61998J0432

1 Överklagande - Upptagande till sakprövning - Bedömningen hänför sig till den tvist som avgjorts av förstainstansrätten - En i förstainstansrätten intervenerande institution har helt eller delvis inte vunnit bifall till sin talan - Tillräckliga förutsättningar

(EG-stadgan för domstolen, artikel 49)

2 Tjänstemän - Avgång från tjänsten - Förtidspension - Åtgärd som kräver särskild rättslig grund - Rådets förordning nr 2688/95 genom vilken Europaparlamentet ges möjlighet att vidta förtidspensionsåtgärder till förmån för sina anställda - Överklagande av tjänstemän anställda vid domstolen varvid det görs gällande att förordning nr 2688/95 är rättsstridig - Kan inte prövas

(Rådets förordning nr 2688/95)

1 De villkor som enligt artikel 49 i EG-stadgan och motsvarande bestämmelser i EKSG- och Euratomstadgorna för domstolen måste vara uppfyllda för att ett överklagande skall kunna tas upp till sakprövning hänför sig endast till den tvist som avgjorts av förstainstansrätten. Det förhållandet att det i skälen till ett avgörande som vunnit laga kraft konstaterats att en invändning om att en rättsakt är rättsstridig är välgrundad utgör inte hinder för att den som överklagar ett avgörande i ett annat mål kan ifrågasätta att denna rättsakt är rättsstridig.

Det framgår dessutom av artikel 49 andra stycket i EG-stadgan samt motsvarande bestämmelser i EKSG- och Euratomstadgorna för domstolen att det är tillräckligt att en i förstainstansrätten intervenerande institution helt eller delvis inte vunnit bifall till sin talan för att denna skall ha rätt att överklaga till domstolen.

(se punkterna 22 och 23)

2 De åtgärder vid avgång från tjänsten som är tillåtna enligt rådets förordning nr 2688/95 har inte sin rättsliga grund i tjänsteföreskrifterna, och de utgör därför inte den normala gången för de berörda personernas karriärer. Sådana åtgärder, kallade "förtidspensioner", skall i stället ses som en enstaka åtgärd som gemenskapen vidtagit i syfte att ha väl fungerande institutioner.

Av detta följer, för det första, att en begäran om att skrivas in på en lista över personer som tillkännagivit sitt intresse för en sådan åtgärd förutsätter att det finns en specifik och lagenlig bestämmelse som kan utgöra rättslig grund för en sådan begäran. Även om det finns en sådan bestämmelse är, för det andra, den berörda institutionen inte tvungen vare sig att bifalla ansökan eller att utnyttja, ens delvis, den möjlighet som institutionen har att besluta om avgång från tjänsten beträffande en del av sina tjänstemän.

Eftersom rådet endast ger Europaparlamentet rätt att vidta förtidspensionsåtgärder, och det inte genom denna förordning skapas en rättslig grund som kan åberopas av de tjänstemän som tillhör andra institutioner, var det således fel av förstainstansrätten, inom ramen för en talan om ogiltigförklaring av ett beslut av tillsättningsmyndigheten genom vilket begäran om att skrivas in på en lista över personer som tillkännagivit sitt intresse för förtidspensionsåtgärder avslagits, att pröva den av sökandena anförda invändningen att denna förordning är rättsstridig. Lagenligheten av de svar som tillsättningsmyndigheten lämnat påverkas nämligen inte av de brister som en förordning som inte är tillämplig på domstolen kan ha.

(se punkterna 28-34)

I de förenade målen C-432/98 P och C-433/98 P,

Europeiska unionens råd, företrätt av direktören J.-P. Jacqué, D. Canga Fano och T. Blanchet, samtliga vid rättstjänsten och i egenskap av ombud, delgivningsadress: Europeiska investeringsbanken, direktoratet för rättsfrågor, generaldirektören A. Morbilli, 100, boulevard Konrad Adenauer, Luxemburg,

klagande,

med stöd av

Konungariket Spanien, företrätt av N. Díaz Abad, abogado del Estado, i egenskap av ombud, delgivningsadress: Spaniens ambassad, 4-6, boulevard Emmanuel Servais, Luxemburg,

intervenient i andra instans,

angående överklagande av domar meddelade den 30 september 1998 av Europeiska gemenskapernas förstainstansrätt (femte avdelningen) i mål T-154/96, Chvatal m.fl. mot domstolen (REGP 1998, s. I-A-527 och II-1579) samt i mål T-13/97, Losch mot domstolen (REGP 1998, s. I-A-543 och II-1633), i vilka det förs talan om upphävande av dessa domar,

i vilket de andra parterna är:

Christiane Chvatal m.fl., tjänstemän vid Europeiska gemenskapernas domstol, företrädda av advokaterna J.-N. Louis och T. Demaseure, Bryssel, delgivningsadress: Société de gestion fiduciaire, boîte postale 585, Luxemburg,

Antoinette Losch, tjänsteman vid Europeiska gemenskapernas domstol, företrädd av advokaterna J.-N. Louis och T. Demaseure, Bryssel, delgivningsadress: Société de gestion fiduciaire, boîte postale 585, Luxemburg,

sökande i första instans,

Europeiska gemenskapernas domstol, L-2925 Luxemburg,

svarande i första instans,

och

Konungariket Nederländerna, Bezuidenhoutseweg, 67, Haag,

intervenient i första instans,

meddelar

DOMSTOLEN

sammansatt av ordföranden G.C. Rodríguez Iglesias, avdelningsordförandena J.C. Moitinho de Almeida, D.A.O. Edward, L. Sevón och R. Schintgen samt domarna C. Gulmann, A. La Pergola, J.-P. Puissochet (referent), H. Ragnemalm, M. Wathelet och V. Skouris,

generaladvokat: S. Alber,

justitiesekreterare: avdelningsdirektören D. Louterman-Hubeau,

med hänsyn till förhandlingsrapporten,

efter att parterna har avgivit muntliga yttranden vid förhandlingen den 11 april 2000,

och efter att den 6 juni 2000 ha hört generaladvokatens förslag till avgörande,

följande

Dom

1 Europeiska unionens råd har genom ansökan, som inkom till domstolens kansli den 1 december 1998, med stöd av artikel 49 i EG-stadgan samt motsvarande bestämmelser i EKSG- och Euratomstadgorna för domstolen överklagat förstainstansrättens domar av den 30 september 1998 i mål T-154/96, Chvatal m.fl. mot domstolen (REGP 1998, s. I-A-527 och II-1579) och av den 30 september 1998 i mål T-13/97, Losch mot domstolen (REGP 1998, s. I-A-543 och II-1633) (nedan kallade de överklagade domarna), vari förstainstansrätten ogiltigförklarat domstolens beslut om avslag på sökandenas begäran att inskrivas på en förteckning över personer som anmält sitt intresse för att omfattas av de åtgärder vid avgång från tjänsten, som föreskrivs i rådets förordning (EG/Euratom/EKSG) 2688/95 av den 17 november 1995 om vidtagande av särskilda åtgärder vid avgång från tjänsten för tjänstemän anställda vid Europeiska gemenskaperna med anledning av Österrikes, Finlands och Sveriges anslutning (EGT L 280, s. 1).

Bakgrund till tvisten

2 Med anledning av Republiken Österrikes, Republiken Finlands och Konungariket Sveriges anslutning lade kommissionen, efter att den 21 juni 1995 ha erhållit ett positivt yttrande från kommittén för tjänsteföreskrifterna, den 7 juli 1997 fram ett förslag till förordning om vidtagande av särskilda åtgärder vid avgång från tjänsten för tjänstemän anställda vid Europeiska gemenskaperna (nedan kallat det ursprungliga förslaget). Detta förslag, som fastställde antalet tjänstemän vid parlamentet, rådet, kommissionen, domstolen, revisionsrätten samt Ekonomiska och sociala kommittén som skulle kunna bli föremål för "förtidspension", underställdes de berörda institutionerna för synpunkter. Parlamentet, domstolen och revisionsrätten tillstyrkte förslaget.

3 Efter det att kommissionen ändrat det ursprungliga förslaget antog rådet den 17 november 1995 förordning nr 2688/95, enligt vilken parlamentet gavs möjlighet att fram till den 30 juni 2000 vidta åtgärder vid avgång från tjänsten för de tjänstemän som nått en ålder av 55 år med undantag för dem som tillhörde lönegraderna A1 och A2.

4 De vid domstolen anställda tjänstemännen Christiane Chvatal m.fl. och Antoinette Losch lämnade var och en för sig mellan den 6 februari och den 16 juli 1996 till justitiesekreteraren vid domstolen i dennes egenskap av tillsättningsmyndighet in ansökningar, i vilka de begärde att deras namn skulle tas upp på en lista över personer som tillkännagivit sitt intresse av att omfattas av åtgärder vid avgång från tjänsten med anledning av Republiken Österrikes, Republiken Finlands och Konungariket Sveriges anslutning.

5 Justitiesekreteraren svarade dem genom skrivelser av den 28 februari och den 22 juli 1996 (nedan kallade de omtvistade skrivelserna) att han inte kunde bifalla deras ansökningar, eftersom det enligt gällande bestämmelser inte var möjligt för andra institutioner än parlamentet att vidta åtgärder vid avgång från tjänsten, men att deras intresse inte skulle glömmas bort för det fall att rådet skulle komma att godkänna det ursprungliga förslaget från kommissionen vilket även omfattade tjänstemän vid de andra institutionerna.

6 Christiane Chvatal m.fl. och Antoinette Losch inkom var och en mellan den 21 maj och den 24 september 1996 med klagomål över de beslut som de ansåg fanns i de omtvistade skrivelserna. Deras klagomål avslogs av domstolens kommitté för klagomål, med motiveringen att de endast syftade till att ifrågasätta giltigheten av förordning nr 2688/95, och då särskilt det förhållandet att förordningen inte omfattade tjänstemän vid domstolen, och att det inte ankom på domstolens tillsättningsmyndighet att pröva om en förordning som antagits av rådet var giltig.

7 Efter det att Christiane Chvatal m.fl. och Antoinette Losch mellan den 11 juli och den 23 oktober 1996 delgivits de sistnämnda besluten överklagade de genom två ansökningar, som inkom till förstainstansrättens kansli den 8 oktober 1996 respektive den 20 januari 1997, dessa beslut samt yrkade att förordning nr 2688/95 skulle förklaras vara rättsstridig och att tillsättningsmyndighetens avslagsbeslut i de omtvistade skrivelserna med anledning därav skulle ogiltigförklaras.

De överklagade domarna

8 Förstainstansrätten avslog de av domstolen, som var svarande i första instansen, samt av rådet och Konungariket Nederländerna, som intervenerat till stöd för domstolens yrkanden, gjorda invändningarna att talan inte kunde tas upp till sakprövning.

9 Förstainstansrätten konstaterade för det första att utnyttjandet av den rätt som följer av artikel 90.1 i Tjänsteföreskrifter för tjänstemän i Europeiska gemenskaperna (nedan kallade tjänsteföreskrifterna), nämligen att en tjänsteman kan begära att tillsättningsmyndigheten fattar beslut i en fråga som rör honom, inte är underkastad några villkor och för det andra att de beslut genom vilka tillsättningsmyndigheten slutgiltigt har vägrat att beakta de framställda ansökningarna har en direkt och omedelbar inverkan på Christiane Chvatal m.fl. och Antoinette Loschs rättsliga ställning varför de gick dem emot.

10 Vad avsåg invändningen om att förordning nr 2688/95 är rättsstridig fann domstolen att även denna grund kunde tas upp till sakprövning.

11 Förstainstansrätten konstaterade först att förordning nr 2688/95 utgjorde den direkta rättsliga grunden för tillsättningsmyndighetens beslut, eftersom den visserligen inte uttryckligen, men med nödvändighet, uteslöt andra tjänstemän än parlamentets från sitt tillämpningsområde. Vidare fann förstainstansrätten att invändningen om att förordning nr 2688/95 är rättsstridig varken framställts för tidigt - eftersom ingen "förtidspensionsåtgärd" hade vidtagits för de andra institutionerna på grund av förordning nr 2688/95 och då kommissionens ursprungliga förslag delvis hade blivit obsolet - eller kunde anses utgöra rättegångsmissbruk och detta trots att tillsättningsmyndigheten inte hade något annat val än att avslå ansökningarna.

12 Förstainstansrätten prövade slutligen i sak invändningen om att förordning nr 2688/95 var rättsstridig och kom fram till att förordningen var rättsstridig av två skäl.

13 Förstainstansrätten gjorde en begränsad prövning av om det förelåg ett uppenbart fel och om det förelåg maktmissbruk och fann därvid att det i förordning nr 2688/95, genom att den endast gav parlamentet rätt att vidta "förtidspensionsåtgärder", gjordes en godtycklig eller med hänsyn till det uppställda syftet uppenbart irrelevant åtskillnad mellan fullständigt lika situationer. Därigenom hade likabehandlingsprincipen åsidosatts, vilken är en grundläggande princip inom gemenskapsrätten. Situationen i domstolen var inte annorlunda än den i parlamentet när det gällde nödvändigheten av att förändra sammansättningen av tjänstemannakåren med hänsyn till anslutningen av nya medlemsstater.

14 Förstainstansrätten fann också att väsentliga formföreskrifter hade åsidosatts genom förordning nr 2688/95, eftersom antagandet av förordningen inte hade föregåtts av ett nytt samråd med parlamentet och kommittén för tjänsteföreskrifterna efter det att kommissionen ändrat sitt ursprungliga förslag.

15 Rätten ansåg att den ändring som gjorts av det ursprungliga förslaget var av väsentlig karaktär, eftersom ändringen innebar att tillämpningsområdet minskades avsevärt. Av den anledningen skulle den ha underställts för det första parlamentet i enlighet med artikel 24 i fördraget om upprättandet av ett gemensamt råd och en gemensam kommission för Europeiska gemenskaperna, och för det andra kommittén för tjänsteföreskrifterna i enlighet med artikel 10 andra stycket i tjänsteföreskrifterna. Detta hade emellertid inte skett.

16 Av dessa skäl ogiltigförklarade förstainstansrätten de beslut som domstolen hade fattat beträffande Christiane Chvatal m.fl. och Antoinette Losch och som innebar ett avslag på deras begäran att inskrivas på förteckningen över personer som anmält sitt intresse för att omfattas av de åtgärder vid avgång från tjänsten som föreskrevs i förordning nr 2688/95.

verklagandena

17 Rådet har yrkat att domstolen skall upphäva de överklagade domarna. Till stöd för sitt yrkande har rådet anfört sex grunder, varav tre rör frågan huruvida sökandenas talan i förstainstansrätten och de därvid framställda invändningarna om rättsstridighet kunde tas upp till sakprövning. Resterande grunder rör huruvida förordning nr 2688/95 är lagenlig.

18 Christiane Chvatal m.fl. och Antoinette Losch har yrkat att domstolen skall avvisa överklagandena och i andra hand ogilla dem samt dessutom förplikta rådet att ersätta rättegångskostnaderna.

19 Genom beslut av domstolens ordförande den 19 april 1999 tilläts Konungariket Spanien att intervenera i målen C-432/98 P och C-433/98 P till stöd för rådets yrkanden. Konungariket Spanien har hemställt att domstolen skall upphäva de överklagade domarna.

20 Domstolens ordförande förordnade genom beslut av den 17 mars 2000 att de två målen C-432/98 P och C-433/98 P skulle förenas vad gäller det muntliga förfarandet och domen.

Huruvida överklagandena kan tas upp till sakprövning

21 Christiane Chvatal m.fl. och Antoinette Losch har yrkat att domstolen skall avvisa överklagandena. Till stöd härför har de anfört att domskälen och domsluten i de överklagade domarna motsvaras av förstainstansrättens dom av den 30 september 1998 i mål T-164/97, Busacca m.fl. mot revisionsrätten (REGP 1998, s. I-A-565 och II-1699). Rådet har inte intervenerat i mål T-164/97, varför det måste anses som uppenbart att rådets överklagande av domen i det målet inte kan tas upp till sakprövning. Förstainstansrättens dom i mål T-164/97, Busacca m.fl. mot revisionsrätten har inte överklagats av någon av parterna i det målet och har således vunnit laga kraft. För det fall rådets överklaganden av de nu aktuella domarna skulle tas upp till sakprövning innebär det att rådet tillerkänns en rätt att ifrågasätta den lagakraftvunna domen i målet Busacca m.fl. mot revisionsrätten, trots att rådet inte har intervenerat i det målet och trots att det är den institution som berörs av domen som skall vidta de åtgärder som föranleds av domen.

22 Beträffande denna fråga är det tillräckligt att konstatera att de villkor som enligt artikel 49 i EG-stadgan och motsvarande bestämmelser i EKSG- och Euratomstadgorna för domstolen måste vara uppfyllda för att ett överklagande skall kunna tas upp till sakprövning endast hänför sig till den tvist som avgjorts av förstainstansrätten. Det förhållandet att det i skälen till ett avgörande som vunnit laga kraft konstaterats att en invändning om att en rättsakt är rättsstridig är välgrundad utgör inte hinder för att den som överklagar ett avgörande i ett annat mål kan ifrågasätta att denna rättsakt är rättsstridig.

23 Det framgår dessutom av artikel 49 andra stycket i EG-stadgan samt motsvarande bestämmelser i EKSG- och Euratomstadgorna för domstolen att det är tillräckligt att en i förstainstansrätten intervenerande institution helt eller delvis inte vunnit bifall till sin talan för att denna skall ha rätt att överklaga till domstolen.

24 Eftersom rådet inte vunnit bifall till sin talan i de mål som lett till de överklagade domarna har rådet rätt att överklaga dessa domar oavsett utgången i andra mål där liknande rättsfrågor uppkommit.

Huruvida överklagandena är välgrundade

Invändningen om att förordning nr 2688/95 är rättsstridig

25 Rådet har anfört att förstainstansrätten har tillämpat artikel 184 i EG-fördraget (nu artikel 241 EG) på ett felaktigt sätt genom att invändningen om att förordning nr 2688/95 är rättsstridig har tagits upp till sakprövning.

26 Det enda skäl som förstainstansrätten anfört för att ogiltigförklara de ifrågasatta besluten är att den förordning som varit den rättsliga grunden för dessa beslut är rättsstridig. Av detta följer att om förstainstansrätten felaktigt tagit upp till prövning en invändning om att förordning nr 2688/95 skulle vara rättsstridig med avseende på talan i målet måste en sådan felaktig rättstillämpning nödvändigtvis innebära att de överklagade domarna skall upphävas.

27 Det framgår av de överklagade domarna att Christiane Chvatal m.fl. och Antoinette Losch begärde att deras namn skulle tas upp på en lista över personer som tillkännagivit sitt intresse av att omfattas av åtgärder vid avgång från tjänsten. Tillsättningsmyndigheten svarade dessa tjänstemän genom de omtvistade skrivelserna, vilka inlämnats till förstainstansrätten, att det för närvarande inte var möjligt att ge bifall till deras ansökningar, eftersom förordning nr 2688/95 endast var tillämplig på tjänstemän vid parlamentet och det därför inte var möjligt för andra institutioner att för sin personal vidta åtgärder vid avgång från tjänsten.

28 Det skall inledningsvis konstateras att de åtgärder vid avgång från tjänsten som är tillåtna enligt förordning nr 2688/95 inte har sin rättsliga grund i tjänsteföreskrifterna och de utgör därför inte den normala gången för de berörda personernas karriärer. Sådana åtgärder, kallade "förtidspensioner", skall i stället ses som en enstaka åtgärd som gemenskapen vidtagit i syfte att ha väl fungerande institutioner.

29 Av detta följer, för det första, att en begäran om att skrivas in på en lista över personer som tillkännagivit sitt intresse för en sådan åtgärd förutsätter att det finns en specifik och lagenlig bestämmelse som kan utgöra rättslig grund för en sådan begäran. Även om det finns en sådan bestämmelse är, för det andra, den berörda institutionen inte tvungen vare sig att bifalla ansökan eller att utnyttja, ens delvis, den möjlighet som institutionen har att besluta om avgång från tjänsten beträffande en del av sina tjänstemän.

30 I förevarande fall är förordning nr 2688/95 den enda rättsliga grund som tjänstemän skulle kunna åberopa till stöd för en begäran om att omfattas av förtidspension, och denna förordning ger endast parlamentet rätt att vidta sådana åtgärder.

31 Om denna förordning, av något skäl, skulle vara ogiltig och därigenom inte kunna tillämpas, innebär det inte att det skapas en rättslig grund som kan åberopas av de tjänstemän som tillhör de institutioner som inte omfattas av förordningens tillämpningsområde.

32 Lagenligheten av de svar som tillsättningsmyndigheten lämnat till Christiane Chvatal m.fl. och Antoinette Losch påverkas således inte av de brister som en förordning som inte är tillämplig på domstolen kan ha.

33 Av det anförda följer att tjänstemännen i det förevarande målet inte hade rätt att invända att en förordning som inte tillämpats i de omtvistade besluten var rättsstridig med avseende på talan i målet. Det var således fel av förstainstansrätten att pröva den av sökandena anförda invändningen om att förordning nr 2688/95 är rättsstridig.

34 Talan i den del som rör en felaktig tillämpning av artikel 184 i fördraget är således välgrundad. De överklagade domarna skall därför upphävas. Skäl saknas därmed att pröva de andra grunder som anförts av rådet.

Utebliven konsultation av kommittén för tjänsteföreskrifterna

35 För det fall domstolen inte skulle pröva huruvida förordning nr 2688/95 är lagenlig har rådet yrkat att domstolen bland de materiella grunder som förstainstansrätten funnit välgrundade skall pröva den som rör huruvida väsentliga formföreskrifter har åsidosatts genom att kommittén för tjänsteföreskrifterna inte har konsulterats trots att kommissionens ursprungliga förslag ändrats.

36 Det av Christiane Chvatal m.fl. och Antoinette Losch framställda yrkandet om att förstainstansrätten skulle pröva huruvida förordning nr 2688/95 var lagenlig borde dock ha avvisats, varför det inte finns skäl för domstolen, som funnit att denna grund inte skulle ha tagits upp till sakprövning, att uttala sig om förstainstansrättens överväganden beträffande de materiella grunderna.

Talan vid förstainstansrätten

37 Domstolen skall, i enlighet med artikel 54 i EG-stadgan för domstolen samt motsvarande bestämmelser i EKSG- och Euratomstadgorna för domstolen, upphäva förstainstansrättens avgörande om överklagandet är välgrundat. Den kan då slutligt själv avgöra målet, om det är färdigt för avgörande. Så är fallet i förevarande mål.

38 Det framgår av punkterna 26-34 i denna dom att den talan som Christiane Chvatal m.fl. och Antoinette Losch anhängiggjort vid förstainstansrätten skall ogillas.

Rättegångskostnader

39 Enligt artikel 122 första stycket i domstolens rättegångsregler skall domstolen besluta om rättegångskostnaderna, när överklagandet bifalls och domstolen avgör målet slutligt.

Rättegångskostnaderna i förstainstansrätten

40 Enligt artikel 87.2 i förstainstansrättens rättegångsregler skall den tappande parten förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna om så har yrkats. Enligt artikel 87.4 skall de medlemsstater och institutioner som har intervenerat bära sina rättegångskostnader. Enligt artikel 88 skall institutionerna i princip bära sina kostnader i tvister mellan gemenskaperna och deras anställda.

41 Eftersom Christiane Chvatal och Antoinette Losch har tappat målet skall parterna liksom intervenienterna bära sina rättegångskostnader.

Rättegångskostnaderna i domstolen

42 Enligt artikel 69.2 i domstolens rättegångsregler, som enligt artikel 118 skall tillämpas i mål om överklagande, skall tappande part förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna, om detta har yrkats. I artikel 69.4 föreskrivs att de medlemsstater och institutioner som har intervenerat i målet skall bära sina rättegångskostnader. Enligt artikel 70, vilken är tillämplig när institutionerna överklagar med stöd av artiklarna 118 och 122, skall institutionerna i tvister mellan gemenskaperna och deras anställda bära sina kostnader utan hinder av andra bestämmelser.

43 Eftersom Christiane Chvatal och Antoinette Losch har tappat målet skall parterna, liksom Konungariket Spanien som intervenerat, bära sina rättegångskostnar.

På dessa grunder beslutar

DOMSTOLEN

följande dom:

44 Europeiska gemenskapernas förstainstansrätts domar i målen T-154/96, Chvatal m.fl. mot domstolen, och T-13/97, Losch mot domstolen, upphävs.

45 Talan ogillas i förstainstansrättens mål T-154/96 och T-13/97.

46 Christiane Chvatal m.fl och Antoinette Losch samt Europeiska gemenskapernas domstol, Europeiska unionens råd, Konungariket Spanien och Konungariket Nederländerna skall bära sina rättegångskostnader såväl i förstainstansrätten som i domstolen.