61999J0062

Socialpolitik - Information till och samråd med arbetstagare i gemenskapsföretag - Direktiv 94/45 - Skyldighet för ett företag som ingår i en grupp av företag att lämna information till interna organ för arbetstagarrepresentation - Skyldighet som gäller även om det ännu inte har fastställts att det finns ett kontrollerande företag inom gruppen av företag - Omfattning

(Rådets direktiv 94/45, artikel 11.1 och 11.2)

$$Artikel 11.1 och 11.2 i direktiv 94/45 om inrättandet av ett europeiskt företagsråd eller ett förfarande i gemenskapsföretag och grupper av gemenskapsföretag för information till och samråd med arbetstagare skall tolkas så att den innebär en skyldighet för ett företag som ingår i en grupp av företag att lämna information till interna organ för arbetstagarrepresentation, även om det ännu inte har fastställts att den ledning till vilken arbetstagarna har vänt sig är ledningen vid det kontrollerande företaget i gruppen.

När uppgifterna om strukturen i eller organisationen av en grupp av företag ingår i den information som är nödvändig för att förhandlingar om inrättandet av ett europeiskt företagsråd eller ett förfarande för gränsöverskridande information till och samråd med arbetstagarna skall kunna inledas ankommer det på ett företag i denna grupp att till de interna organ för arbetstagarrepresentation som har begärt dessa uppgifter lämna ut sådana uppgifter som det har tillgång till eller som det har möjlighet att få tillgång till. De berörda arbetstagarna eller deras representanter kan även begära att handlingar lämnas ut som närmare preciserar och förklarar information som är absolut nödvändig för samma syfte, såvitt detta krävs för att de berörda arbetstagarna eller deras representanter skall få tillgång till den information som gör det möjligt för dem att bedöma huruvida de har rätt att begära att förhandlingar inleds.

( se punkterna 36 och 41 samt punkterna 1 och 2 i domslutet )

I mål C-62/99,

angående en begäran enligt artikel 177 i EG-fördraget (nu artikel 234 EG), från Landesarbeitsgericht Düsseldorf (Tyskland), att domstolen skall meddela ett förhandsavgörande i det vid den nationella domstolen anhängiga målet mellan

Betriebsrat der bofrost* Josef H. Boquoi Deutschland West GmbH & Co. KG

och

bofrost* Josef H. Boquoi Deutschland West GmbH & Co. KG,

angående tolkningen av artikel 11.1 och 11.2 i rådets direktiv 94/45/EG av den 22 september 1994 om inrättandet av ett europeiskt företagsråd eller ett förfarande i gemenskapsföretag och grupper av gemenskapsföretag för information till och samråd med arbetstagare (EGT L 254, s. 64; svensk specialutgåva, område 5, volym 6, s. 160),

meddelar

DOMSTOLEN (sjätte avdelningen)

sammansatt av avdelningsordföranden C. Gulmann samt domarna V. Skouris, J.-P. Puissochet, R. Schintgen och F. Macken (referent),

generaladvokat: A. Saggio,

justitiesekreterare: R. Grass,

med beaktande av de skriftliga yttranden som har inkommit från:

- Betriebsrat der bofrost* Josef H. Boquoi Deutschland West GmbH & Co. KG, genom T. Schmidt, Rechtsanwalt,

- bofrost* Josef H. Boquoi Deutschland West GmbH & Co. KG, genom E. Huber, Rechtsanwalt,

- Tysklands regering, genom W.-D. Plessing och C.-D. Quassowski, båda i egenskap av ombud,

- Österrikes regering, genom C. Pesendorfer, i egenskap av ombud,

- Europeiska gemenskapernas kommission, genom M.D. Gouloussis och J.C. Schieferer, båda i egenskap av ombud,

med hänsyn till referentens rapport,

och efter att den 26 september 2000 ha hört generaladvokatens förslag till avgörande,

följande

Dom

1 Landesarbeitsgericht Düsseldorf har, genom beslut av den 21 januari 1999 som inkom till domstolen den 22 februari samma år, i enlighet med artikel 177 i EG-fördraget (nu artikel 234 EG) ställt tre frågor om tolkningen av artikel 11.1 och 11.2 i rådets direktiv 94/45/EG av den 22 september 1994 om inrättandet av ett europeiskt företagsråd eller ett förfarande i gemenskapsföretag och grupper av gemenskapsföretag för information till och samråd med arbetstagare (EGT L 254, s. 64, svensk specialutgåva, område 5, volym 6, s. 160, nedan kallat direktivet).

2 Dessa frågor har uppkommit i en tvist mellan Betriebsrat der bofrost* Josef H. Boquoi Deutschland GmbH & Co. KG (företagsråd vid företaget bofrost* Josef H. Boquoi Deutschland GmbH & Co. KG, nedan kallat företagsrådet) och företaget bofrost* Josef H. Boquoi Deutschland GmbH & Co. KG, som är etablerat i Straelen (Tyskland) (nedan kallat arbetsgivaren), angående arbetsgivarens vägran att lämna information till företagsrådet om antalet anställda och om företagsstrukturer i bofrost*-koncernen, vari företaget ingår, i syfte att inrätta ett europeiskt företagsråd.

Tillämpliga bestämmelser

Gemenskapsbestämmelser

3 I artikel 1.1 och 1.2 i direktivet föreskrivs följande:

"1. Målet med detta direktiv är att förbättra arbetstagarnas rätt till information och samråd i gemenskapsföretag och grupper av gemenskapsföretag.

2. För detta ändamål skall ett europeiskt företagsråd eller ett förfarande för information till och samråd med arbetstagare inrättas i alla gemenskapsföretag och alla grupper av gemenskapsföretag, vid begäran om detta enligt förfarandet i artikel 5.1, i syfte att ge information till och samråda med arbetstagarna på de villkor, på det sätt och med den verkan som framgår av detta direktiv."

4 Artikel 2.1 a-c och e i direktivet har följande lydelse:

"1. I detta direktiv används följande beteckningar med de betydelser som här anges:

a) gemenskapsföretag: alla företag med minst 1 000 arbetstagare i medlemsstaterna och minst 150 arbetstagare i var och en av minst två medlemsstater,

b) grupp av företag: ett kontrollerande företag och dess kontrollerade företag,

c) grupp av gemenskapsföretag: en grupp av företag som kännetecknas av att den har

- minst 1 000 arbetstagare i medlemsstaterna,

- minst två av sina företag i olika medlemsstater, och

- minst ett av sina företag med minst 150 arbetstagare i en medlemsstat och minst ett annat av sina företag med minst 150 arbetstagare i en annan medlemsstat,

...

e) central ledning: den centrala ledningen i gemenskapsföretaget eller i det kontrollerande företaget i en grupp av gemenskapsföretag."

5 I artikel 3.1 och 3.2 i direktivet definieras begreppet "kontrollerande företag" enligt följande:

"1. I detta direktiv avses med kontrollerande företag ett företag som kan utöva ett bestämmande inflytande över ett annat företag, det kontrollerade företaget, till exempel i kraft av äganderätt, ekonomisk delaktighet eller de regler som gäller för det kontrollerande företaget.

2. Om det inte finns bevis på motsatsen skall ett företag direkt eller indirekt anses kunna utöva ett bestämmande inflytande över ett annat företag då det

a) äger majoriteten av företagets tecknade egenkapital, eller

b) kontrollerar majoriteten av de röster som är knutna till företagets emitterade aktiekapital, eller

c) har rätt att utse fler än hälften av medlemmarna i företagets administrativa organ eller lednings- eller tillsynsorgan."

6 Det framgår av artikel 4.1 i direktivet att "[d]en centrala ledningen har ansvaret för att skapa de villkor och medel som är nödvändiga för inrättandet av ett europeiskt företagsråd eller ett förfarande för information och samråd i gemenskapsföretag och grupper av gemenskapsföretag enligt bestämmelserna i artikel 1.2".

7 I artikel 11.1 och 11.2 föreskrivs slutligen följande:

"1. Medlemsstaterna skall se till att ledningen vid ett gemenskapsföretags verksamheter och ledningen vid företag som utgör en del av en grupp av gemenskapsföretag och som är belägna inom statens territorium samt deras arbetstagarrepresentanter eller, i tillämpliga fall, deras arbetstagare uppfyller de förpliktelser som fastställs genom detta direktiv oavsett om den centrala ledningen är belägen inom medlemsstatens territorium eller inte.

2. Medlemsstaterna skall se till att företagen tillhandahåller uppgifter om det antal arbetstagare som avses i artikel 2.1 a och 2.1 c på begäran av de parter som berörs av detta direktiv."

Den nationella lagstiftningen

8 Förbundsrepubliken Tyskland har införlivat direktivet genom Gesetz über Europäische Betriebsräte av den 28 oktober 1996 (lag om europeiska företagsråd, BGBl. 1996 I, s. 1548, nedan kallad EBRG).

9 Enligt 2 § första stycket EBRG är denna lag tillämplig på företag som bedriver verksamhet i gemenskapen och som har sitt säte inom Tysklands territorium samt på grupper av företag som är etablerade i gemenskapen om det kontrollerande företaget har sitt säte inom Tysklands territorium.

10 I 5 § EBRG, vilken antogs i syfte att införliva artikel 11 i direktivet, föreskrivs följande:

"1. Den centrala ledningen skall, på begäran av arbetstagarrepresentanterna, lämna information till dessa om det genomsnittliga antalet anställda och hur dessa är fördelade över medlemsstaterna, företagen och verksamheterna samt om strukturen i företaget eller gruppen av företag.

2. Ett företagsråd eller ett centralt företagsråd kan göra gällande den rätt som framgår av punkt 1 ovan gentemot den lokala ledningen i verksamheten eller företaget, som är skyldig att från den centrala ledningen inhämta den information och de handlingar som är nödvändiga för de efterfrågade upplysningarna."

11 6 § EBRG innehåller en definition av begreppet "kontrollerande företag" som kan jämföras med definitionen i artikel 3 i direktivet.

Tvisten vid den nationella domstolen

12 Bofrost*-koncernen, som arbetsgivaren ingår i, består av flera företag som är etablerade både i Tyskland och i andra medlemsstater.

13 Företagsrådet är ett företagsråd vid ett av de företag som ingår i bofrost*-koncernen.

14 I april 1997 ingick de företag inom bofrost*-koncernen som är etablerade på europeiskt territorium ett "Gleichordnungskonzernvertrag", det vill säga ett särskilt avtal som syftar till att likställa olika företag inom koncernen, så att inget företag har inflytande över ett annat och inget företag intar en underordnad ställning gentemot ett annat företag.

15 Genom detta internationella avtal anförtrodde företagen ledningen för koncernen i Europa till en "Lenkungsausschuß" (ledningskommitté). Företagen inrättade även en rådgivande delägarkommitté med Josef H. Boquoi som ordförande. Den rådgivande delägarkommitténs samtycke är nödvändigt för antagandet av vissa affärsbeslut samt för beslut som faller utanför den normala affärsverksamheten.

16 Redan i april 1993 hade företagen inom bofrost*-koncernen i Tyskland ingått ett liknande avtal.

17 Efter det att företagsrådet, i syfte att förbereda inrättandet av ett europeiskt företagsråd i enlighet med direktivet, vid flera tillfällen uppmanat arbetsgivaren att lämna information om antalet anställda och om företagsstrukturen inom bofrost*-koncernen, avvisade arbetsgivaren slutligen denna begäran genom en skrivelse av den 9 januari 1997.

18 Den 3 mars 1998 väckte företagsrådet talan vid Arbeitsgericht Wesel i syfte att erhålla denna information. Företagsrådet gjorde gällande att villkoren i 2 § första stycket och 5 § första stycket EBRG var uppfyllda, eftersom Josef H. Boquoi var majoritetsägare åtminstone i de i Tyskland belägna företagen inom bofrost*-koncernen. Därmed inträdde enligt företagsrådet den i 6 § första och andra styckena EBRG angivna presumtionen.

19 Företagsrådet hävdade att arbetsgivaren inte kunde bestrida denna presumtion genom att åberopa det internationella avtal som hade ingåtts inom koncernen. Enligt företagsrådet utövade Josef H. Boquoi, på grund av sin ställning som ordförande för den rådgivande delägarkommittén, ett bestämmande inflytande över koncernens ledningskommitté i Europa och i praktiken därmed över samtliga företag inom koncernen som är etablerade i Europa.

20 Arbetsgivaren yrkade att företagsrådets begäran skulle ogillas och gjorde gällande att EBRG inte var tillämplig och att företagsrådet därmed inte hade någon rätt att få ut den omtvistade informationen.

21 Enligt arbetsgivaren förutsätter 5 § EBRG att villkoren i 2 § första stycket i samma lag är uppfyllda, det vill säga att det finns en grupp av gemenskapsföretag och att det kontrollerande företaget har säte i Tyskland, vilket inte är fallet i förevarande mål. Enligt arbetsgivaren kan varken Josef H. Boquoi eller något företag utöva rättslig eller faktisk kontroll inom koncernen. Josef H. Boquoi är inte delägare i något av de företag inom bofrost*-koncernen som utser styrelsen i kommanditbolagen. Han är endast delägare i kommanditbolagen. Såsom ledamot av den rådgivande delägarkommittén har han inte heller möjlighet att utöva kontroll över koncernens tyska och europeiska företag.

22 Genom dom av den 5 augusti 1998 biföll Arbeitsgericht företagsrådets begäran om information.

23 Den 23 november 1998 överklagade arbetsgivaren denna dom till Landesarbeitsgericht Düsseldorf. Landesarbeitsgericht Düsseldorf ansåg att 5 § första stycket EBRG skall tolkas så att företagsrådet har rätt att från arbetsgivaren begära information som inte endast avser det totala genomsnittliga antalet arbetstagare och hur dessa är fördelade över medlemsstaterna, utan även frågor rörande strukturen, däri inbegripet ägarförhållandena med avseende på Josef H. Boquois i dennes egenskap av näringsidkare, även om det inte har utretts att det finns ett kontrollerande företag i den mening som avses i 2 § första stycket och 6 § EBRG.

24 Eftersom den nationella domstolen ansåg att denna tolkning av de nationella bestämmelserna inte kan anammas om det visar sig att den strider mot artikel 11.2 i direktivet, beslutade den att vilandeförklara målet och ställa följande frågor till domstolen:

"1) Skall artikel 11.1 och 11.2 i rådets direktiv 94/45/EG av den 22 september 1994 tolkas på så sätt att den däri föreskrivna rätten till information gäller även för det fall att det (ännu) inte fastställts om det i en grupp av företag enligt artikel 2.1 b i direktiv 94/45/EG finns ett kontrollerande företag i den mening som avses i artikel 3 i direktiv 94/45/EG?

2) Om fråga 1 besvaras jakande:

Innebär rätten till information enligt artikel 11.1 och 11.2 i direktiv 94/45/EG att ett företagsråd har rätt att från det berörda företaget begära information som medför att presumtionen i artikel 3.2 i samma direktiv inträder?

3) Innebär artikel 11.1 och 11.2 i direktiv 94/45/EG att företagsrådet även har rätt att kräva att företaget lämnar ut handlingar för att närmare precisera och förklara informationen?"

Den första frågan

25 Den nationella domstolen har ställt denna fråga för att få klarhet i huruvida artikel 11.1 och 11.2 i direktivet skall tolkas så att den innebär en skyldighet för ett företag som ingår i en grupp av företag att lämna information till interna organ för arbetstagarrepresentation, även om det ännu inte har fastställts att det finns ett kontrollerande företag inom gruppen av företag.

26 Arbetsgivaren anser att det framgår av lydelsen av artikel 11.2 i direktivet att ett företag endast har informationsskyldighet om det först har fastställts att det rör sig om ett kontrollerande företag inom gruppen av företag. Enligt arbetsgivaren skulle den motsatta tolkningen göra det omöjligt att veta vilka företag som är skyldiga att lämna informationen eller hur eller på vilket sätt det företag som har att lämna informationen skall inhämta den efterfrågade informationen angående andra företag med vilka det inte har någon anknytning inom ramen för en grupp av företag i den mening som avses i direktivet.

27 Företagsrådet, den tyska och den österrikiska regeringen samt kommissionen anser att det, i syfte att uppnå det huvudsakliga syftet med direktivet - det vill säga gränsöverskridande information till och samråd med arbetstagare -, är absolut nödvändigt att garantera de berörda arbetstagarna tillgång till information som gör det möjligt för dem att bedöma huruvida de har rätt att begära att förhandlingar inleds i syfte att inrätta ett europeiskt företagsråd eller ett gränsöverskridande förfarande för information till och samråd med arbetstagare samt att, i förekommande fall, på ett korrekt sätt utforma sin begäran. Denna rätt inbegriper även information om huruvida något av de berörda företagen kontrollerar de andra i den mening som avses i artikel 3 i direktivet.

28 Domstolen erinrar inledningsvis om att direktivet, i enlighet med vad som framgår av elfte övervägandet i ingressen till detta direktiv, har till syfte att säkerställa att arbetstagarna i gemenskapsföretag eller grupper av gemenskapsföretag informeras och att samråd med dessa äger rum på rätt sätt då beslut som berör dessa arbetstagare fattas i en annan medlemsstat än den där de är anställda.

29 Det följer av direktivets allmänna systematik att det i detta direktiv föreskrivs att gränsöverskridande information till och samråd med arbetstagare huvudsakligen skall säkerställas genom ett system för förhandlingar mellan den centrala ledningen, i den mening som avses i artikel 2.1 e i direktivet, och arbetstagarrepresentanterna.

30 I artikel 11.1 i direktivet föreskrivs vidare att ledningen vid ett gemenskapsföretags verksamheter och ledningen vid företag som utgör en del av en grupp av gemenskapsföretag skall uppfylla de förpliktelser som fastställs genom detta direktiv.

31 Det följer av själva lydelsen av denna bestämmelse att dessa förpliktelser - från arbetsgivarens sida - inte kan begränsas till att enbart omfatta den centrala ledningen, i den mening som avses i artikel 2.1 e i direktivet.

32 För att direktivet slutligen skall kunna ha en ändamålsenlig verkan, är det, i enlighet med vad företagsrådet, den tyska och den österrikiska regeringen samt kommissionen med rätta har påpekat, absolut nödvändigt att det säkerställs att de berörda arbetstagarna får tillgång till den information som gör det möjligt för dem att avgöra huruvida de har rätt att begära att förhandlingar inleds mellan den centrala ledningen - när förekomsten av denna har fastställts - och arbetstagarrepresentanterna.

33 En sådan rätt till information utgör nämligen en nödvändig förutsättning för att det skall kunna fastställas att det föreligger ett gemenskapsföretag eller en grupp av gemenskapsföretag, vilket i sig är en nödvändig förutsättning för att ett europeiskt företagsråd eller ett förfarande för gränsöverskridande information till och samråd med arbetstagare skall kunna inrättas.

34 Arbetstagarna vid ett företag som ingår i en grupp av företag, i den mening som avses i artikel 2.1 b i direktivet, har denna rättighet redan innan det har fastställts att det, inom gruppen, finns ett kontrollerande företag i den mening som avses i artikel 3 i detta direktiv.

35 Denna tolkning bekräftas av själva ordalydelsen av artikel 11.2 i direktivet, vilken rent allmänt avser "de parter som berörs av detta direktiv", utan att vara begränsad till att gälla den centrala ledningen, i den mening som avses i artikel 2.1 e i direktivet, eller arbetstagarrepresentanterna.

36 Den första frågan skall således besvaras så att artikel 11.1 och 11.2 i direktivet skall tolkas så att den innebär en skyldighet för ett företag som ingår i en grupp av företag att lämna information till interna organ för arbetstagarrepresentation, även om det ännu inte har fastställts att den ledning till vilken arbetstagarna har vänt sig är ledningen vid det kontrollerande företaget i gruppen.

Den andra och den tredje frågan

37 Vad gäller den andra och den tredje frågan som avser räckvidden av den informationsskyldighet som följer av artikel 11.1 och 11.2 i direktivet skall det anges att information om antalet anställda i en grupp av företag, i den mening som avses i artikel 2.1 b i direktivet, i varje medlemsstat, vilken begärs med stöd av artikel 11.2 i direktivet, inte kan skiljas från information om huruvida något av de berörda företagen kontrollerar de andra, i den mening som avses i artikel 3 i samma direktiv.

38 I enlighet med vad som framgår av punkt 32 i denna dom innebär ändamålet med direktivet att de skyldigheter som föreskrivs i detta skall uppfyllas på ett sätt som gör det möjligt för de berörda arbetstagarna eller deras representanter att få tillgång till den information som är nödvändig för att de skall kunna bedöma huruvida de har rätt att begära att förhandlingar inleds samt, i förekommande fall, på ett korrekt sätt formulera sin begäran i detta hänseende.

39 Av detta följer att, när uppgifterna om strukturen i eller organisationen av en grupp av företag ingår i den information som är nödvändig för att förhandlingar om inrättandet av ett europeiskt företagsråd eller ett förfarande för gränsöverskridande information till och samråd med arbetstagarna skall kunna inledas, det ankommer på ett företag i denna grupp att till de interna organ för arbetstagarrepresentation som har begärt dessa uppgifter lämna ut sådana uppgifter som det har tillgång till eller som det har möjlighet att få tillgång till.

40 Av detta följer även att de berörda arbetstagarna eller deras representanter, i den mån det krävs för att de skall kunna få tillgång till erforderlig information för att bedöma huruvida de har rätt att begära att förhandlingar inleds, också kan begära att få tillgång till handlingar som närmare preciserar och förklarar information som är absolut nödvändig för samma syfte.

41 Den andra och tredje frågan skall följaktligen besvaras så att, när uppgifterna om strukturen i eller organisationen av en grupp av företag ingår i den information som är nödvändig för att förhandlingar om inrättandet av ett europeiskt företagsråd eller ett förfarande för gränsöverskridande information till och samråd med arbetstagarna skall kunna inledas, det ankommer på ett företag i denna grupp att till de interna organ för arbetstagarrepresentation som har begärt dessa uppgifter lämna ut sådana uppgifter som det har tillgång till eller som det har möjlighet att få tillgång till. De berörda arbetstagarna eller deras representanter kan även begära att handlingar lämnas ut som närmare preciserar och förklarar information som är absolut nödvändig för samma syfte, såvitt detta krävs för att de berörda arbetstagarna eller deras representanter skall få tillgång till den information som gör det möjligt för dem att bedöma huruvida de har rätt att begära att förhandlingar inleds.

Rättegångskostnader

42 De kostnader som har förorsakats den tyska och den österrikiska regeringen samt kommissionen, vilka har inkommit med yttranden till domstolen, är inte ersättningsgilla. Eftersom förfarandet i förhållande till parterna i målet vid den nationella domstolen utgör ett led i beredningen av samma mål, ankommer det på den nationella domstolen att besluta om rättegångskostnaderna.

På dessa grunder beslutar

DOMSTOLEN (sjätte avdelningen)

- angående de frågor som genom beslut av den 21 januari 1999 har ställts av Landesarbeitsgericht Düsseldorf - följande dom:

1) Artikel 11.1 och 11.2 i rådets direktiv 94/45/EG av den 22 september 1994 om inrättandet av ett europeiskt företagsråd eller ett förfarande i gemenskapsföretag och grupper av gemenskapsföretag för information till och samråd med arbetstagare skall tolkas så att den innebär en skyldighet för ett företag som ingår i en grupp av företag att lämna information till interna organ för arbetstagarrepresentation, även om det ännu inte har fastställts att den ledning till vilken arbetstagarna har vänt sig är ledningen vid det kontrollerande företaget i gruppen.

2) När uppgifterna om strukturen i eller organisationen av en grupp av företag ingår i den information som är nödvändig för att förhandlingar om inrättandet av ett europeiskt företagsråd eller ett förfarande för gränsöverskridande information till och samråd med arbetstagarna skall kunna inledas ankommer det på ett företag i denna grupp att till de interna organ för arbetstagarrepresentation som har begärt dessa uppgifter lämna ut sådana uppgifter som det har tillgång till eller som det har möjlighet att få tillgång till. De berörda arbetstagarna eller deras representanter kan även begära att handlingar lämnas ut som närmare preciserar och förklarar information som är absolut nödvändig för samma syfte, såvitt detta krävs för att de berörda arbetstagarna eller deras representanter skall få tillgång till den information som gör det möjligt för dem att bedöma huruvida de har rätt att begära att förhandlingar inleds.