62001C0108

I - Inledning

1. Denna begäran om förhandsavgörande gäller räckvidden hos skyddet för industriell äganderätt i form av skyddade ursprungsbeteckningar. Närmare bestämt är det osäkert om den skyddade ursprungsbeteckningen "Prosciutto di Parma" får användas endast om ifrågavarande skinka har skivats och förpackats inom produktionsområdet. De italienska kärandena i förfarandet vid den nationella domstolen vill förbjuda svarandena att marknadsföra skinka som skivats och förpackats i Storbritannien under den skyddade ursprungsbeteckningen "parmaskinka".

II - Tillämpliga bestämmelser

1) De gemenskapsrättsliga bestämmelserna

a) Rådets förordning (EEG) nr 2081/92 av den 14 juli 1992 om skydd för geografiska och ursprungsbeteckningar för jordbruksprodukter och livsmedel (nedan kallad förordning nr 2081/92)

2. Förordning nr 2081/92 syftar till att införa gemenskapsrättsliga bestämmelser till skydd för vissa jordbruksprodukter och livsmedel, vars egenskaper och geografiska härkomst sammanhänger med varandra.

3. I artikel 2.2 föreskrivs följande:

"I denna förordning används följande uttryck med de betydelser som här anges:

a) Ursprungsbeteckning: Namn på en region, en ort eller i undantagsfall ett land, använt för att beskriva en jordbruksprodukt eller ett livsmedel

- som härstammar från ifrågavarande region, ort eller land,

och

- vars kvalitet eller egenskaper helt eller väsentligen beror på viss geografisk omgivning med de naturliga och mänskliga faktorer som därtill hör och vars framställning, bearbetning och beredning äger rum i det ifrågavarande geografiska området.

b) Geografisk beteckning: Namn på en region, en ort eller i undantagsfall ett land, använt för att beskriva en jordbruksprodukt eller ett livsmedel

- som härstammar från ifrågavarande region, ort eller land,

och

- som besitter viss kvalitet, har visst anseende eller äger viss annan egenskap som kan hänföras till detta geografiska ursprung och som framställs, bearbetas och bereds i det ifrågavarande geografiska området."

4. För att en jordbruksprodukt eller ett livsmedel skall kunna få en skyddad ursprungsbeteckning (nedan kallad PDO) eller geografisk skyddad beteckning (nedan kallad PGI) måste produkten eller livsmedlet i enlighet med artikel 4.1 i förordning nr 2081/92 överensstämma med en produktspecifikation. I artikel 4.2 anges de uppgifter som skall omfattas av denna produktspecifikation. Bland annat anges en beskrivning av jordbruksprodukten eller livsmedlet, med uppgift om råvarorna, en definition av det geografiska området, en beskrivning av vilken metod som använts för framställning av jordbruksprodukten eller livsmedlet, uppgifter som påvisar sambandet med den lokala omgivningen eller det geografiska ursprunget samt de övriga uppgifter som föreskrivits av gemenskapen och/eller nationella stadganden.

5. I förordning nr 2081/92 föreskrivs ett normalt och ett för detta mål relevant förenklat förfarande för registrering av PDO och PGI i kommissionens register över skyddade ursprungsbeteckningar och skyddade geografiska beteckningar. Dessa förfaranden skiljer sig från varandra framför allt på grund av att det förenklade förfarandet inte medför någon skyldighet att offentliggöra ansökningens huvudsakliga innehåll och hänvisningar till nationella föreskrifter i Europeiska gemenskapernas officiella tidning. I artiklarna 5-7 regleras det normala förfarandet. Sammanfattningsvis föreskrivs i artikel 5 att ansökningen först skall inges på nationell nivå och att medlemsstaten i fråga skall kontrollera ansökningens innehåll och tillställa kommissionen ansökningen i den mån som den anser den vara berättigad. Enligt artikel 6 skall kommissionen genom en formell granskning kontrollera att registreringsansökningen innehåller alla de uppgifter som föreskrivs i artikel 4. Om kommissionen finner att namnet är skyddsberättigat, skall den i Europeiska gemenskapernas officiella tidning offentliggöra sökandens namn och adress, produktens benämning, ansökningens huvudsakliga innehåll, hänvisningar till de nationella föreskrifter som kan finnas om produktens framställning och beredning och när så behövs motiveringen för sina slutsatser. Om en medlemsstat eller en lagligen berörd intresserad fysisk eller juridisk person inte framställer någon invändning till kommissionen i enlighet med artikel 7 skall kommissionen föra in namnet i registret över skyddade ursprungsbeteckningar och skyddade geografiska beteckningar och offentliggöra det i Europeiska gemenskapernas officiella tidning.

6. Enligt artikel 8 får beteckningarna PDO och PGI användas endast på jordbruksprodukter och livsmedel som uppfyller denna förordnings krav.

7. I artikel 13.1 föreskrivs följande:

"Registrerade beteckningar skall skyddas mot följande.

a) Varje direkt eller indirekt kommersiellt bruk av den skyddade beteckningen för produkter som inte omfattas av registreringen i den mån dessa produkter är jämförbara med de produkter som har registrerats under beteckningen i fråga eller detta bruk av den skyddade beteckningen innebär att dennas anseende exploateras.

b) Varje obehörigt bruk, imitation eller anspelning, även när produktens verkliga ursprung anges eller det skyddade namnet har översatts eller åtföljs av uttryck som stil, typ, metod, sådan som tillverkas i, imitation eller dylikt.

c) Varje annan osann eller vilseledande uppgift om ursprung, härkomst, beskaffenhet eller väsentliga egenskaper hos produkten på dennas inre eller yttre förpackning, reklammaterial eller handlingar, liksom förpackning av produkten i behållare som är ägnad att inge en oriktig föreställning om produktens verkliga ursprung.

d) Annat beteende som är ägnat att vilseleda allmänheten om produktens verkliga ursprung.

..."

8. I enlighet med artikel 15 skall kommissionen vid registreringsförfarandet biträdas av en kommitté som skall bestå av företrädare för medlemsstaterna.

9. I artikel 17 regleras det förenklade förfarandet för registrering av en PDO eller PGI. Detta förfarande gällde för "parmaskinka" och andra nationellt skyddade beteckningar som existerade redan före ikraftträdandet av denna förordning. Artikel 17 har följande lydelse:

"1. Inom sex månader efter det att denna förordning har trätt i kraft, skall medlemsstaterna meddela kommissionen vilka hos dem skyddade beteckningarna eller, ..., vilka inarbetade beteckningar de önskar registrera i enlighet med denna förordning.

2. I enlighet med det förfarande som föreskrivs i artikel 15 skall kommissionen registrera de av de beteckningar som avses i punkt 1 vilka uppfyller kraven i artikel 2 och 4. Artikel 7 skall inte vara tillämplig. ...

3. ..."

10. Det förenklade förfarandet skiljer sig från det normala förfarandet på grund av att det inte medför respektive inte har medfört någon skyldighet att offentliggöra ansökningens huvudsakliga innehåll och hänvisningar till nationella föreskrifter i Europeiska gemenskapernas officiella tidning. Sådana upplysningar skall tillställas endast den kommitté som har upprättats enligt artikel 15 i förordning nr 2081/92.

b) Kommissionens förordning (EG) nr 1107/96 av den 12 juni 1996 om registrering av geografiska beteckningar och ursprungsbeteckningar enligt förfarandet i artikel 17 i rådets förordning (EEG) nr 2081/92 (nedan kallad förordning nr 1107/96)

11. Efter att ha mottagit och formellt granskat de beteckningar som medlemsstaterna meddelat på grundval av ovannämnda artikel 17 i förordning nr 2081/92, antog kommissionen förordning nr 1107/96. Bilagan till denna förordning innehåller registret över beteckningar som förts in som PDO eller PGI och som också omfattar PDO "Prosciutto di Parma".

12. Avsnitten B.4 och C.2 i produktspecifikationen för PDO "parmaskinka" hänvisar till kravet på att den skivade parmaskinkan skall förpackas inom det produktionsområde som definieras i avsnitt C.1. I kapitel G beskrivs konsortiets uppgifter, inklusive de uppgifter som avser förpackning. I kapitel H i denna handling anges vissa tilläggskrav vad gäller märkning.

2) Italiensk rätt

13. Consorzio del Prosciutto di Parma (nedan kallat konsortiet) upprättades av 23 producenter av parmaskinka den 18 april 1963 och lät redan under samma år och alltså långt före EG-förordningarnas ikraftträdande år 1992 respektive 1996 införa märket ("trademark") "Prosciutto di Parma" i Italien. Genom lag nr 506 av den 4 juli 1970 reglerades framställningen av parmaskinka och skyddet för ursprungsbeteckningar för första gången i italiensk rätt. Genom en ministeriell kungörelse av den 3 juli 1978 fick konsortiet i uppgift att övervaka framställning och marknadsföring av parmaskinka i enlighet med artikel 7 i lag nr 506. Lag nr 26 av den 13 februari 1990 konsoliderade den nu gällande regleringen inom italiensk rätt. Genom den ministeriella kungörelsen nr 253 av den 15 februari 1993 och genom den ministeriella kungörelsen av den 12 april 1994 tillerkändes konsortiet behörighet att övervaka och kontrollera iakttagandet av bestämmelserna om framställning och bearbetning av parmaskinka.

14. Beteckningen "Prosciutto di Parma" förbehålls genom artikel 1 i lag nr 26 uteslutande skinka som är försedd med ett skiljemärke, som möjliggör ständig identifiering. Denna skinka skall framställas genom bearbetning av färsk skinka från svin som har fötts upp och slaktats i "kontinentala Italien". Den skall framställas i enlighet med bestämmelserna i lagen samt lagras under en föreskriven minimiperiod, vilket enligt artikel 2 skall ske i provinsen Parma.

15. I artikel 3 anges parmaskinkans särskilda egenskaper, inbegripet vikt, färg, arom och smak.

16. I artikel 6 i den italienska lagen föreskrivs följande:

"1. Efter att märkning skett får parmaskinka säljas benfri och i bit av varierande vikt och form, eller skivas och förpackas på lämpligt sätt.

2. Om det i de fall som anges i första stycket inte är möjligt att behålla märkningen på produkten, skall produkten under det behöriga organets uppsikt och i enlighet med de metoder som fastställs i lag stämplas så att märkningen inte kan avlägsnas från förpackningen. I dessa fall skall skinkan förpackas i det typiska produktionsområde som anges i artikel 2."

17. Enligt artikel 11 i lagen får de behöriga ministerierna till sin hjälp använda ett konsortium av producenter för övervakning och kontroll. Konsortiet har utövat denna funktion sedan år 1978. Enligt vad konsortiet själv har anfört har dess kontrollörer i likhet med polisen mycket omfattande behörighet.

18. Genom ovannämnda ministeriella dekret nr 253 av den 15 februari 1993 föreskrivs dessutom att parmaskinka skall skivas och förpackas av företag som är etablerade inom produktionsområdet och som har godkänts av konsortiet (artikel 25). Dessutom föreskrivs i dekretet att parmaskinka skall skivas och förpackas i närvaro av företrädare för konsortiet (artikel 26). Slutligen utfärdades bestämmelser om förpackning och märkning (artikel 29).

19. Enligt italiensk rätt måste därför färdigskivad och färdigförpackad parmaskinka ha skivats och förpackats inom produktionsområdet Parma samt ha försetts med ett märke, som innehåller uppgifter om konservering och som anger producentens eller förpackningsföretagets och försäljarens namn och märkning, förpackningsföretagets säte samt tillverkningsdatum. När skinkan levereras hel eller i bit är det å andra sidan tillåtet att skiva en bit skinka i kundens åsyn i detaljhandeln eller på restaurang.

III - Faktiska omständigheter, förfarandet vid den nationella domstolen och tolkningsfrågan

20. Asda Stores Limited (nedan kallat Asda) säljer förpackad skinka under beteckningen "parmaskinka" i sina snabbköp i England. Asda köper denna produkt från Hygrade Foods Limited (nedan kallat Hygrade). Hygrade köper i sin tur skinkan från företaget Cesare Fiorucci SpA som har sitt säte i Italien. Skinkan importeras till Förenade kungariket benfri, men oskivad. Den skivas och förpackas av Hygrade i företagets lokaler i Corsham. Efter att ha skivats förpackas och försluts skinkan i förpackningar som vardera innehåller fem skivor skinka.

21. På förpackningarna anges följande: "ASDA, En smak av Italien, PARMASKINKA, Äkta italiensk parmaskinka." På baksidan av förpackningarna anges följande: "PARMASKINKA, Alla Asdas äkta köttvaror från kontinenten framställs enligt traditionella metoder som garanterar en äkta smak och kvalitet" och "Framställd i Italien, förpackad av Asda Stores Limited i Förenade kungariket".

22. År 1997 ingav konsortiet klagomål om att förordningarna åsidosatts till Trading Standard officers (det vill säga till de myndigheter som övervakar iakttagandet av handelsnormer) i Wiltshire och West Yorkshire. Klagomålen avslogs.

23. Den 14 november 1997 väckte konsortiet talan mot Asda och Hygrade vid engelska domstolar och framställde olika yrkanden om förbudsförelägganden. Genom dom av den 30 januari 1990 ogillades konsortiets yrkande.

24. Konsortiet överklagade denna dom till Court of Appeal. Under detta förfarande fick företaget Salumificio S. Rita SpA (nedan kallat Salumificio Rita) som framställer parmaskinka och som är medlem av konsortiet tillåtelse att inträda som kärande vid sidan av konsortiet i målet. Detta överklagande avvisades den 1 december 1998.

25. Konsortiet och Salumificio Rita överklagade avgörandet från Court of Appeal till House of Lords. Inom ramen för detta förfarande har House of Lords ställt följande tolkningsfråga till domstolen:

"Medför rådets förordning (EEG) nr 2081/92, jämförd med förordning (EG) nr 1107/96 och produktspecifikationen för den skyddade ursprungsbeteckningen Prosciutto di Parma, att det enligt gemenskapsrätten uppstår en giltig rätt, som direkt kan åberopas vid domstol i en medlemsstat och som innebär att förbjuda detaljhandelsförsäljningen av skivad och förpackad skinka som parmaskinka, som visserligen har exporterats från Parma i vederbörlig ordning och i enlighet med villkoren för den skyddade ursprungsbeteckningen, men som emellertid därefter inte har skivats, förpackats och märkts i enlighet med produktspecifikationen?"

26. House of Lords har utvecklat sin tolkningsfråga i den bemärkelsen att den framför allt är intresserad av att få klarhet i följande frågor ("issues"):

"1) Skall rådets förordning (EEG) nr 2081/92, kommissionens förordning (EG) nr 1107/96 och den relevanta produktspecifikationen för parmaskinka tolkas så att det strider mot artiklarna 4 och/eller 8 och/eller 13 i förordning nr 2081/92 att märka och sälja skinka från Parma som parmaskinka när skinkan inte har skivats och förpackats under konsortiets uppsikt inom det typiska produktionsområdet?

Frågan avser särskilt två omständigheter. För det första huruvida förordningarna kan ge skydd för skivning och paketering. För det andra huruvida ansökan om registrering skall anses omfatta ett krav på skydd för skivning och paketering (om det antas att förordningarna tillåter detta).

2) Är de relevanta bestämmelserna i rådets förordning (EEG) nr 2081/92 och kommissionens förordning (EG) nr 1107/96 giltiga om svaret på fråga 1 är jakande? (Frågan om giltighet.)

3) Kan bestämmelserna i rådets förordning (EEG) nr 2081/92 åberopas i tvistemål i England av sådana personer som kärandena ...? (Frågan om direkt effekt.)"

IV - Parternas argument

1) Konsortiet och Salumificio Rita (nedan kallade kärandena)

27. På grund av att produktspecifikationen innehåller ett krav på att skinka skall skivas och förpackas inom produktionsområdet anser kärandena att endast skinka som har genomgått en sådan behandling får förses med PDO "parmaskinka". Denna reglering garanterar produktens äkthet. Kontrollmetoder och en kvalitetsstämpel, som anbringas under förutsättning att producenten och förpackningsföretaget uppfyller konsortiets stränga krav, utgör den enda garantin för att det är äkta parmaskinka som konsumenten erhåller.

28. Kravet på att skinkan skall skivas och förpackas inom produktionsområdet är avgörande för bibehållandet av parmaskinkans typiska egenskaper. Tre omständigheter är av betydelse inom ramen för bearbetning av parmaskinka genom skivning och förpackning: Urvalet av den skinka som skall bearbetas, kontroll av bearbetningsföretagets utrustning och närvaron av konsortiets kontrollörer vid skivning och förpackning av skinka samt anbringande av en kvalitetsstämpel. Bearbetningen är en komplex process som omfattar bening, förberedning av den form där skinkan skivas, egentlig skivning och därpå följande förpackning. Parmaskinkans höga kvalitet kan garanteras endast genom en samtidig kontroll av den bearbetade skinkan och av den personal som utför bearbetningen.

29. Nödvändiga kontroller kan delvis utföras först när skinkan skivas. Så kallade "dolda fel" som fläckar på grund av små blödningar inom djuret, ljusa zoner i muskelköttet eller för mycket intramuskulärt fett kan fastställas först i detta skede. En diagnosticering av sådana fel och en effektiv kontroll kräver särskild erfarenhet och fördjupade kunskaper om produktens hela bearbetningsprocess.

30. Kärandena anser att parmaskinkans image kan garanteras endast om en kontrollör ständigt närvarar vid bearbetningen. Endast de som förstår sig på marknadsföring samt produktens tekniska aspekter och bearbetning är kompetenta att utföra kontroller. Konsortiets kontrollörer och producenternas anställda har en sådan kompetens. Kärandena anser att dessa kunskaper som är utmärkande för konsortiets kontrollörer inte existerar utanför produktionsområdet. De kontroller som står till förfogande regleras för övrigt i artikel 6 i lag nr 26 från år 1990 och i artiklarna 25 och 26 i det ministeriella dekretet nr 253 från år 1993.

31. Kärandena har påpekat att parmaskinkan skulle riskera att förlora sitt anseende om den fick skivas och förpackas utanför produktionsområdet. Om konsumenten är missnöjd med kvaliteten på den skinka som har bearbetats utanför produktionsområdet skulle detta enligt kärandenas mening automatiskt också kunna inverka negativt på renomméet för den skinka som har bearbetats inom produktionsområdet.

32. Med stöd av domen i målet Rioja anser kärandena att bestämmelserna om skivning och förpackning av parmaskinka syftar till att skydda PDO-anseendet, som huvudsakligen grundar sig på produktens kvalitet. De särskilda färdigheterna och den etiska övertygelse med vilka kontrollerna utförs inom produktionsområdet samt de särskilda kunskaperna om hantering av parmaskinka garanterar denna kvalitet på bästa sätt.

33. Kärandena anser att svarandenas kritik i fråga om det faktum att produktspecifikationen inte har offentliggjorts är utan intresse. Kärandena har endast yrkat att Asda skall upphöra med sin försäljning i framtiden och har inte yrkat skadestånd för förfluten tid. Därför är det inte avgörande i vilken mån Asda i det förflutna hade eller hade kunnat få kännedom om de krav som skulle uppfyllas för att få använda PDO "Prosciutto di Parma".

2) Asda och Hygrade (nedan kallade svarandena)

34. Svarandena har bestritt att bestämmelser om att ifrågavarande skinka skall skivas och förpackas inom produktionsområdet kan göras gällande gentemot dem. Varken produktspecifikationen eller ansökan om registrering av PDO "Prosciutto di Parma" har offentliggjorts i Europeiska gemenskapernas officiella tidning. De anser att en icke offentliggjord reglering inte kan göras gällande gentemot dem utan att detta åsidosätter principerna om insyn och rättssäkerhet.

35. Detta gäller särskilt när regleringen inte har offentliggjorts på det officiella språket i det land, vid vars domstolar regleringen åberopas. Produktspecifikationen är emellertid avfattad på italienska och finns inte tillgänglig på engelska, åtminstone inte i någon officiell översättning.

36. Produktspecifikationen innehåller visserligen en hänvisning till de italienska lagbestämmelser som föreskriver att ifrågavarande skinka skall skivas och förpackas inom produktionsområdet. Emellertid har det varit omöjligt för Asda och Hygrade att få kännedom om dessa bestämmelser som inte har bifogats produktspecifikationen.

37. Dessutom har svarandena påpekat att konsortiet inte har någon lagstadgad skyldighet att lägga fram en kopia på ansökan om registrering. Någon sådan skyldighet åligger inte heller kommissionen ens på grund av dess beslut 94/90/EKSG, EG, Euratom av den 8 februari 1994 om allmänhetens tillgång till kommissionens handlingar. Kommissionen är nämligen inte upphovsman till produktspecifikationen, alltså ifrågavarande handling.

38. Det enda som har offentliggjorts är att PDO "Prosciutto di Parma" har registrerats och att konsortiet är behörigt att utföra ifrågavarande kontroller i enlighet med artikel 10 i förordning nr 2081/92. En reglering kan emellertid inte göras gällande gentemot svarandena endast på grund av att den kräver att ifrågavarande skinka skall skivas och förpackas inom produktionsområdet.

39. Dessutom anser svarandena att den reglering som kräver att ifrågavarande skinka skivas och förpackas under konsortiets uppsikt inom produktionsområdet inte omfattas av ursprungsbeteckningen "Prosciutto di Parma", som skyddas genom förordningarna nr 2081/92 och nr 1107/96. Enligt den rättspraxis som följer av domen i målet Pistre m.fl. skyddar förordning nr 2081/92 endast sådana krav som garanterar att produkten härstammar från ett visst geografiskt område. Det krav som har fastställts i produktspecifikationen skall därför skydda detta särskilda samband. Det finns emellertid inget samband mellan skinkans geografiska härkomst och dess bearbetning genom skivning och förpackning.

40. Därför har svarandena föreslagit att förordningarna nr 2081/92 och nr 1107/96 inte skall anses skydda PDO i fråga om bestämmelser om skivning och förpackning av skinka. I andra hand har de med hänsyn till det faktum att förordning nr 2081/92 inte längre syftar till att skiva och förpacka parmaskinka inom produktionsområdet föreslagit att förordning nr 1107/96 skall anses vara icke gällande i den mån som den skyddar bestämmelser som innehåller ett sådant krav.

41. Dessutom anser svarandena att förordningarna nr 2081/92 och nr 1107/96 skulle åsidosätta bestämmelserna om fri rörlighet för varor om dessa förordningar också skulle anses skydda kravet på att skinkan skall skivas och förpackas inom produktionsområdet. Cesare Fiorucci SpA som producerar den skinka som svarandena marknadsför har bringat denna skinka i fri omsättning.

42. Kärandena har inte heller anfört någon motivering till denna begränsning. Kvaliteten på parmaskinka som en medlem av konsortiet har framställt enligt gällande bestämmelser har aldrig ifrågasatts. Det har heller inte anförts att konsumenter skulle ha blivit förbryllade eller bedragna eller att det anseende som producenten av parmaskinka åtnjuter någonsin skulle ha skadats på grund av den skinka som svarandena har marknadsfört.

43. Slutligen anser svarandena att kravet på att skinkan skall skivas och förpackas inom produktionsområdet är oproportionerligt. Parmaskinka får enligt italiensk rätt också exporteras hel eller i bit och skivas i konsumentens åsyn i en annan medlemsstat. Det finns ingen anledning att förbjuda samma skivningsprocess som äger rum i konsumentens frånvaro utanför produktionsområdet.

3) Förenade kungariket

44. Den brittiska regeringen anser att kravet på att skinka skall skivas och förpackas inom produktionsområdet är en åtgärd med motsvarande verkan som en kvantitativ exportrestriktion. Denna begränsning av den fria rörligheten för varor är inte berättigad. Bestämmelserna i artiklarna 8 och 13 i förordning nr 2081/92 syftar till att garantera att produkten härstammar från ett visst område och har vissa egenskaper. Därför skyddar dessa bestämmelser också endast sådana krav som är nödvändiga för att garantera dessa egenskaper.

45. Det är ostridigt mellan parterna i förfarandet vid den nationella domstolen att det var tillåtet att förse de hela skinkor som svarandena har importerat med PDO "parmaskinka". Skivningen och förpackningen har inte varit till förfång för skinkans kvalitet. Såtillvida är detta mål inte jämförbart med målet Rioja.

46. Den brittiska regeringen delar svarandenas uppfattning i fråga om produktspecifikationens offentliggörande. Det framgår av tionde skälet i förordningen att registreringen skall ge information till dem som sysslar med handel samt till konsumenterna. Förordning nr 1107/96 har offentliggjort endast att PDO "parmaskinka" skyddas. En näringsidkare som köper skinka med PDO "parmaskinka" garanteras att skinkan härstammar från det produktionsområde som har fastställts för parmaskinka och att den uppfyller vissa kvalitetskrav. Den sammanfattning av produktspecifikationen som har lagts fram inom ramen för registrering enligt det förfarande som fastställs i artikel 17 innehåller inget krav på att skinkan skall skivas och förpackas inom produktionsområdet. Visserligen hänvisar denna sammanfattning till italiensk lagstiftning som i sin tur fastställer att ifrågavarande skinka skall skivas och förpackas inom produktionsområdet. Emellertid måste det vara möjligt att ha insyn i varje förbud mot användning av PDO "parmaskinka". Detta förbud måste också vara lätt att känna igen respektive lättillgängligt.

4) Republiken Frankrike

47. Den franska regeringen har påpekat att den produktspecifikation, som har lämnats in tillsammans med ansökan om registrering av PDO "parmaskinka" har innehållit det aktuella kravet på att ifrågavarande skinka skall skivas och förpackas inom produktionsområdet. Följaktligen har detta krav försetts med ett gemenskapsrättsligt skydd. Därför får skinka som har skivats och förpackats utanför produktionsområdet inte förses med PDO "parmaskinka".

48. Frankrike anser att detta krav är nödvändigt för att garantera skinkans härkomst från ett visst område och att det därför också är förenligt med förordning nr 2081/92. I fråga om skivad skinka äger förpackningen rum under konsortiets uppsikt och förpackningens uppgifter utgör den enda konsumentupplysningen. Detta är inte fallet i fråga om hel skinka.

49. Förordning nr 2081/92 är förenlig med bestämmelserna om fri rörlighet för varor. Inom ramen för jordbrukspolitiken har lagstiftaren ett stort utrymme för bedömning. Förordning nr 2081/92 skapar balans mellan de intressen som utgörs av fri rörlighet för varor, konsumentskydd och skydd för industriell äganderätt. Eftersom användningen av PDO skyddas i alla medlemsstater främjar denna förordning den fria rörligheten för varor.

5) Republiken Italien

50. Den italienska regeringen har hänvisat till domen i målet Rioja. I enlighet med de konstateranden i fråga om vin som har gjorts i nyssnämnda mål skall bearbetning av kvalitetsprodukter förbehållas specialister. Detta gäller också för den omtvistade skinkan i detta mål.

51. Den italienska regeringen har åberopat punkt B.4 i produktspecifikationen och artikel 12 i de bifogade "riktlinjerna", enligt vilka PDO "parmaskinka" får användas endast under förutsättning att skinkan har skivats och förpackats inom produktionsområdet. Samtliga arbetsmoment är föremål för sträng kontroll som utförs av särskilt kvalificerad personal, som har stor erfarenhet av att hantera ifrågavarande skinka. Även de använda maskinernas duglighet i tekniskt hänseende och produktens estetiska utseende skall övervakas. Utan dessa kontroller skulle produkten förlora sitt anseende på grund av en kvalitetsförsämring.

52. I fråga om insyn i och tillgänglighet av tillämpliga bestämmelser har den italienska regeringen anfört att den till kommissionen tillsammans med ansökan om registrering även har lämnat in produktspecifikationen inklusive de "riktlinjer", som innehåller kravet på att ifrågavarande skinka skall skivas och förpackas inom produktionsområdet. Dessutom har den relevanta lagstiftningen lagts fram. Inom den kommitté som har upprättats enligt artikel 15 i förordning nr 2081/92 har medlemsstaterna upplysts om det ovanstående på de olika officiella språken. Därför är de tillämpliga bestämmelserna tillgängliga. Intresserade marknadsaktörer är skyldiga att skaffa sig dessa relevanta upplysningar.

6) Konungariket Spanien

53. Den spanska regeringen har också hänvisat till domen i målet Rioja. Ursprungsbeteckningar syftar till att garantera att produkten härstammar från ett visst område och har vissa egenskaper. Skivning av skinka är ett särskilt viktigt moment vid bearbetningen. Eftersom parmaskinka köps framför allt i skivad form är skivningen, även om den utförs i anslutning till den egentliga framställningen, av betydelse just för parmaskinka.

54. Produktens kvalitet och äkthet kan inte garanteras i lika hög grad genom kontroller som utförs utanför produktionsområdet. För att uppnå ett bättre konsumentskydd är det därför nödvändigt att skiva och förpacka ifrågavarande skinka inom produktionsområdet. Detta gäller så mycket mer eftersom den stämpel som har anbringats på den hela skinkan avlägsnas vid skivningen.

7) Kommissionen

55. Kommissionen har påpekat att kravet på att ifrågavarande skinka skall skivas och förpackas inom produktionsområdet ingår i den produktspecifikation som har lagts fram tillsammans med ansökan om registrering och som dessutom hänvisar till tillämplig italiensk lagstiftning.

56. Kommissionen har hänvisat till den rättspraxis som följer av domen i målet Rioja i fråga om registreringens giltighet, i den mån som denna registrering hänför sig till kravet på att ifrågavarande skinka skall skivas och förpackas inom produktionsområdet. Även skivning och förpackning av skinka utgör en komplex process, som kräver iakttagande av vissa bestämmelser och särskilda kunskaper. Denna process inverkar på produktens kvalitet, som i sin tur är avgörande för produktens anseende.

57. Den skyddade ursprungsbeteckningen garanterar att produkten härstammar från ett visst område och att den har vissa egenskaper. Denna garanti uppnås bäst om ifrågavarande skinka skivas och förpackas inom produktionsområdet. Utanför detta område förekommer det inga likvärdiga kontroller utförda av personal med särskilda kunskaper. De kontroller som föreskrivs i produktspecifikationen och i italiensk lagstiftning syftar till att bibehålla parmaskinkans kvalitet och är därför berättigade.

58. I fråga om huruvida förordning nr 2081/92 är direkt tillämplig har kommissionen först hänvisat till det faktum att förordningar enligt artikel 249 EG skall vara direkt tillämpliga. Av sjunde och tolfte skälet samt av artiklarna 8 och 13 har den dessutom dragit den slutsatsen att förordningen gör det möjligt att åberopa rättigheter direkt vid nationella domstolar. Slutligen har den också stött sig på förordningens syfte, enligt vilket nationella beteckningar som tidigare har skyddats endast på nationell nivå nu skall skyddas på gemenskapsnivå.

59. Enligt vad kommissionen har påpekat garanterar även förfarandet i artikel 17 att ifrågavarande bestämmelser är föremål för en viss publicitet. Detta förfarande har utformats som ett förfarande mellan medlemsstaterna, som har upplysts om ansökningarna om registrering inklusive produktspecifikationen inom ramen för den kommitté som föreskrivs i artikel 15. I denna kommitté har den brittiska regeringen sålunda röstat emot förslaget till förordning bland annat på grund av att den anser att gränsen för det tillbörliga överskrids till följd av vissa begränsningar, som till exempel kravet på att parmaskinka skall skivas och förpackas inom produktionsområdet.

V - Bedömning

1) Bedömning av tolkningsfrågan

60. House of Lords har frågat domstolen om förordning nr 2081/92, jämförd med förordning nr 1107/96 och produktspecifikationen för PDO "Prosciutto di Parma", medför att det uppstår en rätt, som direkt kan åberopas vid domstol i en medlemsstat och som innebär att förbjuda detaljhandelsförsäljningen av skinka som inte har skivats och förpackats inom produktionsområdet i enlighet med produktspecifikationen. Det framgår av begäran om förhandsavgörande att den nationella domstolen vill veta dels huruvida förordningarna nr 2081/92 och nr 1107/96 överhuvudtaget kan ge skydd för skivning och förpackning inom produktionsområdet, dels huruvida ansökan om registrering av PDO "Prosciutto di Parma" faktiskt skall anses omfatta ett krav på skydd för skivning. Om dessa båda frågor besvaras jakande vill den nationella domstolen veta huruvida de båda förordningarna är giltiga. Slutligen har House of Lords frågat huruvida det skydd som i förekommande fall säkerställs genom förordningarna kan åberopas vid nationella domstolar.

2) Skyddsområdet för PDO "Prosciutto di Parma"

61. Först skall det undersökas huruvida kravet på att skinkan skall skivas och förpackas inom produktionsområdet ingår i den produktspecifikation som har lämnats in tillsammans med ansökan om registrering av PDO "parmaskinka". I detta avseende skall det konstateras att en produktspecifikation i enlighet med artikel 4.2 i i förordning nr 2081/92 kan innehålla en hänvisning till de övriga uppgifter som föreskrivits i gemenskapsrätten och/eller i nationella stadganden. På grundval av denna bestämmelse är det tillräckligt om de relevanta italienska lagbestämmelserna i förekommande fall anges i produktspecifikationen.

62. Avsnitt B.4 i den kopia av produktspecifikationen som konsortiet har bifogat sitt yttrande innehåller kravet på att ifrågavarande skinka skall förpackas inom produktionsområdet om ursprungsbeteckningen inte kan anbringas på skinkan. Detta är fallet i fråga om skivad skinka. Dessutom kräver avsnitt C.2 att de företag som fått i uppdrag att skiva och förpacka skinkan skall vara etablerade inom produktionsområdet. De sammanfattande förteckningarna över åberopade lagbestämmelser i slutet av avsnitten B och C anger uttryckligen lag nr 26 av den 13 februari 1990, vars artikel 6.2 kräver att ifrågavarande skinka skall skivas, förpackas och märkas inom produktionsområdet, och dekret nr 253 av den 15 februari 1993, som upprepar de krav som fastställs i artikel 25.

63. Det skall därför konstateras att den produktspecifikation som har lämnats in tillsammans med ansökan om registrering omfattar kravet på att ifrågavarande skinka skall skivas och förpackas inom produktionsområdet. Skyddsområdet för PDO "Prosciutto di Parma" omfattar därmed skivning och förpackning av skinka inom produktionsområdet.

3) Huruvida regleringen är förenlig med förordning nr 2081/92

64. Ovanstående ger upphov till frågan om huruvida kommissionen fick föra in PDO "parmaskinka" i ifrågavarande skyddsområde vid registreringen, det vill säga huruvida denna registrering genom förordning nr 1107/96 är förenlig med förordning nr 2081/92.

65. I enlighet med artikel 2.2 a i förordning nr 2081/92 används en ursprungsbeteckning för att beskriva en jordbruksprodukt eller ett livsmedel som härstammar från ifrågavarande region, ort eller land och vars kvalitet eller egenskaper helt eller väsentligen beror på viss geografisk omgivning med de naturliga och mänskliga faktorer som därtill hör och vars framställning, bearbetning och beredning äger rum i det ifrågavarande geografiska området. Skivning, förpackning och märkning under konsortiets kontroll inom produktionsområdet är processer inom ramen för bearbetningen. Märkningen av den förpackade varan garanterar att den skinka som skivas består av skinka som får marknadsföras under beteckningen "parmaskinka". Den kontroll som konsortiet utför garanterar slutligen att bestämmelserna om bearbetning av parmaskinka iakttas.

66. En ytterligare kontroll av en registrerings lagenlighet skall utföras med beaktande av den kompetensfördelning mellan medlemsstaterna och kommissionen som införts genom förordning nr 2081/92. Som domstolen har förklarat i sin dom i målet Carl Kühne m.fl. skall en ansökan om registrering i enlighet med artikel 5 i förordning nr 2081/92 inges till en medlemsstat. Denna medlemsstat skall kontrollera huruvida denna ansökan är berättigad med hänsyn till de krav som uppställs i förordningen. Endast om den finner att så är fallet skall den vidarebefordra ansökan till kommissionen, som då i enlighet med artikel 6.1 i förordning nr 2081/92 endast företar en formell granskning. Inom ramen för denna granskning skall det kontrolleras om produktspecifikationen innehåller de uppgifter som krävs enligt artikel 4 och om beteckningen, på grundval av produktspecifikationen, uppfyller kraven i artikel 2.2 a eller 2.2 b. I detta avseende begränsar sig kommissionen till att kontrollera att den behöriga medlemsstatens bedömning inte är uppenbart felaktig. Detta gäller både det normala förfarandet och det förenklade förfarandet. En dylik kompetensfördelning påkallas på grund av att kontrollen av en registreringsansökan i stor omfattning förutsätter ingående kunskap om omständigheter som är speciella för den berörda medlemsstaten och som de nationella myndigheterna är bäst lämpade att kontrollera.

67. Ovannämnda kompetensfördelning inverkar också på gemenskapsdomstolarnas kontroll av kommissionens registreringsbeslut. Därför skall det endast undersökas om kommissionen har fullgjort sin kontrollskyldighet och om ovannämnda krav är uppfyllda enligt artiklarna 2 och 4 i förordningen.

68. Kommissionen har prövat den ansökan och den produktspecifikation som den italienska regeringen har lämnat in inom ramen för det förenklade förfarandet. Enligt ovanstående konstaterande är det åtminstone inte uppenbart att ifrågavarande produktspecifikation är ofullständig eller att de uppgifter som den innehåller, inklusive kravet på att skinkan skall skivas, förpackas och märkas under konsortiets uppsikt inom produktionsområdet, inte motiverar det faktum att produkten förses med en PDO vid registreringen. Följaktligen skall det konstateras att registreringen i enlighet med förordning nr 1107/96 inte åsidosätter förordning nr 2081/92.

4) Huruvida regleringen är förenlig med artikel 29 EG

69. Det ovanstående ger upphov till frågan om huruvida registreringen av PDO genom förordning nr 1107/96, inklusive kravet på att skinkan skall skivas och förpackas under konsortiets kontroll inom produktionsområdet, eventuellt är ogiltig på grund av åsidosättandet av artikel 29 EG.

a) Huruvida det är fråga om en åtgärd med motsvarande verkan som en kvantitativ exportrestriktion

70. Enligt domstolens fasta rättspraxis utgör artikel 29 EG ett förbud mot nationella åtgärder som särskilt har till syfte eller verkan att hindra exportflödet och därigenom skapa en skillnad i betingelserna för en medlemsstats inrikes- och utrikeshandel, så att den berörda medlemsstatens inhemska produktion eller inhemska marknad tillförsäkras en särskild fördel. Gemenskapens rättsakter skall även vara förenliga med bestämmelserna om fri rörlighet för varor.

71. För det första talar det faktum att kravet på att skinkan skall skivas och förpackas inom produktionsområdet berör nationella och utländska marknadsaktörer på samma sätt mot antagandet om att det föreligger en åtgärd med motsvarande verkan som en kvantitativ exportrestriktion. Ett företag som är etablerat i Rom får lika litet som Asda och Hygrade i Förenade kungariket skiva och marknadsföra ifrågavarande skinka under PDO "parmaskinka" i Rom.

72. Å andra sidan skall det beaktas att kravet på att skinkan skall skivas och förpackas inom produktionsområdet för att få marknadsföras under ursprungsbeteckningen "parmaskinka" är särskilt fördelaktigt för företag som är verksamma inom produktionsområdet, eftersom dessa företag ensamma medges en rätt att skiva och förpacka ifrågavarande skinka. Denna verksamhet fortsätter att förbehållas den industri som är etablerad inom produktionsområdet.

73. Dessutom torde den omtvistade regleringen fördyra exporten av skinka till andra medlemsstater. Exporten skall nämligen föregås av en ytterligare bearbetning. Denna fördyring försvårar exporten av parmaskinka. Mot denna bakgrund skall regleringen kvalificeras som en åtgärd med motsvarande verkan som en kvantitativ exportrestriktion.

74. Såsom nämnts ovan har det i rättspraxis inom ramen för tolkningen av artikel 29 EG undersökts huruvida ifrågavarande åtgärd särskilt begränsar exporten. I domarna i målen Delhaize och Rioja har domstolen ansett att åtgärder, på grund av vilka ursprungsbeteckningar för Riojavin endast får användas under förutsättning att detta vin har buteljerats inom produktionsområdet, särskilt har till verkan att hindra exportflödet i den mening som avses i artikel 29 EG. I domen i målet Rioja har den kommit fram till detta antagande på grund av att vin inom produktionsområdet i motsats till exporterat vin har fått transporteras även om det inte buteljerats.

75. Omständigheterna i detta mål tycks vara jämförbara med omständigheterna i de ovannämnda målen. Den ifrågavarande regleringen kräver endast att skinkan skall skivas och förpackas inom produktionsområdet. Detta krav iakttas om skinkan transporteras inom produktionsområdet från slakteriet till ett annat företag, som sedan skivar och förpackar skinkan i enlighet med gällande bestämmelser. Därför kommer man även i detta mål att kunna dra den slutsatsen att det föreligger en typisk exportrestriktion.

b) Motivering till åtgärden till skydd för industriell äganderätt

76. Därmed kan man fråga sig i vilken mån ifrågavarande åtgärd är berättigad med hänsyn till skyddet för industriell äganderätt i den mening som avses i artikel 30 EG. Ursprungsbeteckningar omfattas av industriell och kommersiell äganderätt i den mening som avses i artikel 30 EG. Den begränsning av handeln som också anges i artikel 30 EG är berättigad i den mån som den är nödvändig för att garantera att en ursprungsbeteckning fyller sin typiska funktion, som består i att garantera att den produkt som har försetts med denna beteckning härstammar från ett visst geografiskt område och har särskilda egenskaper. Följaktligen är kravet på att skinkan skall skivas och förpackas inom produktionsområdet berättigat, om skivningen förlänar skinka med ursprung i detta område särskilda egenskaper som individualiserar den eller om skivningen inom produktionsområdet är nödvändig för bibehållande av typiska egenskaper, som denna skinka har förvärvat vid sin framställning. Emellertid skall endast sådana krav som måste iakttas för att skydda en PDO-anseendet betraktas som sådana begränsningar av den fria rörligheten för varor som uppfyller proportionalitetsprincipen.

i) Reglering till skydd för en särskild egenskap

77. Därför skall det undersökas i vilken mån parmaskinkan på grund av att den skivas och förpackas inom produktionsområdet erhåller eller bibehåller en egenskap, som påverkar konsumentens val och som alltså är väsentlig.

78. För det första talar det faktum att skivning, enligt konsortiet och Salumificio Rita, Italien, Spanien och kommissionen, förutsätter särskilda kunskaper för att det föreligger en väsentlig egenskap. De skinkor som skall skivas väljs ut med hjälp av särskild sakkunskap. Vid skivningen skall dessutom vissa krav beaktas för att bibehålla skinkans kvalitet, utseende och särskilda egenskaper. Enligt konsortiet och Salumificio Rita existerar detta know-how endast inom produktionsområdet.

79. Det faktum att kvalitetskontroller i fråga om skivning och förpackning utförs av konsortiet endast inom produktionsområdet är ett annat argument som också har framförts av konsortiet och Salumificio Rita, Italien, Spanien och kommissionen och som talar för att det föreligger en väsentlig egenskap. De anser att en fortsatt hög kvalitet hos den marknadsförda parmaskinkan endast kan garanteras på detta sätt.

80. Det skall emellertid beaktas att inga av de parter som deltar i förfarandet har anfört ett övertygande argument för att skivning av skinka inom produktionsområdet är en process, som förser denna skinka med särskilda egenskaper eller som är nödvändig för att skinkan skall kunna bibehålla de typiska egenskaper som den har förvärvat vid sin framställning. De särskilda kunskaper som är nödvändiga för att välja ut den skinka som skall skivas och för att skiva skinkan på rätt sätt i enlighet med de bestämmelser som gäller för PDO kan också tillämpas utanför produktionsområdet. Det är fullt tänkbart att dessa kunskaper historiskt sett har utvecklat sig inom produktionsområdet. Emellertid har inte konsortiet anfört någon förklaring till varför dessa kunskaper skulle existera endast inom produktionsområdet. De som deltar i framställningen och bearbetningen av en produkt kan framför allt genom utbildning inom produktionsområdet ha förvärvat de kunskaper och färdigheter som är nödvändiga för att framställa och bearbeta produkten. Likaså kan personer som har förvärvat dessa kunskaper och färdigheter flytta från produktionsområdet. Därför anser jag att de mänskliga faktorer som inverkar på produkten i princip är oberoende av produktionsområdet.

81. Motsvarande gäller för iakttagandet av övriga krav vid skivningen, inklusive de krav som avser den tekniska utrustningen hos de företag som har uppdragits att utföra skivningen. Det har inte argumenterats för det faktum att dessa krav skulle kunna iakttas endast inom produktionsområdet. Med tanke på dagens tekniska möjligheter är det lätt att föreställa sig att dessa krav kan beaktas när som helst och var som helst, i den mån som det till exempel är fråga om kylning av skinka före skivning och i den mån som det är fråga om skivningsföretagens tekniska utrustning. Då finns det emellertid ingen anledning att tillåta skivning endast inom produktionsområdet.

82. De som deltar i förfarandet har när allt kommer omkring inte hävdat att en korrekt skivning som sådan utanför Parmaområdet är till skada för parmaskinkans allmänt kända kvalitet. I annat fall skulle det också vara obegripligt att skinkan säljs hel eller i bit till konsumenten som själv skivar skinkan eller att den får skivas av detaljhandlare eller restaurangägare som i regel inte har utbildats till bearbetare av skinka inom Parmaområdet. Såtillvida skiljer sig detta mål också från målet Rioja, där kvaliteten på vinet ju kunde förändras på grund av att det var föremål för en öppen transport och på grund av att det buteljerades på annan ort. Kärandena har inte betonat en osannolik kvalitetsförlust hos skinkan, utan som huvudargument anfört att bristen på kontroller skulle kunna medföra en risk för att skinka som eventuellt är behäftad med fel blir föremål för skivning respektive att produktens anseende som sådant skadas. Bortsett från att det inte heller förekommer någon kontroll när konsumenten, detaljhandlaren eller restaurangägaren skivar skinkan, skall det påpekas att sådana kontroller också kan utföras av vederbörligt utbildad personal utanför Parmaområdet.

83. På grund av dessa omständigheter och i brist på motargument i begäran om förhandsavgörande och i parternas yttranden är det åtminstone inte uppenbart att parmaskinka som skivas utanför produktionsområdet nödvändigtvis mister de särskilda egenskaper som den har förvärvat vid framställningen. Detta gäller naturligtvis endast när skinkan skivas under iakttagande av alla andra krav, särskilt genom att endast använda parmaskinka och genom att iaktta de tekniska krav som anges i specifikationen. Skinkan får ju också exporteras hel eller i bit och skivas av konsumenten själv. Som konsortiet har bekräftat mister inte heller den skinka som exporterats hel eller i bit sin kvalitet eller sina särskilda egenskaper på grund av att den skivas i kundens åsyn av en detaljhandlare eller i en restaurang. Detta gäller även om den förvaras skivad på denna plats ännu en tid (vilket för övrigt talar för parmaskinkans utomordentliga kvalitet). Det är inte begripligt varför detta skulle vara tillåtet när det däremot inte skulle vara tillåtet för ett industriföretag att skiva och omedelbart därefter förpacka skinka.

84. Invändningen att konsumenten upplyses om skinkans ursprung när han ser ursprungsbeteckningen på den skinka som skivas i hans åsyn av en detaljhandlare eller i en restaurang torde vara befogad endast på vissa villkor. Å ena sidan står skärmaskiner i regel inte på butiksdisken och därför torde konsumenten endast sällan få se skinkan på tillräckligt nära håll för att överhuvudtaget kunna varsebli kvalitetsstämpeln. Å andra sidan anbringas stämpeln inte på hela skinkan och därför existerar den del av skinkan som försetts med en stämpel kanske fortfarande endast delvis eller inte alls, beroende på hur mycket skivad skinka som har konsumerats. Det kan också vara så att denna del åtminstone inte längre utan vidare är urskiljbar för konsumenten när skinkan skivas i hans åsyn. Under den muntliga förhandlingen har konsortiet självt medgivit att konsumenten i regel inte kräver att få se stämpeln innan skinkan skivas. Såtillvida är det snarare fråga om en teoretisk möjlighet till kontroll av om skinkan också faktiskt härstammar från produktionsområdet.

85. Därtill kommer följande övervägande. I målet Rioja har domstolen dragit den slutsatsen att kravet på att vin skall buteljeras i flaskor inom produktionsområdet garanterar kvaliteten på det buteljerade vinet på bästa sätt och därför är en berättigad begränsning av den fria rörligheten för varor. Konsumenten köper huvudsakligen vin i flaskor och därför kan det verka uppenbart att buteljering av vin inom produktionsområdet utgör en väsentlig egenskap. I fråga om skinka är omständigheterna emellertid annorlunda. Konsumenten köper denna skinka antingen i färska skivor från detaljhandlaren, i förpackade skivor eller i bit respektive till och med hel skinka. Detta tyder utan tvekan på att skivningen av skinka har en annan betydelse än buteljeringen av vin. Följaktligen kan skivningsorten inverka på ett förhållandevis mindre avgörande sätt på konsumentens val. Detta talar för att inte betrakta skivning inom produktionsområdet som en väsentlig egenskap.

86. Skivning och förpackning av parmaskinka inom produktionsområdet skall därför tills vidare inte betraktas som åtgärder som syftar till att skydda skinkans särskilda egenskaper. Det har varken styrkts att dessa åtgärder förser skinkan med en särskild egenskap eller att de är nödvändiga för att bibehålla de särskilda egenskaper som den har förvärvat i produktionsprocessen. De som deltar i förfarandet har också snarare betonat produktkontrollerna och produktens därmed förknippade anseende än nyssnämnda argument.

ii) Utförande av kvalitetskontroller inom produktionsområdet

87. Om ovanstående uppfattning godtas så är det strängt taget onödigt att undersöka frågan om huruvida det är nödvändigt att kontrollera skivning för att garantera parmaskinkans kvalitet. Om skivning inom produktionsområdet inte utgör någon väsentlig egenskap kan det nämligen inte längre vara av avgörande betydelse att kontroller utförs inom produktionsområdet.

88. Såtillvida skall detta argument behandlas endast i andra hand nedan. Dels tycks en sådan behandling vara nödvändig för det fall att domstolen inte skulle godta ovanstående analys. Dels finns det anledning att undersöka detta argument, eftersom de parter som har uttalat sig för kravets lagenlighet framför allt har grundat sig på domen i målet Rioja. Konsortiet, Salumificio Rita, Italien, Spanien och kommissionen har anfört att skivningen erfordrar särskilda kunskaper och att specifikationens särskilda krav skall beaktas. På så sätt skivas parmaskinka så att dess kvalitet och dess särskilda egenskaper bibehålls vid skivningen. Detta är avgörande för bibehållandet av den upprättade kundkretsen och därmed för det ekonomiska värdet av PDO "Prosciutto di Parma". Iakttagandet av de relevanta kriterierna garanteras endast om behöriga myndigheter utför systematiska kontroller inom produktionsområdet. Utanför produktionsområdet förekommer inga lämpliga kontroller. Slutligen är det också nödvändigt att undersöka behovet av kontroller, eftersom de bestämmelser som har fastställts för användningen av PDO och som ovan har förklarats skall iakttas i fråga om skinka som skivas utanför produktionsområdet. Även i detta sammanhang kan det vara viktigt att avgöra hur iakttagandet av dessa bestämmelser kan garanteras. För klarhetens skull skall det i detta avseende först påpekas att det i detta fall endast är fråga om kontroller av skivning. Skinka som skivas utanför produktionsområdet är ju nämligen ända fram till skivningen föremål för precis samma kontroller som den skinka som skivas inom produktionsområdet.

89. Kontroller bidrar till att bibehålla kvaliteten och därmed också anseendet hos den skivade parmaskinkan. Såtillvida skulle det kunna konstateras att det med hänsyn till skyddet för industriell äganderätt är berättigat att kräva att skinkan skall skivas och förpackas under konsortiets kontroll inom produktionsområdet.

90. Detta antagande talar emellertid mot det faktum att kontroller i princip kan utföras inte endast inom produktionsområdet utan också utanför detta område. Antingen kan kontrollörer sändas ut av konsortiet, eller så kan personer som är etablerade inom det ifrågavarande området utbildas till kontrollörer av konsortiet och anförtros kontrollen.

91. Visserligen har domstolen i domen i målet Rioja fastställt att de kontroller som i enlighet med gemenskapsrätten utförs utanför produktionsområdet inte ger lika stor garanti för vinets kvalitet och äkthet som kontroller som utförs inom produktionsområdet. Av det ovanstående har det emellertid redan framgått att skivning av skinka inte tycks vara jämförbar med buteljering av vin i flaskor. Konsumenten köper parmaskinka antingen skivad (färsk eller förpackad) eller i bit, medan han däremot i regel köper vin som buteljerats på flaska. Redan på grund av detta torde kontrollen av skivning förmodligen inte tillmätas samma betydelse som kontrollen av buteljering.

92. Det problem som har åberopats av konsortiet och Salumificio Rita samt av Spanien och kommissionen och som innebär att inga eller åtminstone inga likvärdiga kvalitetskontroller kan utföras utanför produktionsområdet uppkommer ofta vid genomförandet av bestämmelser i främmande rättsordningar. Den marknadsaktör som vill använda PDO är, även om han skivar skinkan utanför produktionsområdet, skyldig att iaktta bestämmelser som reglerar användning av PDO och som föreskriver att det skall utföras lämpliga kontroller. I annat fall åsidosätter han dessa bestämmelser och får inte använda PDO.

93. Det är just också på grund av de förbud som fastställs i artiklarna 8 och 13 i förordning nr 2081/92 möjligt att genomföra bestämmelserna om användningen av PDO "parmaskinka" inklusive eventuella kontroller inom hela gemenskapen.

94. Det tycks inte heller vara nödvändigt att utföra kontroller av märkning inom produktionsområdet. Kontroller av skivning och förpackning kan, när dessa även får utföras utanför produktionsområdet, också garantera att det endast är skinka som får förses med PDO "parmaskinka" som skivas.

95. Invändningen att konsumenten kan vara säker på att erhålla parmaskinka endast om skinkan skivas och förpackas under konsortiets uppsikt inom produktionsområdet tycks såtillvida inte heller vara övertygande. Detta krav kan visserligen garantera att endast skinka som har försetts med PDO "parmaskinka" används. Emellertid förutsätter denna invändning att ett företag som bearbetar parmaskinka utanför produktionsområdet i förekommande fall använder skinka som det skivar och som det olovligen förser med PDO "parmaskinka" vid försäljningen. Därmed anklagas konkurrenten på ett otillåtet sätt för att uppträda i strid med gällande lag. Därför skall denna invändning inte godtas.

96. Slutligen skall det därför konstateras att kravet i specifikationen inte syftar till att skydda en väsentlig egenskap. Följaktligen är den begränsning av den fria rörligheten för varor som har konstaterats föreligga inte berättigad med hänsyn till det skydd för industriell och kommersiell äganderätt som fastställs i artikel 30 EG.

c) Strukturpolitiska överväganden som motivering till åtgärden

97. Lagstiftningen har en allmän tendens inom ramen för den gemensamma jordbrukspolitiken att framhäva produkternas kvalitet för att förbättra deras anseende. Detta görs bland annat genom användningen av ursprungsbeteckningar. Denna tendens bekräftas genom andra till sjätte skälet i förordning nr 2081/92. Logiskt sett utgör artikel 37 EG i kapitlet om jordbruk i fördraget den rättsliga grunden för denna förordning. I detta avseende vill lagstiftaren inte endast införa ett skydd för jordbruksprodukters kvalitet, utan framför allt också fastställa strukturpolitiska mål, vilket framgår av andra skälet i förordningen. Här eftersträvas ett främjande av landsbygdsområden genom att förbättra jordbrukarnas inkomster och motverka avfolkning i dessa trakter. Som det har förklarats inom ramen för undersökningen av artikel 29 EG är kravet på att parmaskinkan skall skivas och förpackas inom produktionsområdet fördelaktigt för företag som är etablerade inom detta område. Detta konstaterande skulle kunna tala för att kravet på att ifrågavarande skinka skall skivas och förpackas inom produktionsområdet skall anses vara förenligt med gemenskapsrätten.

98. För det första talar ordalydelsen i artikel 30 EG mot det faktum att beaktandet av strukturpolitiska överväganden motiverar begränsningar av den fria rörligheten för varor. Uppräkningen av grunder som kan berättiga en begränsning av den fria rörligheten för varor innehåller ingen kategori av "strukturpolitiska överväganden" eller "jordbrukspolitik". Enligt rättspraxis är emellertid uppräkningen av undantagsfall i artikel 30 EG uttömmande.

99. Enligt allmänna tolkningsbestämmelser skall artikel 30 EG, som utgör ett undantagsfall till principen om fri rörlighet för varor, dessutom tolkas restriktivt. Även detta talar för att betrakta kvantitativa exportrestriktioner och åtgärder med motsvarande verkan som berättigade endast inom snäva gränser. Eftersom ursprungsbeteckningar är knutna till produktionsområdet, tycks det i fråga om dessa vara berättigat att godta begränsningar som följer av en naturlig inverkan på ifrågavarande produkt. Detta gäller däremot inte för know-how, som i princip också kan tas i anspråk utanför produktionsområdet.

100. Därutöver skall det påpekas att en vid tolkning av artikel 30 EG inte tycks vara lämplig just inom ramen för en undersökning av exportrestriktioner i den mening som avses i artikel 29 EG. Som jag redan har förklarat ovan har artikel 29 EG konkretiserats genom rättspraxis i den bemärkelsen att artikeln inte skall anses förbjuda varje exportrestriktion, utan endast de åtgärder som särskilt hindrar export av varor. Enligt denna rättspraxis är tillämpningsområdet för förbudet för exportrestriktioner mycket mindre än för importrestriktioner enligt artikel 28 EG. Enligt den formel som har fastställts i målet Dassonville förbjuder artikel 28 EG varje åtgärd som syftar till att direkt eller indirekt, faktiskt eller potentiellt hindra handeln inom gemenskapen. Om emellertid redan tillämpningsområdet för artikel 29 EG är mindre än för artikel 28 EG, finns det ännu mindre anledning att just i samband med förstnämnda bestämmelse göra en vid tolkning av de undantag som fastställs i artikel 30 EG. Inom ramen för tolkningen av artikel 30 EG skall åtgärder därför godtas endast om de är nödvändiga för att garantera härkomst och kvalitet i fråga om den produkt som skyddas av PDO.

101. Slutligen skall också följande aspekt beaktas. Domstolen har vid tolkningen av bestämmelserna om fri rörlighet för varor alltid försökt att hävda denna grundläggande frihet gentemot nationella åtgärder, som i likhet med ifrågavarande åtgärd bland annat också har avsett skyddet för inhemsk industri. De undersökningar som har utförts inom denna ram har ofta gällt livsmedel som har framställts av råvaror som i huvudsak har utgjorts av jordbruksprodukter. Ett känt exempel på detta är domen i fråga om de tyska renhetskraven för öl, som i sin tur härleder sig till ett bayerskt renhetskrav från år 1516. Andra fall har gällt italiensk pasta, lägsta fetthalt hos edamerost och marknadsföring av djupfryst yoghurt. För närvarande är två mål om choklad anhängiga vid domstolen.

102. Rättspraxis i fråga om tolkningen av artikel 28 EG kan ha föranlett producenter att "fly" till industriell äganderätt, alltså att sträva efter att kompensera sig för det förlorade nationella lagstadgade skyddet för konkurrens genom att skapa ny industriell äganderätt såsom skyddade ursprungsbeteckningar och skyddade geografiska beteckningar. Ölet illustrerar denna tendens på ett överväldigande sätt. Genom det bayerska/tyska renhetskravet har användningen av beteckningen "Bier" (öl) förbehållits bryggt öl som har baserats på endast vissa ingredienser. Sedan domstolen har förklarat detta krav vara oförenligt med artikel 28 EG kan också sådan öl som har framställts i andra medlemsstater som inte har iakttagit renhetskravet marknadsföras i Tyskland under beteckningen "Bier". Först försökte de tyska bryggerierna kompensera sig för den ekonomiska förlusten, som uppkom för dem när den tyska marknaden öppnades för konkurrerande produkter från andra medlemsstater, genom reklam, till exempel genom texten "bryggt i enlighet med det tyska renhetskravet" i märkningen. I enlighet med det förfarande som fastställs i artikel 17 i förordning nr 2081/92 infördes sedan "Bayerisches Bier" (bayerskt öl) som geografisk skyddad beteckning i kommissionens register. Om domstolen därför inom ramen för godkännande av industriell äganderätt uppträder liberalt och godtar bestämmelser som objektivt sett inte är nödvändiga för att trygga produktens särskilda egenskaper och ursprung i ett visst område, så riskerar den att återigen begränsa den fria rörligheten för varor som har genomförts inom ramen för tolkningen av artikel 28 EG och öppnandet av de nationella marknaderna inom ramen för artikel 29 EG.

103. I alla händelser skall de berättigade undantagen i artikel 30 EG tolkas restriktivt om hänsyn tas till det samband mellan artiklarna 28, 29 och 30 EG som det har redogjorts för i de sista båda argumenten och till följderna av rättspraxis i fråga om artikel 28 EG som alltid har utfallit till förmån för den fria rörligheten för varor.

104. Inom ramen för den produktspecifikation som enligt artikel 4 i förordning nr 2081/92 skall inges tillsammans med ansökan om registrering skall följaktligen endast bestämmelser som är nödvändiga för att garantera produktens härkomst och särskilda egenskaper godtas. Bestämmelser som endast syftar till att ge de lokala företagen som är etablerade inom produktionsområdet en ensamrätt att vidarebearbeta produkten skall emellertid inte godtas.

105. Slutligen anser jag således att de strukturpolitiska mål som eftersträvas inom jordbrukspolitiken genom förordning nr 2081/92 inte heller på grundval av artikel 30 EG kan motivera de exportrestriktioner som har konstaterats föreligga.

d) Proportionalitet

106. Som det inledningsvis har förklarats godtas enligt artikel 30 EG endast sådana begränsningar av den fria rörligheten för varor som är nödvändiga för att skydda PDO-anseendet och som alltså är proportionerliga. För det fall att domstolen inte godtar ovanstående analys och anser att begränsningen är berättigad med hänsyn till artikel 30 EG skall den därför också undersöka i vilken mån begränsningen är proportionerlig.

107. Kravet på att parmaskinka skall skivas inom produktionsområdet är, särskilt med hänsyn till de kvalitetskontroller som konsortiet utför, ägnat att garantera att den skivade skinkan består endast av parmaskinka, att den härstammar från produktionsområdet och att den skivas, förpackas och märks enligt de bestämmelser som fastställts för användning av PDO "Prosciutto di Parma". Det är emellertid osäkert om denna reglering är den åtgärd som är minst restriktiv för att uppnå god affärssed och kunna upplysa konsumenter om produktens härkomst och särskilda egenskaper, eller om det skulle kunna vidtas andra åtgärder som är mindre restriktiva för den fria rörlighet för varor och lika bra för att uppnå dessa mål.

108. Framför allt skall frågan om en lämplig märkning av produkten beaktas. I detta mål kan det bli aktuellt att märka varan "Prosciutto di Parma, skivad i Förenade kungariket" eller att märka den på ett liknande och icke-diskriminerande sätt.

109. I målet Rioja har domstolen inte eftersträvat den lösning som har övervägts i detta mål. Den har påpekat att det faktum att det förekommer två olika buteljeringsprocesser, inom och utanför produktionsområdet, med eller utan producentkooperationers systematiska kontroll, kan minska det förtroende som beteckningen "denominación de origen calificada" åtnjuter bland konsumenter, som har utgått från att alla stegen i produktionen av ett välkänt kvalitetsvin som producerats inom bestämda områden skall ha utförts under den berörda kooperationens kontroll och ansvar.

110. Det tycks vara möjligt att jämföra detta mål med ovannämnda mål endast på vissa villkor. Å ena sidan har skivning av skinka ur konsumentens synvinkel som redan har förklarats inte ett så nära samband med produkten som buteljering av vin. Å andra sidan har parterna i detta förfarande till skillnad från parterna i målet Rioja inte framfört något argument för det faktum att konsumenten inte skulle kunna skilja mellan "Prosciutto di Parma" som skivats inom och utanför produktionsområdet eller för det faktum att det till och med kan finnas två olika marknader; en för "Prosciutto di Parma" som skivats inom produktionsområdet och en för "Prosciutto di Parma" som skivats utanför produktionsområdet.

111. Det är inte heller på något vis uppenbart att det i förekommande fall automatiskt måste göras en negativ bedömning av den skinka som har skivats inom produktionsområdet för att det har gjorts en negativ bedömning av "Prosciutto di Parma" som skivats utanför produktionsområdet. En lämplig märkning, som skiljer en skinka som skivas inom det område där parmaskinka framställs tillräckligt klart och tydligt från en skinka som skivas utanför detta område kan enligt vad som särskilt skall påpekas också helt övertyga konsumenten som inte endast inom ramen för artikel 28 EG utan också inom ramen för artikel 29 EG föresätts vara myndig och upplyst om att de båda produkterna skiljer sig från varandra. Det är fråga om två former för marknadsföring av parmaskinka som skall åtskiljas. Om konsumenten konstaterar att den skinka som har skivats utanför produktionsområdet inte uppfyller hans krav på "Prosciutto di Parma", så kan han i stället köpa "Prosciutto di Parma" som har skivats inom produktionsområdet. Det är inte alls styrkt att konsumenten genast väljer en annan sorts skivad skinka när han inte tycker om en form av produkten.

112. Dessutom är det ju tillåtet att sälja skinkan under PDO "Prosciutto di Parma", trots att den skivas i kundens åsyn utanför produktionsområdet. Om detta är tillåtet så kan det emellertid inte inses att en lämplig märkning som utvisar att skinkan har skivats utanför produktionsområdet inte utgör ett lika bra skydd för kvaliteten och anseendet hos PDO "Prosciutto di Parma" som en begränsning enligt vilken PDO får användas endast på skinka som skivats och förpackats inom produktionsområdet. Det faktum att ifrågavarande skinka skivas i kundens åsyn kan nämligen på grund av ovanstående orsaker knappast garantera att konsumenten upplyses om skinkans härkomst. I detta fall garanteras det för övrigt inte heller längre att skinkan skivas enligt konsortiets bestämmelser och att den därmed i förekommande fall förvärvar särskilda egenskaper eller bibehåller de särskilda egenskaper som den har förvärvat vid sin framställning.

113. Den lösning som det har redogjorts för i detta mål och som innebär att använda en lämplig märkning av produkten finner också stöd i förordning nr 2081/92. Det femte skälet i denna förordning klargör uttryckligen att bestämmelserna om de skyddade ursprungsbeteckningarna och de skyddade geografiska beteckningarna endast kompletterar de allmänna bestämmelserna om märkning i rådets direktiv 79/112/EEG av den 18 december 1978 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om märkning, presentation och reklam i fråga om livsmedel.

114. Dessutom skall det påpekas att även förordning nr 2081/92 söker lösa konfliktsituationer genom en lämplig märkning. I artikel 12.2 i denna förordning fastställs att ett tredje lands beteckning om den sammanfaller med en gemenskapsrättsligt skyddad beteckning får användas endast om produktens urprungsland är klart och tydligt angivet i märkningen. Om konsumenten förväntas kunna skilja mellan två olika produkter med likalydande beteckningar när märkningen innehåller en uppgift om ursprungslandet, kan jag inte förstå varför han inte också skulle kunna göra detta när beredningsorten anges i märkningen.

115. Slutligen skall det därför konstateras att det finns en åtgärd som är mindre restriktiv än en begränsning att PDO "Prosciutto di Parma" endast får användas på parmaskinka som skivats och förpackats inom produktionsområdet. En lämplig märkning av produkten kan medföra ett lika effektivt skydd för PDO "Prosciutto di Parma", produktens kvalitet och dess anseende bland konsumenter. Därför är specifikationen mer ingripande än vad som är nödvändigt och är såtillvida oproportionerlig.

5) Åtgärdens förenlighet med principerna om insyn och rättssäkerhet

116. I tvisten vid den nationella domstolen är det fråga om huruvida specifikationens krav beträffande skivning och förpackning kan göras gällande gentemot Asda och Hygrade då denna specifikation inte har offentliggjorts i Europeiska gemenskapernas officiella tidning och åtminstone officiellt existerar endast på italienska.

a) Specifikationens offentliggörande

117. Asda och Hygrade har kritiserat det faktum att specifikationen inte är tillgänglig på grund av att den inte har offentliggjorts i Europeiska gemenskapernas officiella tidning och att de inte har någon rätt gentemot kommissionen eller konsortiet att tillgå specifikationen.

118. Det är en grundläggande princip i gemenskapens rättsordning att en rättsakt från en offentlig myndighet inte kan göras gällande mot enskilda innan dessa har haft möjlighet att få kännedom om den. Artiklarna 8 och 13 i förordning nr 2081/92 jämförda med förordning nr 1107/96 utgör grunden för ett gemenskapsrättsligt förbud mot att marknadsföra skinka som inte har skivats, förpackats och märkts inom produktionsområdet under PDO "Prosciutto di Parma". Detta förbud har emellertid offentliggjorts i Europeiska gemenskapernas officiella tidning endast i den mån som existensen av PDO "parmaskinka" framgår av förordningarna nr 2081/92 och nr 1107/96. De krav som ställs upp för användningen av PDO har specificerats i den specifikation som har lämnats in tillsammans med ansökan och har inte offentliggjorts i Europeiska gemenskapernas officiella tidning.

119. Det faktum att en sammanfattning av produktspecifikationen tillställts den kommitté som anges i artikel 15 i förordning nr 2081/92 av kommissionen ger visserligen denna produktspecifikation en viss grad av publicitet. Emellertid är det endast fråga om en upplysning till medlemsstaterna. Såtillvida är detta resonemang inte avgörande för frågan om huruvida denna produktspecifikation har offentliggjorts gentemot enskilda eller marknadsaktörer som Asda och Hygrade.

120. Det av kommissionen anförda faktumet att det även inom ramen för det normala förfarandet enligt artiklarna 5-7 i förordning nr 2081/92 endast offentliggörs en sammanfattning av produktspecifikationen i Europeiska gemenskapernas officiella tidning tycks inte heller kunna skingra de invändningar Asda och Hygrade hyser. I det normala förfarandet anges nämligen i alla händelser de nationella bestämmelser som skall iakttas. Detta har obestridligen inte ägt rum i fråga om PDO "parmaskinka", vars omtvistade begränsning är förankrad också i nationella bestämmelser.

121. Principen om rättssäkerhet skulle uppfyllas om hela produktspecifikationen offentliggjordes i Europeiska gemenskapernas officiella tidning. Med hänsyn till detta dokuments omfattning och dess karaktär som ju är mycket teknisk tycks det emellertid i praktiken vara möjligt att genomföra en sådan lösning endast på vissa villkor. Genom en sådan lösning beaktas inte heller den omständigheten att de ursprungsbeteckningar som har registrerats enligt artikel 17 i förordning nr 2081/92 skyddades enligt nationell rätt redan vid förordningens ikraftträdande. Skyddsbestämmelserna har alltså offentliggjorts redan en gång och bestämmelserna om parmaskinka har offentliggjorts i den italienska författningssamlingen. På nationell nivå har det alltså såtillvida tagits hänsyn till kravet på offentliggörande. I detta mål skulle ett krav på ett nytt offentliggörande på gemenskapsnivå utgöra ett krav på att produktspecifikationen skulle offentliggöras två gånger. Såtillvida tycks denna lösning inte ta tillräcklig hänsyn till de omständigheter som är speciella för registreringsförfarandet enligt artikel 17 i förordning nr 2081/92.

122. Registreringen avslutar ett administrativt förfarande, som börjar när ansökan inklusive specifikationen lämnas in till ifrågavarande medlemsstat. Som domstolen har konstaterat i sin dom i målet Carl Kühne m.fl. åligger det medlemsstaterna att på grundval av den kompetensfördelning som föreskrivs i förordning nr 2081/92 kontrollera huruvida de objektiva förutsättningarna för registrering av en PDO eller en PGI är uppfyllda. I enlighet med detta åligger det också de nationella domstolarna att avgöra huruvida de materiella förutsättningarna för en registrering är uppfyllda. Enligt denna dom hade motsvarande invändningar också anförts på nationell nivå. Härav framgår det att det är inom ramen för nationell rätt som det först skall undersökas om den produktspecifikation som innehåller de krav som ställs upp för användningen av en PDO är tillgänglig. Dessutom framgår det av målet Carl Kühne m.fl. att detta också gäller för det förenklade förfarandet som har genomförts enligt artikel 17 i förordning nr 2081/92.

123. Redan mot bakgrund av denna rättspraxis kan man fråga sig huruvida det överhuvudtaget fortfarande är nödvändigt att offentliggöra produktspecifikationen på gemenskapsnivå. Registreringsförfarandet enligt förordning nr 2081/92 kräver medverkan från såväl nationella myndigheter som gemenskapernas institutioner. Det tycks inte vara absolut nödvändigt att offentliggöra produktspecifikationen på gemenskapsnivå eftersom det är medlemsstaterna som skall kontrollera huruvida förutsättningarna för registrering är uppfyllda och eftersom det är på nationell nivå som invändningar mot lagenlighet skall anföras.

124. Det skall emellertid beaktas att det skydd för PDO "parmaskinka" som tidigare har existerat endast på nationell nivå har omvandlats till ett skydd inom hela gemenskapen och att detta har skett till följd av registreringen i registret över skyddade ursprungsbeteckningar. Registreringen har konstitutiv verkan vid uppkomsten av industriell äganderätt som motiveras enligt gemenskapsrätten. Det tycks vara svårt att förena med principen om rättssäkerhet att en ny industriell äganderätt skapas utan att de bestämmelser som skall iakttas är föremål för en viss publicitet, som också garanteras på europeisk nivå.

125. Gemenskapsrätten garanterar faktiskt också att produktspecifikationen är föremål för en viss publicitet. Enligt tolfte skälet i förordning nr 2081/92 skall registreringen i kommissionens register över skyddade ursprungsbeteckningar och skyddade geografiska beteckningar ge information till dem som sysslar med handel. Denna registrering kan tills vidare visa intresserade marknadsaktörer som Asda och Hygrade att det existerar en PDO "Prosciutto di Parma".

126. För övrigt framgår det av artikel 4 i förordning nr 2081/92 att en produktspecifikation skall bifogas ansökan om registrering av en PDO eller en PGI. Av artikel 6 i förordningen framgår det dessutom att ansökan skall ställas till kommissionen och att denna för registret över PDO och PGI. De ekonomiska aktörerna vet därför inte endast att det existerar en PDO "parmaskinka", utan de vet på grund av detta offentliggörande att det existerar en relevant produktspecifikation och att denna finns tillgänglig hos kommissionen.

127. Enligt rättspraxis har den som har fått kännedom om existensen av en rättsakt som berör honom och som inte har offentliggjorts gentemot honom skyldigheten att skaffa sig hela denna rättsakt hos ifrågavarande institution. Detta gäller också när en sammanfattning av förevarande rättsakt offentliggörs. Denna rättspraxis utgår uppenbarligen från att det vid sidan av den skyldighet att offentliggöra rättsakter som fastställs i artikel 254 EG också finns en skyldighet för unionsmedborgare att i förekommande fall inhämta upplysningar.

128. Den ekonomiska aktören upplyses om existensen av PDO "parmaskinka" genom förordning nr 1107/96, som har offentliggjorts i Europeiska gemenskapernas officiella tidning. På grund av att förordning nr 2081/92 har offentliggjorts vet denne aktör att en registrering äger rum endast om det existerar en motsvarande produktspecifikation. Dessutom vet han att en medlemsstat skall lämna in ansökan om registrering till kommissionen och att det är kommissionen som för registret över skyddade ursprungsbeteckningar. Såtillvida vet han var han kan inhämta upplysningar om produktspecifikationen. På grund av ovannämnda rättspraxis får det sålunda antas att de ekonomiska aktörerna i förekommande fall inhämtar upplysningar om en produktspecifikation som de intresserar sig för genom att rikta en förfrågan härom till kommissionen.

129. Registret förs av kommissionen och skall ge information till dem som sysslar med handel. Den behöriga medlemsstaten tillställer kommissionen ansökan om registrering tillika med produktspecifikationen. Dessa omständigheter kan a contrario motivera antagandet att kommissionen är förpliktad att göra den produktspecifikation som den förfogar över tillgänglig för de intresserade yrkesmännen. Med hänsyn till registreringens grund utövar den på sätt och vis funktionen av en notarius publicus eller en depositarie hos vilken de handlingar som ligger till grund för registreringen har lämnats. Ett sådant antagande tycks vara nödvändigt inte endast på grund av rättssäkerhetshänsyn, utan också mot bakgrund av just artikel 255 EG, som medger unionsmedborgare en rätt att tillgå kommissionens handlingar. Dessutom skall artikel 21.3 EG beaktas. Även här medges varje unionsmedborgare en rätt att vända sig till kommissionen i syfte att inhämta upplysningar.

130. Den omständighet att det inte är kommissionen som har avfattat produktspecifikationen borde inte utgöra hinder för rätten att tillgå denna handling. Kommissionen är upphovsman till registret över skyddade ursprungsbeteckningar. Den kan anses ha tillägnat sig produktspecifikationens bestämmelser, eftersom produktspecifikationens krav för användning av PDO eller PGI också omfattas av registreringens skyddande verkan i enlighet med artiklarna 8 och 13 i förordning nr 2081/92. När allt kommer omkring är det kommissionen som antagit förordning nr 1107/96, som är den rättsakt genom vilken PDO "parmaskinka" åtnjuter gemenskapsrättsligt skydd i den utsträckning som har fastställts i produktspecifikationen. Kommissionen skall alltså antingen betraktas som upphovsman eller åtminstone jämställas med upphovsmannen.

131. För övrigt skall det påpekas att enligt artikel 2.3 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1049/2001 av den 30 maj 2001 om allmänhetens tillgång till Europaparlamentets, rådets och kommissionens handlingar, som har utfärdats för att komplettera artikel 255 EG (jfr fjärde skälet i denna förordning), medges unionsmedborgare en rätt att tillgå alla handlingar som finns hos en institution, det vill säga alla handlingar som upprättats eller mottagits och som innehas av institutionen, inom samtliga Europeiska unionens verksamhetsområden. Produktspecifikationen avser registrering i registret över PDO och PGI och alltså ett av Europeiska unionens verksamhetsområden. Denna produktspecifikation har inkommit till kommissionen och befinner sig i dess besittning. Kommissionen är därför förpliktad att tillgängliggöra denna handling.

132. Tills vidare skall det därmed konstateras att underlåtenheten att offentliggöra produktspecifikationen i Europeiska gemenskapernas officiella tidning inte åsidosätter principerna om insyn och rättssäkerhet. De ekonomiska aktörerna skall inhämta upplysningar hos kommissionen om produktspecifikationen och dess krav för användning av en PDO.

b) Produktspecifikationens existens på endast ett officiellt språk

133. Därmed återstår det att undersöka i vilken mån regleringen kan göras gällande gentemot Asda och Hygrade trots att den har lämnats in till kommissionen endast på italienska och trots att det åtminstone inte existerar någon officiell engelsk översättning av produktspecifikationen för PDO "parmaskinka".

134. Frågan uppkommer därför om ett sådant gemenskapsrättsligt förbud som det som i detta mål uttrycks genom artiklarna 8 och 13 i förordning nr 2081/92 och som syftar till att förhindra att PDO "parmaskinka" används på skinka som inte har skivats inom produktionsområdet är giltigt endast om det har offentliggjorts respektive är tillgängligt på alla officiella språk.

135. Frågan om i vilken mån enskilda skall kunna få kännedom om sina gemenskapsrättsliga skyldigheter på sitt modersmål, åtminstone i den mån som det här är fråga om ett av gemenskapens officiella språk är en principfråga. I artikel 290 EG regleras inte språkfrågan, utan det överlåts åt rådet att reglera denna fråga. Denna bestämmelse innehåller i varje fall inte något krav på att alla gemenskapens rättsakter nödvändigtvis måste finnas tillgängliga på alla officiella språk.

136. Enligt artiklarna 4 och 5 i rådets förordning nr 1 av den 15 april 1958 om vilka språk som skall användas i Europeiska ekonomiska gemenskapen skall förordningar och andra texter av allmän räckvidd avfattas på de officiella språken och offentliggöras i gemenskapens officiella tidning. Som ovan har förklarats ingår ifrågavarande produktspecifikation i den registrering i registret över ursprungsbeteckningar som har utförts på grund av förordning nr 1107/96. Den kan följaktligen anses ingå i förordningen. Produktspecifikationen är emellertid i alla händelser "en annan text av allmän räckvidd" på grund av att den i detalj fastställer vilka krav som skall uppfyllas för användningen av PDO och på grund av det förbud som framgår av artiklarna 8 och 13 i förordning nr 2081/92. Detta skulle kunna tala för det faktum att produktspecifikationen skall översättas till alla officiella språk.

137. På samma sätt skulle man kunna argumentera med hänvisning till artikel 21.3 EG. Enligt denna artikel kan varje unionsmedborgare skriftligen vända sig till kommissionen på något av de officiella språken och räkna med att få svar på samma språk. När Asda och Hygrade, i enlighet med ovannämnda förslag till lösning, alltså vänder sig till kommissionen och på engelska anhåller om upplysningar om produktspecifikationen, så skulle ovannämnda bestämmelse kunna anses förplikta kommissionen att tillhandahålla dem produktspecifikationen på engelska.

138. Detta är kanske den lösning som bäst uppfyller kravet på rättssäkerhet. Den tar emellertid inte hänsyn till registreringsförfarandets blandade nationella/gemenskapsrättsliga karaktär och ålägger kommissionen en avsevärd översättningsbörda.

139. Som redan har förklarats skall enskilda som vill utverka rättsskydd mot en registrering enligt rättspraxis vända sig till nationella domstolar. Inom ramen för detta är en ekonomisk aktör som vill marknadsföra en produkt som skyddas genom en PDO i alla händelser förpliktad att ta del av produktspecifikationen på det officiella språk på vilket ansökan om registrering har avfattats. I detta mål alltså på italienska.

140. Mot bakgrund av detta tycks det inte vara oskäligt att begära att den som hos kommissionen anhåller om upplysningar om en produktspecifikation tar emot dessa på det officiella språk som har använts i denna produktspecifikation som har lämnats in till kommissionen tillsammans med ansökan om registrering.

141. Denna slutsats tycks vara berättigad, särskilt också med hänsyn till det faktum att den som liksom Asda eller Hygrade marknadsför utländska produkter i regel kommer att ha de språkkunskaper som är nödvändiga för varuimporten eller i alla händelser ha motsvarande möjlighet att övervinna härmed förknippade språkproblem. På grund av detta förväntas han kunna övervinna de hinder som följer av det faktum att produktspecifikationen existerar endast på originalspråket.

142. Vid sidan av dessa argument kan det också hänvisas till praxis på konkurrensrättsområdet. Där gäller principen om att mottagaren av ett beslut i kartellärenden visserligen skall tillställas meddelandet om anmärkningar på sitt officiella språk, men att de handlingar som kommissionen stöder sin bedömning på och som bifogas meddelandet eller som skall vara öppna för insyn emellertid skall tillgängliggöras endast på originalspråket. Det krävs ingen översättning. Även i förevarande mål är det fråga om handlingar som kommissionen stöder sitt avgörande på. På liknande sätt skulle man kunna argumentera att kommissionen har stött sitt avgörande i fråga om registrering av en ursprungsbeteckning på uppgifter i ansökan om registrering och särskilt i produktspecifikationen och att denna produktspecifikation därför också skall tillgängliggöras endast på originalspråket.

143. På grund av dessa överväganden skall utgångspunkten vara att artiklarna 8 och 13 är direkt tillämpliga på PDO "parmaskinka", utan hinder av det faktum att produktspecifikationen inte existerar på engelska.

144. Dessutom skulle jag vilja påpeka att det endast är registrering enligt det förenklade förfarandet som undersöks i detta mål. För de beteckningar som registreras enligt det normala förfarandet offentliggörs i Europeiska gemenskapernas officiella tidning en sammanfattning av ansökan inklusive en produktspecifikation och en uppgift om de nationella bestämmelser som i förekommande fall skall beaktas. Detta offentliggörande sker därmed på alla officiella språk. Den tolkning som har förespråkats i detta mål får därför begränsade konsekvenser. Den gäller endast registrering av beteckningar som redan existerade vid utfärdandet av förordning nr 2081/92 och gäller också endast i den mån som dessa beteckningar meddelades kommissionen inom sex månader efter ikraftträdandet av förordningen. Såtillvida tycks den tolkning som förespråkas i detta mål vara rimlig med hänsyn till de omständigheter som är speciella för det förfarande som fastställs i artikel 17 i förordning nr 2081/92.

145. Slutligen skall det därför konstateras att registreringen av PDO "parmaskinka" är förenlig även med principerna om rättssäkerhet och insyn.

VI - Sammanfattning

146. Sammanfattningsvis kan det därför konstateras att produktspecifikationens krav på att PDO "parmaskinka" endast får användas för skinka som skivas, förpackas och märks under kontroll av Consorzio del Prosciutto di Parma inom produktionsområdet, är en åtgärd med motsvarande verkan som en kvantitativ exportrestriktion i den mening som avses i artikel 29 EG. Åtgärden är inte berättigad med hänsyn till skyddet för industriell och kommersiell äganderätt i den mening som avses i artikel 30 EG. Den skall inte heller anses vara motiverad med hänsyn till strukturpolitiska överväganden inom ramen för artikel 30 EG. För övrigt är åtgärden oproportionerlig. Förordning nr 1107/96 skall därför anses vara icke-gällande i den mån som den skyddade ursprungsbeteckningen "Prosciutto di Parma" härigenom förbehålls skivad skinka som har skivats, förpackats och märkts under uppsikt av Consorzio del Prosciutto di Parma inom produktionsområdet.

VII - Förslag till avgörande

147. På grund av ovanstående överväganden föreslår jag att domstolen skall besvara tolkningsfrågan enligt följande:

"1) Rådets förordning (EEG) nr 2081/92 jämförd med förordning (EG) nr 1107/96 och produktspecifikationen för den skyddade ursprungsbeteckningen Prosciutto di Parma medför inte att det uppstår en rätt, som direkt kan åberopas och som kan användas för att förbjuda användningen av den skyddade ursprungsbeteckningen Prosciutto di Parma för parmaskinka, som inte har skivats, förpackats och märkts inom produktionsområdet.

2) Kommissionens förordning (EG) nr 1107/96 av den 12 juni 1996 om registrering av geografiska beteckningar och ursprungsbeteckningar enligt förfarandet i artikel 17 i rådets förordning (EEG) nr 2081/92 skall anses vara icke-gällande, i den mån som den skyddade ursprungsbeteckningen Prosciutto di Parma härigenom förbehålls skivad skinka som har skivats, förpackats och märkts under uppsikt av Consorzio del Prosciutto di Parma inom produktionsområdet."