61999J0089

1. Internationella avtal - Avtalet om handelsrelaterade aspekter av immaterialrätter (TRIPs) - Tillämpning i mål som inte avgjorts vid den tidpunkt då avtalet trädde i kraft för den berörda statens vidkommande - Villkor

(TRIPs-avtalet, artikel 50)

2. Internationella avtal - Avtalet om handelsrelaterade aspekter av immaterialrätter (TRIPs) - Artikel 50.6 - Direkt effekt - Föreligger inte - De nationella domstolarnas skyldigheter inom områden som omfattas av gemenskapsrätten

(TRIPs-avtalet, artikel 50.6)

3. Internationella avtal - Avtalet om handelsrelaterade aspekter av immaterialrätter (TRIPs) - Interimistiska åtgärder - Upphörande på grund av att talan avseende huvudsaken inte har väckts inom den föreskrivna fristen - Nödvändigheten av att svaranden ger in en begäran - Fastställande av när fristen för väckande av talan avseende huvudsaken skall börja löpa och de rättsliga myndigheternas behörighet att ex officio fastställa denna frist - Frågor som omfattas av varje medlemsstats behörighet

(TRIPs-avtalet, artikel 50.6)

1. När Avtalet om handelsrelaterade aspekter av immaterialrätter (TRIPs-avtalet), vilket ingår som bilaga 1 C till Avtalet om upprättande av Världshandelsorganisationen, vilket godkändes på gemenskapens vägnar - vad beträffar frågor som omfattas av dess behörighet - genom rådets beslut 94/800, har blivit tillämpligt i den berörda medlemsstaten vid en tidpunkt då underinstansen avslutat förfarandet, men ännu inte meddelat beslut, är artikel 50 i TRIPs-avtalet tillämplig om immaterialrättsintrånget fortsätter efter den dag då bestämmelserna i TRIPs-avtalet blev tillämpliga i gemenskapen och i medlemsstaterna.

( se punkt 50 samt punkt 1 i domslutet )

2. De processuella kraven i artikel 50 i Avtalet om handelsrelaterade aspekter av immaterialrätter (TRIPs-avtalet), vilket ingår som bilaga 1 C till Avtalet om upprättande av Världshandelsorganisationen, närmare bestämt artikel 50.6, skapar inte några rättigheter för enskilda som dessa direkt kan göra gällande inför gemenskapens och medlemsstaternas domstolar. När de rättsliga myndigheterna har att tillämpa nationella regler för att besluta om interimistiska åtgärder för att skydda immaterialrätter som omfattas av ett område på vilket TRIPs-avtalet är tillämpligt och inom vilket gemenskapen redan har lagstiftat, skall de emellertid i möjligaste mån göra det mot bakgrund av ordalydelsen i och syftet med artikel 50.6 i TRIPs-avtalet och, närmare bestämt, med beaktande av samtliga omständigheter i det mål som dessa myndigheter har att avgöra för att säkerställa en jämvikt mellan immaterialrättsinnehavarens och svarandens konkurrerande rättigheter och skyldigheter.

( se punkt 55 samt punkt 2 i domslutet )

3. Artikel 50.6 i Avtalet om handelsrelaterade aspekter av immaterialrätter (TRIPs-avtalet), vilket ingår som bilaga 1 C till Avtalet om upprättande av Världshandelsorganisationen, skall tolkas så, att det är nödvändigt med en begäran av svaranden för att de interimistiska åtgärder som beslutats skall förfalla på grund av att talan avseende huvudsaken inte har väckts inom den frist som föreskrivits härför i de interimistiska besluten eller, om en sådan frist inte föreskrivits, inom den längsta tid som motsvaras av antingen 20 arbetsdagar eller 31 kalenderdagar.

I avsaknad av föreskrifter i TRIPs-avtalet om den tidpunkt vid vilken den frist om 20 arbetsdagar eller 31 kalenderdagar som avses i artikel 50.6 i nämnda avtal börjar att löpa, har varje avtalsslutande part befogenhet att bestämma utgångspunkten för ovannämnda frist, under förutsättning att denna är "skälig" med hänsyn till omständigheterna i målet i fråga, med beaktande av den nödvändiga jämvikten mellan immaterialrättsinnehavarens och svarandens konkurrerande intressen.

I avsaknad av gemenskapsrättsliga föreskrifter på området och i enlighet med artikel 1.1 i TRIPs-avtalet är dessutom varje medlemsstat behörig att bestämma gränserna för de rättsliga myndigheternas befogenheter med avseende på de interimistiska åtgärder som dessa beslutar. Artikel 50.6 i TRIPs-avtalet varken föreskriver eller utesluter att en medlemsstat i sin rättsordning i förekommande fall stadgar att de rättsliga myndigheterna i denna stat är behöriga att ex officio fastställa den frist inom vilken talan avseende huvudsaken skall väckas på samma gång som de beslutar om de interimistiska åtgärderna, utan att det för den skull är nödvändigt med en begäran från svaranden.

Slutligen varken föreskriver eller utesluter artikel 50.6 i TRIPs-avtalet att medlemsstaterna i förekommande fall ger sina rättsliga myndigheter befogenhet att fastställa den frist inom vilken talan avseende huvudsaken skall väckas. Eftersom ovannämnda bestämmelse inte innehåller närmare uppgifter på denna punkt, är varje medlemsstat behörig att avgöra omfattningen av överinstansernas befogenheter i detta avseende.

( se punkterna 61, 66, 70 och 73 samt punkterna 3-6 i domslutet )

I mål C-89/99,

angående en begäran enligt artikel 177 i EG-fördraget (nu artikel 234 EG), från Hoge Raad der Nederlanden (Nederländerna), att domstolen skall meddela ett förhandsavgörande i det vid den nationella domstolen anhängiga målet mellan

Schieving-Nijstad vof m.fl.

och

Robert Groeneveld,

angående tolkningen av artikel 50.6 i Avtalet om handelsrelaterade aspekter av immaterialrätter, vilket ingår som bilaga 1 C till Avtalet om upprättande av Världshandelsorganisationen, vilket godkändes på gemenskapens vägnar - vad beträffar frågor som omfattas av dess behörighet - genom rådets beslut 94/800/EG av den 22 december 1994 (EGT L 336, s. 1; svensk specialutgåva, område 11, volym 38, s. 3),

meddelar

DOMSTOLEN

sammansatt av ordföranden G.C. Rodríguez Iglesias, avdelningsordförandena C. Gulmann, A. La Pergola, M. Wathelet och V. Skouris samt domarna D.A.O. Edward (referent), J.-P. Puissochet, P. Jann, L. Sevón, R. Schintgen, F. Macken, N. Colneric, S. von Bahr, J.N. Cunha Rodrigues och C.W.A. Timmermans,

generaladvokat: F.G. Jacobs,

justitiesekreterare: byrådirektören L. Hewlett,

med beaktande av de skriftliga yttranden som har inkommit från:

- Robert Groeneveld, genom L. M. Schreuders-Ebbekink, advocaat,

- Frankrikes regering, genom K. Rispal-Bellanger och S. Seam, båda i egenskap av ombud,

- Portugals regering, genom L. Fernandes, T. Moreira och J. Palma, samtliga i egenskap av ombud,

- Förenade kungarikets regering, genom J.E. Collins, i egenskap av ombud, biträdd av M. Hoskins, barrister,

- Europeiska unionens råd, genom J. Huber och G. Houttuin, båda i egenskap av ombud,

- Europeiska gemenskapernas kommission, genom P. J. Kuijper, i egenskap av ombud,

med hänsyn till förhandlingsrapporten,

efter att muntliga yttranden har avgivits vid förhandlingen den 17 oktober 2000 av: Schieving-Nijstad vof m.fl., företrädda av P. Garretsen, advocaat, och kommissionen, företrädd av H.M.H. Speyart, i egenskap av ombud,

och efter att den 15 februari 2001 ha hört generaladvokatens förslag till avgörande,

följande

Dom

1 Hoge Raad der Nederlanden har genom beslut av den 5 mars 1999, som inkom till domstolens kansli den 15 mars 1999, i enlighet med artikel 177 i EG-fördraget (nu artikel 234 EG) ställt sex frågor om tolkningen av artikel 50.6 i Avtalet om handelsrelaterade aspekter av immaterialrätter (nedan kallat TRIPs-avtalet), vilket ingår som bilaga 1 C till Avtalet om upprättande av Världshandelsorganisationen (nedan kallat WTO-avtalet), vilket godkändes på gemenskapens vägnar - vad beträffar frågor som omfattas av dess behörighet - genom rådets beslut 94/800/EG av den 22 december 1994 (EGT L 336, s. 1; svensk specialutgåva, område 11, volym 38, s. 3).

2 Frågorna har uppkommit i en tvist mellan å ena sidan ett bolag med firma Schieving-Nijstad vof samt dess ägare (nedan kallade Schieving-Nijstad m.fl.) och å andra sidan Robert Groeneveld, angående en begäran om interimistiska åtgärder som ingivits av den sistnämnde i syfte att få ett påstått intrång i ett varumärke som denne innehar att upphöra.

Den gemenskapsrättsliga lagstiftningen

3 Slutakten, innefattande resultaten av de multilaterala handelsförhandlingarna i Uruguayrundan, och WTO-avtalet, med förbehåll för ingående, undertecknades den 15 april 1994 i Marrakech (Marocko) av företrädare för gemenskapen och medlemsstaterna.

4 I elfte övervägandet i beslut 94/800 föreskrivs följande:

"Avtalet om upprättande av Världshandelsorganisationen inklusive bilagor [kan] inte ... åberopas direkt inför gemenskapens och medlemsstaternas domstolar."

5 I artikel 1.1 första strecksatsen i beslut 94/800 föreskrivs följande:

"På Europeiska gemenskapens vägnar godkänns, vad gäller den del som omfattas av dess behörighet, följande avtal och multilaterala rättsakter:

- Avtalet om upprättande av Världshandelsorganisationen samt de avtal som återges i bilagorna 1-3 i detta avtal."

6 I inledningen till TRIPs-avtalet anges att det finns behov av nya regler och förfaranden beträffande

"...

b) lämpliga standarder och principer för tillgången till, omfattningen och användningen av handelsrelaterade immaterialrätter,

c) effektiva och lämpliga medel för säkerställande av skydd för handelsrelaterade immaterialrätter, med beaktande av skillnader mellan olika nationella rättssystem,

..."

7 I artikel 1.1 i TRIPs-avtalet, med rubriken "Skyldigheternas art och omfattning", föreskrivs följande:

"Medlemmarna skall genomföra bestämmelserna i detta avtal. Medlemmarna kan, men är inte skyldiga att i sina rättsordningar införa ett mer vidsträckt skydd än vad som föreskrivs i detta avtal, förutsatt att detta skydd inte motverkar bestämmelserna i avtalet. Medlemmarna äger frihet att själva besluta om lämplig metod att genomföra avtalsbestämmelserna i sin egen rättsordning och praxis."

8 I artikel 8.2 i TRIPs-avtalet föreskrivs följande:

"Under förutsättning att de är förenliga med bestämmelserna i detta avtal kan lämpliga åtgärder bli nödvändiga för att förhindra missbruk från rättighetshavares sida av immaterialrätter, eller förfaranden som otillbörligt begränsar handel eller negativt påverkar internationell överföring av teknik."

9 I del III i TRIPs-avtalet, kallad "Säkerställande av skydd för immaterialrätter" föreskrivs allmänna skyldigheter för de avtalsslutande medlemmarna. I artikel 41.1 och 41.2 i TRIPs-avtalet föreskrivs närmare bestämt följande:

"1. Medlemmarna skall i sina respektive rättsordningar införa i denna del angivna förfaranden för att göra det möjligt att vidtaga effektiva åtgärder mot alla former av intrång i av detta avtal omfattade immaterialrätter, inbegripet ändamålsenliga förfaranden för att förebygga intrång samt sanktionsmöjligheter som avskräcker från vidare intrång. Dessa förfaranden skall tillämpas på sätt som är ägnat att dels undvika uppkomsten av handelshinder, dels säkerställa att de inte missbrukas.

2. Förfarandena för säkerställandet av skydd för immaterialrätter skall vara rättvisa och skäliga. De skall inte vara onödigt komplicerade eller kostsamma eller medföra oskäliga tidsfrister eller omotiverade dröjsmål."

10 Följande bestämmelser i artikel 50 i TRIPs-avtalet är i fråga i målet vid den nationella domstolen:

"1. De rättsliga myndigheterna skall vara behöriga att besluta om snabba och effektiva interimistiska åtgärder

a) för att förebygga att intrång görs i immaterialrätter, särskilt att förhindra att varor, inbegripet importerade varor, omedelbart efter tullklarering släpps ut på marknaden inom deras behörighetsområde, och

b) för att bevara bevisning av betydelse för det påstådda intrånget.

2. De rättsliga myndigheterna skall vara behöriga att utan hörande av motparten (inaudita altera parte) besluta om interimistiska åtgärder i förekommande fall, särskilt om ett dröjsmål kan antas vålla rättighetshavaren oersättlig skada eller när bevisning löper uppenbar risk att förstöras.

...

4. När interimistiska åtgärder har beslutats utan att part har hörts (inaudita altera parte), skall berörda parter underrättas utan dröjsmål och senast efter att åtgärderna verkställts. En prövning, inbegripet rätt för part att höras, skall efter begäran av svaranden äga rum i syfte att inom en skälig tidrymd efter delgivningen av underrättelse om åtgärder besluta om dessa skall ändras, upphävas eller fastställas.

...

6. Utan inskränkning av punkt 4 skall, efter begäran av svaranden, interimistiska åtgärder, vilka beslutats på grundval av punkterna 1 och 2, upphävas eller upphöra att gälla, om ett förfarande i syfte att fatta slutligt beslut i ärendet inte har inletts inom skälig tid, vars längd, om en medlems lagstiftning möjliggör detta, skall fastställas av den rättsliga myndighet som beslutat om åtgärderna eller, om sådan tid inte fastställts, skall vara den längsta tid som motsvaras av antingen 20 arbetsdagar eller 31 kalenderdagar.

..."

11 I artikel 70.1 i TRIPs-avtalet föreskrivs följande:

"Detta avtal medför inga skyldigheter beträffande handlingar som inträffat före dagen för avtalets ikraftträdande i det berörda medlemslandet."

12 WTO-avtalet och TRIPs-avtalet, vilket är en integrerad del av detta, trädde i kraft den 1 januari 1995. Enligt artikel 65.1 i TRIPs-avtalet var inte medlemmarna skyldiga att tillämpa bestämmelserna i TRIPs-avtalet före utgången av en generell tidsperiod av ett år, det vill säga före den 1 januari 1996 (nedan kallat den utsatta dagen).

Nationell lagstiftning

13 Det nederländska förfarandet vid begäran om interimistiska åtgärder regleras i Wetboek van Burgerlijke Rechtsvordering (den nederländska civilprocesslagen, nedan kallad civilprocesslagen), vilken inte har ändrats efter TRIPs-avtalets ikraftträdande.

14 I artikel 289.1 i civilprocesslagen föreskrivs följande:

"I alla de fall som det, med beaktande av parternas intressen, är nödvändigt att besluta om en omedelbar interimistisk åtgärd med anledning av krav på skyndsamhet, kan en begäran framställas vid ett sammanträde som ordföranden i det syftet skall hålla under en av honom för detta ändamål fastställd vardag."

15 För dessa fall föreskrivs i artikel 290.2 i civilprocesslagen att parterna, om de så önskar, kan inställa sig hos ordföranden, varvid sökanden under sammanträdet måste företrädas av en advokat medan svaranden däremot kan antingen inställa sig personligen eller företrädas av en advokat.

16 Enligt artikel 292 i civilprocesslagen får interimistiska beslut som antagits av ordföranden inte föregripa prövningen av tvisten avseende huvudsaken. I praktiken har parterna en benägenhet att avstå från en prövning i detta avseende och att rätta sig efter beslutet om interimistiska åtgärder. Det framgår av de upplysningar som tillhandahållits domstolen att det i flertalet nederländska mål inte är nödvändigt att senare inleda ett förfarande avseende huvudsaken.

17 Dessutom finns det i nederländsk rätt inte någon lagstadgad tidsfrist inom vilken talan avseende huvudsaken skall ha väckts. Domstolarna ges varken i lagen eller i rättspraxis någon uttrycklig befogenhet att fastställa en frist. Domstolarna har dock för närvarande benägenhet att föreskriva tidsfrister på flera månader som löper från olika tidpunkter beroende på det enskilda fallet.

18 Domstolen har redan slagit fast att en åtgärd vars syfte är att få påstådda varumärkesintrång att upphöra och som antas inom ramen för ett sådant förfarande som det som införts genom de i punkterna 13-16 i denna dom nämnda bestämmelserna i civilprocesslagen utgör en "interimistisk åtgärd", i den mening som avses i artikel 50.1 i TRIPs-avtalet (dom av den 16 juni 1998 i mål C-53/96, Hermès, REG 1998, s. I-3603).

Målet vid den nationella domstolen och tolkningsfrågorna

19 Robert Groeneveld ansökte vid sex tillfällen mellan den 21 juni 1979 och den 23 februari 1995 om registrering av figurmärkena Route 66 för olika klasser av varor och tjänster. Dessa registreringar gällde närmare bestämt klasserna 32, 33 och 42, vilka omfattar alkoholhaltiga drycker och läskedrycker, restaurangverksamhet samt hotell- och cateringverksamhet.

20 Robert Groeneveld beviljade ungefär 20 licenser till tillverkare för saluföring av produkter sålda under varumärket Route 66, bland annat för klistermärken och affischer, neonarmaturer och alkoholhaltiga drycker.

21 "Route 66" är namnet på en gammal landsväg i USA. Figurmärkenas utformning baseras på hur vägskylten för denna väg såg ut vid den tid då hela vägen var i bruk.

22 Schieving-Nijstad m.fl. driver i Meppel (Nederländerna) ett diskotek under namnet "Lord Nelson". I detta diskotek har det åtminstone sedan mars 1995 funnits ett café med namnet "Route 66". Detta café har dekorerats med olika symboler från USA, i synnerhet souvenirer från 1950-talet. Utanför diskoteksbyggnaden finns en neonskylt där det står "Route 66", och två "Route 66"-skyltar är placerade innanför fönstren. I cafélokalen finns en mängd olika vägmärken, affischer och nummerskyltar, däribland även några plakat med "Route 66".

23 Schieving-Nijstad m.fl. har inte fått licens av Robert Groeneveld. Plakaten och skylten har inte förts ut på marknaden av Robert Groeneveld, i dennes namn eller av en av innehavarna av de licenser som denne beviljat.

24 Efter att utan framgång ha anmodat Schieving-Nijstad m.fl. att avstå från att använda varumärket Route 66, ansökte Robert Groeneveld vid Rechtbank te Assen (Nederländerna) om interimistiska åtgärder gentemot Schieving-Nijstad m.fl. Ordföranden för Rechtbank te Assen förelade genom beslut av den 9 januari 1996 Schieving-Nijstad m.fl. i synnerhet att omedelbart och för all framtid upphöra med att använda beteckningen "(Café) Route 66" och varumärkena Route 66, såvitt gäller de varor och tjänster för vilka dessa märken registrerats, i synnerhet restaurang- och cateringverksamhet.

25 Gerechtshof te Leeuwarden (Nederländerna) fastställde detta beslut, varpå Schieving-Nijstad m.fl. överklagade till Hoge Raad der Nederlanden.

26 Schieving-Nijstad m.fl. gjorde vid Hoge Raad gällande att artikel 50.6 i TRIPs-avtalet, vilket hade blivit tillämpligt i Nederländerna senast den utsatta dagen, har direkt effekt. De yrkade att den hänskjutande domstolen skulle fastslå att de interimistiska åtgärder som ordföranden för Rechtbank te Assen hade beslutat - om och i den mån de kunde fastställas eller medges - enbart kunde gälla den längsta tid som motsvaras av antingen 20 arbetsdagar eller 31 kalenderdagar efter delgivningen. Efter denna period måste de interimistiska åtgärderna anses ha upphävts, eftersom Robert Groeneveld inte hade väckt talan avseende huvudsaken inom denna frist.

27 För att på bästa sätt kunna avgöra förevarande tvist beslutade Hoge Raad der Nederlanden att vilandeförklara målet och ställa följande sex tolkningsfrågor till EG-domstolen:

"1) Har artikel 50 i TRIPs-avtalet, särskilt artikel 50.6 i samma avtal, direkt effekt?

2) Skall artikel 50.6 i TRIPs-avtalet tolkas på så sätt att interimistiska åtgärder som avses i artikel 50.1 och 50.2 automatiskt upphör att gälla då talan avseende huvudsaken inte väcks inom den frist som fastställts i det interimistiska beslutet eller, om någon frist inte fastställts, då talan avseende huvudsaken inte väcks inom 20 arbetsdagar eller 31 kalenderdagar (beroende på vilken frist som är längst), eller förutsätter detta (alltid) att den part mot vilken åtgärden är riktad begär detta?

3) När den frist inom vilken talan avseende huvudsaken skall väckas inte fastställts i det interimistiska beslutet, börjar den då att löpa

a) dagen efter den dag då domstolen fattade det interimistiska beslutet, eller

b) dagen efter den dag då det interimistiska beslutet delgavs svaranden, eller

c) dagen efter den dag då det interimistiska beslutet inte längre kunde överklagas, eller

d) vid någon annan tidpunkt?

4) Skall en domstol som fattar ett interimistiskt beslut ex officio fastställa en frist inom vilken talan avseende huvudsaken skall väckas, eller kan den endast fastställa en sådan frist om detta har begärts?

5) Kan en domstol som i egenskap av överinstans har att pröva en åtgärd som beslutats av underinstansen, och som fastställer underinstansens beslut, ex officio eller på parts begäran fastställa en sådan frist som här avses, när underinstansen inte har gjort detta?

6) Är artikel 50 i TRIPs-avtalet tillämplig, om avtalet för den berörda medlemsstatens vidkommande har trätt i kraft vid en tidpunkt då underinstansen avslutat förfarandet, men ännu inte meddelat beslut?"

Domstolens bedömning

28 Innan frågorna besvaras skall det göras några inledande anmärkningar avseende det system som inrättats genom TRIPs-avtalet.

Det system som inrättats genom TRIPs-avtalet

29 Tolkningsfrågorna avser formerna för förfarandet vid interimistiska åtgärder inom ramen för en talan avsedd att hindra en tredje man, som handlar utan samtycke av innehavaren av ett registrerat varumärke, att använda identiska eller liknande kännetecken som dem med vilka detta märke återges för identiska eller liknande produkter eller tjänster som dem som omfattas av ovannämnda varumärke.

30 Domstolen är på varumärkesområdet, det vill säga ett område på vilket TRIPs-avtalet är tillämpligt och inom vilket gemenskapen redan har lagstiftat, behörig att tolka artikel 50 i TRIPs-avtalet, och den har för övrigt redan haft tillfälle att göra detta (se domen i det ovannämnda målet Hermès och dom av den 14 december 2000 i de förenade målen C-300/98 och C-392/98, Dior m.fl., REG 2000, s. I-11307). Det är därför lämpligt att erinra om de principer som följer av denna rättspraxis.

31 Domstolen har för det första konstaterat att artikel 50.6 i TRIPs-avtalet är en processuell bestämmelse som gemenskapens och medlemsstaternas domstolar skall genomföra i enlighet med de förpliktelser som såväl gemenskapen som medlemsstaterna åtagit sig (domen i de ovannämnda förenade målen Dior m.fl., punkt 46).

32 Artikel 50 i TRIPs-avtalet innehåller inga detaljerade föreskrifter vad beträffar det förfarande som skall följas för att säkerställa skydd för immaterialrätter.

33 I artikel 1.1 i TRIPs-avtalet, avseende "[s]kyldigheternas art och omfattning", föreskrivs tvärtom att "[m]edlemmarna äger frihet att själva besluta om lämplig metod att genomföra avtalsbestämmelserna i sin egen rättsordning och praxis".

34 Av detta följer att det, i avsaknad av gemenskapsrättsliga föreskrifter på området, i varje medlemsstats rättsordning skall anges vilka förfaranden för att väcka talan som är avsedda att tillvarata immaterialrätter.

35 Det framgår emellertid av domstolens rättspraxis att, vad gäller områden på vilka TRIPs-avtalet är tillämpligt och inom vilka gemenskapen redan har lagstiftat, när medlemsstaternas rättsliga myndigheter har att tillämpa nationella regler för att besluta om interimistiska åtgärder för att skydda de rättigheter som uppstår inom ett sådant område, skall de i möjligaste mån göra det mot bakgrund av ordalydelsen i och syftet med artikel 50 i TRIPs-avtalet (se domarna i de ovannämnda målen Hermès, punkt 28, och Dior m.fl., punkt 47).

36 TRIPs-avtalets främsta syfte är att stärka och harmonisera skyddet av immaterialrätt över hela världen (se yttrande 1/94 av den 15 november 1994, REG s. I-5267, punkt 58; svensk specialutgåva, volym 6, s. 233).

37 Enligt TRIPs-avtalets inledning är syftet med detta avtal att "minska störningar och hinder för den internationella handeln" "med beaktande av behovet att främja ett effektivt och adekvat skydd för immaterialrätter", varvid det skall tillses att "åtgärder och förfaranden för säkerställande av skydd för immaterialrätter inte hindrar handel". Samma mål anges också i artikel 41.1 och 41.2 i TRIPs-avtalet.

38 Det ankommer således på de rättsliga myndigheterna att, när de har att tillämpa nationella regler för att besluta om interimistiska åtgärder, ta hänsyn till samtliga omständigheter i det mål som de har att avgöra för att säkerställa en jämvikt mellan immaterialrättsinnehavarens och svarandens konkurrerande rättigheter och skyldigheter.

39 Ur immaterialrättsinnehavarens synpunkt förstärker den mekanism som föreskrivs i artikel 50 i TRIPs-avtalet den rätt som skall garanteras honom med stöd av artikel 41.1 i TRIPs-avtalet, nämligen rätten till ändamålsenliga förfaranden för att förebygga intrång i ovannämnda rätt samt sanktionsmöjligheter som avskräcker från vidare intrång.

40 I artikel 8.2 i TRIPs-avtalet medges dock att immaterialrätter kan missbrukas och att rättighetshavarna kan använda förfaranden som otillbörligt begränsar handel eller som negativt påverkar internationell överföring av teknik. Detta kan i synnerhet vara fallet om det fattas beslut om interimistiska åtgärder utan att svaranden har hörts.

41 I syfte att förebygga sådant missbruk föreskrivs i artikel 50.4 i TRIPs-avtalet att när svaranden inte har hörts har denne rätt att begära omedelbar prövning av de interimistiska åtgärder som har beslutats.

42 Oavsett om svaranden har hörts eller inte införs dessutom genom artikel 50.6 i TRIPs-avtalet till dennes fördel en åtgärd till skydd mot missbruk av immaterialrätter, genom att det föreskrivs ett enkelt förfarande för att undanröja oberättigade interimistiska åtgärder när det inte har väckts talan avseende huvudsaken inom den föreskrivna fristen.

43 Denna mekanism är ännu viktigare när svaranden bestrider de interimistiska åtgärder som beslutas av en rättslig myndighet och vill förmå rättighetshavaren att inleda ett förfarande avseende huvudsaken, under vilket svaranden har möjlighet att göra gällande alla sina grunder för försvar.

44 Det skall i detta avseende påpekas att WTO-avtalet har ingåtts på franska, engelska och spanska språken och att enbart dessa tre versioner är autentiska (se den avslutande klausulen i WTO-avtalet).

45 I artikel 50.6 i TRIPs-avtalet föreskrivs emellertid i dess franska version, att de interimistiska åtgärderna "seront abrogées ou cesseront de produire leurs effets" [skall upphävas eller upphöra att gälla] om det nämnda förfarandet avseende huvudsaken inte har inletts inom föreskriven tid. På liknande sätt föreskrivs i den spanska versionen att ovannämnda åtgärder "se revocarán o quedarán de otro modo sin efecto". I den engelska versionen används begreppet "shall" i stället för "may".

46 Det framgår således såväl av lydelsen av de tre autentiska versionerna av TRIPs-avtalet som av syftet med artikel 50.6 i detta avtal att den mekanism som inrättats genom denna bestämmelse grundas på antagandet att en immaterialrättsinnehavare som har beviljats interimistiska åtgärder normalt inleder ett förfarande avseende huvudsaken för att det skall fattas ett slutligt beslut avseende ett påstått intrång i dessa rättigheter. Under detta förfarande kan svaranden göra gällande alla sina grunder för försvar.

47 Tolkningsfrågorna skall nu behandlas mot bakgrund av dessa överväganden.

TRIPs-avtalets tidsmässiga relevans för målet vid den nationella domstolen (sjätte frågan)

48 Genom den sista frågan, som det är lämpligt att behandla först, ifrågasätts huruvida TRIPs-avtalet är relevant när det gäller att avgöra det mål som är anhängigt vid den hänskjutande domstolen. I det förevarande fallet blev TRIPs-avtalet tillämpligt i Nederländerna efter det att det förfarande som inletts av Robert Groeneveld vid Rechtbank te Assen hade avslutats, men innan denna domstol i första instans hade meddelat beslut. Enligt den brittiska regeringen följer det av artikel 70.1 i TRIPs-avtalet att tillämpningen av detta avtal är utesluten med hänsyn till att omständigheterna i målet vid den nationella domstolen ägde rum före den utsatta dagen.

49 En sådan argumentation kan emellertid inte godtas. Trots att Schieving-Nijstad m.fl. påstås ha börjat åsidosätta Robert Groenevelds rättigheter i mars 1995, det vill säga före den utsatta dagen, betyder detta inte nödvändigtvis att dessa handlingar i den mening som avses i artikel 70.1 i TRIPs-avtalet har "inträffat" före denna dag. Om det således antas att de handlingar som Schieving-Nijstad m.fl. läggs till last fortsatte till den dag då domstolen beslutade om interimistiska åtgärder, det vill säga den 9 januari 1996, var den domstol som beslutade om dessa åtgärder skyldig att i möjligaste mån tillämpa de nederländska reglerna mot bakgrund av ordalydelsen i och syftet med artikel 50 i TRIPs-avtalet.

50 Den sjätte frågan skall således besvaras så, att om TRIPs-avtalet har blivit tillämpligt i den berörda medlemsstaten vid en tidpunkt då underinstansen avslutat förfarandet, men ännu inte meddelat beslut, är artikel 50 i TRIPs-avtalet tillämplig i den mån som immaterialrättsintrånget fortsätter efter den dag då bestämmelserna i TRIPs-avtalet blev tillämpliga i gemenskapen och i medlemsstaterna.

Direkt effekt av artikel 50.6 i TRIPs-avtalet (första frågan)

51 Den hänskjutande domstolen har ställt den första frågan för att få klarhet i huruvida och i vad mån de processuella kraven i artikel 50 i TRIPs-avtalet, närmare bestämt i artikel 50.6, har direkt effekt.

52 Den således ställda frågan är i huvudsak identisk med dem som har ställts i de mål som har gett upphov till domen i de ovannämnda förenade målen Dior m.fl.

53 Domstolen har i detta avseende slagit fast att bestämmelserna i TRIPs-avtalet inte har någon "direkt effekt", i och med att de inte skapar några rättigheter för enskilda som dessa direkt kan göra gällande inför nationell domstol med stöd av gemenskapsrätten (se domen i de ovannämnda förenade målen Dior m.fl., punkterna 44 och 46).

54 Liksom i de mål som har gett upphov till domen i de ovannämnda förenade målen Dior m.fl. besvarar emellertid detta konstaterande inte helt de frågor som den hänskjutande domstolen har att pröva. Det skall således påpekas att det följer av de principer som det erinras om i punkterna 31-46 i förevarande dom att när de rättsliga myndigheterna har att tillämpa nationella regler för att besluta om interimistiska åtgärder för att skydda immaterialrätter inom ett område på vilket TRIPs-avtalet är tillämpligt och inom vilket gemenskapen redan har lagstiftat, skall de i möjligaste mån göra det mot bakgrund av ordalydelsen i och syftet med artikel 50.6 i TRIPs-avtalet, närmare bestämt med beaktande av samtliga omständigheter i det mål som är anhängigt vid dessa myndigheter, för att säkerställa en jämvikt mellan immaterialrättsinnehavarens och svarandens konkurrerande rättigheter och skyldigheter.

55 Den första frågan skall således besvaras så, att de processuella kraven i artikel 50 i TRIPs-avtalet, närmare bestämt artikel 50.6, inte skapar några rättigheter för enskilda som dessa direkt kan göra gällande inför gemenskapens och medlemsstaternas domstolar. När de rättsliga myndigheterna har att tillämpa nationella regler för att besluta om interimistiska åtgärder för att skydda immaterialrätter som omfattas av ett område på vilket TRIPs-avtalet är tillämpligt och inom vilket gemenskapen redan har lagstiftat, skall de emellertid i möjligaste mån göra det mot bakgrund av ordalydelsen i och syftet med artikel 50.6 i TRIPs-avtalet och, närmare bestämt, med beaktande av samtliga omständigheter i det mål som dessa myndigheter har att avgöra för att säkerställa en jämvikt mellan immaterialrättsinnehavarens och svarandens konkurrerande rättigheter och skyldigheter.

Huruvida det är nödvändigt med en begäran av svaranden för att genomföra artikel 50.6 i TRIPs-avtalet (andra frågan)

56 Den hänskjutande domstolen har ställt den andra frågan för att få klarhet i huruvida artikel 50.6 i TRIPs-avtalet skall tolkas så, att det är nödvändigt med en begäran av svaranden för att de interimistiska åtgärder som beslutats skall förfalla eller om dessa åtgärder automatiskt förfaller på grund av att det inte väckts talan avseende huvudsaken inom den frist som föreskrivits härför i de interimistiska besluten eller, om en sådan frist inte föreskrivits, då talan avseende huvudsaken inte väcks inom den längsta tid som motsvaras av antingen 20 arbetsdagar eller 31 kalenderdagar.

57 Det skall först konstateras att det i samband med det nederländska förfarande som är tillämpligt i målet vid den nationella domstolen inte är nödvändigt att behandla frågan huruvida artikel 50.6 i TRIPs-avtalet hindrar en medlemsstat från att föreskriva att de interimistiska åtgärder som beslutats av de rättsliga myndigheterna i denna stat automatiskt skall förfalla, även då svaranden inte har framfört någon begäran om detta, enbart av det skälet att inget förfarande avseende huvudsaken har inletts inom den föreskrivna fristen.

58 Enligt beslutet om hänskjutande skiljer sig den nederländska versionen av artikel 50.6 i TRIPs-avtalet från den franska och den engelska versionen genom att den inskjutna satsen "på begäran av svaranden" ligger mellan orden "skall ... upphävas" ["seront abrogées"] och "[skall ...] upphöra att gälla" ["cesseront de produire leurs effets"] ("worden op grond van het eerste en het tweede lid genomen voorlopige maatregelen op verzoek van de verweerder herroepen of houden zij anderszins op gevolg te hebben").

59 Schieving-Nijstad m.fl. har vid Hoge Raad der Nederlanden gjort gällande att den nämnda satsen, "på begäran av svaranden", enbart kan syfta på verbet "skall ... upphävas". Således kan tillämpningen av satsdelen "eller upphöra att gälla" inte vara avhängig en begäran av svaranden.

60 Som generaladvokaten har påpekat i punkt 48 i sitt förslag till avgörande framgår det av de tre autentiska versionerna av TRIPs-avtalet, i vilka lydelsen av artikel 50.6 i avtalet är identisk, att uttrycket "på begäran av svaranden" följer efter eller föregår satsdelen "skall ... upphävas eller upphöra att gälla". En sådan formulering visar att en ansökan från svaranden, vilken är nödvändig för rättssäkerheten, krävs såväl för att de interimistiska åtgärderna skall upphävas som för att de skall upphöra att gälla.

61 Den andra frågan skall således besvaras så, att artikel 50.6 i TRIPs-avtalet skall tolkas så, att det är nödvändigt med en begäran av svaranden för att de interimistiska åtgärder som beslutats skall förfalla på grund av att talan avseende huvudsaken inte har väckts inom den frist som föreskrivits härför i de interimistiska besluten eller, om en sådan frist inte föreskrivits, inom den längsta tid som motsvaras av antingen 20 arbetsdagar eller 31 kalenderdagar.

Utgångspunkten för den frist som föreskrivs i artikel 50.6 i TRIPs-avtalet (den tredje frågan)

62 Den hänskjutande domstolen har ställt den tredje frågan för att få klarhet i vad som är utgångspunkten för den frist inom vilken talan avseende huvudsaken skall väckas när den domstol som beslutat om interimistiska åtgärder inte har fastställt denna frist i beslutet.

63 Den hänskjutande domstolen har föreslagit tre olika tidpunkter som kan utgöra utgångspunkt för den frist om 20 arbetsdagar eller 31 kalenderdagar som föreskrivs i artikel 50.6 i TRIPs-avtalet. Dessa tidpunkter är för det första dagen efter den dag då domstolen fattade det interimistiska beslutet, för det andra dagen efter den dag då det interimistiska beslutet delgavs svaranden eller, för det tredje, dagen efter den dag då det interimistiska beslutet inte längre kunde överklagas.

64 Den tidpunkt när talan avseende huvudsaken skall väckas är viktig, eftersom svaranden inte kan inkomma med begäran om att de interimistiska åtgärderna skall upphävas enligt artikel 50.6 före utgången av den frist på 20 arbetsdagar eller 31 kalenderdagar som föreskrivs i denna bestämmelse, dock utan inskränkning av artikel 50.4 i TRIPs-avtalet. Om utgångspunkten för denna frist skulle senareläggas skulle nämligen de beslutade interimistiska åtgärderna tillämpas under längre tid. I artikel 50.6 i TRIPs-avtalet anges emellertid inte vid vilken tidpunkt en sådan frist skall börja löpa.

65 Det följer av de principer som det erinras om i punkterna 31-34 i denna dom att i avsaknad av föreskrifter i detta avseende i TRIPs-avtalet, har varje avtalsslutande part befogenhet att bestämma vid vilken tidpunkt den frist på 20 arbetsdagar eller 31 kalenderdagar som föreskrivs i artikel 50.6 i TRIPs-avtalet skall börja löpa, under förutsättning att den frist som således fastställs är "skälig" med hänsyn till omständigheterna i det enskilda målet, med beaktande av den nödvändiga jämvikten mellan immaterialrättsinnehavarens och svarandens konkurrerande intressen.

66 Den tredje frågan skall således besvaras så, att i avsaknad av föreskrifter i TRIPs-avtalet om den tidpunkt vid vilken den frist om 20 arbetsdagar eller 31 kalenderdagar som avses i artikel 50.6 i nämnda avtal börjar att löpa, har varje avtalsslutande part befogenhet att bestämma utgångspunkten för ovannämnda frist, under förutsättning att denna är "skälig" med hänsyn till omständigheterna i målet i fråga, med beaktande av den nödvändiga jämvikten mellan immaterialrättsinnehavarens och svarandens konkurrerande intressen.

De rättsliga myndigheternas befogenhet att göra en skönsmässig bedömning (den fjärde och den femte frågan)

67 Den hänskjutande domstolen har ställt den fjärde och den femte frågan för att få klarhet i huruvida det enligt artikel 50.6 i TRIPs-avtalet är uteslutet att de rättsliga myndigheterna, såväl när talan väcks i första instans som efter överklagande, har befogenhet att fastställa en skälig frist antingen ex officio eller på parts begäran när de i förekommande fall beslutar om eller fastställer interimistiska åtgärder.

68 Domstolen erinrar om att det i artikel 50.6 i TRIPs-avtalet uttryckligen föreskrivs att en skälig tid, vars längd, "om en medlems lagstiftning möjliggör detta, skall fastställas av den rättsliga myndighet som beslutat om åtgärderna". I detta avseende följer det av punkterna 31-34 i förevarande dom att i avsaknad av gemenskapsrättsliga föreskrifter på området och i enlighet med artikel 1.1 i TRIPs-avtalet är varje medlemsstat behörig att bestämma gränserna för de rättsliga myndigheternas befogenheter med avseende på de interimistiska åtgärder som dessa beslutar.

69 Vad beträffar den fjärde frågan skall det påpekas att det inte finns någonting i lydelsen av artikel 50.6 i TRIPs-avtalet som tyder på att det erfordras en begäran av svaranden för att fastställa den frist inom vilken talan skall väckas avseende huvudsaken. Tvärtom finns det inte någon bestämmelse i denna artikel som utesluter att det i en medlemsstats rättsordning i förekommande fall föreskrivs att de rättsliga myndigheterna i denna stat är behöriga att ex officio fastställa den ovannämnda fristen på samma gång som de beslutar om de interimistiska åtgärderna, utan att det för den skull är nödvändigt med en begäran från svaranden.

70 Den fjärde frågan skall således besvaras så, att i avsaknad av gemenskapsrättsliga föreskrifter på området och i enlighet med artikel 1.1 i TRIPs-avtalet är varje medlemsstat behörig att bestämma gränserna för de rättsliga myndigheternas befogenheter med avseende på de interimistiska åtgärder som dessa beslutar. Artikel 50.6 i TRIPs-avtalet varken föreskriver eller utesluter att en medlemsstat i sin rättsordning i förekommande fall stadgar att de rättsliga myndigheterna i denna stat är behöriga att ex officio fastställa den frist inom vilken talan avseende huvudsaken skall väckas på samma gång som de beslutar om de interimistiska åtgärderna, utan att det för den skull är nödvändigt med en begäran från svaranden.

71 Vad beträffar den femte frågan skall det konstateras att satsdelen "den rättsliga myndighet som beslutat om åtgärderna" i artikel 50.6 i TRIPs-avtalet, i motsats till vad Robert Groeneveld har hävdat, inte hindrar att befogenheten att fastställa den frist inom vilken talan avseende huvudsaken skall väckas tillkommer såväl överinstanserna som domstolarna i första instans. Eftersom ovannämnda bestämmelse inte innehåller närmare uppgifter på denna punkt, blir följden härav att varje medlemsstat är behörig att avgöra omfattningen av överinstansernas befogenheter i detta avseende.

72 Enligt artikel 50.6 i TRIPs-avtalet har följaktligen medlemsstaterna, inom ramen för sina nationella rättsordningar, rätt att tillerkänna de rättsliga myndigheterna de befogenheter som de anser lämpliga för att fastställa den frist inom vilken talan avseende huvudsaken skall väckas.

73 Den femte frågan skall således besvaras så, att artikel 50.6 i TRIPs-avtalet varken föreskriver eller utesluter att medlemsstaterna i förekommande fall ger sina rättsliga myndigheter befogenhet att fastställa den frist inom vilken talan avseende huvudsaken skall väckas. Eftersom ovannämnda bestämmelse inte innehåller närmare uppgifter på denna punkt, är varje medlemsstat behörig att avgöra omfattningen av överinstansernas befogenheter i detta avseende.

Rättegångskostnader

74 De kostnader som har förorsakats den franska, den portugisiska och den brittiska regeringen samt rådet och kommissionen, vilka har inkommit med yttranden till domstolen, är inte ersättningsgilla. Eftersom förfarandet i förhållande till parterna i målet vid den nationella domstolen utgör ett led i beredningen av samma mål, ankommer det på den nationella domstolen att besluta om rättegångskostnaderna.

På dessa grunder beslutar

DOMSTOLEN

- angående de frågor som genom beslut av den 5 mars 1999 har ställts av Hoge Raad der Nederlanden - följande dom:

1) När Avtalet om handelsrelaterade aspekter av immaterialrätter (TRIPs-avtalet), vilket ingår som bilaga 1 C till Avtalet om upprättande av Världshandelsorganisationen, vilket godkändes på gemenskapens vägnar - vad beträffar frågor som omfattas av dess behörighet - genom rådets beslut 94/800/EG av den 22 december 1994, har blivit tillämpligt i den berörda medlemsstaten vid en tidpunkt då underinstansen avslutat förfarandet, men ännu inte meddelat beslut, är artikel 50 i TRIPs-avtalet tillämplig om immaterialrättsintrånget fortsätter efter den dag då bestämmelserna i TRIPs-avtalet blev tillämpliga i gemenskapen och i medlemsstaterna.

2) De processuella kraven i artikel 50 i TRIPs-avtalet, närmare bestämt artikel 50.6, skapar inte några rättigheter för enskilda som dessa direkt kan göra gällande inför gemenskapens och medlemsstaternas domstolar. När de rättsliga myndigheterna har att tillämpa nationella regler för att besluta om interimistiska åtgärder för att skydda immaterialrätter som omfattas av ett område på vilket TRIPs-avtalet är tillämpligt och inom vilket gemenskapen redan har lagstiftat, skall de emellertid i möjligaste mån göra det mot bakgrund av ordalydelsen i och syftet med artikel 50.6 i TRIPs-avtalet och, närmare bestämt, med beaktande av samtliga omständigheter i det mål som dessa myndigheter har att avgöra för att säkerställa en jämvikt mellan immaterialrättsinnehavarens och svarandens konkurrerande rättigheter och skyldigheter.

3) Artikel 50.6 i TRIPs-avtalet skall tolkas så, att det är nödvändigt med en begäran av svaranden för att de interimistiska åtgärder som beslutats skall förfalla på grund av att talan avseende huvudsaken inte har väckts inom den frist som föreskrivits härför i de interimistiska besluten eller, om en sådan frist inte föreskrivits, inom den längsta tid som motsvaras av antingen 20 arbetsdagar eller 31 kalenderdagar.

4) I avsaknad av föreskrifter i TRIPs-avtalet om den tidpunkt vid vilken den frist om 20 arbetsdagar eller 31 kalenderdagar som avses i artikel 50.6 i nämnda avtal börjar att löpa, har varje avtalsslutande part befogenhet att bestämma utgångspunkten för ovannämnda frist, under förutsättning att denna är "skälig" med hänsyn till omständigheterna i målet i fråga, med beaktande av den nödvändiga jämvikten mellan immaterialrättsinnehavarens och svarandens konkurrerande intressen.

5) I avsaknad av gemenskapsrättsliga föreskrifter på området och i enlighet med artikel 1.1 i TRIPs-avtalet är varje medlemsstat behörig att bestämma gränserna för de rättsliga myndigheternas befogenheter med avseende på de interimistiska åtgärder som dessa beslutar. Artikel 50.6 i TRIPs-avtalet varken föreskriver eller utesluter att en medlemsstat i sin rättsordning i förekommande fall stadgar att de rättsliga myndigheterna i denna stat är behöriga att ex officio fastställa den frist inom vilken talan avseende huvudsaken skall väckas på samma gång som de beslutar om de interimistiska åtgärderna, utan att det för den skull är nödvändigt med en begäran från svaranden.

6) Artikel 50.6 i TRIPs-avtalet varken föreskriver eller utesluter att medlemsstaterna i förekommande fall ger sina rättsliga myndigheter befogenhet att fastställa den frist inom vilken talan avseende huvudsaken skall väckas. Eftersom ovannämnda bestämmelse inte innehåller närmare uppgifter på denna punkt, är varje medlemsstat behörig att avgöra omfattningen av överinstansernas befogenheter i detta avseende.