61999O0208

Talan om ogiltigförklaring - Rättsakter mot vilka talan kan föras - Rättsakter som har rättsverkningar - Beslut om att rikta ett beslut om att upphäva stöd enligt EUGFJ till en medlemsstat, vid sidan av berörda företag - Talan väckt av denna stat mot beslutets riktande - Avvisning

(EG-fördraget, artikel 192 (nu artikel 256 EG); artikel 230 EG; rådets förordning nr 4253/88, artiklarna 23 och 24, samt nr 2082/93)

$$Det är i förevarande mål uppenbart att den talan om ogiltigförklaring som en medlemsstat väckt mot att ett beslut från kommissionen om att upphäva stöd som beviljats enligt EUGFJ riktats till denna stat vid sidan av berörda företag inte kan tas upp till sakprövning.

För att en talan om ogiltigförklaring skall kunna väckas mot en rättsakt från kommissionen krävs att rättsakten är avsedd att ha rättsverkningar, även om det, i det fall då det är en medlemsstat som avser att väcka en sådan talan, inte är nödvändigt att den har rättsverkningar inom denna stat. I detta hänseende har den omständigheten att beslut har riktats till nämnda stat uppenbarligen inte någon självständig rättsverkan.

För det första följer nämligen de skyldigheter som denna stat har avseende en eventuell verkställighet av de ifrågasatta besluten, och avseende att beslutet om verkställighet skall bifogas avgörandet, direkt av artikel 192 i fördraget (nu artikel 256 EG) och är inte villkorade av att besluten riktas mot denna stat. För det andra berör dessa beslut inte frågan huruvida denna stat eventuellt bär ansvar eller har skyldigheter enligt artiklarna 23 och 24 i förordning nr 4253/88 om tillämpningsföreskrifter för förordning nr 2052/88 om samordningen av de olika strukturfondernas verksamheter dels inbördes, dels med Europeiska investeringsbankens och andra befintliga finansieringsorgans verksamheter, i dess lydelse enligt förordning nr 2082/93, som innehåller regler om finansiell kontroll och reduktion, suspension och upphävande av stöd.

( se punkterna 24-28 )

I mål C-208/99,

Republiken Portugal, företrädd av L. Fernandes, Â. Cortesão de Seiça Neves och P. Fragão, samtliga i egenskap av ombud, med delgivningsadress i Luxemburg,

sökande,

mot

Europeiska gemenskapernas kommission, företrädd av A.M. Alves Vieira och P. Oliver, båda i egenskap av ombud, med delgivningsadress i Luxemburg,

svarande,

angående en talan om delvis ogiltigförklaring av kommissionens beslut nr K(1999) 543, nr K(1999) 544 och nr K(1999) 545 av den 4 mars 1999 med upphävande av det stöd som beviljats företagen Belgravia L.da, Floreurop - Produtos Florestais L.da respektive Ordinal Gestão de Investimentos L.da från Europeiska utvecklings- och garantifonden för jordbrukets (FEOGA:s) utvecklingssektion.

meddelar

DOMSTOLEN (sjätte avdelningen)

sammansatt av avdelningsordföranden F. Macken samt domarna N. Colneric, C. Gulmann, J.-P. Puissochet (referent) och V. Skouris,

generaladvokat: A. Tizzano,

justitiesekreterare: R. Grass,

efter att ha hört generaladvokaten,

följande

Beslut

1 Republiken Portugal har, genom ansökan som inkom till domstolens kansli den 1 juni 1999, med stöd av artikel 230 EG väckt talan om delvis ogiltigförklaring av kommissionens beslut nr K(1999) 543, nr K(1999) 544 och nr K(1999) 545 av den 4 mars 1999 med upphävande av det stöd som beviljats företagen Belgravia L.da, Floreurop . Produtos Florestais L.da och Ordinal .

Gestão de Investimentos L.da av Europeiska utvecklings- och garantifonden för jordbrukets (EUGFJ:s) utvecklingssektion (nedan kallade de ifrågasatta besluten).

2 Den talan som har väckts av Republiken Portugal avser ogiltigförklaring av de ifrågasatta besluten i den mån de riktar sig till medlemsstaten vid sidan av de berörda företagen.

Tillämpliga bestämmelser

Gemenskapsrätten

3 I artikel 192 i EG-fördraget (nu artikel 256 EG) anges följande:

"Beslut av rådet eller kommissionen som medför betalningsskyldighet för andra än stater skall vara verkställbara.

Verkställigheten skall följa de civilprocessrättsliga regler som gäller i den medlemsstat inom vars territorium den sker. Beslutet om att verkställighet skall ske skall bifogas avgörandet utan andra formaliteter än kontroll av avgörandets äkthet genom den nationella myndighet som varje medlemsstats regering skall utse för detta ändamål samt meddela kommissionen och domstolen.

När dessa formaliteter uppfyllts på begäran av den berörda parten, får denne fullfölja verkställigheten enligt den nationella lagstiftningen genom att hänskjuta ärendet direkt till den behöriga myndigheten.

Verkställigheten får skjutas upp endast genom beslut av domstolen. Domstolarna i de berörda medlemsstaterna skall dock vara behöriga beträffande klagomål om att verkställigheten inte genomförs på regelrätt sätt."

4 EUGFJ:s uppgifter och verksamhetsformer har fastställts i rådets förordning (EEG) nr 2052/88 av den 24 juni 1988 om strukturfondernas uppgifter och effektivitet och om samordningen av deras verksamhet dels inbördes, dels med Europeiska investeringsbankens och andra befintliga finansieringsorgans verksamhet (EGT L 185, s. 9) och i rådets förordning (EEG) nr 4256/88 av den 19 december 1988 om bestämmelser för tillämpningen av förordning nr 2052/88 i fråga om EUGFJ:s utvecklingssektion (EGT L 374, s. 25; svensk specialutgåva, område 14, volym 1, s. 17). Dessa förordningar ändrades genom rådets förordning (EEG) nr 2081/93 av den 20 juli 1993 (EGT L 193, s. 5; svensk specialutgåva, område 14, volym 1, s. 17) respektive rådets förordning (EEG) nr 2085/93 av den 20 juli 1993 (EGT L 193, s. 44; svensk specialutgåva, område 3, volym 51, s. 102). EUGFJ:s utvecklingssektions verksamhet syftar särskilt till att förstärka och omorganisera jordbrukets strukturer, säkerställa omställningen av jordbruksproduktionen och främja utvecklingen av kompletterande verksamheter för jordbrukarna.

5 I artiklarna 23 och 24 i del VI avseende finansiella bestämmelser i rådets förordning (EEG) nr 4253/88 av den 19 december 1988 om tillämpningsföreskrifter för förordning (EEG) nr 2052/88 om samordningen av de olika strukturfondernas verksamheter dels inbördes, dels med Europeiska investeringsbankens och andra befintliga finansieringsorgans verksamheter (EGT L 374, s. 1), i dess lydelse enligt rådets förordning (EEG) nr 2082/93 av den 20 juli 1993 (EGT L 193, s. 20, svensk specialutgåva, område 14, volym 1, s. 30, nedan kallad förordning nr 4253/88) finns regler om finansiell kontroll och reduktion, suspension och upphävande av stöd.

Nationell rätt

6 Den portugisiska lagen nr 104/88 av den 31 augusti 1988 (Diário da República, del 1, nr 201 av den 31 augusti 1988) antogs med tillämpning av artikel 192 i fördraget. I lagen föreskrivs följande:

"Artikel 1

Utrikesministern skall kontrollera äktheten av de handlingar som syftar till att vissa avgöranden skall verkställas i Portugal, vilka är verkställbara och har fattats i enlighet med fördragen om upprättandet av Europeiska gemenskaperna och konventionen om vissa gemensamma institutioner för denna gemenskap och som i enlighet med fördragen kan verkställas.

Artikel 2

1. De handlingar som har kontrollerats och vars äkthet har fastställts i enlighet med föregående artikel, skall översändas av justitieministern till Tribunal da Relação i den domsaga där svaranden är bosatt, och det ankommer på domsagans ordförande att till besluten bifoga beslutet om att verkställighet skall ske. ......

Artikel 3

Verkställandet regleras av de civilprocessrättsliga regler som gäller och det är den domstol i första instans som anges i dessa regler som är territoriellt behörig för verkställandet."

Bakgrund till tvisten

7 Genom beslut nr K(93) 1606 av den 21 juni 1993 beviljade kommissionen stöd enligt artikel 8 i förordning nr 4256/88 till företaget Ordinal . Gestão de Investimentos L.da med ett maximibelopp på 710 160 ecu för finansiering av ett "pilot- och demonstrationsprojekt för nyttiggörande av tre medelhavsväxter (fänkål, citronmeliss och persilja) genom utvinning av eteriska oljor avsedda för jordbrukslivsmedelsindustrin".

8 Genom beslut nr K(93) 3403 av den 26 november 1993 beviljade kommissionen ett stöd av samma slag till företaget Belgravia L.da med ett maximibelopp på 972 342 ecu för finansiering av ett "demonstrationsprojekt beträffande införande av odling av strandkål".

9 Genom beslut nr K(96) 2211 av den 13 september 1996 beviljade kommissionen ett stöd av samma slag till företaget Floreurop . Produtos Florestais L.da med ett maximibelopp på 748 468 ecu, för att finansiera ett "demonstrationsprojekt för att främja jordbruksdiversifiering på Madeira genom införande av produkter avsedda för läkemedelsindustrin (tea tree oil)".

10 Vid de kontroller som den 26 maj . den 5 juni 1997 genomfördes på plats hos de tre företagen som beviljats stöd, vilka ledde till en förberedande sammankomst med den allmänna portugisiska finansinspektionen, upptäckte kommissionen en rad oegentligheter.

11 Kommissionen skickade till följd av dessa kontroller till vart och ett av de tre berörda företagen en skrivelse tillsammans med ett förslag till beslut att upphäva det beviljade stödet och begärde yttranden. De portugisiska myndigheterna erhöll en kopia av dessa skrivelser samt ett meddelande om att nämnda myndigheter hade möjlighet att avge yttranden.

12 Inte något av de berörda företagen har lämnat in yttranden inom den föreskrivna fristen.

13 De portugisiska myndigheterna, som inte ansåg att någon faktisk eller rättslig omständighet kunde medföra något ansvar eller några skyldigheter för Republiken Portugals del, bedömde att det varken var nödvändigt eller lämpligt att yttra sig. Efter det att kommissionen gjort kontroller, genomförde även myndigheterna olika kontroller, särskilt i skattehänseende, av de berörda företagen.

14 Den 4 mars 1999 fattade kommissionen med stöd av artikel 24.2 i förordning nr 4253/88 de ifrågasatta besluten om upphävande av de stöd som tidigare beviljats de tre berörda företagen och beslutade om återbetalning av de belopp som redan utbetalats. Belgravia L.da och Ordinal . Gestão de Investimentos L.da samt, i förekommande fall, de personer som svarar för deras skulder, anmodades således att återbetala 680 640 respektive 710 160 euro. Eftersom det inte har gjorts någon utbetalning till Floreurop . Produtos Florestais L.da, har någon återbetalning från detta bolag inte begärts.

15 De ifrågasatta besluten riktar sig förutom till de berörda företagen även till Republiken Portugal. När besluten delgavs de portugisiska myndigheterna, begärde kommissionen, genom en särskild skrivelse till den portugisiske utrikesministern, att beslutet om att verkställighet skall ske skulle bifogas besluten och att exemplar av besluten med det bifogade beslutet skulle översändas till kommissionen.

Talan

16 Genom förevarande talan har Republiken Portugal begärt delvis ogiltigförklaring av de ifrågasatta besluten i den mån de riktar sig till nämnda medlemsstat.

17 Den portugisiska regeringen har åberopat två grunder till stöd för sin talan. Den har åberopat att besluten, avseende den omständigheten att de riktar sig till denna regering, i strid med bestämmelserna i artikel 190 i EG-fördraget (nu artikel 253 EG) inte har motiverats i tillräcklig mån. Den har dessutom gjort gällande att artikel 23.1 första stycket och artikel 24 i förordning nr 4253/88 har åsidosatts, eftersom den omständigheten att besluten riktas till den står i strid med det förhållandet att Republiken Portugal inte har något ansvar för återbetalningen av de belopp som har utbetalats genom de berörda stöden, med beaktande av bland annat att initiativet till och kontrollen av denna finansiering uteslutande åligger kommissionen. Den portugisiska regeringen har tillagt att Republiken Portugals skyldighet enligt artikel 192 i fördraget att bifoga beslutet om att verkställighet skall ske till de ifrågasatta besluten är fullständigt oberoende av om besluten riktats till denna stat eller inte.

18 Den portugisiska regeringen har vidare gjort gällande att Republiken Portugal, enligt artikel 230 EG och i egenskap av privilegierad sökande, inte behöver visa ett berättigat intresse av att få saken prövad för att kunna väcka en talan om ogiltigförklaring, och har i detta fall ifrågasatt de rättsakter som uttryckligen är riktade till den.

Upptagande till sakprövning

19 Utan att formellt åberopa rättegångshinder i enlighet med artikel 91 i rättegångsreglerna och utan att ifrågasätta Republiken Portugals egenskap av privilegierad sökande, tvivlar kommissionen på att Republiken Portugal har ett berättigat intresse av att få saken prövad eller av att väcka talan, och har i huvudsak yrkat att talan skall avvisas. Enligt kommissionen krävs det för att Republiken Portugal skall kunna begära ogiltigförklaring av beslutet till följd av att de ifrågasatta besluten riktas till den att dessa beslut har bindande rättsverkningar mot denna stat.

20 Det är emellertid inte fallet i förevarande mål, vilket också kommissionen i sin argumentering i sak har gjort gällande. Kommissionen har i detta avseende hävdat att den håller med den portugisiska regeringen om att det endast är kommissionen som är ansvarig för finansieringen i fråga och kontrollen av den, och att medlemsstaten inte kan hållas ansvarig. Eftersom den portugisiska regeringen själv har hävdat att artiklarna 23 och 24 i förordning nr 4253/88 inte ålägger den någon skyldighet i förevarande fall, finns det inte något intresse av att väcka talan. Att besluten har riktats till Republiken Portugal kan förklaras av praktiska skäl, med beaktande av att det är nödvändigt att bifoga beslutet om att verkställighet skall ske till de ifrågasatta besluten och att upplysa de portugisiska myndigheterna om de fortsatta följderna i ett ärende som den redan hade följt som "åskådare". Att besluten riktats till den portugisiska regeringen står således inte alls i strid med artiklarna 23 och 24 i förordning nr 4253/88.

21 I enlighet med artikel 92.1 i rättegångsreglerna kan domstolen, om det är uppenbart att den saknar behörighet att pröva viss sak eller att talan inte kan tas upp till prövning, sedan generaladvokaten hörts, fatta ett motiverat beslut utan ytterligare behandling.

22 I artikel 230 EG görs en klar åtskillnad mellan dels gemenskapsinstitutionernas och medlemsstaternas, dels fysiska och juridiska personers rätt att väcka talan om ogiltigförklaring, och i andra stycket i denna artikel ges en rätt för varje medlemsstat att genom en talan om ogiltigförklaring bestrida rättsenligheten av kommissionens beslut utan att det uppställs som villkor för utövandet av denna rätt att det motiveras av ett berättigat intresse av att få saken prövad (se särskilt, för ett liknande resonemang, domen av den 23 februari 1988 i mål 131/86, Förenade kungariket mot rådet, REG 1988, s. 905, punkt 6).

23 Det åligger således inte en medlemsstat att visa att en rättsakt från kommissionen som medlemsstaten ifrågasätter får rättsverkningar i sig för att talan skall kunna upptas till prövning.

24 För att talan om ogiltigförklaring skall kunna väckas mot en rättsakt från kommissionen krävs emellertid att rättsakten är avsedd att ha rättsverkningar (se bland annat dom av den 27 september 1988 i mål 114/86, Förenade kungariket mot kommissionen, REG 1988, s. 5289, punkt 12, av den 20 mars 1997 i mål C-57/95, Frankrike mot kommissionen, REG 1997, s. I-1627, punkt 7, och av den 6 april 2000 i mål C-443/97, Spanien mot kommissionen, REG 2000, s. I-2415, punkterna 27 och 28), även om det, i det fall då det är en medlemsstat som avser att väcka en sådan talan, inte är nödvändigt att den har rättsverkningar inom denna stat.

25 I förevarande mål har Republiken Portugal endast begärt ogiltigförklaring av de ifrågasatta besluten i den mån de riktats till nämnda medlemsstat. Att besluten har riktats till den har emellertid inte någon självständig rättsverkan.

26 De skyldigheter som Republiken Portugal har avseende en eventuell verkställighet av de ifrågasatta besluten och den omständigheten att beslutet att verkställighet skall ske skall bifogas avgörandet följer nämligen direkt av artikel 192 i fördraget och är inte villkorade av att besluten riktas mot Republiken Portugal. Det skall i detta avseende påpekas att åtskilliga beslut från kommissionen som medför betalningsskyldighet för andra än medlemsstater, såsom beslut om böter enligt konkurrensreglerna, inte riktar sig till den medlemsstat där dessa personer har sitt hemvist eller säte. Det skall även påpekas att kommissionen i förevarande mål i varje fall har begärt att de portugisiska myndigheterna genom en särskild handling skall bifoga beslutet om att verkställighet skall ske till besluten, samt att dessa myndigheter kan få fullständiga upplysningar om ärendet utan att de ifrågasatta besluten uttryckligen riktas till Republiken Portugal.

27 Det skall å andra sidan konstateras, utan att det är nödvändigt att uttala sig om huruvida Republiken Portugal eventuellt bär ansvar eller har skyldigheter enligt artiklarna 23 och 24 i förordning nr 4253/88 i detta mål, att de ifrågasatta besluten inte avser denna fråga och att kommissionen, om den avsåg att fastställa ett sådant ansvar eller sådana skyldigheter, borde göra det i andra beslut riktade till Republiken Portugal.

28 De ifrågasatta besluten har således riktats till Republiken Portugal i onödan och de medför inte någon självständig rättsverkan. Det är därför uppenbart att talan skall avvisas.

Rättegångskostnader

29 Enligt artikel 69.2 i rättegångsreglerna skall tappande part förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna, om detta har yrkats. Kommissionen har yrkat att Republiken Portugal skall förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna. Republiken Portugal har tappat målet. Emellertid kan domstolen enligt artikel 69.3 i rättegångsreglerna besluta att vardera parten skall bära sin kostnad om särskilda omständigheter motiverar det.

30 I förevarande mål har Republiken Portugal föranletts att väcka talan på grund av att de ifrågasatta besluten i onödan riktats till medlemsstaten, vilket gjort att den kunnat vilseledas av innebörden av den omständigheten att de riktats till den. Vardera parten skall därför bära sina rättegångskostnader.

På dessa grunder fattar

DOMSTOLEN (sjätte avdelningen)

följande beslut:

1) Talan avvisas, eftersom det är uppenbart att den inte kan prövas i sak.

2) Vardera part skall bära sin rättegångskostnad.