriktioner samt åtgärder med motsvarande verkan mellan medlemsstaterna.
- 32 Förbudet mot åtgärder med motsvarande verkan i artikel 28 EG riktar sig mot alla handelsregler antagna av medlemsstaterna som direkt eller indirekt, faktiskt eller potentiellt, kan hindra handeln inom gemenskapen (se, bland annat, dom av den 11 juli 1974 i mål 8/74, Dassonville, REG 1974, s. 837, punkt 5, svensk specialutgåva, volym 2, s. 343, och av den 23 september 2003 i mål C-192/01, kommissionen mot Danmark, REG 2003, s. I-0000, punkt 39).
- 33 Det verkar framgå av handlingarna i målet vid den nationella domstolen att de aktuella livsmedlen importerats från en annan medlemsstat där de lagligen tillverkats och/eller saluförts. Det ankommer emellertid på den nationella domstolen, som ensam är behörig att fastställa och bedöma de faktiska omständigheterna i det mål som har anhängiggjorts vid den, att kontrollera att så är fallet och att de bestämmelser och principer som följer av den fria rörligheten för varor verkligen skall tillämpas i detta mål (se, för ett liknande resonemang, dom av den 18 maj 2000 i mål C-107/97, Rombi och Arkopharma, REG 2000, s. I-3367, punkt 72).
- 34 Sådan lagstiftning som den som är aktuell i målet vid den nationella domstolen, enligt vilken det är förbjudet att saluföra livsmedel vilka tillförts näringsämnen och som lagligen tillverkats och/eller saluförts i exportmedlemsstaten men som är förbjudna i importmedlemsstaten, eller enligt vilken det krävs att dessa ämnen först registrerats på en därför avsedd nationell förteckning för att livsmedel i vilka de tillsats skall få saluföras, kan, i egenskap av åtgärd med verkan motsvarande kvantitativa importrestriktioner i den mening som avses i artikel 28 EG, motiveras om den uppfyller kraven i artikel 30 EG, såsom denna tolkats av domstolen.
- 35 Denna lagstiftning skall för det första innehålla föreskrifter om ett förfarande som möjliggör för de ekonomiska aktörerna att få ett näringsämne registrerat på den nationella förteckningen över tillåtna ämnen. Detta förfarande skall vara lättillgängligt och skall kunna avslutas inom rimlig tid, och om det leder fram till ett avslag skall talan kunna väckas mot avslagsbeslutet (se, för ett liknande resonemang, dom av den 16 juli 1992 i mål C-344/90, kommissionen mot Frankrike, REG 1992, s. I-4719, punkt 9, och av den 5 februari 2004 i mål C‑24/00, kommissionen mot Frankrike, REG 2004, s. I-0000, punkt 26).
- 36 En ansökan om registrering av ett näringsämne på den nationella förteckningen över tillåtna ämnen kan för det andra avslås av de nationella myndigheterna endast om ämnet medför en verklig risk för folkhälsan (se domen i det ovannämnda målet kommissionen mot Danmark, punkt 46).
- 37 Det ankommer förvisso på medlemsstaterna att i avsaknad av harmonisering och i den mån det fortfarande råder vetenskaplig osäkerhet besluta i vilken omfattning de avser att garantera skyddet för människors hälsa och liv samt besluta om krav på godkännande innan livsmedel släpps ut på marknaden varvid de dock skall beakta kraven avseende den fria rörligheten för varor inom gemenskapen (se domen i det ovannämnda målet kommissionen mot Danmark, punkt 42).
- 38 Detta utrymme för bedömning vad gäller skyddet för folkhälsan är särskilt stort när det visas att det fortfarande råder vetenskaplig osäkerhet beträffande vissa näringsämnen, såsom vitaminer, vilka i allmänhet inte är skadliga i sig, men som kan ha viss skadlig verkan vid överdrivna mängder i det totala näringsintaget, vars sammansättning varken kan förutses eller kontrolleras (se dom av den 14 juli 1983 i mål 174/82, Sandoz, REG 1983, s. 2445, punkt 17, svensk specilautgåva, volym 7, s. 221, och domen i det ovannämnda målet, kommissionen mot Danmark, punkt 43).
- 39 Vid utövandet av sin rätt till skönsmässig bedömning med avseende på skyddet för folkhälsan skall medlemsstaterna emellertid iaktta proportionalitetsprincipen. De åtgärder som vidtas skall således begränsas till vad som verkligen är nödvändigt för att garantera skyddet för folkhälsan. Detta innebär att åtgärderna skall vara proportionerliga i förhållande till det eftersträvade syftet, och att detta inte skulle ha kunnat uppnås genom åtgärder med mindre restriktiv verkan på handeln inom gemenskapen (se domarna i de ovannämnda målen Sandoz, punkt 18, och kommissionen mot Danmark, punkt 45).
- 40 Eftersom artikel 30 EG innehåller ett undantag till regeln om fri rörlighet för varor inom gemenskapen, vilket skall tolkas restriktivt, åligger det dessutom de nationella myndigheter som åberopar denna bestämmelse att i varje enskilt fall, mot bakgrund av de nationella kostvanorna och med hänsyn till resultaten av internationell vetenskaplig forskning, visa att den nationella lagstiftningen är nödvändig för att effektivt skydda de intressen som anges i nämnda bestämmelse och särskilt att saluföringen av de aktuella produkterna medför en verklig risk för folkhälsan (se, för ett liknande resonemang, domen i det ovannämnda målet Sandoz, punkt 22, dom av den 30 november 1983 i mål 227/82, Van Bennekom, REG 1983, s. 3883, punkt 40, och domen i det ovannämnda målet kommissionen mot Danmark, punkt 46).
- 41 Ett förbud mot saluföring av livsmedel med tillsatser av näringsämnen skall således grundas på en grundlig utvärdering av den risk som den medlemsstat som åberopar artikel 30 EG anser föreligga (se domen i det ovannämnda målet kommissionen mot Danmark, punkt 47).
- 42 Ett förbud mot saluföring av ett näringsberikat livsmedel, vilket för övrigt är det mest restriktiva hindret i handeln med produkter som lagligen tillverkats och saluförts i andra medlemsstater, får endast antas om en verklig risk för folkhälsan är tillräckligt styrkt genom de senaste vetenskapliga rön som finns tillgängliga då beslut om ett sådant förbud fattas. Den riskbedömning som medlemsstaten i detta hänseende är skyldig att utföra skall omfatta en bedömning av sannolikheten av att tillsatser av olika näringsämnen i livsmedel får skadliga effekter på folkhälsan samt av hur allvarliga dessa eventuella effekter är (se domen i det ovannämnda målet kommissionen mot Danmark, punkt 48).
- 43 Det kan visserligen vid riskbedömningen framgå att det råder osäkerhet om förekomsten eller omfattningen av de verkliga riskerna för folkhälsan. Under sådana omständigheter får en medlemsstat med stöd av försiktighetsprincipen vidta skyddsåtgärder utan att behöva vänta på att det fullt ut visas att sådana risker faktiskt föreligger och hur allvarliga de är (se, för ett liknande resonemang, dom av den 5 maj 1998 i mål C-157/96, National Farmers’ Union m.fl., REG 1998, s. I-2211, punkt 63). Riskutvärderingen får emellertid inte grundas på rent hypotetiska antaganden (se dom av den 9 september 2003 i mål C-236/01, Monsanto Agricoltura Italia m.fl., REG 2003, s. I-0000, punkt 106 , och domen i det ovannämnda målet kommissionen mot Danmark, punkt 49).
- 44 Den franska regeringen påpekade under förhandlingen att NSA France genom skrivelse av den 21 oktober 1996 informerats om att CSHPF gjort ett negativt utlåtande beträffande tillsats av koenzym Q10 i livsmedel avsedda för mänsklig konsumtion efter det att en ekonomisk aktör ansökt om godkännande för försäljning. Enligt samma regering grundades detta utlåtande, daterat den 11 juni 1996, på att det saknades näringsbehov i fråga om tillsats av koenzym Q10 och framför allt att det saknades toxikologiska uppgifter om verkningarna av detta ämne.
- 45 Den franska regeringen har vid förhandlingen även gjort gällande att de franska myndigheternas resonemang beträffande tillsats av näringsämnen i livsmedel grundas på att det saknas skäl att tillåta saluföring av ett livsmedel som tillförts sådana ämnen vilka, även om de i dagsläget inte medför någon risk för folkhälsan kan innebära en sådan risk för framtiden, i synnerhet som dessa ämnen inte har något näringsmässigt intresse.
- 46 Domstolen har förvisso påpekat att kriteriet avseende ett näringsmässigt behov hos en medlemsstats befolkning vid vetenskaplig osäkerhet kan ha betydelse vid den grundliga utvärdering som denna medlemsstat skall företa av de risker för folkhälsan som eventuellt kan följa av tillsatser av näringsämnen i livsmedel. Avsaknaden av ett sådant näringsmässigt behov kan emellertid inte i sig motivera ett totalt förbud på grundval av artikel 30 EG mot saluföring av livsmedel som lagligen tillverkats och/eller saluförts i andra medlemsstater (se domen i det ovannämnda målet kommissionen mot Danmark, punkt 54).
- 47 Såsom erinrats ovan i punkterna 41–43 skall ett förbud mot saluföring av livsmedel med tillsatser av näringsämnen grundas på en grundlig utvärdering av den risk som den medlemsstat som åberopar artikel 30 EG anser föreligga. Denna utvärdering skall ske utifrån de mest tillförlitliga vetenskapliga uppgifter som finns tillgängliga och de senaste resultaten av den internationella forskningen (se domen i det ovannämnda målet kommissionen mot Danmark, punkt 51).
- 48 Om resultaten av genomförda undersökningar inte är så fullständiga, övertygande eller exakta att det är möjligt att fastställa förekomsten eller omfattningen av den påstådda risken men det likväl är sannolikt att det skulle uppstå en verklig skada för folkhälsan om risken förverkligades är det enligt försiktighetsprincipen motiverat att vidta restriktiva åtgärder (se domen i det ovannämnda målet kommissionen mot Danmark, punkt 52).
- 49 Det ankommer på den nationella domstolen att bedöma om förbudet att saluföra livsmedlen i fråga under de faktiska och rättsliga omständigheter som är karakteristiska för situationen i den aktuella medlemsstaten uppfyller de krav som gemenskapsrätten ställer för att en begränsning av den fria rörligheten av varor skall vara motiverad.
- 50 Med hänsyn till vad som ovan anförts skall den ställda frågan besvaras så, att artiklarna 28 EG och 30 EG skall tolkas så att de inte utgör hinder för att en medlemsstat, såvida inte förhandstillstånd beviljats, förbjuder saluföring av livsmedel som lagligen tillverkats och saluförs i en annan medlemsstat när dessa livsmedel tillförts andra näringsämnen, till exempel vitaminer och mineraler, än dem som är tillåtna att använda i den förstnämnda medlemsstaten under förutsättning att vissa villkor är uppfyllda. Förfarandet för beviljande av förhandstillstånd skall för det första vara lättillgängligt och skall kunna avslutas inom rimlig tid, och om det leder fram till ett avslag skall talan kunna väckas mot avslagsbeslutet. En vägran att meddela försäljningstillstånd skall för det andra grundas på en grundlig utvärdering av risken för folkhälsan vilken i sin tur skall ske utifrån de mest tillförlitliga vetenskapliga uppgifter som finns tillgängliga och de senaste resultaten av den internationella forskningen.
- 51 De kostnader som har förorsakats den franska, den grekiska och den spanska regeringen, vilka har inkommit med yttranden till domstolen, är inte ersättningsgilla. Eftersom förfarandet i förhållande till parterna i målet vid den nationella domstolen utgör ett led i beredningen av samma mål, ankommer det på den nationella domstolen att besluta om rättegångskostnaderna.
DOMSTOLENS DOM (sjätte avdelningen)
den 5 februari 2004(1)
Fri rörlighet för varor – Artiklarna 28 EG och 30 EG – Förbud mot saluföring av livsmedel med tillsatser av vitaminer och mineraler – Skäl – Proportionalitet
I mål C-95/01,
angående en begäran enligt artikel 234 EG, från Tribunal de grande instance de Paris (Frankrike), att domstolen skall meddela ett förhandsavgörande i det vid den nationella domstolen anhängiga brottmålet mot John Greenham och Léonard Abel,angående tolkningen av artiklarna 28 EG och 30 EG,meddelar
DOMSTOLEN (sjätte avdelningen),
sammansatt av V. Skouris, tillförordnad ordförande på sjätte avdelningen, samt domarna C. Gulmann, J.-P. Puissochet, F. Macken (referent) och N. Colneric, generaladvokat: J. Mischo,
justitiesekreterare: biträdande justitiesekreteraren H. von Holstein,
med beaktande av de skriftliga yttranden som har inkommit från:
efter att muntliga yttranden har avgivits vid förhandlingen den 18 april 2002 av: John Greenham och Léonard Abel, Frankrikes regering, Greklands regering och kommissionen,
och efter att den 16 maj 2002 ha hört generaladvokatens förslag till avgörande,
följande
Dom
Tvisten i målet vid den nationella domstolen och tolkningsfrågan
Prövning av tolkningsfrågan Yttranden som inkommit till domstolen
Rättegångskostnader
På dessa grunder beslutar
DOMSTOLEN (sjätte avdelningen)
angående den fråga som genom beslut av den 19 februari 2001 har ställts av tribunal de grande instance de Paris – följande dom: Artiklarna 28 EG och 30 EG skall tolkas så att de inte utgör hinder för att en medlemsstat, såvida inte förhandstillstånd beviljats, förbjuder saluföring av livsmedel som lagligen tillverkats och saluförs i en annan medlemsstat när dessa livsmedel tillförts andra näringsämnen, till exempel vitaminer och mineraler, än dem som är tillåtna att använda i den förstnämnda medlemsstaten under förutsättning att vissa villkor är uppfyllda.|
Skouris |
Gulmann |
Puissochet |
|
Macken |
Colneric |
|
|
R. Grass |
V. Skouris |
|
Justitiesekreterare |
Ordförande |
- 1 –
- Rättegångsspråk: franska.