61998J0354

1 Medlemsstater - Skyldigheter - Fördragsbrott - Bibehållande av nationell bestämmelse som är oförenlig med gemenskapsrätten - Otillåtet, oberoende av om den gemenskapsrättsliga normen i fråga är direkt tillämplig eller ej

2 Institutionernas rättsakter - Direktiv - Medlemsstaternas genomförande - Direktiv som syftar till att skapa rättigheter för enskilda - Införlivande utan lagstiftning - Otillåtet

1 Bristande överensstämmelse med bestämmelserna i fördraget - även direkt tillämpliga sådana - kan slutgiltigt avhjälpas endast genom tvingande nationella bestämmelser med samma rättsliga status som de bestämmelser som skall ändras.

2 Bestämmelser i ett direktiv skall genomföras med obestridligt bindande verkan samt på ett sådant tillräckligt tydligt, precist och klart sätt att kravet på rättssäkerhet uppfylls, vilket innebär att om direktivet syftar till att skapa rättigheter för enskilda skall mottagarna vara i stånd att känna till den fulla räckvidden av sina rättigheter.

I mål C-354/98,

Europeiska gemenskapernas kommission, företrädd av Marie Wolfcarius, rättstjänsten, i egenskap av ombud, delgivningsadress: rättstjänsten, Carlos Gómez de la Cruz, Centre Wagner, Kirchberg, Luxemburg,

sökande,

mot

Republiken Frankrike, företrädd av Kareen Rispal-Bellanger, sous-directeur, internationella ekonomiska och gemenskapsrättsliga frågor, utrikesministeriets rättsavdelning, och Anne de Bourgoing, chargé de mission vid samma avdelning, båda i egenskap av ombud, delgivningsadress: Frankrikes ambassad, 8 B, boulevard Joseph II, Luxemburg,

svarande,

" angående en talan om fastställelse av att Republiken Frankrike har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt rådets direktiv 96/97/EG av den 20 december 1996 om ändring av direktiv 86/378/EEG om genomförandet av principen om likabehandling av män och kvinnor i företags- eller yrkesbaserade system för social trygghet (EGT L 46, 1997, s. 20) genom att inte anta de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa direktivet,

meddelar

DOMSTOLEN

(första avdelningen)

sammansatt av avdelningsordföranden P. Jann samt domarna D.A.O. Edward (referent) och L. Sevón,

generaladvokat: A. La Pergola,

justitiesekreterare: R. Grass,

med hänsyn till referentens rapport,

och efter att den 20 maj 1999 ha hört generaladvokatens förslag till avgörande,

följande

Dom

1 Europeiska gemenskapernas kommission har genom ansökan, som inkom till domstolens kansli den 25 september 1998, med stöd av artikel 169 i EG-fördraget (nu artikel 226 EG) väckt talan om fastställelse av att Republiken Frankrike har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt rådets direktiv 96/97/EG av den 20 december 1996 om ändring av direktiv 86/378/EEG om genomförandet av principen om likabehandling av män och kvinnor i företags- eller yrkesbaserade system för social trygghet (EGT L 46, 1997, s. 20, nedan kallat direktivet) genom att inte anta de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa direktivet.

2 Genom direktivet anpassades de bestämmelser i rådets direktiv 86/378/EEG av den 24 juli 1986 (EGT L 225, s. 40; svensk specialutgåva, område 5, volym 4, s. 83) som påverkades av domen av den 17 maj 1990 i mål C-262/88, Barber (REG 1990, s. I-1889; svensk specialutgåva, volym 10).

3 Enligt artikel 3.1 i direktivet skulle medlemsstaterna före den 1 juli 1997 sätta i kraft de lagar och andra författningar som var nödvändiga för att följa direktivet och omedelbart underrätta kommissionen om detta.

4 Eftersom kommissionen konstaterat att fristen löpt ut och den inte hade fått något meddelade om att Republiken Frankrike vidtagit några åtgärder, uppmanade den denna medlemsstat genom skrivelse av den 9 september 1997 att inkomma med ett yttrande inom två månader.

5 De franska myndigheterna underrättade genom en skrivelse av den 26 november 1997 kommissionen om att de åtgärder som var nödvändiga för att följa direktivet höll på att utarbetas.

6 Eftersom kommissionen inte ansåg sig ha fått något meddelade om bestämmelser för att följa direktivet, riktade den genom skrivelse av den 22 april 1998 ett motiverat yttrande till Republiken Frankrike och uppmanade denna stat att vidta de nödvändiga åtgärderna inom två månader från delgivningen av det motiverade yttrandet.

7 De franska myndigheterna svarade genom skrivelse av den 17 juli 1998 att lagbestämmelserna om arbetstagare skulle komma att ingå i ett kommande lagförslag som omfattade ett antal sociala åtgärder, vilket skulle framläggas för parlamentet. Dessutom erinrade myndigheterna om att de berörda företags- eller yrkesbaserade systemen utarbetas och ändras fritt av arbetsmarknadens parter inom ramen för det nationella lagstiftningssystemet och med iakttagande av gemenskapsrätten, samt att en stor del av de privata systemen hade anpassats på erforderligt sätt innan direktivet antogs, direkt enligt domen i målet Barber, vilken de som ansvarade för systemen kände till.

8 Eftersom kommissionen inte erhöll någon annan underrättelse från Republiken Frankrike, har den väckt förevarande talan.

9 Den franska regeringen har inte bestridit att direktivet inte har införlivats inom den föreskrivna fristen. Den hävdar att ett lagförslag som säkerställer införlivandet av dessa bestämmelser skall antas av parlamentet.

10 Den franska regeringen vidhåller emellertid för det första att de berörda företags- eller yrkesbaserade systemen utarbetas och ändras fritt av arbetsmarknadens parter inom ramen för det nationella lagstiftningssystemet och med iakttagande av gemenskapsrätten, för det andra att en stor del av de privata systemen redan hade anpassats på erforderligt sätt innan direktivet antogs, och för det tredje att enskilda, till följd av principerna om direkt effekt och om gemenskapsrättens företräde, inte kan åberopa artikel L 913-1 sista stycket i lagen om social trygghet, vilken medger särbehandling i fråga om fastställande av pensionsålder och om villkoren för tilldelning av efterlevandepensioner, vid franska domstolar.

11 Det är i det avseendet tillräckligt att erinra om att enligt fast rättspraxis kan, för det första, nationell lagstiftnings oförenlighet med gemenskapsrättsliga bestämmelser - även direkt tillämpliga sådana - slutgiltigt avhjälpas endast genom tvingande nationella bestämmelser med samma rättsliga dignitet som de bestämmelser som skall ändras, och, för det andra, skall bestämmelser i ett direktiv genomföras med obestridligt bindande verkan samt på ett sådant tillräckligt tydligt, precist och klart sätt att kravet på rättssäkerhet uppfylls. Om direktivet syftar till att skapa rättigheter för enskilda innebär detta krav att de personer som berörs skall ges möjlighet att få full kännedom om sina rättigheter (dom av den 13 mars 1997 i mål C-197/96, kommissionen mot Frankrike, REG 1997, s. I-1489, punkterna 14 och 15).

12 Eftersom direktivet inte har införlivats inom den föreskrivna fristen, skall kommissionens talan anses välgrundad.

13 Det finns således anledning fastställa att Republiken Frankrike har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt direktivet genom att inte anta de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa direktivet.

Rättegångskostnader

14 Enligt artikel 69.2 i rättegångsreglerna skall tappande part förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna, om detta har yrkats. Kommissionen har yrkat att svaranden skall förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna. Eftersom Republiken Frankrike har tappat målet, skall denna stat ersätta rättegångskostnaderna.

På dessa grunder beslutar

DOMSTOLEN

(första avdelningen)

följande dom:

1) Republiken Frankrike har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt rådets direktiv 96/97/EG av den 20 december 1996 om ändring av direktiv 86/378/EEG om genomförandet av principen om likabehandling av män och kvinnor i företags- eller yrkesbaserade system för social trygghet genom att inte anta de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa direktivet.

2) Republiken Frankrike skall ersätta rättegångskostnaderna.