61999B0124

1. Skadeståndstalan - Preskriptionsfrist - Utgångspunkt - Vid den tidpunkt då begäran om skadestånd skickades ansåg sig inte sökanden ha tillgång till samtliga omständigheter för att bevisa gemenskapens skadeståndsskyldighet - Saknar betydelse

(Euratomstadgan för domstolen, artikel 44)

2. Skadeståndstalan - Preskriptionsfrist - Avbrott - Villkor

(EG-fördraget, artikel 173 (nu artikel 230 EG i ändrad lydelse) och artikel 175 (nu artikel 232 EG); Euratomfördraget, artiklarna 146 och 148; Euratomstadgan för domstolen, artikel 44)

1. Den rättspraxis enligt vilken preskriptionsfristen för en skadeståndstalan inte börjar löpa förrän samtliga förutsättningar som skadeståndsskyldigheten är betingad av är uppfyllda, syftar till att införa ett kriterium enligt vilket, för den händelse att gemenskapens skadeståndsskyldighet grundar sig på en rättsakt, den skada som utgör föremålet för ett ersättningsanspråk måste vara konkretiserad. I ett sådant fall börjar inte heller preskriptionsfristen löpa förrän skadorna som har sin grund i rättsakten har uppstått. Nämnda rättspraxis ersätter alls inte det avgörande kriterium som anges i artikel 44 i stadgan för Euratoms domstol - den händelse som gav upphov till skadan - utan begränsar sig till att närmare bestämma detta kriterium för det fall en skadeståndstalan väcks beträffande en skada som orsakats genom införandet av en rättsakt som antagits på gemenskapsnivå. Omständigheten att en sökande, vid den tidpunkt då begäran om skadestånd skickades, inte ansåg sig ha tillgång till samtliga omständigheter för att bevisa gemenskapens skadeståndsskyldighet på det sätt som skulle krävas i en rättegång hindrar i vart fall inte preskriptionsfristen från att löpa. Om så vore fallet skulle nämligen förväxling kunna ske mellan å ena sidan det processrättsliga kriteriet beträffande preskriptionsfristens startpunkt och å andra sidan fastställandet av att förutsättningarna för skadeståndsskyldighet är uppfyllda. Bedömningen av skadeståndsskyldigheten ankommer uteslutande på den domare som slutgiltigt skall avgöra tvisten i sak.

( se punkterna 23 och 24 )

2. Enligt artikel 44 i Euratomstadgan avbryts preskriptionsfristen för skadeståndstalan mot gemenskapen antingen genom att talan väcks vid en gemenskapsdomstol eller genom att framställning görs hos en av gemenskapens behöriga institutioner. För att preskriptionsavbrott skall inträffa i det senare fallet måste emellertid talan väckas efter det att framställningen gjorts. Denna talan skall väckas inom de frister som föreskrivs via hänvisningarna till artikel 173 i fördraget (nu artikel 230 EG i ändrad lydelse) och till artikel 175 i fördraget (nu artikel 232 EG), vilka motsvarar artiklarna 146 och 148 i Euratomfördraget.

( se punkt 25 )