62000J0456

1. Jordbruk - Gemensam jordbrukspolitik - Företräde framför fördragets mål på konkurrensområdet - Följder vid tillämpningen av bestämmelser avseende statligt stöd på en sektor för vilken det har upprättats en gemensam marknadsorganisation

(Artiklarna 36 EG och 87 EG-89 EG)

2. Jordbruk - Gemensam organisation av marknaden - Vin - Statligt stöd avseende produkter som omfattas av en gemensam marknadsorganisation - Stödet är oförenligt med bestämmelserna om denna organisation

(Rådets förordningar nr 822/87 och nr 1493/1999)

3. Statligt stöd - Förbud - Undantag - Kommissionens utrymme för skönsmässig bedömning - Domstolsprövning - Gränser

(Artikel 87.3 EG)

1. En förutsättning för att kommissionen skall kunna göra en bedömning av ett statligt stöd inom en sektor för vilken det har upprättats en gemensam marknadsorganisation är att det prövas vilken inverkan på den gemensamma organisationens funktion som ett sådant stöd kan ha, eftersom medlemsstaterna är skyldiga att avhålla sig från alla åtgärder som skulle kunna avvika från denna organisation eller äventyra dess verkan. De av en medlemsstat åberopade bestämmelserna i artiklarna 87-89 EG kan med andra ord inte ha företräde framför bestämmelserna i förordningen om den gemensamma organisationen av den berörda marknaden, eftersom det följer av artikel 36 EG att den gemensamma jordbrukspolitiken har företräde framför fördragets mål på konkurrensområdet.

( se punkterna 31-33 )

2. Konjak kan inte ingå i kategorin jordbruksprodukter, eftersom den är en vinspritdryck och följaktligen inte tillhör de produkter som regleras inom ramen för den gemensamma marknadsorganisationen för vin. Om arealer på vilka vinstockar av druvsorten Ugni Blanc har planterats, av vilka en alkohol framställs som används för tillverkning av en spritdryck, vilken i egenskap av industriprodukt inte distribueras på vinmarknaden, omställs till arealer för produktion av lantvin, som säljs på denna marknad, kommer följaktligen mängden av dessa viner som produceras i den berörda regionen ofrånkomligen att öka, vilket strider mot målet för denna organisation, nämligen att det skall föreligga en balans mellan produktion och efterfrågan. Ett nationellt stöd för att främja röjningen av vinstockar av druvsorten Ugni Blanc för att ersätta dessa vinstockar med druvsorter för produktion av lantvin är följaktligen oförenligt med bestämmelserna om denna organisation.

( se punkterna 35 och 37-39 )

3. Kommissionen har ett betydande utrymme för skönsmässig bedömning vid tillämpningen av artikel 87.3 EG. Denna bedömning skall innefatta ekonomiska och sociala bedömningar som skall göras i ett gemenskapssammanhang. Domstolen kan inte, vid kontrollen av om denna befogenhet utövas på ett rättsenligt sätt, ersätta den behöriga myndighetens bedömning med sin egen, utan den skall begränsa sig till att pröva om den behöriga myndigheten har gjort en uppenbart oriktig bedömning eller har gjort sig skyldig till maktmissbruk.

( se punkt 41 )

I mål C-456/00,

Republiken Frankrike, företrädd av G. de Bergues och L. Bernheim, båda i egenskap av ombud, med delgivningsadress i Luxemburg,

sökande,

mot

Europeiska gemenskapernas kommission, företrädd av A. Alves Vieira och D. Triantafyllou, båda i egenskap av ombud, med delgivningsadress i Luxemburg,

svarande,

angående en talan om ogiltigförklaring av kommissionens beslut 2001/52/EG av den 20 september 2000 om det statliga stöd som Frankrike har genomfört inom vinsektorn (EGT L 17, 2001, s. 30),

meddelar

DOMSTOLEN (sjätte avdelningen)

sammansatt av ordföranden på andra avdelningen R. Schintgen, tillförordnad ordförande på sjätte avdelningen, samt domarna V. Skouris, F. Macken, N. Colneric och J.N. Cunha Rodrigues (referent),

generaladvokat: A. Tizzano,

justitiesekreterare: R. Grass,

med hänsyn till referentens rapport,

och efter att den 13 juni 2002 ha hört generaladvokatens förslag till avgörande,

följande

Dom

1 Republiken Frankrike har genom ansökan, som inkom till domstolens kansli den 18 december 2000, med stöd av artikel 230 EG väckt talan om ogiltigförklaring av kommissionens beslut 2001/52/EG av den 20 september 2000 om det statliga stöd som Frankrike har genomfört inom vinsektorn (EGT L 17, 2001, s. 30, nedan kallat det ifrågasatta beslutet).

Tillämpliga bestämmelser

2 I artikel 36 första stycket EG stadgas följande:

"Bestämmelserna i kapitlet om konkurrensregler skall tillämpas på produktion av och handel med jordbruksprodukter endast i den mån rådet, med hänsyn till målsättningen i artikel 33, beslutar detta inom ramen för bestämmelserna i artikel 37.2 och 37.3 och enligt det förfarande som anges där."

3 I artikel 87.1 EG föreskrivs följande:

"Om inte annat föreskrivs i detta fördrag, är stöd som ges av en medlemsstat eller med hjälp av statliga medel, av vilket slag det än är, som snedvrider eller hotar att snedvrida konkurrensen genom att gynna vissa företag eller viss produktion, oförenligt med den gemensamma marknaden i den utsträckning det påverkar handeln mellan medlemsstaterna."

4 I artikel 87.3 c EG stadgas följande:

"Som förenligt med den gemensamma marknaden kan anses

...

c) stöd för att underlätta utveckling av vissa näringsverksamheter eller vissa regioner, när det inte påverkar handeln i negativ riktning i en omfattning som strider mot det gemensamma intresset."

5 Bestämmelserna avseende den gemensamma organisationen av marknaden för vin har kodifierats genom rådets förordning (EEG) nr 822/87 av den 16 mars 1987 om den gemensamma organisationen av marknaden för vin (EGT L 84, s. 1; svensk specialutgåva, område 3, volym 23, s. 7).

6 I artikel 6.1 i förordning nr 822/87 föreskrivs följande:

"All nyplantering av vinstockar är förbjuden fram till och med den 31 augusti 1990. ..."

7 Artikel 14 i förordning nr 822/87, i ändrad lydelse enligt rådets förordning (EEG) nr 2253/88 av den 19 juli 1988 (EGT L 198, s. 35; svensk specialutgåva, område 3, volym 27, s. 53, nedan kallad förordning nr 822/87), har följande lydelse:

"1. Det skall vara förbjudet att bevilja nationellt stöd till plantering på arealer avsedda för produktion av bordsvin som är klassificerade inom kategori 3.

2. Det skall vara förbjudet att bevilja nationellt stöd till plantering på andra vinarealer än de som avses i punkt 1, med undantag av

- stöd som fastställs i särskilda gemenskapsbestämmelser,

- stöd som är tillåtet enligt artikel [87]-[89] i [EG-]fördraget och som uppfyller kriterier som framför allt gör det möjligt att nå målet att minska den producerade mängden eller förbättra kvaliteten utan att öka produktionen. ...

3. Det förbud som avses i punkt 2 skall tillämpas från och med den 1 september 1988.

..."

8 I artikel 76 i förordning nr 822/87 anges följande:

"Om inte annat bestäms i denna förordning, skall artiklarna [87], [88] och [89] i fördraget tillämpas på framställning av och handel med de produkter som anges i artikel 1."

9 Förordning nr 822/87 har ersatts med rådets förordning (EG) nr 1493/1999 av den 17 maj 1999 om den gemensamma organisationen av marknaden för vin (EGT L 179, s. 1). Artikel 2.1 första stycket i den sistnämnda förordningen har följande lydelse:

"Plantering av vinstockar som klassificerats som sorter för vinframställning i enlighet med artikel 19.1 skall vara förbjuden till och med den 31 juli 2010 ..."

10 Artikel 11.1-11.3 i förordning nr 1493/1999 har följande lydelse:

"1. Ett system för omstrukturering och omställning av vinodlingar införs härmed.

2. Systemet skall ha som mål att anpassa produktionen till efterfrågan på marknaden.

3. Systemet skall omfatta en eller flera av följande åtgärder:

a) Omställning till andra sorter, även genom dubbelympning.

b) Förflyttning av vinodlingar.

c) Förbättringar av den teknik för att förvalta vinodlingar som har avseende på målet för detta system.

Systemet skall inte omfatta normal förnyelse av uttjänta vinodlingar."

11 Enligt artikel 15 i förordning nr 1493/1999 får tillämpningsföreskrifterna i kapitel III i denna förordning, med titeln "Omstrukturering och omställning" och som omfattar artiklarna 11-15, särskilt innehålla bestämmelser "som syftar till att hindra en ökning av produktionskapaciteten".

12 Artikel 71.1 i förordning nr 1493/1999 har följande lydelse:

"Om inte något annat föreskrivs i denna förordning, skall artiklarna 87, 88 och 89 i fördraget tillämpas på produktion av och handel med de produkter som omfattas av denna förordning."

Bakgrund till tvisten

13 Den franska regeringen anmälde genom skrivelse av den 3 februari 1999 till kommissionen planerade stödåtgärder för att få konjaksproducenter att gå över till lantvinsproduktion. Genom stödet, som berörde 1 000 hektar i Charentes (Frankrike), främjades röjningen av vinstockar av druvsorten Ugni Blanc. Den alkohol som framställs från sådana druvor används huvudsakligen för konjakstillverkning. Syftet med röjningen skulle vara att ersätta dessa vinstockar med druvsorter för produktion av kvalitetslantvin.

14 Kommissionen beslutade i oktober år 1999 att inleda ett sådant granskningsförfarande som föreskrivs i artikel 88.2 EG avseende tre av de fyra åtgärder som den franska regeringen hade anmält.

15 Efter detta förfarande fattade kommissionen det ifrågasatta beslutet. Beslutsdelen i detta har följande lydelse:

"Artikel 1

1. Den åtgärd som Frankrike har genomfört och som består i ett komplement till det statliga stödet för förbättring av vinstockar i vinproducerande företag i den begränsade regionen Cognac för produktionsåren 1998-1999 och 1999-2000 utgör ett olagligt stöd som är oförenligt med artiklarna 87-89 i fördraget och den kan inte beviljas undantag enligt artikel 87.3 i fördraget.

2. Den kompletterande åtgärden för tekniskt stöd till producenterna är oförenlig med artiklarna 87-89 i fördraget och kan inte beviljas undantag enligt artikel 87.3 i fördraget.

Artikel 2

Frankrike skall upphäva de stödåtgärder som avses i artikel 1.

Artikel 3

Frankrike skall vidta nödvändiga åtgärder för att av mottagarna återkräva de stöd som utbetalats inom ramen för de åtgärder som avses i artikel 1.

Artikel 4

Frankrike skall inom två månader från delgivningen av detta beslut underrätta kommissionen om vilka åtgärder som har vidtagits för att följa beslutet.

Artikel 5

Detta beslut riktar sig till Republiken Frankrike."

16 Den franska regeringen antog under tiden, utan att invänta granskningsförfarandets avslutande, två kungörelser om villkoren för tilldelning av stöd för förbättring av vinstockar hos vinproducerande företag i den avgränsade regionen Cognac. Den ena av dessa, kungörelsen av den 12 mars 1999 (JORF av den 11 april 1999, s. 5387) avsåg regleringsåret 1998/1999 och den andra, kungörelsen av den 6 april 2000 (JORF av den 23 april 2000, s. 6260) avsåg regleringsåret 1999/2000.

Parternas argument

17 Den franska regeringen har till stöd för sin talan om ogiltigförklaring anfört en enda grund enligt vilken kommissionen har gjort en felaktig rättstillämpning vid tolkningen av förordningarna nr 822/87 och nr 1493/1999.

18 Den franska regeringen har gjort gällande att målet att minska den producerade mängden eller förbättra kvaliteten utan att öka produktionen, vilket fastställs i artikel 14.2 i förordning nr 822/87, inte har frångåtts genom det förevarande stödet. Detta mål anges även i förordning nr 1493/1999.

19 Omställningen av de arealer på vilka druvsorten Ugni Blanc har planterats, med en genomsnittlig skörd på ungefär 150 hl/ha, till odling av druvsorter för produktion av lantvin från Charenteregionen, för vilka avkastningen inte får överstiga 80 hl/ha skulle nämligen medföra en minskning av den producerade vinvolymen.

20 Den franska regeringen har bestridit kommissionens yrkande att stöd för omställning av vinodlingar som har planterats med druvsorten Ugni Blanc till vinodlingar som endast är avsedda för lantvinsproduktion skall jämställas med nyplantering av vinstockar, som är förbjuden sedan 1988. Regeringen anser att det är omöjligt att genomföra en omställning av druvsorter utan att plantera nya vinstockar, av en sort som ger mindre skörd, istället för de gamla. Det kan inte heller röra sig om nyplantering, eftersom de nya vinstockarna endast ersätter röjda vinstockar.

21 Enligt den franska regeringen har kommissionen den felaktiga uppfattningen att det i förevarande fall rör sig om en omställning av vinodlingar för framställning av spritdrycker till vinodlingar för framställning av "vanliga viner" vilket följaktligen medför en ökning av produktionen av sådant vin. Begreppet vanligt vin saknar innebörd för den gemensamma marknadsorganisationen för vin, i vilken det inte görs någon åtskillnad mellan viner som är avsedda för konjaksproduktion och andra viner. Det föreligger inte heller någon skyldighet att använda ett vin som har framställts av druvsorten Ugni Blanc för konjaksproduktion.

22 Enligt den franska regeringen fastställs det i förordning nr 1493/1999 inget samband mellan omställningen av en areal och medlemsstaternas eventuella skyldighet att minska produktionen på arealer som inte har omställts. I artikel 11 i denna förordning föreskrivs det inte heller att omställningen av en viss areal skall åtföljas av röjning av vinstockar på motsvarande areal. Kommissionen kan inte uppställa andra villkor än de som fastställs i ovannämnda förordning.

23 Den franska regeringen har gjort gällande att utvecklingen av vinmarknaden endast kan bedömas mot bakgrund av en lång period. Den konstanta ökningen av försäljningen av franska lantviner i världen som har fastställts för perioden 1994-1998 utgör en allmän trend som inte kan ifrågasättas på grund av en liten tillbakagång under åren 1998-1999.

24 Slutligen har kommissionen, då det inte har gjorts någon adekvat analys av vinmarknaden, varit otydlig när den har försökt visa att det ifrågavarande stödet snedvrider konkurrensen.

25 Enligt kommissionen följer det av domstolens rättspraxis att, när det rör sig om ett nationellt stöd inom jordbruksområdet, de av en medlemsstat åberopade bestämmelserna i artiklarna 87-89 EG inte kan ha företräde framför bestämmelserna i förordningen om den gemensamma organisationen av den berörda marknaden (dom av den 26 juni 1979 i mål 177/78, McCarren, REG 1979, s. 2161; svensk specialutgåva, volym 4, s. 463).

26 Beträffande minskningen av avkastning och produktionsarealer har kommissionen, med stöd av klassificeringen av konjak som vinsprit, gjort gällande att det, i förevarande fall, inte rör sig om en omställning av vinstockar vilka ger stora vinskördar utan om en omställning av vinstockar för produktion av vin som används för framställning av spritdrycker till vinstockar för produktion av "vanligt vin".

27 De aktuella stödåtgärderna finansierar nyplantering av vinstockar och medför en ökning av produktionen av "vanligt vin", vilken är förbjuden enligt den gemensamma organisationen av marknaden för vin.

28 Kommissionen har angett att dess syfte inte var att upprätta villkor för att godkänna det förevarande stödet utan endast att bedöma den negativa inverkan ett sådant stöd kan ha på konkurrensen. Det är av denna anledning som kommissionen har undersökt om de franska myndigheterna verkligen hade vidtagit åtgärder för att begränsa nämnda stöds inverkan på marknaden, genom minskad avkastning, särskilt från vinstockar av druvsorten Ugni Blanc, och genom en minskning av produktionsarealerna i regionen, såsom den franska regeringen har föreslagit. Efter att ha konstaterat att de nationella myndigheterna inte hade lyckats uppnå dessa mål, det vill säga att de inte hade vidtagit åtgärder för att minimera stödets inverkan, har kommissionen dragit slutsatsen att stöden inte är förenliga med de nya gemenskapskraven inom vinsektorn.

29 Kommissionen har, beträffande anpassning av produktionen till efterfrågan och snedvridningar av konkurrensen, gjort gällande att informationen om den växande marknaden som den franska regeringen har tillhandahållit inte har bekräftats genom uppgifterna från Office national interprofessionnel des vins (den nationella branschorganisationen för vin) beträffande nedgången av priserna för lantvin. Enligt dessa uppgifter förekom det svårigheter på marknaden för lantvin.

Domstolens bedömning

Inledande synpunkter

30 Även om det förfarande som föreskrivs i artiklarna 87 EG och 88 EG ger kommissionen, och under vissa förutsättningar rådet, ett utrymme för skönsmässig bedömning vid avgörandet om ett statligt stöd är förenligt med den gemensamma marknadens krav, följer det emellertid av fördragets allmänna systematik att detta förfarande aldrig får leda till resultat som strider mot specifika bestämmelser i fördraget (se bland annat dom av den 15 juni 1993 i mål C-225/91, Matra mot kommissionen, REG 1993, s. I-3203, punkt 41; svensk specialutgåva, volym 14, s. I-213).

31 Domstolen noterar även att när det finns en förordning om gemensam organisation av marknaden inom ett visst område är medlemsstaterna skyldiga att avhålla sig från alla åtgärder som skulle kunna avvika från förordningen eller äventyra dess verkan (se dom av den 19 mars 1998 i mål C-1/96, Compassion in World Farming, C-1/96, REG 1998, s. I-1251, punkt 41, och av den 8 januari 2002 i mål C-507/99, Denkavit, REG 2002, s. I-169, punkt 32).

32 Av detta följer att en förutsättning för att kommissionen skall kunna göra en bedömning av ett statligt stöd inom en sektor för vilken det har upprättats en gemensam marknadsorganisation är att det prövas vilken inverkan på den gemensamma organisationens funktion som ett sådant stöd kan ha. Såsom domstolen har fastställt kan de av en medlemsstat åberopade bestämmelserna i artiklarna 87-89 EG med andra ord inte ha företräde framför bestämmelserna i förordningen om den gemensamma organisationen av den berörda marknaden (se dom i ovannämnda mål McCarren, punkt 11).

33 Såsom framgår av domstolens rättspraxis, fastslås dessutom i artikel 36 EG att den gemensamma jordbrukspolitiken har företräde framför fördragets mål på konkurrensområdet (dom av den 5 oktober 1994 i mål C-280/93, Tyskland mot rådet, REG 1994, s. I-4973, punkt 61; svensk specialutgåva, volym 16, s. I-171).

34 Det aktuella stödet har i det ifrågasatta beslutet befunnits vara otillåtet på grund av att det inte uppfyllde de krav som uppställs inom den gemensamma marknadsorganisationen för vin. Det finns därför anledning att undersöka huruvida kommissionen i förevarande fall har tolkat bestämmelserna om denna gemensamma marknadsorganisation rätt.

Prövning i sak

35 Balansen mellan produktion och efterfrågan på vinmarknaden utgör ett av målen för den gemensamma marknadsorganisationen för vin.

36 För att uppnå detta mål föreskrivs det sedan länge i bestämmelserna om denna gemensamma marknadsorganisation ett förbud både mot nyplantering av vinstockar (artikel 6.1 i förordning nr 822/87, som var i kraft då det aktuella stödet anmäldes till kommissionen, och artikel 2.1 i förordning nr 1493/1999, som är i kraft sedan den 21 juli 1999) och mot nationellt stöd till plantering som inte möjliggör en minskning av produktionsmängden (artikel 14.2 i förordning nr 822/87). Bestämmelser som syftar till att hindra en ökning av produktionskapaciteten förekommer även inom ramen för förordning nr 1493/1999 (artikel 15 andra stycket c i denna förordning).

37 Konjak är dessutom utesluten från kategorin jordbruksprodukter, eftersom den är en vinspritdryck (dom av den 30 januari 1985 i mål 123/83, Clair, REG 1985, s. 391, punkt 15), och den tillhör följaktligen inte de produkter som regleras inom ramen för den gemensamma marknadsorganisationen för vin.

38 Om arealer på vilka vinstockar av druvsorten Ugni Blanc har planterats, av vilka en alkohol framställs som används för tillverkning av en spritdryck, vilken i egenskap av industriprodukt inte distribueras på vinmarknaden, omställs till arealer för produktion av lantvin, som säljs på denna marknad, kommer mot denna bakgrund mängden av dessa viner som produceras i den berörda regionen ofrånkomligen att öka.

39 Såsom har framförts i punkt 35 i förevarande dom, strider en ökning av vinproduktionen mot ett av målen för den gemensamma marknadsorganisationen för vin. Kommissionen har följaktligen, i det ifrågasatta beslutet, med rätta funnit att det förevarande stödet är oförenligt med bestämmelserna om en gemensam marknadsorganisation.

40 Kommissionen har likväl i punkterna 37-49 i skälen för det ifrågasatta beslutet undersökt huruvida den franska regeringen hade vidtagit åtgärder för att minska förevarande stöds negativa inverkan på marknaden, i enlighet med undantaget som föreskrivs i artikel 87.3 c EG.

41 I detta avseende erinrar domstolen för det första om att kommissionen har ett betydande utrymme för skönsmässig bedömning vid tillämpningen av artikel 87.3 EG. Denna bedömning skall innefatta ekonomiska och sociala bedömningar som skall göras i ett gemenskapssammanhang (se bland annat dom av den 19 september 2000 i mål C-156/98, Tyskland mot kommissionen, REG 2000, s. I-6857, punkt 67, och av den 7 mars 2002 i mål C-310/99, Italien mot kommissionen, REG 2002, s. I-2289, punkt 45). För det andra kan inte domstolen, vid kontrollen av om denna befogenhet utövas på ett rättsenligt sätt, ersätta den behöriga myndighetens bedömning med sin egen, utan den skall begränsa sig till att pröva om den behöriga myndigheten har gjort en uppenbart oriktig bedömning eller har gjort sig skyldig till maktmissbruk (se dom av den 5 oktober 2000 i mål C-288/96, Tyskland mot kommissionen, REG 2000, s. I-8237, punkt 26, och i det ovannämnda målet Italien mot kommissionen, punkt 46).

42 Den franska regeringens argument att kommissionen har gjort sig skyldig till en felaktig rättstillämpning genom att, med stöd av artikel 11 i förordning nr 1493/1999, upprätta villkor avseende minskad avkastning och produktionsarealer som inte föreskrivs i denna bestämmelse kan inte godtas mot bakgrund av dessa principer.

43 Det framgår nämligen vid en genomgång av det ifrågasatta beslutet att kommissionen inte vid något tillfälle har upprättat sådana villkor med stöd av artikel 11 i förordning nr 1493/1999. Såsom generaladvokaten har angett i punkt 45 i sitt förslag till avgörande, fastställs det dessutom i denna artikel inga regler för beviljande av nationella stöd för omstrukturering och omställning av vinodlingar. Däremot har ett gemenskapsrättsligt stödsystem inrättats, till vars finansiering medlemsstaterna i princip inte kan bidra.

44 Kommissionen har endast, inom ramen för sitt utrymme för skönsmässig bedömning på området, prövat om de åtgärder avseende minskad avkastning och produktionskapacitet som de franska myndigheterna själva har anmält var tillräckliga för att begränsa det aktuella stödets inverkan på marknaden. Kommissionen har därefter fastställt att nämnda åtgärder var otillräckliga.

45 Domstolen erinrar dessutom om att kommissionens ekonomiska bedömningar avseende anpassningen av produktionen till efterfrågan och snedvridningar av konkurrensen omfattas av dess utrymme för skönsmässig bedömning.

46 Kommissionen har med rätta, med beaktande av dels informationen från Office national interprofessionnel des vins om nedgången av genomsnittspriset på lantvin under regleringsåret 1999/2000 som följde av en minskning av efterfrågan vilken har medgetts av den franska regeringen, dels målet för den gemensamma marknadsorganisationen för vin att behålla marknadsbalansen, ansett att en ökning av produktionen av lantvin i Frankrike skulle kunna skapa snedvridningar av konkurrensen på en marknad för vin vars tillväxt tycks osäker.

47 Den franska regeringen har inte heller framfört något som gör det möjligt att dra slutsatsen att kommissionen överskred sitt utrymme för skönsmässig bedömning när den ansåg att det aktuella stödet inte uppfyllde villkoren för att omfattas av det undantag som föreskrivs i artikel 87.3 c EG.

48 Den franska regeringen har nämligen endast anfört att vinmarknadens utveckling bara kan bedömas mot bakgrund av en lång period och att kommissionen förblev otydlig när den försökte visa att de aktuella stöden skapade snedvridningar av konkurrensen.

49 Under dessa omständigheter och med hänsyn till att det klart och tydligt framgår av skälen för det ifrågasatta beslutet hur kommissionen har resonerat, så att de som berörs därav kan få kännedom om skälen för den vidtagna åtgärden och så att den behöriga domstolen ges möjlighet att utöva sin prövningsrätt, är skälen för det ifrågasatta beslutet förenliga med de krav som uppställs i domstolens rättspraxis (se bland annat dom av den 22 mars 2001 i mål C-17/99, Frankrike mot kommissionen, REG 2001, s. I-2481, punkt 35, och i det ovannämnda målet Italien mot kommissionen, punkt 48).

50 Av vad anförts följer att talan inte kan bifallas på den grunden att kommissionen skulle ha gjort sig skyldig till en felaktig rättstillämpning.

51 Talan skall följaktligen ogillas.

Rättegångskostnader

52 Enligt artikel 69.2 i rättegångsreglerna skall tappande part förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna, om detta har yrkats. Kommissionen har yrkat att Republiken Frankrike skall förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna. Eftersom Republiken Frankrike har tappat målet, skall sökandens yrkande bifallas.

På dessa grunder beslutar

DOMSTOLEN (sjätte avdelningen)

följande dom:

1) Talan ogillas.

2) Republiken Frankrike skall ersätta rättegångskostnaderna.