62000O0044

1 Passivitetstalan - Tidsfrister - Utgången frist - Möjlighet att åberopa principen om skydd för berättigade förväntningar - Villkor

(EG-fördraget, artikel 175 (nu artikel 232 EG))

2 Passivitetstalan - Passiviteten har upphört efter det att talan väcktes - Talan har förlorat sitt föremål - Anledning saknas att döma i saken - Skrivelse enligt artikel 6 i förordning nr 99/63

(EG-fördraget, artiklarna 175 och 176 (nu artiklarna 232 EG och 233 EG); kommissionens förordning nr 99/63, artikel 6)

3 Överklagande - Grunder - Grund som anförts mot förstainstansrättens beslut om rättegångskostnaderna - Skall avvisas när alla andra grunder har underkänts

(EG-stadgan för domstolen, artikel 51 andra stycket)

1 För att kunna åberopa principen om skydd för berättigade förväntningar för att undgå att rätten att väcka passivitetstalan förverkas på grund av att tidsfristen för att väcka talan har gått ut, måste en sökande kunna styrka att han ingetts förhoppningar som grundas på att han erhållit tydliga försäkringar från gemenskapsadministrationens sida eller att den senare har agerat på ett sätt som varit ägnat att framkalla en ursäktlig villfarelse hos en enskild person i god tro, vilken har visat prov på samma skyndsamhet som en normalt insatt person. Detta är dock inte fallet vare sig med offentliga uttalanden av allmän karaktär från en kommissionsledamot eller med upprepade kontakter mellan den berörde och kommissionen som äger rum efter att den senare har anmodats att vidta åtgärder.

Eftersom det framgår av den mycket allmänna lydelsen av en skrivelse som kommissionsledamoten med ansvar för konkurrensfrågor skickade till den som ingett ett klagomål enligt artikel 3.2 i förordning nr 17 att detta meddelande inte på något sätt var ägnat att ge den berörde tydliga försäkringar eller att framkalla en ursäktlig villfarelse hos denne, vilket skulle ha gett upphov till grundade förhoppningar som kunde skapa en berättigad förväntning som var värd att åtnjuta rättsligt skydd, var det riktigt av förstainstansrätten att fastställa att den berörde inte kunde åberopa principen om skydd för berättigade förväntningar för att avhjälpa att tidsfristen för att väcka talan hade gått ut. Sådana tidsfrister tillhör tvingande rätt och det ankommer inte på parterna att fastställa dem efter eget gottfinnande.

(se punkterna 50-52)

2 Talan enligt artikel 175 i fördraget (nu artikel 232 EG) bygger på den uppfattningen att det vid rättsstridig passivitet från institutionens sida skall vara möjligt att väcka talan vid domstolen för att få fastställt att underlåtenheten att agera strider mot fördraget, för så vitt den berörda institutionen inte har avhjälpt denna underlåtenhet. En sådan förklaring skall, enligt lydelsen av artikel 176 i fördraget (nu artikel 233 EG), ha till verkan att den svarande institutionen vidtar de åtgärder som är nödvändiga för att följa gemenskapsdomstolens dom, utan att detta påverkar sådana yrkanden om utomobligatoriskt skadestånd som kan följa av denna fastställelse. Om den underlåtna åtgärd som är föremål för tvisten har vidtagits efter det att talan har väckts men innan dom har avkunnats, kan en förklaring från domstolen som fastställer att den ursprungliga underlåtenheten är rättsstridig inte längre få de följder som föreskrivs i artikel 176. Det innebär att talan i detta fall mister sitt föremål, på samma sätt som då den svarande institutionen efterkommer anmodan att vidta åtgärder inom två månader. Den omständigheten att institutionens ställningstagande inte tillfredsställer sökanden är i detta hänseende utan betydelse, eftersom artikel 175 avser passivitet som består i underlåtenhet att vidta åtgärder eller att ta ställning men inte i antagandet av en annan rättsakt än den som berörda personer skulle ha funnit önskvärd eller nödvändig.

När det härvid särskilt gäller ett fall som rör ett klagomål om överträdelse av konkurrensreglerna, utgör en skrivelse från kommissionen, som sänts till den som ingett ett klagomål enligt artikel 3.2 i förordning nr 17 och som uppfyller villkoren i artikel 6 i förordning nr 99/63, ett ställningstagande i den mening som avses i artikel 175 andra stycket i fördraget, som leder till att kommissionens passivitet upphör och att grunden för den passivitetstalan som väckts av den som klagat bortfaller.

(se punkterna 83 och 84)

3 När alla andra grunder till stöd för överklagandet har underkänts, skall en grund som avser att förstainstansrättens beslut om rättegångskostnaderna var rättsstridigt avvisas i enlighet med artikel 51 andra stycket i stadgan för domstolen, där det föreskrivs att ett överklagande inte endast får avse rättegångskostnadernas storlek och fördelning.

(se punkt 93)